Jens Atterstrand (text & foto) fick en intervju med radarparet Sebastian Hess och Henrik Wittgren inför den sista och avslutande upplagan av Electronic Winter som nu avslutar eran av festivaler som inleddes redan 2012. Duon hade mycket att berätta om både det som varit och om det som komma skall.
OBS! Missa inte konsertbilderna från Electronic Summer 2017 (nedanför intervjun)
Efter (ännu ett utsålt) sista Electronic Summer i somras så blickar vi nu fram mot er tolfte festival och i sin tur även den sista upplagan av Electronic Winter. Hur är känslorna inombords?
(Sebastian) Det har känts rätt ända sen vi tog beslutet faktiskt. Det är ju inget direkt avslut utan mer en omstrukturering. Vi kände att konceptet började begränsa oss lite och då kändes det bäst att avrunda när vi var på topp och sen börja fnula på nya kul koncept.
Era festivaler har ju betytt väldigt mycket för väldigt många människor. Vad har varit roligast respektive jobbigast under de här åren?
(Sebastian) Roligast har absolut varit att se all glädje hos besökarna och artisterna. Att få betyg som “nog den bäst organiserade festivalen jag varit på!” från Sami Sirviö (Kent, The Mobile Homes) och att fortfarande få julkort från Alan Wilder värmer en hel del.
(Sebastian) Jobbigast, och då är det verkligen inget stort problem, kan vara en del personers negativitet. Man kan bli rätt trött på kommentarer som “grym festival men 62 kronor för en öl är inte ok!”. Tro det eller ej, vi har noll möjlighet att påverka ölpriserna och vi tycker typ femton liveakter och en massa annat borde trumfa lite för dyra barpriser.
Har det hänt något komiskt bakom kulisserna? Någon eller några tokroliga fadäser som ni kan dela med er av?
(Sebastian) Finns en hel del. Vissa hamnar dock under kategorin “what happens backstage, stays backstage”. En fin anekdot var när Mesh träffade Alan Wilder backstage på Electronic Summer 2012 och man riktigt såg vördnaden i deras blickar. När vi presenterade Mesh för Alan så kläcker han “Oh, I love you guys!” och berättade att han lyssnat mycket på Mesh. Lite lätt häpna blev dom!
Av egen erfarenhet som arrangör så är en viss del av nöjet givetvis alltid chansen till att få umgås med sina idoler i lite mer normala sammanhang än man gör annars. Var Alan Wilder det största personliga för er under de här åren eller finns de andra?
(Sebastian) Jag blir inte så starstruck men det var kul att se många andras nästintill vördnad inför Alan. Att snacka politik med Ronan från VNV Nation och Bruno från Das Ich var intressant dock, kul med personer som är engagerade.
(Henrik) För mig är det största personliga att fått nöjet att arrangera och träffa mitt favoritband Mesh flera gånger under 20 års tid. Det blir extra personligt när man känner att man bidrar till att göra bandet populära i sitt eget land. Alan Wilder, DAF och så vidare var mindre personligt för mig då de redan var väldigt kända i Göteborg (och Sverige). Man har alltid ett professionellt förhållningssätt så själva “mötet” kan ofta bli ganska opersonligt.
Inser ni själva vad det egentligen är ni ställt till med under alla de här åren eller är det svårt att ta in när man själv är mitt uppe i det?
(Sebastian) Lite svårt är det ju att se helheten när vi är mitt i det men samtidigt förstår vi ju på feedbacken från artister och besökare att våra event betytt mycket för många.
(Henrik) Man inser väl att det har gjort något slags avtryck i den svenska synthhistorien, men man får ju sätta det i relation till vad det är. Det är ju inget jättearrangemang, men samtidigt är det extra roligt att göra avtrycken personliga eftersom utformningen på våra arrangemang är ganska hängivna och nischade. Vi har nog gjort ett mycket starkt intryck på våra stammisar, medans andra ser det som evenemang i mängden. Storleksmässigt är vi ju relativt små, så vi lär inte bli någon fråga i “På spåret” som Arvikafestivalen blev.
Vad är det viktigaste sakerna ni lärt er under resans gång och som ni kan ta med er till kommande arrangemang i framtiden?
(Henrik) Vi har lärt oss att veta vad som funkar och inte funkar. Hur viktigt det är med rätt liveband. När man skall ha liveband och inte, hur många och hur länge de skall spela för att det skall bli bra. Vi har också lärt oss att vi vet bättre än besökarna själva vad de vill ha för arrangemang och inte. Ofta tjatar vissa gäster om att vi skall boka deras personliga favoritband och sedan när man väl gör det så stannar de hemma. Något annat är att vi lärt oss hur viktigt det är att arbeta med bra medarbetare och att alla skall tycka det är roligt att arrangera. När vi tycker det är roligt blir det extra bra. Detta är också en av anledningarna till att vi inte gör så många rena “konserter” som ofta görs på beställning från band/bokare. Vi utformar hellre koncepten själva.
Ni har ofta haft speciella teman på festivalerna som har varit uppskattade av många. Har det alltid varit en självklarhet att erbjuda mer än bara DJ:s och liveband?
(Sebastian) Ja, det har verkligen varit en självklarhet. Allt blir roligare om det finns mer än “bara” DJ:s och liveakter. Det är dessutom mycket roligare att arrangera events där det händer många olika saker.
Jag har noterat att Henrik bland annat kör engångseventet Henrik XL med Psyche och Precence of Mind härnäst. Hur ser planerna ut annars? Kan ni avslöja något kring vad som komma skall?
(Sebastian) Först kör vi Kafé 242 där TV-show a’ la Måndagsbörsen möter synth och konserter. Vi kommer vara “programledare” från en liten scen och bjuda upp gäster för intervjuer och sen presentera band på stora scenen. Denna kväll blir det synthpop med Glas först ut och sen EBM med Spark!
(Henrik) Kafégrejen är som en “talkshow/radioprogram live” kombinerat med klubbkväll. En galen idé. Blir det pannkaka så blir det en engångsgrej, men man vet ju inte innan man testat. Vi vill göra något annorlunda och obeprövat där vi inte vet på förhand hur det kommer att gå. XL betyder 40 med Romerska siffror och det är en nostalgikväll som vi kör för att jag fyller 40 och dessutom firar att jag arrangerat klubbar i mer än halva mitt liv. Det är med andra ord en engångsgrej som är tänkt att vara som en gammal synthklubbskväll på 90-talet. Vill att det skall kännas som någon av mina gamla synthklubbar som Electropolis eller Plasticity.
Underbart! Hoppas på många fler event från er två begåvade herrar i framtiden och vill även passa på att tacka er för all gästfrihet, fotopass och övrigt stöd under alla år! Slutligen, har ni någon sista hälsning till alla våra läsare?
Ett stort tack till alla som kommit på våra event hittills och vi lovar göra vårt yttersta för att hitta på nya kul koncept så att vi får se många av er igen!
