Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Dirk Ivens"

Alvar befodrar livemedlemmar inför nytt album

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Alvar, med originalduon Jonas Fredriksson och Johanna Backman ärar verkligen sitt ursprungliga bandnamn Alvarets Fyra Ryttare när man nu befodrar de tidigare livemedlemmarna Fredrik Djurfeldt (Severe IllusionAnalfabetismBoar Alarm etc) och Jimmy Svensson (Titans, Yabibo Hazurfa) till permanenta bandmedlemmar lagom till släppet av det nya albumet I Sew a Blanket of All the Broken Clouds som kan förbeställas på CD här redan nu!

Den svenska akten har synnerligen gjort något av en kometkarriär under de senaste åren, när man efter att ha fått alltmer uppmärksamhet både på den inhemska och internationella scenen uppmärksammades av belgaren Dirk Ivens (The KlinikDiveAbsolute Body Control) och hans egna skivbolagetikett Daft Records inför släppet av det förra albumet Guilt Kollektion (2016).

I Sew a Blanket of All the Broken Clouds innehåller elva nya spår av bandets unika mix av allt ifrån mörk electro till EBM och techno med en ständigt närvarande industriell nerv och sånginslag på både svenska och engelska. Inspelningarna av det nya materialet, där vissa låtar har spelats live under en tid och andra är helt nya, inleddes redan förra hösten och är, bortsett från några inlägg från en liveinspelning i Moskva,  i huvudsak producerat i duons egna Studio Shaitan. (Lyssna på utkast från albumet nedan!)

Alvar har under de senaste åren slagit igenom på bred front och har utöver att man genomfört flera populära framträdanden på hemmaplan även spelat live i bland annat DanmarkTysklandBelgienPolen och Ryssland.

I Sew a Blanket of All the Broken Clouds släpps den 15 oktober via Daft Records.

Tracklist

01. Steelwerks
02. The Fluid
03. Horsemen
04. Another Gate
05. Contact
06. Error turns
07. Sluten
08. Reduced To An End
09. The Very Witching
10. Cancer
11. Touch (Call Out My Name)
12. Slow Death

Alvar medverkar på ny EP från Dive (Dirk Ivens)

Tags: , , , , , , , , ,


Belgaren Dirk Ivens (från The KlinikAbsolute Body Control och Sonar för att nämna några) följer nu upp det senaste studioalbumet “Underneath” och livealbumet “Live Razzmatazz” som båda släpptes förra året med fyraspårs-EP:n “Let Me In”.

Två remixer av titelspåret signerade Mildreda och Attacke får sällskap av de två tidigare outgivna låtarna “Hollie” och “I Remember”, den sistnämnda med gästspel av den svenska duon Alvar (spana in livevideon från Bimfest nedan!)

Utöver de digitala släppen så levereras den nya EP:n även i en begränsad 12″ vinylutgåva som kan förbokas här redan nu!

Dive är sedan några år tillbaka Dirk Ivens enda nu aktiva musikprojekt och det självtitulerade debutalbumet släppte han redan 1990.

“Let Me In” släpps den 4 maj via Out of Line.

Tracklist

A1. Let Me In (Extended Mildreda Version)
A2. Hollie
B1. Let Me In (Remix by Attacke)
B2. I Remember (vs Alvar)

Liverapport: Dive (+The Juggernauts) 20170609, Stockholm

Tags: , , , , , ,


The Klinik-, Absolute Body Control- och Sonar-bekantingen Dirk Ivens gästade Synth After Works helkväll på Tank i Stockholm den 9 juni med sitt soloprojekt Dive.

Med sig hade han landsmännen The Juggernauts och ja, ni har gissat rätt: Jens Atterstrand (text och foto) var på plats med sin kamera.

 

 

(English version below)

Dirk Ivens kan inte annat än beskrivas som fullständigt unik i dessa sammanhang. När han med total perfektion fulladdat med rå och mörk energi framför sitt set med det egna soloprojektet Dive på Tanks lilla källarscen, så är jag full av förundran kring det faktum att den förhållandevis “evigt unge” Belgaren nu har varit musikaliskt aktiv i snart fyra decennier i olika konstellationer.

Landsmännen The Juggernauts, med Dirk Ivens tidigare följeslagare från KlinikPeter Mastbooms, i spetsen, inledde kvällen med sin Front 242-inspirerade body och duon går ju verkligen inte heller av för hackor! Under mer eller mindre bara ledljus kryddat med några mindre effektfulla ljuseffekter skakade de onekligen om publiken inför vad som komma skulle med en blytung spelning i skyhögt tempo.

När det kommer till huvudnumret Dive, så måste jag understryka att det ju är något alldeles speciellt med Dirk Ivens hemland när det kommer till vår mörka elektroniska scen. Om Sverige hyllas till skyarna runtom i världen för våra, i förhållande till antalet innevånare, stora framgångar inom vissa idrotter och till viss del produktion av popmusik, så behöver man ju bara halva ena handens fingrar för att konstatera att den mörka electron och electronic body musicens hemland alltid kommer att skrika högst och slå hårdast!

Nattsvart vackert, brutalt och omvälvande! Tack Daniel Jonasson (Tinitus) och Synth After Work för en fantastisk helkväll! Vi ses snart igen.

Dive

The Juggernauts

(English version below)

Dirk Ivens could only be described as completely unique in these contexts. When he with full perfection, rawness and dark energy performs the set with his solo project Dive on Tank’s small cellar stage, I’m thrilled with the fact that the relatively “everlasting young” Belgian now has been musically active in this scene for almost four decades in different constellations.

His landsmen The Juggernauts, with Dirk Iven’s former companion from Klinik, Peter Mastbooms, on the other hand, who started the night off with their Front 242-style EBM are no shortcoming at all. Under more or less leading lights spiced up with some small light effects, they unequivocally shook the audience around ahead of the nights headliner with a cruel gig in sky-high energy and pace.

When it comes to the headliner Dive, I have to emphasize that there is something very special regarding the frontman Dirk Iven’s homeland when it comes to our dark electronic scene. If Sweden is lifted to the clouds around the world for our, in proportion to the number of inhabitants, great successes in some sports and, partially, our success in the production world of pop music, you only need half the fingers of one hand to find that the dark electro and electronic body music homeland will always shout loudes ant hit the hardest!

Totally black and beautiful, brutal and overwhelming! Thank you Daniel Jonasson (Tinitus) and Synth After Work for a fantastic evening! See you again soon.

Dive – “Far Away”

Tags: , , , ,


 

Albumaktuella Dive med The Klinik– och Absolute Body Control-bekante Dirk Ivens har släppt en video till “Far Away”. Låten är hämtad från det nya albumet “Underneath” som finns ute nu via Out of Line Music.

“Underneath” – Nytt album från Dive på både vinyl och CD

Tags: , , , , , , , , , ,


Dirk Ivens, som för de allra flesta är mest känd från The Klinik, men även från akter som Absolute Body ControlBlok 57 och Sonar, återvänder nu med det nya albumet “Underneath” med hans, till synes enda kvarvarande musikprojekt, Dive.

Dive, som senast besökte Bodyfest i höstas och som tillsammans med The Juggernauts åter besöker både Stockholm och Göteborg igen i juni månad, gästspelade även med Agent Side Grinder på 12″ maxin “Go (Bring it) Back” (2014).

 

 

“Underneath” samarbetar belgaren ännu en gång med Minus Habens-bekantingen Ivan Iusco, som medverkade på albumklassikern “Concrete Jungle” (1993) och Rafael M. Espinosa (från Geistform) som även medverkade på Dives senaste studioalbum “Behind the Sun” (2004).

Albumet innehåller tio nya spår och levereras utöver den ordinarie utgåvan på CD (som du kan förbeställa här) även i en kraftigt begränsad grön vinylutgåva som du kan förbeställa här redan nu!

“Underneath” släpps den 11 maj via Out of Line.

Tracklist

01. Underneath
02. Far Away
03. Sacred Skin
04. Let Me In
05. From Behind
06. Something
07. Howling Ground
08. A Man Came
09. Melt
10. I Want You

 

Alvar släpper album via Dirk Ivens (The Klinik, Dive) Daft Records

Tags: , , , , , ,


Svenska duon Alvar (som bildades under bandnamnet Alvarets Fyra Ryttare) har skrivit kontrakt med legendaren Dirk Ivens (The KlinikDiveSonarAbsolute Body Control m.m.) skivbolag Daft Records för släppet av det kommande albumet “Guilt Kollektion”.

Bakom Alvar finner vi Stockholmsduon Jonas Fredriksson och Johanna Backman och tillsammans skapar de elektronisk musik inspirerad av övergivna platser, glömda hus och gamla legender. Ljudbilden innehåller inslag av såväl techno, industri och EBM som skapar en unik kombination med en stor dos mörker, bultande trummor och skrapande metallljud.

(Lyssna på smakprov nedan)

Utöver medverkan på några samlingar 2014 så släppte man sedan minialbumet “Deceivers” 2015 och releasepartyt för det nya albumet äger rum på Synth After Work på Temple Bar i Stockholm nu på fredag!

OBS! Missa inte Jens Atterstrands purfärska intervju med duon här!

“Guilt Kollektion” släpps den 11 november via Daft Records.

Tracklist

alvar_guilt_kollektion

01. Nordsee
02. Walk Among Friends
03. Ascends the Feelings
04. Knuckle Duster
05. Diffuse Tomorrow
06. Gated
07. If This is You
08. Blodpumparmuskeln
09. To Give in
10. Wunde
11. Execute a Man
12. Terminal 5
13. Sweden (Red Vote Version)


Liverapport: Bodyfest 2016, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Sjunde upplagan av Bodyfest presenterade Jäger 90, Metroland, Armageddon Dildos, Dive, DAF och Rein på Nalen i Stockholm den 15 oktober.

Patrik Lark (text och foto) och Jens Atterstrand  (text och foto) rapporterar.

Jens Atterstrandpatrik_lark

 

 

 

 

Det har hänt väldigt mycket sedan Bodyfest inledde sin verksamhet på Klubben i Fryshuset 2010. Arrangemanget har blivit bredare, inte bara när det gäller lineupen, utan även när det gäller tillhörande ingredienser som förfester, DJ:s, försäljning av merchendise och medverkan av andra aktörer som passar på att vara representerade på plats.

Nalens lokaler i Stockholm, där festivalen sedan andra upplagan (2011) huserar, förmedlar nu en ytterst hemmastadd känsla bland besökarna. Bodyfest är en oerhört viktig festival inte bara för scenen i allmänhet utan i synnerhet för representationen av EBM och oldschool-EBM. Den stadigt återkommande publiken från hela landet rankar numera festivalen högt – som ett av de allra viktigaste årliga eventen som erbjuds och för- och efterhandssnacket har på senare år brutit sig fram väldigt tydligt i det stora bruset.

Årets upplaga lockade enligt uppgift drygt 600 personer och genomfördes i vanlig ordning proffsigt och snyggt utan några som helst bekymmer eller förseningar. Alla inblandade skall verkligen ha en stor eloge för att ni ger oss detta varje år och vi på Elektroskull tackar för ännu en väldigt lyckad upplaga! På återseende. (Jens Atterstrand)

(English versions below)

Alot has happened since Bodyfest’s first festival took place at Klubben in Fryshuset back in 2010. The event has become wider, not only in terms of the lineup, but also in terms of the associated ingredients like pre-parties, DJs, sales of merchendise and other actors that takes the oportunity to get represented on the spot.

Nalen’s venues in Stockholm, where the festival have been located since the second edition (2011) now conveys an extremely at ease feeling among the visitors. Bodyfest is a very important festival not only for the scene in general, but in particular for the representation of EBM and oldschool EBM. The constantly revisiting audience from all over the country (and abroad) now ranks the festival highly, as one of the most important annual events offered and the pre- and post-talk regarding the festival has in recent years got louder and louder.

This year’s edition attracted reportedly over 600 people and was executed in the usual professional and neat manner without any problems or delays.

Everyone involved should really take huge credit for giving us this every year and we at Elektroskull.com thank you for yet another very successful edition! Until next time. (Jens Atterstrand)

Jäger 90

EBM-bandet från Rostock klev upp som första band och intog den lilla scenen redan klockan 17:00 på lördagen. Man skulle kunna tro att det så tidigt skulle vara skralt med publik, men icke. Den lilla salen var fyllt till bredden och den som kom sent fick knöka sig in. Den intima scenen passade frontmannen Thoralf Dietrich som hand i handske. Utstyrd i pilotglasögon och smal slips till kortärmad militärskjorta, i bästa Douglas McCarthy-stil, såg han till att få bra fart på publiken. Det blev lite av en chockstart på Bodyfest där Body-Panda-Hanna med kompis drogs upp på scen och även Elektroskulls egna Anders Nord fick ta över mikrofonen och de vokala uppgifterna för ett tag. Det gjorde han med den äran och folk längre bak märkte antagligen inte av det spontana sångarbytet. (Patrik Lark)

The EBM band from Rostock stepped up as the first band and took the small stage already at 17:00 on Saturday. One would think that the early stagetime would be scant with the audience, but It surely wasn’t. The small courtroom was filled to the brim, and the one who came late had to squeeze themselves inside. The intimate scene suited frontman Thoralf Dietrich like a glove. Dressed in aviator glasses and slim tie to go with the military short-sleeved shirt, in the best Douglas McCarthy-style, he made sure to get audience going. It became a bit of a shock start to the festival where Body-Panda-Hanna and her friend was pulled up on stage and then even Elektroskull’s own Anders Nord got to take over the microphone to handle the vocals for a while. He did so with honor and people further back probably didnt even notice the spontaneous vocalist exchange. (Patrik Lark)

Metroland

Metroland – the sound of the underground – är en duo från Belgien som har blivit det självklara substitutet till Kraftwerk när dessa inte gör någon ny musik. Deras referenser till Kraftwerk var så genomgående att vi kan tala om ett tributeband, men med skillnaden att soundet var mer uppdaterat och modernt. De lät lite snällare än sina förlagor och problemet med ett så välpolerat sound som är näst intill instrumentalt är att det lät blir till hissmusik. Jag hade lite svårt att engagera mig i musiken, men noterade att många i publiken hade en avvikande uppfattning. På den stora bildskärmen dominerade förstås olika metro-motiv men också Bauhaus-arktitektur. Snyggt och välproducerat, men någon moshpit blev det förstås inte. (Patrik Lark)

Metroland – The Sound of The Underground – is a duo from Belgium who has become the obvious substitute for Kraftwerk when they do not make any new music. Their references to Kraftwerk were so consistently that we can almost speak of a tribute band, but with the difference that the sound was more updated and modern. They sounded a little kinder than their models and the problem with such a polished sound that is almost instrumental is that it easily become a bit like elevator music. I had some trouble to get involved in the music, but noted that many in the audience had a different view. The big screen was dominated by different metro-styled videos but also some displays of the Bauhaus architecture. Neat and well produced, but didn’t cause any moshpit, ofcourse. (Patrik Lark)

Armageddon Dildos

Bandnamnet låter ytterst perverterat, men bandnamnet kommer av ett smeknamn för interkontinentala ballistiska missiler. Duon startade upp i tyska Kassel redan i slutet på 80-talet, ändå var det nog första gången för många att se dem live i Stockholm. Det var sju år sedan det sist begav sig. På stora scenen bjöd de på en dansant och ganska melodiös EBM, bitvis inte helt olik A Split Second. Frontmannen och tillika grundaren Uwe Kanka var på ett alldeles strålande humör och vi liveplåtisar fick verkligen ducka för hans ballistiska språng över fotodiket till kravallstaketet där han gång efter annan blev ett med publiken. En gladare EBM-kille fick man leta efter, men vi var många som inte förstod särskilt mycket av mellansnacket, trots att han kunde förvånansvärt många svenska fraser. En bra show var det hur som helst och en positiv överraskning för många av oss. (Patrik Lark)

The band name might sound a bit perverted, but the name actually comes from a nickname for intercontinental ballistic missiles. The duo started in Kassel, Germany in the late 80’s, yet it was probably the first time for many visitors to see them live in Stockholm and It was seven years since their last visit. On the big stage, they invited to a danceable and quite melodic EBM, at times not unlike A Split Second. Front man and founder Uwe Kanka was in a very good mood and us photographers surely had to watch out for for his ballistic leaps across the photo pit to the fence where he time and time again became one with the audience. A happier EBM guy is hard to find, but we were many who did not understand much of the talking, although he had learned surprisingly many Swedish phrases. A good show anyway, and a pleasant surprise for many of us. (Patrik Lark)

Dive

Dive är belgaren Dirk Ivens soloprojekt vid sidan av det numera insomnade The Klinik och det hördes, soundet var tämligen snarlikt; hård, aggressiv och minimalistisk EBM i typisk belgisk stil. Dirk Ivens var som vanligt en svart fantom på scenen, saknades bara den vita slaktarmasken från hans andra band. Få frontfigurer inom genren har sådan koreografisk karisma och kan sina moves så väl att det ser coolt ut i varje givet ögonblick. Scenografin var lika minimalistisk som musiken, bara Dirk Ivens och en mikrofon på scen med ett gäng stroboskop i bakgrunden som enda scenljus. Blytungt och näst intill omöjligt att fotografera. Det var ingen lättillgänglig hitmusik som erbjöds, utan kvällens i särklass tyngsta uppträdande. Tillräckligt för att tillfredsställa den mest kräsne och melodihatande industrisynthare. Musiken var som ett fårat betongblock fraktat direkt från Antwerpens bistra hamnområde där Dirk Ivens en gång jobbade. (Patrik Lark)

Dive is the Belgian Dirk Ivens solo project alongside the now rested The Klinik and as it’s heard, the sound was quite similar; hard, aggressive and minimalistic EBM in typical Belgian style. Dirk Ivens was as usual like a black phantom on stage, lacking only the white butcher’s mask from his other bands. Few front figures in the genre has such choreographic charisma and know their moves so well and It looks cool in any given moment. The stage design was as minimalist as the music, just Dirk Ivens and a microphone on stage with a bunch of strobe lights in the background as the only stage lighting, very hard and almost impossible to photograph! This is not easy-listen hit music, but clearly the heaviest and cruelest act of the night. Enough to satisfy the most discerning and melody hatin industrial electroheads. The music was like a furrowed concrete transported directly from Antwerp grim harbor area where Dirk Ivens once worked. (Patrik Lark)

 

DAF

DAF är tveklöst en av de viktigaste pionjärerna inom EBM-genren tillsammans med Front 242. Deras betydelse kan inte nog framhållas så det var logiskt att de äntligen ställde sig på Bodyfest scen som headliners. Vokalisten Gabi Delgado är dessutom en stor scenpersonlighet som alltid är värd att se. Uppträdandet på Bodyfest var inget undantag, det var lika bra som alltid. Gabi Delgado var överallt på scenen, gestikulerade och spände blicken i utvalda personer i publiken och dränkte sig själv i mineralvatten, som han brukar göra. Så har det sett ut sedan jag såg dem första gången på Tinitus Festivalen 2003, om jag minns rätt, och alla gånger där emellan. Även repertoaren är i stort sett densamma. Hade varit kul att bli överraskad med några låtar från “First Step to Heaven” som de konsekvent vägrar spela av någon anledning, låtar som “The Gun” och “Brothers” vore verkligen kul att få uppleva live. (Patrik Lark)

DAF is undoubtedly one of the most important pioneers of the EBM genre together with Front 242. Their importance can not be over emphasized as it was fully logical that they finally got headline Bodyfest. Vocalist Gabi Delgado is also a major stage personality that is always worth watching. His behavior at Bodyfest was no exception, it was as good as always. Gabi Delgado was all over the stage, gesticulating, glaring at selected people in the audience and drowning himself in the mineral, as he usually does. So it has been since I saw them the first time on Tinitus Festival back in 2003, if I remember correctly, and all the times in between, although the repertoire is largely the same. Would have been fun to be surprised with a few songs from “First Step to Heaven” that they consistently refuse to play live for some reason, songs like “The Gun” and “Brothers” would be really fun to experience live. (Patrik Lark)

Rein

Rein gick upp i nitprydd bikerjacka och spegelglasögon på lilla scenen exakt samma klockslag som hennes pappa Paul Rein gick upp på en annan scen i en annan stad. Jag tvivlar dock på att 80-talets svenska italo-disco-kung lyckades uppbåda ett lika högt tryck framför scenen som dottern. Nalens lilla salong var förstås på tok för liten för alla som ville se årets fenomen på den svenska EBM-scenen. Trycket mot den lilla scenen ökade i takt med de aggressiva basgångarna och folk ramlade in på den låga scenen flera gånger. Reins girlpower-attityd lockade ovanligt många tjejer att stå längst fram vid scenkanten, och de verkade tycka att det var värt blåmärkena orsakade av moshpit-trycket bakifrån. Det blev en vild men värdig avslutning på årets Bodyfest som bjöd på ovanligt många bra scenshower med intressanta frontfigurer. Arrangörsmässigt var den kanske den bästa Bodyfesten någonsin där i stort sett allt gick på räls, men också en av de mest välbesökta; drygt sex hundra besökare talades det om. Ännu bättre, arrangörerna lovade genast att det blir en Bodyfest även nästa år! (Patrik Lark)

Rein showed up in a biker jacket full of rivets and mirrored glasses on the small stage exactly the same time as her father Paul Rein went up on another stage in another city. I doubt, however, that the 80th century Swedish italo-disco-king managed to muster an equally high energy in front of the stage as his daughter. Nalens small salon was far too small for everyone who wanted to see this year’s phenomenon on the Swedish EBM scene. The pressure on the small stage increased in line with the aggressive bass lines and people fell into the low stage several times. Rein’s girl power attitude attracted an unusual number of girls to stand in front at the edge of the stage, and they seemed to think it was worth the bruises caused by the moshpit’s pressure from behind. It was a wild but worthy conclusion to this year’s Bodyfest that offered unusually high number of good stage shows with interesting front figures. Organizer wise, it was perhaps the best festival ever where virtually everything went on rails, but also one of the most well attended; rumours talk about a little over six hundred visitors. Even better, the organizers promised immediately that we will get another festival next year! (Patrik Lark)

Liverapport: electriXmas 2015, Malmö

Tags: , , , , , , , , , , ,


thomas_hulteberg2015 års upplaga av den årliga festivalen electriXmas bjöd på Frontal, Saft Guilt Trip, Dive och And One.

 

Thomas Hulteberg levererar en liverapport från Inkonst i Malmö lördagen den 12 december.

 

 

 

Tradition och årlig mötesplats

December är här igen, årets mest traditionstyngda månad. Det ska julpyntas, umgås med familj, ätas julmat och stressas, det finns helt enkelt väldigt många krav i december. Därför är det alltid lika rofyllt och underbart att få släppa taget om julen, snöra kängorna och besöka årets upplaga av electriXmasInkonst i Malmö. En betydligt glesare skara än förra året, strax över 300, svartklädda och glada människor dansade, drack och avnjöt en intressant line-up artister. Tidigare år har det varit en plåga att ta sig in på Inkonst i tid att hinna se det första bandet uppträda, jag missade själv halva Machinistas spelning förra året, men tack vare kombinationen av färre gäster och mer personal i garderoben gick det smärtfritt att sig in i tid.

Frontal

Den tyska duon inledde kvällen på lilla scenen med hård och dansant old-school EBM vilket lockade många till dans. Med endast slagverk på scen och förinspelat backtrack var bandet tvungna att interagera med publiken för att inte skapa intresse och det lyckades de bra med. Det bjöds på handskakningar, stora leenden och dans med publiken samt sparsmakat mellansnack på bruten engelska. Frontal levererar det kortaste setet av alla band under kvällen, endast 30 minuter, och det är precis lagom långt i sammanhanget. Mest jubel blir det när man river av “Laufen” och “Keine Lust”, två starka låtar med tunga monotona beats, minnesvärda melodier och lättsjungna refränger. Om du inte är bekant med Frontal sedan tidigare och vill kolla upp dem på Spotify så undvik deras mest populära låt, covern på The White Stripes“Seven Nation Army”, den är inte representativ för bandet i övrigt och riktigt usel.

7/10 MYCKET BRA!

Dive

En svart backdrop, ett mikrofonstativ, stroboskop och en megafon låter kanske inte som kvällens mest intressanta upplägg men om man slänger in veteranen Dirk Ivens i mixen så uppstår magi. Dive är hypnotisk feedback, bas och oväsen i en ohelig allians där summan är oändligt mycket större än delarna. Belgaren är kanske mest känd från The Klinik och Absolute Body Control, men det är helt ensam på scen han visar sin storhet. Han dansar, svettas, skriker och charmar publiken med sin fantastiska utstrålning. Spelningen verkade vara över på ett ögonblick men varade i själva verket i strax över en timme och lämnade mig och många andra helt slutkörda och energilösa men lyckliga.

10/10 KLASSIKER!

And One

Årets stora dragplåster äntrar stor scenen strax efter klockan elva och det råder ingen tvekan om vilket band de flesta besökare helst vill se, det är fullständigt fullsmockat framför scenen. And One är ett väldigt älskat band med många hardcore fans men det är dessutom ett band som de flesta har någon typ av relation till och vill se bara för att höra en eller ett par låtar. Senast jag såg And One var på Amphifestivalen i Köln i en mycket stor och mycket opersonlig ishockeyarena och bandet gör sig så oändligt mycket bättre på en liten scen med färre i publiken. Spelningen som är kvällens längsta, hela 90 minuter, har väldigt bra ljud och ljusshowen är sparsmakad men välplanerad och samtliga bandmedlemmar ser ut att njuta i fulla drag. Setlistan är välbalanserad mellan gammal och nytt och en kul detalj är att Steve Naghavi lånar en änglagloria från publiken och bär den under “Military Fashion Show”.

7/10 MYCKET BRA!

electriXmas är och förblir en årlig högtid och mötesplats för synthare och det innebär tyvärr att två av kvällens akter, Saft och Guilt Trip, inte kan recenseras helt enkelt för att jag var upptagen med att socialisera med folk jag träffar väldigt sällan. En omröstning har dragits igång på electriXmas facebooksida för att se vilka band som ska bokas till nästa år, gå in och rösta.

DRP – “Peace Offensive”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD (300 exemplar)
Skivbolag: Daft Records
Releasedatum: 16 mars 2015
Genre: Electro, EBM
Bandmedlemmar: Tomoyuki Murastige, Kuniyuki Takahashi
Land: Japan
Recensent: Jens Atterstrand

MyspaceLast.fmDiscogsBandcampSoundcloudkollapslogga

(English version below)

 

Kultförklarad Japansk EBM har åldrats med värdighet

Japanska DRP (vars bandnamn är en förtkortning av Deutsche Reichspatent) debuterade redan 1990 med det numera smått kultförklarade (och enda) albumet “Electro Brain 586”. Nu ges bandets tidigare outgivna andra album äntligen ut med hjälp av The Klinik– och Dive-bekantingen Dirk Ivens skivbolagsetikett Daft Records.

“Peace Offensive”, vars nya utgåva även inkluderar den outgivna 12″ maxin “Make Love”, spelades in redan 1991 men såg av etikettpolitiska skäl i duons hemland aldrig dagens ljus när det begav sig.

DRP producerade EBM/electro i genrens rådande tidsanda, och även om materialet på “Peace Offensive” inte är fullt lika starkt som på “Electro Brain 586” så har spåren verkligen åldrats med värdighet. Dessa har dessutom givits nytt liv via en välljudande master signerad Eric Van Wonterghem.

Faktum är att spår som “Family” och “Make Love” (i valfri version, albumet inkluderar tre remixer utöver originalet) skulle få bra fart på vilket mörkt dansgolv som helst även idag.

Alla ni därute som gärna grottar ner er i exempelvis nittiotalssläpp från legendariska skivbolag som Zoth OmmogAntler-SubwayBody Records och Off Beat bör definitivt inte missa det här!

Fotnot: Kuniyuki Takahashi är fortfarande aktiv som låtskrivare och producent och har varit inblandad i bland annat Double KSaikoss och Waves.

OBS! Bara 9 exemplar kvar i skrivande stund! Beställ ditt ex här!

6/10 BRA!

Tracklist

Outgivet album med japanska DRP ute nu

01. Peace Offensive (03:40)
02. Remain (04:39)
03. Family (06:25)
04. Burn Out (05:57)
05. Make Love (08:01)
06. Death Adventure (04:41)
07. Adrenaline (04:57)
08. Dictator (05:39)
09. UFO Communication (04:35)
10. Bleep Jesus (06:33)
11. Make Love (Hyper Ecstasy Mix) (06:01)
12. Make Love (Techno Brain Mix) (06:06)
13. Make Love (Electronoise Mix) (06:49)

 

(English version below)

Cult Japanese EBM has aged with dignity

Japanese DRP (whose band name is short for Deutsche Reichpatent) debuted in 1990 with the now somewhat cult album “Electro Brain 586”. Now the band’s previously unreleased second album is finally out with the help of The Klinik– and Dive-acquaintance Dirk Ivens recordlabel Daft Records.

“Peace Offensive” also includes the previously unreleased 12″ maxi-single “Make Love” and it was recorded in 1991 but unfortunately – due to political reasons in the duo’s homeland – it never the light of day back in the days.

DRP produced EBM/electro in the genres true spirit of it’s time, and even though the songmaterial on “Peace Offensive” is not as strong as on “Electro Brain 586” these tracks sure have aged with dignity. The album has also been given new life sonically through a new master signed Eric Van Wonterghem.

In fact, tracks like “Family” and “Make Love” (in any version, the album includes three remixes in addition to the original) would get any dark dance floor out there going even today.

All of you out there who love to dwell into archives of, for example, nineties releases from legendary record labels like Zoth Ommog, Antler-SubwayBody Records and Off Beat should definitely not miss out on this one!

Note: Kuniyuki Takahashi is still active as a songwriter and producer and have been involved in among other Double KSaikoss and Waves.

Order this album right here – only 9 copies left as we speak!!

 

Åttonde albumet från Sonar

Tags: , , , , , , , , , , ,


Efter avvecklingen av legendariska The Klinik, som nu genomför sina sista livespelningar, så återvänder Dirk Ivens med sidoprojektet Sonar som han startade med Hypnoskull-bekantingen Patrick Stevens i början av nittiotalet.

Den produktive belgaren, som även ligger bakom projekt som bland annat DiveBlok 57 och Absolute Body Control, har i Sonar-projektet Eric Van Wonterghem vid sin sida och tillsammans presenterar man nu den nya fullängdare “Shadow Dancers”.

Sonar är ett av frontmannens mer experimentella projekt där det nya albumet ger oss 10 nya rytmiskt industriella nummer. Albumet följer upp “Cut Us Up” som släpptes via Ant-Zen 2012 och det blir Sonars åttonde i ordningen sedan den självtitulerade debuten från 1996.

Erik Van Wonterghem, som är även känd från musikkollektivet BA 25+ som släppte “_Split” redan 1989, återfinns även tillsammans med Dirk Ivens Absolute Body Control som albumdebuterade med “Is there an Exit?” redan 1981.

“Shadow Dancers” släpps den 17 oktober via Sleepless Records.

Tracklist

sonar_shadow_dancers

01. Always
02. Evening Sky
03. Shadow Dancers
04. If So, What Would You Do?
05. Criminal Minds
06. Tower
07. Creed
08. Better Change
09. Tango Mecanic
10. A Matter of Time

kollapsbanner