Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Accession Records
Releasedatum: 16 november 2018
Genre: Darkwave, synthpop
Bandmedlemmar: Torben Wendt, Adrian Hates
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Snubblande nära en genreklassiker

Supergruppen Coma Alliance är ett samarbete mellan Adrian Hates från Diary of Dreams och Torben Wendt från Diorama och debutalbumet Weapon of Choice lanseras nu i samband med den nyligen påannonserade tysklandsturnén som duon kommer att genomföra tillsammans med In Strict Confidence som nyligen släppte nya albumet Hate2Love.

Weapon of Choice är producerat i Adrians egna White Room-studio där det inarbetade Diary of Dreams-soundet verkar sitta i väggarna. Torben och Adrian har en över 20 år gammal relation till varandra då de både har släppt skivor på Adrians egna skivbolagsetikett Accession Records och dessutom producerade producerade Dioramas första album Pale som släpptes 1999.

Diorama har hela tiden haft fokus på mörk synthpop, eller darkpop, medan Diary of Dreams är en av de mest klassiska darkwave-akterna. Båda grupperna har dock tidvis införlivat poppigare, dansantare och rockigare inslag utan att tappa den speciella anknytningen till sitt respektive sound.

Torben är huvudvokalist på de flesta av låtarna och man slås verkligen av hur dynamiskt bred rösten är och hur väl den passar in, speciellt med Adrians mörkare stämma i bakgrunden. Vissa av spåren skulle dock lika gärna kunna tillhöra det ena av medlemmarnas huvudprojekt. Sjätte spåret “Dark Vibes” innehåller alla de element som definierat Diary of Dreams sound de senaste 10 åren. Låten i sig är inte dålig, men kunde lika gärna ha hamnat på Adrians nästa album istället.

Det känns som att albumet består av tre typer av låtar i ingenmanslandet mellan varm euforisk, mörk synthpop och melankolisk darkwave. En är den synthpoppiga “Starfruit” där influenserna från Torben är tydligt framhävda. En annan typ de darkwave-rockiga “Dark Vibes” och “Trembler”. Men det är den tredje varianten, när de bästa och intressantaste elementen plockas ur respektive medlems musikaliska historia som ren magi uppstår.

Hade hela albumet hållit denna nivå skulle vi ha sett på “Weapon of Choice” som ett av årets bästa album. Spår som “Royd”, “Sepia” och “Finsta” låter verkligen som det perfekta äktenskapet i ljudform. Detta låter mycket mer inspirerat än respektive grupps senaste albumrelease. Torbens intelligenta, fler-dimensionerade och underfundiga texter kombinerat med Adrians solida musikaliska ramar, felfria ljudmatta och högklassiga produktion.

Trots vissa petitesser i sammanhanget så befäster Torben och Adrian med Weapon of Choice rollen som ohotade mästare inom den här musikstilen.

Tracklist

01. Unusual (05:10)
02. Sepia (04:25)
03. Royd (05:39)
04. Starfruit (05:45)
05. Trembler (04:31)
06. Dark Vibes (05:43)
07. Miracle (05:00)
08. Finsta (05:34)
09. CA2 (04:32)
10. Coma Supreme (05:34)
11. Buttons (04:46)
12. Trip Job (04:08)

(English version below)

Stumbling close to a genre classic

The new super group Coma Alliance is a collaboration between Adrian Hates from Diary of Dreams and Torben Wendt from Diorama. The debut album Weapon of Choice is launched in conjunction with the recently announced tour that the duo will perform together with In Strict Confidence, who recently put out a new album of their own – Hate2Love.

Weapon of Choice is produced in Adrian’s own White Room studio, where the typical Diary of Dreams sound is firmly attatched to its walls. Torben and Adrians relationship goes back about 20 years releasing records on Adrian Hates’ own label Accession Records and he also produced Diorama’s first album Pale back in 1999.

Diorama has always focused on dark synthpop, or darkpop, while Diary of Dreams is one of the most classic darkwave acts. However, both bands have occasionally incorporated elements of pop, dance and rock into their music without losing the special connection to their respective sound.

Torben is the main vocalist on most of the songs, and you really feel the width and dynamics it brings and how well it fits in, especially with Adrian’s darker voice in the background. However, some of the tracks might as well belong to one of the members’ main projects. The sixth track “Dark Vibes” contains all the elements that defined the Diary of Dreams sound for the past 10 years. The song itself is not bad, but could also have ended up on Adrian’s next album instead.

It feels like the album consists of three types of songs put inbetween warm euphoric, dark synthpop and melancholy darkwave. One is the electronic “Starfruit” where the influences of Torben are clearly highlighted. Another style is presented is on the darkwave rock-styled tracks “Dark Vibes” and “Trembler”. But it is on the third variation of them all where the best and most interesting elements are picked from each member’s musical history where the pure magic occurs.

Had the entire album kept this high level Weapon of Choice would have been one of the albums of the year. Tracks like “Royd”, “Sepia” and “Finsta” really sound like the perfect marriage in their audible forms. This sound is much more inspired than their respective band’s latest album releases. Torben’s intelligent, multi-dimensional and subtle lyrics is combined with Adrian’s solid musical surroundings and builds flawless carpets of sounds placed in a high-quality production.

Despite some minor flaws in context, Torben and Adrian consolidates their role as undefeated champions of the genre with Weapon of Choice.

Torben Wendt (från Diorama) och Diary of Dreams-frontmannen Adrian Hates vägar har genom åren korsats många gånger både i musikproduktions- och turnésammanhang. Sedan 2016 har de turnerat tillsammans under monikern Coma Alliance och nu presenteras det 12 spår långa albumet Weapon of Choice.

Som Coma Alliance så presenterar de båda musik i samma stil som sina respektive musikaliska rötter inom darkwave och goth liksom inslag av både triphop och minimal electro. Samspelet mellan deras respektive sångröster och olika sätt att producera musik skapar ett unikt och mörkt sound.

Singelspåret “Royd” (se videon nedan) är först ut och om du vill stötta oss så kan du förboka albumet här redan nu!

Efter nyår inleder Coma Alliance i sällskap med In Strict Confidence en turné där de i skrivande stund kommer stå på scen i både Tyskland och Ryssland.

Weapon of Choice släpps den 16 november via Accession Records.

Tracklist

01. Unusual
02. Sepia
03. Royd
04. Starfruit
05. Trembler
06. Dark vibes
07. Miracle
08. Finsta
09. CA2
10. Coma supreme
11. Buttons
12. Trip job

Utrustad med en kompaktkamera och ett gott humör så spenderade Niklas Hurtig (text & foto) helgen den 28 och 29 juli på årets upplaga av Amphi Festival i tyska Köln.

Här sammanfattar han sina intryck i en liverapport.

Cirka 12500 svartklädda synthare besökte årets upplaga av Amphi Festival som sedvanligt arrangerades i Tanzbrunnen invid Rhen-floden i Köln. Köln är en mycket trevlig stad, men det man ska vara medveten om är den lokala skatt a cirka 7% på alla hotellnätter man tvingas betala för som turist. Trist, men man har tyvärr inget val.

På grund av onormalt lågt vattenstånd i Rhen-floden flyttades Orbit Stage som är på en båt till andra sidan floden vilket ledde till en extra omväg på cirka 20 minuters promenad. För att lösa detta skyfflades besökarna mellan scenen och Tanzbrunnen med buss. Den enstaka gång jag själv beslöt mig för att prova på bussresan så gick det alldeles utmärkt, men andra besökares historier vittnar om att denna transport inte alltid fungerade så smidigt som det var tänkt. Förhoppningsvis är detta inget problem under de kommande festivalerna.

Det var också stundtals väldigt långa köer in till Theater Stage vilket bland annat ledde till att jag missade Kite. Med lite bättre planering hade det naturligtvis inte varit något problem, men varför spelade inte Frozen Plasma och Kite på stora scenen? De hade båda enkelt lockat tillräckligt stor publik för att platsa där.

Ett axplock av konserterna jag såg:

Diorama

Gjorde en något kortare spelning på grund av en del tekniska problem. Torben och gänget levererar dock alltid och gör ingen besviken. Hyfsat fullt på båten och “Over” tillägnades den nyss avlidne Chester från Linkin Park.

Ordo Rosarius Equlibrio (ORE)

Halvfullt inne på Theater Stage, men de bombastiska trummorna ljöd fint. Något avdankad spelning i jämförelse med ORE, Triarii & TriORE tidigare i år i Stockholm.

Diary of Dreams

Rockigt och ösigt med de i min mening tråkigare spåren ur bandets diskografi. De melankoliska balladerna har inte längre någon plats i denna rockshow.

Apoptygma Berzerk

Norrmännen är kanske tillsammans med VNV Nation och Covenant det band som kan få till stånd mest allsång bland den tyska publiken. Bra, energiskt och mycket klassiska spår, men kanske något för nedtonade elektroniska ljud som lätt hamnade i bakgrunden.

Kirlian Camera

Tätt, stilfullt och professionellt men sångerskan Elena har ibland fruktansvärt dåligt engelskt uttal. Proppfullt på Orbit-scenen.

Henric de la Cour

Vemodigt och vackert, men ljudet var alldeles för lågt för att göra musiken rättvisa. På grund av Henrics rådande hälsotillstånd blev det en kort men intensiv spelning som säkerligen uppskattades högt av publiken.

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Accession Records
Releasedatum: 16 oktober 2015
Genre: Darkwave
Bandmedlemmar: Adrian Hates, Gaun:A, Dejan Nikolic
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Falnande fascination för den mörka dagboken

Blott ett och ett halvt år efter förra fullängdaren ”Elegies in Darkness” är nu Diary of Dreams tillbaka med ytterligare ett inlägg i den drömska dagboken. Det man dock kan notera på ”Grau Im Licht” är att det verkar som att Diary of Dreams skriver musik rutinmässigt utan större omvälvningar av det etablerade soundet, likt en tysk maskin – fast halvsovande och med ena handen bakom ryggen. Produktionsvärdet är högt men det vara längesedan Adrian Hates överraskade.

Över tjugo års erfarenhet i musikvärlden ger ändock sitt avtryck i att varje individuellt spår är mästerligt utfört. Det jag kan sakna är det större sammanhanget – vad vill Adrian med sin musik nu för tiden? Han kan fortsätta att släppa ett nytt album vartannat år, men chansen att han överträffar sina verk under första hälften av karriären minskar för varje försök. Missförstå mig rätt nu. Om ”Grau Im Licht” var det första Diary of Dreams-albumet du lyssnade på skulle du förmodligen tycka att det var ett av de bästa. Men för oss som hört detta tio gånger tidigare falnar fascinationen. Ett längre uppehåll med en ordentlig tankeställare om den musikaliska inriktningen vore troligen på sin plats. Diary of Dreams har ju faktiskt skapat några av de mest melankoliska, tragiska och vackra låtar en mottagare av denna konstform kan tänka sig.

Det man kan nämna om albumet är att andra spåret ”Endless Nights” är härligt taktfast och melodiöst på det sätt som definierat ljudbilden de senaste tio åren. Avslutande ”Schwarz” är en instrumental, originell och intressant avstickare som samsas bland spår som låter som de vi lärt känna och är vana vid. Kanske är det så att det bara är jag som börjar tröttna på likformigheten – Adrian använder samma gjutform till i princip varje spår han skapar – och att ”Grau Im Licht” egentliga skulle behöva recenseras av någon som inte har 1500 spelningar av gruppen på Last.fm?

Nu är det oavsett detta min uppfattning av albumet som ska resultera i siffran som ska återspegla dess styrkor och svagheter kontra tidigare verk samt hela den övriga alternativa musikscenen. Detta har jag nu gjort och resten är upp till varje lyssnare då albumet åtminstone förtjänar ett par försök.

Tracklist

10. Sinferno (5:48)
02. Endless Nights (4:34)
03. Ikarus (5:57)
04. Krank (5:55)
05. Die My Phobia (4:45)
06. Grau Im Licht (5:25)
07. SinnFlut (5:22)
08. HomeSick (4:44)
09. Schuldig! (5:33)
10. The Hunted (3:45)
11. mitGift (5:08)
12. Schwarz (9:33)

(English version below)

Fading fascination for the dark diary

Not even one and a half year has passed since Diary of Dreams last studio album ”Elegies in Darkness” was released, but yet another addition to the diary of dreams has now reached its audience.

The first thing that comes to mind when listening to ”Grau Im Licht” is that Diary of Dreams now seems to write music on routine. The sound is kept constrained within its basic foundation without surprises. And although the production values are high the tracks seem to be created without this pure creative energy, resulting in a mellow appearance.

With over twenty years in the music industry Diary of Dreams shows their experience in each and every track that is flawlessly produced. The thing that is lacking is the higher perspective. What is the purpose of the music Adrian writes today? He can continue to release an album every other year but for each try the chance of surpassing the albums of the first half of the act is becoming less and less likely. However if ”Grau Im Licht” is the first album you hear you’ll probably think that it’s one of the best ones, but it’s not that fascinating for us that have heard this ten times before. The best thing is probably for Adrian to put the project on hold until a complete rethinking of how Diary of Dreams should sound in the future. The fact is that the group has released some of the most melancholic, tragic and beautiful tracks any listener of this form of art can think of.

A few mentions of the album itself include the second track ”Endless Nights” that is a melodic and pumping track of the like that has defined the sound for the last ten years. The last track ”Schwarz” is a detour with its instrumental and original appearance, among others that sound just like we are used to. Perhaps it’s just me that is growing tired of the uniformity that the basic structure of the tracks contribute to, and that it probably would have been a good idea to let someone that doesn’t have over 1500 plays of Diary of Dreams on Last.fm to review the album.

Regardless it is up to me to summarize this into a figure that is supposed to reflect the weaknesses and strengths of the album compared to both earlier works and to the collective alternative music scene. This has now been done and the album truly deserves a few tries. The rest is up to the listeners.

Format: (Album) CD, 2CD**, Digital
Skivbolag: Trisol Music Group
Releasedatum: 19 september 2014
Genre: Electro, Darkwave
Bandmedlemmar: Peter Spilles, Dirk Scheuber, Jürgen Jansen
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Ytterliggare ett i raden av de senaste årens ordinära albumsläpp

Tyska Project Pitchfork är tillbaka med “Blood” som är uppföljaren till förra årets “Black” och som släpptes på Trisol nu i dagarna.

Varje enskilt spår på “Blood” är titulerat med albumets titel som prefix och de sitter ljudmässigt ihop som om det vore självaste Jean Michel Jarre som hade mixat albumet. (Det är för övrigt inte en helt upp åt väggarna tokig liknelse då gruppen har nämnt den franska elektropionjären som en av inspirationskällorna)

Project Pitchfork lutar på detta album mer åt poppig Darkwave i stil med Diorama eller Frozen Plasma, än åt melodisk Industrial av typen de var mästare på för 20 år sedan. Denna förändring är dock tydlig om man backar bandet till slutet av 90-talet.

Man måste stanna och reflektera över det tempo tyskarna har släppt nytt material den senaste tiden. På fem år har de släppt lika många album. De har generellt legat på en hög nivå men med väldigt snarlikt sound. Många band producerar gång efter gång likartade verk, vilket t.ex. Diary of Dreams är ett typexempel på och klarar för det mesta av det galant. Project Pitchfork har sannerligen inte misslyckats med sin artistiska prestation men om de hade tagit de två bästa låtarna från vart och ett av dessa album och släppt på ett tiospårsalbum hade det varit ett av de bästa albumsläppen i hela den alternativa musikscenen det senaste halvdecenniet. Nu finns istället närmare sextio spår som ingen minns namnen på. Det är nästan synd att de har smetat ut sin sprudlande kreativitet på fem bra album istället för på ett fantastiskt.

Ett av de spår som garanterat får plats på ett sådant fiktivt best-of-album är den hackiga och mystiska “Blood-Moon (Romance)”. Det är också det första spåret där jag stannar upp och njuter till fullo av vad jag lyssnar på. Annars flyter spåren på med bra dynamik och med mängder av melodiskt örongodis. Variationen är dock för låg för att verkligen göra avtryck. Avslutande “Blood-stream (Will Be)” är dock en vacker ballad och en äkta albumstängare. Spåret frammanar ändå ett leende på läpparna när årets Project Pitchfork-släpp ska summeras. Med bibehållet tempo får vi vänta i cirka ett år tills nästa inkarnation av landar i en skivbutik nära dig. Frågan då är om leendet åter letat sig fram?

P.S: “Blood” släpps även som en dubbelutgåva med ett par originalspår och några remixer. Den utgåvan är dock inte recenserad här.

Tracklist

01. Blood-Line (Never) (5:48)
02. Blood-Loss (Sometimes) (4:02)
03. Blood-Stained (Give Me Your Body) (4:22)
04. Blood-Money (No More) (4:00)
05. Blood-Moon (Romance) (4:49)
06. Blood-Diamond (See Him Running) (5:40)
07. Blood-Pressure (Just For My Pleasure) (4:43)
08. Blood-Shed (Dark River) (4:50)
09. Blood-Game (For You) (4:28)
10. Blood-Lust (Mental Island) (5:00)
11. Blood-Stream (Will I Be) (4:17)

Tracklist Bonus Disc**

01. Blood-Night (05:48)
02. Blood-Thirst (04:35)
03. Blood-Stained (Rmx) (04:35)
04. Blood-Money (Rmx) (05:05)

Yet another ordinary album released in the recent years

The german act Project Pitchfork is now back with “Blood” which is the sequel to last years “Black”. It was released on Trisol the other day.

Every single track on “Blood” is entitled with the album title as prefix and they are sonically conjoined as if it were Jean Michel Jarre himself that mixed the album. (That is not a completely ludicrous metaphor since they have state that the french electropioneer is one of the sources of inspiration)

The sound on this album leans more towards the poppy side of Darkwave similar to Diorama and Frozen Plasma, than towards the melodic Industrial they were masters of for over 20 years ago. This change becomes more apparent if you track the releases back to the late 90s.

One has to stop and reflect on the frequency of album releases over the last few years. They have released five albums in five years and they have all been well produced but with a very similar sound. Alot of acts produce great similar stuff time and time again with great results. Diary of Dreams is an example of that. Project Pitchfork has truly not failed in their artistic performance but if they had taken the two best tracks out of each of these albums and released them as a ten track album, it would have been one of the best releases within the alternative music scene the last half decade. Instead there are nearly sixty tracks that no one remembers the title of. It is almost a shame that they have smeared their creativity on five good albums instead of on one amazing.

One of the tracks that is guaranteed to be included in such a fictious best-of albums is the stuttering and mysterious “Blood-Moon (Romance)”. It is also the first track which makes me stop and really enjoy what I’m hearing. Otherwise the tracks have good dynamics and offer tons of ear candy. On the downside the variaton of the tracks are too low to make an impression. The finishing “Blood-stream (Will Be)” is however a beautiful ballad and a classic closing track. Nevertheless the track puts a smile on my face when this years summary of Project Pitchfork is concluded. With the same pace it will take roughly a year until it is time again. And the question then is if the smile will have returned?

P.S: “Blood” has also been released as a double CD with a couple of original tracks and some remixes. That release is however not reviewed here.

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Accession Records
Releasedatum: 14 mars 2014
Genre: Darkwave
Bandmedlemmar: Adrian Hates, Gaun:A
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Hårt blandat med mjukt ger ett perfekt avvägt resultat

Den evige darkwave-kreatören Adrian Hates är tillbaka med ett nytt album med sitt huvudprojekt Diary of Dreams och i vanlig ordning vet man vad man kan förvänta sig av ljudbilden på “Elegies in Darkness”. Med melodiösa och välproducerade spår har Adrian under över tjugo år höjt ribban för hur musik i gränslandet mellan goth rock och electro ska ljuda.

Soundet låter självsäkrare och uppkäftigare men med samma inramning som alltid och blandar i vanlig ordning texter på tyska och engelska.

Den som trodde att något arv från förrförra årets akustiska remake-album ”Anatomy of Silence” skulle hindra sig kvar misstar sig kraftigt. Detta är genomelektroniskt och blandar friskt från gammalt och nytt, där hårda kalla toner från “Nekrolog 43” blandas med mer melodiösa mjuka inslag från “(if)”. Albumet öppnar med “Malum” vilket är ett av de bästa spår Diary of Dreams spottat ur sig på senare år och är en hårdare variant av den gamla klassikern “E.-dead-Motion”. “StummKult” ger ett hårt och isande intryck och likheter kan ses i typ av spår som “The Plauge” och “Splinter”.

Detta album kommer knappast öppna upp för en ny publik utan vårdar det som redan finns ömt. Men med den ständiga professionalism som allt som kommer från Adrians “White Room”-studio har är det inte konstigt om fansen blir fler i antal.

Albumet släpps även i en deluxe-utgåva ** där ytterliggare tre spår återfinns och det är märkligt att den fantastiska “Mythology of Violence” inte ingår i den ordinarie utgåvan. “Elegies in Darkness” är ett mycket starkt album och gör ingen besviken oavsett om du är en trogen fan eller nyfrälst i Diary of Dreams universum.

Bästa spår: “Malum” and “A Dark Embrace”

Tracklist

01. Malum (4:53)
02. The Luxury Of Insanity (5:57)
03. StummKult (4:53)
04. Dogs Of War (5:26)
05. A Day In December (4:12)
06. A Dark Embrace (6:33)
07. The Game (3:53)
08. Dream Of A Ghost (5:37)
09. Daemon (6:00)
10. House Of Odds (4:16)
11. The Battle (5:27)
12. Die Gassen Der Stadt (3:16)
13. Mythology Of Violence (4:15) **
14. An Empty House (4:30) **
15. Remedy Mine (5:28) **

Hard blended with soft gives a perfectly balanced result

The eternal darkwave creator Adrian Hates is back with a new album with his main project Diary of Dreams and as usual you know what to expect of the sound image in “Elegies in Darkness”. With melodious and well produced tracks Adrian has for more than twenty years raised the bar for how music in the borderland between goth rock and electro should sound.

The album sounds more self confident and saucier but with the same framing as always and mixes as usual lyrics in german and english.

Those who thought that a legacy from the acoustic remake album “Anatomy of Silence” from 2012 would linger is profoundly mistaken. This is pure electronic and mixes wide from old to new, where the hard cold tones from “Nekrolog 43” is blended with more melodious soft elements from “(if)”. The album opens with “Malum” which is one of the best tracks that Diary of Dreams has produced in the later years and is a harder variant of the old classic “E.-dead-Motion”. “StummKult” gives a hard and icy impression and similarities can be seen with tracks like “The Plague” and “Splinter”.

This album will hardly open the eyes for a new audience but instead nurses what already is tenderly. But the constant professionalism which everything that emerges from Adrians “White Room” studio has, it is not surprising if the fans increase in numbers.

The album is also released in a deluxe-version ** where an additional three track is present and it’s strange that the fantastic track “Mythology of Violence” is not included on the regular version. “Elegies in Darkness” is a very strong album and will not make anyone disappointed regardless if you are a loyal fan or a new one in the universe of Diary of Dreams.

Best tracks: “Malum” and “A Dark Embrace”

Tyska Diary of Dreams presenterar videon till “A Day in December”. Låten är hämtad från det nya albumet “Elegies in Darkness” som finns ute nu via Accession Records.

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Accession Records
Releasedatum: 31 maj 2013
Genre: Darkwave, Industrial
Mix: .com/kill
Master: .com/kill, Rainer Assmann
Bandmedlemmar: Adrian Hates, Gaun:A
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig
Köp: –

Okonventionellt och tungt debutalbum som inte överraskar
.com/kill är ett nytillskott på den tyska Darkwave-scenen men personerna bakom har betydligt mer på sin repertoar. Adrian Hates är mest känd för sitt huvudprojekt Diary of Dreams där även Gaun:A bidrar med gitarrer. Bandet är ett något annorlunda sidoprojekt där de lite mer skruvade och mörka bitarna ur Diary of Dreams får plats. Ljuden påminner i stort om de i huvudprojektet men arrangemangen är hårdare och mer okonventionella. De melodiösa bitarna är sparsmakade och den dansanta vers-refräng-riktning Adrian har drivit huvudprojekt mot de senaste albumsläppen har ingen representation här. Det spår som mest påminner om nyss nämnda grupp är nog det fjärde “Monster Divine” som låter som en mörk remix av valfri Diary of Dreams-singel under det senaste decenniet.

Adrian blandar friskt mellan skönsång och mörkt halvprat på både engelska och tyska. Det jag saknar är de fantastiska melodiska styckena som har gjort Diary of Dreams så unika och populära. Det man får ha i minnet är att detta är ett sidoprojekt som per definition inte ska låta som huvudprojektet, men då det är just de melodiösa partierna som lyfter det över andra så känns soundet på detta album lite fattigt. Det är välproducerat och bitvis tungt, men man blir aldrig överraskad utan det maler mest på i samma takt. Det blixtrar dock till på “Out of Control” som är det tyngsta och bästa spåret på albumet. Sista spåret “Knecht Der Lüge” är en lågmäld och goth-rockig ballad som ljuder ut detta debutalbum på ett utmärkt sätt. Det finns dock för få höjdpunkter för att kunna ge ett högre betyg än med beröm godkänt.

Tracklist

1. Freaks Like Us (5:20)
2. Com/Kill One (4:30)
3. Das Blendwerk (3:58)
4. Monster Divine (4:41)
5. Who:Ah! (3:46)
6. Machines (5:33)
7. Still die Gier (3:48)
8. Out of Control (4:17)
9. Knecht der Lüge (4:22)

Den forne The Garden of Delight-medlemmen Adrian Hates som sedan mitten av nittiotalet är mest känd som hjärnan bakom darkwavekvartetten Diary of Dreams slår sig nu ihop med bandkollegan Shaun:A och presenterar det nya projectet .com/kill.

Det första smakprovet “Monster Divine” med tillhörande musikvideo dök upp i dagarna och i slutet av månaden släpper duon det nio spår långa och självtitulerade debutalbumet.

Soundet är en mix av Diary of Dreams melodiösa och akustiskt kryddade elektroniska darkwave-rock samt mer elektroniska tongångar ämnade för de mörka dansgolven.

Se musikvideon till “Monster Divine” nedan – eller i vår välfyllda videokategori och lyssna på fler smakprov från albumet.

“.com/kill” släpps den 31 maj via Accession Records.

Tracklist

1. Freaks Like Us
2. Com/Kill One
3. Das Blendwerk
4. Monster Divine
5. Who:ah!
6. Machines
7. Still die Gier
8. Out of Control
9. Knecht der Lüge
10. Monster Divine (video clip)

.com/kill – som är det nya projektet från Diary of Dreams-duon Adrian Hates och Gaun:A, presenter videon till “Monster Divine”. Låten är det första smakprovet från bandets självtitulerade debutalbum som släpps den 31 maj via Accession Records. Enjoy!