Format: (Album) CD, 2CD**, digital
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 9 augusti 2019
Genre: Industrial, Electro
Bandmedlemmar: Bryan Erickson
Land: USA
Recensent: Niklas Hurtig
(English version below)
En perfekt diskografisummering
Bryan Erickson, grundaren, sångaren och hjärnan bakom amerikanska Velvet Acid Christ har sedan debuten 1992 haft ett antal medlemmar vid sin sida. Men sedan några år tillbaka har tyskan Dianna “Shiva” Recalde varit det stående inslaget och på nya albumet Ora Oblivionis bistår hon med både musik och sång.
Förstaspåret “Conviction” är en lika högt smällande, aggressiv albumöppnare som “Evoked” var på Maldire från 2012. Det här är Velvet Acid Christ i sin snabbaste form när det låter som bäst. Det känns överlag som att de har tagit ut svängarna något mer den här gången, då det är mer diversifierat och innehåller fler unika detaljer än motsvarigheterna under det senaste decenniet. Grunden är dock densamma. Obskyra, depressiva och ibland angränsande till nihilistiska textrader framförs med distorsionen uppskruvad till elva. Ibland är det snabbt och hårt, ibland lugnare och mer tillbakalutat, men dock alltid med mer eller mindre framstående aggressioner.
“The Colors of my Sadness” är en vacker pianoballad med kvinnlig sång i samma stil som deras tidigare låtar “Slut” och “Barbed Wired Garden”, ett format som de numera behärskar till fullo. Shivas sånginsatser låter lika magiska som Abby Hasstedts motsvarighet på klassiska “Dilaudid (Postponed)” från Twisted Thought Generator, vilket inte är något dåligt betyg.
Velvet Acid Christ har alltid införlivat andra elektroniska stilar i sin musik. Som gothrock, goatrance, trip-hop och acid, samtidigt som de senaste årens tendens varit att fastna i det där bubbliga acid industri-disco-träsket. Men via de fräscha elementen och kompakta spåren lyfter Ora Oblivionis högre än fallet hade varit annars. Här är det akustiska gitarrer och sångtexter på engelska, tyska och spanska. Det är pianoballader och metal-gitarrer. Det är trippiga, psykedeliska instrument och toner som om vore det självaste Juno Reactor som komponerat det hela. “Twist the Knife” låter som tagen från Maldire fram till det fantastiska The Art of Breaking Apart-flörtande akustiska gitarrsolot i slutet medan “Romero” är en långsam blodisande zombiehistoria och en hyllning till nyligen bortgångna George Romero.
Albumavslutaren “Not of this World” är en instrumental acid-känga som mest känns som en utfyllnad för att nå det standardmässiga dussinet, eller då Bryan behöver vila rösten under livespelningar. Ora Oblivionis framstår i slutändan som en summering av hela Velvet Acid Christs diskografi vilket torde göra det till den perfekta kandidaten att lyssna igenom för de icke redan frälsta.
Tracklist
01. Conviction (04:28)
02. Adventures In Babysitting The Antichrist (Burst Fire Mix) (05:08)
03. The Bullet Wins (04:10)
04. The Colors Of My Sadness (05:21)
05. Twist The Knife (04:20)
06. Wrack (04:40)
07. Trash (04:00)
08. Romero (05:12)
09. Conjuro (04:51)
10. Cog (04:44)
11. Pill Box (04:09)
12. Not Of This Earth (04:20)
(English version below)
A perfect discography summary
Bryan Erickson, the founder, singer and front man behind the American act Velvet Acid Christ, has had a number of members by his side since the debut in 1992. However in later years German Dianna “Shiva” Recalde has been a permanent member and on the new album Ora Oblivionis she has contributed both musically and vocally.
The first track “Conviction” is an just as loud and hard hitting aggressive album opener as “Evoked” was on Maldire (2012). This is Velvet Acid Christ in its fastest form and at its best sound. It generally feels like they have taken the turns a bit more this time, since it is more diversified and contains more unique details than their counterparts over the past decade. However, the basics are the same. Obscure, depressive and sometimes adjacent to nihilistic, lyrics are conveyed with the distortion cranked up to eleven. Sometimes it is fast and hard, sometimes calmer and more laid back, but always with more or less prominent aggressions.
“The Colors of my Sadness” is a beautiful piano ballad with female vocals in the same style as their previous songs “Slut” and “Barbed Wired Garden”, a format which they now fully master. Shiva’s vocal efforts sound as magical as Abby Hasstedt’s equivalent on the classic track “Dilaudid (Postponed)” from Twisted Thought Generator, which is not a bad score.
Velvet Acid Christ has always incorporated other styles into their music. Like goth rock, goatrance, trip-hop and acid, while the tendency of later years has been to get caught in that bubbly acid industrial-disco swamp, especially on the recent albums. But due to the fresh elements and compact tracks, Ora Oblivionis ascends higher than the case had been otherwise. There are acoustic guitars and lyrics in English, German and Spanish. We have piano ballads and metal guitars. There are trippy, psychedelic instruments and tones, as if it were the one and only Juno Reactor that composed it. “Twist the Knife” sounds like taken from Maldire until the amazing The Art of Breaking Apart-like acoustic guitar solo at the end while “Romero” is a slow chilling zombie story and a tribute to the recently deceased George Romero.
The album finisher “Not of this World” is an instrumental acid-kick that mostly feels like a fill-in to reach the standard dozen tracks, or when Bryan needs to rest his voice during live performances. In the end, Ora Oblivionis appears as a summary of the entire discography of Velvet Acid Christ, which should make it the perfect candidate to listen to for those not already a fan.
