Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Devo"

Intuition – “Berlin Sky”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital
Skivbolag: A Different Drum
Releasedatum: 26 maj 2011

Genre: Synthpop

7/10

En melodiös kraftturné med både träffar och missar

Det amerikanska synthpopprojektet Intuition kommer förmodligen erhålla veteranstatus om man fortsätter så här. “Berlin Sky” är deras tredje album och min första bekantskap med duon, som består av Garrett Miles och Ken Porter.

Den här plattan är såpass bra att jag planerar att inhandla de två första albumen i julklapp till mig själv (eller nåt sånt). Redan från första spåret är det tydligt att de två gentlemännen har en oblyg framtoning och är innehar konsten att skriva synthpoplåtar som sätter sig – och jag menar verkligen sätter sig! Både titelspåret och näst sista spåret – “See Right Through Me”, har redan gått på repeat i huvudet under några månaders tid vid det här laget. Albumet fortsätter bara att växa och det verkar som om herrarna Miles och Porter inte kan göra någonting fel, mer om detta längre fram.

När det kommer till att lämna bestående intryck, så verkar Intuition vara kraftigt underskattade och mycket mindre kända än de borde vara. Bandet har drygt 500 fans på sin Facebooksida och verkar inte vara speciellt kända utanför USAs gränser. Det bör ändras på och“Berlin Sky” kan mycket väl bli albumet som ger förändringen i det avseendet.

“Berlin Sky” landar nästan sex år efter bandets senaste album – som med en smula ironi fick titeln “Overworked and Underplayed” (2006) och i sin tur åtta år efter bandet gjorde sin debut med Further” under 2003.

Intuition påminner mig på flera sätt om landsmännen Iris – ett av mina favoritband när det kommer till synthpop. Precis som Iris-duon Reagan Jones och Matt Morris så kan Intuition konsten att producera synthpop som täcker en bred kanvas, både vad när det kommer till låttexter och musik. Jones (Iris) och Miles (Intuition) har liknande sångröster, vilka är så övertygande att man förmodligen skulle kunna läsa delar av en telefonkatalog till musiken och ändå få det att låta riktigt fantastiskt. Som lyssnare erhåller man smart och utsökt producerad synthpop kryddade med mindre gitarrinslag. Tänk “Wrath” (av Iris) och ni får ett hum om det hela. (fortsättning nedan)

“Alone” – albumets inledande spår tar lite tid på sig att sparka igång, men när man når fram till refrängen så är det en solklar vinnare. Titelspåret “Berlin Sky” är också en av mina favoriter. Dess sequencer-drivna 4/4-produktion, en berättelse om förlorad kärlek utsmyckad med ett melodiskt arrangemang i samma anda som Psyche gör låten till trevlig lyssning, oavsett om man befinner sig på en synthklubb i Florida eller avnjuter den hemma vid stereoanläggningen.

Från denna punkt och framåt så verkar albumet dock tappa gnistan stundtals. “Last Night” känns för sötsliskig och lämnar en känslomässigt opåverkad och “Time of Your Life” bygger upp lager på lager av ljud för att till slut falla platt. “My Darkest Hour” i sin tur är lite för melodramatisk för sitt eget bästa. “Enemy of Fear” och “All That We’ve Made” är dock två vinnare, där den förstnämda använder sig av synthbasar i förgrunden medan den senare verkligen är ett stämningsfyllt anthem. Efter detta följer min personliga favorit – “See Right Through Me” med sin underbara reverb-behandlade leadsynthslinga, obevekliga rytmer och några riktigt välskriva textrader. Det är också det spår på skivan med det mest klassiska soundet, vilket nog är anledningen till att jag gillar det så mycket som jag gör. Fans av äldre synthpop som Devo eller Psyche kanske inte känner sig hemma de tekniska trick som Intuition använder sig utav, jag hade själv lite problem att vänja mig vid sättet som autotune används i den första versen av “See Right Through Me” och det existerar några få partier där gitarrerna tar överhanden. Det bör också nämnas att albumet är ganska ogenerad pop, vilket en stor del av den nutida synthpopen inte är. Ta exempelvis “Don’t Cry”, som ju inte är synthpop av de episka proportionerna och på något sätt gör den till tidernas avslutningslåt. Låt inte detta avskräcka, dock.

Är “Berlin Sky” det nästa stora genombrottet i genren? Experimenterar bandet med en nyskapande och spännande ljudbild? Nej och varje nytt album behöver inte heller göra det, speciellt inte när det har fungerat bra tidigare. Intuition kan sin sak och gör det onekligen väldigt bra.

// Sebastian Kivi, Elektroskull – Synthportalen (fritt översatt av: Jens Atterstrand)

Tracklist

  1. Alone
  2. Berlin Sky
  3. All That We’ve Made
  4. My Darkest Hour
  5. Truth
  6. Last Night
  7. Time of Your Life
  8. Enemy of Fear
  9. See Right Through Me
  10. Don’t Cry

The Human League – “Credo”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD / Digital Download
Skivbolag: Wall Of Sound / PIAS (Border Music)
Releasedatum: Ute nu!

Genre: Electropop, Synthpop

8/10

Uppdaterat sound med blinkningar till historien

Det våras för gubbsynthpopen. Grupper jag inte väntat mig att få höra något nytt material från har de senaste åren ställt sig i studion igen, ofta med förvånansvärt piggt resultat. Telex, OMD, Devo, Blancmange, snart även Ultravox.

Till skillnad från de ovanstående orkestrarna har The Human League aldrig officiellt lagt ned verksamheten, men det är numera väldigt långt mellan skivorna. Det har gått hela tio år sedan förra studioalbumet ”Secrets”. Det var utan tvekan den mest helgjutna skivan sedan genombrottet ”Dare” (1981): nio starka poppärlor hopmixade med sju kortare instrumentala stycken. Skivan borde varit vältajmad med tanke på electroclashvågen, men tyvärr floppade den fullständigt, inte minst på grund av att skivbolaget gick i konkurs i princip samtidigt som ”Secrets” släpptes.

Med nionde studioalbumet ”Credo” har Human League förhoppningsvis hittat hem: Wall of Sound är en skivetikett som alltid satsat på artister med ena foten på dansgolvet och den andra i den elektroniska popmusiken: Tiga, Röyksopp, Zoot Woman och många andra. Producenter är I Monster, en elektronisk duo som liksom Human League kommer från synthmeccat Sheffield. Deras mål tycks inte ha varit att i första hand tillfredsställa medelålders, nostalgiska fans med något slags retrosound, utan att föra Human League in i 2010-talet och ut på nutida dansgolv där intresset för artistens namn är underordnat. Och det gör de rätt i. Det är inte minst ljudbildens förtjänst att ”Credo” andas självsäkerhet och vitalitet, även om skivan inte har samma genomgående omedelbara låtstyrka som ”Dare” eller ”Secrets”.

Skivan sparkar igång med ”Never Let Me Go”, vars autotunade sång kanske skrämmer en och annan magsur lyssnare, men lugn: när Hi-NRG-discon pumpar loss exakt 3:21 in i låten lämnar Lady Gaga plats åt Giorgio Moroder och därefter är ”Credo” en promenadseger. Förstasingeln ”Night People” är en sugande dansgolvsvältare som i mina öron vuxit konstant sedan den släpptes  i november, inte minst när Phil Oakeys värdiga, lätt kyliga och fullständigt vibratofria barytonstämma bryts mot Susan Ann Sulleys och Joanne Catheralls ljusa körsång. ”Electric Shock” är en annan nämnvärd upptempolåt, medan ”Sky” och ”Breaking the Chains” är klassiskt Human League-popsnickeri som vi lärt känna det alltsedan ”Dare”.

Bakom den uppdaterade ljudbilden finns det blinkningar till Human Leagues hela historia. ”Privilege” och flera andra låtar har ekon av gruppens två första och mer experimentella album, innan halva gruppen hoppade av och bildade Heaven 17. ”Get Together” är Motown-gung i synthpopförklädnad, en annan av Human Leagues paradgrenar sedan start. Annars är faktiskt Pet Shop Boys den tydligaste parallellen jag kan dra. Starka poplåtar med texter som präglas av lika delar vemod och ironi … låt vara att de in Human Leagues fall har en dragning åt det surrealistiska eller rakt av knasiga. Som i ”Night People”: ”Leave your cornflakes in your freezers” … vadfalls?!

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. Never Let Me Go  4:54
  2. Night People  5:30
  3. Sky  4:55
  4. Into The Night  3:43
  5. Egomaniac  3:58
  6. Single Minded  3:50
  7. Electric Shock  4:49
  8. Get Together  3:48
  9. Privilege  3:37
  10. Breaking The Chains  4:01
  11. When The Stairs Start To Shine  3:49