Format: (Album) CD, 2CD***, digital
Skivbolag: Popgefahr Records
Releasedatum: 22 juni 2018
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Steffen Keth, Thomas Adam
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

(English version below)

Värdigt jubileumsalbum från De/Vision

Trettioårsjubilerande De/Vision släpper lagom till midsommar nya albumet Citybeats. Singeln “They Won’t Silence Us” gick omedelbart upp på plats nummer två på de för ekonomin så viktiga tyska DAC– (Deutsche Alternative Charts) och GEWC-listan (German Electronic WebCharts) för band i synthgenren när den släpptes för två veckor sedan. Veckan efter låg “They Won’t Silence Us” etta på DAC. Jag ger inte mycket för Avicii-slingan men gillar man Erasure så uppskattar man sannolikt singeln och kritiken av övervakningssamhället som låter handlar om och som keyboardisten Thomas Adam nämner i pressmaterialet är viktig.

Men det finns bättre låtar, Depechepopiga introlåten “In the Still of the Night” och Depecherockiga “A Storm is Rising”, till exempel. Mollsläpiga “Dystopia” är också njutbar. Berlinduon Steffen Keth och Thomas Adam har med Citybeats skapat ännu en proffsig och njutningsbar symfonisynthplatta. Trots att alltså trettio år gått sedan debuten sjunger Steffen Keth alltjämt med den äran även om registret kanske blivit något mindre med åren och de högre tonerna något färre. Citybeats påminner på många sätt om föregående albumet 13 (2016) vilket också var en blandning av Depeche Mode, Ultravox och The Beatles. På en elegant basmatta av Depechesynth från 2000-talet kombineras harmonier, melodier och stämsång från de tidigare nämnda banden. Andra låten “We Own the Night” är en utmärkt kombination av senare DM med en melodi tydligt inspirerad av Ultravox-plattorna Rage in Eden eller Quartet. Bästa låten är den sista, vemodiga “Last Goodbye”, den har albumets bästa refräng och sånginsats.

Citybeats är ytterligare ett värdigt album från De/Vision.

Bästa låtar: “Last Goodbye”, “In the Still of the Night” och “Dystopia”

Tracklist

01. IN THE STILL OF THE NIGHT
02. JOYS OF PARADISE
03. DYSTOPIA
04. THEY WON’T SILENCE US
05. NOT IN MY NATURE
06. THE BRIGHTEST STAR
07. UNDER HEAVY FIRE
08. A PAWN IN THE GAME
09. A STORM IS RISING
10. LAST GOODBYE

Bonus CD ***

01. THEY WON’T SILENCE US (SHORT CUT)
02. RECLAIM YOUR THRONE
03. I DON’T BELIEVE IN A BROKEN HEART
04. A DEMON’S HAND, BUDDHA’S HEART
05. THEY WON’T SILENCE US (EXTENDED VERSION)

(English version below)

Thirty years of dignity with De/Vision

The new album Citybeats marks the thirty years anniversary of De/Vision. The new single “They Won’t Silence Us” went straight to number 2 on the financially, for the bands in the genre, German charts DAC (Deutsche Alternative Charts) and GEWC (German Electronic WebCharts). One week later the single on top of the DAC list. I am not found of the Avicii EDM melody but if you fancy Erasure you will sure enjoy the song. The noticeable and vital critique of the growing surveillance and big brother society, mentioned in the lyrics, was emphazised by keyboard player Thomas Adam in the press kit information. But there are other songs, the Depeche Mode pop in the intro song “In the Still of the Night”, the Depeche Mode rock in “A Storm is Rising”, and the drawling minor song “Dystopia” are worth mentioning.

The Berlin duo Steffen Keth and Thomas Adam has created another fine synth music album. Regardless of the thirty years since the debut, the singer Steffen Keth still sings very well. Citybeats reminds a lot of the previous album 13 (2016) which also was a combination of influences from Depeche Mode and Ultravox but also of The Beatles. It is fine pop with some great voices and profound dignity and loyalty to the genre. The second song on the new album “We Own the Night” is a great example of the combination of late DM and a melody that you could have found on the early 80’ties album Rage in Eden or Quartet by Ultravox. The best song is the last one, the melancholy “Last Goodbye”, it has the best chorus and vocal performance. Gut gemacht mannschaft!

Best songs: “Last Goodbye”, “In the Still of the Night” and “Dystopia”

Efter Rockets + Swords (2013) och framgångarna med den förra fullängdaren 13 (2016), som klättrade ända upp till elfteplatsen på den tyska försäljningslistan, så är nu 30-års jubilerande De/Vision redo att presentera det nya albumet Citybeats.

Citybeats blir de tyska synthpopgiganternas fjortonde studioalbum i ordningen och introduceras via den första singeln “They Won’t Silence Us” (se videon nedan). Utöver den ordinarie utgåvan med tio spår så släpps albumet även i en begränsad dubbeldiscutgåva som kan förbokas här redan nu! ***

De/Vision, som numera består av sångaren Steffen Keth och Thomas Adam, bildades i tyska Benheim redan 1988. Efter att ha släppt ett par demokassetter och liveinspelningar så fick bandet sitt genombrott via de numera klassiska hitsinglarna “Your Hands On My Skin” (1990), “Boy on the Street” (1992) och “Try to Forget” (1993). 1995 släppte De/Visions två första studioalbum Antiquity och Unversed in Love.

Citybeats släpps den 22 juni via Popgefahr Records.

Tracklist

01. IN THE STILL OF THE NIGHT
02. JOYS OF PARADISE
03. DYSTOPIA
04. THEY WON’T SILENCE US
05. NOT IN MY NATURE
06. THE BRIGHTEST STAR
07. UNDER HEAVY FIRE
08. A PAWN IN THE GAME
09. A STORM IS RISING
10. LAST GOODBYE

Bonus CD ***

01. THEY WON’T SILENCE US (SHORT CUT)
02. RECLAIM YOUR THRONE
03. I DON’T BELIEVE IN A BROKEN HEART
04. A DEMON’S HAND, BUDDHA’S HEART
05. THEY WON’T SILENCE US (EXTENDED VERSION)

Format: (Album) CD, 4CD Box**, vinyl***, digital
Skivbolag: Popgefahr Records
Releasedatum: 27 maj / 17 juni (4CD Box)
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Steffen Keth, Thomas Adam
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

(English version below)

Symfonisynthpop med bredd

Tyska De/Vision är ett av många Depeche Mode-låtliknande band och ett av de epigonprojekt jag tycker allra mest om. (Efter Mesh förstås.) De startade 1988, året efter Depeche Modes “Music for the Masses” och Camouflages “The Great Commandment”, som en kvartett och på många sätt är det alltjämt där vi träffar dem idag på nya albumet “13” trots att Steffen Keth och Thomas Adam numera utgör en duo.

“13” är mycket riktigt De/Visions trettonde studioalbum och en harmonisk och välljudande symfonisynthhistoria med bas i brittisk pop. För De/Vision har i likhet med landsmännen i Camouflage inte bara Depeche Mode som husgudar utan även Beatles. Camouflage gav 1991 ut Beatlespoppiga “Meanwhile” med producenten Colin Thursten som bl a arbetat med Duran Duran och Talk Talk och den harmoniska skivan framfördes med konventionella instrument och inhyrda musiker. På charmiga “Where’s the Light” och vemodiga balladen “Prisoner” försöker De/Vision göra något liknande. Det är mycket 60-tal över musiken trots att de endast arbetar med synthar, det skaver aldrig en längre tid utan är egentligen alltid balanserat och melodiöst. På den ljusa “Where’s the Light” använder de ett egensinningt opera-vocoderljud som jag tror att både Paul och John hade uppskattat. “Starchild” är ett annat försök att bryta sig ur Depeche Mode-(tvångs-)tröjan och närma sig en annan brittisk storhet – Ultravox. Sångaren Steffen Keth försöker på många sätt här efterlikna Midge Ure. Steffen har inte riktigt klangen eller registret till en “Love’s Great Adventure”, men här finns samma långa vokaler och ett tydligt släktskap. Bäst är “Essence”, en stark symfonisynthlåt med utmärkt text och stort och pretentiöst anslag och en stark melodislinga, som ett eko av en blandning mellan Depeche Modes “Policy of Truth” och “Enjoy the Silence”. Vemodiga “Read Your Mind” känns också fin och äkta. Nya singeln “Who Am I” lyfter inte riktigt men kommer att komma i en massa intressanta mixar på den förlängda utgåvan av “13” som släpps i november.

De/Vision når förutom med “Essence” inte de allra högsta nivåerna trots att de har varit där tidigare. För debutsingeln “Your Hands on my Skin” (1990) eller “Foreigner” på “Void” (1999) och “New Drug” på “Monosex” (1998) hör definitivt till synthpopens kanoner. Men De/Vision gör alltjämt utmärkt, konsekvent och vacker synthpop.

Bäst låtar: “Essence”, “Read Your Mind” och “Prisoner”

Tracklist CD (Digisleeve Edition)

01. Who Am I
02. Essence
03. Starchild
04. Where Is The Light?
05. Synchronize
06. Prisoner
07. Read Your Mind
08. Their World
09. I’m Your Son
10. The Firing Line

Bonus Tracks (Limited Edition Only) **

11. No One’s Land
12. Gasoline
13. You Don’t Mean Anything
14. Morphine
15. Transit

CD 2 “Who Am I” (maxi-CD) **

01. Who Am I (Short Cut)
02. Who Am I (Extended Version)
03. Morphine
04. In The Cold Light Of Day
05. Who Am I (Astrofunk remix)

CD 3 “13” (Instrumentals) **

01. Who Am I (Instrumental)
02. Essence (Instrumental)
03. Starchild (Instrumental)
04. Where Is The Light? (Instrumental)
05. Synchronize (Instrumental)
06. Prisoner (Instrumental)
07. Read Your Mind (Instrumental)
08. Their World (Instrumental)
09. Gasoline (Instrumental)
10. The Firing Line (Instrumental)
11. No one’s land (Instrumental)
12. You don’t mean anything (Instrumental)
13. Morphine (Instrumental)
14. I’m Your Son (Instrumental)
15. Black And White (Instrumental)

CD 4 “13” (Demoversions) **

01. Who Am I (Demoversion)
02. Starchild (Demoversion)
03. Where Is The Light? (Demoversion)
04. Synchronize (Demoversion)
05. Prisoner (Demoversion)
06. Read Your Mind (Demoversion)
07. I’m Your Son (Demoversion)
08. Black And White (Demoversion)
09. Gasoline (Demoversion)
10. The Firing Line (Demoversion)
11. You Don’t Mean Anything (Demoversion)
12. In The Cold Light Of Day (Demoversion)

Double Vinyl ***

A1 – Who Am I
A2 – Essence
A3 – Starchild
B1 – Where Is The Light?
B2 – Synchronize
B3 – Transit
C1 – Prisoner
C2 – Read Your Mind
C3 – Their World
D1 – Gasoline ***
D2 – The Firing Line
D3 – In The Cold Light Of Day ***

(English version below)

Great symphony synthpop

German De/Vision is one of many Depeche Mode-sounding bands and one of my favourites in this category of epigones (after Mesh, of course.) They started back in the late 80’ies one year after Depeche Mode’s “Music Music for the Masses” and fellow German Camouflage’s “The Great Commandment”. In the beginning, they were four but these days Steffen Keth and Thomas Adam are a duo.

The new album “13” is De/Vision’s 13th studio album and great symphony synthpop based on Brittish pop. De/Vision share household gods with Camouflage and they are not only Depeche Mode but also the Beatles. In 1991 Camouflage released the Beatles-sounding “Meanwhile” produced by Colin Thursten that used to work with Duran Duran and Talk Talk. It had conventional instruments and professional musicians. On charming “Where’s the Light” and the melancholic ballad “Prisoner” De/Vision tries to do something similar. The harmonic base is British pop from the 60’s although they work with computers and synths, it never chafes it’s always in balance. On the bright “Where’s the Light” De/Vision’s got a clever opera-esque vocoder-sound for the melody that would delight to all four Beatles. “Starchild” is another attempt to liberate from the straightjacket of Depeche Mode-synth music and approach another great British band – Ultravox. The singer Steffen Keth tries to reach for Midge Ure-greatness. It is not another “Love’s Great Adventure” but Keth has the same long vowels as Ure and there is a certain affinity.

The best song on the album is “Essence”. It is a pretentious symphony synth pop hymn with strong lyrics and a great melody, a combined mix, and an echo from Depeche Mode’s “Policy of Truth” and “Enjoy the Silence”. The melancholic song “Read Your Mind” feels genuine and strong. “Who Am I”, the new single, does not do it for me, but it will come in several interesting remixes on the extended version of “13” that will be released in November.

De/Vision might not hit the highest heights with the other songs, besides “Essence”, but they have been there before, with their debut single “Your Hands on my Skin” (1990), stunning “Foreigner” from “Void” (1999) and “New Drug” from “Monosex” (1998). De/Vision still make consistent, qualified and beautiful synth pop.

Best songs: “Essence”, “Read Your Mind” and “Prisoner”

Efter ett par framgångsrika kampanjer under de sista åren så vänder sig De/Vision ännu en gång till Pledgemusic när man nu presenterar bandeta kommande studioalbum.

Den kommande “13”, som precis som titeln antyder blir de tyska synthpopgiganteras trettonde fullängdare, finns nu tillgänglig att förbeställa i ett stort antal olika utgåvor och boxar både på CD och vinyl innehållande såväl demo- som intrumentalversioner samt exklusiva bonusspår. Femspårsmaxin “Who Am I” agerar aptitretare för det nya albumet och inkluderar, utöver tre versioner av titelspåret, även bonuslåtarna “Morphine” och “In the Cold Light of Day”.

De/Vision, som består av sångaren Steffen Keth och Thomas Adam, var senast albumaktuella med “Rockets & Swords” (2012) och har under de senaste åren presenterat både livealbumet “25 Years – Best Of Tour 2013” (2013) och samlingen “Unfinished Tape Sessions” (2014).

Bandet bildades i Bensheim 1988 och gjorde sin officiella albumdebut med “World Without End” (1994).

“13” släpps den 27 maj via Popgefahr Records – förbeställ här!

Tracklist CD (Digisleeve Edition)

01. Who Am I
02. Essence
03. Starchild
04. Where Is The Light?
05. Synchronize
06. Prisoner
07. Read Your Mind
08. Their World
09. I’m Your Son
10. The Firing Line

Tracklist 4CD (Limited Digipack Edition)

CD 1 (Limited Edition CD**)

01. Who Am I
02. Essence
03. Starchild
04. Where Is The Light?
05. Synchronize
06. Prisoner
07. Read Your Mind
08. Their World
09. I’m Your Son
10. The Firing Line

Bonus Tracks (Limited Edition Only**)

11. No One’s Land
12. Gasoline
13. You Don’t Mean Anything
14. Morphine
15. Transit

CD 2 “Who Am I” (MCD)

01. Who Am I (Short Cut)
02. Who Am I (Extended Version)
03. Morphine
04. In The Cold Light Of Day
05. Who Am I (Astrofunk remix)

CD 3 “13” (Instrumentals)

01. Who Am I (Instrumental)
02. Essence (Instrumental)
03. Starchild (Instrumental)
04. Where Is The Light? (Instrumental)
05. Synchronize (Instrumental)
06. Prisoner (Instrumental)
07. Read Your Mind (Instrumental)
08. Their World (Instrumental)
09. Gasoline (Instrumental)
10. The Firing Line (Instrumental)
11. No one’s land (Instrumental)
12. You don’t mean anything (Instrumental)
13. Morphine (Instrumental)
14. I’m Your Son (Instrumental)
15. Black And White (Instrumental)

CD 4 “13” (Demoversions)

01. Who Am I (Demoversion)
02. Starchild (Demoversion)
03. Where Is The Light? (Demoversion)
04. Synchronize (Demoversion)
05. Prisoner (Demoversion)
06. Read Your Mind (Demoversion)
07. I’m Your Son (Demoversion)
08. Black And White (Demoversion)
09. Gasoline (Demoversion)
10. The Firing Line (Demoversion)
11. You Don’t Mean Anything (Demoversion)
12. In The Cold Light Of Day (Demoversion)

Double Vinyl

A1 – Who Am I
A2 – Essence
A3 – Starchild
B1 – Where Is The Light?
B2 – Synchronize
B3 – Transit
C1 – Prisoner
C2 – Read Your Mind
C3 – Their World
D1 – Gasoline
D2 – The Firing Line
D3 – In The Cold Light Of Day

De/Vision presenterar en video till singeln “Brothers in Arms”. Enjoy!

Efter den senaste fullängdaren “Rockets & Swords” så är tyska De/Vision nu redo att presentera samlingsboxen “Strange Days”.

“Strange Days” levererar nymastrade utgåvor av bandets tre tidiga album: “World Without End” (1994), “Unversed in Love” (1995) och “Fairyland?” (1995). De tre albumen är spridda över fyra CD-skivor som utöver originalspåren innehåller ett antal bonusspår, b-sidor och remixer **.

Boxen släpps i samband med att bandets tredje singelsläpp “Try to Forget” firar tjugo år och titeln är vald med omsorg. Singeln var nämligen bandets första släpp på Lothar Gärthers Bremen-baserade Strange Ways Records där man också släppte de tre albumen i fråga innan skiftet till WEA Records under 1998.

I anslutning till släppet av samlingsboxen så har man även lanserat ett projekt via Pledgemusic för en planerad live-CD/DVD som skall spelas in under årets “25 Years – Best of…Tour 2013”. Utöver denna har man även önskemål om att få släppa “Unfinished Tape Sessions”, en samlingsskiva som kommer innehålla en rad demo- och udda versioner av bandets äldre material samt en del outgivna låtar. Ett antal smakprov kan avnjutas via bandets sida på Soundcloud.

De/Vision bildades i Bensheim redan 1988 som en kvartett bestående av den nuvarande duon med sångaren och frontmannen Steffen Keth samt keyboardisten Thomas Adam tillsammans med (de numera avhoppade) bandmedlemmarna Markus Canssert (som lämnade 1991) och Stefan Blender (som lämnade år 2000).

Genom åren har man levererat en lång rad hits över ett antal starka album. Bandet har spelat live världen över och har fått äran att stå på de allra största festivalscenerna under en lång rad år.

“Strange Days” släpps den 21 juni via Popgfahr Records.

Tracklist “World Without End” (Remastered)

1. Dinner without grace
2. Your hands on my skin
3. Slum child
4. Perfect mind
5. Time stands still (tonight)
6. The way you treat me
7. To be with you
8. Falling
9. The day before yesterday
10. Try to forget
11. Can feel the drive **
12. Try to forget (Forget-Me-Not Mix) **
13. Dinner without grace (Pastoral Mix) **
14. Hunters **
15. From time out of mind (In Memorial Mix) **

Tracklist “Unversed in Love” (Remastered) CD 1

1. Free from cares
2. Soul-keeper
3. At night
4. Dress me when I bleed
5. Like a sea of flames
6. Skip this page
7. Love me again
8. Moments we shared
9. Blue moon
10. Time

Tracklist “Unversed in Love” (Remastered) CD 2

1. Unversed in love **
2. Blue moon (Limited) **
3. Moments we shared (Divided) **
4. Drive **
5. Blue moon (Radio Edit) **
6. Call my name **
7. Blue moon (12″ Mix) **
8. Endlose Träume **
9. Dress me when I bleed (Bloodless Mix) **
10. Pseudo Fusion **

Tracklist “Fairyland?” (Remastered)

1. I regret
2. Dawn
3. Sweet life
4. Like the sun
5. Harvester
6. Today’s life
7. Scars
8. Keep your dreams alive
9. Wages of sin
10. Bleed me white
11. Take me to the time
12. Daydreamin’
13. Sweet life (Little Bear Mix) **
14. Crystallized **
15. I regret (Lab Mix) **
16. Sexy moves **
17. Scars (Jab Dub) **

Tyska Moon 74, med den Lorschbaserade sångaren och låtskrivaren Dominic Hein i spetsen, gjorde albumdebut med “Newborn” som släpptes via EchoZone för snart tre år sedan (2010).

Efter ett skifte till Torben Schmidts Infacted Recordings, så planerar man nu att släppa en andra fullängdare (med samma titel som ledmotivet på EP’n) senare i år.

Inför denna aptitretar man med EP’n “How I Feel”, som utöver titelspåret i totalt fem olika versioner inklusive radioversionen och remixer av bland annat Frozen Plasma och Syrian, även inkluderar en cover på De/Vision-klassikern “Endlose Traeume”. (Lyssna nedan)

Spåret leveras i två versioner och den tillhörande clubmixen är signerad Rob Dust som även mixat, mastrat och skrivit delar av materialet till det kommande albumet.

Till titelspåret “How I Feel” har man även spelat in en musikvideo som är regisserad av Christian Beer. (Se nedan)

“How I Feel” släpps den 10 maj via Infacted Recordings.

Tracklist

1. How I Feel (Radio Edit)
2. Endlose Traeume (De/Vision Cover)
3. How I Feel (Frozen Plasma Remix)
4. How I Feel (Bitchy Remix by Ginger Snap5)
5. How I Feel (Rob Dust Remix)
6. Endlose Traeume (Club Version by Rob Dust)
7. How I Feel (Syrian Remix)

Den slutgiltiga versionen av videon till “Brotherhood of Man” hämtad från senaste albumet “Rockets & Swords”. Med gästspel av Crystal FawnEnjoy!

Artister: Vanguard, Marilyn and the Rouge, Parralox, Universal Poplab, De/Vision, Page, Spetsnaz, Mars TV, Psyche, Servoskudd, Mesh, Digidroid, Melotron
Datum: fredag 31 augusti + lördag 1 september

Scen: Brewhouse, Göteborg

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Depeche Mode Party Göteborg i samarbete med PK Musik höll i den nya festivalen Electronic Summer, som lockade uppåt tusen besökare till Brewhouse i Göteborg under två kvällar. Det genomgående temat var en hyllning till Depeche Mode, med ett renodlat dansgolv som visade musikvideos och varvade hits från det legendariska bandet. Utöver detta bjöds det både på Depeche Mode-quiz, singelträff i Depeche-tema, drinkar med relaterade namn som “Ice Machine” och “Strangelove” samt en look-a-like tävling. Fredrik “Schlatta” Svensson var på plats med sin massiva skiv- och merchandise-samling – ett långbord som var till bredden packat med skivor och tillbehör! Minst sagt imponerande.

Lineupen på de två scenerna, som temaenligt döpts om till “Oberkorn” och “Large Amounts”, hade tyngpunkten på synth- och electropop och under den första kvällen inledde de Göteborgsbaserade nykomlingarna Vanguard (som fick rycka in i sista sekunden efter att Söderut tvingats boka av på gund av sjukdom).

Framträdandet var trions andra efter livedebuten på Romo Night tidigare och det är tydligt att bandet saknar en hel del rutin i sådana här sammanhang. Det var lite tafatt, nervöst och stundtals väldigt falskt, men bandet hade bra kontakt med hemmapubliken och bjöd på ett härligt engagemang och energi. Debutalbumet “Sanctuary” håller ganska bra klass och jag är övertygad om att även liveframträdandena kommer bli bättre vad det lider. Ljudet på den lilla scenen var också under all kritik, vilket heller inte var nykomlingarna till speciellt stor hjälp.

Härligt jazziga Marilyn and the Rouge följde upp med sin melodiösa, svävande och atmosfäriska electropop. Med en snygg retrodoftande videoprojektion, två starka EP’s i bagaget och en grym sånginsats av Marilyn Lindh så var det en angenäm upplevelse. Duon bjöd givetvis också på en Depeche Mode-cover kvällen till ära med en soft version av “Stripped”.

Australiensiska Parralox var näst, med sin minimala, saftiga och moderna electropop toppad med en oerhört snygg videoprojektion – där den absoluta höjdpunkten var “Sharper than a Knife”, där klassiska (synth)skivomslag användes i synnerligen intressanta animationer ihop med låttexten. Ljudproblemen fortsatte tyvärr på den lilla scenen då sångerskan försvann något i myllret vid flera tillfällen men Parralox är fullblodsproffs och det låter väldigt bra live!

Universal Poplab inledde sedan på den stora scenen. Trion har varit tysta under några år men trots detta så var känslan att man aldrig varit borta! Fantastisk scennärvaro, härlig kontakt med publiken och det syns tydligt att man verkligen tycker om det man gör. Total spelglädje! Det låter också väldigt, väldigt bra om Universal Poplab anno 2012 och jag hoppas verkligen att man tar sig i kragen och levererar ett nytt album inom kort.

De/Vision stod sedan för avslutningen den första kvällen. Men trots det nya (och starka) albumet “Rockets & Swords” och flertalet starka diton (fyllda med hits) i bagaget, så har de nästan aldrig lyckats fånga min uppmärksamhet live. Och tyvärr lyckades man inte den här gången heller. Steffen Keth vandrar runt på scenen i sin egen värld, likt en zombie och trots att det mesta låter väldigt bra så blir det väldigt sömnigt i längden. Keyboardisten Thomas Adam har numera fått sällskap av en livetrummis, vilket passar bra på de mer akustiska spåren, men samtidigt känns väldig malplacerat på bandets klassiska (och mer elektroniska) kavalkad av hits. Setlisten dominerades också lite för mycket av de två (förvisso starka) senaste albumen med bara ett fåtal avstickare till gamla klassiker som “Try To Forget” och “Your Hands On My Skin”.

Andra dagen inleddes med ett sidoevent på Bio Roy, där den gästande Depeche Mode-legenden Alan Wilder efter en frågestund tillsammans med Sebastian Hess och fansen hade världspremiär av sin nya Recoil-bluray “A Strange Hour in Budapest”. En intressant frågestund med Alan och en riktigt snygg och mycket välproducerad liveinspelning.

Första band upp på lördagen var de inhemska favoriterna Page med Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko. Duon ser ut att fortsatt gilla det man gör och bjöd på en härlig spelning i sann Page-anda med tillhörande roliga mellansnack av Eddie. Tyvärr fortsatte ljudproblemen på den lilla scenen även på lördagen och duon tvingades också surt få avbryta sin spelning mitt i extranumren på grund av tidsbrist.

Spetsnaz bjöd sedan med sin Nitzer Ebb-inspirerade body på ett trevligt avbräck i synthpopfloran. Bandet har via många liveframträdanden samlat på sig stor rutin och efter att ha inlett sin karriär som en ren och skär Nitzer-ripoff så börjar nu Pontus Ståhlberg och Stefan Nilsson sakta men säkert hitta en egen identitet. Det låter fortsatt väldigt bra om Spetsnaz, så även 2012.

Tyvärr hade mitt alter ego DJ Elektroskull via Solar Driftwood ett inbokat DJ-set samtidigt som Mars TV spelade, vilket var synd då jag är en av de många som verkligen lagt manken till att se bandet när de väl spelar live. Även Mars TV klagade på dåligt ljud på den lilla scenen, något som tyvärr verkar vara ett bestående problem för lokalen, vilket är synd. Hoppas jag slipper vänta förgäves på ett album från duon som har flera låtskatter i sin repertoar.

Psyche ställde sig sedan på den stora scenen och inledde en nästan 30 år lång nostalgitripp levererad med Darrin Huss fantastiska sånginsats som trängde in i både märg och ben. Hits från en lång karriär radades upp och den härliga karismatiske frontmannen. Jag har sett Psyche några gånger nu, men det har nog aldrig låtit så bra som den här gången!

Norska Servoskudd var näst upp på den lilla scenen och levererade sin dansanta och lite hårdare futurepop i stil med sina landsmän och storheter som Apoptygma Berzerk och Icon of Coil som också toppas med sång på norska. Annorlunda och innovativt men ganska tråkigt i längden.

Mesh gjorde sedan en bombastisk och storartad insats på den stora scenen. Videoskärmarna bandet haft på scenen under senare år var med och helheten är väldigt snygg och proffsig. Bandet är rutinerat och med flera duktiga livemusiker på scen så har man nu kommit så nära ett fullblods arenaband man kan komma. Fantastisk säger många. Stundtals ganska förutsägbart och trist kan jag tycka, men det kanske också beror på att jag nu sett dem flera gånger med just den här liveshowen.

Britterna följdes upp av Digidroid (aka Johannes Hedberg, tidigare i Thermostatic) som på den lilla scenen levererade ett småtrevligt pottpuri av chipmusik, electropop och italodisco som fick det att rycka bra i benen.

Tyska giganterna Melotron avslutande sedan på den stora scenen. Det sägs att frontmannen och sångaren Andy sedan länge velat besöka Sverige igen och det verkade onekligen som att han var nöjd över att äntligen få stå på scenen i vårt avlånga land igen med en härlig publikkontakt, stor spelglädje och ett långt set innehållande flera extranummer. Jag har alltid gillat Melotron och även om bandets material ibland blir lite för slätstruket och enformigt så låter det väldigt bra, även live. Andys sedvanliga Dave Gahan-moves och upprepade hälsningar till publiken på svenska avslutade så en väldigt bra festival.

Personliga hälsningar, stor eloge och tack till Sebastian Hess och Henrik Wittgren samt alla inblandade för en väldigt bra festival. Det ryktas redan om en alternativ Electronic Winter-festival och en uppföljare av Electronic Summer nästa år och jag ser verkligen fram emot detta!

Tyvärr gick nästan alla mina konsertbilder från festivalen förlorade. Jag hoppas dock kunna rädda en del av dessa och de kommer upp inom kort. Håll utkik!

Vanguard

Vanguard

Vanguard

Parralox

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

De/Vision

De/Vision

De/Vision

De/Vision

Alan Wilder (Recoil och Depeche Mode)

Page

Page

Page

Page

Spetsnaz

Spetsnaz

Mars TV

Psyche

Psyche

Psyche

Mesh

Mesh

Mesh

Mesh

Digidroid

Melotron

Melotron

Melotron

Melotron

Den officiella musikvideon till De/Visions “Brotherhood of Man” med gästspel av Crystin Fawn. Låten är det första singelsläppet från det nya albumet “Rockets & Swords” som släpptes den 24 augusti.