Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Deutsch Nepal"

Reutoff feat. Deutsch Nepal – “Eating the Dust”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, kassett, digital
Skivbolag: Entartete Musikk / NEN Records
Releasedatum: 23 mars 2018
Genre: Industrial, dark ambient, IDM
Bandmedlemmar: Peter Andersson, Arnold Pr, Mitya N, WoWa Bt
Land: Ryssland/Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

 

(English version below)

Krispig industriell IDM i lyckat samarbete

Svenska Deutsch Nepal och ryska Reutoff slår sina musikaliska goodie bags ihop för att leverera albumet Eating the Dust på Deutsch Nepals egna skivbolag Entartete Musikk. Deutsch Nepal är känd som en grundstomme i det legendariska svenska skivbolaget Cold Meat Industry och består av Peter Andersson som efter avhoppet från Njurmännen i början av 90-talet producerat sin skruvade, mörka och experimentella industrimusik ackompanjerat av Peters fantastiska, rispiga röst.

Detta är faktiskt den andra gången dessa två akter har släppt ett samarbetsalbum då Reutoff ofta samarbetar med likasinnade såsom Der Blutharsch och Troum. Eating the Dust består av åtta spår av ambienta ljudlandskap i långa symfonier med inslag av distad electro och IDM. Peters röst rör sig ibland i bakgrunden och ibland är det styckets huvudakt.

“Amphibian Shadow” är kanske det mest melodiska och euforiska spåret på albumet och förenar de två artisternas förmågor på ett utsökt sätt. Femte spåret “Terrible Place” har ett melankolisk driv ungefär som en snabbare If I Had A Heart av Fever Ray, som stegvis stegrar till en sorts Skinny Puppy Weapon.

Albumet avslutar med en omgjord version av Deutsch Nepals “Alcohology” från 2015-års album med samma namn. Denna version är något råare med sina distade gitarrer och ständiga driv än det mer experimentella originalet. Eating the Dust är inte för alla men för de som gillar modern industrial blandat med den gamla skolans svenska industrimusik insvept i en ambient IDM-aura så är detta albumet en riktig höjdare.

Tracklist

01. Freedom As An Island (09:01)
02. Amphibian Shadow (08:16)
03. Vertex Insolitus Tenebrarum (07:56)
04. Eating The Dust (09:22)
05. Terrible Place (08:48)
06. Flame (07:03)
07. The Sleeping Beholder (06:20)
08. Alcohology (Methanol Rework) (09:52)

(English version below)

Crispy industrial IDM in a successful cooperation

Swedish Deutsch Nepal and Russian Reutoff join their musical forces to deliver the album Eating The Dust on Deutsch Nepals own label Entartete Musikk. Deutsch Nepal consists of Peter Andersson and is known as one of the founding pillars of legendary Swedish label Cold Meat Industry. Peter started the project after quitting Njurmännen in the early nineties and has since then produced his twisted, dark and experimental Industrial music, accompanied by his fantastic voice.

This is actually the second time these two acts have released an album like this since Reutoff often cooperate with similar acts like Der Blutharsch and Troum. Eating the Dust consist of eight tracks of ambient soundscapes in long symphonies with elements of distorted electro and IDM. Peters voice is sometimes present far in the background and sometimes it is the main element of the piece.

“Amphibian Shadow” is perhaps the most melodic and euphoric track on the album and conjoins the two acts abilites in an excellent way. The fifth track “Terrible Place” has a melancholic drive like a faster “If I Had a Heart” by Fever Ray, that step by step intensifies to a kind of Weapon by Skinny Puppy.

The album finishes with a remake of Deutsch Nepals “Alcohology” from the album with the same name from 2015. This version is somewhat harsher with its distored guitars and ever pouncing beats than the more experimental original. Eating The Dust is not for everyone but for those that like modern Industrial mixed with the old school Swedish sound, wrapped in an IDM-like aura, this album is a peak of its kind.

Liverapport: Cold Meat Industry – 30 Years Anniversary Live!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


En kall helg den 3 och 4 november arrangerades ett unikt evenemang med deltagare från hela världen.

Niklas Hurtig (text & foto) var på plats båda dagarna och fick uppleva 30 års samlade verk av mörk, mullrande industrimusik.

 

 

 

 

Det legendariska svenska skivbolaget Cold Meat Industry från Mjölby i samarbete med Death Disco Productions bjöd upp till hitkavalkad när de största och mörkaste artisterna i dess 30-åriga historia ställde upp och spelade live, vissa för första gången någonsin. Tvådagarsfestivalen lockade över 700 besökare från 43 länder där totalt 15 akter spelade, varav 14 från Sverige.

Den enda utländska (nåja) artisten var den säregna föredetta Emperor-basisten och norrmannen Håvard Ellefsen, eller mer känd som – Mortiis. Ackompanjerat av ett gigantiskt merch-utbud var det rena Cold Meat-extravagansan i Klubbens lokaler under Fryshuset i Stockholm.

Dag 1 – Fredag

 

Sophia

Peter Bjärgös soloprojekt där hans mer hårda, kalla och rytmiska toner får utlopp. På scen är dock i princip hela Arcana-ensemblen på plats för att ge extra tyngd åt spelningen.

Sanctum

Bra dynamik med tre sångare och två backing vocals. Stillsamma partier blandas med skrikande röster. Starkaste ögonblicket är när huvudsångaren sjunger “Between the pleasure and the pain” under spåret “In Two Minds” samtidigt som han ritar korset över sitt bröst. Den något låga ljudvolymen i början av spelningen justeras snart upp till en mer bekvämlig nivå.

Deutsch Nepal

Peter Andersson på scen med en mikrofon. Mäktiga ljudlandskap och magisk, tidvis extremt distad sång håller intresset uppe. En mycket bra spelning som visar på den originalitet som Deutsch Nepal alltid förknippats med.

Brighter Death Now

Roger Karmaniks huvudprojekt som gav upphov till hela CMI i slutet av 80-talet. Peter Andersson från Deutsch Nepal på scen med den mest distade gitarren jag hört., spelandes ungefär som en ståbas. De visuella effekterna och hela inramningen gjorde att man försvann in i en annan värld. Det är också fascinerande att på scen står anledningen till varför nästan 800 personer har samlat sig denna helg.

Sephiroth

Ulf Söderberg hamrade loss en knapp timme av den mäktigaste Tribal Industrial du kan tänka dig. Den mest dansanta spelningen som tidvis kändes som grott-scenen i The Matrix Reloaded.

Ordo Rosarius Equilibrio

Enbart material från CMI-tiden. Slagverkaren från spelningen i vintras i Stockholm saknades på scen, vilket gav ett tunnare intryck. Annars samma uppsättning och show. Men nog står sig de nyare spåren bra i jämförelse med de äldre, vilket märktes då åtminstone jag saknade dem.

Mz.412

Tre män med vita skjortor och svarta huvor som helt döljer ansiktet intar scenen i tysta rörelser. Den mäktiga Nordvargr längst bak i mitten visar upp sin pondus och kan tysta en hel sal med en handrörelse. Med märkliga distortioner och maskiner skapas ett mörkt, mullrande men ändå rytmiskt sound. Under ett spår bidrog Tomas Pettersson från ORE med sång och slagverk. Spelningen var en mycket bra avslutning på första dagen.

 

Dag 2 – Lördag

 

Morthound

Av vissa ansedd vara den mörkaste spelningen på hela festivalen. Benny Nilsen vid sitt podium kastade ut sina mest skruvade kompositioner.

Desiderii Marginis

Med perfektionistiska arrangemang av förinspelade ljud och starkt distade instrument skapade Desiderii Marginis, eller Johan Levin som enda medlemmen heter, en vacker, vemodig och mullrande mörk spelning.

Raison d’etre

Delvis ambient, delvis vackert och delvis skorrande vasst. Peter Andersson (Ej från Deutsch Nepal) mästrar konstarten att ta ett klassiskt instrument och skruva resultatet till oigenkännlighet. Med kyrkliga tongångar och mässosång försattes publiken i trans.

In Slaughter Natives

En energisk Jouni på sång ackompanjerat av en tjej på någon slags slagverk-synth. I bakgrunden rullar mycket obehagliga svart-vita videoklipp om institutionaliserade psyksjuka människor under de mörkaste åren av förra århundradet.

Arcana

Slagverkaren gav ytterliggare tyngd åt de angeliska rösterna och de melankoliska halvakustiska synthmattorna. Det man slås av live är hur mycket akustiska drone-ljud det faktiskt är i Arcanas musik. Många, många på denna festival hade sett fram emot denna gyllene ädelsten i det svenska musikarvet. Cecilia och Peter Bjärgös vackra röster i samspel gav rysningar till publiken. Många fällde nog en tår till spåret “Innocent Child” då ett bildspel av parets dotter rullade på backdropen under den fina melodin.

Mortiis

Mortiis framförde albumet “Ånden som gjorde Upprør” i sin helhet, med några tillägg och modifieringar. Ett ensamt troll vid sin altare med fantastiska målningar som bakgrundsvisualiseringar som enda ljuskälla. Med tanke på att Mortiis spelning var blott den ena av få som var helt instrumental utan live-instrument var det ändå förvånansvärt bra. Man inser just då vilket fantastiskt album “Ånden som gjorde Upprør” faktiskt är.

Hela festivalens roligaste ögonblick var när Håvard förvånat tittade på sin av misstag upp-och-ned-vända backdrop till höger, tittade på den rättvända till vänster, tittar tillbaka till höger och ser sedan mycket förvirrad ut i sin troll-outfit.

Archon Satani

Archon Satani avslutade hela festivalen med ett intressant set där förvånansvärt mycket spelades live med diverse instrument och distortioner. Archon Satani består av Mikael Stavöstrand och Tomas Pettersson, där den förste gick vidare med andra soloprojekt inom industri och Techno och där den andra som känt är frontfiguren i ORE. Detta var även Archon Satanis första liveframträdande någonsin och en värdig avslutning på hela festivalen.

 

Sammanfattningsvis kan man säga att många från CMI:s historia var där, men många saknades. Puissance, Atrium Carceri, Institut, IRM och Rome m.fl hade förgyllt helgen till fulländning.

Cold Meat Industry lade ner sin verksamhet år 2014 men varumärket och de mytomspunna artisterna lever lika starkt än idag. Nyare akter som bl.a. Trepaneringsritualen och Alvar är direkt härledda till arvet från Cold Meat Industry som i sin tur bygger hela sin existens på det Brian Lustmord startade i början av 80-talet, dels som del av SPK och dels genom sitt soloprojekt. Men det var en man vid namn Roger som gjorde Sverige världsmästare på att göra mörk musik.

Sammanfattning i korthet:

Mörkaste muller: Desiderii Marginis
Tyngst ös: In Slaughter Natives
Vackraste toner: Arcana
Mest förtrollande spelning: Mortiis
Flest på scen: Ordo Rosarius Equilibrio
Dansvänligast: Sephiroth
Skrikigast: Håkan Paulsson under Sanctums spelning

Utvalda digitalkamerabilder från festivalen: