Efter att under 80- och 90-talet ha dominerat den elektroniska industriscenen via storheter som Skinny Puppy, Front Line Assembly och Numb för att nämna några så fortsätter Kanada att leverera nya starka namn. De senaste åren har nämligen bjudit på flera starka kanadensiska debutanter i genren – med band som Detroit Diesel och Fractured. Nu är det dags för nästa akt att träda fram.
Projektet heter Nitronoise, som senare i sommar inte bara presenterar albumdebuten “Total Nihilism”, utan dessutom är inbokade till årets Kinetik Festival. Detta efter att man har plockats upp av det japanska skivbolaget Deathwatch Asia.
Hjärnan bakom Nitronoise är den Montreal-baserade – och tidigare Detroit Diesel-medlemmen, Clutch tillsammans med sångaren Kold och gitarristen Efferus. Albumet är producerat av Jan Lehmkämper (alias Jan L), som tidigare gjort sig känd via sina egna projekt X-Fusion och Noisuf-X och utöver de elva originalspåren inkluderas tre bonusremixer ** av producenten själv, Alien Vampires och Studio-X. Köp av CD-utgåvan (som levereras i en snygg 6-panels digipak) inkluderar även en fri digital version av albumet för nedladdning.
Vintern 2010 släppte amerikanerna Detroit Diesel sin debutplatta “Terre Humaine”, ett album som föll både mig och många andra väldigt väl i smaken. Efter fyra långa år av remixar och EP:s hade så Greta Grey och Deadbilly äntligen fått ur sig en skiva som togs emot av öppna armar. Ingen enkelt uppgift således att matcha detta med den svåra uppföljaren, i det här fallet “Coup d’État”.
Duon har lämnat staterna och flyttat norrut till det lite mer industrialvänliga Kanada och Quebec. De nyblivna kanadickerna tuggar på i sina redan upptrampade fotspår – och det gör de rätt i. “Coup d’État” innehåller flera tunga, och potentiella, storspår som “Let’s Pretend”, “Speak No Evil” och “Under Fire” som alla tre visar varför bandet slog igenom med full kraft. Här samlar Detroit Diesel sin fulla kraft och lyckas kombinera sound, tryck och båda bandmedlemmarnas vokala egenskaper.
Även om mycket är sig likt är det en detalj som både känns och märks. Det som jag på “Terra Humaine” uppskattande beskriver som “goa-symptomer” (i brist på bättre ord) har helt försvunnit. Det finns säkert många som drar en lättnandes suck men i mina öron var det just det småglättiga soundet som smög sig in i spår som “Not Yet” och “Serenade” som gjorde “Terre Humaine” till ett av undertecknads absoluta favoritalbum från 2010. Överlag har den mörka electron tillsammans med beatsen fått backa ett steg för att i stället ge utrymme till en hårdare och renare sånginsats. Jag ser på det med besvikelse för det som gjorde att Detroit Diesel höjde sig över den stora massan var att de presenterade sitt material på ett nytt sätt. Nu har man redan gjort sig ett namn och man behöver kanske inte vara lika unik längre – men det är en försämring i låtmaterial jämfört med debutalbumet. (fortsättning nedan)
I och med sitt kändisskap har Detroit Diesel skaffat sig en och annan kändispolare i branschen. Välmeriterade scenkändisar som SAM, Grendel och Studio-X har lagt sina händer vid bonusremixerna. Kvalitetsmässigt blandar det och ger med båda toppar och dalar där PreEmptive Strike gör ett fullgott jobb med den redan snitsiga “Let’s Pretend”.
Totalt sett är “Coup d’État” en bra platta värd sitt betyg. Men trots en mindre hitskavalkad och imponerande samarbetslista så försvinner inte den lite bittra eftersmaken om att det var bättre förr – på “Terre Humaine”.
Observera att den europeiska utgåvan som släpps via Infacted Recordings (IR)skiljer sig från den japanska (DWA) som Deathwatch Asia levererar. Den japanska CD-utgåvan (DWA CD) innehåller dessutom tre andra bonusspår än den digitala. Den japanska utgåvan kommer också med bonusdiscen “Club d’État”.
Tracklist
Crash and Burn 5:50
Let’s Pretend 4:11
Just Like Falling 4:00
Dance of the Dead (feat. Scott from I Vardensphere) 4:22
Black Flag 4:41
Never Looking Back 4:36
Speak No Evil 5:02
Isolation 3:58
Under Fire 4:15
The Playground (feat. Dräcos from FGFC820) 4:54
War Never Changes 4:20
DWA digital: Speak No Evil (Exinction Front Remix) DWA CD: Let’s Pretend (Grendel Remix) / IR: Crash and Burn (Cygnosic Remix)
DWA digial: Let’s Pretend (PreEmptive Strike 0.1 Remix) DWA CD: Speak No Evil (Terrolokaust Remix)/ IR: Black Flag (The New Black Remix By Surgyn)
DWA digital: War Never Changes (Nano Infect Remix) DWA CD: War Never Changes (Cedigest Remix) / IR: Just Like Falling (VProjekt Version)
Tracklist “Club d’État” ***
Crash And Burn (Club Mix)
Dance Of The Dead (Club Mix)
Speak No Evil (Club Mix)
Under Fire (Club Mix)
Crash And Burn (XP8 Remix)
Dance Of The Dead (Studio-X Remix)
Under Fire (SAM Remix)
Speak No Evil (Elliott Berlin Remix)
RecensionComments Off on Detroit Diesel – “Coup d’État”
Efter stora framgångar med det hyllade debutalbumet “Terre Humaine” som släpptes hösten 2010 så är nu kanadensiska Detroit Diesel tillbaka med uppföljaren “Coup d’État”.
På det nya albumet presenterar det innovativa harsh EBM-bandet, som består av den numera Quebec-baserade duon Greta Grey och Deadbilly, elva nyskrivna spår. Med på albumet inkluderar man även två samarbeten med Scott (från Ivardensphere) och FGFC820-sångaren Dräcos.
Deathwatch Asia levererar albumet i en 2-disc specialutgåva som förutom bonusdiscen “Club d’État” *** med remixer signerade bland andra XP8, Studio-X, SAM och Auto-Auto-medlemmen (och Aesthetic Perfection-livekeyboardisten) Elliott Berlin även innehåller en annan version av den ordinare discen ** med tre bonusremixer av Grendel, Terrolokaust och Cedigest.
(Lyssna på det första smakprovet – singelsläppet “Crash and Burn” via Spotify!)
Detroit Diesel bildades under mitten av 2000-talet och uppmärksammades för första gången 2008, via en medverkan (med låten “When Darkness Falls”)på den fjärde delen av Alfa Matrix kända samlingsserie “Endzeit Bunkertracks”. Under 2009 presenterade man en demo på debutalbumet “Terre Humaine”, varpå man i samma veva signades till det japanska skivbolaget Deathwatch Asia respektive tyska Infacted Recordings. Debutalbumet erhöll goda vitsord från spridda delar av scenen och följdes också upp med EP’n “The Lost” och under det förra året även remixalbumet “Terre Inhumaine”.
Efter stor efterfrågan från fansen så har kanadensiska Distorted Memory gjort ett dyk i arkivet. Efter många turer så är man stolta att kunna presentera materialet från den sedan länge utgångna demo-EP’n “Left Alone To Die” via en ny dubbel-CD.
“Archive” presenterar Distorted Memory’s allra första material som spelades in före det att debutalbumet “Burning Heaven” såg dagens ljus.
Samlingen inkluderar spår från demo-EP’n och en rad osläppta spår, alla presenterade i originalutförandet. Utöver detta ingår bonus-CD’n “Hand Of God (Remixes)”, med nya versioner av titelspåret samt remixer signerade bland annat God Module, Acylum, DYM, Detroit Diesel, Iszoloscope och Shiv-R.
Hjärnan bakom Distorted Memory är den Winnipeg-baserade kanadensaren Jeremy Pillipow, som under mitten av 2000-talet började producera sin mörka electro under monikern Distorted Memory.
Jeremy är även känd för sitt experimentella dubstep/breakcore-projekt Cakebuilder och har med Distorted Memory turnerat tillsammans med bland andra landsmännen Front Line Assembly. På scenen backas han upp av livekeyboardisten Tim Doerksen.
Code 64. Efter att ha rekryterat en ny sångare från grannlandet i väst (Bjørn Marius Borg), samt levererat ett av årets bästa singlar, “Stasis”, så släppte man till slut bandets tredje album “Trialogue” i början av september. Melodiösa synthpopdängor, rapp futurepop, vackra ballader tillsammans med ambienta mellanspel och mellan varven även ett par dansanta, perfekta och välbalanserade flirtar med trance och techno. Med en suverän sånginsats, stark lyrik och en perfekt produktion har man levererat ett av årets album alla kategorier. En klockren tia! Mitt överlägset mest spelade album under året. Passa lika bra på dansgolvet som i favoritfåtöljen!
Bästa EBM/body/oldschool
Ett myller av band har levererat bra body både här hemma i Sverige och från Europas alla hörn under året. “Tyvärr” satte Nitzer Ebb ner foten redan i januari 2010 och strök under sin storhet ytterligare. “Industrial Complex” är en fantastisk återkomst, levererad av referensen själva.
Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech
Scenen för den hårdare skolan av EBM, mörk elektro & industriella diton växer kraftigt. Men det är just trenden med dessa dussinband som gör den stundtals rätt slätstruken och trist. Mer av samma sak. Dark electron har blivit en massindustri på ett sätt jag inte förväntat mig. Mitt i alltihop visar Hocico var skåpet skall stå. “Tiempos De Furia” måhända inte är den mexikanska duons bästa verk någonsin, men som jag antydde i min recension så får alla talangfulla, småtrevliga “kloner” av detta sound ursäkta. Ni är inte usla någon av er, långt ifrån. Flera av er har levererat bra material, tyvärr har ni bara gett er in på en marknad med ett par väldigt dominanta marknadsledare. Band som oavsett om det går två eller fem år mellan skivsläppen kommer äta upp allt i sin väg när de väl släpps lösa på nytt. Utöver Hocico så bör även Detroit Diesel nämnas. Man visar på debutalbumet “Terre Humaine” att det finns hopp för genren i sig då man definitivt tillför en ny touch till det annars tradiotionella soundet. Bra!
Årets bästa singelsläpp
Code 64 – “Stasis”. En dansgolvsfyllare, en svepande snygg, blippbloppig hit med en refräng som fullständigt borrar sig in i benmärgen! Utöver detta Spark’s – “Tankens Mirakel”.
När man till och med kan få ett gäng avslappnade afterworkare på Synth Afterwork (Medeltidskrogen Sjätte Tunnan, Stockholm) att hurra och tjoa när man spelar en låt (efter att ha halvsovit över torsdagsölen efter jobbet) så är det något speciellt!
Årets största besvikelse
Jag vill som alla andra nämna Arvikafestivalen. Inte festivalen i sig där jag hade en helt okej vistelse, utan snarare ledningens agerande före och efter. Jag är ju även ett gigantiskt Front Line Assembly-fan och spelningen på Debaser Slussen var bland det sämsta jag sett alla kategorier och definitivt det sämsta jag sett av Bill Leeb & company. Skäms!
Bästa konsertupplevelse
Skinny Puppy på Tyrol i Stockholm. Efter att ha varit för ung 1986 och 1988, blivit förkrossad när konserten ställdes in 1992 och sedan levt barn och familjeliv hela tjugohundratalet (och bland annat missat senaste Arvikaspelningen) så fick jag äntligen se bandet som snurrade på min vinylspelare redan i mitten av åttiotalet på scenen. Definitivt mitt största ögonblick 2010 och frågan är om det inte är mitt största någonsin?
Bästa klubbupplevelse
Ingen som riktigt stuckit ut. Tech Noir har under omständigheterna gjort det bra på nya lokalen Skyddsrummet, även om Kolingsborg är – och förblir- synthborgen nummer ett alla kategorier. I alla fall för en syntharsjäl född på sjuttiotalet. Förhoppningsvis kan nästa generaton ta vid och skapa en ny synthborg, eller källare, på annat håll framöver. Man har ju även arrangerat små trevliga event under sommaren. Jag börjar kanske bli för gammal för klubblivet? Pub och barhäng blir mer och mer min grej och trevligast har jag nog haft på Synth Afterwork på torsdagarna, när allt kommer kring.
Bästa nykomling
Dead When I Found Her’s debutalbum “Harm’s Way” rullar fortfarande frekvent och jag upptäcker nya detaljer på albumet hela tiden. Nya norska EBM-duon i Kant Kino presenterade också ett starkt första album via Alfa Matrix som jag har spelat mycket (“We Are Kant Kino – You Are Not”). Svenska synthpopstrion Joy Serene är förvisso ej några nykomlingar, men deras självtitulerade debutalbum är ett av årets absolut starkaste i genren!
Bästa skivbolag
Man släpper inte mest, men man presterar överlägset bäst: Progress Productions från Göteborg med Torny Gottberg i spetsen. Har bolaget gjort ett dåligt skivsläpp i år? Nej, jag tror inte det.
Det har varit tyst från industrial-electro akten Die Sektor sedan debutalbumet “To Be Fed Upon” från 2006. Men nu är kvartetten tillbaka med nya albumet “Applied Structure In A Void”, som för övrigt mastras av Brian “Big Bass” Gardner (som tidigare arbetat med bland annat KMFDM och Nine Inch Nails).
Nya fullängdaren ser också återkomsten av orignalmedlemmen Daniel Gant liksom nya medlemmen Edwin Alter.
Japanska Deathwatch Asia presenterar albumet i en specialutgåva som innehåller remixer av bland annat DYN, Lexincrypt, vProjekt samt en alternativ version av “Fall To The Noise” signerad bandet själva.
Die Sektor bildades som en duo (bestående av Gant och Denman)2002 och plockades snabbt upp av Europeiska NoiTekk efter den egensläppta demon “Scraping The Flesh” under 2004. Debutalbumet “To Be Fed Upon” (som mastrades av Kolja Trelle mer känd från Soman) släpptes via NoiTekk 2006 och även året efter av ryska Gravitator.
Utöver detta har Die Sektor arbetat med omfattande remixarbete genom åren åt bland andra Dawn Of Ashes, Grendel och under 2010 även albumaktuella Alien Vampires, Cedigest och Detroit Diesel.
“Applied Structure In A Void” släpps den 25 februari via NoiTeikk (i europa)och Deathwatch Asia (i resten av världen.)
Tracklist:
Accelerant
Dissector
Fall To The Noise
Heaven Sent Hell Embraced
Death At First Light
Corpus Accido
In His Mercy All Will Perish
Bleed Till The Last Light Flickers
First Murder After The Flood
Infernal
Divide To Dust
Heaven Sent Hell Embraced (DYM Remix) *
Corpus Accido (vPROJEKT Remix) *
Accelerant (LEXINCRYPT Remix) *
Fall To The Noise (Pleasant Dreams Mix) *
* Exklusivt endast via japanska utgåvan från Deathwatch Asia.
AktuelltComments Off on Die Sektor tillbaka efter fyra år
