Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Dependent Records"

Acretongue tillbaka efter 7 års tystnad

Tags: , , , , , , , , ,


Sju långa år har passerat sedan Acretongue släppte Strange Cargo (2011) men nu är Nico Janse van Rensburg alias Nico J. äntligen tillbaka med nytt material.

Ghost Nocturne är titeln på den nio spår långa skapelsen och precis som tidigare så verkar drömskt hypnotiska känslostämningar vara i den ständigt nyskapande och experimenterande sydafrikanens sikte.

Det nya albumet beskrivs dock i pressreleasen som att vara mer mångsidigt än sin föregångare. Inte bara när det gäller sången, som stämmer är mer varierad, men också på olika sätt som den ställer upp sin rytmiska struktur och takt. Kompositionerna omger sina lyssnare som drömmar, ibland konstiga, ibland optimala, ibland i långsam takt, men alltid med surrealistisk men noggrann elektronisk precision och värme. En elektronisk “musik nocturne”.

Lyssna på de två första smakprovet “Abacus” och “Requiem” samt ytterligare utkast från albumet (nedan).

Utöver den ordinarie digipak-utgåvan (med 16-sidig booklet) så levereras albumet även i en till 300 exemplar begränsad “midnight edition” *** som kan förbokas här redan nu där extradiscen utöver förlängda versioner och remixer signerade 2nd FaceRotersandArchitect och Encephalon även inkluderar det exklusiva bonusspåret “Nigh(t)error”.

Ghost Nocturne släpps den 1 februari via Dependent Records.

Tracklist

01. Abacus
02. Requiem
03. Endling’s Call
04. Nocturne I – Dawn Crimson
05. Contra
06. Nightrunner
07. Minutia’s Curse
08. Nocturne II – The Drowning Hour
09. Haven

 

Bonus disc***

01. Nightrunner (Single mix)
02. Nightrunner (2nd Face remix)
03. Contra (Rotersand Rework)
04. Nightrunner (Extended)
05. Nightrunner (Architect remix)
06. Flowers In The Attic (Encephalon remix)
07. Night(t)error

Industritechno-hybriden Empirion introducerar nytt album

Tags: , , , , , , , , ,


Brittiska industritechno-hybriden Empirion, med den Essex-baserade duon Austin “Oz” Morsley och Jamie Smart bakom maskinerna, plockas nu upp av tyska jätten Dependent lagom till dess att akten släpper sitt första nya egna låtmaterial på över två decennier.

Som en introduktion till det kommande albumet Resume så släpps nu sexspårs-EP:n “I Am Electronic/Red Noise” som kan förbeställas på CD samt i svart eller röd vinyl här redan nu. Utöver de fyra originalspåren inkluderas omarbetade versioner signerade Rotersand och Victor Pill. (Spana in videon till titelspåret nedan!)

Empirion bildades redan 1993 och släppte under nittiotalet en handfull i klubbsammanhang framgångsrika 12″ och EP:s samt fullängdaren Advanced Technology (1996) och deras musik beskrivs av många som en dansant, modern och spännande mix av breakbeat, trance och techno med element hämtade från såväl 90-talets Nitzer Ebb som den nya vågen av intelligent dance music.

Empirion har under 2000-talet också levererat ett antal starka remixer på spår från band som The Prodigy och Front 242.

I Am Electronic/Red Noise släpps den 21 september via Dependent Records.

Tracklist

01. I Am Electronic
02. Red Noise
03. Red Noise (Rotersand Rework)
04. Strange
05. Clear the Area

2nd Face återvänder med EP:n “Nihilum”

Tags: , , , , , ,


2nd Face, som inspirerad av både den gamla och nyare skolans electro/industrial och som vi uppmärksammade i samband med debutalbumet “Nemesis” förra året, återvänder nu med nytt material.

“Nihilum” agerar ledmotivet på den kommande femspårs-EP:n med samma namn som utöver en specialversion av titelspåret signerad “Director’s Cut” även inkluderar ytterligare tre helt nya spår (lyssna nedan).

EP:n släpps både digitalt och i en begränsad utgåva på CD som kan förbokas här redan nu!

 

Bakom 2nd Face finns vi tysken Vincent Uhlig och på EP:n Nihilum har han med hjälp av sina fina produktionstekniska kunskaper och den välutrustade studion i Mainz, som inkluderar såväl modernare synthar liksom 40 år gammal hårdvara, tagit sitt sound vidare till nästa nivå. Klubbanpassade rytmer ämnade för scenens mörka dansgolv möter ett intensivt mörker i dramatiska kompositioner som bådar gott inför det kommande andra albumet.

2nd Face presenterade även den nya “Insanity (Assimilate)” på förra årets upplaga av Dependent Records samlingsserie Dependence(Lyssna nedan)

Nihilum släpps den 22 juni via Dependent Records.

Tracklist

01. Nihilum (Essential)
02. Long Live Humanity
03. Nuclear Winter is Coming
04. Blind Wonderer
05. Nihilum (Director’s Cut)



Kirlian Camera – “Hologram Moon”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 26 januari 2018
Genre: Electro, electropop
Bandmedlemmar: Elana Alice Fossi, Angelo Bergamini
Land: Italien
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Storslagen symfonisk electropop

Den italienska duon Kirlian Camera, som senast var albumaktuella med “Black Summer Choirs” (2013) och som dessförinnan släppte “Nightglory” (2011), är nu tillbaka med det nya albumet “Hologram Moon”, efter det att sångerskan Elana Alice Fossi tillsammans med Angelo Bergamini (alias Hal Bergman) spenderat större delen av de fem senaste åren med sidoprojektet Spectra*Paris.

Elana presenterar hela sitt register när albumet introduceras med den storslagna balladen “Hologram” varpå hon sedan får sällskap av Covenant-sångaren Eskil Simonsson i “Sky Collapse”. Låten var ett starkt bidrag i kategorin bästa duetter under 2017 och agerade även dragplåster inför albumet när den släpptes som singel i höstas. “Sky Collapse” kan i det närmaste beskrivas som en symfonisk futurepoppärla som skulle kunna förmedla en rofylld känsla på vilket mörkt dansgolv som helst.

Stora sammetslena synthmattor och breda stråkarrangemang fyller annars större delen av ljudbilden på “Hologram Moon” och bygger tillsammans med starka och känslosamma sånginsatser bred och stor atmosfär. Tempot är måhända ibland i det lägsta laget, men balanseras i sin tur upp av eleganta och originellt arrangerade electropoplåtar som “Eyes of the Moon” och de lite kantigare och mörkare electronumren “Kryostar” och “Haunted River” med refränger av sorten som lätt sätter sig. Många av spåren har storslagna symfoniska inslag, som det tjocka och fullmatade titelspåret, medan de känslosamma balladerna, som har varit en av Kirlian Cameras absoluta styrkor tidigare, ger mycket av även det här albumets originella särprägel. Allra bäst gillar jag midtempoballaden “Lost Islands” och den glittrande powerpoplåten “Polar-IHS” som, förutom ytterligare ett gästspel av Eskil Simonsson, levererar fin kontrast av mörk bubblande analog basgång och akustiskt piano.

En resandes vittnesmål berättar om när kryostjärnan faller och himlen kollapsar någonstans i en förlorad övärld efter det att stormen har passerat i månens sken. Jag är inte religiös och jag sjunger inte, men jag lyssnar gärna och oavsett hur vi själva väljer att beskåda vår mörka omvärld, så förmedlar Kirlian Cameras “Hologram Moon” en definitiv känsla av hopp där topparna är skyhöga och många.

OBS! Albumet släpps även i en begränsad vinylutgåva som kan beställas här samt i en limiterad 2CD-box som kan beställas här.

Tracklist

01. Holograms (05:34)
02. Sky Collapse (feat. Eskil Simonsson) (05:40)
03. Lost Islands (03:59)
04. Polar-IHS (feat. Eskil Simonsson) (05:21)
05. Helium3 (01:38)
06. Kryostar (05:50)
07. I Don’t Sing (05:16)
08. The Storm (04:46)
09. Eyes of the Moon (04:54)
10. Equation Echo 01 (02:18)
11. Haunted River (04:35)
12. Traveler’s Testament (04:07)

(English version below)

Grande symphonic electronic pop

Italian duo Kirlian Camera, who released “Black Summer Choirs” (2013) and before that “Nightglory” (2011), return with the album “Hologram Moon” after singer Elana Alice Fossi and Angelo Bergamini have spent most of the last five years working with their Spectra*Paris side project.

Elana puts her entire range on display when the album is introduced with the magnificent ballad “Hologram”, whereupon she then is joined by Covenant vocalist Eskil Simonsson on “Sky Collapse”. The song was a strong contributor in the best duet’s category of 2017, and also acted as a the appetizer for the album when it was released as a single this fall. “Sky Collapse” could be described as a symphonic future-pop pearl that could convey calmness to any dark dance floor out there.

Large velvet synthesizers and wide string arrangements complement most of the tracks on “Hologram Moon” and they come loaded with great and emotional vocal efforts that builds up a wide and large atmosphere. The tempo might perhaps a bit on the slower side, but it finds its counterparts in elegant and originally constructed electropop songs as “Eyes of the Moon” and the edgy and dark electro inputs like “Kryostar” and “Haunted River” with the kind of choruses that easilly stick with you. Many of the tracks feature magnificent symphonic ingredients, like on the multi-layered title track, while the emotional ballads, which have been one of Kirlian Camera’s absolute strengths before, give much of the original characteristic of this album. Best of all, I like the mid tempo track “Lost Islands” and the sparkling powerpop song “Polar-IHS”, which, in addition to another guest appearance by Eskil Simonsson, delivers a nice contrast were a dark bubbling analogue bassline meet an acoustic piano.

A traveler’s testament tells us about when the kryostar falls and the sky collapses somewhere on a lost island after the storm has passed in the moonlight. I’m not religious, and I don’t sing, but I’m happy to listen and regardless of how each of uses chooses to view our dark world, Kirlian Camera’s “Hologram Moon” brings a definite sense of hope where the many peaks are sky high.

Note: The album also comes in a limited black vinyl edition that can be ordered here – a clear vinyl edition that can be ordered here and also in a 2CD Box Edition that can be ordered here.

Ginger Snap5 – “Against the Days”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 20 oktober 2017
Genre: Futurepop, electropop
Bandmedlemmar: Roman Soroka, Olexiy Pavluk
Land: Ukraina
Recensent: Alexander Johansson

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationBandcamp

(English version below)

Autotunad speedsynth från Ukraina

Det är givetvis ett svaghetstecken att de inledande två låtarna efter ouvertyren “Ouvertune”Ginger Snap5:s nya album “Against the Days” är hämtade från det tidigare albumet “Snapped by You” (2013). Men nu är det som det är och “Break Me Down” och framför allt “Polaris” smattrar på lika bra som förra gången det begav sig och “Waiting for…”, som också var med förra gången, är fenomenal och plattans bästa spår.

Numera huserar Ginger Snap5 under tyska Dependent Records paraply och med bättre promotion har de redan lyckats lägga sig på en sjätteplats med albumet på DAC-listan. Odessa-födda Roman Saroka har till det nya albumet gjort managern Olexiy Pavluk till bandmedlem så Ginger Snap5 är numera en duo. Musikaliskt har det inte inneburit någon förändring. Ginger Snap5 kör vidare med en synthig trance i högt tempo med autotunad sång och samma gälla synthslingor som de gjort sen starten 2004. Det är som en dekokt av Daft Punk, Mind.in.a.Box och Mr Kitty med NHL-hockeyhispiga synthslingor. Soundet är modernt och flera av låtarna är fräschare än den mesta synthpopen jag recenserar. Själva kallar de stilen för electro storm.

I “November Song” känns det som om Ginger Snap5 gjort ett försök att gräva lite djupare i sitt uttrycksregister, något jag efterlyste när jag recenserade “Snapped by You” 2013. Står man ut med den ukrainskklingande engelskan, som jag själv har en hatkärleksrelation till sen jag av misstag såg ryske Dima Bilan göra “Never Let You Go” i Eurovisionsfestivalen 2006 (nä, jag vill inte prata om det), så gillar man sannolikt “Against the Days”“Digital Wrath” är en fin och rivig poplåt, “Beyond the Line” är ännu bättre, nästan som en Lustans Lakejer-låt för vårt dekadenta 2010-tal. Mellannumren, “Conscious – Interlude 2” och inledande “Ouverture” håller högsta klass och helt i paritet med småstyckena på Moskwa TV:s “Dynamics and Discipline” (1985) och mästerverket “In This Place Forever” (1996) av Mesh. Allra bäst är dock riviga “Waiting for…” (det säregna uttalet av ”hide”, det låter som ”schajd” kommer plåga rättrogna anglofiler men en sådan är ju tack och lov inte jag) och suveräna “Pieces of Regret”. Det är speedsynth på nivån obetydligt under Boytronics “Luna Square” (1983) och Bronski Beats “Hit That Perfect Beat” (1986).

Bäst låtar: “Waiting for…”, “Pieces of Regret” och “Digital Wraith”

Tracklist

01. Ouvertune (02:00)
02. Break Me Down (04:18)
03. Polaris (05:20)
04. Digital Wraith (04:55)
05. Save You (Interlude 1) (02:29)
06. November Song (04:08)
07. Beyond The Line (05:31)
08. Distant Star (04:33)
09. Waiting For… (05:11)
10. Conscious (Interlude 2) (02:48)
11. Pieces Of Regret (05:02)
12. I Disappear (04:57)
13. Final Rowing (04:55)

(English version below)

Clever speed synth from Ukraine

It’s obviously a weakness when the two songs after the overture on Ginger Snap5’s new album “Against the Days” comes from their previous album “Snapped by You” (2013). But “Break Me Down” and above all “Polaris” patters as good as before and “Waiting for…”, also from the last album, is the best song on the album and clearly phenomenal.

Ginger Snap5 was recently signed by German Dependent Records and the new album has hit sixth place last week on the DAC list and I believe Dependent will be able to promote Ginger Snap5 in the best way possible. Odessa born Roman Saroka has now made the manager Olexiy Pavluk to a band member wich now makes Ginger Snap5 is now a duo. That did not change anything musically. Ginger Snap5 still produce a fast synth pop trance with autotuned song parts and the same clear melodies since the beginning in 2004. They combine a pretty original mix of Daft Punk, Mind.in.a.Box and Mr Kitty with NHL arena melodies. They call their style electro storm. The sound and atmosphere is very synth wave contemporary and most songs are actually better than most of the synth pop I review.

In “November Song” they seem to go deeper with their artistic ambitions, something I complained about when I reviewed “Snapped by You” in 2013. If you can stand the Ukrainian or Russian English pronunciation from Saroka, I happen to enjoy it after accidentially watching Dima Bilan’s “Never Let You Go” in the Eurovision Song Contest 2006 (no, I do not want to talk about it), you will certainly enjoy “Against the Days”. The song “Digital Wrath” is a fine and swinging pop song, “Beyond the Line” is even better but “Waiting for…” is clearly the best song on the album (if you can live with “hide” sounding like “shaid”, I can). The inbetween songs, “Conscious – Interlude 2” and opening “Ouverture” hold the highest grade and are equal to the lovely small pieces of art that Moskwa TV’s had on “Dynamics and Discipline” (1985) and Mesh on their masterpiece “In This Place Forever” (1996). The exquisite “Pieces of Regret” is speed synth on a level insignificantly below Boytronic’s “Luna Square” (1983) and Bronski Beats’ “Hit That Perfect Beat” (1986).

Best songs: “Waiting for…”, “Pieces of Regret” and “Digital Wraith”

Our Banshee – “4200”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 20 oktober 2017
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Agi Taralas, Stefan Böhm
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Elektroniskt popörongodis och postpunkigt vemod

En gång i tiden anklagades Depeche Mode för att ha stulit samplingar av industripionjärerna Einstürzende Neubauten. Så var aldrig fallet, i alla fall inte om man skall lita på Mute Records-grundaren Daniel Miller. Liknelsen kan kanske verka lite långsökt, men den finner i alla fall en gnutta av relevans när det kommer till några av de många röda trådarna i ljudbilden på Our Banshees, av väldigt många väldigt efterlängtade, officiella debutalbum “4200”.

Producenten, låtskrivaren och den, från powernoise-projektet Mono No Aware, sedan tidigare bekante Stefan Böhm, som vid sin sida har sångaren Agi Taralas, är dock långt ifrån några nykomlingar i sammanhanget. Faktum är att bandet bildades redan 1998, efter det att de båda medlemmarna varit inblandade i Cascade Falls. Duon har även släppt musik under bandnamnen Kaanbalik och Pzycho Zone (sedmera Pzychobitch) och Stefan Böhm har också arbetat med akter som L’ame Imortelle.

“4200” radar upp tolv mörka, dynamiska och ytterst välproducerade elektroniska poplåtar med en ständigt närvarande industriell nerv ovanpå komplexa rytmer där starka ledande melodier avlöser varandra. Med stort självförtroende inleder Our Banshee albumet med de två tungt rytmiska och oljudsfyllda mellantempospåren “Christ” och “Devious” varpå en gästspelande Ben Harris sedan bidrar med ett smakfullt postpunkigt gitarrpålägg i den melankoliska och vemodiga “The River”.

“4200” är bjuder på generösa intron och mellanspel. Dansanta och refrängstarka hitlåtarna “It’s Not Real” och “Undone to the Light” levererar två av albumets överdoser av elektroniska popörongodis, medan den riviga och på modersmålet framförda “Wenn die Erde bebt” sedan för tankarna till band som And One eller Melotrons allra bästa stunder.

Sångaren Agi Taralas har ett anslag i rösten som påminner en del om De/Vision-sångaren Steffen Keth. Han gör genomgående en väldigt stark insats och även om den inte är helt fläckfri, så kommer den allra mest till sin rätt i några av albumets lugnare spår, som den svartrockiga “Hope & Despair” och den underfundiga, men ack så originella och väldigt vackra avslutande “Endless”. Den sistnämnda är, den ganska banala och simpla låttexten till trots, en av mina absoluta favoritballader för året.

“4200” i sin helhet är ett gott hantverk och albumet innehåller väldigt få svagare spår. Att skapa något intressant, spännande och originellt i en genre där olika stilar ständigt blandas och vidareutvecklas till något nytt är i dagens läge ganska svårt, men på “4200” har Our Banshee lyckats imponerande bra.

Tracklist

01. Christ (04:16)
02. Devious (04:37)
03. The River (04:14)
04. It’s Not Real (04:24)
05. Wenn Die Erde Bebt (05:32)
06. Hope & Despair (04:41)
07. The Answer (04:08)
08. You Had It Coming (04:39)
09. B2B (04:44)
10. Undone To The Light (04:31)
11. Down & Out (06:09)
12. Endless (05:28)

(English version below)

Electronic pop ear candy and postpunky melancholia

Once upon a time, Depeche Mode was accused of having stolen some samples from industrial pioneers Einstürzende Neubauten. Howerer, that was never the case, atleast not if you trust in the Mute Records founder Daniel Miller. The reference might seem a bit like a long shot, but a snout of relevance is found when it comes to some of the many red threads in the sound of Our Banshee’s, by many highly-anticipated, official debut album “4200”.

The producer, songwriter and from the powernoise project Mono No Aware, formerly known Stefan Böhm and the vocalist Agi Taralas, are far from newcomers in the context. In fact the band was formed allready back in 1998, after the two members were involved in Cascade Falls. This duo has also released music under band names like Kaanbalik and Pzycho Zone that later on became Pzychobitch and Stefan Böhm has also worked with acts like L’ame Imortelle.

“4200” lines up twelve dark, dynamic and extremely well-produced electronic pop songs with a continously present industrial nerve on top of complex rhythms with non-stop strong and conductive melodies. With great self-confidence Our Banshee introduces the album with the two heavily rhythmic and noisy interstitial songs “Christ” and “Devious”, whereupon a guest-starring Ben Harris then add some nice and postpunk styled guitars to the quite melancholic “The River”.

“4200” offers generous intros and intermediates. The dancable hit songs “It’s Not Real” and “Undone to the Light” with their grippy choruses delivers two of the album’s overdoses of electro pop earcandy while delivered in German, the raw and dirty “Wenn die Erde bebt” then reminds of acts like And One or Melotron’s best moments.

The singer Agi Taralas has a tonal style and approach in his voice that reminds me of Steffen Keth from De/Vision. He makes strong efforts all the way through, and even though he is not completely faughtless, he does the best job in some of the album’s slower tracks, such as the dark rock styled “Hope & Despair” and the subtle, but so original and very beautiful last song “Endless”. The latter is, despite the rather banal and simple lyrics, one of my absolute favorite ballads for the year.

“4200” in it’s whole represents good craftmanship and it contains very few weaker tracks. To create something interesting, exciting and original in a genre where different styles are constantly mixed and further developed into something new is nowadays quite difficult, but Our Banshee has managed this in a very impressive way on “4200”.

USA/Canada/South American readers order the album here!

Covenants Eskil Simonsson gästspelar med Kirlian Camera

Tags: , , , , , , , ,


Italienska Kirlian Camera, som frontas av Siderartica– och Stalingrad-sångerskan och tillika Spectra Paris-bekantingen Elena Alice Fossi, annonserar nu ut den kommande singeln “Sky Collapse”.

Gästspelar på titelspåret gör ingen mindre än Covenant-sångaren Eskil Simonson och “Sky Collapse” levereras på såväl en fyraspårs CD-maxi liksom en begränsad 12″ vinylutgåva som kan förbokas här redan nu. (Lyssna på smakprov nedan).

Kirlian Camera gjorde sin officiella självtitulerade albumdebut redan 1981 och deras två senaste albumsläpp är “Black Summer Choirs” (2013) och “Nightglory” (2011).

“Sky Collapse” släpps den 20 oktober via Dependent Records.

Tracklist

01. Sky Collapse (feat. Covenant)
02. Sky Collapse (Dancetronic Mix)
03. Venus Maze (1700 2 2000)
04. Moonlight Sonata for Holograms (Alternative Version)

Lionhearts – “Lionhearts”

Tags: , , , ,


Format: (Album) 2CD, digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 26 maj 2017
Genre: Electro, synthpop
Bandmedlemmar: Frank M. Spinath, (Ben Lukas Boysen)
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

FacebookLast.fmtidalSpotifyDiscogsBandcamp

(English version below)

Spirituell gemenskap med DM

Den tyska duon Lionhearts debutalbum är en ytterst välproducerat och välljudande historia med en vemodigt filmisk atmosfär, inte alls olik det sena Depeche Modes produktioner från “Exciter” och framåt. Sångaren Frank Spinath har bl.a sjungit i Edge of Dawn och Seabound men tar med Lionhearts på sig ett större ansvar även för låtskrivandet enligt pressmaterialet. Med sig har han Ben Lukas Boysen som skapat elektronisk musik under sitt alter ego HECQ sen mitten av 00-talet.

Efter instrumentiella ambient-introt “Flashback” kommer albumets huvudnummer “The Ardent City”, en kall Kraftwerk-knapprande synthmatta ovanpå ett mjukt maskinmyller inte långt ifrån DM:s mästerverk “World in My Eyes”. Låten “Threat” fungerar på liknande sätt fast den är mindre pop, utan lite hårdare och mer minimalistisk, inte lika bra som HECQ:s mäktiga “Sura” (2010), men ändå ett utmärkt exempel på modern dansmusik.

“Gone” försöker Spinath sig på att sjunga med en frasering som påminner om Trent Reznor i NIN och han gör det med den äran. Jag har tidigare tyckt att hans vokalinsatser har varit ojämna men det är de inte på Lionhearts. Singeln “Murder” och fina “To What I Don’t Know” är också starka synthlåtar med bra sång. Lionhearts utmanar faktiskt De/Vision om förstaplatsen på den tyska symfonisynthtronen.

Men Lionhearts delar tyvärr samma grundproblem som DM gjort i många år nu – det fattas naturliga hittar, även om “Cloud”, “No Going Back” och “Gone” står ut från det jämntjocka intryck album av den här typen – genomtänkta, genomarbetade och välproducerade – ofta ger upphov till. Jag hade samma invändning mot Seabounds förra album “Speak in Storms” (2014) som ändå är en rakare platta än Lionhearts som har mer introverta partier färgade av klassisk impressionistisk musik från bl a den ryske 1800-talstonsättaren Modest Musorgskij. För de som vågar tänka nytt kan det vara bra att veta att Lionhearts debut är precis lika bra som “Spirit”.

Bäst låtar: “The Ardent City”, “To What I Don’t Know” och “Murder”

Tracklist

01. Flashback (01:46)
02. The Ardent City (06:05)
03. Abandon (01:33)
04. Gone (03:47)
05. Cloud (04:10)
06. Kite (03:39)
07. Murder (04:37)
08. Hint (01:32)
09. Threat (04:41)
10. To What I Don’t Know (04:05)
11. No Going Back (04:46)
12. In The Sand (05:31)

(English version below)

Lionhearts has a certain spirit

The German duo Lionhearts debut album is well-produced and well-sounding piece with a sad and cinematic atmosphere, not far from the late Depeche Mode’s productions, from “Exciter” and onwards. The vocalist Frank Spinath has sang in Edge of Dawn and Seabound before. But as a member of Lionhearts he has taken a larger responsibility for the songs and the production. On his side is Ben Lukas Boysen who has created electronic music with the moniker HECQ since the middle of the 00’ties.

After the instrumental ambient intro “Flashback” comes the best song on the album, “The Ardent City”. Some chilly clicking Kraftwerk notes above a soft bass synth groove that share a lot of emotional similarities with DM’s “World in My Eyes”. Unfortunately is does not have a melody as distinct as the one in DM’s masterpiece. The song Threat has a simular musical setup but it is less pop and a bit harder and more minimalistic, not as great as HECQ’s impressive “Sura” (2010), but an excellent modern dance music sample.

On the song “Gone” Spinath is trying to sing with the phrasing of Trent Reznor from NIN and he is fairly succesfull. I used to think that his vocals were uneven but they are not on the album Lionhearts. The single “Murder” and fine “To What I Don’t Know” are strong synth songs with good vocals. Lionhearts actually challenge De/Vision on the informal top position in the German synth symphony genre (and that is, obviously, the finest genre).

Lionhearts share an unfortunate problem with late DM – there are no genuine hit songs – even if “Cloud”, “No Going Back” and “Gone” are different from the elegant produced melancholy on the rest of the songs on the album, they are simply not enough better rating. These kind of albums, thoughtful, elaborate and well-produced often share this aesthetic shortcoming. I had the same objection against Seabound’s latest album, “Speak in Storms” (2014). and that was a pretty straight album in comparison with the introverted, impressionist melodies characterized by the Russian 19th century composer Modest Mussorgsky that Lionhearts mention in the PR material.

Everybody that are looking out for new music should know that Lionhearts debut has as much spirit as “Spirit”.

Best songs: “The Ardent City”, “To What I Don’t Know” and “Murder”

Fïx8:Sëd8 – “Baptism of Fire”

Tags: , , ,


 

Hämtad från det nya albumet “Foren6” som finns ute nu via Dependent Records.

fïx8:sëd8 – “Foren6”

Tags: , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, Box**
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 19 maj 2017
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Martin Januszewski
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig

 

FacebookLast.fmSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Ett anspråkslöst mästerverk

fïx8:sëd8 är för mig personligen mest känd som gästinhoppare på Objects album “Mechanisms of Faith” (2012) och för den fantastiska och massiva “Monolith [Infinite FPR extend]” från samlingsalbumet “Electro Arc Compilation vol. 2” (2007). Akten är ett soloprojekt från den tysklandsbaserade Martin Januszewski, även känd som Martin Sane. Den 19 maj släpptes det första skivbolagsunderstödda studioalbumet “Foren6”Dependent Records.

“Foren6” är en anspråkslös produktion som inte syftar till att passa in på dansgolvet eller bland den serietillverkade popmusiken på radion. Ungefär som den rebelliska punkscenen under 70-talet där de varken ville göra frisyr-poprock eller neddrogad hippe-rock. Som den onervösa DIY-attityden som präglade den elektroniska musikscenen i början av 80-talet då samhällets ideologiska bojor började släppa sitt grepp om denna kulturform. Som trance-producenterna som bröt ny och spännande mark under 90-talet med sin kombination av kall och rå techno, bubblande acid och euforiska synthslingor. På samma sätt kombinerar Martin Sane allt detta i en dystopisk tillbakablick. Som framtidsvisionen av Los Angeles i 80-talsfilmen Blade Runner. En vision som fortfarande – två år innan filmen utspelar sig – fascinerar publiken trots att den inte har mycket med dagens verklighet att göra.

Det Martin Sane gör är motsvarande resa åt andra hållet. En tillbakablick på all den musikaliska mark som brutits sedan Vancouver 1982. Genom de euforiska trance-melodierna, de industriella syra-attackerna, de råa techno-beatsen och den punkiga skit-i-alla-andra-attityden har så det bästa industrialbumet på många år lite oväntat landat från just fïx8:sëd8, mitt i den pågående renässansen för denna musikstil. Albumet har inga svaga punkter och efter mer än tjugo genomlyssningar fortfarande inte repetitivt eller uttjatat. Låtmaterialet är helt enkelt så starkt och något annat än högsta betyg för “Foren6” är inte aktuellt.

 

 

Tracklist

01. My Mistress (4:51)
02. Baptism Of Fire (4:00)
03. Flatline Friend (5:36)
04. Permanent Memory Loss (4:06)
05. Section Room (4:45)
06. Lynch (6:01)
07. X-Shaped Scratch Mark (5:15)
08. High Velocity Spatter (6:06)
09. Puritan (4:48)
10. Ligamentum (3:50)
11. Hermaphrodite (5:41)
12. Eyesaw (5:11)

Bonus disc (“Formaldehyde” Box edition) **

01. Low Velocity Spatter (05:49)
02. Force Of Interia (05:19)
03. Burn Pattern Analysis (05:00)

(English version below)

A humble masterpiece

For me fïx8:sëd8 is mostly known for the appearance on Object‘s 2012 album “Mechanisms of Faith” aswell as the fantastic and massive “Monolith [Infinite FPR extend]” from the “Electro Arc Compilation vol. 2” from 2007. The acts sole member is the german based Martin Januszewski, aka Martin Sane. On the 19th of May the first studio album “Foren6” was released on Dependent Records.

“Foren6” is a humble production whose purpose is not for the dance floor or among the pop charts on the radio. Somewhat like the rebellious punk scene in the 70’s where they neither wanted to make hair-rock or nor drugged hippie-rock. Like the un-tense DIY attitude to electronic music in the early 80’s, when the ideological chains started to lose its grip around this form of art. Like the trance producers that paved new and exciting ways during the 90’s with their blend of harsh techno, acid and euphoric synths. In the same way Martin Sane combines all this in a dystopic flashback. Very much like the futuristic vision of Los Angeles in the classic 80’s movie “Blade Runner”. A vision that still fascinates the audience despite it only being played out in two years from now, and is not that relevant anymore.

What Martin Sane does is the same journey but in the opposite direction. A recap on the musical boundaries pushed since Vancouver 1982. Through the euphoric trance melodies, the industrial acid attacks, the harsh techno beats and the punky don’t-care-what-anyone-else-thinks-attitude the best industrial album in many years have just arrived. In the middle of this ongoing reneassaince of this kind of music fïx8:sëd8 has produced an album without any flaws that never gets repetetive or boring. The material for this album is just that great that any other than the highest grade is not on the map.