Subscribe via: RSS
Artister: Spark!, Mr Jones Machine, S.P.O.C.K., Apoptygma Berzerk
Datum: lördag 31 augusti 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Arrangör: Electronic Summer (Depeche Mode Party GBG)
Rapport & Foto: Anders Nord & Jens Atterstrand
Falkenbergsduon Spark! var först upp på scen och trots den tidiga speltiden (redan klockan 18.00) var det välfyllt framför scenen när introt började.
Scenglädjen är ett av bandets absoluta kännetecken och man blir verkligen glad av att stå i publiken!
Först ut var den senaste singeln “Man överbord” – en underbar blandning av body och Göteborgshumor. Setlisten som följde innehöll sedan bland annat “Popkomplex”, “Dom kommer tillbaka”, “Skål!”, “Tankens mirakel” och även publikfavoriten “Glassbilen” ackompanjerad av en riktig glassbils-sirén (!). Har ni inte sett Spark! live så ta chansen om den kommer, ni kommer inte bli besvikna!
Nästa band ut var det andra bandet från Progressive Productions: Mr Jones Machine. Line upen bestod av sångaren Jarmo Ollila som för kvällen backades upp av de två keyboardisterna Sören Jensen (som gästspelade istället för Jouni Ollila) tillsammans med den ordinarie medlemmen Magnus Lindström.
Jarmos underbara röst tar oss igenom en resa av gamla och nya pärlor. “Jaguar”, “Mannen i svart” och den fantastiska “En psalm till döden” var några av låtarna som framfördes under den drygt 45 minuter långa spelningen.
Efter en paus var det dags att fira av en av den svenska synthscenens 25-åringar: S.P.O.C.K.! där de enda originalmedlemmen som återstår är sångaren och frontmannen Alexander Hoffman.
Jag har inte sett S.P.O.C.K. sedan de medverkade på den sista Arvikafestivalen 2010. Alexander Hoffman var lika karismatisk på scen denna gång som han alltid varit och bandet levererade låtar från hela karriären. Introt följdes av en ny låt som handlade om Borgerna innan det var dags för “Mr Spocks Brain” med Alexanders sedvanliga robotliknande gång. Sen var historielektionen igång; “E-lectric” med tillhörande breakdance, “Astro Girl” med den vackra diktuppläsningen, “Trouble With Tribbles” och “E.T. Phone Home” var bara några av guldkornen som framfördes denna kväll!
Jag vill rikta ett enormt stort tack till arrangörerna som lyckats överträffa förra årets festival. Allt ordnades med tysk festivalprecision. Grymt jobbat! Vill även passa på att tacka banden, publiken samt alla försäljarna inne på området.
Tack för mig, hoppas vi får se på Electronic summer 2014. För det måste det väl bli med en, med tanke på vilken succé som detta års upplaga var!
// Anders Nord (som sedan avvek innan Apoptygma Berzerk gick på scenen. Tre dagar underbar synth fick honom inte på humör för “college rock”.
“College Rock” måhända är hårda ord – men Anders Nord har en liten poäng. Apoptygma Berzerk har i modern tid genomgått en förändring. Från att ha varit en av skaparna av futurepopgenren med sin refrängstarka elektroniska pop med EBM-inslag så har man idag blivit till ett fullfjädrat arenaband.
Energin på scenen är det dock inget fel på och Stephans sånginsats håller bra anno 2013. De gamla hitsen som den inledande “Non-Stop Violence”, balladen “Mourn” (som den här gången levererades av keyboardisten) tillsammans med låtar som “Kathy’s Song” med flera får, trots den “nya” ljudbilden som ständigt fylls av gitarrmangel, håret att stundtals resa sig.
Electronic Summer-gänget har lyckats igen med ett snudd på perfekt arrangemang. Elektroskull tackar för ännu en fantastisk vistelse på Brewhouse och hoppas verkligen att vi får anledning att återkomma igen nästa sommar!
Arrangörerna gör ett hästjobb och alla inblandade förtjänar guldstjärnor i min bok!
// Jens Atterstrand
[zooeffect AANAtQLMjpR8]
[zooeffect AkCAWTr0k1WU]
Artister: Page, Vanligt Folk, Tyske Ludder, DAF
Datum: fredag 30 augusti 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Arrangör: Electronic Summer (Depeche Mode Party GBG)
Rapport & Foto: Anders Nord & Jens Atterstrand
Först ut på scen denna dag var en liten repris från gårdagen, Page. Denna gång med en fullängdsspelning! Något efter utsatt tid äntrar Eddie och Marina scenen. Duon börjar med de tre spåren från nya albumet som vi bjöds på under torsdagen innan det är dags för ett potpurri med låtar från Pages gedigna låtskatt. En spelning som innehåller låtar som “Står i din väg”, “En dag på zoo”, “Som skjuten ur en kanon” och publikfavoriten “Dansande man” kan man inte göra annat än att gå ifrån spelningen med ett leende på läpparna.
Nästa band ut var Vanligt folk. Scenen hade dekorerats med en enorm Svensk flagga med ”Vitt skum” sprayat på. När musiken börjar ljuda ur högtalarna studsar tre personer in på scen i hawaii-inspirerade skjortor. Det är inte en sekund stiltje på scenen, fullt ös från första till sista tonen. Men vad tyckte jag om spelningen? Det var en udda upplevelse och med extremt mycket energi men inte min kopp te. Däremot verkade bandet väldigt uppskattat av publiken och det är det som räknas, inte en trångsynt recensents åsikt.
Näst på tur denna kväll var Tyske Ludder, som hade samma laguppställning som på Amphi vilket innebar att Tactical Sekts trummis Jay Taylor var med på scen. Som alltid på en Tyske Ludder-spelning är det svårt att lämna den oberörd. Bakgrundsvideon som matar ut hemskheter, från 1939 fram till invasionen av Irak, har svårt att lämna någon oberörd.
Utöver de givna låtvalen som “Canossa”, “An vordester front”, “Panzer” och den nya singeln “Bambule” så bjöd bandet även på en Kent-cover! När bandet framförde “Socker” på väldigt knagglig svenska kunde jag bara le åt det. Det var inte speciellt bra men det var väldigt kul att få vara med den enda gången låten framfördes! Tyske Ludder gör som vanligt en kanonspelning. Bra låtval, energiskt och medryckande.
Sen var det äntligen dags för kvällens huvudband: DAF. Duon som inte behöver någon närmare presentation. Trycket var enormt redan från start, man såg hur publiken pressades ihop under de första tonerna till “Verschwende deine jugend”. Trycket blev så hårt att under låt tre, “Der Mussolini”, så började kravallstaket ge efter. Tack vare vakter och några av oss fotografer som var på plats undveks vad som kunde blivit riktigt otrevligt. Spelningen fick avbrytas och publiken var väldigt hjälpfull när de ombads backa så att vakterna kunde fixa staketet igen. Som tack för hjälpen fick publiken höra låten ännu en gång.
Det märks att Gabi Delgado och Robert Görl har lite över 30 år ihop som band. Det är fruktansvärt tajt och scennärvaron är total. Fanns nog inget DAF-fan som kunde vara missnöjd med spelningen. “Alle gegen alle”, “Muskel”, “Als wärs das letzte mal”, “Kebabträume” och “Nacht arbeit” var några av låtarna på repertoaren denna kväll. Ren EBM-magi med andra ord!
Efter spelningen var det dags att bege sig hemåt och ladda inför lördagen. Mr Jones Machine, Spark!, S.P.O.C.K och Apoptygma Berzerk skall då försöka toppa en helt fantastisk fredag!
[zooeffect AMPA2SrNRx-a]
[zooeffect AMCAAS7aRh7e]
Artister: Alison, Page, Julian & Marina, Machinista
Datum: torsdag 29 augusti 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Arrangör: Electronic Summer (Depeche Mode Party GBG)
Rapport & Foto: Jens Atterstrand
Trots arbetsdag för de allra flesta så var det förvånadsvärt mycket folk redan på “förfesten” när Göteborgsbaserade Alison med Karin Derne i spetsen var först ut som ersättare till Planet R som i sista stund hade tvingats ställa in sin spelning.
En om möjligt lite ringrostig duo som inte spelat på ett bra tag levererade en handfull egna hits och ett urval av Yazoo-covers. Skyltdockorna Bob & Bob (som spelar sequencer!) var på plats med sina modularsynthar – och när allt kommer kring så låter Alison väldigt bra!
Karin har en härlig utstrålning på scenen och Alison anno 2013 ser ut att må väl. Hoppas verkligen det ger lust till att skriva nytt material då jag definitivt inte har fått nog av deras härligt retroanalogt klingande och väldigt rappa electropop.
Som en extrabonus hoppade sedan Page in och rev av tre låtar från det nya albumet “Hemma” (som även delades ut gratis till de lyckliga besökare som löst tredagarsbiljett till festivalen). Några nya grepp anas på det nya albumet, det är lite rappare, sexigare men Page förblir Page och fortsätter i mångt och mycket i samma spår. En trevlig försmak på vad som komma skall under helgen då duon kommer leverera en full spelning.
Julian & Marina följde sedan – och till skillnad mot det akustiska experimentet i Stockholm gav man nu (givetvis) sitt material den elektroniska originalbehandlingen. Romantisk femtiotalsinspirerad electropop som duon själva valt att kalla electro-crooner. En bra sånginsats av Julian och duon ser ut att trivas väldigt bra tillsammans. Många leenden och ett härligt scenspråk som går hand i hand med deras musik!
Nykomlingarna Machinista, som består av Richard Flow (från Vision Talk och Haze For Sale) och sångaren John Lindqwister (från Cate Rapes Dog och Basswood Dollies), avslutade sedan kvällen med en härligt energisk spelning som trots en något förkyld sångare med halsont var kvällens absoluta behållning. Låtmaterialet varierar förvisso något i kvalitet – men med härlig energi och högt tempo så är Machinista definitivt något att hålla utkik efter framöver. Ett album är mer eller mindre klart och detta dyker förhoppningsvis upp inom kort!
Electronic Summer-gänget har samlat på sig en hel del erfarenhet vid det här laget och det märks. Bortsett från en garderob som öppnade något försenat och ett mindre bekymmer med påfyllning av gratisbuffén som bjöds så är det imponerande att se arrangörerna arbeta genomtänkt och smidigt med att rodda om scenen mellan banden och styra allt i övrigt i lokalen.. Elektroskull är laddade inför de kommande två kvällarna! Häng med oss…
Artister: Vanguard, Marilyn and the Rouge, Parralox, Universal Poplab, De/Vision, Page, Spetsnaz, Mars TV, Psyche, Servoskudd, Mesh, Digidroid, Melotron
Datum: fredag 31 augusti + lördag 1 september
Scen: Brewhouse, Göteborg
Rapport: Jens Atterstrand
Foto: Anders Nord
OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!
Depeche Mode Party Göteborg i samarbete med PK Musik höll i den nya festivalen Electronic Summer, som lockade uppåt tusen besökare till Brewhouse i Göteborg under två kvällar. Det genomgående temat var en hyllning till Depeche Mode, med ett renodlat dansgolv som visade musikvideos och varvade hits från det legendariska bandet. Utöver detta bjöds det både på Depeche Mode-quiz, singelträff i Depeche-tema, drinkar med relaterade namn som “Ice Machine” och “Strangelove” samt en look-a-like tävling. Fredrik “Schlatta” Svensson var på plats med sin massiva skiv- och merchandise-samling – ett långbord som var till bredden packat med skivor och tillbehör! Minst sagt imponerande.
Lineupen på de två scenerna, som temaenligt döpts om till “Oberkorn” och “Large Amounts”, hade tyngpunkten på synth- och electropop och under den första kvällen inledde de Göteborgsbaserade nykomlingarna Vanguard (som fick rycka in i sista sekunden efter att Söderut tvingats boka av på gund av sjukdom).
Framträdandet var trions andra efter livedebuten på Romo Night tidigare och det är tydligt att bandet saknar en hel del rutin i sådana här sammanhang. Det var lite tafatt, nervöst och stundtals väldigt falskt, men bandet hade bra kontakt med hemmapubliken och bjöd på ett härligt engagemang och energi. Debutalbumet “Sanctuary” håller ganska bra klass och jag är övertygad om att även liveframträdandena kommer bli bättre vad det lider. Ljudet på den lilla scenen var också under all kritik, vilket heller inte var nykomlingarna till speciellt stor hjälp.
Härligt jazziga Marilyn and the Rouge följde upp med sin melodiösa, svävande och atmosfäriska electropop. Med en snygg retrodoftande videoprojektion, två starka EP’s i bagaget och en grym sånginsats av Marilyn Lindh så var det en angenäm upplevelse. Duon bjöd givetvis också på en Depeche Mode-cover kvällen till ära med en soft version av “Stripped”.
Australiensiska Parralox var näst, med sin minimala, saftiga och moderna electropop toppad med en oerhört snygg videoprojektion – där den absoluta höjdpunkten var “Sharper than a Knife”, där klassiska (synth)skivomslag användes i synnerligen intressanta animationer ihop med låttexten. Ljudproblemen fortsatte tyvärr på den lilla scenen då sångerskan försvann något i myllret vid flera tillfällen men Parralox är fullblodsproffs och det låter väldigt bra live!
Universal Poplab inledde sedan på den stora scenen. Trion har varit tysta under några år men trots detta så var känslan att man aldrig varit borta! Fantastisk scennärvaro, härlig kontakt med publiken och det syns tydligt att man verkligen tycker om det man gör. Total spelglädje! Det låter också väldigt, väldigt bra om Universal Poplab anno 2012 och jag hoppas verkligen att man tar sig i kragen och levererar ett nytt album inom kort.
De/Vision stod sedan för avslutningen den första kvällen. Men trots det nya (och starka) albumet “Rockets & Swords” och flertalet starka diton (fyllda med hits) i bagaget, så har de nästan aldrig lyckats fånga min uppmärksamhet live. Och tyvärr lyckades man inte den här gången heller. Steffen Keth vandrar runt på scenen i sin egen värld, likt en zombie och trots att det mesta låter väldigt bra så blir det väldigt sömnigt i längden. Keyboardisten Thomas Adam har numera fått sällskap av en livetrummis, vilket passar bra på de mer akustiska spåren, men samtidigt känns väldig malplacerat på bandets klassiska (och mer elektroniska) kavalkad av hits. Setlisten dominerades också lite för mycket av de två (förvisso starka) senaste albumen med bara ett fåtal avstickare till gamla klassiker som “Try To Forget” och “Your Hands On My Skin”.
Andra dagen inleddes med ett sidoevent på Bio Roy, där den gästande Depeche Mode-legenden Alan Wilder efter en frågestund tillsammans med Sebastian Hess och fansen hade världspremiär av sin nya Recoil-bluray “A Strange Hour in Budapest”. En intressant frågestund med Alan och en riktigt snygg och mycket välproducerad liveinspelning.
Första band upp på lördagen var de inhemska favoriterna Page med Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko. Duon ser ut att fortsatt gilla det man gör och bjöd på en härlig spelning i sann Page-anda med tillhörande roliga mellansnack av Eddie. Tyvärr fortsatte ljudproblemen på den lilla scenen även på lördagen och duon tvingades också surt få avbryta sin spelning mitt i extranumren på grund av tidsbrist.
Spetsnaz bjöd sedan med sin Nitzer Ebb-inspirerade body på ett trevligt avbräck i synthpopfloran. Bandet har via många liveframträdanden samlat på sig stor rutin och efter att ha inlett sin karriär som en ren och skär Nitzer-ripoff så börjar nu Pontus Ståhlberg och Stefan Nilsson sakta men säkert hitta en egen identitet. Det låter fortsatt väldigt bra om Spetsnaz, så även 2012.
Tyvärr hade mitt alter ego DJ Elektroskull via Solar Driftwood ett inbokat DJ-set samtidigt som Mars TV spelade, vilket var synd då jag är en av de många som verkligen lagt manken till att se bandet när de väl spelar live. Även Mars TV klagade på dåligt ljud på den lilla scenen, något som tyvärr verkar vara ett bestående problem för lokalen, vilket är synd. Hoppas jag slipper vänta förgäves på ett album från duon som har flera låtskatter i sin repertoar.
Psyche ställde sig sedan på den stora scenen och inledde en nästan 30 år lång nostalgitripp levererad med Darrin Huss fantastiska sånginsats som trängde in i både märg och ben. Hits från en lång karriär radades upp och den härliga karismatiske frontmannen. Jag har sett Psyche några gånger nu, men det har nog aldrig låtit så bra som den här gången!
Norska Servoskudd var näst upp på den lilla scenen och levererade sin dansanta och lite hårdare futurepop i stil med sina landsmän och storheter som Apoptygma Berzerk och Icon of Coil som också toppas med sång på norska. Annorlunda och innovativt men ganska tråkigt i längden.
Mesh gjorde sedan en bombastisk och storartad insats på den stora scenen. Videoskärmarna bandet haft på scenen under senare år var med och helheten är väldigt snygg och proffsig. Bandet är rutinerat och med flera duktiga livemusiker på scen så har man nu kommit så nära ett fullblods arenaband man kan komma. Fantastisk säger många. Stundtals ganska förutsägbart och trist kan jag tycka, men det kanske också beror på att jag nu sett dem flera gånger med just den här liveshowen.
Britterna följdes upp av Digidroid (aka Johannes Hedberg, tidigare i Thermostatic) som på den lilla scenen levererade ett småtrevligt pottpuri av chipmusik, electropop och italodisco som fick det att rycka bra i benen.
Tyska giganterna Melotron avslutande sedan på den stora scenen. Det sägs att frontmannen och sångaren Andy sedan länge velat besöka Sverige igen och det verkade onekligen som att han var nöjd över att äntligen få stå på scenen i vårt avlånga land igen med en härlig publikkontakt, stor spelglädje och ett långt set innehållande flera extranummer. Jag har alltid gillat Melotron och även om bandets material ibland blir lite för slätstruket och enformigt så låter det väldigt bra, även live. Andys sedvanliga Dave Gahan-moves och upprepade hälsningar till publiken på svenska avslutade så en väldigt bra festival.
Personliga hälsningar, stor eloge och tack till Sebastian Hess och Henrik Wittgren samt alla inblandade för en väldigt bra festival. Det ryktas redan om en alternativ Electronic Winter-festival och en uppföljare av Electronic Summer nästa år och jag ser verkligen fram emot detta!
Tyvärr gick nästan alla mina konsertbilder från festivalen förlorade. Jag hoppas dock kunna rädda en del av dessa och de kommer upp inom kort. Håll utkik!
Vanguard
Vanguard
Vanguard
Parralox
Universal Poplab
Universal Poplab
Universal Poplab
Universal Poplab
De/Vision
De/Vision
De/Vision
De/Vision
Alan Wilder (Recoil och Depeche Mode)
Page
Page
Page
Page
Spetsnaz
Spetsnaz
Mars TV
Psyche
Psyche
Psyche
Mesh
Mesh
Mesh
Mesh
Digidroid
Melotron
Melotron
Melotron
Melotron
