Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Debaser Strand"

Intervju & livefoto: Tobias Bernstrup

Tags: , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand fick en pratstund med den svenske italodisco-ikonen och multikonstnären Tobias Bernstrup som i  skrivande stund är högaktuell med det nya albumet Technophobic. Till detta bjuder vi också på livebilder från hans konsert Debaser Strand i Stockholm den 15 september signerade Patrik Lark (Darklark).

 

 

 

Tre år har passerat sedan du senast var albumaktuell med Romanticism. Hur har livet sett ut sedan dess och hur har arbetet med det nya albumet tagit form?
– Förra plattan mixade jag ihop med Doruk Ozturkcan från She Past Away. Vi har samarbetat under flera år, men denna gång kände jag lust att prova göra hela produktionen själv då jag precis installerat mig i en ny studio och ville jobba in mig i den nya miljön. Tematiskt har nya albumet präglats av en ganska dyster samtid, något som lyser igenom i låtar som Utopia, Everything Is Wrong och Metropolis Of Tomorrow. Musikaliskt har jag försökt jobba mer enkelt. Klassisk synthpop i modern tappning med ingredienser av Minimal Wave, Italo och Dark Wave, fast med ett mera sammanhållet sound än i tidigare albumproduktioner.

Hèléne (från Hante. och Minuit Machine) medverkar på en av spåren du nämner – “Metropolis of Tomorrow” och om jag förstått det rätt har hon även skrivit texten. Hur kom det samarbetet till?
– Min partner (som för övrigt är min bästa kritiker) hade nyligen introducerat mig till Hantes musik och sagt att våra röster skulle låta fint ihop. Jag skickade över en demo på “Metropolis of Tomorrow” till Hélène som nappade på idén. Jag föreslog att hon gärna fick lägga till några textrader gärna på Franska utöver det jag sjöng. Detta blev sedan låtens två verser i den annars minimalistiska texten.

Italodiscon har ju alltid varit och är fortfarande en del av ditt sound, men på senare tid har du injicerat en hel del annat i din musik. Är det något speciellt som har inspirerat till den utvecklingen?
– Jag växte upp med italo disco, men lyssnade framför allt på punk och metal. Min musikaliska bana började som trummis. Bland annat i postpunk bandet Raftsmen (tillsammans med Andreas Catjar som numera spelar med Covenant). När jag började med elektronisk musik 1997 var min främsta inspiration just Italo Disco och Gary Numan. Mellan 2002-2008 bodde jag i New York och kom då i kontakt med minimal wave och cold wave musiken, främst genom DJs och artister som Martial Canterel, Xeno & Oaklander. Vi var ett gäng konstnärer och musiker som hängde och spelade på samma klubbar. Detta var en väldigt inspirerande tid som kom att påverka min musik i en mörkare riktning.

Hur ser din musikaliska skapandeprocess ut idag?
– Musikskapandet sker oftast parallellt med mitt arbete med bildkonst. Det kan handla om stämningar, ämnen eller rena textfraser. Jag gör vanligen ett låtskisserna först på någon trevlig synth med riktigt klaviatur. Jag sitter och jammar, provar olika ljud och melodier tills det känns bra. Sen spelar jag in, och förhoppningsvis har det blivit en text samtidigt. Annars kan det få ligga och vänta. När det blivit till ett femtontal låtskisser brukar jag börja känna vart jag är på väg och arbetet med ett album tar vid. De senaste åren har jag gjort en del remixar åt andra artister. Detta brukar också funka som ett sätt att prova nya ljud och arrangemang och korsbefrukta någon annans musik, vilket kan vara befriande. Min remix av Lebanon Hanovers “Babes of The 80’s” från 2016 var ett sådant projekt som blev väldigt lyckat. En ganska långsam monoton postpunklåt blev till en riktigt dansröjare som idag har över en miljon visningar på Youtube.

Apropå bildkonsten, det visuella uttrycket har länge gått hand i hand med din musik. Vad inspirerar till den sammansättningen och vad kan vi förvänta oss i samband med kommande konserter?
– När jag började väva in musiken som en del av mitt arbete som konstnär föll det sig också naturligt att det visuella blev en del av musiken. Många av mina tidigare arbeten såväl i min bildkonst som i musiken var starkt influerade av film och dataspel. Allt från Fritz Lang, John Carpenters filmer och musik, Jan Hammers soundtrack till Miami Vice över till HR Giger och Pierre Moliniers surrealistiska queersjälvporträtt. Bildspråket på förra plattan var starkt inspirerat av Caspar David Friedrichs målningar. Men jag har också samarbetat med ett bra team andra kreatörer. På både förra och nya skivan arbetade jag med den stylisten Christopher Insulander och fotokonstnären Julia Peirone samt Stilgurun Emma Veronica som alla är extremt begåvade.

Din musik uppmärksammades tidigt i exempelvis Sydamerika, Östeuropa och Ryssland, men i Sverige så är det först på senare år som du hamnat lite mer i ropet i vår alternativa bubbla. Hur ser du själv på den utvecklingen?
– Jag hade inte direkt några kontakter med synthscenen i Sverige till en början. Kanske främst för att jag bodde utomlands och detta var ju på tiden innan sociala medier hade börjat koppla ihop musikvärlden ordentligt. Jag gjorde visserligen ett par spelningar i Stockholm under denna tid på bl.a. Moderna Museet och Debaser men detta var uppträdanden som skedde lite mera i en konstkontext. När jag sen flyttade tillbaka till Sverige hade tiden hunnit ikapp och min musik börjat upptäckas i Sverige. Jag tror det var väl i samband med min spelning på Kalabalik Festivalen 2012 som folk på allvar började få upp ögonen för min musik och uppträdanden. Mitt genombrott i Sydamerika, framför allt i Mexico var en intressant historia. Mina skivor började plötsligt sälja väldigt bra i Mexico. Det var min Italienska låt Ventisette från 2003 som utan min vetskap hade blivit en kultlåt. När jag åkte dit första gången och spelade visade sig att fansen hade all min musik. Oftast i bootleg format; allt från CDs, 12” vinyler till merchandise. Då förstod jag att Italoscenen där var stor och på allvar. Det var också just i Mexico City som jag kom i kontakt med Pascal Languirand (Trans-X) som bosatt sig där grund av scenen. Sedan 80-talet har danskulturen med Hi-NRG och italomusiken varit väldigt stark och spreds via turnerande DJ-kollektiv sk. Soundssystem, bland dessa Polymarchs och Patrick Miller. Den senare har sedan lång tid också en permanent klubb i Mexico City. Men det är inte bara italo som är sort i Sydamerika. Även synth/goth/alternativscenen där är väldigt stark och flera av de svenska synthband har ju spelat där.

Hur skiljer sig den sydamerikanska scenen mot den europeiska i allmänhet och svenska i synnerhet?
– Den är mer av allt. Publiken är så extremt dedikerad och det finns ett stor bredd på den alternativa scenen som inkluderar, Synthpop, EBM, Techno, Postpunk, Goth, Indie, Phychobilly, Punk mm. Men jag vill jag ändå poängtera att scenen i Sverige är också väldigt engagerad men mindre.

Hur ser planerna ut för den närmsta tiden? Har du några fler spelningar inbokade och hur vill du rama in musiken från scenen?
– Nu efter de första spelningarna i Stockholm och Göteborg i samband med releasen av nya albumet följer flera spelningar i Europa bland annat i Berlin. Det blir ny kostym så klart!

Det låter strålande! Har du någon hälsning eller några avslutande ord till alla som läser detta?
– Kolla in albumet, det är nog mitt bästa hittills och hoppas vi ses på någon av kommande spelningar!

Missa inte Jens recension av nya albumet Technophobic här!

Foto: Darklark (Patrik Lark), Debaser Strand 20180915

Liverapport: Dark City Stockholm 20161204, Stockholm (foto)

Tags: , , , ,


Klubb Död i samarbete med Darkroom bjöd på Diskoteket, Then Comes Silence, The Exploding Boy, The Flatfield och The Foreign Resort på Debaser Strand den 4 december.

Jens Atterstrand (foto) var på plats delar av kvällen och bjuder här på ett fotogalleri.

 

 

 

Liverapport: Elegant Machinery (+Sine City) 20161007, Stockholm

Tags: , , , , , , , , ,


Cosmopolite i samarbete med Elektropub arrangerade Elegant Machinery och Sine City på Debaser Strand i Stockholm den 7 oktober.

Jens Atterstrand (text och foto) rapporterar.

 

Jens Atterstrand

 

 

 

 

Bruset från Stockholms alternativ- och synthscen känns starkare än på länge och när den nya trion Sine City, som albumdebuterade förra sommaren, inleder sin spelning på Debaser Strand den här kvällen sker detta inför ett förvånande stort och förväntansfullt publikhav.

Sine City blir lätt lite stillastående i sin liveshow, men med hjälp av en lysande inramning med en snygg ljusshow och en alltmer tonsäker Måns Jonasson vid mikrofonen så blir jag, som annars inte är begeistrad i deras, ibland lite för tillbakalutade mörka synthpop, väldigt positivt överraskad och imponerad den här gången.

När det sedan kommer till huvudakten Elegant Machinery så är de verkligen tillbaka – och det med besked! Frontmannen och sångaren Robert Enforsen har ryckt tag i originalmedlemmen Leslie Bayne och tillsammans med låtskrivaren och producenten Jonas Kröjtz, så kommer vi inom kort äntligen att kunna njuta av nytt låtmaterial med de svenska synthpopgiganterna igen.

Robert Enforsen har ju själv, både helt solo och i flera olika konstellationer, hållit liv såväl i Elegant Machinerys– som Hypes låtmaterial via ett antal livespelningar runtom i landet under senare år. Men tillsammans med Leslie Bayne, för kvällen sådär lagom diskret placerad bakom sin Prophet 6:a i scenens högra hörn, så är det något helt annat den här gången.

Att spelevinken Robert Enforsen alltid har tyckt om att stå på scen det vet vi, men nog är det så att det skiner lite extra om honom den här gången. Leendet är lite bredare, skimret i hans ögon lite starkare och istället för det ihopplock och hopkok som Robert Enforsen solo vi fått ta del av under senare tid, så är det nu en comeback av Elegant Machinery vi får vara med om.

Glädjeyran på Debaser Strand är total när Robert Enforsen med klass och stil omsorgsfullt mixar utvalda hits och låtar från bandets sista album med smakprov på kommande material. Elegant MachineryDebaser Strand i oktober 2016 levereras såväl proffsigt som rutinerat, men kisar jag bara lite grann, så är det som om tiden faktiskt stått stilla och under ett kort ögonblick förflyttas tankarna ganska snabbt till Mejeriet i Lund någon gång i mitten av nittiotalet.

Tack för showen, på återseende!

Elegant Machinery

Sine City

Roya live från Debaser Strand, Stockholm 20160923 (360 grader)

Tags: , , , ,


 

Roya presenterar en unik 360-graders liveinspelning från hennes senaste konsert på PlusOne Klubb på Debaser Strand den 23 september. I videon kan ni även skymta en av våra fotografer Jens Atterstrand.

Roya presenterar nya EP:n “Trax”

Tags: , , , , , , ,


Nykomlingen Roya är nu redo att presentera detaljerna kring den kommande EP:n “Trax”.

Bakom Roya finner vi låtskrivaren och sångerskan Roya Naini och hennes första singel “Centrum”, som släpptes i våras, har både figurerat i radioprogrammet Elektroniskt i P2 samt blivit utvald till en av veckans bästa låtar av tidningen Gaffa.

Royas musik skulle kunna beskrivas som en form av cold wave med inslag av såväl EBM samt electropop och hon har redan hunnit med att spela live på såväl Jon-FestSynth After WorkKalabalik på Tyrolen och nyligen även på Debaser Strand (PlusOne Klubb) i Stockholm nyligen.

Roya kommer ursprungligen från USA men bor permanent i Stockholm sedan 2010. Hennes tidigare musikprojekt har varit främst gitarrbaserad musik och innefattar även ett (osläppt) soloprojekt. Dessutom har hon tidigare varit både bassist och sångare i flera mindre punkband.

Influenser hämtar hon från sina erfarenheter av att växa upp i Seattle i USA med invandrade iranska föräldrar mitt i explosionen av en växande Olympia-riot-grrl-scen och det tidiga 90-talets punk- och grungescen. Dessa subkulturer får på olika sätt genomslag i hennes musik och driver henne till att orädd gärna syssla med musikaliska experiment med stark do-it-yourself attityd.

“Trax” släpps den 8 november mer info på http://www.facebook.com/planetroya.

Tracklist

albumcover_640px

01. Dead Air
02. Second Take
03. Day One
04. Terminus
05. Centrum

Liverapport: Tikkle Me (+Operation Blue Eyes, Roya) 20160923, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , ,


PlusOne Klubb bjöd in till partaj med tre band på Debaser Strands scen i Stockholm den 23 september.

Utöver huvudnumret Tikkle Me så stod även Operation Blue Eyes och Roya på scenen.

Jens Atterstrand

Jens Atterstrand (text & foto) var på plats i publikhavet för att bevittna händelserna.

 

 

 

Det råder relativt stor aktivitet på vår svartklädda alternativscen i Stockholm just nu. Inte nog med att vi, ibland flera gånger i veckan, erbjuds flera institutioner som levererar vår musik på diverse uteställen. Utan även när det kommer till den mest intressanta livescenen, den där varken publikhaven eller bandnamnen på affischerna kanske inte alltid är de största men där hjärtat och viljan att erbjuda någonting nytt och fräscht är desto större.

En av eldsjälarna bland dessa aktörer är PlusOne Klubb som, efter ett antal genomförda arrangemang på den numera nedlagda KGB Bar, trots den ständiga bristen på lämpliga och ekonomiskt gångbara lokaler i huvudstaden ändå på något vis alltid lyckas tämligen bra med att leverera fantastiska tillställningar.

Nykomlingen Roya, som redan har hunnit med att spela live på såväl Jon-FestSynth After Work och Kalabalik på Tyrolen inledde den här kvällen. Nytt låtmaterial är enligt rykten på väg vilket vi också fick avnjuta smakprov på under spelningen. För att kunna beskriva hennes musik så är det relativt lätt att ta till den senaste vågen av cold- och synthwave – men därtill en väldigt personlig touch och ett sound som hämtar influenser från såväl EBM som electropop. Liveframträdandet är mörkt och mystiskt med mycket känslor och det är väldigt lätt att ryckas med i de monotona rytmerna.

Operation Blue Eyes, med den forne The Pain Machinery-sångaren Jonas Hedberg i spetsen följde sedan tillsammans med de nyrekryterade livemedlemmarna Peter Josefsson och André TheleniusOperation Blue Eyes spelar en postpunk-osande mörk synthpop med en dov, rå och industriell touch som i vissa spår påminner mig en del om The Mobile Homes skitigare inslag. Den snålt ljussatta scenen med videoprojektion och enbart några få starka spotlights passade perfekt och gav en härligt suggestiv känsla.

Folktronica-kvintetten Tikkle Me från Eskilstuna, som ju knappast kan ha undgått nån vid det här laget, avslutade sedan kvällen med en fantastiskt bra spelning. Bandet gör en ofta väldigt dansant och melodiös mix av modernare electropop och folkmusik med inslag av såväl gitarr som violin och frontas av den vackra och väldigt sjönsjungande Frida Herchenröther.

Elektroskull passar på att tacka PlusOne Klubb för en riktigt bra kväll med en intressant mix av liveband.

På återseende.

Roya

Operation Blue Eyes

Tikkle Me

Liverapport: Aesthetic Perfection (+ Shiv-R, Stereo Juggernaut, Telemark) 20160507, Stockholm

Tags: , , , , , , , ,


Klubb PlusOne (+one) radade upp fyra akter på Debaser Strand i Stockholm lördagen den 7 maj och vi var givetvis på plats för att rapportera om händelserna..

 

 

Jens Atterstrand

Rapport & Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumen nedan!

 

Efter de inledande två (väl framförda) spelningarna av alternativrockiga Telemark och Stereo Juggernaut så följde träffsäkra Shiv-R med den numera Londonstationerade australiensaren Pete Crane i spetsen och avslutningsvis en fullkomlig urladdning av svenskfavoriterna Aesthetic Perfection, som trots avsaknaden av batteristen Tim Van Horn (för första gången sedan Arvikafestivalen 2009), med stor rutin placerade skåpet ordentligt på plats.

Den på förhand ifrågasatta mixen av punkig alternativrock och mörk electro och industrial fungerade oväntat bra på ett svettigt och (med tanke på förutsättningarna) relativt välfyllt Debaser Strand. Även Telemark och Stereo Juggernaut som på grund av den fyra band långa lineupen tvingades inleda relativt tidigt under kvällen lyckades locka förvånadsvärt många från eftermiddagens och kvällens förfester och parkhäng. Även om genren inte tillhör det jag normalt sett lyssnar på så blev jag glatt överraskad av de bådas insatser även om Shiv-R och Aesthetic Perfection av förklarliga skäl i alla fall var min personliga huvudfokus för kvällen.

Shiv-R bjöd på en varierad och spännande spelning med såväl mer melodiösa nummer i mellantempo som stenhårda och taktfasta dansgolvsdräpare. Aesthetic Perfection i sin tur visar ännu en gång upp stor rutin och Daniel Graves fantastiska karisma och spelglädje smittar av sig på ett fantastiskt sätt gång på gång till bandets trogna fans som inför spelningen hade fått rösta fram delar av setlistan via sociala medier.

Elektroskull vill tacka Elin och alla andra inblandade för en suverän kväll. På återseende!

Aesthetic Perfection

Shiv-R

Stereo Juggernaut

Telemark

Liverapport: Front Line Assembly 20160308, Stockholm (foto)

Tags: , , , , , ,


Jens Atterstrand

Jens Atterstrand leverar ett fotogalleri från Front Line Assemblys 30-års jubileumskonsert på Debaser Strand den 8 mars där han även fick en intervju med frontmannen Bill Leeb som kommer inom kort..

 

 

 

Liverapport: Marnie (Ladytron) 20150512, Stockholm

Tags: , , , , , , , , ,


Marnie (från Ladytron) gästade Stockholm och Debaser Strand för en solospelning den 12 maj.

Erik Uppenberg (rapport) och Jens Atterstrand (foto) rapporterar från kvällen.

Jens Atterstranduppenberg kvadratisk

OBS! Missa inte fotogalleriet nedanför rapporten!

 

 

 

Små detaljer gör Marnie bättre än Ladytron

Många är de popband som kämpar för att hålla låtstandarden på den svåra andra plattan och framåt. Ladytron, däremot, har gått från klarhet till klarhet på sina fem fullängdare. Om något så har den brittiska kvartetten snarare blivit bättre på sitt stilsäkra och lätt vemodiga elektroniska pophantverk med tiden.

Den 12 maj gästade Marnie för första gången Debaser Strand med ett nytt band, bestående av formgivaren Emer Tumilty (synth och körsång), Jonny Scott (synth, gitarr och körsång) och Pete (trummor).

Live har Ladytron däremot aldrig imponerat på mig. Ett trist och stelt band någonstans mittemellan Kraftwerk och shoegazeande indiepoppare som saboterar snarare än lyfter sitt material på scenen. Jag har faktiskt tyckt att de är så tråkiga att jag svurit att aldrig se en Ladytron-spelning igen.

Härom året solodebuterade orkesterns huvudvokalist Helen Marnie med ”Crystal World”. Formkurvan fortsatte om möjligt rakt upp genom taket på ett fullständigt lysande popalbum, där så gott som varje spår kunde plockats ut som singelsläpp.

Marnie fungerar klart bättre live än Ladytron. Det är en rad små detaljer som lyfter helheten. Marnie bjuder till mer än på en Ladytron-konsert. Hon rör sig mer och verkar ha roligare än när hon är en del av en tillkämpat stillastående kvartett. Fransprydd superhjältetrikå med tredubbel rosettkrans på huvudet hjälper också till att öka karisman.

Andra byggstenar är en suggestiv ljussättning och en intim klubbmiljö av lämpligt format. Många klagar på dåligt ljud, men det stör mig inte nämnvärt.

Och som grund finns låtmaterialets skönhet och styrka. Grandiosa låtbyggen som ”Hearts on Fire”, ”Laura” och ”Submariner” har redan på skiva långa instrumentala slutpartier, som här tillåts breda ut sig i all sin pompösa prakt. Av de bästa låtarna från ”Crystal World” är det bara sextiotalsgungiga ”Velvet Affair” jag saknar i setet.

Marnies ljudbild är snarlik Ladytrons. Det som skiljer är att de mer minimalistiska och rytmiska spåren som Ladytron brukar variera sina skivor med saknas.

Nu spelar hon förvisso en rad Ladytron-låtar också. De tidiga electroclashiga Ladytron-hitsen ”Playgirl” och ”Seventeen” är obligatoriska publikfriare som dock känns lätt banala jämte de sofistikerade drömpopbyggena från ”Crystal World”. Den mer sentida ”Destroy Everything You Touch” passar bättre i sammanhanget.

Marnie – engagerad på Ja-sidan för Skottlands självständighet – ger oss också en inlindad dos skotsk nationalism i form av senaste singeln ”Wolves”.

Efter drygt femton år av skivsläpp är Helen Marnie en electropop-veteran. Hennes solomaterial och dito spelning antyder dock att hennes karriär knappt har börjat. Med hopp om ytterligare storverk.

Setlist

  • The Hunter
  • We Are the Sea
  • Playgirl (Ladytron)
  • Sugarland
  • Runaway (Ladytron)
  • Laura
  • Hearts on Fire
  • Wolves
  • Soft Power (Ladytron)
  • Gold
  • Seventeen (Ladytron)

Extranummer

  • Submariner
  • Destroy Everything You Touch (Ladytron)

Liverapport: Purity Ring 20150416, Stockholm

Tags: , , , , , ,


Alexander Johansson

Kanadensiska Purity Ring gästade Stockholm och Debaser Strand torsdagen den 16 april.

Alexander Johansson var på plats i publikhavet och levererar nu en liverapport från kvällen..

 

Rapport: Alexander Johansson

 

Debaser Strand är fullsatt och det är trångt och varmt i lokalen. Purity Ring drar igång på utsatt tid 21.30 med material från purfärska “Another Eternity” och slavbasen skickar en hälsning till tunnelbanans röda linje snett under etablissemanget. Micken på Megan James ligger lite först lågt men redan till andra låten har de fixat det. Hennes röst växer för varje låt och halvvägs in i setet försöker hon sig på lite blygt svårurskiljbart mellansnack. Mot slutet av konserten blir hon varmare i kläderna och poserna djärvare och uttrycket mer varierade. Corin Roddick står centralt på scenen och spelar melodislingorna på futuristiska vita plastlyktor med trumpinnar som en modern Jean-Michel Jarre med xylofon.

Skillnaderna mellan studioproduktionerna och låterna som framförs är små. Hela setet är proffsigt och smakfullt, men lite enahanda. Det är speciellt märkbart i de långsamma låtarna från debutplattan “Shrines” som de kör tre på rad, även om “Crawlersout” drar ner några spontana ljubel när den startar. Delvis beror det nog även på den trånga scenen på Debaser Strand, som utgörs av den stora förutnämnda xylofonen en mängd lodräta linor med små bollar som fint fångar upp färgerna från strålkastarna och gör scenen till en blandning av något trollskt och enkel thaikrog beroende på ljussättning, men som ger klent utrymme åt James för annat än att sjunga och posera med kavajens dramatiskt höga axlar. Upptemporefrängerna på “Flood on the Floor” och “Begin Again” fungerar mycket bra men allra bäst är “Stranger than Earth” som James gör stark, dramatisk och personlig.

7/10 MYCKET BRA!

Setlist (enlish setlist.fm med reservationer för felaktigheter)

01. Stranger Than Earth
02. Push Pull
03. Repetition
04. Obedear
05. Lofticries
06. Heartsigh
07. Sea Castle
08. Belispeak
09. Fineshrine
10. Begin Again
11. Dust Hymn
12. Flood on the Floor
13. Stillness in Woe
14. Bodyache