Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Darkwave"

Project Pitchfork – “Blood”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, Digital
Skivbolag: Trisol Music Group
Releasedatum: 19 september 2014
Genre: ElectroDarkwave
Bandmedlemmar: Peter Spilles, Dirk Scheuber, Jürgen Jansen
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig

 

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnation

(English version below)

Ytterliggare ett i raden av de senaste årens ordinära albumsläpp

Tyska Project Pitchfork är tillbaka med “Blood” som är uppföljaren till förra årets “Black” och som släpptes på Trisol nu i dagarna.

Varje enskilt spår på “Blood” är titulerat med albumets titel som prefix och de sitter ljudmässigt ihop som om det vore självaste Jean Michel Jarre som hade mixat albumet. (Det är för övrigt inte en helt upp åt väggarna tokig liknelse då gruppen har nämnt den franska elektropionjären som en av inspirationskällorna)

Project Pitchfork lutar på detta album mer åt poppig Darkwave i stil med Diorama eller Frozen Plasma, än åt melodisk Industrial av typen de var mästare på för 20 år sedan. Denna förändring är dock tydlig om man backar bandet till slutet av 90-talet.

Man måste stanna och reflektera över det tempo tyskarna har släppt nytt material den senaste tiden. På fem år har de släppt lika många album. De har generellt legat på en hög nivå men med väldigt snarlikt sound. Många band producerar gång efter gång likartade verk, vilket t.ex. Diary of Dreams är ett typexempel på och klarar för det mesta av det galant. Project Pitchfork har sannerligen inte misslyckats med sin artistiska prestation men om de hade tagit de två bästa låtarna från vart och ett av dessa album och släppt på ett tiospårsalbum hade det varit ett av de bästa albumsläppen i hela den alternativa musikscenen det senaste halvdecenniet. Nu finns istället närmare sextio spår som ingen minns namnen på. Det är nästan synd att de har smetat ut sin sprudlande kreativitet på fem bra album istället för på ett fantastiskt.

Ett av de spår som garanterat får plats på ett sådant fiktivt best-of-album är den hackiga och mystiska “Blood-Moon (Romance)”. Det är också det första spåret där jag stannar upp och njuter till fullo av vad jag lyssnar på. Annars flyter spåren på med bra dynamik och med mängder av melodiskt örongodis. Variationen är dock för låg för att verkligen göra avtryck. Avslutande “Blood-stream (Will Be)” är dock en vacker ballad och en äkta albumstängare. Spåret frammanar ändå ett leende på läpparna när årets Project Pitchfork-släpp ska summeras. Med bibehållet tempo får vi vänta i cirka ett år tills nästa inkarnation av landar i en skivbutik nära dig. Frågan då är om leendet åter letat sig fram?

P.S: “Blood” släpps även som en dubbelutgåva med ett par originalspår och några remixer. Den utgåvan är dock inte recenserad här.

6/10 BRA!

Tracklist

01. Blood-Line (Never) (5:48)
02. Blood-Loss (Sometimes) (4:02)
03. Blood-Stained (Give Me Your Body) (4:22)
04. Blood-Money (No More) (4:00)
05. Blood-Moon (Romance) (4:49)
06. Blood-Diamond (See Him Running) (5:40)
07. Blood-Pressure (Just For My Pleasure) (4:43)
08. Blood-Shed (Dark River) (4:50)
09. Blood-Game (For You) (4:28)
10. Blood-Lust (Mental Island) (5:00)
11. Blood-Stream (Will I Be) (4:17)

 

Tracklist Bonus Disc**

01. Blood-Night (05:48)
02. Blood-Thirst (04:35)
03. Blood-Stained (Rmx) (04:35)
04. Blood-Money (Rmx) (05:05)

 

Yet another ordinary album released in the recent years

The german act Project Pitchfork is now back with “Blood” which is the sequel to last years “Black”. It was released on Trisol the other day.

Every single track on “Blood” is entitled with the album title as prefix and they are sonically conjoined as if it were Jean Michel Jarre himself that mixed the album. (That is not a completely ludicrous metaphor since they have state that the french electropioneer is one of the sources of inspiration)

The sound on this album leans more towards the poppy side of Darkwave similar to Diorama and Frozen Plasma, than towards the melodic Industrial they were masters of for over 20 years ago. This change becomes more apparent if you track the releases back to the late 90s.

One has to stop and reflect on the frequency of album releases over the last few years. They have released five albums in five years and they have all been well produced but with a very similar sound. Alot of acts produce great similar stuff time and time again with great results. Diary of Dreams is an example of that. Project Pitchfork has truly not failed in their artistic performance but if they had taken the two best tracks out of each of these albums and released them as a ten track album, it would have been one of the best releases within the alternative music scene the last half decade. Instead there are nearly sixty tracks that no one remembers the title of. It is almost a shame that they have smeared their creativity on five good albums instead of on one amazing.

One of the tracks that is guaranteed to be included in such a fictious best-of albums is the stuttering and mysterious “Blood-Moon (Romance)”. It is also the first track which makes me stop and really enjoy what I’m hearing. Otherwise the tracks have good dynamics and offer tons of ear candy. On the downside the variaton of the tracks are too low to make an impression. The finishing “Blood-stream (Will Be)” is however a beautiful ballad and a classic closing track. Nevertheless the track puts a smile on my face when this years summary of Project Pitchfork is concluded. With the same pace it will take roughly a year until it is time again. And the question then is if the smile will have returned?

P.S: “Blood” has also been released as a double CD with a couple of original tracks and some remixes. That release is however not reviewed here.

Diary of Dreams – “Elegies in Darkness”

Tags: , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Accession Records
Releasedatum: 14 mars 2014
Genre: Darkwave
Bandmedlemmar: Adrian Hates, Gaun:A
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationYoutube

(English version below)

Hårt blandat med mjukt ger ett perfekt avvägt resultat

Den evige darkwave-kreatören Adrian Hates är tillbaka med ett nytt album med sitt huvudprojekt Diary of Dreams och i vanlig ordning vet man vad man kan förvänta sig av ljudbilden på “Elegies in Darkness”. Med melodiösa och välproducerade spår har Adrian under över tjugo år höjt ribban för hur musik i gränslandet mellan goth rock och electro ska ljuda.

Soundet låter självsäkrare och uppkäftigare men med samma inramning som alltid och blandar i vanlig ordning texter på tyska och engelska.

Den som trodde att något arv från förrförra årets akustiska remake-album ”Anatomy of Silence” skulle hindra sig kvar misstar sig kraftigt. Detta är genomelektroniskt och blandar friskt från gammalt och nytt, där hårda kalla toner från “Nekrolog 43” blandas med mer melodiösa mjuka inslag från “(if)”. Albumet öppnar med “Malum” vilket är ett av de bästa spår Diary of Dreams spottat ur sig på senare år och är en hårdare variant av den gamla klassikern “E.-dead-Motion”. “StummKult” ger ett hårt och isande intryck och likheter kan ses i typ av spår som “The Plauge” och “Splinter”.

Detta album kommer knappast öppna upp för en ny publik utan vårdar det som redan finns ömt. Men med den ständiga professionalism som allt som kommer från Adrians “White Room”-studio har är det inte konstigt om fansen blir fler i antal.

Albumet släpps även i en deluxe-utgåva ** där ytterliggare tre spår återfinns och det är märkligt att den fantastiska “Mythology of Violence” inte ingår i den ordinarie utgåvan. “Elegies in Darkness” är ett mycket starkt album och gör ingen besviken oavsett om du är en trogen fan eller nyfrälst i Diary of Dreams universum.

Bästa spår: “Malum” and “A Dark Embrace”

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

Diary-of-dreams01. Malum (4:53)
02. The Luxury Of Insanity (5:57)
03. StummKult (4:53)
04. Dogs Of War (5:26)
05. A Day In December (4:12)
06. A Dark Embrace (6:33)
07. The Game (3:53)
08. Dream Of A Ghost (5:37)
09. Daemon (6:00)
10. House Of Odds (4:16)
11. The Battle (5:27)
12. Die Gassen Der Stadt (3:16)
13. Mythology Of Violence (4:15) **
14. An Empty House (4:30) **
15. Remedy Mine (5:28) **

 

Hard blended with soft gives a perfectly balanced result

The eternal darkwave creator Adrian Hates is back with a new album with his main project Diary of Dreams and as usual you know what to expect of the sound image in “Elegies in Darkness”. With melodious and well produced tracks Adrian has for more than twenty years raised the bar for how music in the borderland between goth rock and electro should sound.

The album sounds more self confident and saucier but with the same framing as always and mixes as usual lyrics in german and english.

Those who thought that a legacy from the acoustic remake album “Anatomy of Silence” from 2012 would linger is profoundly mistaken. This is pure electronic and mixes wide from old to new, where the hard cold tones from “Nekrolog 43” is blended with more melodious soft elements from “(if)”. The album opens with “Malum” which is one of the best tracks that Diary of Dreams has produced in the later years and is a harder variant of the old classic “E.-dead-Motion”. “StummKult” gives a hard and icy impression and similarities can be seen with tracks like “The Plague” and “Splinter”.

This album will hardly open the eyes for a new audience but instead nurses what already is tenderly. But the constant professionalism which everything that emerges from Adrians “White Room” studio has, it is not surprising if the fans increase in numbers.

The album is also released in a deluxe-version ** where an additional three track is present and it’s strange that the fantastic track “Mythology of Violence” is not included on the regular version. “Elegies in Darkness” is a very strong album and will not make anyone disappointed regardless if you are a loyal fan or a new one in the universe of Diary of Dreams.

Best tracks: “Malum” and “A Dark Embrace”

.com/kill – ”.Com/Kill”

Tags: , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Accession Records
Releasedatum: 31 maj 2013
Genre: Darkwave, Industrial
Mix: .com/kill
Master: .com/kill, Rainer Assmann
Bandmedlemmar: Adrian Hates, Gaun:A
Land: Tyskland
Recensent: Niklas Hurtig
Köp: –

Okonventionellt och tungt debutalbum som inte överraskar
.com/kill
är ett nytillskott på den tyska Darkwave-scenen men personerna bakom har betydligt mer på sin repertoar. Adrian Hates är mest känd för sitt huvudprojekt Diary of Dreams där även Gaun:A bidrar med gitarrer. Bandet är ett något annorlunda sidoprojekt där de lite mer skruvade och mörka bitarna ur Diary of Dreams får plats. Ljuden påminner i stort om de i huvudprojektet men arrangemangen är hårdare och mer okonventionella. De melodiösa bitarna är sparsmakade och den dansanta vers-refräng-riktning Adrian har drivit huvudprojekt mot de senaste albumsläppen har ingen representation här. Det spår som mest påminner om nyss nämnda grupp är nog det fjärde “Monster Divine” som låter som en mörk remix av valfri Diary of Dreams-singel under det senaste decenniet.

Adrian blandar friskt mellan skönsång och mörkt halvprat på både engelska och tyska. Det jag saknar är de fantastiska melodiska styckena som har gjort Diary of Dreams så unika och populära. Det man får ha i minnet är att detta är ett sidoprojekt som per definition inte ska låta som huvudprojektet, men då det är just de melodiösa partierna som lyfter det över andra så känns soundet på detta album lite fattigt. Det är välproducerat och bitvis tungt, men man blir aldrig överraskad utan det maler mest på i samma takt. Det blixtrar dock till på “Out of Control” som är det tyngsta och bästa spåret på albumet. Sista spåret “Knecht Der Lüge” är en lågmäld och goth-rockig ballad som ljuder ut detta debutalbum på ett utmärkt sätt. Det finns dock för få höjdpunkter för att kunna ge ett högre betyg än med beröm godkänt.

Tracklist

  1. Freaks Like Us (5:20)
  2. Com/Kill One (4:30)
  3. Das Blendwerk (3:58)
  4. Monster Divine (4:41)
  5. Who:Ah! (3:46)
  6. Machines (5:33)
  7. Still die Gier (3:48)
  8. Out of Control (4:17)
  9. Knecht der Lüge (4:22)