Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Dare"

Vomito Negro – “Death Sun”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimension Label Group)
Releasedatum: 13 maj 2014
Genre: Dark Electro, EBM
Bandmedlemmar: Gin Devo, (Sven Kadanza)
Land: Belgien
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Nya mörka ljudmattor signerade Gin Devo

De belgiska pionjärerna Vomito Negro, med låtmakaren Gin Devo i spetsen, som efter comebacken med “Skull & Bones” för snart fyra år sedan (2010) släppte den senaste fullängdaren “Fall of an Empire” så sent som förra året, är åter albumaktuella.

“Death Sun” blir det nionde i ordningen sedan albumdebuten med “Dare” för nu snart 26 år sedan. Handlingen utspelar sig i ett iskallt och nattsvart ljudlandskap och liksom låtarna på “Skull & Bones” (och även EP:n “Slave Nation” från 2011), så är de här nio nykomponerande spåren lika isande kusliga som tidigare: Lager på lager av oljud, mörka stråkarrangemang och de hårt filtrerade, elaka och skruvade modularsyntharna, som de som följer Gin Devo i olika sociala medier numera är väl medvetna om numera upptar en stor del av belgarens skaparlusta och ljudintresse, är ständigt närvarande och genomgående snyggt arrangerade.

“Death Sun” tar inga omvägar. Den skickar lyssnaren utan pardon iväg på en helvetesfärd fylld av energiskt malande, mörka men dock så vackra skruvade elektroniska ljudlandskap som gör slutet till början och gör början till slutet.

Det drygt sex minuter långa introt “Time”  bygger sakta upp stämningen innan Gin Devo väsande kliver upp till mikrofonen och till blytunga rytmer levererar andraspåret “Stain” där melodierna framträder på ett, i sammanhanget osedvanligt, tydligt sätt bortom ett myller av analog basgång och oljud som toppas med en väsande Gin vid mikrofonen levererandes den träffsäkra och medryckande refrängen.

“Fighting Force” kanske är albumets mest lättlyssnade och medryckande spår med sin härligt argsinta framtoning och det politiska budskapet tillsammans med den repetiva refrängen.. “I fight the force!”“Obsession”“In Silent Places”“King of Thieves” fortsätter i mångt och mycket på samma linje innan den något långsammare släpande och distade “Nairaland” tar vid innan den mer eller mindre instrumentala avslutningen “Angel Fire”.

Bandets ljudbild har inte förändrats nämnvärt sedan comebacken 2010. Hantverket med att rulla upp tjocka och mörka ljudmattor är precis som på det förra albumet “Fall of an Empire” väl genomfört även om låtmaterialet kanske inte är riktigt lika starkt den här gången.

Vomito Negro tillför inte mycket nytt till sitt karakteristiska sound och behöver egentligen inte heller göra det. Varje album är fortfarande en angenäm upplevelse och de ofta samhällskritiska budskapen i texterna är fortfarande mycket meningsfulla och träffsäkra.

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

Vomito Negro presenterar "Death Sun"

01. Time (06:08)
02. Stain (06:10)
03. Fighting the Force (04:25)
04. Obsession (04:28)
05. In Silent Places (05:13)
06. White Lights (03:54)
07. King Of Thieves (04:05)
08. Nairaland (05:01)
09. Angel Fire (06:50)

 

New dark soundscapes signed Gin Devo

The Belgian pioneers Vomito Negro, lead by the songmaker Gin Devo, who after their comeback with “Skull & Bones” now almost four years ago (2010) presented its latest output “The Fall of an Empire” as recently as last year, are now back with a new album.

“Death Sun” is the ninth in order since their debut with “Dare” now almost 26 years ago. The scene is set in a freezing cold and bleak soundscape and like the songs on “Skull & Bones” (and also the EP “Slave Nation” from 2011)  the nine new tracks are chillingly creepy as before: Layer upon layer of noise, dark string arrangements and the heavily filtered , wicked and twisted modular synths – that those of you who follow Gin Devo in various social medias are well aware now occupies a large part of the Belgian’s creative urge and audio interest – is ever present and consistently nicely arranged .

“Death Sun” takes no detours. It sends the listener without mercy away on a hell ride full of energetic grinding , dark but still so pretty and twisted electronic soundscapes that make the end to the beginning and make the beginning of the end.

The six minute plus long intro “Time” slowly builds up the atmosphere before Gin Devo steps up to the microphone and to the leaden rhythms delivers the second track “Stain” where the melodies appear, in this context unusually, very clear beyond a throng of analogue bassline and noise topped with a hissing Gin at the microphone delivering the accurate and catchy chorus.

“Fighting Force” is perhaps the album’s most easy listened and catchy track with its wonderfully irascible image and the political message along with the repeated chorus .. “I fight the force”. “Obsession”, “Into the Silent Places” , “King of Thieves” continues much in the same style before it’s followed by the slightly slower trailing and distorted “Nairaland” before the more or less instrumental conclusion “Angel Fire”.

The band’s sound has not changed much since his comeback in 2010. The craftsmanship with rolling up thick and dark soundscapes are just like on the last album “Fall of an Empire” very well done , even though the songs may not be quite as strong this time around.

Vomito Negro does not add much new to their characteristic sound and they really don’t need to. Each album is still a pleasurable experience and the often socially critical messages in the lyrics are still very much spot on.

Vomito Negro låter imperiet falla

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Belgiska Vomito Negro, en trio som numera utgörs av frontmannen Gin Devo tillsammans med Sam Devos och Sven Kadanza, återvände under 2010 med “Skull & Bones” efter nästa åtta års tystnad. Bandet skrev då på för tyska Out Of Line, där man även släppte EP’n “Slave Nation” under det förra året.

Under början av nästa år är det äntligen dags för nya albumet “Fall of an Empire”. (Lyssna på smakprov nedan!)

Utöver huvudprojektet så har frontmannen Gin Devo även varit aktuell med en dubbel dos soloalbum under det förra året (“Errata” och “Surface”). Båda släpptes via det italienska skivbolaget EKProduct, som även står som avsändare på det kommande Vomito Negro-albumet.

Utöver detta är han även aktuell i ett samarbete tillsammans med den forne Yello-medlemmen Carlos Péron och har tidigare även varit inblandad i projekt som Pressure Control och Full Dynamic Range.

Vomito Negro inledde sin musikaliska resa redan 1982. En resa som sedan den officiella debuten med den (självtitulerade) EP’n “Vomito Negro”, som släpptes via det numera nedlaggda belgiska skivbolaget Etiquette Records 1985, ständigt har kantats av en stark experimentlusta och ett väldigt varierat sound som ofta gjort bandet oberäkneliga. Vomito Negro har levererat sju fullängdare sedan albumdebuten med “Dare” från 1988.

“Fall of an Empire” släpps den 25 januari via EKProduct.

Tracklist

  1. Enemy of the State
  2. Tape X
  3. Factory Child
  4. Power on Demand
  5. Machines of Hate
  6. Into Your Eyes
  7. Emerging Souls
  8. Hollow Heads
  9. Fall of an Empire

The Human League – “Credo”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD / Digital Download
Skivbolag: Wall Of Sound / PIAS (Border Music)
Releasedatum: Ute nu!

Genre: Electropop, Synthpop

8/10

Uppdaterat sound med blinkningar till historien

Det våras för gubbsynthpopen. Grupper jag inte väntat mig att få höra något nytt material från har de senaste åren ställt sig i studion igen, ofta med förvånansvärt piggt resultat. Telex, OMD, Devo, Blancmange, snart även Ultravox.

Till skillnad från de ovanstående orkestrarna har The Human League aldrig officiellt lagt ned verksamheten, men det är numera väldigt långt mellan skivorna. Det har gått hela tio år sedan förra studioalbumet ”Secrets”. Det var utan tvekan den mest helgjutna skivan sedan genombrottet ”Dare” (1981): nio starka poppärlor hopmixade med sju kortare instrumentala stycken. Skivan borde varit vältajmad med tanke på electroclashvågen, men tyvärr floppade den fullständigt, inte minst på grund av att skivbolaget gick i konkurs i princip samtidigt som ”Secrets” släpptes.

Med nionde studioalbumet ”Credo” har Human League förhoppningsvis hittat hem: Wall of Sound är en skivetikett som alltid satsat på artister med ena foten på dansgolvet och den andra i den elektroniska popmusiken: Tiga, Röyksopp, Zoot Woman och många andra. Producenter är I Monster, en elektronisk duo som liksom Human League kommer från synthmeccat Sheffield. Deras mål tycks inte ha varit att i första hand tillfredsställa medelålders, nostalgiska fans med något slags retrosound, utan att föra Human League in i 2010-talet och ut på nutida dansgolv där intresset för artistens namn är underordnat. Och det gör de rätt i. Det är inte minst ljudbildens förtjänst att ”Credo” andas självsäkerhet och vitalitet, även om skivan inte har samma genomgående omedelbara låtstyrka som ”Dare” eller ”Secrets”.

Skivan sparkar igång med ”Never Let Me Go”, vars autotunade sång kanske skrämmer en och annan magsur lyssnare, men lugn: när Hi-NRG-discon pumpar loss exakt 3:21 in i låten lämnar Lady Gaga plats åt Giorgio Moroder och därefter är ”Credo” en promenadseger. Förstasingeln ”Night People” är en sugande dansgolvsvältare som i mina öron vuxit konstant sedan den släpptes  i november, inte minst när Phil Oakeys värdiga, lätt kyliga och fullständigt vibratofria barytonstämma bryts mot Susan Ann Sulleys och Joanne Catheralls ljusa körsång. ”Electric Shock” är en annan nämnvärd upptempolåt, medan ”Sky” och ”Breaking the Chains” är klassiskt Human League-popsnickeri som vi lärt känna det alltsedan ”Dare”.

Bakom den uppdaterade ljudbilden finns det blinkningar till Human Leagues hela historia. ”Privilege” och flera andra låtar har ekon av gruppens två första och mer experimentella album, innan halva gruppen hoppade av och bildade Heaven 17. ”Get Together” är Motown-gung i synthpopförklädnad, en annan av Human Leagues paradgrenar sedan start. Annars är faktiskt Pet Shop Boys den tydligaste parallellen jag kan dra. Starka poplåtar med texter som präglas av lika delar vemod och ironi … låt vara att de in Human Leagues fall har en dragning åt det surrealistiska eller rakt av knasiga. Som i ”Night People”: ”Leave your cornflakes in your freezers” … vadfalls?!

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. Never Let Me Go  4:54
  2. Night People  5:30
  3. Sky  4:55
  4. Into The Night  3:43
  5. Egomaniac  3:58
  6. Single Minded  3:50
  7. Electric Shock  4:49
  8. Get Together  3:48
  9. Privilege  3:37
  10. Breaking The Chains  4:01
  11. When The Stairs Start To Shine  3:49