Format: (Album) CD, Digital

Skivbolag: Danse Macabre Records

Releasedatum: 16 januari 2015

Genre: Electro, electrorock

Bandmedlemmar: Christer Hermodsson, Andreas Ingefjord, Mattias Johansson

Land: Sverige

Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Stabilt hantverk visar upp god förmåga

Att Biomekkanik har tagit ett antal år på sig att färdigställa “Violently Beautiful” är inte alls konstigt. I alla fall inte när vi nu får avnjuta resultatet.

Det går snabbt att konstatera att Malmötrion med sångaren Christer Hermodsson i spetsen har utvecklats mycket sedan man albumdebuterade med “State of Mind” för drygt ett decennium sedan.

De produktionstekniska finesserna har fått ett ordentligt ansiktslyft och låtarna känns mer genomarbetade. Bandet verkar ha hittat hem ordentligt i sin uppdaterade ljudbild som genomgående har ett rockigare, mörkare och skitigare anslag än tidigare. Fusionen mellan maskiner och gitarriff passar som handen i handsken tillsammans med de smarta låttexterna och överlag väldigt snygga arrangemangen.

“Violetly Beautiful” innehåller ett brett spektrum av material där refrängstarka electro-rock anthems som “Monumental Me”, titelspåret “Violently Beautiful” och den EBM-influerade “Democracy” finner sina motparter i väl inplacerade andningsrum och temposänkningar via mörka midtempospår som “Melancholy Friend” och den avslutande balladen “Dry Dusty Ground” där Christer via en tonsäker och dynamisk insats håller en genomgående hög kvalitet i sin prestation.

Den fjantiga “Kamikaze Playboy” hade jag kunnat vara utan, även om den säkerligen skulle fungera ypperligt i mer kommersiella sammanhang och säkert är ett roligt inslag när bandet spelar live. Det vinnande konceptet upprepas på gränsen för mycket men trots detta så är “Violently Beautiful” är ett stabilt hantverk som genomgående visar upp bandets goda förmågor och den är lika medryckande och snygg som sångaren och charmören Krister Hermodsson i egen hög person.

Bästa spår: “Monumental Me”, “Violetly Beautiful”, “Melancholy Friend”, “Democracy”

Tracklist

01. Monumental Me (05:16)
02. True Believers (05:38)
03. Kamikaze Playboy (03:57)
04. Violently Beautiful (06:22)
05. Long Forgotten Future (05:11)
06. White World (04:50)
07. Melancholy Friend (03:52)
08. Leather And Steel (03:53)
09. Democracy (03:39)
10. Dry Dusty Ground (04:24)

(English version below)

Stable craftmanship diplays good abilities

It’s not weird at all that it’s taken a number of years for Biomekkanik to complete their latest effort “Violently Beautiful” when we now get the finished result in our hands.

It is quick to note that this trio from Malmoe (in the south of Sweden) with the leadsinger and frontman Christer Hermodsson has evolved a lot since they made their debute with “State of Mind” a little more than one decennium ago.

The production have gotten a major facelift and the songs feel more elaborated. The band seems to have found stready home in their somewhat new sound enviroment that consistently has a rockier, darker and dirtier approach than before. The merge between machines and guitar riffs fits like a glove with the clever lyrics and overall very stylish arrangements.

“Violetly Beautiful” contains a wide range of songs where the chorus strong electro-rock anthems like “Monumental Me”, the title track “Violently Beautiful” and the EBM-influenced “Democracy” finds its counterparts in the well-emplaced breathing spaces and tempo cuts in dark midtempotracks like “Melancholy Friend” and the ending ballad “Dry Dusty Ground” where Christer’s voice remains tonesecure and dynamic with a consistently high quality of performance.

I could have done without the silly “Kamikaze Playboy” although it certainly would work excellently in more commercial placements and it’s surely fun party-element when the band plays live. The winning concept is repeated on the border too much but apart from that “Violently Beautiful” is solid craftsmanship that consistently showcases the band’s excellent abilities and it is equally captivating and stylish as the singer and charmer Christer Hermodsson himself.

Best tracks: “Monumental Me”, “Violetly Beautiful”, “Melancholy Friend”, “Democracy”

Order this album right here!

Malmöbaserade Biomekkanik, vars albumdebut “State of Perfection” landade i skivdiskarna 2009 är nu efter mycket om och men redo att presentera uppföljaren “Violently Beautiful”.

Den Malmöbaserade trion, med sångaren Christer Hermodsson, Andreas Ingefjord och Mattias Johansson, har arbetat med det nya materialet av och till under ganska lång tid och är nu redo att göra slag i saken!

Det nya albumet innehåller tio spår (lyssna på smakprov nedan!) och ett kortare smakprov kan avnjutas nedandet har även spelat live några gånger nyligen där man bland annat öppnade för Uppsaladuon Mechatronic i Stockholm tidigare i vintras.

“Violently Beautiful” släpps den 9 januari via Danse Macabre Records.

Tracklist

01. Monumental Me
02. True Believers
03. Kamikaze Playboy
04. Violently Beautiful
05. Long Forgotten Future
06. White World
07. Melancholy Friend
08. Leather and Steel
09. Democracy
10. Dry Dusty Ground

Norska Substaat presenterar en video till “Berlin” som är hämtad från bandets andra album “Macht” som släpptes tidigare i år via Danse Macabre Records.

Format: (Album) CD, Digital

Skivbolag: Danse Macabre Records

Releasedatum: 27 juni 2014

Genre: Synthpop, Darkwave

Bandmedlemmar: Kris, KG, 42

Land: Tyskland

Recensent: Nicko Smith

(English version below)

En väl sammansatt länk mellan synthpop och darkwave

Vad har vi här då måntro? Morgongröten är färdigäten och skjortärmarna uppdragna och Model Kaos senaste album “Phoenix” är redo att invadera mina öron.

Och ser man på! “Phoenix” är ett pigg uppryckning och framför allt ett mer solitt album än debutskivan “Ghost Market”, som känns blek i jämförelse med uppföljaren. Bandet har växt till sig rejält och fått en tightare framtoning.

Det har blivit uppdatering i både musiken och bland medlemmarna i Model Kaos, där kontentan av omjusteringen är att de forna medlemmarna S.E Rotwang och sångaren Alex M. Kintner har hoppat av för att ge plats åt mannen med det mystiska namnet 42 på gitarr samt den nya vokalisten KRIS (som sköter sina sånginsatser mycket väl).

Så tillsammans med orginalmedlemmen KG lyckats trion från det wunderbara Würzburg frammana en länk mellan synthpop och darkwave på på det här albumet som bara blir bättre för varje gång jag lyssnar på det. Det är ett skickligt hantverk som målar upp ett minimalistiskt electrolandskap med jagande trummor och snygga synthslingor.

Först ut är “New Age” som är en av de starkaste låtarna. Mångfasetterad tyngd med en rejäl stänk av Rosetta Stone-vibbar. Sen blir det lite mer synthpop a’ la New Order i “Running” och de här två låtarna är ganska tydlig bild av hur resten av skivan är uppbyggd – kontraster mellan tyngt och intensivitet. När det gäller lyriken, så är det teman som världens undergång, melankoli och olycklig kärlek, som mestadels besmyckar skivans elva spår och textraderna flyter snyggt in i musiken.

“Phoenix” är sammansatt helhet som till och från känns som en tidsresa tillbaka till det bästa av av 80-talet, som får mig att tänka på The Cures tidiga material och och Sisterhood(!).

Bästa spår: “New Age” och “Open Waters” (med sitt elektroniska malande in i ett dystopiskt skymningsland.)

Tracklist

01. New Age (05:44)
02. Running (05:16)
03. Open Waters (06:29)
04. Love Is A Castle (05:27)
05. Dreams (05:50)
06. In The Deep (05:46)
07. The Master (05:22)
08. The Fire (05:34)
09. Winter Without You (06:06)
10. Living A Lie (06:00)
11. Phoenix (05:56)

(English version below)

A well balanced link between synthpop and darkwave

So, what do we have here? I just finished my breakfast, pulled up my shirt sleeves and made myself ready to invite Model Kaos latest album “Phoenix” to my ears.

And look at that! “Phoenix” is a spirited shaken up, and above all a more solid album than the debut album “Ghost Market” which feels pale in comparison to this sequel. The band has grown up considerably and has gained a tighter appearance.

We get updated in both the music and the member section of Model Chaos, where the gist of realignment is that the former members SE Rotwang and singer Alex M. Kintner has left to make way for the man with the mysterious name 42 on guitar, and the new vocalist Kris (who manages very well).

So along with the original member KG the trio from the wonderful Wurzburg construct a link between synthpop and darkwave on this album that just gets better everytime I listen to it. There is a craftsmanship that conjures up a minimalist electronica landscape with chasing drums and stylish synth loops.

First up is “New Age” which is one of the strongest songs. Polymorphic weightlifting with a hefty splash of Rosetta Stone-vibes. After that we get some synthpop in the vein of New Order in “Running” and those two songs make a pretty clear picture of how the rest of the disc is built with a good contrasts between weight and intensity. When it comes to poetry, the themes are the world’s doom, melancholy and unhappy love, which covers up most of the albums eleven tracks and the lyrics flows nicely into the music.

“Phoenix” is a composite whole and it feels like a time warp back to the best of the 80’s. It makes me think of The Cure’s early outputs and Sisterhood.

Best tracks: “New Age” and “Open Waters” (with its electronic grinding into the dystopian twilight).

Format: (Album) CD, Digital

Skivbolag: Danse Macabre Records

Releasedatum: 29 augusti 2014

Genre: EBM

Bandmedlemmar: Holger Langermann, Matze

Land: Tyskland

Recensent: Patrik Lark

(English version below)

Jämn och välproducerad tysk EBM

EBM-duon Blitzmaschine från Hamburg har släppt sin andra fullängdare efter debuten “Faustrecht“. Jag upptäckte dem i samband med att de skulle spela på Wave-Gotik-Treffen 2012 och blev nockad av riktigt feta EBM-låtar som ”Blondes Mädchen”, ”Do Not” och ”Was Hasst Du?”. Det är något av det bästa jag har hört inom genren efter millenieskiftet och jag drar mig inte för att sätta dem före Orange Sector, Autodafeh och Portion Control som är några närliggande kombattanter.

Blickar man bakåt i tiden så är det tveklöst Nitzer Ebb som är roten till Blitzmaschines sound, men de har lite inslag av DAF också. Det är alltså en form av old school EBM det är frågan om, men ljudbilden innehåller också en del electroinslag som gör att den känns uppdaterad och mer modern. Tempot ligger ofta lite högre på Blitzmaschines låtar än många andra EBM-bands, vilket förstås gör dem högintressanta för dansgolvet. De har fört vidare den energi som Nitzer Ebb gjorde sig kända för under senare halvan av 80-talet och som är så effektiv på dansgolvet än idag. Holger Langermann har en underbart djup och mäktig röst. Den kan kanske inte riktigt mäta sig med Douglas McCarthys i fråga om aggressivitet och intensitet, men han har ändå en av de absolut bästa EBM-rösterna.

Debutskivan hade inte mindre än fjorton spår, trots avsaknad av remixer, och var inte lika bra rakt igenom men höll ändå en hög lägstanivå. Nya albumet ”Turbine” innehåller elva låtar och två remixspår som bonuslåtar. Några av låtarna har föregått albumet på singlar/EP:s. Dels är det ”Gotcha!” som fanns som ”Green Bullet Remix” på ”Useless Pain”-singeln. På ”Turbine” får vi istället originalversionen som är lite tyngre än remixen och ett av de bästa och mest genuina EBM-spåren på plattan. Ett annat tungt spår är ”Uncontrollable” som tillsammans med ”Burnout” gavs ut som dubbelsingel strax före lanseringen av albumet. ”Uncontrollable” är det klart bättre spåret av de två och en kandidat om titeln bästa låt på albumet.

Men Blitzmaschine är inte bara old school EBM. På ”Turbine” visar de också prov på låtar med mer sofistikerade låtstrukturer och melodier. Inledande ”Electro Rider” är ett bra exempel på det.  Visst bygger låten på pumpande basgångar men här finns en utpräglad refräng som man sällan hittar i de här sammanhangen. Faktum är att det låter riktigt bra för man har hittat balansen mellan tyngd och melodi som så många andra gått bet på. Ett annat exempel är ”Soviel Mehr” som har en ännu mer utvecklad och lätt melodisk refräng. Den hamnar någonstans mellan Nitzer Ebb och Depeche Mode, där energin och kraften kommer från de förstnämnda och melodin från de andra. Som låt betraktat är det här albumets höjdpunkt, om än inte lika tung som en del andra spår.

Det finns även lugna spår på ”Turbine”, till exempel låt nummer fem; ”War Of The religions“. Den känns lite för ljum för att riktigt engagera, men den bryter välbehövligt av med sitt halvtempo, för sedan kommer nämligen tre av plattans fyra bästa spår på rad. Det verkar vara ett mönster från debutskivan att lägga två bra inledande låtar och sedan de tre bästa från mitten och framåt. Det tyder på gott självförtroende att våga lägga de starkaste korten så pass sent i låtordningen.

”Turbine” är jämnare och lite mer välproducerad än debutskivan “Faustrecht“, men jag tycker ändå att den senares topplåtar står sig och är snäppet bättre än de bästa på denna uppföljare. Två riktigt bra EBM-album är det i alla fall och Blitzmaschine bör rimligen ta plats som ett av de riktigt tunga namnen inom EBM-genren.

Bästa låtar: “Uncontrollable”, “Soviel Mehr”, “Electro Rider”, “Gotcha!”

Tracklist

01. Electro Rider (04:03)
02. Burnout (04:19)
03. Money (04:37)
04. Gold (03:55)
05. War of the Religions (04:05)
06. Uncontrollable (03:24)
07. Soviel Mehr (03:54)
08. Gotcha! (03:44)
09. C.E.O. (05:32)
10. Everybody (03:58)
11. Triebwerk 91 (02:25)
12. Burnout (Nachtbrenner Remix) (05:51)
13. War Of The Religions (Symphony Warfare Remix) (04:16)

(English version below)

Even and wellproduced German EBM

EBM duo Blitzmaschine from Hamburg has released its second album after the debut “Faustrecht“. I discovered them when they would be playing at Wave-Gotik-Treffen 2012 and got knocked by some really fat and hardhitting EBM songs like “Blondes Mädchen“, “Do Not” and “Was Hasst You?“. It is among the best I’ve heard in the genre of the new millennium. I don’t hesitate to put them before Orange Sector, Autodafeh and Portion Control, some of the nearby combatants.

Looking back, it is undoubtedly Nitzer Ebb at the root of Blitzmaschine’s sound, with a little touch of DAF. It is a form of old school EBM but the sound also incorporates some electro elements making it feel more updated and modern. The pace is often a bit higher on Blitzmaschine’s songs than many other EBM band’s, which of course makes them highly interesting for the dancefloor. They have brought forward the energy Nitzer Ebb made ​​itself known during the latter half of the 80th century and which is still so effective on the dancefloor today. Holger La has a wonderfully deep and powerful voice. It may not quite measure up to Douglas McCarthy’s in terms of aggressiveness and intensity, but it is still one of the best EBM voices around.

The debut album had not less than fourteen tracks, despite the lack of remixes, and was not as good all through but still had a high minimum level. New album “Turbine” contains eleven songs and two remixed tracks as bonus tracks. Some of the songs have preceded the album on singles/EP:s. Firstly, the “Gotcha!” existed as the “Green Bullet Remix” on the “Useless Pain” single. On “Turbine“, we get instead the original version which is a bit heavier than the remix and one of the best and most genuine EBM tracks on the record. Another heavy track is “Uncontrollable” which along with “Burnout” was released as a double single shortly before the release of the album. “Uncontrollable” is clearly the better track of the two and a candidate for the title of best song on the album.

But Blitzmaschine is not just old school EBM. On “Turbine” they also show examples of songs with more sophisticated song structures and melodies. Initial “Electro Rider” is a good example of it. Sure, the song is based on pumping basslines but this has a typical refrain that one rarely finds in this context. In fact, it sounds really good because they have found the balance between heaviness and melody like so many others have failed. Another example is “Soviel Mehr” having a yet more sophisticated and melodic chorus. It falls somewhere between Nitzer Ebb and Depeche Mode, where the energy and power comes from the former, and the melody from the other. As a melodic song, this could be considered the highlight of this album, though not as heavy as some other tracks.

There are also calmer songs on “Turbine” like the number five; “War of the religion.” It feels a little too lukewarm to really engage, but it makes for a well needed break by its half-pace, for then comes three of the plate’s four best tracks in a row. It seems to be a pattern from the debut album to put two good initial songs and then the top three from the middle onwards. This indicates self-confidence to dare to put the strongest cards that late in the song order.

“Turbine” is a little smoother and well-produced than the debut album “Faustrecht” but I still think the latter’s top songs stand up and are slightly better than the best songs from this sequel. Two really good EMB albums it is anyway and Blitzmaschine should reasonably take a place among the really big names of the EBM genre.

Best songs: “Uncontrollable”, “Soviel Mehr”, “Electro Rider”, “Gotcha!”

Format: (Album) CD, Digital

Skivbolag: Danse Macabre Records

Releasedatum: 15 augusti 2014

Genre: Synthpop, EBM

Bandmedlemmar: Terje Vangbo, Jarle Hansen, Petter Norstrøm

Land: Norge

Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Mörk synthpop Made in Norway

Finns det ett typiskt norskt sound även i vår alternativa elektroniska musikscen? På samma sätt som vi har konstaterat att vi har ett typiskt svenskt, tyskt, brittiskt, amerikanskt och belgiskt sound?

Substaats andra album “Macht” levererar nödvändigtvis inte ett rakt svar på den frågan. Men den röda tråden som knyter ihop trion med hemlandets mest kända aktörer som Apoptygma Berzerk, Spektralized och Icon of Coil ger oss i alla fall en ordentlig fingervisning på vad som skulle kunna beskrivas som typiskt norskt i sammanhanget.

Albumet följer upp den här Oslobaserade trions självbetitlade debutalbum från 2011 och är genomgående mer genomtänkt, mörkare och mer melodisk än den EBM som man levererat mycket av tidigare. Substaats EBM-influenser är inte längre lika tydliga även om de återfinns på flera ställen och tyngdpunkten ligger istället på stora atmosfäriska välfyllda arrangemang där melodier och harmonier ligger i fokus. Låtarnas kvalitet är överlag mycket bättre än tidigare och även produktionstekniskt så har bandet funnit nya krafter via mörker, vemod, starka låttexter och en genomgående bra sånginsats.

Albumet rivstartar med refrängstarka hitlåtar där den första halvans “Berlin”, (Margaret Berger) Karin Park-covern “I Feed You My Love” och “Electric” är de starkast lysande stjärnorna som även visar upp mycket av det “nya”  Substaat och dess uppdaterade ljudbild medan (titespåret) “Macht” (som inleder den andra) i sin tur påminner oss om bandets EBM-rötter.

“Macht” är bortsett från några få upprepningar och ett par mindre lyckade spår på slutet ett starkt album som garanterat uppskattas av alla som gillar mörk synthpop kryddad med influenser av både EBM- och futurepop. Flera av låtarna lär fungera ypperligt på de mörka dansgolven men även i ett par hörlurar i en desperat flykt in i höst- och vintermörkret.

Tracklist

01. Berlin (03:39)
02. I Feed You My Love (03:04)
03. Tech Head (04:22)
04. Electric (04:16)
05. Macht (03:11)
06. Full Access (04:18)
07. Watch (03:44)
08. Restart (03:45)
09. Refused (04:00)
10. Guilty Pleasure (04:24)
11. Electric (Mesh Remix) (04:51)

Dark synth pop made in Norway

Is there a typical Norwegian sound even in our alternative electronic music scene? Just as we have established that we have a typical Swedish, German, British, American and Belgian sound?

Substaat‘s second album “Macht” does not necessary deliver a straight answer to that question. But the common thread that ties together the trio with the home country’s best-known actors as Apoptygma Berzerk, Spektralized and Icon of Coil atleast gives us a good indication of what could be described as typical Norwegian in that context.

The album follows up this Oslo-based trio’s self-titled debut album from 2011, and is consistently better thought, darker and more melodic than the EBM the band’s delivered much of before. Substaat‘s EBM influences are not as clear, although they are found in several places, and the focus is instead on the big atmospheric stuffed arrangement where the melodies and harmonies are the focus. The songwriting overall is much better than before, the production skills have been improved as the band has found new strength through darkness, melancholy, strong lyrics and a constantly strong vocal performance.

The album kick start with the chorus strong hit songs where the first half’s “Berlin”, the Karin Park-cover “I Feed You My Love” and “Electric” are  the brightest shining stars that puts much of the “new” Substaat at display with its updated soundstage while (the title track) “Macht” (which starts the second halv) on the other hand reminds us of the band’s EBM roots.

“Macht” is apart from a few repetitions and a few less successful tracks on the end a strong album that’s sure to be appreciated by anyone who likes dark synth pop spiced with influences of both EBM and futurepop. Several of the songs will work out great on the dark dance floors but also in a pair of headphones in a desperate escape into the fall and winter darkness.

Substaat, med  Terje Vangbo, Jarle Hansen och studiomedlemmen Petter Norstrøm, är nu redo att presentera bandets andra fullängdare “Macht”.

Den norska EBM-trion, som gjorde sin självtitulerade albumdebut under 2011 efter att ha pockats upp av tyska Danse Macabre Records, presenterade de första smakproven från det kommande albumet via två EP:s – “Refused” och “Guilty Pleasures” under 2012.

(Lyssna på flera smakprov nedan!)

“Macht” innehåller elva spår inklusive en cover av norska Margret Bergers “I Feed You My Love” och en bonusremix av “Electric” signerade de brittiska synthpopparna Mesh.

Substaat har sedan debuten gett ett antal konserter både på hemmaplan och runtom i Europa (och Ryssland) och är bland annat inbokade till årets upplaga av Pluswelt Festival i tyska Krefeld den 28-29 november där de står på scenen tillsammans med storheter som bland andra Apoptygma Berzerk, Combichrist, Mesh, De/Vision, Aesthetic Perfection och Grendel.

“Macht” släpps den 15 augusti via Danse Macabre Records.

Tracklist

01. Berlin
02. I Feed You My Love (Cover)
03. Tech Head
04. Electric
05. Macht
06. Full Access
07. Watch
08. Restart
09. Refused
10. Guilty Pleasure
11. Electric (Mesh Remix)

Officiella musikvideon till den ryska, minst sagt annorlunda darkwavetrion Otto Dix’ “Beast”, hämtad från det kommande albumet “Wonderful Days”, som släpps den 11 november via Danse Macabre Records. Enjoy!

Producenten och låtskrivaren John Fryer är nu redo att presentera sitt senaste projekt DarkDriveClinic.

Tillsammans med den norska sångerskan Rebecca Coseboom, som tidigare är känd från bland annat Halou, Stripmall Architecture och ambient/triphop-projektet R/R Codeboom (tillsammans med maken Ryan), så släpper man debutalbumet “Noise In My Head” senare i höst.

Influenser har hämtats från en rad olika genrer och band som kan nämnas är bland bland annat Depeche Mode, Nine Inch Nails, Him, Cradle Of Filth, Peter Murphy och White Zombie.

Den numera San Fransisco-baserade och mångfacetterade John Fryer, som i synthkretsar är mest känd för sin nästan osannolika meritlista som producent av elektronisk musik genom åren. John har arbetat med bland annat Fad Gadget, Depeche Mode, Nine Inch Nails, Cocteau Twins, Clan Of Xymox, Kirlian Camera och Die Krupps. Han har även arbetat med slutmixning åt ett antal kända synthband, som till exempel svenska Ashbury Heights.

DarkDriveClinic har även spelat in en musikvideon till aptitretaren “Silhouettes” (se nedan eller i vår välfyllda videokategori). Provlyssna hela albumet via soundcloud här!

“Noise In My Head” släpps den 25 oktober via Danse Macabre respektive Metropolis Records.

Tracklist

1. Crawl
2. The Offering
3. Mercury Head
4. Litmus Heart
5. Find the Flaw
6. Love’s Lost Cross
7. Breathe Shallow
8. Still Contagious
9. Angel of Malcontent
10. Bite My Tongue
11. Silhouettes
12. Don’t Give Up On Me
13. Noise in My Head

Efter att ha fått sitt stora internationella genombrott under förra året med den redan klassiska YouTube-videon till låten “Pong”, som till dags dato har en bit över 2,3 miljoner visningar, så är tyska Eisenfunk nu redo att presentera bandets fjärde fullängdare “Pentafunk”, uppföljaren till förra årets “8-bit”.

Electro-industrial-trion Eisenfunk, som består av Michael Mayer, Arthur Stauder och Toni Schulz plockades upp av skivbolaget Danse Macabre under 2009, där man släppte bandets andra album “Schmerzfrequenz”.

Debuten gjordes 2007 via det självtitulerade albumet “Eisenfunk”, som släpptes via skivbolaget Biohazzard Records, som även gjort skivsläpp med bland annat Inline.Sex.Terror och brittiska V2A.

“Pentafunk” släpps den 6 september via Danse Macabre Records.

Tracklist

1. Introludiom
2. Pentafunk
3. Pestilenz
4. Prehistorical
5. Neandertal
6. Traditional
7. Taiko
8. Jericho
9. Vampire Hunt
10. Eiszeit
11. Funk´n Base
12. Uncle Sam Needs You
13. Camperglück
14. Jinglefunk
15. Pentafunk (Pentafuck RMX)
16. Pentafunk (RMX by Bodyharvest)