Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Daniel Graves"

Liverapport: Subkultfestivalen 2017, Trollhättan

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand (text & foto), Niklas Hurtig (text) och Patrik Lark (text & foto) rapporterar från den andra upplagan av Subkultfestivalen som arrangerades i Folkets Park i Trollhättan den 16 och 17 juni.

 

 

Jens Atterstrand (Redaktör och fotograf)

Subkultfestivalen tog ordentlig revansch på de tuffa utmaningarna man ställdes inför det första året med uselt väder under en i synth- och alternativkretsar minst sagt fullbokad augustimånad. Att flytta tillbaka festivalen till mitten av juni visade sig vara ett genidrag som gav såväl ett ökat antal besökare som lite bättre väderförhållanden.

Folkets Park i Trollhättan hade, utöver huvudscenen Aura och den mindre inomhusscenen Stella, den här gången extrautrustats med både VIP-område, en mindre extrascen samt DJ-tält och även om det fortfarande finns saker att förbättra så är helhetsintrycket väldigt positivt. VIP-området är uppskattat av oss som “jobbar” på festivalen och önskar komma bort från trängseln och pusta ut en stund i lugn och ro mellan liveframträdandena.

Lineupen var bred och stark och arrangörerna skall ha en stor eloge för att man verkligen arbetar hårt för att knyta ihop olika stilar inom synth, goth och närliggande musik vilket vi definitivt inte varit speciellt bortskämda med i de här sammanhangen i Sverige tidigare.

Elektroskull-redaktionen tackar alla inblandade för en grym festival och ser med spänning fram emot en tredje upplaga nästa sommar!

Niklas Hurtig (Festivalbesökaren)

Subkultfestivalen i Trollhättan arrangerades för andra gången, blott 10 månader efter den första upplagan och det skulle visa sig bli en alldeles utmärkt start på festivalsommaren 2017.

Festivalcampingen låg på samma plats som tidigare cirka femton minuters promenad från området och tälten var något fler än förra året, annars ingen gigantisk skillnad. Att sälja frukost precis vid ingången var en mycket bra idé. Sammanslutningen Skuggborgen, som även i år arrangerade Skuggbussen, höll i vanlig ordning ställningarna med partytält och musik.

När det sedan kommer till festivalområdet så var matmöjligheterna rejält uppdaterade med bättre utbud och liksom tidigare samma resonabla priser i baren. I år erbjöd festivalen även ett VIP-område för de som önskar mingla med pressfolk och artister eller bjudas på ytterligare framträdanden. Det bästa med VIP-området var i mitt tycke salsan och nachochipsen vid baren. På den lilla scenen uppträdde diverse akter som av olika anledningar inte hör hemma på de större scenerna. Den märkliga Di Leva-karaktären i vita tältkläder och en akustisk gitarr är jag dock fortsatt skeptisk till.

Den grymma festivalledningen har ännu en gång levererat en väldigt bra festival som har bjudit på en uppsjö av bra liveframträdanden. Besöksantalet ökade något i år och frågan är nu när det riktigt lyftet kommer? Inkörningsperioden pågår ju än då detta bara var andra året, så det är ju inte så att arrangörerna på något sätt behöver gripas av panik redan nu.

Fredag

Dpoint

Spelglada mörka synthpopparna Dpoint behövde inte resa speciellt långt med tanke på att duon med Robert Widell och Peter Andersson ju är hemmavarande i Trollhättan. Bandet är högaktuella med det nya minialbumet “Acid Words” som släpptes under sommaren och även om Dpoint inte spelat så jättemycket live sista tiden så överraskade de positivt och lockade en god samling till den mindre scenen Stella trots den tidiga speltiden.

(Jens Atterstrand)

Container 90

Den charmanta duon från Eskilstuna, med Radio Virus-bekantingarna Ronny Larsson och Mikael Spångberg, levererade en dynamisk och glädjefylld spelning som inkluderade både ett antal av bandets hitlåtar liksom udda nummer, smakprov på nytt material och sist men inte minst givetvis publikfavoriten “Richard is a Racist”som handlar om den tidigare Elegant Machinery-medlemmen och numera Sverigedemokraten Richard JomshofContainer 90 är ett incitament i den svenska scenen och det är svårt att inte bli glad när man får chansen att se dem live.

(Jens Atterstrand)

Vanguard

Göteborgsduon Vanguard, som lagom till den här spelningen fått tillskott av den nye livekeyboardisten Dennis Ternström, har vuxit ordentligt och uppträder nu verkligen som ett rutinerat liveband. Sångaren Patrik Hansson levererar numera bandets moderna synthpoplåtar allt tonsäkrare från scenen, så även inför ett välfyllt Stella den här gången. När bandet bränner av dansanta publikfriare som “I Want to Live” och “On My Own” är det svårt att stå still!

(Jens Atterstrand)

Red Mecca

Sundsvallsduon bjöd på en sedvanligt mörk och snyggt ljussatt men relativt kort spelning på Stella. Sångerskan Frida Medeleines visuella karisma och starka personliga uttryck förstärker de starka känslor som bandets musik förmedlar och Red Mecca skulle jag vilja påstå är väldigt unika i de här sammanhangen. Tillsammans med effektfull ljussättning och rök levererade de ännu en stabil och välljudande spelning.

(Jens Atterstrand)

Rave the Reqviem

Son och mor Lönnqvist, närmare bestämt producenten, sångaren, gitarristen och låtskrivaren Filip Lönnqvist, tillsammans med sångerskan Carola Lönnqvist utgör hjärtat i den välljudande industrimetallakten Rave the Reqviem och mitt i solskenet på eftermiddagen levererade de en av festivalens mest högoktaniga spelningar på den stora scenen. Bandet spelar en melodiös och refrängstark industrimetall som verkligen skapade ordentligt röj i det nyvakna publikhavet!

(Jens Atterstrand)

Aesthetic Perfection

Handen på hjärtat så är jag inte helt nöjd med Aesthetic Perfections alltmer poppiga framtoning under senare tid, men när det kommer till bandets liveframträdanden så visar frontmannen och sångaren Daniel Graves tillsammans med rutinerade keyboardisten Eliott Berlin gång på gång vilket fantastiskt liveband de är. Duon levererar en storslagen och fartfylld liveshow från Subkultfestivalens stora scen inklusive Eliotts sedvanliga keyboard-stativsakrobatik och en stark sånginsats signerad en karismatisk frontman som fortfarande ser ut att trivas väldigt bra i de här sammanhangen.

(Jens Atterstrand)

She Past Away

Det turkiska postpunkbandet She Past Away, med den Robert Smith-liknande sångaren och gitarristen Volkan Caner, visade upp en stillsam och introspektiv scenshow där den stämningsfulla musiken stod i första rummet. Ett gotiskt mörker bredde ut sig kring inomhusscenen Stella. Volkan Caners mycket speciella gutturala stämma i det allra nedersta registret grep tag om publiken och trots den, för de allra flesta, obegripliga turkiskan kändes det som att orden gick rakt in och berörde på ett känslomässigt plan bara genom den speciella fraseringen. She Past Away är inget liveband men musiken är nästan läskigt effektiv. Trots alla uppenbara referenser till The Sisters of Mercy, The Cure och Joy Division har de hitta något alldeles eget som man genast känner igen och dras med i.

(Patrik Lark)

Vive La Fête

De franska veteranerna, som frontas av det numera 49-åriga och sällan stillastående energiknippet Els Pynoo, bjöd på en storslagen hitkavalkad ackompanjerad av en fullmatad rök och ljusshow på den stora scenen. Personligen finner jag bandets musik något slätstruken sett över en hel lång konsert, men när bandet river av hits som “Decadanse” så är det svårt även för undertecknad att inte dra på smilbanden och dansa med!

(Jens Atterstrand)

SPARK!

Den energiska duon består av sångaren Christer Hermodsson och trummisen Mattias Ziessow. Bandet inleder precis som sedvanligt den sista tiden spelningen utklädda till clowner och trots att en stor del av deras musik är skapad med glimten i ögat så är det också stort allvar och professionalism som omger duons musik och framträdande. Fokus ligger på högt tempo, glädje och att inkludera åhörarna i ett mycket publikvänligt liveframträdande. De största hitsen betas av en för en och man lämnar verkligen Stella, som lokalen heter, med en känsla av att man har ett lejon i sig den här gången!

(Jens Atterstrand och Niklas Hurtig)

Lördag

Human Lynx

Det är något alldeles speciellt med Human Lynx från Göteborg och i en på eftermiddagskvisten totalt mörklagd Stella så presenterar de bandets stilrena ljus- och scenshow under en väldigt kort men intensiv spelning. Bandets musik representerar någonting nytt och väldigt spännande på den inhemska scenen där de har tagit sig friheten att integrera flera intressanta influenser i sin minimala och rytmiska electro. Ett av festivalens absolut snyggaste framträdanden!

(Jens Atterstrand)

Machinista

Richard Flow och sångaren John Lindqwister utgör den här svenska duon, som verkar ha en ständig vilja att utveckla och expandera upplevelsen när bandet spelar live. Gitarristen med aliaset BRD har medverkat på scen ett bra tag nu och bidrar till att ge bandets mörka synthpop en än större och mer dynamisk touch än på skiva. Machinista har två starka album i bagaget, arbetar i skrivande stund på det tredje och deras insats på Subkultfestivalen fyller på deras meritlista med ytterligare en proffsig och välljudande insats.

(Jens Atterstrand)

Lizette Lizette

Äntligen fick vi se en av årets absolut hetaste nykomlingar i ett ordentligt konsertarrangemang på en riktig scen till skillnad mot de mindre bar- och klubbspelningar hon gjort tidigare! Lizette Nordahl tillsammans med liveduon som består av Aili Markelius (trumpads) och Lisa Pyk (keyboard) bjöd på en fantastiskt snygg och välljudande konsert och med tanke på att hens debutalbum landade så sent som i vintras så är det svårt att inte imponeras stort av Lizette Lizette!

(Jens Atterstrand)

Project Pitchfork

Veteranerna från Tyskland har spottat ur sig sex album sedan 2009 och det märks då de i princip väljer ett spår per album under den drygt en timme långa konserten. Ett band som hållit på sedan 1989 behöver minst det dubbla för att någorlunda rama sin musikaliska karriär och det märks också att de har tröttnat på sina största hitlåtar då en hel del utav dessa saknas i setlistan. Detta leder till en väl genomfört men lite osäkert framförande. Personligen tycker jag att ett band som Project Pitchfork bör ha olika teman på sina spelningar, så som: “Hits”, “Retro”, “Modern” och så vidare. Detta för att bättre särskilja dem åt och ge fansen en chans att ställa in sig på en viss uppsättning spår. Utöver detta var uppslutningen godkänd och ljudet bra!

(Niklas Hurtig)

Pretty Addicted

London-bandet Pretty Addicted som kallar sin musik för “gothic dance music” bjöd på en riktig smocka på den lilla scenen. Bandets självklara centralfigur Vicious Precious hade så mycket attityd att det nästan rann ur de karaktäristiska Mussepigg-öronen. Tillsammans med den döskallesminkade basisten levererade hon en synnerligen energisk freakshow, stundtals rullandes på scengolvet, till en pumpande elektropunk med nästan uteslutande obscena textfraser. Pretty Addicted bjöd inte på några sing-along hits men det kompromisslösa framträdandet tog publiken med storm.

(Patrik Lark)

The 69 Eyes

Finska The 69 Eyes var lördagens huvudband på stora Aura-scenen. Klädd helt i svart lack och mörka solglasögon visade sångaren Jyrki 69 hur man poserar med mickstativet över axeln. Med auktoritet och väl inövade gester anförde han rutinerat deras patenterade blandning av gothic rock och glamrock som kommit att kallas goth’n’roll eller bara dark rock. Blundade man kunde man nästan se Billy Idol framför sig. Efter ett dussintal album hade de samlat på sig en diger repertoar av hits som de tryggt fyrade av. Låtar som “Lost Boys”, “Never Say Die” och “Gothic Girl” var säkra kort till att få publiken att sjunga med i den svenska sommarnatten.

(Patrik Lark)

S.P.O.C.K.

Den till synes aldrig åldrande och evigt unga rymdsynthorkestern från Malmö avslutade festivalen med en energifylld hitkavalkad på ett fullpackat och svettigt Stella. Säga vad man vill om bandets ibland lite ojämna musik, men det är svårt att inte bli glad av att se och höra den karismatiske Alexander Hoffman på scen. Jag skall erkänna att jag inte är något jättestort fan av bandets musik på skiva men på scen gör S.P.O.C.K. mig sällan besviken, ej heller den här gången.

(Jens Atterstrand)

Fotogalleri

Aesthetic Perfection – “Love Like Lies”

Tags: , , ,


 

Aesthetic Perfection presenterar videon till den nya singeln “Love Like Lies” som finns ute nu. Videon är regisserad av Clint Carney.

Aesthetic Perfection – “LAX”

Tags: , ,


 

Aesthetic Perfection presenterar videon till den nya singeln “LAX” som finns ute nu!

Liverapport: Aesthetic Perfection (+ Shiv-R, Stereo Juggernaut, Telemark) 20160507, Stockholm

Tags: , , , , , , , ,


Klubb PlusOne (+one) radade upp fyra akter på Debaser Strand i Stockholm lördagen den 7 maj och vi var givetvis på plats för att rapportera om händelserna..

 

 

Jens Atterstrand

Rapport & Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumen nedan!

 

Efter de inledande två (väl framförda) spelningarna av alternativrockiga Telemark och Stereo Juggernaut så följde träffsäkra Shiv-R med den numera Londonstationerade australiensaren Pete Crane i spetsen och avslutningsvis en fullkomlig urladdning av svenskfavoriterna Aesthetic Perfection, som trots avsaknaden av batteristen Tim Van Horn (för första gången sedan Arvikafestivalen 2009), med stor rutin placerade skåpet ordentligt på plats.

Den på förhand ifrågasatta mixen av punkig alternativrock och mörk electro och industrial fungerade oväntat bra på ett svettigt och (med tanke på förutsättningarna) relativt välfyllt Debaser Strand. Även Telemark och Stereo Juggernaut som på grund av den fyra band långa lineupen tvingades inleda relativt tidigt under kvällen lyckades locka förvånadsvärt många från eftermiddagens och kvällens förfester och parkhäng. Även om genren inte tillhör det jag normalt sett lyssnar på så blev jag glatt överraskad av de bådas insatser även om Shiv-R och Aesthetic Perfection av förklarliga skäl i alla fall var min personliga huvudfokus för kvällen.

Shiv-R bjöd på en varierad och spännande spelning med såväl mer melodiösa nummer i mellantempo som stenhårda och taktfasta dansgolvsdräpare. Aesthetic Perfection i sin tur visar ännu en gång upp stor rutin och Daniel Graves fantastiska karisma och spelglädje smittar av sig på ett fantastiskt sätt gång på gång till bandets trogna fans som inför spelningen hade fått rösta fram delar av setlistan via sociala medier.

Elektroskull vill tacka Elin och alla andra inblandade för en suverän kväll. På återseende!

Aesthetic Perfection

Shiv-R

Stereo Juggernaut

Telemark

Aesthetic Perfection – “Never Enough”

Tags: , ,


Aesthetic Perfection levererar en video till den nya singeln “Never Enough” som finns ute nu.

Aesthetic Perfection ger Necessary Response i ny tappning

Tags: , , , , , , , , , ,


2007 släppte Aesthetic Perfection-frontmannen Daniel Graves albumet “Blood Spills Not Far From the Wound” under den något påtvingade monikern Necessary Response.

Albumet bestod av låtmaterial som från början var tänkt till Aesthetic Perfections debutalbum “Close to Human” (2005) men som bandets dåvarande skivbolag vid tidpunkten inte ansåg passade Aesthetic Perfections image och framtoning när det begav sig.

Efter nästan ett decennium av bitterhet och klagomål på någon som han själv ansåg vara ett vanhelgande av hans konstnärliga vision som musiker så fann han inför en livekonsert i hemstaden Los Angeles ett förnyat intresse för materialet. Inför konserten så dekonstruerades spåren upp på nytt med hjälp av originalinspelningarna. Alla ansträngningar vidtogs för att i längsta mån hålla fast vid de ursprungliga versionerna men samtidigt förbättra ljudkvaliteten.

Processen var väldigt positiv och Daniels bitterhet kring materialet avtog. Såpass mycket att han bestämde sig för att återskapa det och släppa det på nytt, den här gången på egna villkor som Aesthetic Perfection, vilket hade varit avsikten från början.

Albumet levereras nu i ny tappning med nyinspelad sång och i en ny mix. Ledmotivet är den sedan tidigare outgivna b-sidan “Never Enough”. Låten “Devotion” har omarbetats med piano med hjälp av Lauren Krothe som även medverkade på livealbumet “Imperfect” och titelspåret från “All Beauty Destroyed”.

“Blood Spills Nor Far From the Wound” släpps den 16 oktober via Metropolis Records.

Tracklist

aesthetic_perfection_blood_spills_not_far_from_the_wound

01. Open Wound
02. Spilling Blood
03. Forever
04. Vapor
05. Tomorrow
06. Never Enough
07. For All The Lost
08. Dying In The Worst Way
09. Elements
10. Devotion

 

Aesthetic Perfection – “Imperfect”

Tags: , , , , , ,


Format: (Album) CD/DVD, Digital
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 12 maj 2015
Genre: Acoustic
Bandmedlemmar: Tim van Horn, Daniel Graves
Recensent: Thomas Hulteberg

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudYoutubekollapslogga

(English version below)

 

Lättsinne och vansinne!

Ni som har läst mina tidigare recensioner borde veta vid det här laget att jag håller Aesthetic Perfection väldigt högt musikaliskt.Deras livespelningar däremot varierar kraftigt i kvalité. Spelningen på Arvika 2009 var en av festivalens absoluta höjdpunkter, bra ljud, bra inlevelse och en setlist att mörda för. Aesthetic Perfections gig på Wave Gotik Treffen 2012 i Agra-hallen var tyvärr motsatsen: ljudet var skräp, bandet verkade tafatta och Daniel Graves sång var under all kritik. Det var därför med väldigt mycket tvekan jag lyssnade igenom deras senaste släpp – det akustiska livealbumet “Imperfect”. Aesthetic Perfection har här arrangerat om 13 av sina låtar för piano, trummor, gitarr och sång och det låter faktiskt över förväntan. Det påminner en hel del om både Richard Cheese och Voltaire och de akustiska instrumenten får det verkligen att svänga. Låtvalet är kanske inte det mest spännande eftersom fokus ligger på hitsen, jag hade verkligen varit nyfiken på att höra “Fix” i ny tappning. Aesthetic Perfection släpper verkligen på gravallvaret och bjuder på sig själva framför en entusiastisk publik och det hörs att de har roligt på scen.”“Imperfect” är en kul skiva, den här versionen av “Inhuman” kommer att spelas på många fester framöver, men jag har svårt att tänka mig att den skulle locka särskilt många nya fans att lyssna på orignal materialet.

Bästa spår: “Inhuman”

Sämsta spår: “Antibody”

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

Aesthetic Perfection i akustisk tappning

01. The Great Depression (03:33)
02. Tomorrow (04:33)
03. Inhuman (03:35)
04. Vapor (03:55)
05. Devotion (06:16)
06. Hit The Streets (03:49)
07. Antibody (03:54)
08. The Siren (03:53)
09. Pale (04:05)
10. Spilling Blood (04:41)
11. One And Only (05:43)
12. Big Bad Wolf (04:36)
13. Spit It Out (06:20)

 

Tracklist DVD

01. Interview
02. The Great Depression
03. Tomorrow
04. The Siren
05. Pale
06. Big Bad Wolf

 

(English version below)

Those of you who have read my previous reviews should know by now that I regard Aesthetic Perfection very high musically.

Their live shows however, vary alot in quality. The gig at Arvika in 2009 was one of the festival highlights, great sound, great empathy and a setlist to murder for. Aesthetic Perfection’s gig at the Wave Gotik Treffen 2012 in at Agra was unfortunately the opposite: the sound was crap, the band seemed out of phase and Daniel Graves’ vocals were below par. My mind was therefore in alot of doubt when I started listening to their latest release – the acoustic live album “Imperfect”.

Aesthetic Perfection has arranged 13 of their songs for piano, drums, guitar and vocals, and it actually sounds better than expected. It reminds me a lot about both Richard Cheese and Voltaire and the acoustic instruments really gets it to swing. The song selection is perhaps not the most exciting because the focus is on the hits, I’m really curious to hear “Fix” in a new version. Aesthetic Perfection really drops the seriousness and give all of themselves in front of an enthusiastic audience and you hear that they have fun on stage. ”

“Imperfect” is a fun album, the version of “Inhumane” will surely be played at many preparties to come, but I find it difficult to imagine that it would attract many new fans to listen to their original stuff.

Aesthetic Perfection i akustisk tappning

Tags: , , , , , , , ,


Den 31 augusti 2013 gjorde Aesthetic Perfection något man aldrig trodde skulle vara möjligt när man genomförde en helt akustisk livekonsert på Complex i Glendale i Kalifornien, en konsertlokal som är vida känd för sin ypperliga ljudkvalitet.

Utöver sångaren och frontmannen Daniel Graves så medverkade även Lauren Krothe (piano och körsång), Marquis Howell III (ståbas), Tim Van Horn (trummor) och Tim Skold på akustisk gitarr.

“Imperfect” släpps i en kombinerad CD/DVD-utgåva med 13 livespår och fem videoinspelningarna samt intervju.

(Se livevideorna till “Big Bad World (feat. Tim Skold)” samt “Tomorrow” nedan).

Daniel Graves berättar mer om konserten

“Jag var mer musikaliskt utsatt än jag någonsin varit tidigare. Hela erfarenheten lärt mig att det är ok att vara sårbar, det är ok att vara bristfällig, det är ok att göra misstag, det är ok att släppa kontrollen och lita på andra. Även om mycket av detta har varit en del av Aesthetic Perfections “filosofi” sedan dag ett så är det i praktiken lättare sagt än gjort. Som det kontrollfreak jag är så pressade detta mig till randen av galenskap.

Nu när allt är sagt och gjort, så är jag är inte stressad längre. Jag är bara stolt över vad mina vänner och jag åstadkommit och jag är tacksam mot dem för deras hårda arbete och kreativitet som gjorde min vision till verklighet. Jag är tacksam över att fansen som kom och visade sitt stöd för ett fullständigt absurt idé: En akustisk “industriell” show. Och nu är jag glad att jag kan dela denna lilla bit av bandets historia med dem som inte kunde vara där eller vill se den igen. Vem vet? Vi kanske ska göra det igen någon gång.”

Aesthetic Perfection var senast albumaktuella med “‘Til Death” som släpptes förra året.

“Imperfect” släpps den 12 maj via Metropolis Records.

Tracklist

aesthetic_perfection_imperfect

01. The Great Depression
02. Tomorrow
03. Inhuman
04. Vapor
05. Devotion
06. Hit the Streets
07. Antibody
08. The Siren
09. Pale
10. Spilling Blood
11. One and Only
12. Big Bad Wolf
13. Spit It Out

 

DVD

01. Intervju
02. The Great Depression (live)
03. Tomorrow (Live)
04. The Siren (Live)
05. Pale (Live)
06. Big Bad Wolf (Live)


Liverapport: Aesthetic Perfection (+ Support) 20140307, Malmö

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


När Reform i höstas annonserade ut den här konsertkvällen trodde Thomas Hulteberg först att han fortfarande sov och upplevde en mycket skön våt dröm.

Han levererar nu följande liverapport från kvällen..

 

Foto: Erika Westerberg och Stefan Eng (under artikeln)

 

 

Aesthetic Perfection och Faderhead är två av mina favoritband/artister men av helt olika anledningar som kommer att behandlas senare i texten. Under deras gemensamma europaturné har de båda turats om att agera huvudnummer och en omröstning av deras fans på Facebook avgjorde att Aesthetic Perfection den här gången skulle spela sist. 

Babel i Malmö – som jag nämnt i en tidigare recension – är den perfekta lokalen för elektronisk musik på grund av ljudet och stämningen. Denna fredagskväll var den övre läktaren med bar avstängda vilket skapade en ännu mer intim och nära känsla. Klockan 18:00 öppnades dörrarna – det första bandet klev på klockan 19:15.

Terrolokaust

Barcelonabördiga Terrolokaust är en för mig relativt ny bekantskap som jag gjort efterforskningar på eftersom de skulle spela som förband. Efter ett intensivt youtube-forskande var jag ganska peppad på att se dem. Deras musik pendlar mellan industrirock och mörk elektro med en sång som ibland ligger farligt nära smörig ballad-metal. Att spela förband är aldrig en lätt uppgift: det är tidigt på kvällen, publiken vet sällan vem du är och alkoholen har ännu inte hunnit bryta ner några spärrar. Som tur är har ingen talat om det här för Terrolokaust som kliver in på scenen och fullständigt knäcker publiken. Knappt trettio personer har hunnit komma och de flesta är apatiskt inställda till en början men för varje låt som spelas lyckas man vinna över fler och fler i publiken!

Sättningen består av gitarr, sång och synth med ett förinspelat back-track och de har trots kortast soundcheck verkligen fått till en bra mix. Bandet har hittat en bra blandning av tempo och tyngd och blandar gammalt och nytt material. Ett extra plus blir det för sångaren Javi som tonsäkert pendlar mellan ursinne och vemod.

7/10 MYCKET BRA!

Faderhead

Att spela ett säkert kort först på en konsert är ett smart sätt att fånga publiken direkt, i det här fallet clubhiten “Dirtygrrrls/Dirtybois” som väcker omedelbart jubel. I säckig luvtröja, pilotglasögon och tuppkam showar Faderhead loss för en mycket entusiastisk publik som vid det här laget växt till mer än det dubbla från Terrolokausts spelning. Faderhead skämtar, provocerar och bjuder publiken på vodka medan ett pärlband av båda gamla och nya hits framförs. Redan nämnda “Dirtygrrrls/Dirtybois”, “Champagne and Real Pain” och “Stand Up” avverkas med en sällan skådad karisma och inlevelse.

Faderhead är fest, musiken går rakt till underlivet  oftast utan att passera hjärnan på vägen och det är svårt att inte ryckas med och dansa vilt. Det är lätt att bortförklara Faderhead som banalt och pubertalt men det finns en hel del substans och ironi inbakat i allt det juvenila, texten till “Destroy, Improve Rebuild” behandlar konservatism och elitism inom synthscenen. Av förklarliga skäl är det monsterhiten “Swedish Models and Cocaine” som uppskattas mest denna kväll, vitsigt omdöpt till en vanlig onsdag av ett fan. Faderhead sliter så att svetten lackar för att övertyga publiken att det var ett misstag att rösta fram Aesthetic Perfection som kvällens headliner.

8/10 STRÅLANDE!

Aesthetic Perfection

Senaste gången bandet spelade i Malmö så var på ett utsålt ElectriXmas 2012 och då var sångaren Daniel Graves ett energiknippe som spexade och bjöd på sig själv framför en extatisk publik. Tyvärr lider den här konserten av att vara den näst sist på en mycket lång turné. Missförstå mig rätt: Aesthetic Perfections lägstanivå är oändligt mycket högre än hos de flesta – men det märks att hemlängtan, kyla och trötthet tar ut sin rätt!

Bandet äntrar scenen exakt på utsatt tid och avverkar singel och videospåret “Inhuman” till stort jubel och glider direkt in i nästa hit “Antibody” som i slutet direkt övergår i “The Siren” till publikens stora jubel. Stämningen ändras sedan radikalt med mardrömstolkningen “The Ones” med en allsång från publiken som är öronbedövande. Aesthetic Perfection bjuder på elva låtar nästan helt utan mellansnack med publiken och de går inte ens av scenen innan de spelar extranumren “Schadenfreude” och “Spit it Out”.

Trion gör en väldigt bra spelning men de är medvetna om hur populära de är och det tänder inte riktigt till utan blir en dussinspelning utan riktig glöd.

7/10 MYCKET BRA!

Setlist Terrolokaust 

TBA

Setlist Faderhead

  • Dirtygrrrls/Dirtybois
  • Join Us
  • Electrosluts
  • Stand Up
  • Electrosluts Extraordinaire
  • Stand Up
  • Dancers
  • When the Freaks Come out
  • Champagne and Real Pain
  • Every Hour Kills
  • Swedish Modes and Cocaine
  • Fistfull of Fuck You
  • Destroy, Improve, Rebuild
  • Sexyback

 

Setlist Aesthetic Perfection

  • Happily Ever After (Intro)
  • Inhuman
  • Antibody
  • The Siren
  • The Ones
  • Lights Out
  • The New Black
  • The Dark Half
  • The Great Depression
  • Schadenfreude
  • Spit it Out

[zooeffect AkFAugLcZxHp]

Aesthetic Perfection presenterar “Til Death”

Tags: , , , , , , , ,


Efter en trio av singelsläpp (med tillhörande musikvideos) under det gångna året så är nu Aesthetic Perfection med låtskrivaren, sångaren och frontmannen Daniel Graves och livetrummisen Tim Van Horn, som i Europa även assisteras av keyboardisten Elliott Berlin, redo att presentera det nya albumet “Til Death”.

Den nya fullängdaren blir bandets fjärde i ordningen sedan debuten med “Close to Human” (2005) och följer upp 2011 års “All Beauty Destroyed”Aesthetic Perfection har nu lämnat tyska Out of Line till förmån för amerikanska Metropolis Records som släpper albumet.

(Se videorna till de tre singelsläppen “Antibody”“Big Bad Wolf” och “The Dark Half” nedan).

Åtta livedatum under våren och försommaren har redan annonserats ut: Trion får support i form av tyska Faderhead och inleder med två spelningar i England (Sheffield och Newcastle) den 15 respektive 17 februari följt av tre tyska datum, där man bland annat gästar E-Tropolis Festival i Oberhausen den 22 februari och gör två spelningar på Alte Spinnerei Glauchau den 28 februari och 1 mars för att sedan gästa Hollywood i Kalifornien den 27 april och Amphi Festivalen i tyska Köln den 26 juli.

“Til Death” släpps den 11 februari via Metropolis Records.

Tracklist

Aesthetic_Perfection_Til_Death

01. Happily Ever After
02. Antibody
03. Lights Out (Ready to Go)
04. Death Rattle
05. Big Bad Wolf
06. Showtime
07. Oh, Gloria!
08. The Dark Half
09. The New Black
10. Lovesick