Subscribe via: RSS

Tag Archive | "D-Tox"

Liverapport: Hocico (+ D-Tox, Pretty Addicted) 20130913, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Hocico, D-Tox, Pretty Addicted
Datum: fredag 13 september 2013
Scen: Musikens Hus, Göteborg
Arrangör: Codebar
Rapport & Foto: Anders Nord

 

Anders Nord greppade kameran och begav sig till Musikens Hus i Göteborg för att spendera en helkväll tillsammans med Hocico, D-Tox och Pretty Addicted i Codebars regi.

Efter diverse arrangörsstrul tog Codebar över stafettpinnen för Hocicos 20-års spelning i Göteborg. Kvällen till ära var det två förband som skulle värma upp publiken inför huvudakten.

Först ut var brittiska Pretty Addicted, som består av sångerskan Pretty Viscious som i för dagen fick förstärkning av keyboardisten Carl Remning.

In på scenen hoppar en kvinna som ser ut som om hon ätit svart bläck iförd strumpbyxa, en kort kjol, en halvöppen jacka med texten “cunt” skriven på ryggen och tre lager genomskinlig gladpack som bh. Trots att jag inte har hört Pretty Addicted innan så ryktes jag snabbt med i energin som utstrålades. Och med låtar som “Backstabbers in the Twilight Zone”, “Clown” och “Slut Junkie” lyckades de underhålla publiken i den dryga halvtimman spelningen varade.

Efter en kort paus var det dags för nästa band, svenska D-Tox, att äntra scen. Om Pretty Addicted lyckades få igång publiken så höjde D-Tox ribban ytterligare ett snäpp! Sångaren Dan Strandberg for fram och tillbaka över scenen och eldar upp publiken som nu hade ökat en aning i storlek sedan spelningen innan och de var med på noterna. Det dansades, knuffades och vid vissa tillfällen sjöngs det även med. Precis som i spelningen innan kände jag inte till mycket om bandet, men jag rycktes med så fort bandet gick på scen!

D-Tox är ett svenskt aggrotechband som levererar och jag ser verkligen fram mot nästa gång jag får möjlighet att se dem!

Efter en lite längre paus var det äntligen dags för huvudnumret: Hocico – bandet som startades för 20 år sedan av de två kusinerna Erk Aicrag (aka Erik Garcia) och Racso Agroyam (aka Oscar Mayorga) i Mexiko.

Bandets kännetecken har varit provocerande texter, hårda basgångar och en extremt energisk sångare och kvällens spelning var inget undantag, maken till scenenergi har sällan skådats! Erk hoppar runt som en duracellkanin på scenen och det märks att verkligen gillar det han gör. Jag har nu sett Hocico ett tiotal gånger och den här spelningen landar på topp tre. Och hur skulle den inte kunna göra det när de spelade en hitkavalkad som bestod av bland annat: “Forgotten Tears”, “Bite Me”, “Bloodshed” samt “Dog Eat Dog”.

Utöver dessa låtar bjöds det även på det nya spåret “Thy Kingdom Come” (hämtad från den nya fullängdaren “Los dias caminando en el fuego”). Nämnas bör också att man spelade den fantastiska b-sidan “It Doesn’t Exist” ifrån singeln “Vile Whispers”. En låt som i mina öron borde varit med på den senaste fullängdaren “Tiempos de furia”. Gillar du Hocico och inte har hört “It Doesn’t Exist” så leta upp den – du kommer inte bli besviken!

Efter drygt 80 minuter var spelningen över och med en utmattad kropp på grund av allt dansande och knuffandes i mitten under tre spelningar begav jag mig hemåt, väldigt nöjd med kvällen.

Stort tack till alla band, alla trevliga människor och till Codebar för ett superbt arrangemang! På återseende Hocicones.

[zooeffect AkOAWSrigidY]

Liverapport: KOMA Festivalen 2013, Oslo

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: 13th Monkey, Agonoize, Alien Vampires, Ambassador21, Andrew-King, Blood Axis, D-Tox, Dimensional Explosion, Essence of Mind, FabrikC, Faderhead, FGFC820, Gyron-V, Heimataerde, Heil:Sector, Izsloscope, Kant Kino, Kiew, Kopfer Kat, Leaether Strip, Lights of Euphoria, Modulate, Mono-Amine, Nachtmahr, Painbastard, Phosgore, Protostar, S.A.M, Soman, Statik Sky, Substaat, Suicide Inside, Tactical Sekt, The Peoples Republic of Europe, Unter Null, Wieloryb, Winterkaelte, X-RX, Xotox, XP8
Datum: 19-23 juni 2013
Scen: Betong/Chateau Neuf, Oslo
Rapport & Foto (mobilkamera): Joakim Holfve

När KOMA Festival presenterades var det både en och annan som rynkade pannan. En norsk industrial-festival i Oslo – på självaste midsommar – med en lineup som skulle göra WGT, Summer Darkness och Amphi gröna av avund..

Trots SGA-vibbarna (minns ni, synthfestivalen som skulle plocka upp trådarna efter Arvika men hann inte med mer än ett par förfester innan allt gick åt skogen) och en del avdroppade band längs vägen – Unter Null, Lights of Euphoria, Tactical Sekt bland annat – slog KOMA upp portarna på Betong/Chateau Neuf i Oslo. Det kanske inte är helt rättvist att kalla det en festival per se, mer tre dagar av klubbkonsert. Meet and greets, merch och festivalpris i baren (okej, vi behövde i alla fall inte betala hundra spänn ölen) satte KOMA i festivalhörnan men i princip allt hände i källaren av Chateau Neuf – på gott och ont.

Egentligen hade KOMA bara ett problem och det är antalet besökare. Det här var första gången festivalen anordnades och Oslo kanske inte är det mest logiska stället för galna tyskar att åka till men av de drygt 900 attending på Facebook sågs typ dryga hälften – något som drog ner stämningen. Arrangörer, band och de besökare som kom såg dock till att vända det till något positivt såg gått det gick – sällan har väl en festival varit så intim mellan besökare och band. Torsdagens halvt deprimerande dansgolv, sett till antalet deltagare, blev desto bättre under fredagen och lördagen när fler gäster strömmade till. Banden som inledde festivalen – redan vid 18.00 – hade kanske inte den mest tacksamma uppgiften och med tanke på att lokalen stängde drygt 02.30 hade en förskjutning av spelschemat, och främst öppettiderna, tagits emot väl av alla.

Torsdagens största namn var utan tvivel Nachtmahr som stände kvällen, men kvällens självklara vinnare var i stället Iszoloscope. Trots att bara en bandmedlem var på plats skapade han magi med sin Akai-låda som lät hårt, smutsigt och live. Tyvärr kan man inte riktigt säga samma sak om alla andra där till exempel Alien Vampires bjöd på en show men en sällsynt dålig uppvisning i playback – en tävling där FabrikC nog får kvällens silvermedalj. All heder åt KOMA som under kvällens slutföreställningar bokat in internationellt erkända DJ:s för att underhålla på det andra golvet. Så medan Nachtmahr gjorde sin sedvanliga föreställning kunde vi som kanske känner att det inte känns så nytt och fräscht längre ha vårt roliga på annat håll.

Svenska D-Tox och Ambassador21-projektet Suicide Inside var bland de första att ställa ut skorna under fredagen men det var först med X-RX som kvällen och publiktillströmningen tog riktig fart och fortsatte med främst S.A.M, KIEw, och Agonoize.

Om de tidigare dagarna hade känts för snäll gick söndagen i noise-tecken. 13th Monkey, Xotox och Winterkaelte rev väggarna på lilla golvet medan Soman, Modulate och Leaether Strip körde sitt race på det stora.

All in all – trots den lite mediokra publiktillströmningen var KOMA extremt lyckat för de som var där. Alla inblandade lämnade Oslo med trötta ben och bankkonton i upprorstillstånd. Det är synd att en scen som är duktiga på att klaga på att det “aldrig händer något” inte dyker upp när det väl är något. Visst – Oslo på midsommar kanske inte är superlämpligt för oss grannar i öst – men KOMA förtjänade en större publik. Om bara diverse band kunde en gång för alla släppa grejen med att ha de urlöjliga dansarna på scen så hade jag varit helnöjd.

Liverapport: Aesthetic Perfection (+ D-Tox) 20130328, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , ,


Artister: Aesthetic Perfection, D-Tox
Datum: torsdag 28 mars 2013
Scen: Nalen Klubb
Arrangör: Bat Night
Rapport & Foto: Patrik Lark

OBS! Missa inte fotogalleriet nedan!

Man har blivit van att se Aesthetic Perfection bland toppnamnen på alla stora festivaler i Europa och USA. Men den här gången var det Stockholms gothklubb Bat Night som hade bokat dem till Nalen Klubbs lilla intima scen. Eftersom det var bandets första spelning i Stockholm och Nalen Klubb bara tar in cirka 150 personer så sålde biljetterna förstås slut på mindre än en vecka. Förväntningarna på tillställningen var med andra ord högt ställda. Själva försöker bandet hålla pretentionerna nere. På deras webbplats står det: ”Aesthetic Perfection is music without a cause. /…/ Music designed without purpose.” Det är förstås inte sant och uppenbart för alla som någon gång har haft nöjet att uppleva bandet live. Undertecknad såg dem i Leipzig under Wave Gotik Treffen 2012 på Agras stora scen och kan rapportera att det var få akter som kunde mäta sig med deras energi och underhållningsvärde.

Aesthetic Perfection spelar en melodiös variant av dark electro-industrial (harsh EBM) och sammankopplas ofta med aggrotech-genren och band som Combichrist, Grendel och Hocico. Låtskrivaren och huvudmannen Daniel Graves har på tre album visat sin förmåga att rada upp geniala klubbhitar. Han må avstå från att framföra några politiska och religiösa åsikter, men hans fokus på mer allmänmänskliga känsloteman gör inte låtarna själlösa för det. Inte blir det sämre av att hans röst har betydligt större spännvidd än de flesta inom electro-scenen och att den har ett eget signum med sin unika raspighet som lätt känns igen. I bandet ingår också Tim Van Horn som spelar trummor live och Elliott Berlin som spelar keyboard på Europaspelningarna.

Innan Aesthetic Perfection gick upp på scenen hade även några skåningar sin Stockholmspremiär. D-Tox har varit förband åt Aesthetic Perfection tidigare på en Sverigespelning och det finns en logik i det då de spelar i samma genre. Duon består av Dan Strandberg och Mattias Wolfenstein och de har gett ut två stycken EP, men hittills ingen fullängdare. Ändå överraskade de många med oväntat stabilt material och frontmannen Dan gjorde verkligen ett styvt jobb med att få upp ångan tidigt hos publiken.

Det var alltså redan dukat när Aesthetic Perfection gick upp på scenen. Folk i avancerade frisyrer och svartglänsande lackkläder trängdes framme vid den blott decimeterhöga scenkanten i god tid innan spelningen. Det var lite som en VIP-spelning för de allra mest initierade fansen. När Aesthetic Perfection äntligen drog igång sitt set av klubbhitar var det påtagligt många som sjöng med i texterna. De begränsade scenmåtten hindrade inte Daniel Graves från att fara runt som en iller längs scenkanten. Iklädd hatt och ovanligt lång halsduk kopplade han tidigt ett fast grepp om publiken. Få artister har sådan energi och enastående publikkontakt som han. Det är något alldeles särskilt att se en artist som verkligen trivs på scenen och där allt poserande liksom faller sig naturligt. Daniel kan sina låtar och rör sig mycket taktfast och distinkt. Det var nästan så att man undrade om även rörelserna var förprogrammerade i datorn. Men nej, stelt blev det aldrig. Intensiteten i ögonkontakten, de charmfulla gesterna och mimiken gjorde närvaron så där total att man insåg att upplevelsen var något alldeles extra, något man rätt sällan får vara med om. Inom electro-scenen är man inte direkt bortskämd med magnetiska frontfigurer som piskar upp stämningen till extatiska nivåer. Jämförelser kan bara göras med storheter som Dave Gahan eller Andy LaPlegua (Combichrist).

Halvtempolåtarna var lätträknade under den timme av svettig underhållning som Aesthetic Perfection bjöd på. Ballader som “All Beauty Destroyed” lös helt med sin frånvaro. Istället var det de tyngre och snabbare låtarna som dominerade; “Inhuman”, “Hit the Streets” och ”Schaudenfraude” för att ta några exempel. Allt för att tillfredsställa Tims omättliga behov av att obarmhärtigt banka på sina trummor. Elliott å sin sida plågade sin lilla synth med att vippa på stativet så att klaviaturen närmade sig högkant. De bägge musikerna öste på för allt vad tygeln höll, men befann sig förstås i en hopplös radarskugga bakom den magiske mannen i hatt. Det var en urladdning från scenen men minst lika mycket från publiken. Allt tal om att européer, och inte minst svenskar, ska vara så stela under livespelningar kom helt på skam. När Aesthetic Perfection kom tillbaka för att göra sitt första extranummer (av tre) och fyrade av ”Spit it Out”, nåddes något av ett klimax. Begrepp som att ”ångan stod högt i tak” upphörde helt att vara en metafor. Det var helt enkelt en sådan där spelning som man kommer att bära med sig länge efteråt.

D-Tox presenterar maskinell gratis-EP

Tags: , , , ,


Efter att ha medverkat på ett antal samlingsskivor, så släppte D-Tox EP’n “Evil Inside” (med tillhörande musikvideo) under 2010.

Och efter nästan tre års tystnad så är nu den skånska harsh EBM/dark electro-duon, som består av Dan Strandberg och Mattias Wolfenstein, tillbaka med nytt material.

Den nya EP’n – “Machines Inc.” innehåller fyra nya spår och släpps till gratis nedladdning. Förutom de fyra låtarna inkluderas även omslagsbilder och en booklet med låttexter.

Längre fram kommer även ett paypal-konto göras tillgängligt till de som väljer att stötta bandet.

Den 28 mars agerar man också förband till Aesthetic PerfectionNalen Klubb i Stockholm.

“Machines Inc.” släpps den 7 februari

Tracklist

  1. Machines Inc.
  2. Come to Daddy
  3. I
  4. Weapon of Choice