Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Covenant"

Femton liveinspelningar på Haujobbs “Alive”

Tags: , , , , , , , , ,


Haujobb, som gjorde comeback med New World March (2011) och sedan följde upp med Blendwerk (2015) presenterar nu Alive som innehåller femton liveinspelningar hämtade från den tyska aktens konserter under senare år med väl utvalda höjdpunkter från bandets långa karriär.

Haujobb debuterade med Homes & Gardens redan 1993 och består numera av Architect-bekantingen Daniel Myer, som även har varit inblandad i bl.a. Destroid och Covenant, samt Dejan Samardzic som har producerat och remixat en lång rad akter och även släppt egen musik under monikern DSX.

 

“Alive” släpps den 6 april via Metropolis Records.

Tracklist

01. Machine Drum
02. Antimatter
03. Renegades of Noise
04. Input Error
05. Crossfire
06. Lets drop Bombs
07. Eye over you
08. Meltdown
09. Penetration
10. Dream Aid
11. Dead Market
12. Information Space
13. The Noise Institute
14. Produkt
15. Lets drop Errors

 

Kirlian Camera – “Hologram Moon”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 26 januari 2018
Genre: Electro, electropop
Bandmedlemmar: Elana Alice Fossi, Angelo Bergamini
Land: Italien
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Storslagen symfonisk electropop

Den italienska duon Kirlian Camera, som senast var albumaktuella med “Black Summer Choirs” (2013) och som dessförinnan släppte “Nightglory” (2011), är nu tillbaka med det nya albumet “Hologram Moon”, efter det att sångerskan Elana Alice Fossi tillsammans med Angelo Bergamini (alias Hal Bergman) spenderat större delen av de fem senaste åren med sidoprojektet Spectra*Paris.

Elana presenterar hela sitt register när albumet introduceras med den storslagna balladen “Hologram” varpå hon sedan får sällskap av Covenant-sångaren Eskil Simonsson i “Sky Collapse”. Låten var ett starkt bidrag i kategorin bästa duetter under 2017 och agerade även dragplåster inför albumet när den släpptes som singel i höstas. “Sky Collapse” kan i det närmaste beskrivas som en symfonisk futurepoppärla som skulle kunna förmedla en rofylld känsla på vilket mörkt dansgolv som helst.

Stora sammetslena synthmattor och breda stråkarrangemang fyller annars större delen av ljudbilden på “Hologram Moon” och bygger tillsammans med starka och känslosamma sånginsatser bred och stor atmosfär. Tempot är måhända ibland i det lägsta laget, men balanseras i sin tur upp av eleganta och originellt arrangerade electropoplåtar som “Eyes of the Moon” och de lite kantigare och mörkare electronumren “Kryostar” och “Haunted River” med refränger av sorten som lätt sätter sig. Många av spåren har storslagna symfoniska inslag, som det tjocka och fullmatade titelspåret, medan de känslosamma balladerna, som har varit en av Kirlian Cameras absoluta styrkor tidigare, ger mycket av även det här albumets originella särprägel. Allra bäst gillar jag midtempoballaden “Lost Islands” och den glittrande powerpoplåten “Polar-IHS” som, förutom ytterligare ett gästspel av Eskil Simonsson, levererar fin kontrast av mörk bubblande analog basgång och akustiskt piano.

En resandes vittnesmål berättar om när kryostjärnan faller och himlen kollapsar någonstans i en förlorad övärld efter det att stormen har passerat i månens sken. Jag är inte religiös och jag sjunger inte, men jag lyssnar gärna och oavsett hur vi själva väljer att beskåda vår mörka omvärld, så förmedlar Kirlian Cameras “Hologram Moon” en definitiv känsla av hopp där topparna är skyhöga och många.

OBS! Albumet släpps även i en begränsad vinylutgåva som kan beställas här samt i en limiterad 2CD-box som kan beställas här.

Tracklist

01. Holograms (05:34)
02. Sky Collapse (feat. Eskil Simonsson) (05:40)
03. Lost Islands (03:59)
04. Polar-IHS (feat. Eskil Simonsson) (05:21)
05. Helium3 (01:38)
06. Kryostar (05:50)
07. I Don’t Sing (05:16)
08. The Storm (04:46)
09. Eyes of the Moon (04:54)
10. Equation Echo 01 (02:18)
11. Haunted River (04:35)
12. Traveler’s Testament (04:07)

(English version below)

Grande symphonic electronic pop

Italian duo Kirlian Camera, who released “Black Summer Choirs” (2013) and before that “Nightglory” (2011), return with the album “Hologram Moon” after singer Elana Alice Fossi and Angelo Bergamini have spent most of the last five years working with their Spectra*Paris side project.

Elana puts her entire range on display when the album is introduced with the magnificent ballad “Hologram”, whereupon she then is joined by Covenant vocalist Eskil Simonsson on “Sky Collapse”. The song was a strong contributor in the best duet’s category of 2017, and also acted as a the appetizer for the album when it was released as a single this fall. “Sky Collapse” could be described as a symphonic future-pop pearl that could convey calmness to any dark dance floor out there.

Large velvet synthesizers and wide string arrangements complement most of the tracks on “Hologram Moon” and they come loaded with great and emotional vocal efforts that builds up a wide and large atmosphere. The tempo might perhaps a bit on the slower side, but it finds its counterparts in elegant and originally constructed electropop songs as “Eyes of the Moon” and the edgy and dark electro inputs like “Kryostar” and “Haunted River” with the kind of choruses that easilly stick with you. Many of the tracks feature magnificent symphonic ingredients, like on the multi-layered title track, while the emotional ballads, which have been one of Kirlian Camera’s absolute strengths before, give much of the original characteristic of this album. Best of all, I like the mid tempo track “Lost Islands” and the sparkling powerpop song “Polar-IHS”, which, in addition to another guest appearance by Eskil Simonsson, delivers a nice contrast were a dark bubbling analogue bassline meet an acoustic piano.

A traveler’s testament tells us about when the kryostar falls and the sky collapses somewhere on a lost island after the storm has passed in the moonlight. I’m not religious, and I don’t sing, but I’m happy to listen and regardless of how each of uses chooses to view our dark world, Kirlian Camera’s “Hologram Moon” brings a definite sense of hope where the many peaks are sky high.

Note: The album also comes in a limited black vinyl edition that can be ordered here – a clear vinyl edition that can be ordered here and also in a 2CD Box Edition that can be ordered here.

Covenants Eskil Simonsson gästspelar med Kirlian Camera

Tags: , , , , , , , ,


Italienska Kirlian Camera, som frontas av Siderartica– och Stalingrad-sångerskan och tillika Spectra Paris-bekantingen Elena Alice Fossi, annonserar nu ut den kommande singeln “Sky Collapse”.

Gästspelar på titelspåret gör ingen mindre än Covenant-sångaren Eskil Simonson och “Sky Collapse” levereras på såväl en fyraspårs CD-maxi liksom en begränsad 12″ vinylutgåva som kan förbokas här redan nu. (Lyssna på smakprov nedan).

Kirlian Camera gjorde sin officiella självtitulerade albumdebut redan 1981 och deras två senaste albumsläpp är “Black Summer Choirs” (2013) och “Nightglory” (2011).

“Sky Collapse” släpps den 20 oktober via Dependent Records.

Tracklist

01. Sky Collapse (feat. Covenant)
02. Sky Collapse (Dancetronic Mix)
03. Venus Maze (1700 2 2000)
04. Moonlight Sonata for Holograms (Alternative Version)

Intervju: Covenant (Joakim Montelius) (in english)

Tags: , , , , , , ,


Jens Atterstrand got an interview with Joakim Montelius from Covenant regarding the new album “The Blinding Dark”, the band’s recent developments in style and concept, his close friendship with Eskil and more..

(Photo: Chris Ruiz)

 

 

 

Hi Joakim! The ninth studio album since your debut back in 1994, “The Blinding Dark” is now in our hands. How does it feel and how has the reception been so far?

– Hi Jens! Yes. What a ride! How does it feel? Well, it’s a good feeling to have finished it and sort of a relief. And many people seem to “get it”, which is also a relief. We didn’t expect it to be so well received.

How would you compare the work around this one when you’re looking back on some other previous albums?

– I think we hit upon something with the working title “The Blinding Dark” that we didn’t quite have for a long time. You could call it a sort of “rallying cry”, I think. We didn’t consciously work on a “concept”, we don’t like that actually, but it almost crystallised by itself. We had a feeling of flow, as if the music pulled us in a direction without us having to direct it, if you get the drift. I think of it as being in sync with the world. For better or for worse. And it was more of a concerted effort than it’s been for a long time. Less struggle internally, more of give-and-take relationship.

You mentioned the relief of such a positive reception of this album even though it might be the hardest one so far to digest for some hardcore fans. You’ve produced a massive amount of club hits down the years. Were you ever worried about the fact that this one didnt include the same amount of direct hits? Did that ever affect you in any way during the process?

– Of course. But we had to do it this way. It’s a dark album for dark times and we wanted it to feel that way. It’s introspective and pensive, not meant for entertainment. I mean, many of our club hits are actually pretty dark too, but this called for a different approach. So even a track like “Cold Reading” that could easily have been made into a dance floor killer, we decided to just hint at it and mix it in an understated way. Musically it’s like a party that gets choked up and fails to have a great time. Just like the real world around us. And like you said, we’ve made loads of club hits. We have nothing to prove in that department any more. It would have been empty and dishonest to both ourselves and our audience to stomp on as if there was nothing wrong. There’s a LOT that’s wrong. But naturally it’s nervous to release such a bleak and dark record. I would still love the music even if no one else liked it, but of course it feels better if people do.

You and Eskil have been friends since the mid-eighties. Do you ever get tired of each other’s company?

– Yes, we’ve been friends a long time. Ofcourse we get tired of each other. We very rarely work together at the same time in the studio, because we argue too much. But we’re like brothers. Eskil is my best friend on the entire planet and we are a good team. There is deep and mutual respect and care.

How has the working process changed since you started out and how has working with new band members like Andreas (Catjar) and Daniel (Jonasson) aswell as the input from Daniel Myer affected things?

– When Covenant started out, we had all sorts of rules and regulations. It could only be the three of us (Clas, Eskil and myself) and we had a lot of “codes of conduct”. No love songs, no politics, only our own music and words, and so on and so forth. When Clas quit the rules dictated the end of the band. But after much deliberation and arguing (sic) we decided to go on. As we took that decision we also opened up to the rest of the world. These days we are five official members and an extended “family” of more than a dozen people. And we really like that. It’s an amazingly talented bunch of people and it’s a real honour to be part of it. It means that we have a much larger palette to “paint” with. And that’s a great thing. Most of the time.

The previously unreleased live favourite “Close My Eyes” has found it’s place in a speeded up new version on the new album. Why now?

– Because it fit in and we found a way to finish it in a way that it deserved.

As I’ve understood you’re not ever on stage yourself anymore. Do you miss it?

– I don’t miss being on stage at all. I always felt uncomfortable with that sort of attention. But I really miss the travels and being on the road with my best friends.

You are a band that has developed a very original and personal sound, but since “Modern Ruin” (2011) I get the feeling that you have started to leave Covenant’s sort of comfort zone more and more. How does that feel? Does it ever become scary?

– One of the rules we established back in the early 90’s was that “change is the only constant” and we really made an effort to evolve between each album, no matter what. So our development is actually in keeping with that intent. And to be honest, it’s been scary all the time. But sometimes it’s scarier. Like with this one. But that’s alright. An artist that feels comfortable is almost always a boring artist.

Great stuff! Thank you so much for your time. Any last words for all the fans out there?

– Thanks for all the support throughout the years. See you in the blinding darkness!

Liverapport: Covenant 20161021, Stockholm

Tags: , , , , , , , , ,


Covenant-medlemmen Daniel Jonasson bjöd in till releaseparty för det kommande albumet “The Blinding Dark” på sin klubb Synth After Work den 21 oktober.

Jens Atterstrand (text och foto) rapporterar.

 

Jens Atterstrand

 

 

Det givna fredagshänget för alla stans synthare

Ytterligare en liten men ack så naggande god livescen för synth och dess närbesläktade musikstilar börjar nu ta ordentlig form via Daniel Jonassons klubb Synth After Work i Stockholm. Afterwork-klubben är sedan länge det givna fredagshänget för alla stans synthare och den genomsyras av en gemytlig “alla känner alla”-känsla i familjär miljö. Den här fredagen stod klubben för inget mindre än (det egna bandet) Covenants releaseparty för det kommande albumet “The Blinding Dark”.

Den för kvällen närvarande trion, med sångaren Eskil SimonssonDaniel Jonasson själv och Andreas Catjar, levererade såväl den nya singeln “Sound Mirrors” som smakprov på låtarna “Dies Irae”, “Cold Reading” och “Morningstar” från det kommande albumet. Detta i en sex låtar lång spelning som inleddes med “Feedback” (från “Sequencer” (1995)) och till publikens stora förtjusning sedan avslutades med klassikern “Edge of Dawn” hämtad från bandets debutalbum “Dreams of a Cryotank” (1994).

Synth After Work har efter lyckade tillställningar med bland annat RoyaRational Youth och senast Operation Blue Eyes visat framfötterna och bjuder nu regelbundet på kvalitativa arrangemang på Temple Bar i Stockholm. Undertecknad tackar för ännu en trevlig vistelse och ser nu fram emot den framskjutna flytten till det mer klubbanpassade Stigma, då den befintliga lokalens möjligheter börjar kännas något begränsade.

På återseende!

Covenant redo för “The Blinding Dark”

Tags: , , , , , , , , , ,


Covenant gör sig nu redo att presentera detaljerna kring det nya albumet “The Blinding Dark” efter att ha bjudit på de första smakproven via EP:n “Sound Mirrors” i slutet av sommaren.

“The Blinding Dark” följer upp “Modern Ruin” (2011) och “Leaving Babylon” (2013) och blir det nionde studioalbumet i ordningen sedan debuten med “Dreams of a Cryotank” (1994).

Förhandsinformationen hintar om ett ännu en gång vidareutvecklat sound från den svenska kvartetten och hurvida “The Blinding Dark” är det mest svårtillgängliga Covenant-albumet hittills återstår att se. Titeln och temat är tydligt inspirerat av vår nutides stora problem med krig, flyende människor och tillhörande oro och konflikter. Originalmedlemmen Joakim Montelius har ännu en gång givits större utrymme i studion, och även om det kommande albumet påstås sakna bandets signifikativa hitlåtar, så var titelspåret på den föregående EP:n “Sound Mirrors” nog ett en god representant för det nya mörka och fortsatt dansanta Covenant.

På det nya albumet har man inspirerats av såväl Kraftwerk och Jean-Michel Jarre (på spår som exempelvis “Dies Irae”) men som motsats till dessa influenser, som ju föga förvånar någon, så bjuder man i andra änden på en cover av Lee Hazelwoods countrylåt “Rider on a Wild Horse” från 1977.

“The Blinding Dark” levereras, utöver den ordinarie CD-utgåvan, även i en vinylutgåva och i två olika boxutgåvor (2CD bokutgåva samt komplett box med både CD och vinyl). Boxutgåvorna samt vinylutgåvan inkluderar även bonusdiscen “Psychonaut EP”, en drygt 60 minuter lång 2-kanalig liveinspelning gjort helt utan datorer och andra hjälpmedel vid ett specialarrangemang i Österlövsskogen i Öresund den 4 september.

Covenant stod senast på scen på hemmaplan på Subkultfestivalen i Trollhättan i augusti och är även inbokad till årets upplaga av ElectriXmas i Malmö i december. Innan dess kommer man även spela i Los Angeles i mitten av oktober innan man inleder den i nuläget cirka 15 datum långa Europaturnén i Tyska Nürnberg i början av november.

“The Blinding Dark” släpps den 4 november via Dependent Records.

Tracklist

covenant_the_blinding_dark

01. Fullwell
02. I Close My Eyes
03. Morning Star
04. Cold Reading
05. A Rider On A White Horse
06. Interlude
07. Dies Irae
08. Sound Mirrors (Fulwell)
09. Interlude
10. If I Give My Soul
11. Summon Your Spirit

 

 

 

Tracklist “Psychonaut EP” (medföljer endast vinyl och de två boxutgåvorna)

covenant-theblindingdark_complete

01. The blinding light
02. Death of Ideology
03. Death Of Identity (excerpt)
04. Death of Superstition
05. Death of Spirituality
06. Death of Belief

 

 

 

 

Tracklist “Psychonaut EP Session” Bonusmaterial (medföljer endast vinylutgåvan och den kompletta boxen)

covenant-theblindingdark_book

01. Death of Identity (full version)
02. Wolf Hour
03. New Dawn

 

 

 

 

 

 

 

Liverapport: Subkultfestivalen 2016, Trollhättan

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Helgen den 12-13 augusti så arrangerades den första upplagan av den nya storsatsande festivalen Subkult.
patrik_larkniklas_hurtig

Niklas Hurtig och Patrik Lark ger här varsin sammanfattning ur lite olika perspektiv.

 

Text: Niklas Hurtig och Patrik Lark
Foto: Patrik Lark, Jens Atterstrand och Krichan Wihlborg

 

Niklas Hurtig (festivalbesökaren)

I mitten av augusti anordnades den första av förhoppningsvis många inkarnationer av Subkultfestivalen i Folkets Park i Trollhättan. Med fokus på alternativ musik och stilar såsom synth, goth, alternativ pop och liknande var tanken att föra arvet från Arvikafestivalen vidare. Med organisationer som Rätten till sin identitet, SUBRiksförbundet för subkulturer, Subvox m.fl. bakom festivalen så är intrycket att dessa verkligen brinner för allt det som festivalen står för och ämnar åstadkomma.

Trots att det var första upplagan av Subkultfestivalen fanns det en liten camping på andra sidan Göta Älv, ungefär 15 minuters promenad från Folkets Park. Där huserades ca 100 besökare från alla möjliga ställen i Sverige (och även världen) som höll festivalfanan högt med partytält, trasiga campingstolar, drickbart i mängder, härlig inställning och slumpmässig musik av alla sorts typer. Allt det som en festivalcamping ska innehålla med andra ord. Det var städat (rent generellt sagt, inte så mycket på marken kanske) och folk var väldigt trevliga och hjälpsamma trots promillehalten.

Om man ska fokusera på själva festivalområdet för en stund så kan det sammanfattas i folktomma spelningar som varvades med smockfulla, men det hade vädret en stor del i. Extra mycket då det aldrig är speciellt gynnsamt att spela runt lunch och speciellt inte om det öser ner. Huvudscenen Aura var fullstor och låg mitt i området, medan den mer klubbinspirerade scenen Stella låg i en närliggande fastighet. Över huvud taget var det nära till allt men ändå inte ”för litet”. Den lilla DJ-scenen Helgon höll besökarna varma med pumpande musik mellan akterna. Trots det regniga vädret på dagarna var kvällsakterna välbesökta. Vakterna och arrangörerna var trevliga och det hela var bra organiserat trots lite förvirring om möjligheterna till matservering strax efter öppning på fredagen. Bra priser och inte för mycket kö någonstans indikerar att det var bra dimensionerat efter besökarantalet.

Rent generellt är det ett mycket högt betyg för denna premiär nästan helt fri från barnsjukdomar, vilket tyder på professionella eldsjälar bakom det hela. En bra organisation toppat med en riktigt bra line-up bidrog till detta. Förhoppningsvis avskräckte inte vädret varken artister eller besökare så pass att det inte ska bli en uppföljare nästa år, vilket verkligen behövs för att föra Arvika-andan vidare till nya generationer!

Bästa liveakter: Tiamat och Wulfband.

Foto: Jens Atterstrand

Patrik Lark (skribent och fotograf)

Lava Bangs inledde festivalen som första liveband redan kl. 12:30 på fredagen. Det var tyvärr få som hade lyckats ta sig till Trollhättans folkpark så tidigt, dessutom duggregnade det. Men det var betydligt bättre tryck uppe på stora Aura-scenen. Lava Bangs var ett riot grrl-band med bra energi som inte skämdes för sig, ösigt och melodiöst på en gång. Förde tankarna lite till tidiga Sahara Hotnights.

Asperger Synthdrome gick upp på den mindre inomhusscenen Stella, vilket var ett bra drag då scenljuset blev mycket snyggare därinne än ute på stora scenen så tidigt på dagen. Asperger Synthdrome spelar ingenting på scenen, det är de två goth-ikonerna Adora BatBrat och Victoria Lovelace som kör singback till nostalgisk synthpop. Att sången sladdar mer än lovligt vägs upp av tjejernas patenterade och unika visuella stil, i form at kläder och smink, som gjort dem kända internationellt. Musiken får man ta för vad den är.

Then Comes Silence blir bara bättre för var gång man ser dem. I begynnelsen gick det lite långsamt och de betonade det psykedeliska, men numera har de blivit ett indierockband med kraftfulla upptempolåtar vars riff och melodier håller högsta klass. De spelade säkert fyra till fem riktiga vassa låtar i den mörkare skalan, doftandes postpunk och gothrock. Det envisa duggregnet skrämde nog bort en del, men i publiken stod flera namnkunniga musiker och såg nöjda ut. Det är ett sådant band som andra musiker gärna upplever.

Me The Tiger från Falun var överraskande bra, klart tuffare live än på skiva. I botten låg någon form av synthpop men Tobias Anderssons gitarrpålägg drev upp ljudbilden till något rivigare och mäktigare, i trakterna av vad Machinista gör. Gabriella Åströms röst satte utan vidare alla starka melodier och man förstår att det här bandet även var inbokat på M’era Luna och Infest.

Agent Side Grinder visade varför de är ett av Sveriges absolut bästa band inom den mörkare scenen. Med sin unika blandning av Joy Division, Kraftwerk och Throbbing Gristle spred de en skön melankolisk stämning från den rökfyllda scenen. Kristoffer Grips djupa stämma och karismatiska scenpersonlighet fick oss alla att glömma det lätta duggregnet. Det skitiga och lite råa retrosoundet från tape-effekter och gamla analoga synthar vävdes elegant ihop till originella låtar som “Into the Wild” och “This Is Us”. Tempot var inte lika högt som hos Then Comes Silence, istället låg styrkan i bandets karaktär och närvaro på scen. Det är alltid lika kul att se Agent Side Grinder live.

The Operating Tracks spelade en kompromisslös belgisk EBM i samma skola som The Klinik. Tyvärr tvingades EBM-tjejen Rein ställa in sitt uppträdande vilket även kom att påverka The Operating Tracks, Rein brukar dyka upp som gästartist under låten “Testify”. När hon inte kunde medverka plockades hela låten bort, vilket var synd då jag anser det vara deras allra bästa låt. Bortplockade var även de estetiska backdropfilmerna. Kvar blev bara två ganska stillastående keybordister som manglade Stella-scenens väggar och tak med riktigt hårdför body-synth mellan blixtrande lampor. Gott nog, men det var inte deras bästa framträdande.

Covenant får med sina många år på nacken räknas som Sveriges allra största synthband, inte minst i ett internationellt perspektiv, där de ofta headlinar på stora festivaler. Denna kväll bestod trion av Andreas Catjar och Daniel Myer bakom Eskil Simonsson och de hyllades i Trollhättan med ett mycket uppskattat uppehåll i regnvädret. Kanske berodde det på Daniel Myers medverkan att många låtar tycktes sakna stråkar, pads och körer. I Haujob jobbar han mest med basgångar och rytmer och så tenderade det att låta denna kväll. Det gav Eskils sång lite dåligt understöd och det sedvanliga flytet i örhängen som “Call the Ships to Port” och “Bullit” ville inte riktigt uppstå. Däremot fungerade konceptet utmärkt när Daniel Myer klev fram och sjöng ledstämman på “Lightbringer” i en ny mer rytmisk version, som kanske var spelningens mest positiva överraskning. En ny låt från kommande albumet spelades också. Den lät väldigt lovande i verserna med sitt kraftfulla och lite råa sound, men det där lilla extra i refrängen verkade saknas. Vi får väl se hur den tar sig när den kommer ut. Kul var det i alla fall att se de tre så inspirerade på scenen. Eskil gjorde flertalet glädjeskutt mellan sina stilistiska poser, Daniel Myer gav järnet som vanligt och Andreas Catjar skruvade frenetiskt på sina synthar och sitt fastspända stränginstrument. Även om det inte var den bästa spelning Covenant har gjort så var det fullt tillräckligt för att sprida en härlig stämning från den snyggt upplysta Aura-scenen och avsluta första festivaldagen på bästa sätt.

Wulfband gjorde en bejublad spelning på den lite mindre inomhusscenen Stella. Det var exakt rätt band på rätt plats i rätt sammanhang. Deras kompromisslösa energi-body piskade upp en lätt kaotisk moshpit framför scenen. Man må säga vad man vill om plojband med masker och skoltyska, men det var riktigt tajt och medryckande och mycket svårt att värja sig emot live. Denna kväll nöjde sig inte de maskerade med att bara vara två på scen. Det ramlade in flera maskerade gästartister. Hela The Operating Tracks var också uppe på scen. Chockerande nog visade sig Carolina vara en mästare i att headbanga, med sitt jättelånga hår som en vinande piska, till “Attentat”. Får en synthare verkligen göra så, frågar man sig? För de body-synthare som hade hoppats på svett-dans till något hårt så var detta den självklara höjdpunkten på festivalen. Troligen en av Wulfbands bästa spelningar hittills.

Clan of Xymox fick äran att gå ut som sista band på Subkultfestivalen. Tyvärr hade delar av bandet fastnat i Finland så de blev bara tre man på den stora Aura-scenen. Det var lite synd för Ronny är ju inte känd för att leva rövare på scenen och de andra två var fast bakom vardera synthstativ. På Castle Party i Polen nyligen var de fem, med både basist och extra leadgitarrist. Intrycket blev en smula meditativt i jämförelsen med Wulfbands spelning alldeles innan. Men så har Clan of Xymox en utmärkt repertoar av gamla fina gothklassiker som de fyrade av till Aura-scenens mäktiga ljusbad. Lite synd att Clan of Xymox fokuserade på ganska lågmälda låtar, själv hade jag gärna hört mer av de lite äldre och tuffare upptempolåtarna. Hur som helst var det en pampig avslutning på Subkultfestivalens första år.

Elektroskull ber att få tacka eldsjälarna bakom arrangemanget för en fantastisk vistelse och redaktionen ser redan fram emot nästa års upplaga.

Foto: Patrik Lark

Foto: Krichan Wihlborg

Covenant introducerar nytt album med “Sound Mirrors”

Tags: , , , , , , , ,


Svenska giganterna Covenant – med sångaren Eskil SimonssonJoakim MonteliusAndreas Catjar och Daniel Jonasson – är nu äntligen redo att presentera det första smakprovet från det kommande albumet “The Blinding Dark” som släpps senare i år.

“Sound Mirrors” är titeln på den 5-spår långa EP:n som släpps såväl i begränsad 4-spårs vinylutgåva liksom en dito CD-maxi. Utöver två remixer på titelspåret signerade Faderhead och den tidigare gästmedlemmen Daniel Myer (från ArchitectHaujobbDestroid med flera), så bjuds vi även på b-sidan “In Theory” och en bonusremix på titelspåret signerad Iszoloscope. **

“The Blinding Dark” blir bandets nionde album i ordningen sedan debuten med “Dreams of a Cryotank” som släpptes redan 1994. Covenant var senast albumaktuella med “Leaving Babylon som släpptes 2013.

Kvartetten har redan bokat in tio livedatum i Tyskland i november och kommer under december även gästa Spanien för ytterligare två konserter.

“Sound Mirrors” släpps den 16 september via Dependent Records.

Covenant_sound_mirrors

Tracklist

01. Sound Mirrors (version)
02. Sound Mirrors (faderhead remix)
03. In Theory
04. Sound Mirrors (Daniel Myer remix)
05. Sound Mirrors (iszoloscope remix) **

 

Liverapport: Electronic Summer 2014 (Dag 1)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand

Synthsveriges nu väl inpräntade incitament Electronic Summer arrangerades som vanan sig bör på Brewhouse i Göteborg den 28-30 augusti. Redaktör Jens Atterstrand rapporterar från den första (ordinarie) kvällens händelser..

Rapport: Jens Atterstrand
Foto: Jens AtterstrandAnders Nord

 

Electronic Summer har blivit en riktigt angenäm sommartradition vid det här laget och arrangörerna har gjort ett riktigt bra arbete med att år efter år locka den svenska synthpubliken att genomföra resan till Brewhouse i Göteborg för (numera) tre dagar med liveakter och olika happenings – som det i olika former ständigt återkommande Depeche Mode-temat, utställningar, quiz och mycket annat.

En blandad kompott av nykomlingar och mer etablerade namn i olika stilar har givit festivalen bredd och de olika sidoeventen är ett perfekt upplägg för de som händelsevis inte uppskattar den ena eller andra som för tillfället råkar stå på scenen. Till den första ordinarie kvällen (man har även infört en bonuskväll redan på torsdagen sedan ett tag tillbaka) hade man i år bokat in den pånyttfödda synthpopduon Daily Planet som var först ut på fredagen.

Bandet som släppte den svenska synthpopklassikern “The Tide” redan 1996 och duon med Mr.Jones Machine– och La Voux-bekantingen Jarmo Ollila vid mikrofonen spelar åttiotalsinspirerad synthpop med modern touch. Daily Planet presenterade uppföljaren “Two” i samma veva som festivalen gick av stapeln och trots att bandet måhända inte är världens roligaste band att beskåda på en scen så var deras framträdande väldigt välljudande och uppskattat även om jag personligen inte är störtförtjust i det nya albumet. Att få höra klassiker som “Radioactive Love” och “Milky Way” var värd entrébiljetten i sig självt.

Ett reformerat Client, där den nya sångerskan Nicole sedan en tid tillbaka har ersatt Sarah Blackwood vid mikrofonen följde näst och deras spelning gav ett liknande intryck som Daily Planets. Välljudande och väl framfört men tyvärr med en till synes relativt oinspirerad Katie Holmes på keyboard.

De svenska bodylegenderna Pouppée Fabrikk lyfte däremot stämninen till högre höjder. Bandet har hållt igång sedan början av nittiotalet och varje gång jag sett dem under senare år så imponeras jag av det faktum att de fortfarande ser ut att ha så oerhört roligt tillsammans efter alla dessa år när de visar upp fantastisk energi och spelglädje.

Covenant avslutar kvällen inför ett vid det här laget utsålt Brewhouse. Bandet representerar den estetiska perfektionen i de här sammanhangen med mycket nytänkande när det kommer till sina liveframträdanden. En kraftfull ljusshow och en scen fullkomligt täckt av rök med den originelle sångaren Eskil Simonson och hans unika scenspråk gör det till en fröjd att få avnjuta bandet.

Lineupen för årets upplaga är långt ifrån festivalens starkaste hittills, men den suveräna inramningen och proffsiga insatsen från arrangörerna, vars nytänkande onekligen bör inspirera andra arrangörer inom scenen gör att det alltid är en trevlig upplevelse.

Elektroskull tackar arrangörerna och alla inblandade för ännu en fantastisk festival som givetvis kommer att ha vår fulla uppmärksamhet även fortsättningsvis.

(OBS! Håll utkik efter Anders Nords rapport från den andra kvällen som kommer inom kort!)

[zooeffect AULAT9bPUV0c]

[zooeffect AAPAt8bOD2AK]

 

Liverapport: Covenant (+ Amusik) 20140125, Malmö

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Covenant, Amusik
Datum: 25 januari 2014
Scen: Babel, Malmö
Arrangör: Babel/Neostalgia
Rapport: Thomas Hulteberg
Foto: Thomas Johansson, TOJ Photography & Carina Paulsson

Thomas Hulteberg rapporterar från Babel i Malmö där Covenant och Amusik stod på scenen

 

Besökare

Det finns få lokaler i Malmö som lämpar sig lika bra för elektroniska konserter som Babel – en gammal kyrka som tidigare inhyste kulturhuset Jeriko: Det är högt i tak, akustiken är fantastisk och ljudanläggningen är top-of-the-line. 19:00 öppnades dörrarna för att släppa in väldigt frusna men peppade besökare och 19:30 stod förbandet Amusik redo på scenen.

Amusik beskriver sig själv som en supergrupp och består av medlemmar från Compute, Covenant, Dvala och Independent State. Spelningen på Babel är deras live-debut men det märks verkligen inte. Bandet, som helst kallar sig kollektiv, bjuder på en eklektisk blandning elektronisk musik och mitt första intryck är att det låter som Neubauten med mindre fokus på oljud och mer på atmosfär och stämning. Musiken sveper i sjok över publiken och tangerar till och från att vara hypnotisk. Ulrika som hanterar sången trollbinder publiken med sitt unika och minnesvärda uttryck. De besökare som valde att stanna en stund för länge på förfesten, missade verkligen en oerhört stark konsert som vi som var där sent kommer att glömma.

8/10 STRÅLANDE!

Covenant

Vad finns det egentligen kvar att skriva om ett band som Covenant? Åtta otroliga album – check. En drös samlingar och EPs: – check. Fler avverkade konserter än de flesta svenska synthband tillsammans – check. Höga listplaceringar – check.

Frågan är bara: Hur intressant är Covenant på scen i Malmö 2013? Svaret är: Väldigt intressant!

Bandet använder låten “Leaving Babylon” från senaste skivan (med samma titel) som intro och väcker starka förväntningar på vad som komma skall. Att de sedan väljer att spela “Ritual Noise”, ett av sina starkaste kort, redan som andra låt är ett tecken både på stort självförtroende och en mycket diger låtskatt att välja från.

Covenant blandar gammalt och nytt och bjuder på en kavalkad av fantastiska låtar: “Theremin”, “Bullet” och “Figurehead” väcker stort jubel och gensvar från publiken. De nya spåren “Thy Kingdom Come”, “Prime Movers”, “I Walk Slow” och “Ignorance and Bliss” framförs med mest energi och spelglädje av alla låtar. Delar av publiken verkar inte lika bekant med det materialet men det spelar liten roll när framförandet är klanderfritt och passionerat. Covenant älskar att stå på scen och publiken älskar Covenant tillbaka.

Slutligen är ju en Covenant-recension knappast komplett utan en hyllning till frontmannen Eskil Simonson: Stilrent klädd i svart kostym, skjorta och slips dompterar han publiken precis som han vill, sången är ren och precis så där perfekt mixad att varje ord når fram oförändrat.

Det enda smolket i bägaren för mig personligen är bristen på låten “Dead Stars” i setlisten – men det känns småaktigt att klaga.

Setlist

  • Leaving Babylon
  • Ritual Noise
  • Bullet
  • Thy Kingdom Come
  • Prime Movers
  • Edge of Dawn
  • Theremin
  • I Walk Slow
  • The Beauty and the Grace
  • 20 Hz
  • Judge of My Domain
  • Figurehead
  • Tour de Force
  • Ignorance and Bliss
  • Like Tears in Rain
  • Last Dance
  • Call the Ships to Port

Extranummer

  • Invisible and Silent
  • Babel
  • We Stand Alone

9/10 MÄSTERVERK!

[zooeffect AIGABfrDAIu2]

Covenant

[zooeffect A8NAccrncIur]

Amusik