Sinestar, som senast var aktuella med bandets andra fullängdare “Evolve” för två år sedan, introducerar nu uppföljaren “A Million Like Us” med en trespårs digital-EP med titelspåret i fokus som finns ute nu. (Lyssna nedan)

Den Brighton-baserade synthpopkvartetten, som består av Iain Brownlie, James Skuse, Mark Trueman och Matt Mohangee, debuterade på egen hand med “Singularis” (2013). Uppföljaren “Evolve” producerades för övrigt också (delvis) av Mesh– och Tenek-bekantingen Richard Silverthorn.

Det nya albumet, som kan förbeställas här redan nu, innehåller tolv nyskrivna spår av bandets akustiskt kryddade synthpop som hämtar sina influenser från såväl klassisk åttiotalssynthpop som modernare tongångar.

“A Million Like Us” släpps den 9 februari via Conzoom Records.

Tracklist

01. A Million Like Us
02. Recognise Me
03. Lie On Lie
04. A Moment Of Silence
05. A Second In Your Arms
06. Smilling On The Inside
07. Testify
08. Train Of Broken Dreams
09. Sea Of Dreams
10. Erotic Hypnotica
11. The Reason
12. The Preacher

Founder and main editor Jens Atterstrand did an interview with Peter Siemandel from Zynic who released his critically acclaimed third album “Neon Oblivion” on february 24.

– Hi Peter! Your third ablum “Neon Oblivion” is now finally in our hands? How does it feel?

Hi Jens! Well, i am still blown away by all the positive feedback the record received so far! I was away for four years, I am not that much of a social media person like many others are and you can never tell up front if the people will like changes in style. So i was pretty surprised when the “Neon Oblivion” video got 1000+ clicks the first day!

– When did you begin working on the new album and what has the experience been like? Any obstacles on the way?

I started writing for “Neon Oblivion” right after “Blindsided”. I bought a modular system and had a lot of cv/gate fun experimenting and syncing it to my old analog synths. It’s a different way of working when you use an analog step sequencer but I soon had something I liked and that became the introsequence for “Free to Decide”. It often takes a lot of editing and a bit of tuning in the box but its worth it.

– Does it take you a long time noddling around until you’re completely satisfied with the end result?

Yes, when Olaf and I enter Nerdzone it takes forever. It’s often hard to find the right time to let go. When i am not sure I work on something else and open it again a week later. That helps in most cases.

– “Dead End” on your last album “Blindsided” (2013) was a twisted tale about a revenge on a lover and on the new one there’s a serial killer story called “Slice of Life” influenced by Dexter. Are you a fan of dark ironic and twisted stories like these?

Yes, I was always drawn towards the strange and dark things. As a kid I stayed up all night to watch old horror movies when my grandma was asleep. Scared the shit out of me, but i did it again! Now writing became kind of my anger management, working on songs like that helps me to get rid of some negative energy. Catharsis theory seems to work for me.

– Besides the music, are you into any other artistic expression like art or photography?

I used to work as graphic designer and still enjoy doing all the artwork and most of the photography. At the moment I’m digging deeper into Adobe after effects and the likes of those. I discovered endless possibilities during the making of the “Neon Oblivion” video.

– On every album so far and especially on your debut album “Fire Walk With Me” alot of the lyrics are socially critical like “Dreams in black and white”, “Soul for Sale”, “Who’s to Blame” and the then the likes of “Free to Decide” on the new one. What’s the process like when you write those kind of lyrics and your song lyrics in general?

It’s very frustrating that so much is going wrong and that there’s nothing you can do about it. I sometimes have to remind myself that things are not right just because we are used to it. The first lines of those songs come from the news most of the time and I keep adding till I have enough to shape lyrics that fit the song.

– You’ve also done one cover version on each and every album from three quite different artists in quite different genres. If you went on a three day hike in the woods and you could bring four CD’s wich ones would you pick?

For a trip in the woods I’d go for: Sinead O’connor’s “The Lion and the Cobra”, Arcadia’s “So Red the Rose”, Scandroid’s “Scandroid” and a Motörhead best-of in case I wanna get drunk!

– Besides Germany and a few other countries your music seem to be very popular among electronic fans in Sweden and ofcourse we have a strong tradition of synthpop and electronic pop with bands like Elegant Machinery and The Mobile Homes as well as commercial succcesses like Robyn and so on, why do you think that is?

I think swedish folks are a bit more enthusiastic about music, they love to sing and they are not afraid of pop. A lot of people in other countries love synthpop too but they hide it behind a grim industrial image.

– While talking about Sweden and rounding off this interview, is takes us to the 10.000 euro question: When will we finally be able to see Zynic live on stage? How are the plans going?

I never expected so much interest in live shows, to be honest. When I started Zynic it was kind of a self-therapy. I got the diagnosis of an eye disease a few years ago and major depression followed, also I’m a oneman-show and it requires a crew that I can trust to make it a bit interesting to watch on stage. All together that sounds like extra cash to spend that I dont have. I thought it would never happen but Thomas from Zedsdead and imyself will try to figure something out when the labelwork for the new album is done. Never say never…

– That sounds great! I really hope you’ll make it happen because I know many people who would love to get the chance to see you on stage. Sweden seem to have been extra fond of Zynic ever since you started. Any final words to all those fans (and the rest too, ofcourse) reading this interview?

Thank you all so much for your support, you keep me going! Stay Zynic!

Order Zynic’s new album “Neon Oblivion” right here!

Format: (Album) CD, Digital**
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 23 december 2016, 27 januari 2017**
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: John Von Ahlen med gäster
Land: Australien
Recensent: Stefan Last

(English version below)

Parralox poppar till det!

När det nu är dags för Parralox sjunde album (lite beroende på hur man räknar) så visar John von Ahlen upp ytterligare en ny sida i sin breda arsenal av produktionsstilar. På ”Subculture” bjuds vi på mer dansant radiopop snarare än ren synthpop, åtminstone inledningsvis, ofta med en klart brittisk touch. Det kan knappast demonstreras tydligare än på inledningsspåret ”Paradise” där ingen mindre än Marcella Detroit, känd från Shakespear’s Sister i början av 90-talet, medverkar. Även på låtar som ”Electric Nights” och ”Gimme Back My Lovin” är jag inte säker på om jag skulle känt igen dem som Parralox-alster om jag inte visste vad jag lyssnade på.

Popinfluenserna spänner i princip över hela albumet, men är som allra tydligast under första halvan. Här och där hittar vi så klart Parralox karaktäristiska ingredienser även inledningsvis, men det blir betydligt mer påtagligt på plattans andra hälft. Denna del av albumet inleds med ”Pressure Point”, en låt sprängfylld med välbekanta Parralox-detaljer, och sedan följer ”Overdrive” där självaste Ian Burden, tidigare medlem i The Human League, bidrar med ”Hysteria”-doftande elbas.

Liksom han gjort de senaste åren tar John hjälp av diverse kvinnliga sångare där det behövs. Louise Love är den som drar största lasset och medverkar på sex av låtarna. Förutom tidigare nämnda Marcella så bidrar också Johanna Gervin och Lillia på var sitt spår. John tar oftast själv hand om sången när det passar bättre med en manlig röst. Undantaget här är Stock Aitken Waterman-inspirerade låten ”Last Man Standing” där han plockat in Peter Wilson på sång.

Personligen är inte den brittiska radiopopgrejen riktigt min kopp te alla gånger (med några få undantag), men jag kan tänka mig att det kan hjälpa Parralox att nå ut till en bredare publik, och kanske också ge John von Ahlen lite välförtjänta produktionsjobb internationellt. Och om man ser albumet som helhet så finns här åtminstone en handfull guldkorn som även kan tilltala eventuella synthpop-puritaner. Det är måhända inte deras starkaste album hittills, men det har ändå några ess i rockärmen som håller dem kvar i spelet.

Tracklist

01. Paradise (feat. Marcella Detroit) (03:39)
02. Electric Nights (feat. Johanna Gervin) (04:01)
03. Key To The Door Of Heaven (feat. Louise Love) (03:46)
04. Gimme Back My Lovin (feat. Lillia) (04:02)
05. Change Of Heart (03:45)
06. A Question Of Love (feat. Louise Love) (04:16)
07. Jupiter (feat. Louise Love) (05:03)
08. Pressure Point (feat. Louise Love) (04:01)
09. Overdrive (feat. Ian Burden) (04:26)
10. Last Year At Marienbad (feat. Louise Love) (04:18)
11. Last Man Standing (feat. Peter Wilson) (04:26)
12. Voyager II (feat. Louise Love) (06:18)
13. Rocket Science II (07:32)
14. 86G (feat. A7-H) (03:47)

(English version below)

Parralox goes pop!

The 7^th Parralox album (depending slightly on how you count) is here and John von Ahlen is showing us another side in his wide arsenal of production styles. On ”Subculture” we’re offered more danceable radio pop rather than pure synthpop, at least initially, often with a distinctly British touch. It could hardly be more clearly demonstrated than on the album opener ”Paradise” which features none other than Marcella Detroit, known from Shakespear’s Sister in the early 90s. Songs like ”Electric Nights” and ”Gimme Back My Lovin” are further examples of tracks I probably wouldn’t have recognised as being Parralox if I hadn’t known what I was listening to.

The pop influences pretty much span the entire album, but it’s more predominant on its first half. The characteristic Parralox ingredients are obviously present on the here as well, but they do take a step forward on the album’s second half. This part opens with ”Pressure Point”, a track packed to the brim with traditional Parralox details, and then along comes ”Overdrive” where the one and only Ian Burden, once a member of The Human League, drops some ”Hysteria”-styled bass lines.

As has been the case during the past couple of years, John takes help from various female singers when needed. The biggest contribution comes from Louise Love who features on six of the songs. Besides the previously mentioned Marcella, Johanna Gervin and Lillia also contributes to one track each. John mostly takes care of the vocals himself when a male voice feels more appropriate. The exception this time is the Stock Aitken Waterman-inspired ”Last Man Standing” where Peter Wilson was hired for vocal duties.

Personally that British radio pop thing isn’t always my cup of tea (with a few exceptions), but I can imagine it might help Parralox reach out to a wider audience, and it might land John von Ahlen a few well-earned production jobs internationally. And looking at the album as a whole, there are a handful of gems in there that should please the synthpop puritans. This may not be their strongest album to date, but it has a few aces up its sleeve that will keep them in the game.

Format: (Album) CD, Digital **
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 23 december 2016, 27 januari 2017 **
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: John Von Ahlen med gäster
Land: Australien
Recensent: Stefan Last

(English version below)

En efterlängtad julklapp från Parralox!

När tredje volymen i Holiday-serien nu har landat tror jag vi törs konstatera att Parralox har skapat en ny jultradition. Dessa coveralbum, som startade som en hyllning till The Human League och deras klassiska EP ”Holiday ’80”, har hittills bjudit på en skön blandning av välkända hits och bortglömda guldkorn i versioner som sträckt sig från hyfsat trogna hyllningar till drastiska nytolkningar. Så även denna gång.

Albumet inleds med en fantastisk version av ”Flamboyant”, i original en fristående och kanske lite bortglömd singel av Pet Shop Boys från 2004. Sedan följer två spår som jag personligen inte har någon tidigare relation till, nämligen ”Bring on the Dancing Horses” (av Echo & The Bunnymen) och ”Animal Reaction” (av Route 69). Det är också en del av charmen med det breda urvalet av låtar – mycket kanske känns igen, men man kan också stöta på nya bekantskaper.

Här finns ytterligare en Pet Shop Boys-anknytning i form av en riktig high-nrg-tolkning av ”Heaven Must Have Sent You Back To Me” av deras skyddsling Cicero som de signade till sin egen etikett Spaghetti Recordings i början av 90-talet. Denna följs av en relativt trogen version av ”Face To Face – Heart To Heart” som var de tyska synthpopparna The Twins första stora hit.

Depeche Mode dubbelhyllas med ”A Question Of Time” och ”Blasphemous Rumours”. Den förstnämnda ligger ganska nära originalet i sitt upplägg, förutom den kvinnliga sången som framförs av Louise Love. ”Blasphemous Rumours” däremot ges en ordentlig överhalning och förses med ett tungt sequencerdriv och helt nya arrangemang kryddade med österländska sitarinslag. En klar favorit!

Precis som på tidigare upplagor i Holiday-serien spelar The Human League en stor roll, av naturliga skäl. Under fem spår bjuds vi på Parralox respektfulla tolkningar av ”Louise”, ”The Lebanon”, ”Zero As A Limit”, ”Almost Medieval” och ”Blind Youth”.

Två lite mer otippade men icke desto mindre välkomna låtar avslutar albumet. Sparks singel ”When I’m With You” från 1980 och Heaven 17s ”Bigger Than America” från 1996. Båda låtarna förtjänade större framgångar än de åtnjöt när det begav sig, så det är roligt att se att de uppmärksammas här.

John von Ahlen fortsätter att övertyga bakom mikrofonen, och produktionsmässigt håller det precis lika hög klass som vi kommit att förvänta oss av Parralox. John har en oklanderlig fingertoppskänsla för när det passar bäst att hålla sig relativt trogen originallåten och när man kan vara djärvare och ta ut svängarna i sina tolkningar. Att Louise Love bidrar med sång på flera låtar främjar också dynamiken på albumet.

Detta är tredje året Parralox bjuder på coverfest runt julhelgen, och så länge det inte inverkar negativt på deras leverans av helt eget material så hoppas jag att detta blir en långlivad tradition. Ser redan fram emot ”Holiday ’17”!

Tracklist

01. Flamboyant (04:08)
02. Bring On The Dancing Horses (04:12)
03. Animal Reaction (08:48)
04. Heaven Must Have Sent You Back To Me (03:08)
05. Face To Face – Heart To Heart (05:27)
06. A Question Of Time (06:52)
07. Blasphemous Rumours (07:03)
08. Louise (05:34)
09. The Lebanon (06:34)
10. Zero As A Limit (04:10)
11. Almost Medieval (05:18)
12. Blind Youth (03:41)
13. When I’m With You (03:56)
14. Bigger Than America (06:26)

(English version below)

A much anticipated Christmas present from Parralox!

As the third volume of the Holiday series has landed I think we can determine that Parralox have created a new Christmas tradition. These cover albums, that started out as a tribute to The Human League and their classic ”Holiday ’80” EP, have so far offered a well-balanced mix of well-known hits and forgotten gems in versions ranging from faithful remakes to drastic re-interpretations, and this is still true on ”Holiday ’16”.

The album opens with an synthtastic version of ”Flamboyant”, in its original form a standalone and perhaps slightly forgotten Pet Shop Boys single from 2004. Then follows two tracks that I personally don’t have any previous relation to, namely ”Bring On The Dancing Horses” (by Echo & The Bunnymen) and ”Animal Reaction” (by Route 69). This is also part of the charm of the wide selection of songs – a lot might be familiar, but you may also stumble across new acquaintances.

Another link to Pet Shop Boys appears in the shape of a proper high-nrg interpretation of ”Heaven Must Have Sent You Back To Me” by their protege Cicero whom they signed to their own Spaghetti Recordings label in the early 90s. This is followed by a rather faithful version of ”Face To Face – Heart To Heart” which was the first major hit by German synthpoppers The Twins.

Depeche Mode receive a double tribute with ”A Question Of Time” and ”Blasphemous Rumours”. The first one is pretty close to the original in the way its built up and performed, with the exception of the female vocals performed by Louise Love. ”Blasphemous Rumours” on the other hand has been given a proper overhaul sporting a heavy sequencer drive and new arrangements with some eastern-flavoured sitar bits to spice things up. An immediate favourite!

Just like on previous volumes in the Holiday series, The Human League play a major part, for obvious reasons. Over a set of five tracks we are treated to Parralox‘s respectful interpretations of ”Louise”, ”The Lebanon”, ”Zero As A Limit”, ”Almost Medieval” and ”Blind Youth”.

Two slightly more unexpected but nonetheless welcome songs close the album. The Sparks‘ 1980 single ”When I’m With You” and Heaven 17‘s ”Bigger Than America” from 1996. Both songs deserved more success than they received at the time, so it’s good to see that the get some well-earned attention here.

John von Ahlen continues to impress behind the mic, and production-wise he still maintains the same high standards that we’ve all come to expect from Parralox. John possesses a flawless feel for when to stay faithful to the original song and when to be bolder and twist things about in his interpretations. Having Louise Love on board contributing vocals on several songs also adds to the dynamics of the album.

This is the third year that Parralox invites us to a cover-fest around Christmas, and so long as it doesn’t impact negatively on the delivery of their own material, I hope this will be a long-standing tradition. I’m already looking forward to ”Holiday ’17”!

Format: (Album) CD, 2CD**, Digital
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 3 juni 2016
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Helmut Winter, Achim Dreßler
Land: Tyskland
Recensent: Stefan Last

(English version below)

Enkelhet, på gott och ont

Zoon Politicon är ännu ett band som efter ett långt uppehåll nu återvänder med nytt material. Bandet släppte två album i slutet av 90-talet, men efter 18 år är det nu alltså dags för den tredje fullängdaren ”Black In White”. Tyvärr har undertecknad i det här fallet inte hört de tidigare albumen, så den här plattan kommer enbart att bedömas utifrån sina egna meriter.

Det Zoon Politicon bjuder på – i stort sett från första till sista sekunden – är enkel, rak och opolerad synth-/electropop, på gott och ont. Ibland känns det tyvärr en aning oinspirerat och inte särskilt spännande. Öppningslåten ”Run Forever” är ett exempel på detta. ”Dreamer” och singelspåret ”Special Kind Of Love” lider också i någon mån av detta, även om de är snäppet bättre. Titeln på just ”Run Forever” beskriver också på sätt och vis känslan av att den med sina dryga sex minuter är omotiverat lång.

Men det finns lyckligtvis även en del guldkorn att hitta för den som ger plattan en chans. Mörka ”Mercy” med sina suggestiva basgångar och den luftiga refrängen som ger kontrast åt låten i övrigt är ett av albumets starkare spår. ”New Phase” och ”Candle Of Truth” hör också till de låtar som hjälper till att höja slutbetyget.

Här och där i några av låtarna kan man ana släktskap med band som De/Vision, Camouflage och till och med The Twins. När singeln ”Moments” dök upp förra året dök upp med sin klassiska synthpop var den tillräckligt bra för att jag skulle se fram mot detta albumsläpp, och även om Helmut Winter och Achim Dressler kanske inte riktigt når hela vägen fram så står de för en produktion som när den klaffar känns uppfriskande och direkt och dessutom tillräckligt med bra låtar för att motivera ett inköp.

Tracklist

01. Run Forever (06:07)
02. Mercy (04:24)
03. Moments (Album Version) (04:23)
04. Good Morning (00:56)
05. Dreamer (04:58)
06. Special Kind Of Love (05:49)
07. New Phase (04:19)
08. Candle Of Truth (05:57)
09. Good Evening (02:09)
10. Time Killer (Album Version) (05:37)
11. Such A Bore (05:55)
12. Sense Of Life (06:24)
13. Galaxy (03:55)

Bonus disc **

01. Sense Of Life (Orange Sector Remix) (05:14)
02. Run (Vainerz Remix) (04:45)
03. New Phase (Anxiety Remix by Sinestar) (04:22)
04. Sense Of Life (To The End Mix by Zoon Politicon) (06:24)
05. Run (Parralox Remix) (06:17)
06. New Phase (People Theatre’s Plug Mix) (04:15)
07. Special Kind Of Love (Tough2Mix by Zoon Politicon) (05:37)
08. Timekiller (Zeitlos Mix by Zoon Politicon) (06:04)
09. Run (Madmoizel Remix) (03:57)

(English version below)

Simplicity, for better or worse

Zoon Politicon is another band that returns with new material after a long hiatus. The band released two albums towards the end of the 90s, but after 18 years it is now time for their third full length release ”Black In White”. Unfortunately yours truly have not heard their previous albums, so this release will only be judged upon its own merits.

What Zoon Politicon offers – pretty much from the very first second to the last – is simple, unpolished, no-fuss synth-/electropop, for better or worse. Unfortunately it sometimes feels a tad uninspired and not very exciting. The opening song ”Run Forever” is one example of this. ”Dreamer” and the single track ”Special Kind Of Love” also suffer somewhat from this, even though they are slightly better. The title of ”Run Forever” is also in a way descriptive of the feeling that its duration of six minutes plus is unmotivated.

But luckily there are also a few gems there to find for those who give the album a chance. The dark ”Mercy” with its ominous bass lines and the soaring chorus to contrast the rest of the song is one of the strongest tracks on the album. ”New Phase” and ”Candle Of Truth” are also tracks that help to raise the final rating.

Here and there in some of the songs you can sense a kinship to bands like De/Vision, Camouflage and even The Twins. When the single ”Moments” arrived last year with its classic synthpop it was good enough to make me look forward to this album, and even though Helmut Winter and Achim Dressler may not quite have reached all the way with this release, they still stand for a production that when it works feels refreshing and direct as well as having enough good songs to warrant a purchase.

Tyska Zoon Politicon, som albumdebuterade med “For Several Voices” (1998), återvänder nu med nytt material efter att man aptitretat med singeln “Moments” förra sommaren.

Det kommande albumet “Black in White” innehåller tretton nya spår från den Hannover-baserade synthpopakten som numera består av sångaren Helmut Winter och producenten och remixmakaren Achim Dreßler från Wellencocktail Tonstudio & Musikproduktion.

Den sistnämnda ligger bland annat bakom produktion och mastring av en lång rad Orange Sector-album men har även arbetat med en lång rad andra band som Mondträume, Vainerz och Unheilig för att nämna några.

Förstapressen levereras i en dubbeldiscutgåva ** vars bonusdisc inkluderar remixer signerade bland andra just Orange Sector men även People Theatre, Sinestar och skivbolagskollegorna i Parralox.

Spana in videon till “Moments” och lyssna på mer smakprov (nedan).

“Black in White” släpps i juni via Conzoom Records.

Tracklist

01. Run Forever
02. Mercy
03. Moments (Album Version)
04. Good Morning
05. Dreamer
06. Special Kind Of Love
07. New Phase
08. Candle Of Truth
09. Good Evening
10. Timekiller (Album Version)
11. Such A Bore
12. Sense Of Life
13. Galaxy

Bonus Disc ***

01. Sense Of Life (Orange Sector Remix)
02. Run (Vainerz Remix)
03. New Phase (Anxiety Remix by Sinestar)
04. Sense Of Life (To The End Mix by Zoon Politicon)
05. Run (Parralox Remix)
06. New Phase (People Theatre’s Plug Mix)
07. Special Kind Of Love (Tough2Mix by Zoon Politicon)
08. Timekiller (Zeitlos Mix by Zoon Politicon)
09. Run (Madmoizel Remix)

Format: (Album) CD, 2CD**, Digital
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 29 januari 2016
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: I. Brownlie, J. Skuse, M. Trueman, M. Mohangee
Land: England
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Förvaltar ett brett spann av ärvda influenser

Den brittiska kvartetten Sinestar, som består av med Iain Brownlie, James Skuse, Mark Trueman och Matt Mohangee, har nu släppt uppföljaren till den på egen hand släppta digitaldebuten “Singularis”  från 2013.

“Evolve” förvaltar ett arv av influenser från ett brett spann av brittiskt elektronisk pop och rock där de sannolika källorna är såväl åttiotalshjältar som OMD och New Order liksom nyare akter som Muse och Hurts. Att ljudbilden på sina ställen påminner en del om Mesh är heller inte så konstigt eftersom Richard Silverthorn (som även är bekant från sitt egna projekt Tenek) ligger bakom produktionen av några utav låtarna här.

Refräng- och tempostarka hitlåtar dominerar “Evolve” och även om (framförallt) den första halvan blir lite tjatig där samma koncept upprepas kanske ett par gånger för mycket så är det här ett välskrivet, välljudande synthpopalbum med attityd som garanterad inte bara kommer att tilltala Mesh-fans som går och väntar på nytt album.

Snygga syntharrangemangen kompletterats ofta med diskreta pålägg av såväl gitarr, bas och akustiska trumljud vilket bidrar till att bygga dynamiska och välfyllda ljudkulisser till låtarna. Storslagna och kraftfulla dansnummer som “The Same Way” i dess moderna tappning möter här åttiotalsdoftande Vince Clarke-hyllningar som den blippande “Stop the Clocks”.

“Evolve” innehåller även två gästspel som bidrar till intressant variation. Hannah Brownlie från bandets hemstad Bristol bidrar på “Running Home” och Ema Walter i sin tur på midtempo balladen “The Mirror Song” som dyker upp på den andra halvan.

Sinestar har gett oss en väldigt stark uppföljare till debutalbumet och nästa gång bandet besöker Sverige så sjunger jag gärna med.

Tracklist

01. Ready Set Go And Die (03:52)
02. The Madness Of Control (04:13)
03. The Same Way (03:44)
04. Stop The Clocks (04:43)
05. Heart To The Fire (04:22)
06. Fortune Faded (04:04)
07. Running Home (feat. Hannah Brownlie) (03:42)
08. Falling (04:40)
09. Avoiding The Silence (04:09)
10. Time Expired (05:02)
11. The Mirror Song (feat. Ema Walter) (04:32)
12. Chemical Romance (03:56)
13. My Perspective (04:34)
14. Sentinel (04:29)

Bonus CD (Fortune Fades EP)**

01. Fortunes Faded (Original Version) (04:04)
02. Fortunes Faded (Republica Remix) (03:34)
03. Fortunes Faded (Parralox Remix) (06:11)
04. Fortunes Faded (People Theatre’s Extended Matter Remix) (05:28)
05. Fortunes Faded (Rise Of The Machines Remix) (04:55)
06. Fortunes Faded (POS 2 Remix) (06:17)
07. Fortunes Faded (Oren Amram Extended Remix) (06:07)
08. Fortune Faded (Sun Goes Down Mix By Zoon Politicon) (06:11)
09. Fortunes Faded (DMT Berzerk Extended Remix) (07:24)
10. Fortunes Faded (Sine City Remix) (03:52)
11. Fortunes Faded (Rename Extended Remix) (06:15)

(English version below)

Manages a wide span and legacy of influences

The brittish quartet Sinestar, with Iain Brownlie, James Skuse, Mark Trueman and Matt Mohangee, have now released the follow up to the digital debut album “Singularis” that was released by the band on their own back in 2013.

“Evolve” manages a legacy of influences from a wide span of brittish electronic pop and rock acts where the likely influences are both eighties heroes like OMD and New Order aswell as newer acts like Muse and Hurts. The fact that the sound here and there reminds of Mesh is not strange at all considering that Richard Silverthorn (who’s also familiar from his own project Tenek) stands behind the production of some of the songs on here.

Uptempo songs with hit choruses dominates “Evolve”, and even though (mainly) the first half gets a bit nagging where the same concept is repeated perhaps a few times too many this is a well written and good sounding synthpop album with an attitude and it will surely not only attract Mesh fans who are sitting around waiting for a new album.

Stylish synth work are often supplementet by subtle additions of guitar and bassguitar aswell as acoustic drums that helps to build dynamic and well stocked sound backdrops to the songs. Grandiose and powerful dance numbers like “The Same Way” with its modern twist meet 80’s inspired Vince Clarke-tributes like the blipping “Stop the Clocks”.

“Evolve” also contains to gues-appearances that gives interesting variation. Hannah Brownlie (from the band’s hometown Bristol) contributes on “Running Home” and Ema Walter then ads to the midtempo ballad “The Mirror Song” that appears on the second half.

Sinestar has given us a very strong follow up to their debut and the next time the band visites Sweden I’d love to sing along.

Danske electropopparen Kenneth Larsen, som tidigare har släppt musik under namnet Spilstar, presenterar nu sitt nya projekt Dead Man Recovering.

Dead Man Recovering hämtar influenser från ett brett spektra av både modern och retrodoftande elektronisk pop och den första singeln “Pleasure” (lyssna nedan) levereras utöver remixer signerade bland andra Parralox, Rename och People Theatre även med b-sidan “Red Floor”.

Kenneth släppte EP:n “Dignity” under namnet Spilstar via ryska Synthematik 2012.

“Pleasure” finns ute nu via Conzoom Records.

Tracklist

01. Pleasure (Single Version)
02. Pleasure (Rename in Rhythm 7-Inch Mix)
03. Red Floor
04. Pleasure (Parralox Remix)
05. Pleasure (Rename in Rhythm 12-Inch Mix)
06. Pleasure (The Real Dreamers Remix)
07. Pleasure (DMT Berzerk Extended Mix)
08. Pleasure (People Theatre’s Numb Mix)
09. Pleasure (Oren Amram Remix)

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 27 november 2015
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: John Von Ahlen med gäster
Land: Australien
Recensent: Stefan Last

(English version below)

En ny jultradition från Parralox?

Parralox från Australien får nog räknas som ett av det senaste årens mest produktiva band. Sedan albumdebuten ”Electricity” 2008 har de släppt sex album, två remixalbum och runt dussinet singlar och EPs, oftast fyllda till bristningsgränsen med bonusspår och remixer.

I december 2014 släppte bandet EPn ”Holiday’14”, en hommage till deras musikaliska hjältar The Human League och deras EP ”Holiday ’80” från 1980. Denna innehöll några coverlåtar på bl.a. just The Human League samt en egen låt. Inför julen 2015 bestämde de sig för att göra om saken och ge ut ”Holiday ’15”. Den här gången hade de dock betydligt fler låtar så resultatet blev ett helt album. Även denna gång handlar det till övervägande del om covers, men ett par egna kompositioner finns också med.

Albumet öppnar med suggestiva ”In Heaven”, en låt från soundtracket till David Lynch-filmen ”Eraserhead” från 1977. På sång hör vi Louise Love. Det korta originalet har mer än dubblats i längd och kompletterats med snygga synthslingor som håller samman det hela.

Sedan följer ”I Want To See The Light”, i original framförd av Rational Youth 1981. Låten är också Parralox bidrag till hyllningsplattan ”Heresy: A Tribute To Rational Youth” som släpps inom kort och är ett projekt av londonbaserade musikbloggen Cold War Night Life. I halva originalets tempo och med industriella rytmer ges låten här en helt ny tyngd.

Under 2015 släpptes den digitala hyllningsplattan ”Unforgotten Rhymes – A Tribute To Psyche”. Här bidrog Parralox med två spår; ”Gods And Monsters” och ”The Sundial”. Båda dessa finns med här och håller sig relativt trogna originalen i känsla och struktur, men med en ljudbild som inte går att missta för något annat än Parralox.

Även tyska Camouflage hyllades under det gångna året på albumet ”Synth Radio Tribute To CAMOUFLAGE – The Great Compliment”. Parralox bidrag ”Stranger’s Thoughts” finns även detta med på ”Holiday ’15”. Återigen en trogen men parraloxifierad tolkning, här med ett gästspel av den där (ö)kända panflöjtsamplingen som vi känner igen från låtar med bl.a. Tangerine Dream, Peter Gabriel och Enigma.

The Human League är naturligtvis representerade även på årets utgåva i Holiday-serien. (Är det en serie efter bara två släpp? Låt oss hoppas det.) Klassikerna ”Being Boiled” och ”Empire State Human” följs av ”Morale / You’ve Lost That Loving Feeling”. Även The Human Leagues alter ego The Men har klätts i Parralox-kostym i låten ”I Don’t Depend On You”. I likhet med förra årets utgåva håller man sig här till låtar från eran runt The Human Leagues två första album. Dessa lämpar sig väl för nytolkningar och det går inte att ta miste på Parralox kärlek till originalen. Min favorit här är ”Being Boiled” där känslan hamnar någonstans mellan The Human Leagues originalversion och nyinspelningen från deras album ”Travelogue”.

Pet Shop Boys-fans kan glädjas åt nio minuter ”Always On My Mind / In My House” med den karaktäristiska basgången från originalet intakt. Den här versionen gör just nu bra ifrån sig på dansgolven i USA, och det måste medges att den passar Parralox som handen i handsken, nästan som om låten vore av dem redan från början.

Albumet avslutas med ett par Parralox-original i form av ”Voyager”, där vi åter hör Louise Love på sång, och ”Rocket Science”. Jag konstaterar bara att det bådar gott inför det nya albumet som kommer senare i år.

Köper man den digitala versionen av ”Holiday ’15” får man också med två spår som inte hann bli klara innan CDn skulle skickas på pressning; The Human Leagues ”Circus Of Death” och Parralox egen ”Paris Mon Amour”. Naturligtvis kan man köpa dessa spår separat om man redan har CD-utgåvan. Värt vartenda öre.

Det ska erkännas att undertecknad tycker det är kul med covers. Alla gör inte det. Hoppa i så fall över ”Holiday ’15”. Köp albumet ”Aeronaut” som släpptes förra året istället, eller invänta det kommande albumet. Visst vore det kanske roligare med helt nytt originalmaterial, men kan de samma år de givit ut ett höjdaralbum som ”Aeronaut” släppa en coverplatta av den här kalibern (dessutom kryddat med ett par vassa originallåtar) och dessutom ha ett helt nytt album med eget material på gång, ja, då är det bara att tacka och ta emot.

Den som är bekant med Parralox sedan tidigare kommer att känna igen sig. Det handlar om modern synthpop kryddat med en genuin kärlek till 80-talets synth- och pophjältar, allt med den där omisskännliga Parralox-touchen. Det enda jag kan sakna är lite mer kvinnlig sång som bandet hade på sina tre första album. Efter att först Roxy och sedan hennes efterträdare Amii Jackson hoppat av har John von Ahlen själv stått för sånginsatserna, och gjort det med den äran ska tilläggas. Dock skulle lite mer kvinnlig sång ge låtarna ytterligare kontrast, variation och kanske till och med en delvis ny mening.

Så, för att summera, om du redan är ett Parralox-fan och inte har något emot covers, då är det bara att slå till! Om du gillar Parralox men inte är så förtjust i covers, vänta då på det kommande albumet. Om du inte gillar Parralox och inte gillar covers, tack för att du fortfarande läser men det här är uppenbarligen inget för dig. Om du däremot inte är bekant med Parralox sedan tidigare och har blivit nyfiken efter den här recensionen, då finns ju idag alla möjligheter att provlyssna på samtliga låtar online innan du köper. Jag tror inte att du kommer att bli besviken.

Tracklist

01. In Heaven (03:46)
02. I Want To See The Light (05:59)
03. Gods And Monsters (05:13)
04. The Sundial (03:15)
05. Stranger’s Thoughts (05:58)
06. Being Boiled (04:26)
07. Empire State Human (05:18)
08. Circus Of Death (04:46)**
09. Morale / You’ve Lost That Loving Feeling (10:32)
10. Always On My Mind / In My House (09:02)
11. I Don’t Depend On You (04:58)
12. Voyager (04:24)
13. Rocket Science (04:31)
14. Paris Mon Amour (05:43)**

** = Digital only

(English version below)

A new Christmas tradition from Parralox?

Parralox from Australia must be considered one of the most productive bands of the last couple of years. Since their debut album ”Electricity” from 2008 they have released six albums, two remix albums and about a dozen singles and EPs, often filled to the brim with bonus tracks and remixes.

In December of 2014 they released the ”Holiday ’14” EP, an hommage to their musical heroes The Human League and their ”Holiday ’80” EP from 1980. Among its tracks were a couple of The Human League covers as well as an original Parralox song. In time for Christmas 2015 they decided to give it a go again. This time, however, they had a lot more songs which resulted in a whole album. As with last year’s release, this one is also mainly about covers, although a couple of original songs are also included.

The album opens with the evocative ”In Heaven”, a song taken from the soundtrack of the David Lynch movie ”Eraserhead” from 1977. This one features Louise Love on vocals. The short original has been more than doubled in length with added synthwork holding things together.

Up next is ”I Want To See The Light”, originally performed by Rational Youth in 1981. This track is also Parralox‘s contribution to the tribute album ”Heresy: A Tribute To Rational Youth” which is a project run by London based music blog Cold War Night Life and is due to be released shortly. At half the tempo of the original and with added industrial rhythms the song has been given a whole new intensity.

During 2015 the digital tribute album ”Unforgotten Rhymes – A Tribute To Psyche” was released. Parralox contributed two tracks; ”Gods And Monsters” och ”The Sundial”, both of which are included here. They remain fairly faithful to the originals in feeling and structure, but with a sound that couldn’t be mistaken for being anything other than Parralox.

German band Camouflage was also honored with a tribute album last year; ”Synth Radio Tribute To CAMOUFLAGE – The Great Compliment”. The Parralox contribution ”Stranger’s Thoughts” is also included on ”Holiday ’15”. Again a faithful but parraloxified interpretation, here with a special appearance of that (in)famous pan flute sample that we recognise from songs by Tangerine Dream, Peter Gabriel and Enigma among others.

Naturally The Human League are also represented on this year’s edition of the Holiday series. (Is it a series after just two releases? Let’s hope so.) The classics ”Being Boiled” and ”Empire State Human” are followed by ”Morale / You’ve Lost That Loving Feeling”. The Human League‘s alter ego The Men have also been given the Parralox treatment on the song ”I Don’t Depend On You”. As was the case with last year’s release, the focus is on songs from the era around The Human League‘s first two albums. These lend themselves well to re-interpretation and it’s impossible not to see the love Parralox have for the originals. My favourite here is ”Being Boiled” which lands somewhere inbetween The Human League‘s original version and the re-recording from their ”Travelogue” album.

Pet Shop Boys fans will be happy to find nine minutes of ”Always On My Mind / In My House” on here, complete with that characteristic bassline intact. This version is currently doing well on dancefloors around the USA, and it really fits Parralox like a glove. It’s almost like it was their song to begin with.

The album finishes off with a couple of Parralox originals in the form of ”Voyager”, where once again we are treated to the vocals of Louise Love, and ”Rocket Science”. All I can say is that it bodes well for the new album due out later this year.

If you purchase the digital edition of ”Holiday ’15” you get two additional tracks that weren’t finished in time to be included on the CD; The Human League‘s ”Circus Of Death” and the Parralox original ”Paris Mon Amour”. You can of course buy these two tracks separately if you already have the CD edition. Worth every penny.

I’ll admit that I enjoy covers. Not everyone does. If you don’t, then skip ”Holiday ’15” and pick up the ”Aeronaut” album released last year instead, or wait for the new album. Sure, perhaps it would be more fun with an album full of new, original material, but if they can release a quality album like ”Aeronaut” and follow it up with a cover album of this magnitude the same year, and still have a full album of original material due for release, then all that’s left to do is to say thank you and enjoy the music.

Those who are already familiar with the music of Parralox will feel right at home. We’re talking modern synthpop spiced up with a genuine love for the synth and pop heroes of the 80s, all with that unmistakeable Parralox touch. The only thing I can miss is some more female vocals like the band had on their first three albums. After first Roxy and then her successor Amii Jackson left the band, John von Ahlen himself has taken over the mic, and have done so with honors I might add. Still, some more female vocals would give the songs more contrast, variation and perhaps even a new point of view.

So, to sum things up, if you’re already a Parralox fan and don’t mind covers, then go right ahead and buy! If you like Parralox but aren’t too fond of covers, then wait for the new album. If you don’t like Parralox and don’t like covers, then thank you for still reading but this is obviously not for you. If, on the other hand, you aren’t previously familiar with Parralox and this review has sparked your curiosity, then you have every opportunity to check out all the songs online before you buy. I don’t think you’ll be disappointed.

Efter många års tystnad så återvänder den tyska duon Zoon Politicon med nytt material. Bandet har nyligen skrivit på för Conzoom Records och ett tredje album är nu på väg.

Det första smakprovet heter “Moments”, låten levereras med tillhörande musikvideo (se nedan) och släpps på en 4 spårs digital-EP som inkluderar två alternativa versioner och en remixversion av b-sidan “49-51”.

Den Hannover-baserade synthpopakten, som numera består av Achim Dressler och Helmut Winter, bildades redan 1993. Under nittiotalets andra halva släppte de “Mentality” (1997) och “For Several Voices” (1998) via Strange Ways Records dotteretikett Dark Star.

“Moments” finns ute nu via Conzoom Records.

Tracklist