Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Coming Home"

Pain – “Coming Home”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, Vinyl, digital
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 9 september 2016
Genre: Industrial rock, metal, industrial metal
Bandmedlemmar: Peter Tägtgren
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsYoutube

(English version below)

Industrimetall med hemkänsla

Pain är svenska Peter Tägtgrens industrimetall- och tillika soloprojekt vid sidan av sin huvudsysselsättning som låtskrivare och sångare i Death Metal-bandet Hypocrisy, samt som en av världens mest respekterade Metal-producenter.

Projektet skapades i mitten av 90-talet och är Peters kreativa utlopp för önskan om att fusionera elektronisk musik med metal. Det betyder dock inte att multi-instrumentalisten och det musikaliska geniet har någon aning om vilka Front 242, Die Krupps, Nine Inch Nails, Cubanate eller Front Line Assembly är. Tyndpunkten i Pain har alltid varit mot metal-hållet med elektroniska inslag och det är av den anledningen Pain har sin största fanbase i metal-scenen. Om nyss nämnda band kom från den elektroniska musikscenen och började inkludera distade gitarrer, trummor och tempot från Metal-världen så var Pain reaktionen på motsvarande resa från andra hållet, i något slags gyllene medelpunkt mellan de två världarna. Nu är inte Peter helt frånvarande från den elektroniska scenen då han bl.a. gjort en mycket bra cover på Depeche Modes “Behind The Wheel” som ett bonusspår på albumet “Cynic Paradise” från 2008.

Pain har sedan starten varvat väldigt snabba och aggressiva manglande spår med mer lugna som i olika former tagit inspiration från amerikansk Rock, Metal-ballader och rena elektroniska stycken. Musiken är dock alltid byggd på en tydlig melodi och konventionell vers-refräng.

På senaste albumet “Coming Home” så är sångrösten mer ren än tidigare. Det ger ett försiktigare intryck rent generellt, även om ljudbilden i naturlig ordning försöker vara maffigare och mer bombastisk än på förra albumet. Med detta lite lugnare framträdandet framträder även ett antal intressanta element av andra instrument och intryck från andra musikaliska genrer. De sedvanliga fiolerna i bakgrunden får nu sällskap av trumpeter, akustisk gitarr och andra odistade instrument. Andra spåret “Call Me” inkluderar gästsång från Joakim Brodén känd som sångare från Power Metal-gruppen Sabaton.

“Coming Home” hörs plinkande gitarrer och en lugn bastrumma i versen medan Peter släpper lös sin melodiska industrimetall i refrängen, snarlikt några av Psyclon Nines halv-ballader på senare år såsom “Take My Hand While I Take My Life” och “Suicide Note Lullaby”.

Peter verkar också ha tagit inspiration från Till Lindemanns krav på “nästan Depeche Mode-aktiga” mellanspel i deras gemensamma projekt Lindemann som släppte sitt första album förra sommaren. Samma typ av “break” eller melodiska mellanspel återfinns på detta album, t.ex. på halvsnabba “Natural Born Idiot” som även bjuder på albumets vackraste refräng. Albumet är betydligt mindre gitarrfokuserat än föregångaren “You Only Live Twice” från 2011 som inte innehöll en enda passage utan skramlande distade gitarrer. Denna inriktning påminner t.ex. om tidigare spår som “Just Hate Me” från “Nothing Remains the Same” från 2002.

Texterna är ofta enkelt skrivna och handlar i stort om Peters egen syn på livet och hur man bör leva det. Det är sällan ämnen inspekteras på djupet utan det hela hålls på en hyffsat begriplig nivå. Ämnen som berör mänskliga öden, samhällets sjuka ideal eller att handskas med sina hjärnspöken varvas med mer banala som historien om en härlig festkväll, ett gammalt ragg eller leva hårt men kort. Detta dock hela tiden med ett synsätt på det hela från en person som på ett sätt står utanför det vanliga inrutade samhället, vilket alltid ger en intressant vinkel på de ämnen som avhandlas.

Albumet följer Pains musikaliska utveckling utan några större överraskningar och man vet vad man får. Det är också den stora svagheten då “Coming Home” inte har som ambition att blåsa bort oss från högtalarna utan få oss att luta oss ned i soffan och avnjuta ett fläckfritt producerat album. De gånger Pain verkligen lyser lika starkt som tidigare höjdpunkter är på de två bästa spåren “Black Knight Satellite” och “Natural Born Idiot”. Det är då man känner att man kommit hem igen!

7/10 MYCKET BRA!

pain

Tracklist

01. Designed To Piss You Off (03:54)
02. Call Me (04:13)
03. A Wannabe (04:15)
04. Pain In The Ass (04:06)
05. Black Knight Satellite (03:41)
06. Coming Home (04:40)
07. Absinthe – Phoenix Rising (03:40)
08. Final Crusade (03:54)
09. Natural Born Idiot (04:16)
10. Starseed (04:44)

Bonus Disc – Live In Vienna June 3 2016 **

01. Same Old Song (04:04)
02. Zombie Slang (03:38)
03. Suicide Machine (04:30)
04. I’m Going In (03:25)
05. End Of The Line (04:54)
06. It’s Only Them (05:03)
07. The Great Pretender (04:59)
08. Dirty Woman (04:38)
09. Monkey Business (04:31)
10. Shut Your Mouth (05:21)

(English version below)

A familiar type of Industrial Metal

Pain is the Industrial Metal side-project of Peter Tägtgren, mosly known as the frontman and singer of Death Metal act Hypocrisy and as one of the worlds most respected Metal producers.

The project was created in the mid nineties as a creative outlet of Peters desire to fuse Metal with electronic music. That itself is not a proof that the multi-instrumentalist and the musical genius have any idea who Front 242, Die Krupps, Nine Inch Nails, Cubanate or Front Line Assembly are. The emphasis of Pain has always been on the Metal side of the sound with some electronic elements, which is the reason that the majority of the fanbase is from the Metal scene. When the previously mentioned acts originated in the electronic scene and started including riffs, drums and the tempo from Metal then Pain was the equivalent of the same journey from the other side. Resulting in a sound conjoined in the center picking the best out of the two worlds. Despite all this Peter is not completely absent from the electronic scene. Pains cover of Depeche Modes “Behind The Wheel” on “Cynic Paradise” from 2008 is a proof of this.

Since the beginning Pain has been about very fast and aggressive tracks combined with some more mellow ones that in different forms has taken inspiration from american rock, Metal-ballads and pure electronic pieces. The sound is though produced with a conventional verse-chorus structure and very melodic elements.

The vocals on the latest album “Coming Home” is more pure which result in a more easy approach than before, although the sound aims bigger and grander for each record. In this more mellow appearance other kind of elements appear like trumpets, acoustic guitars and other non-distorted instruments that now accompany the usual background strings. On the second track “Call Me” Joakim Brodén known from the Power Metal act Sabaton contribute with vocals.

On the track “Coming Home” acoustic guitar is combined with a single bass drum in the verse until Peter unleashes his Industrial Metal in the chorus, somewhat similar to Psyclon Nines half ballads in later years. Tracks like “Take My Hand While I Take My Life” and “Suicide Note Lullaby”.

It seems that Peter has taken inspiration from the demands of Till Lindemann of Depeche Mode-esque kind of breaks from their common project Lindemann and its debut last summer. The same kind of melodic breaks are present on this album, on for example “Natural Born Idiot” which contain this albums most beautiful chorus. The album is much less focused on distorted guitars than on the predecessor “You Only Live Twice” from 2011 which barely had a single moment without them. This is more akin to tracks like “Just Hate Me” from “Nothing Remains the Same” released in 2002.

The lyrics are often simple with Peters view on how to live life in general. Rarely does he go deep into the topics at hand but keeps it on an understandable level. Lyrics about human endevours, the ideals of a sick society or to cope with your own mind are mixed with more corny ones concerning a night out partying, an old hookup or to live fast, die young. All this from a person who in one sense lives outside of the normal everyday society, which makes it interesting at all times.

The sound of the album follows the logical musical path of Pain without any bigger surprises. This also makes for the one real weakness since the ambition of “Coming Home” is not to blow you away from the speakers but instead wants you to relax in the sofa and enjoy really excellent produced music. The moments when Pain shines as bright as the previous peaks are on the two best tracks “Black Knight Satellite” and “Natural Born Idiot”. That is when you feel you have come home again!