Format: (Album) CD, kassett, digital
Skivbolag: Entartete Musikk / NEN Records
Releasedatum: 23 mars 2018
Genre: Industrial, dark ambient, IDM
Bandmedlemmar: Peter Andersson, Arnold Pr, Mitya N, WoWa Bt
Land: Ryssland/Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Krispig industriell IDM i lyckat samarbete

Svenska Deutsch Nepal och ryska Reutoff slår sina musikaliska goodie bags ihop för att leverera albumet Eating the Dust på Deutsch Nepals egna skivbolag Entartete Musikk. Deutsch Nepal är känd som en grundstomme i det legendariska svenska skivbolaget Cold Meat Industry och består av Peter Andersson som efter avhoppet från Njurmännen i början av 90-talet producerat sin skruvade, mörka och experimentella industrimusik ackompanjerat av Peters fantastiska, rispiga röst.

Detta är faktiskt den andra gången dessa två akter har släppt ett samarbetsalbum då Reutoff ofta samarbetar med likasinnade såsom Der Blutharsch och Troum. Eating the Dust består av åtta spår av ambienta ljudlandskap i långa symfonier med inslag av distad electro och IDM. Peters röst rör sig ibland i bakgrunden och ibland är det styckets huvudakt.

“Amphibian Shadow” är kanske det mest melodiska och euforiska spåret på albumet och förenar de två artisternas förmågor på ett utsökt sätt. Femte spåret “Terrible Place” har ett melankolisk driv ungefär som en snabbare “If I Had A Heart“ av Fever Ray, som stegvis stegrar till en sorts Skinny Puppy Weapon.

Albumet avslutar med en omgjord version av Deutsch Nepals “Alcohology” från 2015-års album med samma namn. Denna version är något råare med sina distade gitarrer och ständiga driv än det mer experimentella originalet. Eating the Dust är inte för alla men för de som gillar modern industrial blandat med den gamla skolans svenska industrimusik insvept i en ambient IDM-aura så är detta albumet en riktig höjdare.

Tracklist

01. Freedom As An Island (09:01)
02. Amphibian Shadow (08:16)
03. Vertex Insolitus Tenebrarum (07:56)
04. Eating The Dust (09:22)
05. Terrible Place (08:48)
06. Flame (07:03)
07. The Sleeping Beholder (06:20)
08. Alcohology (Methanol Rework) (09:52)

(English version below)

Crispy industrial IDM in a successful cooperation

Swedish Deutsch Nepal and Russian Reutoff join their musical forces to deliver the album Eating The Dust on Deutsch Nepals own label Entartete Musikk. Deutsch Nepal consists of Peter Andersson and is known as one of the founding pillars of legendary Swedish label Cold Meat Industry. Peter started the project after quitting Njurmännen in the early nineties and has since then produced his twisted, dark and experimental Industrial music, accompanied by his fantastic voice.

This is actually the second time these two acts have released an album like this since Reutoff often cooperate with similar acts like Der Blutharsch and Troum. Eating the Dust consist of eight tracks of ambient soundscapes in long symphonies with elements of distorted electro and IDM. Peters voice is sometimes present far in the background and sometimes it is the main element of the piece.

“Amphibian Shadow” is perhaps the most melodic and euphoric track on the album and conjoins the two acts abilites in an excellent way. The fifth track “Terrible Place” has a melancholic drive like a faster “If I Had a Heart” by Fever Ray, that step by step intensifies to a kind of Weapon by Skinny Puppy.

The album finishes with a remake of Deutsch Nepals “Alcohology” from the album with the same name from 2015. This version is somewhat harsher with its distored guitars and ever pouncing beats than the more experimental original. Eating The Dust is not for everyone but for those that like modern Industrial mixed with the old school Swedish sound, wrapped in an IDM-like aura, this album is a peak of its kind.

Niklas Hurtig (text & foto) fick ännu en gång uppleva en kväll på klassisk mark när Death Disco Productions bjöd på mörk musik källaren till den kända musikfyren Fryshuset i Stockholm den 27 januari.

Rome är Luxemburg-baserade Jérome Reuters neofolkprojekt, som sedan första albumet “Nera” för tolv år sedan skämt bort oss lyssnare med vansinnigt välproducerade album med stor diversitet men ändå med den där speciella ljudbilden som sällan låter repetitiv eller klyschig.

Stockholmsbaserade Death Disco Productions bjöd in till en gitarrfokuserad kväll på Fryshusets Klubben som ännu en gång lockade besökare från ett stort antal länder likt Cold Meat Industry 30 Year Anniversary i höstas. Ironiskt nog startade Rome sin albumkarriär på just Cold Meat Industry där han släppte tidigare nämnda debutalbum. Rome var mellanakten denna kväll där de övriga två var nu-black metal-postrockarna Harakiri for the Sky och svenska goth metal-akten Draconian. Jag anser mig inte behöva redovisa detta närmare då dem hamnar på gränsen till utanför vårt huvudsakliga musikaliska fokusområde.

Neofolk består av tre grundläggande beståndsdelar: De smattrande trummorna, den akustiska gitarren och den ofta mörka sångrösten. Men allt detta ramas ofta in av diverse synthar, nyklassiska instrument, knastriga samples och ambienta effekter. Alla tre förstnämnda framförs live på scen denna kväll, dock helt utan dessa övriga beståndsdelar. Detta ger då intrycket av att det är en “urkopplad” akustisk spelning som påminner mig om svenska industrirockarna Pains helt “oeffektuella” spelning på Arvikafestivalen 2007. Ett industrimetalband utan synthar..?

Utan ramverket kvarstår beståndsdelarna, där summan av dem inte når upp till den ursprungliga helheten. Som om det enbart är tonerna och texterna som spelar någon roll för Jérome Reuter. Detta innebär att varje låt saknar det där extra som gör Rome så fantastiska på skiva. Tyngden tappas och kvar finns skönsång och fina melodier, men detta är inte singer-songwriter, detta är neofolk där man ska känna marschtakten pulsa i hjärtat samtidigt med något tyskt sampling någonstans i bakgrunden.

Romes låtskatt börjar nu blir så omfattande att ingen kan få allt de önskar. Vi fick höra några spår från det purfärska nya albumet “Hall of Thatch” som känns som en semi-uppföljare till det experimentella albumet “Hell Money” från 2012. Det bästa spåret “Blighter” låter också väldigt bra live.

Rome har en förmåga att i tid och otid släppa svarta får i sin skivsamling, vilket senaste albumet är snubblande nära, men det kan ni läsa mer av i min recension av albumet. Sammanfattningsvis var det en bra spelning som dock står sig slätt om man jämför med den fantastiska kvällen i samma anda som bjöds för ungefär ett år sedan.

OBS! Missa inte Niklas recension av Romes nya album “Hall of Thatch” som du hittar här!

En kall helg den 3 och 4 november arrangerades ett unikt evenemang med deltagare från hela världen.

Niklas Hurtig (text & foto) var på plats båda dagarna och fick uppleva 30 års samlade verk av mörk, mullrande industrimusik.

Det legendariska svenska skivbolaget Cold Meat Industry från Mjölby i samarbete med Death Disco Productions bjöd upp till hitkavalkad när de största och mörkaste artisterna i dess 30-åriga historia ställde upp och spelade live, vissa för första gången någonsin. Tvådagarsfestivalen lockade över 700 besökare från 43 länder där totalt 15 akter spelade, varav 14 från Sverige.

Den enda utländska (nåja) artisten var den säregna föredetta Emperor-basisten och norrmannen Håvard Ellefsen, eller mer känd som – Mortiis. Ackompanjerat av ett gigantiskt merch-utbud var det rena Cold Meat-extravagansan i Klubbens lokaler under Fryshuset i Stockholm.

Dag 1 – Fredag

Sophia

Peter Bjärgös soloprojekt där hans mer hårda, kalla och rytmiska toner får utlopp. På scen är dock i princip hela Arcana-ensemblen på plats för att ge extra tyngd åt spelningen.

Sanctum

Bra dynamik med tre sångare och två backing vocals. Stillsamma partier blandas med skrikande röster. Starkaste ögonblicket är när huvudsångaren sjunger “Between the pleasure and the pain” under spåret “In Two Minds” samtidigt som han ritar korset över sitt bröst. Den något låga ljudvolymen i början av spelningen justeras snart upp till en mer bekvämlig nivå.

Deutsch Nepal

Peter Andersson på scen med en mikrofon. Mäktiga ljudlandskap och magisk, tidvis extremt distad sång håller intresset uppe. En mycket bra spelning som visar på den originalitet som Deutsch Nepal alltid förknippats med.

Brighter Death Now

Roger Karmaniks huvudprojekt som gav upphov till hela CMI i slutet av 80-talet. Peter Andersson från Deutsch Nepal på scen med den mest distade gitarren jag hört., spelandes ungefär som en ståbas. De visuella effekterna och hela inramningen gjorde att man försvann in i en annan värld. Det är också fascinerande att på scen står anledningen till varför nästan 800 personer har samlat sig denna helg.

Sephiroth

Ulf Söderberg hamrade loss en knapp timme av den mäktigaste Tribal Industrial du kan tänka dig. Den mest dansanta spelningen som tidvis kändes som grott-scenen i The Matrix Reloaded.

Ordo Rosarius Equilibrio

Enbart material från CMI-tiden. Slagverkaren från spelningen i vintras i Stockholm saknades på scen, vilket gav ett tunnare intryck. Annars samma uppsättning och show. Men nog står sig de nyare spåren bra i jämförelse med de äldre, vilket märktes då åtminstone jag saknade dem.

Mz.412

Tre män med vita skjortor och svarta huvor som helt döljer ansiktet intar scenen i tysta rörelser. Den mäktiga Nordvargr längst bak i mitten visar upp sin pondus och kan tysta en hel sal med en handrörelse. Med märkliga distortioner och maskiner skapas ett mörkt, mullrande men ändå rytmiskt sound. Under ett spår bidrog Tomas Pettersson från ORE med sång och slagverk. Spelningen var en mycket bra avslutning på första dagen.

Dag 2 – Lördag

Morthound

Av vissa ansedd vara den mörkaste spelningen på hela festivalen. Benny Nilsen vid sitt podium kastade ut sina mest skruvade kompositioner.

Desiderii Marginis

Med perfektionistiska arrangemang av förinspelade ljud och starkt distade instrument skapade Desiderii Marginis, eller Johan Levin som enda medlemmen heter, en vacker, vemodig och mullrande mörk spelning.

Raison d’etre

Delvis ambient, delvis vackert och delvis skorrande vasst. Peter Andersson (Ej från Deutsch Nepal) mästrar konstarten att ta ett klassiskt instrument och skruva resultatet till oigenkännlighet. Med kyrkliga tongångar och mässosång försattes publiken i trans.

In Slaughter Natives

En energisk Jouni på sång ackompanjerat av en tjej på någon slags slagverk-synth. I bakgrunden rullar mycket obehagliga svart-vita videoklipp om institutionaliserade psyksjuka människor under de mörkaste åren av förra århundradet.

Arcana

Slagverkaren gav ytterliggare tyngd åt de angeliska rösterna och de melankoliska halvakustiska synthmattorna. Det man slås av live är hur mycket akustiska drone-ljud det faktiskt är i Arcanas musik. Många, många på denna festival hade sett fram emot denna gyllene ädelsten i det svenska musikarvet. Cecilia och Peter Bjärgös vackra röster i samspel gav rysningar till publiken. Många fällde nog en tår till spåret “Innocent Child” då ett bildspel av parets dotter rullade på backdropen under den fina melodin.

Mortiis

Mortiis framförde albumet “Ånden som gjorde Upprør” i sin helhet, med några tillägg och modifieringar. Ett ensamt troll vid sin altare med fantastiska målningar som bakgrundsvisualiseringar som enda ljuskälla. Med tanke på att Mortiis spelning var blott den ena av få som var helt instrumental utan live-instrument var det ändå förvånansvärt bra. Man inser just då vilket fantastiskt album “Ånden som gjorde Upprør” faktiskt är.

Hela festivalens roligaste ögonblick var när Håvard förvånat tittade på sin av misstag upp-och-ned-vända backdrop till höger, tittade på den rättvända till vänster, tittar tillbaka till höger och ser sedan mycket förvirrad ut i sin troll-outfit.

Archon Satani

Archon Satani avslutade hela festivalen med ett intressant set där förvånansvärt mycket spelades live med diverse instrument och distortioner. Archon Satani består av Mikael Stavöstrand och Tomas Pettersson, där den förste gick vidare med andra soloprojekt inom industri och Techno och där den andra som känt är frontfiguren i ORE. Detta var även Archon Satanis första liveframträdande någonsin och en värdig avslutning på hela festivalen.

Sammanfattningsvis kan man säga att många från CMI:s historia var där, men många saknades. Puissance, Atrium Carceri, Institut, IRM och Rome m.fl hade förgyllt helgen till fulländning.

Cold Meat Industry lade ner sin verksamhet år 2014 men varumärket och de mytomspunna artisterna lever lika starkt än idag. Nyare akter som bl.a. Trepaneringsritualen och Alvar är direkt härledda till arvet från Cold Meat Industry som i sin tur bygger hela sin existens på det Brian Lustmord startade i början av 80-talet, dels som del av SPK och dels genom sitt soloprojekt. Men det var en man vid namn Roger som gjorde Sverige världsmästare på att göra mörk musik.

Sammanfattning i korthet:

Mörkaste muller: Desiderii Marginis
Tyngst ös: In Slaughter Natives
Vackraste toner: Arcana
Mest förtrollande spelning: Mortiis
Flest på scen: Ordo Rosarius Equilibrio
Dansvänligast: Sephiroth
Skrikigast: Håkan Paulsson under Sanctums spelning

Utvalda digitalkamerabilder från festivalen:

Format: (Album) CD, Digital

Skivbolag: Cyclic Law

Releasedatum: 21 Juni 2014

Genre: Dark Ambient

Bandmedlemmar: Jouni Havukainen

Land: Sverige

Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Svensk klassisk ambient i nytappning

In Slaughter Natives är ett svenskt soloprojekt bestående av Jouni Havukainen som sedan slutet av 80-talet producerat musik och oljud sprunget ur den mörka delen av människan. In Slaughter Natives firar 30 år som aktivt projekt i år och är inte känt för att spruta ur sig produktioner, sist det begav sig var för tio år sedan. Nu har dock albumet ”Cannula Coma Legio” släppts på Cyclic Law.

In Slaughter Natives är en av veteranerna på vad som var världens bästa skivbolag för denna typ av musik, svenska Cold Meat Industry som har huserat en rad andra internationellt erkända akter av liknande kaliber såsom Deutsch Nepal, Mortiis, Raison D’être, Desiderii Marginis, Sephiroth, Atrium Carceri samt Brighter Death Now vilket är grundaren Roger Karmaniks egna soloprojekt.

I gränslandet mellan rytmisk ambient och industrial levererar In Slaughter Natives skitarg musik med syfte att frammana dödsångest hos lyssnaren. Bombastiska mörka toner dominerar ljudbilden och det lämnas litet utrymme över för inslag som inte osar om den förestående domedagen. Viskande röster och svepande sång ger albumet ett mystisk och skräckinjagande intryck. De få melodiska inslagen agerar nästan som speldosan i skräckfilmen.

Musiken är inte lättsmält och att som lyssnare har någon egentlig åsikt om det hen lyssnar på är inte helt lätt. Det låter fruktansvärt bra och produktionen är felfri, vilket man kan förvänta sig av en artist som varit aktiv musiker längre än vad denna texts skribent levt. Samtidigt är det monotont, okonventionellt, långsamt och för det mesta med total avsaknad av driv. Jouni framför små, få tysta textrader av sång som för den ouppmärksamme lätt kan misstas för ytterliggare ett sample i bakgrunden. En av de få gånger musiken verkligen blommar upp är under andra halvan av ”Ignis Et Scalpello: Angel Meat” vilket blir den mest minnesvärda episoden och det bästa spåret på albumet.

Tracklist

01. Plague Walk My Earth (9:38)
02. Definition Of Being Alive (5:06)
03. Silent Cold Body (11:46)
04. Venereal Comatose: Closed My Eyes (10:11)
05. Left Arm Right Arm As My Path (6:23)
06. Gaudium Et Alia Vitia (5:22)
07. Ignis Et Scalpello: Angel Meat (9:30)
08. Three Three Three (4:20)

(English version below)

Swedish classic ambient in a new form

In Slaughter Natives is a swedish solo act consisting of Jouni Havukainen which has produced music and noise originating from the dark side of humanity since the late eighties. In Slaughter Natives now celebrate thirty years as an active project and is not known for its comprehensive discography. The latest album was released ten years ago but ”Cannula Coma Legio” has now been released on Cyclic Law.

In Slaughter Natives is a veteran on what was one of the greatest recording companies in the world for this type of music, swedish Cold Meat Industry. CMI has housed several internationally acclaimed acts such as Deutsch Nepal, Mortiis, Raison D’être, Desiderii Marginis, Sephiroth, Atrium Carceri and Brighter Death Now which is the founder Roger Karmaniks solo project.

In Slaughter Natives delivers pissed off music in the borderland between rhytmical Ambient and Industrial with the main purpose of bringing anxiety of death to the listener. Dark grandiloquent tones dominate the sound and little space is left over for anything other than elements telling of the forthcoming judgement day. Whispering voices and sweeping vocals gives the album a mysterious and horrifying impression. The few melodic elements present almost acts as the music box in the horror movie.

The music is not easy to comprehend and its also not easy as a listener to actually have an opinion of what you hear. It sounds terribly good and the production is flawless which you would expect from a musician that has been active longer than this texts scriber has lived. At the same time it is monotonous, unconventional, slow and most of the time with a complete lack of drive. Jouni performs tiny little pieces of vocals which could just as easily be perceived as yet another sample in the background. One of the few times that the music really catches your attention is during the second half or the track ”Ignis Et Scalpello: Angel Meat” which turns out to be the most memorable part and the best track of the album.

Format: (Album) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Cyclic Law Records
Releasedatum: 21 december 2011
Genre: Dark ambient, Neo-classical
Recensent: Niklas Hurtig

Bittert och tvivellöst från Arcana-frontmannen

Peter Bjärgö är grundaren och det musikaliska geniet bakom den gamla eskilstunagruppen Arcana, som albumdebuterade på det legendariska svenska skivbolaget Cold Meat Industry. I detta format tar han dock mindre hjälp från sina bandkamrater och levererar sju egenkomponerade spår.

Peter är även aktiv via sidoprojektet Sophia, där soundet mer påminner om martial industrial än det ambienta Dead Can Dance, som är hans stora inspirationskälla.

Lite förenklat kan man säga att om Arcana är de storslagna vyernas – och Sophia det eviga och hopplösa krigets ljudbild, så är Peter Bjärgös sidoprojekt den bittra och tvivellösa förlustens melodi. (fortsättning nedan)

Likt i Arcana sjunger Peter långdraget och lugnt, där mörka partier blandas med mässande sång. Man känner igen det övergripande soundet från huvudakten men med ett långsammare tempo och stämningen sätts direkt i titelspåret där man hör att fokus är mer på neofolkiga elgitarrer än på smattrande eteriska trumpeter. Man hör de österländska influenserna – som introducerades i Arcanas album “Le Serpent Rouge” – speciellt i spåret “Apathy”.

Albumet avslutar med den stillsamma och platta “Sleep Dep.Loop1” men föregås av fantastiska “The Death of Our Sun” som förövrigt är den låt som påminner mest om Arcana. Detta gör den till albumets bästa spår och man inser direkt att man saknar dom och vill ha ett nytt albumsläpp. Direkt!

Tracklist

1. The Architecture Of Melancholy  6:47
2. Bitteresque  4:44
3. The Hidden Compass  3:59
4. Apathy  5:08
5. A Wheel Of Thoughts  4:05
6. The Death Of Our Sun  5:24
7. Sleep Dep.Loop1  10:12