Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Claus Larsen"

Liverapport: Bodyfest 2018, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Jannice Faringer (Svartpunkt) och Jens Atterstrand (Elektrophoto) liverapporterar från den nionde upplagan av Bodyfest som presenterade: Roya, Underviewer, Leæther Strip, The Young Gods, S.P.O.C.K. och Diesel Dudes på Nalen i Stockholm den 6 oktober.

 

 

 

Det är en småkylig lördag i början av oktober som vi plockar fram lackdräkten ur garderoben, stryker den svarta skjortan och putsar kängorna. Vi poppar den kylda champagnen och skålar, det är äntligen dags för årets upplaga av Bodyfest! Detta återkommande evenemang hålls, i vanlig ordning, på Nalen i Stockholm och är för många inom den alternativa scenen en av årets stora höjdpunkter. Årets line up med Leæther Strip som kanske det största dragplåstret, S.P.O.C.K., Underviewer, The Young Gods, Roya och Diesel Dudes består ju inte enbart EBM-band, vilket är genren många förknippar med Bodyfest. Men Bodyfest vill locka fler med en bredare mix av artister berättar Thobias Wollhed, som är en av arrangörerna, i den intervju som vi gjorde inför festivalen. Vi pratade med några som enbart kommit för S.P.O.C.K.:s 30-års jubileum och andra som sett fram mot Claus Larsens och hans Leæther Strip på en lite större scen än senast han uppträdde i Sverige. Men oavsett favoritartist så är detta ett ypperligt tillfälle att mingla med både artisterna och den vackra svarta familjen.

Roya

Med andan i halsen slänger vi oss ur taxin på Regeringsgatan två låtar in på Royas set. Portarna slås upp redan halvfem och även om första akten går på vid halvsex så är det redan många som samlats framför Lilla scenen för att se Roya med support av Fredrik Djurfeldt (Analfabetism/Severe Illusion/Boar Alarm). En fin start och Roya som släppte sitt album Hive i våras (4 maj) har i allra högsta grad utvecklat ett sound som även fungerar utmärkt live med en dynamik som lockar en in ett ljuvligt skevt och stundom mörkt landskap.

Underviewer

Underviewer med Jean-Luc De Meyer och Patrick Codenys kliver näst upp på stora scenen och ger oss svårdefinierad och suggestiv musik som kan beskrivas som en sorts tidig förlaga till det som Front 242 sedan skulle komma att leverera på debutalbumet Geography från 1982. De flesta känner sannolikt till de här två herrarna som medlemmar i Front 242 men troligtvis har inte lika många sett dem live i denna konstellation. Vad beträffar denna belgiska akt så är det på sin plats med en kortare bakgrundshistoria. Innan dess att sångaren Jean-Luc De Meyer och Patrick Codenys gjorde Front 242-originalduon Daniel Bresanutti och Dirk Bergen sällskap 1982 så var de  aktiva som Underviewer som de bildades under slutet av sjuttiotalet.

Allra bäst var ”Was Soll Ich Tun” men nämnas bör också den charmiga varianten av Front 242-klassikern “Body to Body” som framfördes till publikens stora förtjusning.

Leæther Strip

I väntan på för oss den artist vi mest sett fram mot, Leæther Strip, fuktar vi våra strupar och kramas med både den svarta Stockholmsfamiljen och den inresta för att konstatera, precis som tidigare år, Bodyfest är en jävla gemytlig tillställning!

Claus äntrar scenen med en energi som gör oss i 40 plus-åldern smått avundsjuka, ”he’s still goning strong” for sure och att 50-åringen har roligt på scenen undgår nog ingen. Claus Larsen besitter en förmåga likt få att helt på egen hand få ett helt publikhav att hoppa i takt med hans musik. Dansken har stor rutin när han träffsäkert framför en kavalkad grundlagd av låtar från det senaste albumet World Molæster och toppad med klassiska hits som “Japanese Bodies”“Strap Me Down” och “Evil Speaks”. När Claus Larsen sedan kastar av sig tröjan och levererar de avslutande låtarna i sitt läderharness når publikjublet inga gränser.

S.P.O.C.K.

Alexander Hofman, Johan Malmgren och Valdi Solemo i S.P.O.C.K. är i högform kvällen till ära då de firar 30 år som band iförda bandets klassiska vita stjärnfederation uniformer. TV-serien Star Trek har under alla år varit en av bandets största influenser både låt- och stilmässigt. S.P.O.C.K. framför ett stort urval av bandets låtskatt och publiken är snabbt med på noterna. Allra bäst är den underfundigt kantade “E-lectric” som får hela publiken att unisont sjunga med.

The Young Gods

En stillsam atmosfärisk inledning som sedan brakar ut i dissonant industrirockmangel när legendariska The Young Gods intar scenen som också ackompanjeras av kvällens snyggaste ljussättning. Bandets musik är måhända en avstickare i årets lineup men The Young Gods visar prov på stor musikalisk erfarenhet när de mycket samspelt framför ett urval av deras gedigna diskografi.

Diesel Dudes

Kvällen avslutas med svett, bröl, armhävningar, stagediving och allmänt stök när amerikanska Diesel Dudes dundrar upp på Lilla scenen och framför enligt egen genrebenämning: ”Underproduced sweaty, hyper roman electro punk for you to hear while your body is growing stronger”. Deras scenkostym som består av; svettiga torsos, sunkiga shorts, rånarluva, stickade mössor, lösnäsa och något som ser ut som ett bläckfiskhuvud i gummi, verkar gå hem hos publiken. Det bildas snabbt en moshpit och vi hörde i efterhand från några lycksaliga att de hade tillskansat sig en och annan blessyr där och då, alles in Ordnung!

Lite svettigare, lite lyckligare och lite mer berusade (i dubbel bemärkelse) hoppar vi cirka åtta timmar senare in i en taxi igen. Och det är svårt att låta bli att inte börja spekulera över nästa års artistuppställning när vi åker genom stadens och dess nattliga liv. Bodyfest är precis den injektion man behöver för att klara det annalkande höstrusket.

Tack alla inblandade för årets välarrangerade evenemang!

OBS! Fotogallerierna ovan kommer uppdateras med ytterligare ett stort antal livebilder från festivalen inom kort! Håll utkik..

Claus Larsen (Leaether Strip) mastrar debutalbum från Negant

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Nybildade danska EBM-akten Negant, som visade upp sig på den fristående sexpårs-EP:n No! tidigare under året, presenterar nu detaljerna kring debutalbumet Nothing som är mastrat av landsmannen Claus Larsen (Leaether StripAm TierparkKlutae etc).

Nothing innehåller elva helt nya spår av danskarnas moderna variant av den gamla skolans body och utöver det digitala släppet levereras även en begränsad CD-utgåva som kan förbeställas här redan nu!

Negant är en rutinerad trio bestående av Neotek– och ManMindMachine-bekantingen Jens B. Petersen,  Tommy B-Kuhlman (från In Absenatia) och John R. Mirland som tidigare har släppt musik med en lång rad projekt som MirlandMirland/LarsenAm Tierpark och Holm/Mirland.

Kolla in videorna till “Shame” och “Repeat” hämtade från den tidigare nämnda EP:n och lyssna på det första smakprovet från det kommande albumet “Blast” (nedan).

Nothing släpps den 26 oktober via Laebel.

Tracklist

01. Krieg
02. Blast
03. Party
04. Knockers
05. 404
06. Ceasefire
07. Standoff
08. Entartet
09. Deleted
10. Boycut
11. Liar
12. Aftermath

 

Leæther Strip – “World Molæster”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD**, CD Ltd***, digital, kassett, USB
Skivbolag: Læbel
Releasedatum: 1 september 2018
Genre: EBM, synthpop
Bandmedlemmar: Claus Larsen
Land: Danmark
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampReverbnationYoutube

Ensamma kvällar till soundet från Sheffield

(English version below)

Högproduktive dansken Claus Larsen (KlutæAm TierparkThe Stricken etc) har haft en hel del att fira på sistone. Förra året släppte han 50 i samband med sin födelsedag och när huvudprojektet i år firar 30-års jubileum, så kastar han, i vanlig ordning till synes från ingenstans, ur sig det nya albumet World Molæster.

Precis som på de senare årens fullängdsalbum, så fortsätter Claus Larsen att gräva både i dåtid och nutid. Det bombastiska, tungt rytmiska mörka introt “Odium” får mig snabbt att minnas Leæther Strips mörka 90-talperiod med personliga albumfavoriter som Solidary Confinement (1992) och Underneath the Laughter (1993). Leæther Strip har alldeles uppenbart lyckats pricka in en ordentig topp i sin formkurva lagom till jubileet. World Molæster är tveklöst en av de bästa samlingar låtar som har lämnat (studion) Strip Farm sedan det begav sig.

Klassiska Claus Larsen-finesser där iskalla ledsynthar och riviga basgångar ramar in de har starka nya kompositionerna toppade med välskrivna och eftertänksamma låttexter. Högaktuella teman, där Claus både skickar välförtjänta kängor till de stora politikernas tjusiga salonger i allmänhet och Donald Trump och hans likar i synnerhet och förmedlar starka personliga berättelser och iaktagelser hämtade från danskens allra innersta rum.

Trots den framtunga och råa inramningen så har de fina melodierna alltid varit en av styrkorna i Leæther Strips musik och de här nyskrivna låtarna hör givetvis inte till undantagen. Ta till exempel den nostalgiska, vackra och mörka “The Sound of Sheffield”, en hjärtlig hyllning till den musikscen som sannolikt startade alltsammans en gång i tiden. Låten förmedlar känslan av vardagens flykt till den alternativa elektroniska musikscenen från ett ensamt pojkrum, kanske omgiven av en trist förort iklädd grå betong?

Andra toppar på albumet är de nattsvart sorgsna “Cracks so Deep” och “We Wouldn’t Change a Single Day”, medan dräpare som “See You in Pain” och “The Great Wide Closed” i sin tur representerar de slagkraftiga och stiltrogna EBM-spåren på albumet.

Claus Larsen har nu passerat 100 (!) släpp med projektet sedan starten och jag har problem med att finna någon annan akt som ens kommer i närheten när det kommer till att hålla en så otroligt hög lägstanivå. World Molæster kan vara en av de starkaste inteckningarna i Leæther Strip-diskografin på mycket länge och den som missar hans spelning på årets upplaga av Bodyfest i Stockholm får skylla sig själv!

Tracklist

01. Odium (05:15)
02. Erdbeermund (03:46)
03. World Molæster (04:37)
04. Cracks So Deep (04:33)
05. We Wouldn’t Change A Single Day (04:46)
06. See You in Pain (04:38)
07. The Sound of Sheffield (05:48)
08. The Great Wide Closed (03:36)
09. Have No Fear (04:44)
10. Your Violence My Gasoline (03:28)
11. Anxiety (04:25)
12. His Domain (03:30)
13. Harvest for the Rejects (04:30)
14. You Move You Die (03:49)
15. Drop the Bullshit (04:40)
16. Where the Poppies Grow (05:15)
17. My Body Cage (Feat. And the sky bled) (03:44) **
18. Strawberry Lips (03:42) ***

** Bonus track on the 17 track regular CD edition
*** Bonus track on the 17 track limited tour edition
(18 track digital edition features both bonus tracks)

(English version below)

Lonely nights to the sound of Sheffield

Highly productive dane Claus Larsen (KlutæAm TierparkThe Stricken etc) has had many occations to celebrate lately. Last year he released 50 in time for his birthday and when the time now has come for the 30th anniversary of his main music project he, seemingly out of nowhere, throws us the new album World Molæster.

Just like when it comes to his later longplayers, Claus continues to pick up pieces from both past and present. The bombastic, heavily rhytmic and dark intro “Odium” quickly brings Leæther Strip’s dark period of the 90’s, with personal album favourites like Solidary Confinement (1992) and Underneath the Laughter (1993) to mind. And Leæther Strip clearly has hit a peak of form in time for the anniversary –World Molæster is undoubtely one of the best collections of songs that has left (his studio) Strip Farm since the good old days.

Classic Leæther Strip skills with ice cold lead synths and rattling basslines frame these strong new compositions that comes topped off with his thoughful and well-written lyrics. Current topics were Claus both takes the opportunity to deliver some appropiate slammed critics to todays political leaders in their fancy salons in general as the likes of Donald Trump, aswell as deliver some close up and personal stories picked out deep from within his own mind.

Even though the music is quite rough around the edges, strong melodies have always been an important part of Leæther Strip’s music and definetely no exceptions are made when it comes to these new songs. Take the nostalgic, beautiful and dark “The Sound of Sheffield” for example. It’s a very heartful tribute to the music scene that probably started it all one day. The song mediates the emotions of the escape from daily life into the alternative electronic music scene from a lonely boys room, perhaps surrounded by a dull suburb dressed up in concrete?

Other top tracks are the pitch black melancholic “Cracks So Deep” and “We Wouldn’t Change a Single Day” while crackers like “See You in Pain” and “The Great Wide Closed” represents accurate EBM hits very faithful to the Leæther Strip style.

Claus Larsen has now reached above 100 (!) releases with the project since the start and I’m having problems finding another act who has managed to keep such an incredibly high lowest level. World Molæster might be one of the stronger additions to the Leæther Strip discography in a very long time and there’s nothing that could keep me from catching him on stage at this year’s edition of the Bodyfest festival in Stockholm!

30-års jubileum och nytt album för Leæther Strip

Tags: , , , , , , , , , , ,


Leæther Strip, med den publikkäre Claus Larsen vid rodret, verkar inte slå av på takten trots att han fyllde 50 förra året. Bara sedan 2016 har diskografin fått tillskott av inte mindre än två ordinarie studioalbum –  Spæctator (2016), 50 (2017) och coveralbumet Æppreciation II (2016).

Och ja – du läser rätt! Redan nu så är den produktive dansken tillbaka med nytt material med sitt huvudprojekt. “Erdbeermund” (se videon nedan) är nämligen det första smakprovet från det kommande albumet World Molæster.

 

Om någon tycker att fyra nya album med huvudprojektet under två år inte vore nog så har Claus Larsen i samma veva även hunnit med att släppa Black Piranha med sidoprojektet Klutæ och har dessutom varit inblandad i synthpopprojektet Am Tierpark och Mirland/Larsen (båda tillsammans med landsmannen John Mirland) samt The Stricken tillsammans med Ian Donaldson från Bronski Beat.

Utöver den till 999 exemplar begränsade och signerade CD-utgåvan så levereras World Molæster även i en unik kassettutgåva. Samtliga kan förbeställas här!

World Molæster släpps den 1 september via Læbel.

Tracklist

01. Odium
02. Erdbeermund
03. World Molæster
04. Cracks So Deep
05. We Wouldn’t Change A Single Day
06. See You In Pain
07. The Sound Of Sheffield
08. The Great Wide Closed
09. Have No Fear
10. Your Violence My Gasoline
11. Anxiety
12. His Domain
13. Harvest For The Rejects
14. You Move You Die
15. Drop The Bullshit
16. Where The Poppies Grow
17. My Body Cage (Feat. And the sky bled)

N3VOA – “Heart of Stone”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Laebel
Releasedatum: 21 juni 2018
Genre: Electro-industrial, dark electro, EBM
Land: USA
Bandmedlemmar: Diego Bittencourt
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Enkelt semifinalavancemang för N3VOA

Efter att sedan debuten med Solitude (2014) ha släppt ytterligare två studioalbum och en knapp handfull singlar/EP:s på egen hand, så har den nu New York-baserade brasilianaren Diego Bittencourts musikprojekt N3VOA plockats upp av Claus Larsen (från bl.a. Klute och Leaether Strip) och John Mirlands (MirlandMirland/Larsen etc) hårdsatsande skivbolagsetikett Laebel.

Samtidigt som det splitternya albumet Heart of Stone nog kan uppfattas som ganska hårt och mörkt i konturerna, så överraskas och imponeras jag verkligen av alla de fina melodierna, finesserna och harmonierna som genomgående träder fram i förgrunden. Albumet håller en fantastisk bredd i sitt anslag, men utan att för del sakens skull gå vilse längs vägen, vilket inte alltid är en enkel bedrift när såpass många olika stilar skall samsas under en och samma musikaliska himmel.

Bland de 13 spåren så finner vi även två gästspel där en enligt sin vana trogen väsande Claus Larsen (KlutaeLeaether Strip) först bidrar på tredjespåret – den blippiga EBM-dängan “For the Fallen” varpå Mind.In.a.Box-frontmannen Stefan Poiss direkt igenkännbara röst sedan dyker upp på den andra halvans duett “Unforseen Notion”. De båda sångarnas röster skapar här en trivsam dynamik ovanpå en arpeggiosnygg och tjock botten med en myriad av fina detaljer och effekter.

De tungt pulserande sylvassa, kliniskt smattrande och samtidigt otroligt sorgsna men vackra “No Less A Man” och “Retreat” som levereras av en, som om upplockad från dina mörkaste mardrömmar väsande Diego vid mikrofonen, har snabbt blivit personliga favoriter. Men även den electro-industriella skapelserna “End of Us” och “Sorrow”, vars ljudbild påminner mig lite om hur Skinny Puppy kunde låta när de under mitten av åttiotalet släppte album som Mind: The Perpetual Intercourseär också ett par av albumets starkare spår.

Bakom produktionen av det här albumet finner vi inga mindre än Advanced Art– och Neuroactive-bekante finländaren Jarkko Tuohimaa, Claus Larsen, Daniel Myer (från Haujobb etc), Assamblage 23:s Tom Shear och Stefan Poiss. Med andra ord så kommer det därmed knappast som någon överraskning att de snygga produktionstekniska finesserna är många albumet igenom. Och trots att N3VOA med gäster här mixar allt ifrån mörk electro inspirerad av fornstora såväl sydamerikanska som europeiska akter liksom influenser från klassisk kanadensisk electro-industrial, så hänger alltsammans ihop väldigt bra bortsett (om möjligt) från den avslutande mörka synthpoplåten “Unilateral” som jag har lite svårt att känslomässigt kunna knyta ihop med helheten även om låten i sig självt fungerar alldeles utmärkt.

Kontentan är att N3VOA bemästrar det flesta stilar man gett sig på med slutbetyget med beröm godkänt. Topparna på Heart of Stone är verkligen skyhöga samtidigt som lägstanivån är mycket hög och flera av låttexterna också väldigt spännande och intressanta. Slutligen så är det helt uppenbart att detta är ett av de album som minst kommer att kvalificera sig in till semifinalen för årets bästa i genren när det är dags att summera 2018!

Värt att kolla upp är även N3VOAs tidigare albumsläpp Hopes & Dreams som inkluderar ett gästspel på titelspåret av Tom Shear från Assemblage 23 – beställ 3CD-boxen här! 

Tracklist

01. Grief (02:47)
02. Heart Of Stone (04:32)
03. For The Fallen (with Leæther Strip) (03:40)
04. No Less A Man (05:07)
05. End of Us (04:06)
06. Together Forever (03:54)
07. Oxygen (04:35)
08. Retreat (04:06)
09. Sorrow (03:26)
10. Unforeseen Notion (feat. Stefan Poiss) (05:25)
11. Forgiveness (04:39)
12. Roads Of Wisdom (04:35)
13. Unilateral (05:43)

(English version below)

N3VOA easy through to the semi-finals

After making his album debut with Solitude back in 2014 and putting out two more two studio albums aswell as almost a hand full of singles/EP:s on his own, the now New York-based Brazilian Diego Bittencourt’s music project N3VOA has now been picked up by Claus Larsen (from Klutea and Leaether Strip) and John Mirland’s (Mirland, Mirland/Larsen etc) ambitious record label Laebel.

Even though the brand new album Heart of Stone probably could be quite easily perceived as quite hard, harsh and dark in the contours, I’m really surprised and impressed by all the fine melodies, finesses and harmonies that makes its way throughout the foreground. The album holds a great width in its projection, but without losing its thread along the way, which is not always as simple when so many different styles are to be merged in under one and the same musical sky.

Among the 13 tracks, we also find two guest appearances – the first one performed faithfully stuck to his usual style by a quite sibilant Claus Larsen on the third track, the blippy EBM-cracker “For the Fallen”, wheron we’re then treated to Mind.In.a.Box frontman Stefan Poiss instantly recognizable voice on the second half’s duet “Unforseen Notion”. The voices of the two vocalists here create a pleasant dynamism on top of an arpeggioish and thick bottom with a myriad of fine details and effects.

The heavily pulsating and lazer sharp, clinical, smattering and very beutifully melancholic “No Less A Man” and “Retreat” are then delivered by one, as if picked up from your darkest nightmares, wheezing Diego behind the microphone, and the two tracks have quickly become personal favorites. But also the electro-industrial creations “End of Us” and “Sorrow”, whose style reminds me a little of how Skinny Puppy sounded around the time of the release of albums like Mind: The Perpetual Intercourse during the mid eighties, are some of the album’s stronger picks.

Behind the production of this album we find no less than the from Advanced Art and Neuroactive-known finn Jarkko Tuohimaa, Claus Larsen, Daniel Myer (from Haujobb, etc.), Assamblage 23’s Tom Shear and Stefan Poiss. In other words, it’s hardly surprising that the great production skills shines all the way through this album. And while N3VOA with guests mixes everything from dark electro inspired by both South American and European acts with EBM and classic canadian electro-industrial influences, it all comes together quite nicely, perhaps with the exception of the final dark synth pop song “Unilateral”, which I have a little difficulty to kind of pull into the mood of the rest, even though the song by itself works perfectly fine.

To sum it all up it’s obvious that N3VOA manages most of the styles put on display on this album with the endorsement and high praise approved. The peaks of Heart of Stone are really sky high while the lowest points are very high while the lyrics are also very interesting and thoughtful. It’s simply quite obvious that this is one of the albums that will surely be qualified for the semifinal of the year’s best in the genre when it’s time to sum up 2018!

Worth checking out is also N3VOAs previous album release Hopes & Dreams that included a guest-appearance on the title track by Tom Shear from Assemblage 23 – order the 3CD-box here! 

Leæther Strip – “50”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, digital***
Skivbolag: Læbel
Releasedatum: 15 september 2017
Genre: EBM, synthpop
Bandmedlemmar: Claus Larsen
Land: Danmark
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampReverbnationYoutube

(English version below)

Grattis på femtioårsdagen, Claus!

Ett nytt år i den här musikscenen har på sistone nästan alltid inneburit att vi får ett nytt album från Claus Larsen och hans huvudsakliga musikprojekt Leæther Strip. 2017 var givetvis inget undantag, då dansken firade femtio med släppet av albumet “50”.

Åsikterna kring Claus Larsens snabba produktionstakt går ofta isär. Men ingen kan ifrån honom att lägstanivån alltid är hög och precis som på det förra albumet “Spaectator” (2016), så samsas här Leæther Strips ikoniska EBM med de på sistone alltmer förekommande inslagen av melodiös electro och mörka synthpopspår.

Nitzer Ebb-sångaren Douglas McCarthy har sagt i ett antal intervjuer nyligen att det egentligen dröjde till bandets andra- och tredje albumsläpp innan de hade lärt sig att skriva riktiga låtar och fenomenet i sig är ytterst relevant även när det kommer till Leæther Strip utveckling under senare tid. Kanske har Claus numera alltmer flitigt förekommande samarbeten med landsmannen John R. Mirland i gemensamma synthpopprojektet Am Tierpark och det nylanserade experimentella projektet Mirland/Larsen bidragit till en större nyfikenhet och önskan att vilja infoga mer harmonier, melodier och andra nya inslag i en numera alltmer poporienterad approach?

“50” innehåller såväl välproducerad mörk EBM i upptempo i sant Leæther Strip-manér, som den inledande aptitretaren “Into Its Eyes (Meathook Massacre II)”“Feed My Pride” och “We Can Destroy It”, medan en stor dos mörk atmosfär ger albumet bred dynamik via låtar som “Mad Culture” och “We Die Alone”.

Leæther Strip behärskar mycket på “50” och samtidigt som de klassiska EBM-inslagen i vanlig ordning är både medryckande och utmärkt framförda, så är det de lite lugnare och melodiska spåren som “Don’t Scream At Me” och “Aelements” jag konstaterar att jag själv helst vill återkomma till på det här albumet. Claus skriver väldigt personliga och eftertänksamma låttexter och kanske är det just i denna typen av låtar som hans bäst når fram med sina låtskrivarkvaliteter.

Att ställa senare albumsläpp sida vid sida med tidiga albumklassiker som “Solitary Confinement” (ett album som jag personligen rankar som ett av hela nittiotalets starkaste i hela genren) känns fullkomligt irrelevant då Leæther Strip sound och framtoning har förändrats och utvecklats väldigt mycket sedan det begav sig.

“50” är långt ifrån årets eller ens Leæther Strip bästa album för den delen, men kärleken som han ständigt visar till vår scen via sin musik är svårslagen i sammanhanget. Jag blir ytterst sällan besviken, ej heller den här gången.

Fotnot: CD-utgåvan av albumet levereras även med bonusdiscen “Aedm” innehållande tolv av Leæther Strips Depeche Mode-covers samt en cover av Dave Gahans “Bottle Living”. Kvaliteten varierar en del men de flesta är snyggt arrangerade och framförda med Claus egen personliga touch.

Tracklist “50”

01.Into It’s Eyes (Theme From Meathook Massacre II) (04:44)
02.Don’t Scream At Me (05:21)
03.Mad Culture (04:43)
04.Feed My Pride (04:32)
05.We Die Alone (04:16)
06.Ælements (05:13)
07.My Worth (05:52)
08.I Am Disturbed (05:09)
09.We Can Destroy It (04:08)
10.The Executioner (04:51)
11.Ways To Fail (05:00)
12.Boys (03:42)
13. Into It’s Eyes (Maxi Mix) (07:01) ***
14. Into It’s Eyes (Mirland Remix) (04:14 ***
15. Into It’s Eyes (Adzix Remix) (04:19) ***
16. Into Its Eyes (Nature Of Wires Remix) (04:15) ***
17. Into Its Eyes (Digital Anodyne Remix) (05:30) ***
18. Into It’s Eyes (Score Version) (04:43) ***

Bonus Disc “Aedm” **

01. Rush (Depeche Mode Cover) (05:08)
02. Where’s The Revolution (Depeche Mode Cover) (06:12)
03. Black Celebration (Depeche Mode Cover) (06:13)
04. No More (Depeche Mode Cover) (04:55)
05. If You Want (Depeche Mode Cover) (04:59)
06. Nothing’s Impossible (Depeche Mode Cover) (06:18)
07. In Your Memory (Depeche Mode Cover) (04:59)
08. No Disco (Depeche Mode Cover) (04:38)
09. Fools (Depeche Mode Cover) (05:41)
10. Blasphemous Rumours (Depeche Mode Cover) (05:43)
11. Lie To Me (Depeche Mode Cover) (06:02)
12. New Dress (Depeche Mode Cover) (05:25)
13. Bottle Living (Dave Gahan Cover) (05:17)

(English version below)

Happy 50:th birthday, Claus!

A new year in this music scene has almost always meant that we get a new album from Claus Larsen and his main music project Leæther Strip. 2017 was of course no exception when the dane celebrated fifty with the release of the album “50”.

The opinions about Claus Larsen’s rapid production rate may often differ. But what noone could take away is the fact that the lowest level of his music is constantly high and just like on the previous album “Spaectator” (2016), we get Leaether Strip’s iconic EBM combined with the ever-increasing features of melodic electro and dark synthpop tracks.

Nitzer Ebb singer Douglas McCarthy has recently said in a number of interviews that it really took until their second and third album before they learned more of actual songwriting and the phenomenon itself is actually extremely relevant also when it comes to Leaether Strip’s development in later times. Perhaps Claus’ now more and more frequent collaborations with countryman John R. Mirland on their joint synth pop project Am Tierpark and the newly launched experimental project Mirland/Larsen has contributed with a greater curiosity and the desire to want to insert more harmonies, melodies and other new features in Leaether Strip’s ever-increasing pop approach?

“50” contains both well-produced dark EBM in the quite typical Leaether Strip manner, as the introductory appetizer “Into Its Eyes (Meathook Massacre II)”, “Feed My Pride” and “We Can Destroy It”, while a large dose of dark atmosphere gives the album wide dynamics through songs like “Mad Culture” and “We Die Alone”.

Leaether Strip manages many different things with excellence on “50” and while the classic EBM elements as usual are both cathy and excellently executed, it’s the somewhat calmer and melodic tracks such as “Don’t Scream At Me” and “Aelements” that I find myself returning to the most on this album. Claus writes very personal and thoughtful song lyrics and maybe it’s just in this kind of songs that brings out the best of his songwriting qualities.

Placing later album releases alongside early album classics like “Solitary Confinement” (an album I personally rank as one of the strongest of the nineties throughout the genre) feels completely irrelevant as the Leaether Strip sound and approach has changed and developed a lot since that time.

“50” is far from this year’s, or even Leaether Strip’s, best album for that matter, but the love that he constantly shows to our scene through his music is hard to beat. I’m extremely rarely disappointed, neither this time around.

Note: The CD-edition also comes with a bonus disc containing a number of Leæther Strip’s Depeche Mode covers. The quality of those varies alot but most of them are nicely arranged and performed with Claus own personal touch.

Claus Larsen redo för “50” med Leaether Strip

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Dansken Claus Larsen har till synes fler bollar i luften än de flesta. Tidigare i år släppte han “Black Piranha” med sidoprojektet Klutae och tidigare den här veckan landade även det andra studioalbumet “Trashy Luxury” med hans och John Mirlands gemensamma synthpopprojekt Am Tierpark.

Men huvudprojektet Leaether Strip då? Jodå, när man trodde måttet vore rågat så presenterar han i samma veva den kommande “50” som, utöver en handfull remixer av ledmotivet “Into it Eyes (Theme From Meathook Massacre II)”, innehåller tolv helt nyskrivna Leaether Strip-spår!

 

“50” levereras, utöver den ordinarie utgåvan, även i en begränsad dexluxeutgåva som inkluderar bonusdiscen “AEDM” med 13 av Leaether Strips Depeche Mode-covers.

Leaether Strip albumdebuterade med “The Pleasure of Penetration” redan 1989 och har till dags dato släppt en bra bit över två dussin studioalbum, senast “Spæctator” som släpptes förra vintern.

“50” släpps den 26 november via Laebel. Lyssna på ytterligare smakprov, spana in videon till “Into it Eyes (Theme From Meathook Massacre II)” och förboka albumet nedan.

Klutae – “Black Piranha”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, vinyl
Skivbolag: Læbel
Releasedatum: 6 juli 2017
Genre: EBM, industrial
Bandmedlemmar: Claus Larsen
Land: Danmark
Recensent: Lars-Åke Andersson

(English version below)

Klutae är en punkrockare!

Det bor en liten punkare i oss alla och frågan är bara om och när punkaren gör sig hörd. Omvärldens orättvisor har hopat sig och det är dags att protestera mot dem – högljutt! Claus Larsen har fått vatten på sin kvarn och är tillbaka i mästerlig form som Klutae.

På ett nästan magiskt sätt har han lyckats komprimera flertalet ingredienser inom punken och översatt det till ett underbart skitigt och stökigt EBM-sound som kastar lyssnaren bakåt i tiden till 1990-talet. Och ska man vara helt ärlig – stundtals låter det som Leaether Strip som på den gamla goda tiden!

Det är som att gå en rejäl omgång i boxningsringen. Först en liten jabb med ett klassiskt EBM-spår i form av ”The Wire And The Cuffs”. Den första rejäla käftsmällen levereras med låten ”Submission” – stenhård och i ett rasande tempo. Skulle man nu stå upp efter den så får man ett par till i form av ”Wake Up The Punks”, ”O.H.C.Y.S.P” och ”We Breed”. Till tonerna av den något udda men pampiga och långsamt mullrande låten ”Romania” som svagt för tankarna till Laibach, kan man nästan se sig själv knockad falla till golvet i slowmotion.

Men sedan tar det liksom stopp. Den där avgörande nådastöten när man ligger helt utslagen kommer aldrig. Låtar som ”Bombs”, ”Belly-Up” och ”To Be” känns lite tama och gör att man kan repa mod till sig och ställa sig upp – redo för en ny omgång. Men då ringer klockan och ronden är slut.

Och snackisen efteråt är givetvis ”Burning Berlin” som helt enkelt kan beskrivas som technopunk i bästa Prodigy-stil som känns helt malplacerad på den här skivan.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att man blev omskakad och tagen men inte besegrad. Ser fram emot en returmatch i framtiden!

Lars-Åkes favoritspår: ”Submission”

Tracklist

01. The Wire And The Cuffs (02:40)
02. Submission (03:57)
03. Insect King (04:48)
04. Bombs (04:05)
05. Panic In Bliss (03:27)
06. Romania (05:03)
07. Wake Up The Punks (03:36)
08. Belly-Up (04:03)
09. To Be (04:47)
10. We Breed (04:15)
11. O.H.C.Y.S.P (05:11)
12. Fucking Parasite (04:31)
13. Burning Berlin – featuring Needle Sharing (04:42)
14. The Wire and The Cuffs – SPARK! RMX –  Spark! (03:02)

(English version below)

Klutae is a punkrocker!

There’s a little punkrocker in all of us and the only question is if and when that little punkrocker makes himself heard. Worldwide injustices and international crises have been accumulating and it is time to protest against them – loudly! Claus Larsen is back again to make a stand in the masterful form as Klutae.

In an almost magical way, he has managed to compress most of the ingredients within the punk music and transformed it into a wonderfully dirty and messy EBM sound that throws the listener back to the 1990’s. And honestly – from time to time it sounds like Leaether Strip as he sounded in the good old days!

It’s like going to a hearty round of the boxing ring. First a small jab in form of a classic EBM-track called “The Wire And The Cuffs”. After that you get a real sucker punch with the track “Submission” – rock solid and in a furious tempo. Now, if you are still standing up you’ll be receiving a few more severe blows in the form of “Wake Up The Punks”, “O.H.C.Y.S.” and “We Breed”. To the sounds of the slightly odd but majestic and slow rumbling song “Romania” that faintly reminds of Laibach, one can almost see oneself being knocked out, falling to the floor in slow motion.

But then, all comes to an end. The decisive coup de grace when one is completely knocked out will never occure. Songs such as “Bombs”, “Belly Up” and “To Be” feels a bit tame and allows one to regain courage to stand up again– ready for a new round. But then the bell rings and the round is over.

And the thing everyone is talking about afterwards is of course “Burning Berlin”. The track must simply be described as technopunk in best Prodigy-style but it feels totally out of place on this album.

In conclusion, one can say that one was completely shaken and taken but not defeated. Looking forward to a rematch in the future!

Lars-Åkes favourite track: ”Submission”

Klutae – “The Wire & The Cuffs”

Tags: , , , ,


 

Claus Larsen (Leaether Strip) är snart tillbaka med nya albumet “Piranha” med sitt sidoprojekt Klutae. Spana in videon till det första smakprovet “The Wire & The Cuffs”.

 

Am Tierpark – “We’re All the Same”

Tags: , , ,


 

Danska Am Tierpark, med Leaether Strip-bekante Claus Larsen och John R. Mirland, presenterar videon till titelspåret på den nya EP:n “We’re All the Same”.