Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Megahype Records
Releasedatum: 27 april 2018
Genre: Synthpop, electrorock
Bandmedlemmar: Hilton Theissen, Mathias Thürk, Rickard Gunnarsson
Land: Tyskland/Sverige
Recsensent: Jens Atterstrand

(English version below)

En gedigen samling välkomponerade poplåtar

Seadrake, som består av sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Dark Millennium), Mathias Thürk (från Minerve) och svensken Rickard Gunnarsson (med ett förflutet i bland annat Enemy Alliance, Statemachine och Lowe) har nu släppt sitt efterlängtade debutalbum efter att ha radat upp ett antal starka singelsläpp under de senaste åren.

Isola är producerat av den tyske synthpopspecialisten Olaf Wollschläger som genom åren har satt sin prägel på ett otal kända albumsläpp i genren. Med rutinerad hand och en gedigen maskinpark har han lyckats ypperligt bra med att ljudsätta och plocka fram det allra bästa ur den här samlingen av välkomponerade poplåtar.

De framtunga gitarriffen i spår som “Get in On” och “Daydream” riskerar nog att snabbt skrämma bort de allra mest inbitna synthpopspuristerna men nu hör det ju också till saken att Isola helt uppenbart inte är skapat med motivet att varken försöka vara extraordinärt, nyskapande eller för den delen med någon speciell målgrupp i siktet. Ett ljuvt skimmer av analoga basgångar och atmosfäriska synthmelodier döljer sig bortom gitarrpåläggen och albumet radar upp ett stort antal snygga produktionstekniska detaljer och mellanspel.

Jag är inte det minsta förvånad över att Seadrake har nått framgångar även på de bredare alternativtopplistorna runtom i Europa, men när det sedan kommer till frågeställningen kring om Isola kommer att bli speciellt långlivat, så rymmer det svaret nog egentligen min enda tveksamhet. Känslan är att alla hemligheterna avslöjas rätt så omgående och att det väl snabbt riskerar att mätta en hungrig lyssnare. Men samtidigt har albumet definitivt potentialen att tilltala en väldigt bred publik, folk som helt enkelt bara uppskattar starka poplåtar.

Att sångaren Hilton Theissen har en bred bakgrund både från rock och mer elektroniskt baserad musik hörs tydligt när han tonsäkert över ett brett register behärskar det mesta från falsett och nedåt. Med hjälp av olika anslag och tonläge visar han upp goda kvaliteter i allt från den symfoniska electrorockballaden “Room 316” till refrängstarka upptempohits som “What You Do to Me”, “Something Durable” och “Conformity Loves Company”. Frank M. Spinath (från Seabound, Edge of Dawn och Ghost & Writer etc) gör sedan i sin tur ett väldigt signifikativt gästspel på min personliga favoritlåt, den mörkt mystiska electropoppärlan “Lower Than This (Someday)”, som trots att den skiljer sig markant från resten av albumet fungerar förvånande bra i sammanhanget.

Hurvida Seadrake har hämtat albumtiteln från den italienska benämningen på orten i västra Slovenien, byn i den franska provinsen Alpes-Maritimes, svenska Kents album “Isola” eller ön Isola Bella vid norra Italiens kust är lite oklart även om det lutar åt det senare (eller någon annan ö?) med tanke på omslagsdesignen vars foto är signerat tysken Chris Ruiz som tidigare är känd från And One och Pakt. En sak är dock glasklar och det är att Isola är en gedigen samling välkomponerade poplåtar signerad tre väldigt begåvade herrar med olika musikalisk bakgrund som alla har tillfört sin personliga touch till slutresultatet.

Tracklist

01. What You Do To Me (03:36)
02. Get It On (04:25)
03. On The Run (03:46)
04. Something Durable (05:18)
05. Room 316 (04:27)
06. Lower Than This (Someday) (06:37)
07. Die Of Temptation (03:32)
08. Conformity Loves Company (03:39)
09. Daydream (05:07)
10. Soulsharer (05:22)

(English version below)

A solid collection of well composed pop songs

Seadrake, with the vocalist Hilton Theissen (from Akanoid and Dark Millennium), Mathias Thürk (from Minerve) and the swede Rickard Gunnarsson (previously in acts like Enemy Alliance, Statemachine and Lowe) have released their highly anticipated debut album, following a number of strong single releases during the past years.

Isola is produced by the synthpop-specialist Olaf Wollschläger who down the years have put his trademark sound on a great number of albums in this genre. With a great amount of experience and a well equipped machine park he’s managed very well to set the right tone and to pick out the very best from this collection of well composed pop songs.

The highlighted guitar riffs in songs like “Get it On” and “Daydream” may perhaps quickly scare away the synth pop purists but the case with Isola is quite obvious, it wasn’t made to come out extra ordinare and or original or to aim at a certain audience anyway. A nice skimmer of analogue bass lines and atmospheric synths are hidden behind the added on guitars and the album displays a great number och production technical skills and interludes.

The fact that Seadrake already have been successfull on the less scene-specific alternative music charts around Europe doesn’t come as a surprise to me at all, but when it comes to the question regarding whether Isola will be a long-lasting album, the answer raises my only real doubt. I get somewhat the feeling that all the mysteries of the album are given away quite quickly and that it might satisfy the hungry listener a bit too fast. On the other hand it has the ability to be well recieved by a wide audience, people who simply enjoy good pop songs.

The fact that singer Hilton Theissen has experience from both rock- and electronically based music comes clear when he tonally secure and dynamically manages everything from high pitch tones and downwards. In different styled vocal approaches and tonal balance he puts his qualities on display in everything from the symphonic rock ballad “Room 316” to chorus strong up tempo hits like  “What You Do to Me”, “Something Durable” and “Confirmity Loves Company”. Frank M. Spinath (from Seabound, Edge of Dawn and Ghost & Writer etc.) then makes a very significant contrubution on my personal favourite, the mysteric electro pop pearl “Lover Than This (Someday)” that, even though it is quite different from the rest of the songs, works suprisingly well in its enviroment.

Whether Seadrake has picked up the album title from the italian name of the city in the west of the Slovenia, the village of the french province Alpes-Maritimes, swedisg indie pop act Kent’s known album “Isola” or the island on the coast line of the north of Italy is unclear, even though the cover photo of the album (by Chris Ruiz from And One and Pakt) suggests the latter (or perhaps some other island?). What is completely certain though, is that Isola is a colid collection of well composed pop songs by three experienced gentlemen who all have added their own personal touch to the end result.

Jens Atterstrand fick en pratstund med den forne Enemy Alliance, Statemachine och Lowe-medlemmen Rickard Gunnarsson från den nu albumaktuella trion Seadrake, som i övrigt består av Mathias Thürk (från Minerve) och sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Millennium), inför släppet av deras första album Isola.

(Foto: Chris Ruiz Photography)

(English version below)

Hej Rickard! Från de (för oss) kanske mest kända banden Enemy Alliance, Statemachine och Lowe till det nya projektet Seadrake. Kan du berätta lite mer kring hur allt startade?

– Hallå, Jens! Egentligen började min ”musikkarriär” ju långt tidigare än så, men det är väl med Statemachine, eller snarare tonårsbandet Enemy Alliance, som jag kom in på synthmusik. Seadrake startades av Mathias Thürk (från tyska synthpopbandet Minerve) och var från början ett slags projekt med olika sångare. När Mathias och sångaren Hilton Theissen (från electrogruppen Akanoid och metalbandet Millennium) började skriva låtar och jag sen joinade upp i studion i Köln, så upptäckte vi att allt klickade och Seadrake blev till. Vi alla är skivbolagskollegor sen gammalt och har remixat varandra och turnerat ihop i våra tidigare band.

Ja, ni är ju tre personer som har ganska olika bakgrund. Har det gjort arbetet med det här albumet extra intressant?

– Vi har alla vuxit upp med ungefär samma musik, trots att vi kommer från helt olika ställen. Mathias är från Östberlin (DDR), Hilton är född i Kapstaden (Sydafrika) och jag från innersta Stockholm. Däremot så har vi rätt avskild musiksmak vilket kan ge det hela en extra krydda, men också bidra till väldigt högljudda och minst sagt intensiva diskussioner i studion. Vid de tillfällena brukar jag låtsas att jag inte förstår tyska (skrattar).

Tyske synthpopsmaestron Olaf Wollschläger, vars oändligt långa meritlista innefattar stora namn som And One, Mesh, Melotron men även akter som In Strict Confidence och Paradise Lost har stått för stora delar av produktionen av Isola. Hur var det att jobba med honom?

– Ah, du menar “O-Love”.. En av de roligaste tyskarna jag träffat faktiskt. Tidigare har jag bara jobbat med producenter som varit i samma band konstigt nog (som Mårten Kellerman, Leo Josefsson, Mehdi Bagherzadeh och Tobias Ersson), så för min del var det nytt att jobba med någon som enbart jobbade på soundet. När man proddar och spelar i samma band så får man lätt en jargong som alla förstår, säger jag “Benny- eller Lowe-piano” så fattar alla vad det handlar om. Så var det inte riktigt här och dessutom är ju termerna såklart annorlunda på tyska. Olaf är helt klart en av de bästa synthpopsproducenterna och jag hoppas vi kan jobba ihop igen!

Frank M. Spinath (från Seabound, Edge of Dawn, Ghost & Writer, Radioaktivists) gästspelar också på ett spår. Hur kom det samarbetet till?

– När Mathias startade bandet så var tanken att det skulle vara ett ”featuring”-projekt, lite som Kleerup, så då tog han in olika sångare och artister på de låtar han hade skrivit. “Lower Than This (Someday)” med Frank var en av de låtarna. Min tanke var först att vi skulle släppa den som en enskild singel efter albumet, men det är en låt som verkligen växer när man lyssnar på den, så nu känns den självklar på albumet Isola. Förhoppningsvis får vi med oss Frank på kommande spelningar!

Ja, på tal om livespelningar. Hur ser era närmsta planer ut?

– Isola släpps nu på fredag den 27 april och vi firar det med releaseparty och fotoutställning på ett galleri i Stockholm tillsammans med Chris Ruiz (från And One, Pakt) som är vår hovfotograf. Efter det så blir det rep i studion i Düsseldorf och därefter Castle Party Festival 15 juli i Polen. 15 september gigar vi på Debaser Strand i Stockholm och i november/december åker vi på Tysklandsturné.

Albumet toppar redan (i skrivande stund) den tyska webbshopen Poponauts försäljningslista. Är ni förvånade över den positiva responsen?

– Isola är en platta som jag själv tycker om att lyssna på, så självklart blir jag glad över att det finns likasinnade själar ute i världen. Jag hoppas såklart att det kommer bli en succé, men jag blir fortfarande överraskad när singlar som “Lower Than This (Someday)” och “Something Durable” går upp tyska alternativlistan. Häromdagen fick jag reda på att vi gått upp på de norska listorna också, det är om något helt surrealistiskt! Jag trodde norrmännen bara gillade Robin och A-Ha (skrattar).

Slutligen, eftersom Elektroskull.com trots allt är (i huvudsak) en publikation med svenskt och skandinaviskt huvudfokus – har du något bra budskap eller hälsning till de svenska läsarna och kanske de som känner till dig sedan tidigare?

– Stay true to synthpop! Och förövrigt anser jag att Karthago bör förstöras!

Elektroskull.com och undertecknad vill ge ett stort tack till Rickard Gunnarsson som tog sig tiden att ge den här intervjun. Läs mer om albumsläppet och kolla in musikvideorna till bandets första handfull singelsläpp här!

Förboka Isola och beställ bandets tidigare singlar här!

(English version below)

Hi Rickard! From the (to us) perhaps most known bands Enemy Alliance, Statemachine and Lowe to the new project Seadrake. Can you tell us a bit more about how it all began?

– Hey there, Jens! Well, my musical career started long before that, but I guess Statemachine or rather my teenage band project Enemy Alliance are the ones that got me into electronic music. Seadrake was founded by Mathias Thürk (from the German synth pop band Minerve) and the idea from the start was to involve different vocalists. When Mathias and the singer Hilton Theissen (from electro act Akanoid and metal band Millennium) started writing songs and I then joined them in the studio in Cologne it all just came together and Seadrake was born. We’re all label colleagues since before and we have remixed each other’s music and have toured together in our previous bands. 

Yeah, you’re three individuals from quite different backgrounds. Have that made the work on this album even more interesting?

– We’ve all grown up with the same styles of music even though we come from totally different backgrounds. Mathis is from East Berlin (old DDR), Hilton is born in Capetown (South Africa) and myself from the inner city of Stockholm, Sweden. But indeed we do have a rather different personal taste in music that spices things up but also brings along some rather loud and to say the least intense discussions in the studio. At those moments I usually pretend that I don’t understand German (laughs).

German synthpop maestro Olaf Wollschläger, who’s almost infinite list of work contains big acts like And One, Mesh and Melotron but also the likes of In Strict Confidence and Paradise Lost has done most of the production work on Isola. What was the experience working with hime like?

– Oh, you mean “O-Love”.. One of the funniest germans I’ve met, actually. I’ve previously only worked with produceras that have been part of the same band (like Mårten Kellerman, Leo Josefsson, Mehdi Bagherzadeh and Tobias Ersson) so for me it was a new experience working with someone who only worked on the actual sound. When you produce and work with music together as a band you usually find a common way of describing things in a way that everyone understands. If I say “Benny- or Lowe-piano” everyone understands what that means. That was not really the case (working with Olaf) and the terms are obviously quite different in German. Olaf is one of the best synth pop producers out there and I hope we can work with him again!

Frank M. Spinath (from Seabound, Edge of Dawm, Ghost & Writer and Radioaktivists) makes a gues appearance on one of the tracks. How did that cooperation come about?

– When Mathis started the band the idea was for it to be a project featuring different vocalist, a little bit like Kleerup, so he brought in different singers and artists on the songs he had written. “Lower Than This (Someday)” with Frank was one of the songs. My first tought was to release it as a separate single after the album but it’s a song that really grows and now it feels as a natural part on the album Isola. Hopefully we can bring Frank along to our upcoming gigs!

Speaking of concerts. What do your upcoming plans look like?

– Isola will be released this Friday April the 27:th and the release party is combined with a photo exhibit in a gallery in Stockholm along with our inhouse photographer Chris Ruiz (from And One, Pakt). After that we will rehearse in the studio in Düsseldorf and then we play Castle Party in Poland on the 15:th of July. On the 15:th of September we play Debaser Strand in Stockholm and during November and December we go on a German tour.

The album allready (right now) got the spot on the German webshop Poponauts sales list. Are you surprised about the positive reponse?

– Isola is an album that I enjoy listening to myself and ofcourse I’m glad that there are common souls around the world. Ofcourse I hope for a success, but I still get surprised when singles like “Lower That This (Someday)” and “Something Durable” goes into the German Alternative charts. The other day I found out that we’ve entered the Norwegian charts aswell wich is kind of surrealistic! I thought Norwegians only liked Robin and A-Ha (laughs).

Finally, since Elektroskull.com after all is a webzine with a (mainly) swedish and scandinavian focus – do you have anything special to say to the swedish readers, perhaps to those who have followed your work from before?

– Stay true to synthpop! And forthermore I think that Karthago must be destroyed!

Elektroskull.com and yours truly sends a big thank you to Rickard Gunnarsson for taking the time to give us this interview. Read more about the album release and watch the videos for Seadrakes earlier singles here!

Pre-order Isola and buy Seadrakes earlier singles here!

Format: (Album), CD, 2CD ***, Digital
Skivbolag: SPV (Synthetic Symphony)
Releasedatum: 25 maj 2012
Genre: Synthpop, Bodypop, EBM
Bandmedlemmar: Steve Naghavi, Joke Jay, Nico Wieditz, Rick Schah
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

Dynamiskt, mångfacetterat och långlivat

Efter en intern konflikt, som slutade med att de tidigare medlemmarna Chris Ruiz och Gio Van Oli helt sonika lämnade bandet för att bilda EBM-duon Pakt (som i sin tur även albumdebuterade med “Berlin” tidigare i år), så var förväntningarna hos undertecknad väldigt låga inför kommande nytt material från And One. Men efter två ganska pigga EP’s tidigare i år (med hitlåtarna “Back Home” respektive “Shouts of Joy”),så kanske inte allt gått förlorat på vägen trots allt?

Skivbolagsbytet (från Out Of Line till SPV-dotterbolaget Synthetic Symphony) och en återförening med de två tidigare bandmedlemmarna Joke Jay och Rick Schah (samt utöver detta även rekrytering av livekeyboardisten Nico Wieditz) verkar onekligen ha injicerat vad som krävdes. För när Steve Naghavi under de senaste åren verkar ha hamnat i ingenmansland i sitt låtskrivande och under Out Of Line-flagg till vissa delar sket ur sig ”Tanzomat” förra året så var det nog många And One-fans (inklusive undertecknad) som var rädda för att man nu tagit ytterligare ett kliv mot graven.

Men faktum är att And One synnerligen verkar ha hittat gnistan igen. Melodierna, de underfundiga texterna som pendlar mellan ren ironi och dödligt allvar och refrängerna som sätter sig finns där hela vägen på det nya albumet “S.T.O.P.”. Och liksom på bandets tidigare milstolpar (där jag personligen håller “Spot!” och “I.S.T.” som solklara favoriter), så har man inte glömt den så fantasiska tredje dimensionen man visat upp tidigare i de lugnare partierna. (fortsättning nedan)

Utöver de typiska And One-dängorna; Den inledande “Shouts of Joy”, den bluesiga “Back Home” (med bidrag på sång av Sophia Lengert) och de träffsäkra synthpophitarna “Memory” och (titelspåret) “S.T.O.P. The Sun”, så levererar man även ett par fantastiska lite lugnare mellanspel som ger perfekt andrum, som exempelvis den vackra “Aigua” (med gästspel av en ännu ej namngiven kvinnlig sångeska) som skickar härliga kårar längs med ryggraden.

Tracklisten är perfekt komponerad med bra variation mellan de snabbare och de lugnare spåren, utan att det blir ryckigt. Höjdpunkterna på slutet är instrumentalspåret “Everybody Dies Tonight” som sitter ihop med “End of Your Life” – en mörk, suggestiv, atmosfärisk och släpande komposition med ett fantastiskt gästspel på sång signerat Nitzer Ebb-sångaren Douglas McCarthy.

För de som tycker att det ordinarie albumet saknar EBM-inslag så innehåller bonus-EP’n “Treibwerk” *** (som kommer med den begränsade utgåvan) desto mer av just detta. Bland annat ytterligare ett gästspel av Douglas McCarthy, den här gången på den rappa bodydängan “Get It!” (i duett med Steve Naghavi). Utöver detta gör även Covenant-sångaren Eskil Simonsson en insats på den monotona och analogt pumpande “Low”.

Slutsatsen är att And One i stora drag har gjort det igen och med “S.T.O.P.” presenterar man en dynamisk, mångfacetterad och långlivad fullängdare.

Tracklist “S.T.O.P.”

1. Shouts of Joy  5:04
2. Killing the Mercy  5:20
3. Memory  3:49
4. You Without a Me  3:43
5. Don’t Get Me Wrong  4:46
6. Aigua  2:18
7. S.T.O.P. the Sun  4:22
8. The 4  4:15
9. Back Home  4:04
10. Everybody Dies Tonight  1:44
11. The End of Your Life (feat. Douglas McCarthy)  5:59
12. No Words  3:33

Tracklist “Triebwerk EP” ***

1. Get It! (feat. Douglas McCarthy)  4:14
2. H.A.T.E.  4:18
3. One And  2:52
4. My Mission  4:19
5. Low (feat. Eskil Simonsson)  4:43
6. Dark Heart  6:21

Format: (Album) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Out Of Line
Releasedatum: 27 april 2012
Genre: EBM
Recensent: Lasse Johanson

Avhängda från And One

Personligen så gillar jag musik som ligger i gränslandet mellan electropop och body, men i det här fallet är jag inte helt övertygad. Albumet byggs upp i ett rasande tempo i inledningen men tappar sedan regält via ett antal sega alster, för att avslutningsvis pumpas upp igen.

Till vilken nytta? Jo, för att kylas ner igen, till ett lågmält sorl i bakgrunden.

Före detta And One-medlemmarna, Chris Ruiz och Gio van Oli, gör här energisk bodypop i sitt tidigare bands kölvatten. Det mesta känns igen, men ändå inte. Hela instrumentarsenalen är i detta fall helt analogt uppbyggt, vilket ger en mycket elakare ljudbild. Tyvärr så håller inte låtarna samma höga standard som ljudbilden.

Det blandas högt och lågt, där debutsingeln från förra hösten (“Freiheit”) står ut över mängden. “Lichterloh” skulle med all säkerhet kunna bli en dansgolvsvältare, med samma energi som nyss nämnda singel. “Egoshooter” tillhör en av mina favoriter på albumet, en mer avskalad ljudbild – men med en redig portion energi! Man avslutar sedan med en instrumental sak som jag utan problem kan rekommendera. Ren och skär bodypop direkt från instruktionsboken!

Om “Berlin” hade innehållit fler spår i klass med dessa så hade jag fått kapitulera på plats, men nu gör den tyvärr inte det och får av mig endast sex motvilliga pinnar. Produktion och ljud ligger i topp, men sång och låtmaterial är något lidande. I topparna så vill jag bara upp och dansa, men resten känns mer som utfyllnad och känslan är att en EP hade varit mer rätt format.

Tracklist

1. Freitag der 13te  4:39
2. Freiheit  3:27
3. Burn Home Burn  4:01
4. Schwarz & Weiß  3:24
5. Lichterloh  4:14
6. Grey into Red  3:47
7. All Reminds Me  4:19
8. Egoshooter  3:49
9. Revolution  3:31
10. Liebespakt  4:00
11. The Fish Rots from The Head Down  4:09
12. Outro  2:57

Efter interna stridigheter så beslöt sig den tyska duon Chris Ruiz och Gio van Oli förra sommaren för att lämna And One.

Nu gör duon albumdebut med nya EBM-projektet Pakt, efter att ha introducerat sig själva via singelsläppet “Freiheit” som släpptes förra sommaren.

På “Berlin” levererar man tidstypisk EBM med svängiga refränger över tolv spår, med både engelsk och tysk sång. I samma veva som detaljerna för debutalbumet presenteras så inkluderar man även en video på “Lichterloh”.

(Se videon nedan)

“Berlin” släpps den 27 april via Out Of Line.

Tracklist

1. Freitag der 13
2. Freiheit
3. Burn Home Burn
4. Schwarz & Weiß
5. Lichterloh
6. Grey into Red
7. All Reminds Me
8. Egoshooter
9. Revolution
10. Liebespakt
11. The fish…
12. Outro

Efter att ha aptitretat med två EP-släpp tidigare i år så är tyska And One redo att presentera nya albumet “S.T.O.P.”.

Utöver titelspåren “Back Home” och “Shouts Of Joy” från nyss nämda EP’s innehåller den nya fullängdaren även gästspel av Nitzer Ebb-frontmannen Dougas J. McCarthy och Covenants dito Eskil Simonson.

Albumet släpps (utöver den ordinarie enkeldiscutgåvan) även i en begränsad dubbeldiscutgåva som inkluderar bonus-EP’n “Treibwerk”.

And One består av frontmannen och sångaren Steve Naghavi, den nyrekryterade keyboardisten Nico Wieditz och de tidigare medlemmarna Joke Jay och Rick Schah som är tillbaka i bandet efter att Chris Ruiz och Gio van Oli visade sitt missnöje och lämnade bandet (för att bilda EBM-duon Pakt) förra sommaren.

“S.T.O.P.” släpps den 25 maj via SPV (Synthetic Symphony)

Tracklist “S.T.O.P.”

1. Shouts of Joy
2. Killing the Mercy
3. Memory
4. You without a Me
5. Don’t get me wrong
6. Aigua
7. S.T.O.P. the Sun
8. The 4
9. Back Home
10. Everybody dies Tonight
11. The End of Your Life
12. No Words

Tracklist “Treibwerk”

1. Get It!
2. H.A.T.E.
3. One And
4. My Mission
5. Low
6. Dark Heart

Efter en turbulent tid med avhoppade bandmedlemmar, en delvis avbruten turné och annan oreda, så verkar nu tyska And One åter ha hittat gnistan. Nya singeln “Back Home” landar under januari och innehåller tre versioner på titelspåret samt b-sidan “Wounds”.

Frontmannen och sångaren Steve Naghavi har på nytt rekryterat de tidigare medlemmarna Joke Jay och Rick Schah, efter det att Chris Ruiz och Gio van Oli lämnade bandet (för att bilda EBM-duon Pakt) under sommaren.

Efter att ha fått utstå en del kritik för senaste albumet “Tanzomat”, som också blev det sista som släpptes via bandets förra skivbolag Out Of Line, så har man funnit ett nytt hem på SPV’s elektroniska sublabel Synthetic Symphony.

“Back Home” släpps den 23 januari via SPV/Synthetic Symphony.

Tracklist

1. Back Home (Club Mix)
2. Wounds
3. Back Home (Mixed Conditioner)
4. Back Home (Berlin Mixer)

Format: CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Out Of Line
Releasedatum: 12 augusti 2011

Genre: EBM

4/10

And One-inspirerad bodyschlager utan finess

Den nutida tyska elektroniska kroppsmusiken har sedan länge fastnat i en återvändsgränd som den inte riktigt kan navigera ur. Man försöker leva på gamla framgångar, föreställningar om tyskar och det stora problemet är att man inte ser fler inspirationskällor, utan väljer att försöka efterlikna D.A.F. eller And One.

Samtidigt vill man göra stuket mer totalitärt och flirta mer med krigssymboler än tidigare. Man är ju tysk och man vill vara bäst. Det är precis här allt fallerar. Ut kommer en skitnödig produkt som vill vara provokativ, militärisk och hur tysk som helst utan att riktigt lyckas.

Pakt består just av de före detta And One-medlemmarna Chris Ruiz och Gio van Oli som lämnade bandet i juni 2011 för att söka lyckan på egen väg. Tråkigt nog kör de i diket och fastnar sedan i gamla inkörda hjulspår.

Det som slår mig är att Pakt trots allt inte blir mer än en And One-wannabe som börjar med att härma sin tidigare grupps karaktärsproblem, vilket består i att kopiera sig själv i allt sämre varianter vid varje skivsläpp. Det här första singelsläppet består av titelspåret “Freiheit” samt b-sidan “Angriff”. Låttexterna är av typen “slå till mot konsumtionssamhället” samt “angrip och marschera”, teman som kan vinna lätta publiksegrar – om man utför det väl.

“Freiheit” känns som en parodi på sig själv där genreklichéerna avlöser varandra i en poplåt skapad efter formulär 1A. Detta kan visserligen mycket väl bli en gångbar låt på dansgolven, men “Freiheit” låter mer som ett försök att göra EBM anpassat för Eurovision än marschbody för den inbitne lyssnaren. Ljudbilden är alltför välpolerad och slätstruken och känns därför aldrig intressant.

B-sidan “Angriff” är något starkare som låt men man känner redan i introt hur Pakt har gjort ännu en ny And One-låt under annat namn. Urvattnat är bara förnamnet.

“Freiheit” kommer  i tre olika remixer och jag anser att skivbolagskollegorna från Formalin levererar den bästa, tack vare dess trum-chirps vilka gör låten litet mer rytmisk.

Jag är litet bitter över den låga kvaliteten på ny tysk EBM just nu och jag tycker att Pakt är ett typiskt exempel på detta. Namnkunniga artister och producenter som dessa borde ha borgat för en mycket bättre slutprodukt.

Gillar man And One och vill följa dess exmedlemmars musikaliska resa kan detta vara något att kolla in, annars finns det mycket bättre musik alldeles runt hörnet.

// Johannes Harg, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

1. Freiheit  3:28
2. Angriff   3:23
3. Freiheit (Robert Goerl mix by Robert Görl)  4:03
4. Freiheit (Gummi-Drum-Remix by G.Thomas of Funker Vogt)  3:57
5. Freiheit (Freiheit und Gerechtigkeit Rework by Formalin)  3:31

Debutsingel från Pakt, bestående av de två nyligen avhoppade And One-medlemmarna Chris Ruiz och Gio Van Oli. Enjoy!

Efter att som vi rapporterade tidigare ha lämnat Steve Naghavi ensam kvar vid rodret i And One i början av juni, så är det nu dags för de två avhoppade medlemmarna Chris Ruiz och Gio van Oli att debutera med sitt nya EBM-projekt Pakt.

Den Berlinbaserade duon är signade till And One‘s tidigare skivbolag Out Of Line och det första singelsläppet “Freiheit” landar i mitten av augusti.

Förutom b-sidan “Angriff” samt originalversionen av titelspåret inkluderas även två remixer från skivbolagskollegorna i Formalin och Funker Vogt‘s Gerrit Thomas. Utöver detta ytterligare en version signerad Robert Görl (mer känd från D.A.F.).

“Freiheit” släpps den 12 augusti via Out Of Line.

Tracklist

1. Freiheit
2. Angriff
3. Freiheit (Robert Goerl Remix by Robert Goerl of DAF)
4. Freiheit (Gummi-Drum-Remix by G.Thomas of Funker Vogt)
5. Freiheit (Freiheit und Gerechtigkeit Rework by Formalin)