Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Chris Lowe"

Pet Shop Boys – “Thursday (feat. Example)”

Tags: , , , ,


Pet Shop Boys presenterar videon till den kommande singeln “Thursday” (med gästspel av Example) som släpps den 4 november. Låten är hämtad från det senaste albumet “Electric”.

Pet Shop Boys – “Electric”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2LP, Digital
Skivbolag: x2/Kobalt Music Group
Releasedatum: 15 juli 2013
Genre: electropop, electro, synthpop, house, EDM
Producent: Stuart Price
Bandmedlemmar: Neil Tennant, Chris Lowe
Land: England
Recensent: Erik Uppenberg
Köp: TBA

Gnistrar, blixtrar och pulserar av dansgolvsglädje

I höstas kom Pet Shop Boys elfte studioalbum ”Elysium”. Låtarna var ovanligt lugna (läs tråkiga) och melodierna återhållna (läs dåliga). Tonen var eftertänksam, tillbakablickande och bitterljuv (läs bitter). En vuxen och mogen skiva, tyckte vissa, trött och håglös sade de flesta. Texterna var i vanlig ordning smarta, men pop utan starka melodier faller ändå platt.

Dessutom: Kokett introspektion kring den egna karriären är inget som Neil Tennant vanligen ägnar sig åt – hans texter brukar vara personliga men inte privata. Men denna gång var det vad vi bjöds. Tillsammans med en rad konstnärligt och kommersiellt misslyckade singelsläpp var det oroande tecken. ”Elysium” kändes på många sätt som ett avsked.

I efterhand visar det sig att det enda de tog farväl av var EMI/Parlophone, skivbolaget de legat på under nästan hela sin karriär, och startade eget. Mindre än ett år senare är duon tillbaka med ett starkt upptempoalbum som rakt igenom gnistrar, blixtrar och pulserar av både skaparglädje och självförtroende.

Jag påstår inte att ”Electric” är orkesterns bästa skiva (det är enligt mig ”Very”, som ”Electric” är ett slags uppföljare till) men den är på åtminstone två sätt den allra jämnaste. Dels är de nio spåren av genomgående hög klass. Dels är det ett rent dansgolvsalbum, från början tydligen något av ett sidoprojekt för Chris Lowe. Som upptempokille uppskattar jag att vi denna gång inte behöver utstå en enda ballad.

Efter återhållna ”Behaviour” (1990) kom rytmiska ”Very” (1993). Mörka ”Fundamental” (2006) följdes av positiva ”Yes” (2009). Pet Shop Boys skivor tillkommer vanligen som en reaktion på den föregående. Så alltså även denna gång.

Pensionen verkar fjärran för Neil Tennant, just fyllda 59, inte bara för att den nya skivan känns så vital. ”Electric” sägs också vara första albumet i en trilogi gjord i samarbete med nye producenten Stuart ”Jacques Lu Cont” Price. En stor del av äran ska förmodligen tillskrivas honom. Price är mannen bakom electroakterna Les Rythmes Digitales och Zoot Woman, men är numera kanske mer känd som stjärnproducent med Madonna, New Order och The Killers på cv:t.

Många nutida synthband sitter fast i enahanda dunka-dunka, oavsett om de gör EBM, synthpop eller futurepop. De har mycket att lära av hur Stuart Price och Pet Shop Boys snickrar sina danslåtar på ”Electric”. Varje enskild låt genomgår olika temposkiften, taktbyten och byter till och med genre under gång. Så gott som alla låtarna byggs skickligt upp för att stegras mot en euforisk peak någonstans mot slutet.

Det gäller exempelvis ”Inside a Dream”, ”Vocal”, ”Bolshy” och den hjärtskärande vackra Bruce Springsteen-tolkningen ”The Last to Die”, en antikrigslåt som Pet Shop Boys verkligen gör till sin. För att travestera Laibach: Pet Shop Boys gör inte covers, de gör nya original.

Under sin 30-åriga karriär har Pet Shop Boys aldrig varit drivande i populärmusikens utveckling, de har ”bara” varit en skicklig poporkester som tänjer på gränserna för vad kommersiell musik kan handla om. Men som de gaydiscokillar de är, har Tennant och Lowe alltid haft en tå på dansgolvet och ett finger i luften för att känna vad som gäller för tillfället.

Ibland har de följt trenderna, som på sina remixskivor kallade ”Disco”. Ibland har de agerat på tvärs med tidsandan, som när de släppte relativt gitarrintensiva ”Release” mitt under electroclash-eran (2002). Ibland har de gjort både och. Technoinfluenserna på ovan nämnda ”Very” låg förvisso i tiden, men i övrigt var skivan och dess videor en reaktion på grungen.

Den här gången får vi en hel provkarta över de senaste tre decenniernas genrer inom elektronisk dansmusik. Ofta betas flera olika ljudbilder och rytmer av inom en och samma låt. Här hittar vi house, såväl klassisk pianohouse (”Bolshy”) som nutida stekardito (”Vocal”). Italodisco: ”Axis”. Hi-NRG: ”Axis” och ett parti av ”Inside a Dream”. Hip-hop: ”Thursday”. På ”Shouting in the Evening” testar de dubstep, eller kanske snarare gubbstep?

De senaste åren har Pet Shop Boys misslyckats med att ta sig upp på topplistorna. Kanske har det fått dem att slappna av och våga mer. Experimentera med genrer, släppa näst intill instrumentala ”Axis” som första singel, ge ut ett nytt album mindre än ett år sedan den förra.

Då har jag inte ens nämnt skivans bästa låt, ”Love is a Bourgeois Construct”. I låten samplas filmkompositören Michael Nyman, som i sin tur lånat av 1600-talskompositören Henry Purcell. Det är inte första gången på senare år som Pet Shop Boys snattar från klassisk musik – ett tidigare exempel är ”All Over the World” från ”Yes”. Även om det är viss Magnus Uggla-varning på detta grepp, så är det effektivt. Särskilt när man fläskar på med allt annat än minimalistiska bakgrundskörer.

Den euforiska four-on-the-floor-danspopen och textens ironiska humor kontrasteras med den rörande hjärtesorgen hos berättarjaget som lämnats av sin älskade, tröstar sig med sin gamla marxistiska kurslitteratur och intalar sig att kärlek ändå bara är ”en borgerlig konstruktion”. Återigen prövar Pet Shop Boys gränserna för hur många lager av motstridiga känslor, budskap och intertextuella referenser man kan pressa in i en enda simpel discodänga.

Love is a Bourgeois Construct” är en blivande Pet Shop Boys-klassiker, och albumet ”Electric” ett rungande styrkebesked från en av världens genom tiderna bästa popgrupper.

Tracklist

01. Axis (05:33)
02.
Bolshy (05:45)
03.
Love is a Bourgeois Construct (06:42)
04.
Fluorescent (06:17)
05.
Inside a Dream (05:38)
06.
The Last to Die (04:13)
07.
Shouting in the Evening (03:36)
08.
Thursday (featuring Example) (05:03)
09.
Vocal (05:35)

Pet Shop Boys – “Fluorescent” (smakprov)

Tags: , , , ,


En nutt från den kommande Pet Shop Boys-singeln “Fluorescent” som är det andra smakprovet från det kommande albumet “Electric” som släpps i sommar. Enjoy!

Skivbolagsbyte inför Pet Shop Boys “Electric”

Tags: , , , , , , , ,


Pet Shop Boys lämnar Parlophone efter rekordlånga 28 års samarbete med skivbolaget.

Inför det kommande albumet “Electric”, som följer upp förra årets “Elysium” så har den brittiska duon, som består av Neil Tennant och Chris Lowe, skrivit ett världsomfattande kontrakt med Kobalt Music Group.

Duon berättar mer

“Vi är väldigt stola över det nya albumet och samarbetet med Kobalt är väldigt tillfredställande. Vi vill tacka alla som vi arbetat med på Parlophone under de senaste 28 åren både i Storbritannien och utomlands. När vi skrev på för skivbolaget 1985 så hade vi ingen aning om det långa och framgångsrika samarbete som komma skulle. Hursomhelst är det nu en spännande ny fas som väntar och vi ser fram emot ett kreativt och ömsesidigt samt framgångsrikt arbete tillsammans med Kobalt.”

Paul Hitchman på Kobalt berättar mer

“Hela vårt team på Kobalt Label Services är enormt glada över att få vara en del av släppet av det kommande albumet. Vi ser fram emot att arbete sida vid sida tillsammans med Neil, Chris och teamet kring Becker Brown för att kunna maximera potentialen av albumet som redan låter som en kommande klassiker.”

“Electric” produceras av Stuart Price, som tidigare arbetat med bland andra MadonnaLady Gaga och Kylie Minogue och är planerat att släppas under juni månad. (Lyssna på teasern nedan!)

Pet Shop Boys – “Leaving”

Tags: , , , , , ,


Officiella musikvideon till Pet Shop Boys “Leaving” som är det andra singelsläppet från det senaste albumet “Elysium”. Enjoy!

Pet Shop Boys – “Elysium”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album), CD, 2CD**, Vinyl, Digital
Skivbolag: EMI/Parlophone
Releasedatum: 7 september 2012
Genre: Pop, Electropop, Synthpop
Recensent: Erik Uppenberg

En oförsvarligt slapp samling sånger

Den här skivan har märkligt nog hyllats av flera recensenter, som mogen, lågmäld och modig. Själv tycker jag att adjektiv som tråkig, sömnig och slapp ligger närmare till hands. Det är faktiskt så pass illa att jag inför denna recension aktivt drar mig för att lyssna på ”Elysium”. Sämre omdöme kan Pet Shop Boys knappast få av ett troget fan.

Trots att förstasingeln ”Winner” är lättnynnad, nådde den endast 86:e plats på den brittiska topplistan. För en grupp som under sina omkring 50 (!) singlar i princip har abonnerat på topp-20, är det en placering som är lika katastrofal som välförtjänt. ”Winner” följer minsta motståndets lag; en till både text och melodi banal landslagslåt släppt i OS-tider. ”Winner” sammanfattar mycket av det som Pet Shop Boys själva alltid velat definiera sig mot: den kommersiella popmusikens ytlighet, dess cyniska uttänkthet, dess brist på hjärna och ambitioner.

Kommande andrasingeln ”Leaving” har tydligen hälsats av vissa fans som en ny ”Being Boring”. Hur? Varför? Vadfalls? Det är närapå som att, tja,  jämföra ”Citizen Kane” med ”Sean Banan inuti Seanfrika”.

Allt är förstås inte nattsvart. Pungsparkar mot självgoda artistkolleger och självutnämnda världsförbättrare är ett tema som Pet Shop Boys tidigare ägnat sig åt med infam njutning: I ”How Can You Expect to be Taken Seriously?” (1990) smädades Bono, eller om det kanske var Sting. ”The Former Enfant Terrible” (2009) gav Sir Mick Jagger vad han förtjänar. Här kommer ännu ett exempel: ”Ego Music”, inte en särskilt stark låt, men en textmässigt underhållande känga mot uppblåsta och självgoda mediafenomen.

Sent på skivan kommer ”Give it a Go”, ”Memory of the Future” och ”Love Boat”-pastischen ”Requiem in Denim and Leopard Skin”, låtar som varit fungerande mellanspår på en Pet Shop Boys-skiva av normal standard. Här står låtarna i stället ut som de enda acceptabla i en medioker samling utan en enda av de fullträffar duon vanligen lyckas spetsa sina skivor med. (fortsättning nedan)

Pet Shop Boys har tagit som vana att släppa sina album även i en generös dubbelversion i begränsad upplaga. Bonusskivan ** brukar innehålla helt nya låtar, samarbeten med andra artister eller remixade versioner av låtar från huvudskivan. Förra albumet ”Yes” (2009) ackompanjerades exempelvis av bonusskivan ”Etc” med ambitiösa dubversioner av ett flertal spår och en stark duett med Philip Oakey från The Human League. Även på denna punkt brister ”Elysium”, då bonusskivan ** denna gång helt enkelt utgörs av instrumentalversioner av låtarna.

Titeln ”Elysium” (dödsriket i grekisk mytologi) har tillsammans med vissa av låtarnas teman och titlar (”Leaving”, ”Requiem in Denim and Leaopardskin”) fått många att spekulera i att detta skulle vara Pet Shop Boys svanesång och sista riktiga albumsläpp. Jag tror och hoppas att så inte är fallet. Det skulle vara ett ovärdigt farväl, och enligt en intervju i gaymagasinet Attitude har Pet Shop Boys redan material till en mer dansant skiva planerad till 2013.

God popmusik sätter sig sällan direkt, utan växer med tiden. Det gällde ”Release” från 2002, den – för att vara Pet Shop Boys – ovanligt gitarrintensiva skiva som hittills räknats som duons svagaste. Det är möjligt att även ”Elysium” i någon mån tar sig, efter det att den värsta besvikelsen har lagt sig. Men jag är tveksam.

Ska du bara lyssna på en Pet Shop Boys-skiva i år, är det den överlägsna B-sidessamlingen ”Format från i våras som du ska låna ditt öra. ”Elysium” framstår vid en jämförelse som en oförsvarligt svag samling sånger. Och som Pet Shop Boys sämsta skiva.

Tracklist

  1. Leaving  3:47
  2. Invisible  5:02
  3. Winner  3:46
  4. Your Early Stuff  2:32
  5. A Face Like That  5:02
  6. Breathing Space  5:07
  7. Ego Music  3:04
  8. Hold On  3:16
  9. Give It a Go  3:52
  10. Memory of the Future  4:28
  11. Everything Means Something  4:46
  12. Requiem in Denim and Leopardskin  5:45

Tracklist Bonus Disc

  1. Leaving (Instrumental)  3:47
  2. Invisible (Instrumental)  5:02
  3. Winner (Instrumental)  3:46
  4. Your Early Stuff (Instrumental)  2:32
  5. A Face Like That (Instrumental)  5:02
  6. Breathing Space (Instrumental)  5:07
  7. Ego Music (Instrumental)  3:04
  8. Hold On (Instrumental)  3:16
  9. Give It a Go (Instrumental)  3:52
  10. Memory of the Future (Instrumental)  4:28
  11. Everything Means Something (Instrumental)  4:46
  12. Requiem in Denim and Leopardskin (Instrumental)  5:45

Pet Shop Boys – “Winner”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (EP), CD, Digital, Spotify
Skivbolag: EMI/Parlophone
Releasedatum: 6 augusti 2012
Genre: Pop, Electropop, Synthpop
Recensent: Erik Uppenberg

Tunn EP ett oroande smakprov inför elfte albumet

Slut på idéer eller en tillfällig formsvacka? Förra Pet Shop Boys-singeln var den enligt mig tunnaste de någonsin gett ut: ”Together”, från hit-samlingen ”Ultimate”. Och förra fullängdaren – låt vara ingen riktig Pet Shop Boys-skiva – var ett experimentellt balettsoundtrack som inte står på egna ben eller är njutbart utanför själva föreställningen: ”The Most Incredible Thing” (2011).

Pet Shop Boys nya singel ”Winner” låter som en tunn uppföljar-hit från något irriterande pojkband, eller som en ratad officiell låt till något av sommarens sportevenemang, fotbolls-EM och OS. Vilket, om jag tänker efter, inte är omöjligt att det faktiskt är.

Pet Shop Boys singlar brukar bjuda på bonuslåtar som i sig själva ofta är små mästerverk. Men inte heller de tre övriga spåren, som gör ”Winner” till en fullständig EP, övertygar. Bäst är småtjusiga ”Into the Woods”, en symfonisk historia där Sparks möter KraftwerksTour de France”.

Tillsammans med ett annat spår som släppts med tillhörande video, den atmosfärstarka men melodisvaga ”Invisible”, bådar detta mindre gott inför orkesterns förestående elfte album. Har världens främsta elektroniska duo tappat omdömet? Neil Tennant tycker själv att ”Together” är bland de bästa singlar Pet Shop Boys släppt, vilket får mig att undra. Hur det egentligen står till får vi veta när ”Elysium” släpps i början av september.

Tracklist

  1. Winner  3:48
  2. A Certain “Je ne sais quoi”  4:58
  3. The Way Through the Woods (Long Version)  5:42
  4. I Started a Joke  3:17

Pet Shop Boys – “Format”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) 2CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Parlophone (EMI Music)
Releasedatum: 6 februari 2012
Genre: Pop, Electropop
Recensent: Erik Uppenberg

Upptempo, vemod och undangömda pärlor

Pet Shop Boys har alltid varit frikostiga med extralåtar på sina singelsläpp. ”Format” är en uppföljare till den sexton år gamla ”Alternative”, som samlade duons B-sidor och bonusspår från åren 1985 till 1994. Låtarna gås igenom kronologiskt och avhandlas spår för spår av Neil Tennant och Chris Lowe i den medföljande bookleten.

B-sidor och bonusspår blir ofta de låtar som inte riktigt passar in på fullängdarna, vilket gör skivan till en mer varierande musikalisk resa än ett vanligt Pet Shop Boys-album. Här ryms allt från drum and bass-försöket ”Betrayed”, via Beatles-doftande ”I Didn’t Get Where I Am Today” till en pastisch på temat från ”Love Boat” kallad ”Between Two Islands”. Liksom på ”Alternative” finns här en handfull raka dansspår – ”Disco Potential”, ”Casting a Shadow”, ”In the Night (2005)” och några lite mer experimentella försök, exempelvis ”The Former Enfant Terrible” som är en välriktad känga mot Sir Mick Jagger.

Pet Shop Boys brukar också bjuda på demoversioner avsedda för sidoprojekt och andra artister som bonusspår. ”Confidential”, skriven för Tina Turner, ”Friendly Fire” från musikalen ”Closer to Heaven” och ”No Time for Tears” som ingick i Pet Shop Boys soundtrack till stumfilmsklassikern ”Pansarkryssaren Potjemkin”. (fortsättning nedan)

En hel rad starka låtar är från åren runt 1996,  då duon släppte sitt enligt mig mest ojämna album ”Bilingual”: ”The Truck Driver and His Mate”, ”How I Learned to Hate Rock and Roll”, ”Hit and Miss” och ”Delusions of Grandeur”. Kanske ansågs låtarna inte fungera jämte de latinodoftande rytmer som präglade ”Bilingual”, men jag har ändå svårt att förstå att man inte bytte några av de svagare albumspåren mot dessa.

Två andra undangömda pärlor och personliga favoriter är ”Bright Young Things” och ”After the Event”. Upptempo och starka melodier paras med vemod, såväl musikaliskt som textmässigt, i dessa bägge storstadsbetraktelser från duons hemstad London. Pet Shop Boys när de är som allra bäst – och det vill inte säga lite.

Men på en samling med hela 38 spår är förstås inte allt av hög klass. Här finns också exempel på Pet Shop Boys när de enligt mig är som sämst: mesiga ballader och midtempolåtar som ”Silver Age” och ”Searching for the Face of Jesus”. Just frånvaron av två dåliga låtar avslöjar att samlingen inte är helt komplett: Den onödiga covern ”Je t’aime (Moi non plus)” och outhärdligt mjäkiga ”Sail Away (Ace of Clubs)” saknas. Bägge är från tiden kring albumet ”Nightlife” (1999) och jag är faktiskt glad att slippa dem.

Tracklist CD 1

  1. The truck driver and his mate
  2. Hit and miss
  3. In the night (1995)
  4. Betrayed
  5. How I learned to hate rock ‘n’ roll
  6. Discoteca (New Version)
  7. The calm before the storm
  8. Confidential (Demo for Tina)
  9. The boy who couldn’t keep his clothes on
  10. Delusions of grandeur
  11. The view from your balcony
  12. Disco potential
  13. Silver age
  14. Screaming
  15. The ghost of myself
  16. Casting a shadow
  17. Lies
  18. Sexy Northerner

CD 2

  1. Always
  2. Nightlife
  3. Searching for the face of Jesus
  4. Between two islands
  5. Friendly fire
  6. We’re the Pet Shop Boys
  7. Transparent
  8. I didn’t get where I am today
  9. The Resurrectionist
  10. Girls don’t cry
  11. In private (7-inch mix): Pet Shop Boys with Elton John
  12. Blue on blue
  13. No time for tears (7-inch mix)
  14. Bright young things
  15. Party song
  16. We’re all criminals now
  17. Gin and Jag
  18. After the event
  19. The former enfant terrible
  20. Up and down

Ytterligare B-sidor från Pet Shop Boys

Tags: , , , , , , , , ,


Brittiska Pet Shop Boys (med Neil Tennant och Chris Lowe) är nu i full gång med att skriva låtar och ta fram idéer till bandets elfte (ännu ej titulerade) studioalbum som är planerat för släpp under hösten 2012.

Under tiden släpper man “Format”, som samlar remastrade b-sidor från singelsläpp gjorda mellan 1996-2009. Samlingen följer upp “Alternative” från 1995 (som innehöll b-sidorna mellan 1984-1995).

Som en extra bonus innehåller bookleten en intervju med bandet signerad författaren Jon Savage som är känd för bland annat Sex Pistols-biografin “England’s Dreaming” (2001) och “Teenage: The Creation of Youth Culture” (2007).

“Format” släpps den 6 februari via Parlophone.

Tracklist

CD 1

  1. The truck driver and his mate
  2. Hit and miss
  3. In the night (1995)
  4. Betrayed
  5. How I learned to hate rock ‘n’ roll
  6. Discoteca (New Version)
  7. The calm before the storm
  8. Confidential (Demo for Tina)
  9. The boy who couldn’t keep his clothes on
  10. Delusions of grandeur
  11. The view from your balcony
  12. Disco potential
  13. Silver age
  14. Screaming
  15. The ghost of myself
  16. Casting a shadow
  17. Lies
  18. Sexy Northerner

CD 2

  1. Always
  2. Nightlife
  3. Searching for the face of Jesus
  4. Between two islands
  5. Friendly fire
  6. We’re the Pet Shop Boys
  7. Transparent
  8. I didn’t get where I am today
  9. The Resurrectionist
  10. Girls don’t cry
  11. In private (7-inch mix): Pet Shop Boys with Elton John
  12. Blue on blue
  13. No time for tears (7-inch mix)
  14. Bright young things
  15. Party song
  16. We’re all criminals now
  17. Gin and Jag
  18. After the event
  19. The former enfant terrible
  20. Up and down