Format: (Album) CD
Skivbolag: Artoffact Records
Releasedatum: 3 juni 2014
Genre: Industrial, industrial metal
Bandmedlemmar: A. Mincolla, X. Swafford, A. Means, C. Brawner
Land: USA
Recensent: Niklas Hurtig
(English version below)
Kompakt industrial med innovativa inslag
Efter en succéartad smygdebut med ett par singlar och en handfull remixer under 2013 gjorde sig det amerikanska industrialbandet 3TEETH ett namn att lägga på minnet. Nu har deras första studioalbum – självbetitlade ”3TEETH” släppts på Artoffact Records, som bland andra har släppt musik av Dead When I Found Her, Interlace, Legend och Decree.
Soundet är differentierat men kretsar kring klassisk Industrial där vissa partier påminner om 80-talsgroove, andra är väldigt experimentella medan en del är mer åt Metal-hållet.
Sången är som sig bör starkt distad och når sin höjdpunkt i ”Master of Decay” där den antar en mekanisk ton som låter mycket bra. Spåret är för övrigt det mest drivande av alla och har ett mäktigt dansant tempo med härliga melodiska partier.
Mörka basgitarrer ackompanjerar skrikiga och metalliska ljud i Industri-tribal-spåret ”Chasm” och man får nästan en känsla för Juno Reactors mörka tongångar när de knappt tre minutrarna avverkas allt för snabbt.
Albumets tema verkar genomgående vara en kritisk inställning till stora maktgalna företag och kommersialism samt ett sorts folkligt motstånd mot översittarattityder och förtryckarregimer. Mottot är att befria sig från det hjärndöda medialandskap vi lever i och börja se världen med mer kritiska ögon.
På ett sätt är detta klassiska ideologier och ställningstagande för både punk- och industriscenen. Skillnaden med 3TEETH är att de illustrerar varje budskap med tillhörande konstverk vilket verkligen gör dem till en multimediagrupp. På samma sätt som bl.a. Kraftwerk och Laibach benämnt sig själva som konstkollektiv måste nog även 3TEETH anses ingå i det facket.
Varje spår har något som sticker ut och gör de intressanta på sitt alldeles egna sätt. Oavsett om det är elgitarrmangel, fioler eller suggestiva basljud så ger de ett rikt audiellt intryck vilket imponerar.
Spåren är kompakta, de flesta kring tre till fyra minuter och gör inte utrymme för någonting utöver temat för stunden. På ett sätt är detta en ganska punkig inställning till musik där det låter lite skitigt och långa introduktioner är helt otänkbara.
Sista spåret, instrumentala ”Too Far Gone” är en vacker och hård avslutning på ett mycket bra album som växer för varje genomlyssning.
Tracklist
01. Nihil (4:02)
02. Consent (3:01
)
03. Pearls 2 Swine (5:02)
04. Dust (3:46)
05. Zeit (0:40)
06. Master Of Decay (4:49)
07. Unveiled (3:09)
08. Dissolve (3:06)
09. Eradicate (3:15)
10. X-Day (3:15)
11. Final Product (3:08)
12. Antiflux (4:36)
13. Chasm (2:55)
14. Too Far Gone (4:10)
15. Catalyst (2:43)
Compact Industrial with innovative elements
After a successful debut with a couple of singles and a handful of remixes during last year the American Industrial group 3TEETH made a name for themselves worth remembering. Now their first studioalbum – selftitled “3TEETH” has been released on Artoffact Records, which has previously released music by Dead When I Found Her, Interlace, Legend and Decree.
The sound is differerentiated but revolves around classic Industrial where certain parts reminds of 80’s groove, others are very experimental while some turn to Metal.
The singing is as it should be strongly distorted and reaches its peak in “Master of Decay” where it assumes a mechanical tone that sounds very good. The track is also the most driven of all and has an impressive danceable tempo with wonderful melodic elements.
Dark bassguitars ackompany shrieking and metallic sounds in the Industrial-tribal track “Chasm” and you can sense the dark tones of Juno Reactor when the three minutes are cleared off too quickly
The theme of the album seems all through to be a critical stand of big corporations and commersialism along with a kind of affable resistance to governance of oppression. The motto is to release one self from the mindless media landscape we live in and to start seeing the world in a more critical point of view.
In a way these are classic ideologies and statements of both the Punk and the Industrial scenes. The difference with 3TEETH is that they illustrate each message with a piece of art which truly makes them a multimedia group. In the same way that Kraftwerk and Laibach among others label themselves as art collectives 3TEETH should be considered as one of those.
Each track has something that sticks out and makes them interesting in their own way. Regardless if it’s guitar hammering, strings or suggestive basslines it gives a rich audial impression that impresses.
The tracks are compact, most at three to four minutes and leaves no room left for anything but the theme for the moment. In a way this is a rather punky attitude towards music where it sounds dirty and long introductions are out of the equation.
The last track “Too Far Gone” is a beautiful and harsh ending to a very good album that grows for each listen.
