Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Camouflage"

Tidigare Camouflage-duon nu redo för albumdebut med M.I.N.E.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Den forne Camouflage-duon med låtskrivaren och sångaren Marcus Meyn och gitarristen Volker Hinkel står nu, tillsammans med trummisen Jochen Schmalbach, redo presentera detaljerna för den första fullängdaren med den nya trion M.I.N.E.

Unexpected Truth Within kan förbokas här redan nu och innehåller, utöver de fyra spåren hämtade EP:n One som släpptes förra våren, ytterligare åtta spår inklusive singelspåren “The One” och “Dangerous” som tidigare gar släppts med tillhörande musikvideos (se nedan). M.I.N.E. följer i Camouflages fotspår och levererar melodiös och refrängstark ofta akustiskt och organiskt kryddad synthpop.

Den tyska synthpopgiganterna Camouflage debuterade med Voices & Images redan 1985, fick sitt stora genombrott med hiten “The Great Commandment” (1987) och har sedan dess släppt ytterligare sju fullängdsalbum, senast den unisont hyllade Greyscale som släpptes 2015.

Unexpected Truth Within släpps den 25 maj via Oblivion.

 

Tracklist

01. The One (04:14)
02. Same But Different (04:59)
03. MeOrMy (05:46)
04. Undone (04:47
05. Things We’ve Done (03:55
06. Lean On (04:20)
07. Wonder (04:30)
08. Dangerous (04:47)
09. White Trash (04:28)
10. Reach Out (04:14)
11. A World Without A Smile (03:56)
12. Leave And Let Go (01:59)

 


M.I.N.E – “Things We’ve Done”

Tags: , , , , ,


 

Den nya tyska synthopkvartetten M.I.N.E., som består av Camouflage-medlemmarna Marcus Meyn och Volker Hinkel samt Jochen Schmalbach och Jakob Nebel, presenterar videon till den första singeln “Things We’ve Done”.

Jens Atterstrand sammanfattar 2015

Tags: , , , , , , , ,


Medan 2014 var mycket av de nya stjärnorna och heta debutanternas år så blev 2015 året där både gamla och nya hjältar återvände till scenen med comebackalbum i varierad kvalitet. Bland gamlingarna fann vi pionjärer som New OrderDuran Duran och A-ha medan storheter från vår tid som Beborn Beton och Camouflage i sin tur återvände med nytt material.

Den genomgående känslan under det gångna året är också att alternativ elektronisk musik i olika former har givits alltmer utrymme i mer kommersiell media och att den via diverse mutationer med rådande musiktrender lyfts fram en hel del både på större konsertscener och i radio och TV.

På vår lilla inhemska scen så har en lång rad etablerade och aktiva band presenterat nytt material varpå flera av dem också har uppmärksammats i utlandet och har belönats med platser på ett par ett par av de större etablerade festivalerna. Band som KiteMachinista, Biomekanikk och Vanguard har alla gjort flera framgångsrika turer ner på kontinenten och flera av dem är nu inbokade till stora tyska festivaler som E-tropolis, Amphi och Wave Gotik Treffen nästa år tillsammans med en handfull andra mindre svenska akter.

Det udda och experimentella har också tagit ytterligare ett kliv framåt mycket tack vare eldsjälar som Kollaps Records (Stockholm), Klubb Död och festivalen Kalabalik på Tyrolen vars framgångsrecept jag hoppas få se blomma ut ännu mer framöver. Bar- och klubbscenen är för övrigt mer levande än någonsin i alla fall i storstäderna men samtidigt verkar tyvärr livescenen ha tagit ett par kliv tillbaka mycket på grund av den rådande lokalbristen och ekonomiska svårigheterna för våra små arrangörer.

Nedan följer mina personliga favoriter från året som har gått utan inbördes ordning (klicka på titlarna för att komma till respektive recension). Utöver detta bjuder jag även på drygt två dussin låtar som inte nödvändigtvis är årets bästa, men som av olika anledningar har fastnat på mina personliga spellistor.

Album

iamx_metanoia

 

IAMX – “Metanoia”

“Genialisk IAMX åter i helelektronisk kostym”

 

agent_side_grinder_alkimia

 

Agent Side Grinder – “Alkimia”

“Få i den här genren lyckas med bedriften att presentera elektronisk musik så full av känslor och liv”

 

destin_fragile_halfway_to_nowhere

 

Destin Fragile – “Halfway to Nowhere”

“En historisk synthpoppärla i sitt sammanhang”

 

mind.in.a.box_memories

 

Mind.in.a.Box – “Memories”

“Förmodligen den bästa sedan “Dreamweb””

 

camouflage_greyscale

 

Camouflage – “Greyscale”

“Gråskaligt blir fullskaligt”

 

beborn_beton_a_worthy_compensation

 

Beborn Beton – “A Worthy Compensation”

“Ett av årets absolut bästa album i en till synes odödlig genre”

 

dead_when_i_found_her_all_the_way_down

 

Dead When I Found Her – “All the Way Down”

“Perfekt utförd förvaltning av det nostalgiska arvet”

 

 

Susanne Sundfør – “Ten Love Songs”

“Tio älskvärda niopoängare”

 

 

Kite – “VI”

“Genom kosmisk främmandegöring har de skapat ett elektroniskt rymdlandskap som man vill återbesöka om och om igen”

Konkurrensen om plats 10 var så hård att jag blev tvungen att inkludera några bubblare även den här gången…

Bubblare

Hocico – “Ofensor”
Neuroticfish – “A Sign of Life”
Machinista – “Garmonbozia”
X-Marks the Pedwalk – “The House of Rain”
Johan Baeckström – “Like Before”
Black Nail Cabaret – “Harry Me, Marry Me, Bite Me”
Celldöd – “Pulsdisco”
Hearts of Black Science – “Signal”
Conjure One – “Holoscenic”
kFactor – “Ghastly Monolith”

Årets debutant

Delaykliniken – “Suddenly”

Låtar

IAMX – “Happiness”
Ingen annan gör det som Chris Corner.

Delaykliniken – “No Matter”
Starka albumdebutanter levererar en av årets starkaste poprefränger.

Retrogramme – “She Gives Me Nightmares”
Medryckande, dansant och härligt experimentell electro från USA.

Cardinal Noire – “MKIV: Eternal”
Finsk mörk och kraftfull electro-industrial som skickar kalla Vancouver-vibbar längs ryggraden.

Beyond Obsession – “Song For the Dead”
Vemodig mörk och refrängstark synthpop från genrens förlovade land Tyskland.

Jean-Michel Jarre & Vince Clarke – “Automatic, Pt 2”
När två trollkonstnärer möts skapas magi.

DRP – “Family”
Japansk EBM från 1990 gör undergroundsuccé 2015.

Biomekkanik – “Melancholy Friend”
Proffsigt låtbygge levereras iklädd kristallklar produktionskostym.

Dead When I Found Her – “Downpour”
Melodiöst med mycket atmosfär från en av genrens just nu intressantaste akter.

Hocico – “Heart Attack”
Blytung comeback från mästarna i genren.

Hearts of Black Science – “Protector”
Fullmatad skimrande electrorock för de stora arenorna flirtar med såväl New Order som Depeche Mode.

Susanne Sundför – “Delirius (Richard X Remix)”
Brittiske producenten Richard Philips adderar tung basgång och dansant beat på norskans hit från succéalbumet.

Black Nail Cabaret – “The Critical Cult of Dora”
Mörk mystik från ungerska duon levererad i sambatakt.

Celldöd – “Stålull”
The Pain Machinery-bekantingen Anders Karlsson skruvar fram 7 minuter dansant örongodis.

Agent Side Grinder – “Hexagon”
Härligt electro-industriell utflykt från det mer lättillgängliga succéalbumet “Alkimia”.

Conjure One – “Ghost (feat. Kristy Thirsk)”
Sjönsjungande Kristy Thirsk briljerar på forne Front Line Assembly-bekante Rhys Fulbers senaste album med sidoprojektet.

X-Marks the Pedwalk – “Amplified Dichotomy”
Makarna Schmechta fortsätter utforska ny intressant mark inom modern electro och futurepop.

Tenek – “Sunlight”
Pet Shop Boys möter Mesh i snyggt programmerad modern blipblop-pop.

Mind.in.a.Box – “Unforgiving World”
Arpeggios och vocoders i kraftfull symbios. Stefan Poiss och Markus Hadwiger fortsätter imponera.

Kite – “Nocturne”
Nicklas Stenemo plockar upp vocodern och levererar årets vackraste och mest ödesmättade synthballad.

Youth Code – “Anagnorisis”
Kanada-doftande brutal electro-industrial från scenens kaxigaste duo producerad och mixad av den forne Front Line Assembly-bekantingen Rhys Fulber.

La Santé – “Meskalina”
Skruvad body från Polen i sann DAF-anda.

Minuit Machine – “Battles”
Nattsvart melankolisk synth noir från Parisduon. Hade Robert Smith fötts som kvinna så hade han sannolikt låtit som sångerskan Amandine Stioui.

kFactor – “Faithful  Children”
Brasilianaren Lauro Guedes Junior är arvtagaren till ett sound som föddes i Belgien och Sheffield och vidareutvecklades i Vancouver.

The Operating Tracks feat. Rein – “Testify”
Rein gästspelar med nykomlingarna The Operating Tracks och river om ordentligt i en alltför mansdominerad scen.

 

Gråskalig återkomst av Camouflage

Tags: , , , , , , , , ,


Tyska Camouflage, som inte har varit aktuella med nytt studiomaterial sedan man släppte “Relocated” 2006, gör sig nu redo att återvända med det nya albumet “Greyscale”.

camouflage_shine

Den välkända trion med sångaren Marcus MeynHeikio Maile och Oliver Kreyssig befinner sig just nu i Berlin för att slutföra inspelningarna av videon till den första singeln “Shine” som släpps den 20 februari.

“Greyscale”, som blir synthpopgiganternas åttonde fullängdare i ordningen, innehåller tolv spår och inkluderar även duetten “Count On Me” där Marcus Meyn får sällskap av Wolfsheim-sångaren Peter Heppner.

(Se videon till “Shine” och lyssna på ytterligare smakprov nedan!)

Camouflage bildades 1983 och fick sitt stora genombrott med “The Great Commandment” (1987). Bandet radade under slutet av åttiotalet sedan upp hits som “Neighbours” (1988), “Stranger Thoughts” (1988), “One Fine Day” (1989) och “Love is a Shield” (1989) och gjorde sin officiella albumdebut via Hamburgbaserade Metronome med “Voices & Images” under 1988.

“Greyscale” släpps den 6 mars via Bureau B.

Tracklist

camouflage_greyscale

01. Shine
02. Laughing
03. In the Cloud
04. Count on Me (feat. Peter Heppner)
05. Greyscale
06. Still
07. Misery
08. Leave Your Room Behind
09. Light Grey
10. End of Words
11. Dark Grey
12. I’ll Find


Liverapport: Amphi Festival 2012, Köln

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: The Wars, A Life Divided, Spetsnaz, Mind.In.A.Box, Corvus Corax, Camouflage, Eisbrecher, The Sisters of Mercy, Eisenfunk, Tyske Ludder, X-RX, Seabound, Assemblage 23, SITD, Haujobb, Nachtmahr, Apoptygma Berzerk, D.A.F., Lord of The Lost, Solar Fake, Aesthetic Perfection, Stahlzeit, The Crüxshadows, Mono Inc., Blutengel, Blutengel, And One, Schöngeist, Whispers in The Shadow, The Other, Coppelius, 18 Summers, Conjure One, Combichrist, Project Pitchfork
Datum: 21-22 juli 2012
Scen: Tanzbrunnen, Köln
Rapport: Joakim Holfve
Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedan!

När Arvika har dött och ingen annan svensk festival (undantaget Emmaboda kanske?) orkar med att boka några vettiga band är det dags att styra kängorna söderut. Elektroskull – Synthportalen-duon Joakim Holfve och Anders Nord rapporterar från Amphi Festival i tyska Köln.

Med drygt 16 000 biljetter sålda och en inte alldeles tokig lineup ses Amphi Festival i Köln, Tyskland som en av de bättre festivalerna i genren – förmodligen med all rätt! Efter att ha varit en “freshman” förra året hade jag den här gången en smula bättre koll på vad som man inte ska missa – och vad som är lite mer. Framför allt har jag fått en bild av en festival som är lika tajt och uppstyrd som vilka tyskfloskler som helst. Amphi är, på många sätt och vis, Tyskland objektifierat.

Amphi Festival 2012 (den åttonde i ordningen sedan starten 2005) var lika organiserat som den alltid verkar vara och arrangemanget är oklanderligt. Bortsett från att festivalen kunde ha haft lite fler toaletter och en smula bättre utbud när det kommer till maten är det svårt att hitta något att gnälla över. Jag tycker fortfarande att festivalen börjar för tidigt och slutar precis likadant – för tidigt. Att det sista bandet går av innan midnatt känns lite fånigt och de tidigaste banden missas av många.

Bandmässigt hade arrangören Orkus täckt in det mesta. D.A.F. och And One för gammelsyntharna, Nachtmahr och Combichrist för nysyntharna, medan gotharna höll till godo med The Sisters of Mercy och så vidare. Det roliga med Amphi är att det är typ… “kreddigt”. Genomgående så försöker banden verkligen göra något av showen (som exempelvis Agonoize gjorde i fjol) och inte bara ställa ut skorna och låta det vara ännu en festivalspelning. Genomgående imponerade banden i intensitet och publikfrieri. Vore det inte bara för att ljudet är rätt eländigt på inomhusscenen hade det varit full pott.

För de som saknar “de gamla goda åren” på Arvikafestivalen eller tycker att Wave Gotik Treffen (i Leipzig) är för meckigt är det verkligen dags att få upp ögonen för Amphi. Redan nu har festivalen presenterat namn som Alien Sex Fiend, Welle:Erdball, FabrikC och Fields of Nephilim inför nästa år och med en så pass tight organisation, bra stad att hitta hotell i (även om Köln i övrigt kanske är i tråkigaste laget), världens bästa beachclub och en bra nattklubb är det bara att packa väskan och åka ner.

Det är bara så trist att festivalen endast är två dagar lång, tiden går som bekant alldeles för fort…

Årets bästa band

Aesthetic Perfection. Gjorde ingen besviken. Med en rätt taskig tid (typ halv tre på eftermiddagen) är det ingen lätt uppgift att göra en riktigt bra show. Daniel, Tim och Elliott gjorde en riktigt bra spelning och efterskakningarna sitter i än.

Årets besvikelse

Apoptygma Berzerk. Ni är inte Bon Jovi!

Årets favorit i repris

Beachcluben. En sån fenomenal idé! Det självklara hänget för alla och anledningen till att man missar fler konserter än man kanske hade velat.

Årets miss

Svor lite åt mig själv för att jag inte såg Solar Fake och Haujobb.

Årets fråga

Är det inte dags att utöka festivalen med fredag också snart?

Årets “det-här-får-jag-inte-missa-nästa-år”

Köpa nya kängor. Mina fötter har skavts ner med hälften…

Aesthetic Perfection

Seabound

Tyske Ludder

And One

Assemblage 23

Blutengel


!distain – “On/off”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD / Download
Skivbolag: Echozone
Releasedatum: 13 maj 2011

Genre: Synthpop

5/10

Sömnig comeback med få höjdpunkter

Klassiska tyska synthpopduon !distain, som numera består av Alexander Braun och Manfred Thomaser, återvände under våren med nya albumet “On/off”, det första egentliga nya studiomaterialet sedan 2004 års “25 Frames a Second”.

!distain är ett gammalt klassiskt synthpopband som under mitten av nittiotalet slog igenom med sin melodistarka och välproducerade synthpop Depeche Mode’s fotspår tillsammans med band som bland annat De/Vision, Camouflage och Melotron.

Som medproducenter på “On/off” kan man notera Remi Janotta, som tidigare arbetat med Psyche och Peter Rainman, som är mest känd för sitt projekt People Theatre. Utöver detta gästspelar flera andra artister på albumet; Tyska Elektrostaub bidrar till en alternativ version av första singelsläppet “Mein weg”. Den svenska sångerskan Tess Friess, som är känd från den numera avvecklade electropoptrion Dual Density, ger ena halva av duetten “What Do You Want From Me?” och utöver detta bidrar Rick Prokein“Monokultur”, som för övrigt är en av albumets absoluta höjdpunkter. Seyhan, som arbetat med bandet tidigare, bland annat på “East At Last”, läser också prologen i inledningen av “The 6th Floor”. (fortsätter nedan)


“On/off” är minst sagt rätt ojämnt och låtbyggnaden i flera av spåren påminner för mycket om varandra. !distain väljer att blanda tyska och engelska, tempot varieras något i ett par av låtarna. Men trots dessa inslag så flyter stora delar av “On/off” ihop till en enda jämntjock massa. Visst, arrangemangen är stundtals riktigt snygga, melodierna är hyfsade och sånginsatsen är klanderfri. Men det totala intrycket blir tyvärr väldigt sömnigt, trots att man bland de tolv spåren faktiskt finner flera ganska välkomponerade stycken av elektronisk pop.

// Jens Atterstrand, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. The 6th floor (feat. Seyhan)  4:04
  2. Mein weg  4:29
  3. Why (bootlicking hypocrites)  4:20
  4. 100%  4:31
  5. Values of Trust  4:31
  6. What Do You Want From Me? (feat. Tess Fries)  5:39
  7. My God  4:51
  8. Monokultur (feat. Rick Prokein)  4:07
  9. Together  4:00
  10. Second Coming  5:55
  11. Mediaeval Presence  4:38
  12. Mein weg (Elektrostaub feat. !Distain)  4:20

Lyssna på Spotify!

Split Mirrors – “From The Beginning”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Download
Skivbolag: Trigger Jam Records
Releasedatum: 31 januari 2011

Genre: Synthpop

7/10

Full av catchy 90-tals synthpop

Tyska gruppen Split Mirrors beskriver själva sin musik som typisk 80-talssyntpop. Det tycker jag inte stämmer, mina tankar går snarare till tidigt 90-tal och därmed ett sound som inte ligger mig personligen särskilt varmt om hjärtat. Men för er som gillar exempelvis De/Vision, Camouflage och Rational Youth är den här skivan, full med catchy syntpop, väl värd att upptäcka.

Split Mirrors bildades 1985, inspirerade av bland annat sina vänner i Alphaville i hemstaden Münster. Efter en längre tids uppehåll, då medlemmarna Achim Jaspert och Andy Cay i stället skrev låtar åt andra artister, återupptog de verksamheten som Split Mirrors i slutet av 00-talet, nu med nytillskottet Henry Flex på keyboards.

”From the beginning” är orkesterns tredje album, och det andra sedan återkomsten. Till största delen består skivan av låtar som skrevs under 1980-talet, men som av någon anledning aldrig gavs ut. Det är svårt att förstå varför materialet fick stanna i byrålådan – standarden är genomgående hög.

En personlig favorit är ”Silent Way (80ies Mix)”, som med sin oktavbas avviker från det 90-talsdoftande huvudspåret. En annan låt som står ut lite extra är ”Don’t Break My Heart”. Bland de få plumparna i protokollet är de två spåren som gästas av rapparen Sincere – modigt grepp, men det blir inte bättre för det – och autotunade ”The New Man (In the Mirror Remix)”. I övrigt är skivan från början till slut ett föga originellt men gott pophantverk.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. I Can’t Wait For You  5:13
  2. Feel As Time Goes By  4:03
  3. Don’t Break My Heart  3:41
  4. I Still Don’t Know  4:12
  5. More In Glass (Green Smoke Ambient Mix)  5:28
  6. Set My Love On Fire  3:50
  7. Love Is Just A Waste Of Time (Radio Edit)  3:20
  8. Silent Way (80ies Mix)  3:30
  9. The New Man (In The Mirror Remix)  4:33
  10. Whenever You Love Me  3:33
  11. I Don’t Know Why  4:55
  12. Made In China  3:33
  13. In The House Of Love  3:44
  14. Jiu Zhe Yang Ba  3:32

And One lämnar Out Of Line

Tags: , , , , , , , , , , ,


And Ones sångare och frontman Steve Naghavi meddelar att bandets kontrakt med tyska Out Of Line inte förnyades inför senaste albumsläppet “Tanzomat” och den föregående EP’n “Zerstörer”. Bandet går ut med ytterligare information via myspace där man med stort självförtroende meddelar att man nu är “öppna för diskussioner med nya och motiverade skivbolag” och att man kommer meddela inom kort vilket bolag som “vinner priset” av att signa bandet. I samma veva annonserar man också ut ytterligare ett singelsläpp med titeln “Fuer Zwei” är planerad till juni månad. Bandet är kommer under året dela på Legends Of Synthpop-turnén tillsammans med bland annat Camouflage, Minerve, De/Vision, Iris och Mesh.

Vår recension av nya albumet “Tanzomat” dyker upp inom kort, recensionen av “Zerstörer” EP’n finns här.

And One “Tanzomat” – Detaljerna klara!

Tags: , , , , , , , , , ,


And One‘s första riktiga albumsläpp sedan 2006 års “Bodypop” levereras inom kort.

Den tyska trion, som består av frontmannen och sångaren Steve Naghavi uppbackad av Chris Ruiz och Gio van Oli, släppte nyligen EP’n  “Zerstörer”, där titelspåret är helt fristående och ej inkluderat på kommande fullängdaren.

Under året har man också planerat in ett antal livedatum tillsammans med Camouflage, De/Vision och Minerve.

Nya albumet släpps, utöver i den ordinarie utgåvan, i en dubbeldisc-utgåva* i digipak med tillhörande bonus-CD med livematerial

“Tanzomat” släpps den 4 mars via Out Of Line.

Tracklist

  1. Save The Hate
  2. Shining Star
  3. Only Your Dreams
  4. Dancing In The Factory
  5. Angel Eyes
  6. Seven
  7. The Aim Is In Your Head
  8. Electrocution
  9. Sex Drive
  10. Playing Dead
  11. No Song For You
  12. And I Love

Tracklist bonus CD (live)*

  1. Ego
  2. Second Front
  3. Love & Fingers
  4. Men In Uniform
  5. Sexkeit
  6. My Warrior
  7. Tanz Der Arroganz
  8. Klaus
  9. Anguish
  10. Over There

Äntligen skivkontrakt för danska Vaylon!

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Efter nästan två år av partnerskap med fokus låtskrivande är Vaylon nu redo att släppa sin musik. Vi är inbjudna till en elektronisk universum där musiken drivs av starka melodier. Med en positiv hänvisning till 80-talet, är Vaylon ett unikt, innovativt bidrag till den danska elektroniska musikscenen. Kompositionerna har tonvikt på “bra öra” – och är inte skrivna utifrån den mall som många nya poplåtar annars skrivs för.

Vaylon har fått positiv feedback på sin musik på nätet, där musiken tidigare fanns tillgänglig från siter som Band Base, Reverbnation, MySpace och Facebook. Härifrån har bandets musik “illegalt” funnit sin väg till flera platser via fildelning och säljs bland annat som MP3-nedladdningar på ryska webbplatser.

Sättet att nå ut till nya fans har ju blivit alltmer globaliserad under den senaste tiden och det har varit särskilt efterfrågan på Vaylons musik från Ryssland, Sydamerika och USA. Detta har också lett till att  Vaylons“The End of the Day” är på den nya ryska samlingen “Synthematika Two”, som nyligen släpptes av skivbolaget Synthematik.

Ronnie Tange-Trentemøller från Diversty Music har mycket höga förväntningar på Vaylon; “när jag hörde fem låtar från Vaylon tvivlade jag inte en sekund. Musiken har offentliggjorts och jag ville höra mer. En vecka senare fick jag ytterligare ett 15 låtar – och det ganska ovanliga var den kontinuerligt extremt höga kvaliteten”, med ett brett leende tillägger Ronnie Trentemøller; “till den första stora utmaningen hör att välja den första singeln -. Alla låtar är väldigt bra! Tillsammans har vi valt den första singeln – och det förväntas att offentliggöras inom en månad.”

Vaylon består av Dan Beck och Ulrich Ole Jensen, som båda är 38 år. För två år sedan bildade de bandet The Dolby Experiments tillsammans med en tredje medlem. De kunde dock inte enas om ambitionerna och stilen på musiken, varpå Dan och Ole bildade Vaylon.

Dan och Oles vänskap går tillbaka till mitten av 80-talet, där de träffades i den gemensamma hemstaden Skovlunde. Sedan dess har de delat sin kärlek till elektronisk musik – med ursprung i band som Depeche Mode och Camouflage.

Ole och Dan var medlemmar i rockbandet Concrete Garden i början av 90-talet, något som var deras bidrag till den rådande grungescenen och man var redan på den tiden nära att få ett skivkontrakt. Skådespelaren Birger Jensen, upptäckte dem på en privat fest där de spelade och verkligen ville betala för demos och reklam eftersom han älskade musik och trodde på dem. Sedan dess har deras musikaliska ambitioner sänkts och andra delar av livet var utforskas, ända tills för några år sedan när Dan och Ole åter på allvar vill återuppta sin stora passion i livet – musik.