Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Cabaret Voltaire"

Wrangler – “White Glue”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: MemeTune
Releasedatum: 23 september 2016
Genre: Electro, electropop
Bandmedlemmar: Stephen Mallinder, Ben Edwards, Phill Winter
Land: England
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloud

(English version below)

Egensinning, nyckfull och originell brittisk electro

Den brittiska trion Wrangler, som består av Cabaret Voltaire-bekantingen Stephen Mallinder, Ben Edwards (från bland annat John Foxx and The Maths) och Tunng-medlemmen Phill Winter, följer nu upp debutalbumet “LA Spark” (2014) med “White Glue”.

Det är måhända lite mer lättlyssnat den här gången men anslaget är fortfarande lika egensinnigt, nyckfullt och originellt som tidigare på de här nio nykomponerade spåren. Soundet är genomgående väldigt analogt, rått och kantigt i typisk brittisk stil där mängder av snygga detaljer fyller ljudbilden där de små pusselbitarna passar perfekt in i varandra och tillsammans formar en ytterst välbalanserad ljudkuliss. Känslan är att varje enskilt ljud fyller en funktion för helheten när väl sammansatta analoga synthsekvenserna och looparna möter de simpla, men ack så ljuva, melodislingorna.

Electro-funkiga spår som den inledande “Alpha Omega” och den bluesdoftande (singeln) “Stupid” mixas med den medryckande och snudd på beroendeframkallande “Dirty” samt vocodekryddade, rymdigt ambienta och repetetiva rytmiska nummer som “Clockwork” och den avslutande “Colliding”. De luftiga och rena får sedan en perfekt motvikt i några låtar med en mer tjock, mörk och rå framtoning, som de dansanta och väldigt kryptiskt komplexa “Real Life” och “Superset”.

När jag hyllade Wranglers debutalbum “LA Spark” för drygt två år sedan så underströk jag faktumet att det här må vara svårt för den stora massan att ta till sig, men jag är fullkomligt golvad av “White Glue” som tveklöst är ett av det här årets mest genomarbetade, tidlösa och unika album.

Notering: Tidigare under sommaren släppte Wrangler även det experimentella remixalbumet “Sparked: Modular Remix Project” där bland andra Daniel MillerChris Carter och Solvent levererar remixer på ett antal spår från debutalbumet. Värt att kolla in för alla er som gillar modularsynthar!

9/10 MÄSTERVERK!

Tracklist

wrangler

01. Alpha Omega (05:41)
02. Stupid (05:00)
03. Clockwork (04:26)
04. Dirty (06:32)
05. Stop (05:28)
06. Real Life (06:45)
07. Days (04:27)
08. Superset (05:46)
09. Colliding (06:02)

 

(English version below)

Original and whimsical brittish electro

The British trio Wrangler, with the former Cabaret Voltaire member Stephen Mallinder, Ben Edwards (from John Foxx and The Maths) and Phill Winter (from Tunng), are now back with “White Glue”, the follow-up to their debut album “LA Spark” that was released back in 2014.

It’s clearly more accessible this time around, but the touch is still as whimsical as before on these nine new compositions. The sound is very analogue, raw and edgy in a quite typically Brittish way where many nice details fill the soundstage where the small pieces consistently fit perfectly into each other and to shape an extremely well-balanced sound backdrop to the songs. I get the feeling that each and every sound has its own role to play in the whole sound where precise analog synth sequences and loops meet often quite simple but oh so sweet melodies.

Electro-funky tracks like the initial “Alpha Omega” and the bluesy (single) “Stupid” are mixed up with captivating and almost addictive tracks like “Dirty” and then spacious, ambient and repetetive rhythmic tracks filled with vocoders like “Clockwork” and the final track “Colliding”. The light, soft and clean tracks then meet their perfect counterbalance with a few other songs with a more thick, dark and rough appearance like the highly dancable and very cryptic and complex “Real Life” and “Superset”.

When I praised Wrangler’s debut album “LA Spark” back in 2014, I stressed the fact that this might not be a style of music for everyone but I’m completely knocked out by “White Glue” which is undoubtedly one of this year’s most elaborate, timeless and unique album releases.

Note: Earlier this summer Wrangler also released the experimental remix album “Sparked: Modular Remix Project” where, among others, Daniel MillerChris Carter and Solvent delivers remixes on some tracks from the debut album. Well worth checking out for all fans of modular synthesizers!

Wrangler – “Stupid”

Tags: , , ,


 

Cabaret Voltaire-bekantingen Stephen Mallinder återvänder med nytt material med Wrangler. Här är videon till den nya singeln “Stupid”Wrangler debuterade med “LA Spark” som vi uppmärksammade 2014 och har tidigare i år släppt experimentskivan “Sparked – Modular Remix Project”.

Wrangler – “LA Spark”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, LP
Skivbolag: MemeTune Studios
Releasedatum: 2 augusti 2014
Genre: Electro, Experimental
Bandmedlemmar: Ben Edwards, Phill Winter, Stephen Mallinder
Land: England
Recensent: Jens Atterstrand 

HemsidaLast.fmwimpSpotifyDiscogsSoundcloud

(English version below)

Originellt, medryckande och ytterst dansant

Den nya brittiska kollaborationen Wrangler, som består av Ben Edwards (från bland annat John Foxx & The Maths), Phill Winter och den forne Cabaret Voltaire-bekantningn Stephen Mallinder, är nu redo att presentera debutalbumet “LA Spark”.

Åtta spår fullmatade med oljud, analoga basgångar och skruvade loopar möter ljuva retrodoftande melodislingor och synthstråkar. Wrangler ekar ordentligt av Stephen Mallinders tidigare band Cabaret Voltaire, men trots detta så går de verkligen sin egen väg och skapar någonting oerhört medryckande, originellt och ytterst dansant. Liksom nyss nämnda giganter så har man en fantastisk förmåga att skapa oerhört smittsamma melodier ur oljud och brus.

kollapsbanner

Titelspåret “LA Spark” och “Space Ace” är kanske de tydligaste (och starkaste?) röda trådarna som binder ihop Wrangler med Mallinders forna musicerande medan de lite mörkare och mystiska numren, som de två väldigt The Klinik-doftande “Harder” och “Modern World” verkligen balanserar upp helheten och gör albumet variationsrikt och väl sammansatt.

Wrangler är mystiskt, kryptiskt och måhända ganska svårt för den stora massan att ta till sig men “LA Spark” är tveklöst ett av det här årets mest originella och intressanta albumsläpp.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

wrangler

01. Theme From Wrangler (05:20)
02. Lava Land (04:06)
03. LA Spark (05:14)
04. Mus IIC (03:53)
05. Space Ace (03:55)
06. Harder (06:09)
07. Modern World (05:55)
08. Peace & Love (Edit) (04:02)

 

(English version below)

Original, cathy and highly danceable

The new Brittish collaboration Wrangler, that consist of Ben Edwards (from John Foxx & The Maths and other projects), Phill Winter and former Cabaret Voltaire-member Stephen Mallinder, are now ready to introduce their debut album “LA Spark”.

Eight tracks packed with noise, analogue basslines and twisted loops meets sweet retro melodies and synth strings. Wrangler gives the vibe of Stephen Mallinders previous band Cabaret Voltaire, but that fact apart they’re really on their own path here and they create something very catchy, original and highly danceable. Just as the before mentioned gigants they have a fantastic ability to create extremely contagious melodies out of static and noise.

The title track “LA Spark” and “Space Ace” are perhaps the most obvious (and strongest?) proof that ties Wrangler to Mallinder’s previous music work while the more dark and mysterious inserts, like the two very The Klinik-styled “Harder” and “Modern World” really sums it all up and makes the album varied and balanced.

Wrangler are mysterious, cryptic and perhaps a bit hard for the masses to digest but “LA Spark” is undoubtedly one of this year’s most original and interesting albums.

Gratissamling från Mute Records

Tags: , , , , , ,


Lagom till jul passar brittiska Mute Records på att bjuda på ytterligare en “Mute Sampler”.

Bland de femton spåren samsas nyare tillskott i skivbolagets stall, som S.C.U.M. och Apparat, med bandets mer klassiska band som Erasure, Depeche Mode, Cabaret Voltaire och Nick Cave-sidoprojektet Grinderman.

Det sistnämda gjorde i helgen en sista spelning på Meredith Music Festival i Victoria och varpå frontmannen avslutade med att meddela fansen; “Det ar allt från Grinderman. Det är över. På återseende om tio år eller så när vi är ännu äldre och fulare.”

Samlingen distribueras gratis (digitalt) här via Amazon UK.

Tracklist

  1. Goldfrapp – Lovely Head
  2. Erasure – When I Start to (Break it all Down)
  3. Richard Hawley – Tonight the Streets are Ours
  4. Depeche Mode – Behind The Wheel (Vince Clarke Remix)
  5. Grinderman – Heathen Child
  6. Yeasayer – Ambling Alp
  7. Yosh T. Pearson – Woman, When I’ve Raised Hell (Edit)
  8. S.C.U.M. – Whitechapel
  9. Big Deal – Chair
  10. Beth Jeans Houghton & The Hooves of Destiny – Dodecahedron
  11. Apparat – Song of Los
  12. Yann Tiersen – I’m Gonna Live Anyhow
  13. Cabaret Voltaire – Yashar (Insurgent Mix)
  14. Liars – Scissor
  15. Polly Scattergood – Nitrogen Pink

Cabaret Voltaire släpper klassiker på nytt

Tags: , , , , , , , , ,


Sheffield-baserade pionjärerna i Cabaret Voltaire är, precis som vi rapporterat tidigare, nu aktuella med kortfilmen “Johnny YesNo” som släpps i en CD/DVD-box den 14 november, innehållande soundtracket, en bonusdisc med helt nya remixer av Richard H. Kirk och den nya ‘redux’-versionen av filmen.

“Johnny YesNo” spelades in 1979 av Peter Care och det Cabaret Voltaire-producerade soundtracket släpptes sedan som album två år senare. 1983 släpptes filmen på video av bandets egna videoproduktionsbolag Double Vision.

I samma veva annonserar det brittiska skivbolaget Mute Records ut att man inom kort planerar nya släpp av bandets katalog.

De första titlarna som blivit officiella är “The Crackdown” (1983), “Micro-Phonies” (1984), “The Covenant, The Sword & The Arm Of The Lord” (1985) och “Code” (1987). De nya utgåvorna kommer innehålla diverse bonusmaterial, detaljerna är dock i skrivande stund inte klara.

Cabaret Voltaire släpper kontroversiell kortfilm i ny box

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


1979 spelade Peter Care (legendariska Cabaret Voltaire’s videoregissör)  in den kontroversiella kortfilmen “Johnny YesNo” (som släpptes på video 1983 via bandets egna videoproduktionsbolag Double Vision), varpå originalsoundtracket till filmen (som i sin tur producerades av bandet) släpptes som ett album två år senare.

Skivbolaget Mute Records annonserar nu ut att filmen i sitt originalformat, samt en ny version från 2009 (remastrade till DVD) och albumet på CD – tillsammans med 140 minuter av bonusmaterial – släpps i boxen “Johnny YesNo Redux” i hösten. Boxen inkluderar två CD-skivor med bonusmaterial i form av helt nya remixer signerade originalmedlemmen Richard H. Kirk samt andra exklusiva spår, samt de två versionerna av filmen på DVD.

(Missa inte trailern till “Johnny YesNo Redux” samt musikvideon till “Sensoria” nedan!)

Cabaret Volataire tillhör skaran av brittiska band som tillsammans med Throbbing Gristle, Fad Gadget, The Human League och The Normal anses vara de största elektroniska musikinnovatörerna genom tiderna. Bandet presenterade redan i slutet av 70-talet presenterade musik som var långt före sin tid.

Peter Care är på senare tid mest känd just för sina videoproduktioner och Cabaret Voltaire‘s musikvideo till singelsläppet “Sensoria” (1984, Virgin) anses vara en av de mest banbrytande och framgångsrika alternativa musikvideorna genom tiderna. Utöver detta har han även arbetat med en mängd andra band som till exempel R.E.M, Buce Springsteen, Depeche Mode och Tina Turner. Under 2005 erhöll Peter Care en “Lifetime Achievement Award” för sina musikvideos, varpå han även regisserade episoder av HBO‘s prisbelönta TV-serie “Six Feet Under”.

“Johnny YesNo Redux” släpps den 3 oktober via Mute Records.

Tracklist

CD 1

  1. Premonition (Remix)
  2. News from Nowhere (Remix)
  3. Yashar (Insurgent Mix)
  4. If the Shadows Could March (Remix)
  5. Loosen the Clamp 2
  6. Invocation (Remix)
  7. Partially Submerged (Remix)
  8. Hallucination Sequence (Remix)
  9. Invocation 2 (Remix)
  10. The Quarry 2 (Remix)

CD 2

  1. Taxi Music 1 (Remix)
  2. Taxi Music 2 (Remix)
  3. Premonition 2 (Remix)
  4. Hallucination Sequence 2 (Remix)
  5. The Quarry (Remix)
  6. Partially Submerged 2 (Remix)
  7. If the Shadows Could March?
  8. Loosen the Clamp (Remix)
  9. Taxi Music 3 (Remix)
  10. Invocation 4 (Remix)

DVD 1

  1. Johnny YesNo – Original 1982 Version
  2. Johnny YesNo Trailer

DVD 2

  1. Johnny YesNo – Redux 2009


OMD – “History Of Modern”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD / Digital Download / 2xLP
Skivbolag: 100% Records
Releasedatum: Ute nu!

6.5/10

Bra, men inget nytt “Architecture and Morality”

OMD – Orchestral Manoeuvres in the Dark var tidigt ett av mina favoritband. Jag tilltalades av allt!

Soundet – som om Kraftwerk kommit från Merseyside. Namnet –  nyromantiskt, samtidigt mekaniskt.  Melodierna – “Enola Gay”, “Electricity”, “Tesla Girls” – bättre poplåtar finns inte!

Sången – Andy McCluskey är nästan en manlig Alison Moyet. Utöver det Peter Savilles fantastiska omslag!

Efter Paul Humphreys avhopp i mitten av 80-talet blev OMD Andy McCluskeys soloprojekt. Även om han åstadkom en del bra popmelodier – i retrospekt var egentligen det sista bra “Sailing on the Seven Seas” och videon till Louise Brooks-hyllningen “Pandora’s Box” – så försvann den typiska OMD-nerven sakta men säkert.

När Andy McCluskey bestämde sig för att lägga ner i mitten av 90-talet hade OMD, en gång ett av det begynnande 80-talets mest nerviga och elektriska new wave band (som gjort bejublad Martin Hannett-producerad debut på Factory Records och spelat på samma scener som Joy Division och Cabaret Voltaire) förvandlats till ett överproducerat Beatlesinfluerat vuxenrockband. Paul Humphreys lyckades visserligen släppa några hyfsade album bl.a. i samarbete med sambon, Propaganda-sångerskan Claudia Brücken, men det var trots allt en klen tröst och inget som kunde återuppväcka minnen från fornstora dagar.

Trots – eller tack vare – de allt blekare albumen OMD presterade innan splittring och uppbrott såg jag fram emot en comeback med ursprungsmedlemmarna, inklusive Malcolm Holmes och Martin Cooper, som tillkommit redan under det tidiga 80-talet. Med förväntan men också bävan! Kunde ett medelålders OMD, som i intervjuer uttalat att man nu föredrog sina tidiga låtar och musik mest, hitta samma nerv, få till samma magi som de unga art school studenter de en gång var?

“-Pop? -Fuck You, vi spelar Avant-garde” – som Andy McCluskey sägs ha reagerat på en tidig recension som framhävde dem som brittisk popmusiks framtid.

(se BBC‘s underbara dokumentär “Synth Britannia”.)

Det första jag hörde av det nya albumet var “Sister Marie Says” i någon slags demoversion. En låt som sägs vara skriven under tidigt 80-tal men inte släppt förrän nu då man ansåg den vara för lika “Enola Gay” och inte passa in i det senare 80-talets och 90-talets OMD-stil. Må så vara men om man någon gång stod i valet mellan att släppa “Enola Gay” och “Sister Marie Says” så är det uppenbart att man gjorde rätt val.

Den sistnämda är absolut ingen dålig låt men jämfört med “Enola Gay” är den väldigt tam och ganska tråkig. En liten besvikelse, tyckte jag.

För oss som fortfarande köper skivor så måste även omslaget nämnas. Det påminner till form och färg lite om den självbetitlade debuten, som ju också är orange i vissa versioner, men framförallt om deras mest hyllade album, “Architecture and Morality”. Omslaget är inte lika fantastiskt som det underbara Hopper-inspirerade “Crush” eller eleganta “Junk Culture”, men man ser ju omedelbart att det är OMD och Peter Saville Associates.

Det är snyggt!

Det finns för övrigt fler paralleller till “Architecture and Morality” än utseendet. Båda albumen inleds, liksom för övrigt även “Crush”, med en ganska otypisk, snabb och nästan rockig låt i “New Babies: New Toys”. Bägge albumen har två låtar efter varandra med i princip samma namn, kommersiellt vansinne då, kommersiellt lyckat idag?

Det handlar givetvis om titelspåren “History of Modern (part I och II)” vilka också var tidiga smakprov som höjde förväntningarna. Här fick man äntligen något som lät typiskt OMD och inte det sena 80-talets mainstream-OMD, i ärlighetens namn inte det tidigaste OMD‘s nerv heller. Men tveklöst storslagen symfonisk pretentiös synthmusik med OMD‘s klassiska mjuka harmonier som nästan bara Kraftwerk kan matcha. Huruvida idén med två låtar med samma namn efter varandra är en humoristisk blinkning till “Architecture & Moralitys” två “Joan of Arc” eller ett snuskigt sätt att försöka sälja en ny produkt på gamla meriter är jag osäker på. Andy Macluskeys Atomic Kitten-affärer talar för det senare men albumets genomgående kvalitet och bandets yttranden i intervjuer talar dock för ett ärligare uppsåt.

Nu höll jag på att glömma singeln, “If You Want It” är den tämligen intetsägande titeln, som på svenska låter som någon bortglömd Mauro Scocco eller Ratata-singel. Tyvärr är den smäktande balladen en kletig sak som fastnar i öronen och nervsystemet på samma sätt som en eurovisionsschlager, precis i stil med sista Andy-OMD-singeln “Walking on the Milky Way”. Det är körer, synthetiskt blås gissar jag och låter som Beatles eller Tears for Fears “Sowing Seeds Of Love” i dess sämsta stunder. Jag höll på att glömma den. Tyvärr kan jag inte det.

Som tur då att resten av albumet är bättre. Det är inget nytt “Architecture and Morality” men det är tack och lov betydligt bättre än allt Andy Macluskeys OMD gjorde, möjligen med undantag för “Sugar Tax” bästa moment. Men det albumet innehåller å andra sidan en nästan oförlåtligt usel cover på Kraftwerks “Neonlights”.

Som helhet är det inte riktigt så bra som jag hoppats men betydligt bättre än jag fruktat. Det innehåller för mycket kyrkokörer och ibland på fel ställen eller i fel låtar, för många lugna låtar – eller för få snabba och ingen omedelbar klassisk “hit” men det innehåller ändå en hel del bra:

“New Babies:New Toys” – Den snabba inledningen är tyvärr nästan den enda snabba låten och har någon slags fånig effekt.. Don’t get technical with me.. på Andys underbara röst vilket får mig att tänka 90-tal – annars är den riktigt bra och en bra inledning.

“RWFK” börjar som “Souvenir” och fortsätter som Andy Macluskeys Elektric Music-gästspel “Kissing the Machine”. Ja, det låter lite som Kraftwerk emellanåt). “New Holy Ground” är väldigt lugn men låter väldigt mycket “Architecture and Morality”, det är bra. “Pulse”, som låter väldigt annorlunda från nästan allt OMD tidigare gjort, jag höll på att säga R’n’B – som jag avskyr – men snarare Sugarbabes “Overload” – som jag älskar.

I övrigt är det helt OK. “Green” skulle lika gärna kunna vara Erasure. “Sometimes” och “Bondage of Fate” är lugna låtar som är bra, men drunknar bland alla andra lugna låtar. “The Future, the Past and Forever After” är inte så märkvärdig i sig men den är en av få snabba låtar och t.ex. bättre än ursprungs-OMD‘s avskedssingel “Dreaming”.

Sist ligger dock albumets höjdpunkt! “The Right Side” är nästan av samma klass som – och påminner mycket om “Europe Endless” och New Orders “Your Silent Face”. Den förtjänar en egen recension eller hyllning och är ensam värd priset för skivan. Men bättre än att läsa om den är att lyssna på den, gå och gör det nu!

// Thomas Pettersson, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist:

  1. New Babies: New Toys 3:51
  2. If You Want It 4:45
  3. History Of Modern (part I) 4:40
  4. History Of Modern (part II) 4:12
  5. Sometimes 3:45
  6. RFWK 3:46
  7. New Holy Ground 3:42
  8. The Future, The Past, And Forever After 4:51
  9. Sister Marie Says 4:00
  10. Pulse 3:43
  11. Green 4:16
  12. Bondage Of Fate 4:06
  13. The Right Side 8:20

Celine And Nite Wreckage släpper singel

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Dave Ball, har som vi rapporterat tidigare, bildat ett nytt band – Celine And Nite Wreckage – tillsammans sångerskan Celine Hispishe och trummisen Terry Neale. Man har arbetat effektivt under några månader och är nu redo att släppa den första singeln.

I studion har man fått assistans av legendariska producenten Rick Mulhall som arbetat med bland annat The Human League, Stranglers och Buzzcocks. Han är också känd för sina remixer under pseudonymen Remix Team Nitewreckers.

Sängerskan Celine har figurerat i vitt skilda sammanhang, i allt ifrån skitig punkrock till stora broadway-arrangemang och har även turnerat med gänget bakom Saturday Night Live. Hon var support till Soft Cell’s sångare och frontman Marc Almond i London och det var i samband med detta som hon insisiterade att få träffa hans tidigare kollega Dave Ball.

Dave bildade Soft Cell med Marc Almond 1979 när de båda studerade konst tillsammans i Leeds. Tillsammans i Soft Cell hade de flera stora hits under åttiotalet, till exempel “Tainted Love” från 1981. Under nittiotalet har hade Dave också en framgångsrik period med bandet – The Grid. Förutom detta har han även producerat och remixat bland annat David BowieThe Happy MondaysDepeche Mode och Pet Shop Boys. Dessutom har han spelat live med Psychic TVCabaret Voltaire och krautrock pionärerna Faust.

“Popobawa” (red.anm: Fladdermusvinge på Swahili?!) släpps digitalt den 8 september via Alaska Sounds.

Albumet “Evolution? Revolution?” är planerat till början av 2011.

Bandet spelade live på årets M’era Luna Festival se video nedan.

Äntligen dags för The Pain Machinerys fjärde fullängdare

Tags: , , , , , , , , ,


Efter flera års hårt slit i studion så är svenska The Pain Machinery äntligen redo att presentera sin fjärde fullängdare “Urban Survival”. 14 låtar som garanterat kommer rensa gatorna. Den här gången har duon, bestående av Anders Karlsson och hans högra hand Jonas Hedberg tagit hjälp av gästsångaren Jared Louche (mer känd som drivkraften bakom Chemlab) för att maximera slagkraften i ljudbilden.

“Urban Survival” är något av en sammanslagning av bandets tidiga hardcore-rhytmicindustrial-noise och en nyfunnen hitkänsla. Genom att ta tillvara på sina old-school influenser, från band som Cabaret Voltaire, SPK och Hunting Lodge utan att på något sätt låta retro, öppnar The Pain Machinery upp för en störtsjö av stenhårda rytmer, blytung electro och agressiv sång för en smått hypnotisk effekt.

“Urban Survival” släpps officiellt den 28 juni via Advoxya Records.

Track list:

01. Paranoise
02. Fearless
03. Traitor
04. Adapt
05. Snake Church
06. I Am Night
07. Internal Bleeding
08. Witness
09. React
10. Total Recall
11. 29 Stitches
12. Weekend Warrior
13. Slave
14. Snake Church (Dub)