Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Bureau B"

Camouflage – “Greyscale”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, LP, Digital
Skivbolag: Bureau B
Releasedatum: 27 mars 2015
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Marcus Meyn, Heiko Maile, Oliver Kreyssig
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand 

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsYoutubekollapslogga

(English version below)

Gråskaligt blir fullskaligt

Under mitten- och kanske framförallt den senare delen av åttiotalet drabbade en stor epidemi den alternativa elektroniska popscenen. Epedemin kan enklast beskrivas som en Depeche Mode-sjuka, där ett stort antal band i genren då inledde sina karriärer och började skriva och producera musik starkt influerad framförallt av den brittiska superkvartettens sena åttiotalssound.

Ett av banden som lyckades bäst med att överleva den här epidemin och visa att man klarade av att stå stadigt på egna ben är tyska Camouflage, som bildades av sångaren Marcus Meyn, Heiko MaileOliver Kreyssig och den numera avhoppade Martin Kähling i Bietigheim-Bissingen 1983. Kvartetten debuterade med “Voices and Images” (1985) och fick sitt stora genombrott via hits som The Great Commandment” (1987), “Strangers Thoughts” (1988), “Neighbours”“That Smiling Face” (1988) och “Love is a Shield” (1989).

Bara faktumet att Camouflage inte har stressat ur sig något nytt studiomaterial sedan “Relocated” (2006) säger en hel del om hur långt man faktiskt kommit med sin musik. Självdistansen, tryggheten och mognaden illustreras också väldigt tydligt på bandets nya album “Greyscale” där man sakta men säkert har tillåtit låtarna att växa fram.

Bandets signum har sedan länge varit de akustiska inslagen. Utöver Volker Hinklers gitarr så har man den här gången inkluderat inslag av bland annat piano och tvärflöjt. De vanliga instrumenten är precis som tidigare fint sammanflätade med den elektroniska grunden som via många lager av perfekt utplacerade mikrodetaljer bygger upp låtarna.

“Greyscale” radar inte direkt upp några solklara hitlåtar, även om den bombmastiska arenabomben “Shine” som inleder albumet (där bandet också tagit hjälp av Stuttgarts sångakademi) lätt kan ge skenet av att den skall komma att göra det. Tvärtom så är det de atmosfäriska balladerna, som är osedvanligt många till antalet den här gången, som har givits det mesta av utrymmet.

Vackra och skira kärlekshistorier som “Count On Me”, där sångaren Markus Meyn får sällskap av Wolfsheim-bekantingen Peter Heppner och “Still” (vars stråkarrangemang är signerat Babelsbergs tyska filmorkester) kompletteras med välskrivna melankoliska midtempospår som “Laughing” och “Leave Your Room Behind”. Upptempohiten “Misery” river lätt sedan till i lugnet innan vi erhåller den starka avslutningen med de träffsäkra “Dark Grey” och “I’ll Find”.

Att den här tyska trion, med bidrag av musiker som körsångerskan Britta MedeirosTorsten Kamps (som bidrar med tvärflöten på det vackra instrumentala titelspåret) och Ingo Ito (som spelar gitarr på detsamma) efter så många år finner skaparlusten och inspirationen att få ur sig ett såpass starkt album imponerar stort.

Camouflage har överträffat sig själva och “Greyscale” är sannolikt det starkaste man någonsin har levererat inte bara låt- men även ljud- och produktionsmässigt. Ett helgjutet album där bredden i stereobilden inte verkar finna några gränser och där alla spår finner sin plats om man vågar ge dem tid, även om det till en början kan kännas något lågmält och anonymt.

9/10 MÄSTERVERK!

Tracklist

Gråskalig återkomst av Camouflage

01. Shine (04:32)
02. Laughing (06:13)
03. In The Cloud (05:09)
04. Count On Me (feat. Peter Heppner) (04:42)
05. Greyscale (04:23)
06. Still (04:56)
07. Misery (03:55)
08. Leave Your Room Behind (04:51)
09. Light Grey (01:15)
10. If… (04:52)
11. End Of Words (05:42)
12. Dark Grey (03:06)
13. I’ll Find (06:11)

 

(English version below)

Greyscale goes full scale

During the middle- and perhaps especially the latter part of the eighties a major epidemic hit the alternative electronic pop scene. The epidemic would be best described as the Depeche Mode-illness, where a large number of bands in the genre started their careers and began writing and producing music heavily influenced primarily by the British super Quartet’s late eighties sound.

One of the bands that succeeded best to survive this epidemic and started to put on display that they’re able to stand on their own feet is German Camouflage, formed by vocalist Marcus Meyn, Heiko Maile, Oliver Kreyssig and the now defected Martin Kähling in i Bietigheim-Bissingen 1983. The quartet debuted with “Voices and Images” (1985) and got their big break through with hits like “The Great Commandment” (1987), “Strangers Thoughts” (1988), “Neighbours”, “That Smiling Face” (1988) and “Love is a Shield” (1989).

Just the fact that Camouflage has not been stressed out any new studio material since “Relocated” (2006) tells much about how far they’ve actually come with their music. Self-distance, security and maturation is also illustrated very clearly on the band’s new album “Greyscale” where they’ve slowly but surely allowed the songs to emerge.

The band’s hallmark has for a long time been the acoustic elements. In addition to usual guitar add-ons by Volker Hinkler the additions this time around include both piano and flute. The real instruments are just like before finely intertwined with the electronic foundation and the songs are built via many layers of perfectly spaced microdetails.

“Greyscale” might not directly address any forwarded hit songs, even though the bombastic arena-bomb “Shine” that opens the album (where the band also enlisted the aid of Stuttgart Song Academy) easily might give that impression. On the contrary, it is the atmospheric ballads, which is unusually high in number this time, that’s given most of the room.

Beautiful and delicate love stories like “Count On Me”, where the singer Marcus Meyn is joined by Wolfsheim-acquaintance Peter Heppner and “Still” (whose string arrangement are signed Babelsberg German Film Orchestra) are supplemented with well-crafted melancholic midtempotracks like “Laughing” and “Leave Your Room Behind”. The uptempo-cracker “Misery” tears into the tranquility before we are treated with strong ending with the very accurate “Dark Grey” and “I’ll Find”.

The fact that this German trio, with contributions by musicians like singer Britta Medeiros, Torsten Kamps (who plays the flute on the beautiful instrumental title track) and Ingo Ito (who ads guitar on the same track) after so many years finds the urge and inspiration to create such a strong album is very impressive.

Camouflage has outdone themselves, and “Greyscale” is probably the strongest they’ve ever delivered. Not only songwise but also when it comes to sound and production. A solid album where the width of the stereo image don’t seem to have any boundaries and where all tracks have their place if you dare to give them time, although it may initially seem somewhat quiet and anonymous.

Order this album right here

Gråskalig återkomst av Camouflage

Tags: , , , , , , , , ,


Tyska Camouflage, som inte har varit aktuella med nytt studiomaterial sedan man släppte “Relocated” 2006, gör sig nu redo att återvända med det nya albumet “Greyscale”.

camouflage_shine

Den välkända trion med sångaren Marcus MeynHeikio Maile och Oliver Kreyssig befinner sig just nu i Berlin för att slutföra inspelningarna av videon till den första singeln “Shine” som släpps den 20 februari.

“Greyscale”, som blir synthpopgiganternas åttonde fullängdare i ordningen, innehåller tolv spår och inkluderar även duetten “Count On Me” där Marcus Meyn får sällskap av Wolfsheim-sångaren Peter Heppner.

(Se videon till “Shine” och lyssna på ytterligare smakprov nedan!)

Camouflage bildades 1983 och fick sitt stora genombrott med “The Great Commandment” (1987). Bandet radade under slutet av åttiotalet sedan upp hits som “Neighbours” (1988), “Stranger Thoughts” (1988), “One Fine Day” (1989) och “Love is a Shield” (1989) och gjorde sin officiella albumdebut via Hamburgbaserade Metronome med “Voices & Images” under 1988.

“Greyscale” släpps den 6 mars via Bureau B.

Tracklist

camouflage_greyscale

01. Shine
02. Laughing
03. In the Cloud
04. Count on Me (feat. Peter Heppner)
05. Greyscale
06. Still
07. Misery
08. Leave Your Room Behind
09. Light Grey
10. End of Words
11. Dark Grey
12. I’ll Find


Karl Bartos – “Without a Trace of Emotion”

Tags: , , , , ,


Karl Bartos presenterar en musikvideo till “Without a Trace of Emotion” hämtad från hans nya album “Off the Record”. Enjoy!

Karl Bartos – “Off the Record”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD (digipak), Digital, Vinyl (180g)
Skivbolag: Bureau B (Border Music)
Releasedatum: 15 mars 2013
Genre: Synthpop, electropop
Mix: Mathias Black
Master: Mathias Black
Land: Tyskland
Recensent: Erik Uppenberg
Köp: TBA

Karl Bartos bjuder på musikalisk pyttipanna

Karl Bartos lämnade Kraftwerk 1990 och har sedan dess släppt sammanlagt fyra album, som Elektric Musik eller under eget namn. Förutom på den gitarrpoppiga ”Electric Music” har han byggt vidare på det klassiska Kraftwerk-soundet, men med en egen lätt igenkännlig twist.

Det är redan tio år sedan Bartos förra skiva ”Communication”. Den släpptes ungefär samtidigt som ”Tour de France Soundtracks”, det första albumet med nytt Kraftwerk-material på 17 år. Jämförelser var oundvikliga, och de utföll till Karl Bartos fördel.

För det första var det tydligt att det var Bartos som satt på melodierna och de riktiga poplåtarna. ”I’m the Message”, ”15 Minutes of Fame” och ”Electronic Apeman” för att nämna några. För det andra hade ”Communication” ett lyckat sammanhållande tema, som kändes fräschare än cykling: informationssamhället och hur vi speglar oss själva och andra i den moderna teknik som hjälper oss att dokumentera och kommunicera. Karl Bartos förde på ett snyggt sätt Kraftwerks konceptalbumtänk in i 2000-talet.

På nya skivan ”Off the Record” är det dock snarast nostalgi det handlar om. De elva spåren (”Silence”, sex sekunders tystnad, räknar jag inte) bygger nämligen på en mängd gamla inspelningar som Karl Bartos grävt fram ur sina gömmor. Ett slags ljuddagbok som han producerade i lönndom under Kraftwerks konstnärliga storhetstid, gissningsvis sent 1970-tal och tidigt 1980-tal. Får vi tro Wolfgang Flürs självbiografi ”I Was A Robot”, så var hemlighetsmakeriet nödvändigt. Ralf Hütter och Florian Schneider tillät helt enkelt inte de övriga medlemmarna att ha några sidoprojekt.

Resultatet är en musikalisk pyttipanna: lite av varje, det smakar gott och mättar, men det är märks att det som serveras bygger på rester. Ljudbilden är varm och analog, spår med sång (ibland engelska, ibland tyska) och en mer traditionell popstruktur  blandas med instrumentala stycken.

Inledande ”Atomium” hyllar den välkända futuristiska molekylbyggnaden i Bryssel. ”Atomium” är kraftfull och pampig, rytmen spikar fast lyssnaren på dansgolvet och boxar en i mellangärdet. Men jag tröttnar snabbt, det är inte mycket till pophit trots att det är albumets singelsläpp och det finns mer intressanta spår på ”Off the Record”.

Vox Humana” skulle kunna vara hämtad från ”Radio-Activity”, och namnet antyder att det är ett slags svar på ”The Voice of Energy” från den skivan. ”Rhythmus” kombinerar rytmen från ”Trans Europe Express” med melodin från ”Computer World” och vocodern från ett flertal spår på ”Communication”. Durstämda ”Hausmusik” har ett i det närmaste ironiskt namn; snarare än housemusik påminner den om Kraftwerk innan Karl Bartos ens kom med i gruppen: easy listening-soundet i ”Ananas Symphonie” från ”Ralf & Florian”.

Det är som synes inte lätt för Karl Bartos att frigöra sig från arvet som en fjärdedel av en av världens mest inflytelserika grupper. Det är svårt att som lyssnare inte dra paralleller. Tvångströjan det innebär är också något som Bartos verkar vilja bearbeta i sina texter. På det förra albumen hittade vi låten ”Life”, som kan handla om ett uppbrott från en kärleksrelation, men kanske också om Bartos brytning med kvartetten från Düsseldorf: ”So glad we made it / Time will never change it / But, finally, I have to get on with my life / (…) / Who you are and what you want to be, it doesn’t matter much to me”.

Without A Trace of Emotion” är den starkaste låten på ”Off the Record”. Texten refererar helt öppet till Karl Bartos relation till sin gamla grupp, och till den robotlika image som förföljer honom som ett spöke från det förgångna. En maskinröst mässar ”Every single day / I’m here to let you know / Whatever happens to you / I won’t let go”, och Karl Bartos egen röst svarar ”Without a trace of emotion / I see you right in front of me / Dresscode red shirt, black tie / You’re history / You’re history”.

Off the Record” är obligatorisk och efterlängtad lyssning för svältfödda Kraftwerk-fans. Men någon sammanhållen upplevelse är det inte. Det låter som den spretiga samling demotejper som det i grunden faktiskt är.

Tracklist

01. Atomium (03:16)
02. Nachtfahrt (03:30)
03. International Velvet (04:37)
04. Without A Trace Of Emotion (03:28)
05. The Binary Code (01:41)
06. Musica Ex Machina (05:15)
07. The Tuning of the World (03:33)
08. Instant Bayreuth (03:36)
09. Vox Humana (02:56)
10. Rhythmus (04:16)
11. Silence (00:06)
12. Hausmusik (03:29)

Karl Bartos – “Atomium”

Tags: , , , ,


Officiella musikvideon till Karl Bartos – “Atomium” den första singeln från det kommande nya albumet “Off the Record” som släpps den 15 mars via Bureau B.

Karl Bartos (Kraftwerk) presenterar nygammalt material

Tags: , , , , , , ,


Nu är detaljerna helt klara. “Off the Record” är det kommande soloalbumet från den forne Kraftwerk-medlemmen Karl Bartos. Den nya fullängdaren är en audiovisuell upplevelse, där sedan många år förlorade arbeten har återvunnits, omarbetats och blivit till det nya materialet.

Under Kraftwerks glansdagar skrev Karl Bartos “Off the Record” – som enklast kan beskrivas som en hemlig, akustisk dagbok.

Baserat på hans musikaliska anteckningar, rytmer, riff, hooks, ljud, ackord och melodier så är det här vad han kommer upp med idag via tolv nya, spännande och tidlösa spår.

Karl Bartos – melodiskaparen

Som en viktig bidragsgivare till albumklassiker som “The Man-Machine” (1978) och “Computer World” (1981) så har Karl Bartos haft ett avgörande inflytande på Kraftwerks musikaliska utveckling. Rolling Stone-skribenten Mike Rubin uttalades sig enligt följande om perioden när det begav sig: “Det är något tidlöst och universellt med deras låtskrivande under denna period”.

Kraftwerk gick vidare och nådde snabbt globala framgångar och kultstatus. “The Model” från 1981 som året därpå klättrade till förstaplatsen i Storbritannien. Låten har blivit en klassiker i musikhistorien och tillsammans med låtar som “The Robots”, “Metropolis”, “Neon Lights”, “Numbers”, “Pocket Calculator”, “Home Computer”, “Tour de France”, “Musique Non-Stop” och “Telephone Call” så har Kraftwerk blivit det mest samplade bandet genom musikhistorien. Ett stort antal covers har gjorts av deras låtar och 2005 så inkluderade ett av de mest inflytelserika rockbanden Coldplay ledmotivet ur “Computer Love” i sin låt “Talk”.

Samtliga av Kraftwerks mest klassiska hits har sitt ursprung i den klassiska lineupen. Karl Bartos lämnade i sin tur bandet 1990 för att satsa på sitt författarskap och det egna projektet Electric Music, tillsammans med andra musiker- och vänner som New Order-frontmannen Bernard Sumner, Johnny Marr från The Smiths och OMD‘s Andy McCluskey.

Under 2004 var han med och grundade The Master of Arts med kursen  “Sound Studies – Acoustic Communication” vid Berlins konstuniversitet (UDK), där han var gästprofessor för undervisning av Auditiv mediadesign fram till 2009.

Karl Bartos – känd som en fjärdedel av den klassiska Kraftwerk line-upen och faktum är att många av deras mest inflytelserika rytmer och minnesvärda melodier faktiskt kom till i hans egen hemstudio när det begav sig. Dessa skulle sedan komma att användas på en lång rad av hits när kvartetten från Düsseldorf tog musikvärlden med storm och på egen hand skrev om populärmusikhistorien.

“Off the Record” släpps, förutom på CD med 24-sidig booklet, även i två olika vinylutgåvor. En ordinarie 2xLP-utgåva och en begränsad (1000 exemplar) som inkluderar en 24 sidors booklet. Albumet kommer föregås av singeln “Atomium” som släpps digitalt och på 7″ vinyl den 1 februari. (Lyssna på smakprov nedan).

“Off the Record” släpps den 15 mars via Bureau B (Indigo).

Tracklist “Off the Record”

  1. Atomium
  2. Nachtfahrt
  3. International Velvet
  4. Without A Trace Of Emotion
  5. The Binary Code
  6. Musica Ex Machina
  7. The Tuning Of The World
  8. Instant Bayreuth
  9. Vox Humana
  10. Rhythmus
  11. Silence
  12. Hausmusik

Tracklist “Atomium”

  1. Atomium (English version)
  2. Atomium (German version)