Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Boytronic"

Kraftwerk-inslag när U96 bootar om på nytt album

Tags: , , , , , , , , , ,


Den legendariska tyska technoakten U96, som slog igenom på bred front med hits som “Das Boot” (1991) och “Love Sees No Colour” (1993), gör nu storslagen comeback med det nya albumet Reboot och draghjälp får man av bland andra Joachim Witt och den forne Kraftwerk-medlemmen Wolfgang Flür. Den sistnämnda gästspelar på två utav spåren. “Zukunftsmusik” som släpptes som singel tidigare under våren) och “Hildebrandslied”.

Utöver tidigare nämnda namn så bidrar även Terri B. och Skadi L och dubbeldiscutgåvan av Reboot,  som kan förbokas här redan nu, innehåller totalt 25 spår. Kolla in musikvideos och lyssna på mer utdrag från albumet (nedan).

U96 består numera av Ingo Hauss och Hayo Lewerentz, som under senare år även är inblandad i den nya tappningen av synthpopakten Boytronic.

U96 debuterade med Das Boot (1992), följde upp med Replugged (1993) och har inte presenterat nytt studiomaterial sedan man släppte Heaven (1996).

Reboot släpps den 29 juni via UNLT Recordings.

Tracklist

01. Intro
02. Angels (feat. Terri B!)
03. F……Camera
04. Zukunftsmusik (feat. Wolfgang Flür)
05. 60 Seconds
06. Monkeys
07. Contact Machines
08. I Say Brain
09. Losing Our Time
10. 10 Timelapse
11. Hildebrandslied (feat. Wolfgang Flür)
12. Quo vadis (feat. Joachim Witt)
13. Heart of Light
14. Supernatural
15. Snow Brain
16. Another World
17. Art of Reboot

CD2

01. Blood of the Rose (feat. Skadi L.)
02. Dark Matter
03. Human Cosmic
04. Run with It
05. Planet Earth
06. Abhörstation
07. Zukunftsmusik (Radar mix)
08. Human Cosmic (Mellow Mix)




Catching up with Elektroskull: Electronic Summer 2017 (med intervju)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand (text & foto) fick en intervju med radarparet Sebastian Hess och Henrik Wittgren inför den sista och avslutande upplagan av Electronic Winter som nu avslutar eran av festivaler som inleddes redan 2012. Duon hade mycket att berätta om både det som varit och om det som komma skall.

 

 

 

OBS! Missa inte konsertbilderna från Electronic Summer 2017 (nedanför intervjun)

Efter (ännu ett utsålt) sista Electronic Summer i somras så blickar vi nu fram mot er tolfte festival och i sin tur även den sista upplagan av Electronic Winter. Hur är känslorna inombords?

(Sebastian) Det har känts rätt ända sen vi tog beslutet faktiskt. Det är ju inget direkt avslut utan mer en omstrukturering. Vi kände att konceptet började begränsa oss lite och då kändes det bäst att avrunda när vi var på topp och sen börja fnula på nya kul koncept.

Era festivaler har ju betytt väldigt mycket för väldigt många människor. Vad har varit roligast respektive jobbigast under de här åren?

(Sebastian) Roligast har absolut varit att se all glädje hos besökarna och artisterna. Att få betyg som “nog den bäst organiserade festivalen jag varit på!” från Sami Sirviö (Kent, The Mobile Homes) och att fortfarande få julkort från Alan Wilder värmer en hel del.

(Sebastian) Jobbigast, och då är det verkligen inget stort problem, kan vara en del personers negativitet. Man kan bli rätt trött på kommentarer som “grym festival men 62 kronor för en öl är inte ok!”. Tro det eller ej, vi har noll möjlighet att påverka ölpriserna och vi tycker typ femton liveakter och en massa annat borde trumfa lite för dyra barpriser. 

Har det hänt något komiskt bakom kulisserna? Någon eller några tokroliga fadäser som ni kan dela med er av?

(Sebastian) Finns en hel del. Vissa hamnar dock under kategorin “what happens backstage, stays backstage”. En fin anekdot var när Mesh träffade Alan Wilder backstage på Electronic Summer 2012 och man riktigt såg vördnaden i deras blickar. När vi presenterade Mesh för Alan så kläcker han “Oh, I love you guys!” och berättade att han lyssnat mycket på Mesh. Lite lätt häpna blev dom!

Av egen erfarenhet som arrangör så är en viss del av nöjet givetvis alltid chansen till att få umgås med sina idoler i lite mer normala sammanhang än man gör annars. Var Alan Wilder det största personliga för er under de här åren eller finns de andra?

(Sebastian) Jag blir inte så starstruck men det var kul att se många andras nästintill vördnad inför Alan. Att snacka politik med Ronan från VNV Nation och Bruno från Das Ich var intressant dock, kul med personer som är engagerade. 

(Henrik) För mig är det största personliga att fått nöjet att arrangera och träffa mitt favoritband Mesh flera gånger under 20 års tid. Det blir extra personligt när man känner att man bidrar till att göra bandet populära i sitt eget land. Alan Wilder, DAF och så vidare  var mindre personligt för mig då de redan var väldigt kända i Göteborg (och Sverige). Man har alltid ett professionellt förhållningssätt så själva “mötet” kan ofta bli ganska opersonligt. 

Inser ni själva vad det egentligen är ni ställt till med under alla de här åren eller är det svårt att ta in när man själv är mitt uppe i det?

(Sebastian) Lite svårt är det ju att se helheten när vi är mitt i det men samtidigt förstår vi ju på feedbacken från artister och besökare att våra event betytt mycket för många.

(Henrik) Man inser väl att det har gjort något slags avtryck i den svenska synthhistorien, men man får ju sätta det i relation till vad det är. Det är ju inget jättearrangemang, men samtidigt är det extra roligt att göra avtrycken personliga eftersom utformningen på våra arrangemang är ganska hängivna och nischade. Vi har nog gjort ett mycket starkt intryck på våra stammisar, medans andra ser det som evenemang i mängden. Storleksmässigt är vi ju relativt små, så vi lär inte bli någon fråga i “På spåret” som Arvikafestivalen blev. 

Vad är det viktigaste sakerna ni lärt er under resans gång och som ni kan ta med er till kommande arrangemang i framtiden?

(Henrik) Vi har lärt oss att veta vad som funkar och inte funkar. Hur viktigt det är med rätt liveband. När man skall ha liveband och inte, hur många och hur länge de skall spela för att det skall bli bra. Vi har också lärt oss att vi vet bättre än besökarna själva vad de vill ha för arrangemang och inte. Ofta tjatar vissa gäster om att vi skall boka deras personliga favoritband och sedan när man väl gör det så stannar de hemma. Något annat är att vi lärt oss hur viktigt det är att arbeta med bra medarbetare och att alla skall tycka det är roligt att arrangera. När vi tycker det är roligt blir det extra bra. Detta är också en av anledningarna till att vi inte gör så många rena “konserter” som ofta görs på beställning från band/bokare. Vi utformar hellre koncepten själva. 

Ni har ofta haft speciella teman på festivalerna som har varit uppskattade av många. Har det alltid varit en självklarhet att erbjuda mer än bara DJ:s och liveband?

(Sebastian) Ja, det har verkligen varit en självklarhet. Allt blir roligare om det finns mer än “bara” DJ:s och liveakter. Det är dessutom mycket roligare att arrangera events där det händer många olika saker. 

Jag har noterat att Henrik bland annat kör engångseventet Henrik XL med Psyche och Precence of Mind härnäst. Hur ser planerna ut annars? Kan ni avslöja något kring vad som komma skall?

(Sebastian) Först kör vi Kafé 242 där TV-show a’ la Måndagsbörsen möter synth och konserter. Vi kommer vara “programledare” från en liten scen och bjuda upp gäster för intervjuer och sen presentera band på stora scenen. Denna kväll blir det synthpop med Glas först ut och sen EBM med Spark!

(Henrik) Kafégrejen är som en “talkshow/radioprogram live” kombinerat med klubbkväll. En galen idé. Blir det pannkaka så blir det en engångsgrej, men man vet ju inte innan man testat. Vi vill göra något annorlunda och obeprövat där vi inte vet på förhand hur det kommer att gå. XL betyder 40 med Romerska siffror och det är en nostalgikväll som vi kör för att jag fyller 40 och dessutom firar att jag arrangerat klubbar i mer än halva mitt liv. Det är med andra ord en engångsgrej som är tänkt att vara som en gammal synthklubbskväll på 90-talet. Vill att det skall kännas som någon av mina gamla synthklubbar som Electropolis eller Plasticity. 

Underbart! Hoppas på många fler event från er två begåvade herrar i framtiden och vill även passa på att tacka er för all gästfrihet, fotopass och övrigt stöd under alla år! Slutligen, har ni någon sista hälsning till alla våra läsare?

Ett stort tack till alla som kommit på våra event hittills och vi lovar göra vårt yttersta för att hitta på nya kul koncept så att vi får se många av er igen!

Electronic Summer 2017 (foto: Jens Atterstrand)

Boytronic

Disco Digitale

Hocico

ItaLove

Kebu

Mars TV

Octolab

Page

Portion Control

Rotersand

The Mobile Homes

Boytronic – “Jewel”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: SPV (Oblivion) / Metropolis Records
Releasedatum: 3 november 2017
Genre: Electropop, synthpop
Bandmedlemmar: Hayo Lewerenz, Ingo Hauss, James Knights
Land: Tyskland/England
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Komplicerar inte saker i onödan

Boytronics historia är kortfattat en rätt komplicerad historia. Utan att dra hela händelseförloppet ännu en gång, så kan man kort och gott säga att bandet har haft snudd på en handfull olika sättningar efter det att originalduon med Holger Wobker och Peter Sawatzki debuterade med det klassiska albumet “The Working Model” 1983. Den nuvarande trion består av Hayo LewerenzIngo Hauss och den nyrekryterade brittiske sångaren James Knights, som sedan tidare även är känd från Scarlet Soho och soloprojektet Knight$.

När en klassisk akt bestämmer sig för att återuppstå ytterligare en gång med total avsaknad av originalmedlemmar, så måste jag erkänna att det ibland kan skapa lätt förvirrade och kluvna känslor inombords. Men utan att gräva ner mig ytterligare i detta, så tänker jag nu försöka avhandla Boytronics nya album “Jewel” med öppet sinne, som det i sammanhanget relativt starka elektroniska popalbum det är.

Att inte referera till det “klassiska” Boytronic i det här sammanhanget hade varit ett tjänstefel av högsta graden och i den bemärkelsen får “Jewel” fullt godkänt. James Knights är en duktig sångare, som förresten också bör ha en stor eloge för det mod han visat upp när han till synes utan minsta tvivel eller tveksamhet har tagit sig an uppgiften att fronta en av den här scenens mest klassiska akter. Även om jag helst vill bedöma honom för hans egna insats, så vill jag samtidigt uttrycka att han även har lyckats väldigt bra med uppgiften när det kommer till att förmedla de känslor som jag och många med mig säkert förknippar med Boytronics musik.

“Jewel” innehåller en bred flora av välskrivna elektroniska poplåtar i såväl dur som moll paketerade i en ständigt åttiotalsdoftande ljudkostym. Samtliga låtar har stark hitpotential med fina melodier och starka refränger. Glädjespridare som de inledande “Time After Midnight” och den OMD-doftande “The Universe” möter mörkare i mittpartiet melankoliska och lite mörkare inslag, som min personliga favorit “Dark Passion”“Free to Love” och den starka balladen som utgör titelspåret. “Mad Love” lånar sedan basgången från New Orders megahit “Blue Monday” och för tankarna till åttiotalets Eurythmics när James Knights med en stor dos av soul i Annie Lennox-manér framför refrängen ovanpå ett skruvat och komplext ljudarrangemang.

“Jewel” komplicerar inte saker i onödan och har heller ingen som helst anledning att göra det. Det innehåller ett antal väldigt välskrivna spår och alla som uppskattar åttiotalsdoftande melodistark synthpop med refränger som fastnar ordentligt kommer garanterat finna ett antal favoritlåtar på det här albumet.

Tracklist

01. Time After Midnight (04:41)
02. The Universe (05:32)
03. Mad Love (04:14)
04. Share (06:15)
05. My Baby Lost Its Way (04:47)
06. Jewel (05:53)
07. Dark Passion (04:25)
08. Free To Love (05:47)
09. Big Hands For The Dreamers (03:51)
10. Disco City (05:12)
11. New Year’s Day (04:31)

(English version below)

Doesn’t complicate things unnecessarily

Boytronic’s history is briefly a fairly complicated story. Without going through the whole sequence of events once again, let’s just leave it to the fact that this band has been set up in almost a handful of different ways since the original duo with Holger Wobker and Peter Sawatzki released their classic debut album “The Working Model” back in 1983. The current trio consists of Hayo Lewerenz, Ingo Hauss and the newly recruited British singer James Knights, who is also known from Scarlet Soho and his Knight$ solo project.

When a classic act decides to reappear once more with total lack of original members, I have to admit that it sometimes leaves me with somewhat confused with shattered emotions inside. But without dwelling deeper into this, I’m going to try and deal with Boytronic’s new album “Jewel” with an open mind and just as the, in this context, relatively strong electronic pop album that it is.

Not referring to the “classic” Boytronic in this context would be misconduct at the the highest degree, and in that sense, “Jewel” gets my full approval. James Knights is a good singer who, by the way, should also be given huge credit for seemingly without any doubts have had the great curage to take on the task of fronting one of the most classic acts. Even though I’d prefer to judge him for his own inputs, I would also like to express that he has also been very successful when it comes to conveying many of the feelings that I and many with me surely associates with Boytronic’s music.

“Jewel” contains a wide flora of well-written electronic pop songs that goes in major aswell as minor tones, constantly packed in an 80’s sound suit. All the songs have strong hit potential with nice melodies and strong choruses. Joyful songs like the introductory “Time After Midnight” and the OMD-scented “The Universe” meet melancholic and slightly darker additions, like my personal favorite “Dark Passion”, “Free to Love” and the strong ballad that make up the title track. “Mad Love” then lends the bassline from New Order’s megahit “Blue Monday” and makes me think of the eighties era of Eurythmics as James Knights with a large dose of soul in Annie Lennox-style brings us the chorus on top of the quirky and complex sound arrangement.

“Jewel” doesn’t complicate things unnecessarily and it has no reason to. It contains a number of very well-written tracks, and anyone who appreciates eighties-throbbing melodic synth pop with choruses that stick will definitely find a number of favorite songs on this album.

Boytronic i ny tappning aptitretar inför nya albumet

Tags: , , , , , , , , , , ,


Elva långa år har passerat sedan Boytronic senast presenterade nytt material när man via den ryska etiketten Art Music Group släppte “Dependence” (2006).

Under de senaste åren så har den tyska synthpopakten återvänt till livescenerna i ny tappning frontade av den nyrekryterade brittiske sångaren James Knights som sedan tidigare bekant från bland annat Scarlet Soho och det egna projektet Knights.

Ett nytt album titulerat “Jewel” är nu på väg med elva nyskrivna spår. Den första singeln “Time After Midnight” släpptes förra året (se videon nedan) och den andra – The Universe” finns ute nu (lyssna nedan).

Boytronic bildades 1983 i Hamburg av sångaren Holger Wobker och Peter Sawatzki och originalduon släppte “The Working Model” (1983) och “The Continental” (1985). Bandet har sedan dess existerat i en rad olika sättningar då skivbolaget Major Records ägde rättigheterna till bandnamnet. En konstellation bestod av U96-bekantingen Hayo Lewerentz och var aktiv fram till mitten av nittiotalet. Originalsångaren Holger Wobker återvände sedan i sällskap med Hayo Lewerentz mellan 2002 och 2005 och i skrivande stund består Boytronic av Hayo Lewerentz, den tidigare medlemmen Ingo Hauss och nye sångaren James Knights.

“Jewel” släpps den 3 november via Oblivion / Metropolis Records.

 

Tracklist

01. Time After Midnight
02. The Universe
03. Mad Love
04. Share
05. My Baby Lost its Way
06. Jewel
07. Dark Passion
08. Free To Love
09. Big Hands For The Dreamers
10. Disco City
11. New Year’s Day


Italopionjärer remixar KNIGHT$ på ny EP

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Den nyrekryterade Boytronic-sångaren James Knights, som sedan tidigare även är känd från Scarlet Soho, är nu åter aktuell med nytt material med sitt egna projekt KNIGHT$.

Bakom produktionen av den kommande EP:n “Alligator” finner vi Tesla Boy– och Ali Love-bekantingen Martin Dubka och utöver b-sidan “Playin’ it Cool” finner vi även remixer signerade italopionjärerna Fred Ventura och Paolo Gozzetti och houseproducenten Jake Whiltshire.

Titelspåret levereras med tillhörande musikvideo (se nedan) signerad Duncan Wilson (Hyper Real Studios) och EP:n släpps såväl digitalt som på CD (förboka här!).

“Alligator EP” släpps den 13 oktober via Mirrorman/Speechio.

Tracklist

01. Alligator
02. Playin’ it Cool
03. Alligator Extended (Remixed by Fred Ventura and Paolo Gazzetti for Italoconnection)
04. Alligator (Hyperfunk Mix by Jake Wiltshire)

Boytronic (with James Knights) – “Time After Midnight”

Tags: , , ,


 

Boytronic återvänder med hjälp av Scarlet Soho-sångaren James Knights. Här är den officiella videon till “Time After Midnight” som finns ute nu.

Eden – “Electric!”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital
Skivbolag: Major Records
Releasedatum: 18 februari 2011

Genre: Electropop, Synthpop

5/10

Sent ska gaysynthar’n vakna

Mark Power och Ian Henderson utgör den irländska duon Eden, som haft en del motgångar under sin karriär. De startade 1998 under namnet In Utopia. Skivbolaget WEA/Warner tvingade dem att spela in en cover på Madonnas ”Like a Prayer”. Den floppade – och bandet fick sparken (2001). Deras nästa skivetikett lades ner av ägaren Universal precis innan debutalbumet ”Desolated Shores” skulle släppas (2003). Och, kanske mest förödmjukande av allt, de har marknadsförts som ett sött pojkband.

Eden ges sedan 2005 ut av Major Records, den forne Boytronic-medlemmen Hayo Panarinfos ironiskt döpta skivbolag. Det borde passa dem bättre. Där är Eden tyska labelkamrater med IAMX, Ladytron, Emmon, Nitzer Ebb, Mesh och många andra kända synthnamn.

Har Eden varit otursförföljda, ett offer för korkade storbolag som försökt pressa ner dem i en alltför kommersiell mall? Eller beror det delvis på sviktande omdöme? Jag frestas att tro det, åtminstone om man utgår från hur deras andra album är uppbyggt.

”Electric!” inleder med kompetent framförd synthpop, inte dålig, men inte heller på ett enda sätt originell. Bland de tolv spåren är första halvdussinet en serie rätt så slätstrukna poplåtar, där jag har svårt att hitta några som är vassare än de övriga. Det skulle vara singelspåret ”Subhuman” i så fall. En låttitel som ”If I Was a Pet Shop Boy” gör det extra tydligt – att tyvärr, Eden, det är ni inte.

Skivans bägge ballader sticker ut – på ett mindre smickrande sätt. I min bok tillämpas nämligen negativ särbehandling av slöa låtar. En ballad måste vara cirka tio gånger bättre än en upptempolåt för att passera nålsögat. Vadfalls, Eden, visserligen har ni varit förband till Boyzone, men det är faktiskt ingen ursäkt. ’N Sync och Savage Garden ringde från 90-talet, de vill ha smörpaketen ”Through the Years” och ”Beautiful Thing” tillbaka!

Men, se på fan, skivan tar sig mot slutet. Det verkar nästan som om Eden medvetet byter stil en aning, från ren synthpop till ett mer gaydisco-orienterat sound. Varför först då? Det börjar med ”I Could Have Done Without This”.”Going Going Gone” och ”Spin the Disc” för mina tankar till Bronski Beat och Jimi Somerville – dock utan falsett. ”Out of Sight (Out of Mind)” skruvar upp tempot till snabb, Hi-NRG-doftande danspop som faktiskt nästan når upp till den uppenbara inspirationskällan Pet Shop Boys. Även sista spåret ”Murder on My Mind” går i samma anda. Förutom stolpskottet ”Beautiful Thing” en stark andra halvlek. Sent ska synthar’n vakna!

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

  1. Independent  8:09
  2. Electric!  3:44
  3. Fortune Lost  5:19
  4. If I Was A Pet Shop Boy  4:31
  5. Throught The Years  4:23
  6. Subhuman (Album Version)  3:48
  7. I Could Have Done Without This  5:02
  8. Going Going Gone  4:15
  9. Beautiful Thing  4:46
  10. Spin The Disc  4:22
  11. Out Of Sight (Out Of Mind)  4:49
  12. Murder On The Mind  4:03

Boytronic-cover på Erotic Elk’s nya album “Solitary”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Efter senaste albumet “Design With Circuitry” som släpptes i hösten 2010 så är den Vinslöv-baserade synthpoptrion Erotic Elk, som består av Fredrik Sigeback samt Tomas och P-O Gustafsson, åter aktuella med nytt material.

Nya singeln “Rest In Pieces” släpptes i april och den 28 juli följer man upp med andrasingeln “Monoton”, för att i september sedan presentera det den helt nya fullängdaren “Solitary”.

Albumet släpps både digitalt och på CD, där man för de som förbeställer CD’n pressar en utgåva med 5 bonusremixer, varav den ena är signerad Ad Inferna **. Utöver detta har man har även spelat in en cover på Boytronic’s “Tonight” som är hämtad från bandets klassiska album “The Continental”.

“Solitary” kan förbeställas via Erotic Elk‘s hemsida(Lyssna på smakprov nedan!)

Erotic Elk bildades under hösten 2009, men trion från Vinslöv – som alla växte upp på samma gata – har gjort musik tillsammans i olika konstellationer sedan åttiotalet i band som Kranium och Taskforce 1. Fredrik Sigeback var även medlem i Showdown som under nittiotalet medverkade på ett par samlingsskivor.

“Solitary” släpps under september via Major Records.

Tracklist

  1. Monoton
  2. Another Angel
  3. Rest In Pieces
  4. Reason To Believe
  5. Not A Tragedy
  6. Morningchair
  7. Saviour
  8. Trust
  9. On Your Own
  10. Tonight (Boytronic Cover)
  11. Rest In Pieces (Bossfight Remix) **
  12. Monoton (Ad Inferna Remix) **
  13. Released (From Chains) (Beatmix) **
  14. Reality (Freshmix) **
  15. On Your Own (Tropicmix) **