Subscribe via: RSS

Tag Archive | "bodyfest"

Front 242-sångare inkluderad i Bodyfest 2012

Tags: , , , , , , ,


Den tredje upplagan av Bodyfest (som startade 2010) går av stapeln lördagen den 13 oktober, 2012 på Nalen i Stockholm.

Bokade band är:

  • Oldschool Union (FI)
  • NordarR (DE)
  • Spetsnaz (SE)
  • 32Crash (BE)
  • Vomito Negro (BE)
  • The Invincible Spirit (DE).

32Crash frontman är ingen mindre än den legendariske Front 242-sångaren Jean-Luc De Meyer.

Mer information hittar du på hemsidan.

Oldschool Union – “Älä ole, elä!”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album), CD, Digital, Spotify
Skivbolag: EKProduct
Releasedatum: 20 april 2012
Genre: Oldschool EBM
Recensent: Lisa Zetterström

Välkomponerad oldschool-EBM levererad på finska

Oldschool Union är något så ovanligt som ett finskt EBM-band, jag känner i alla fall inte till så många fler. Vi vet som bekant att det kryllar av (bra) EBM-band i Sverige, men i Finland verkar utbudet vara något tunnare.

Första gången jag hörde Oldschool Union var på samlingen “Hymns of Sex” (2010), en sexig EBM-platta där bandet bidrog med låten “Too Mellow for Me”. Jag fick ett väldigt bra intryck av bandet från den låten och tyckte att Oldschool Union hade precis det där smashiga oldschool EBM-soundet som så många älskar idag.

På det stora hela är det här ett starkt album. Det märks verkligen att bandmedlemmarna brinner för oldschool EBM och hela den subkulturella scenen som hör till. Soundet på “Älä ole, elä!” är så mycket oldschool EBM att det stundtals blir parodiskt. Ett stort plus är att de till stora delar sjunger på sitt modersmål finska . Visst, jag förstår inte ett skit av vad de sjunger, men det är kul med EBM-band som vågar bryta normen att sjunga på engelska och istället kör på sitt modersmål. De har även gjort en låt om Bodyfest, vilket jag tycker är roligt då jag var med och arrangerade festivalen under 2010 och 2011. Den kritikerrosade svenska EBM-duon Spark! har bidragit med en remix av titellåten ”Älä ole, elä!” som onekligen doftar Spark!.

Det stora problemet är dock att soundet i sig inte är särskilt unikt: Det känns som att de har plockat de bästa bitarna från andra populära EBM-band, i form av metallskrot, tunga trummor och grottbodysång, men samtidigt inte lagt på något eget och säreget.

Detta gör att Älä ole, elä!” saknar ‘det’, men om de försöker hitta sitt eget sound i framtiden så är jag säker på att nästa platta kommer bli en smashing hit.

Bästa låt: “Kännimän”.

Tracklist

  1. Pulttaaja  1:55
  2. Älä ole, elä!   3:01
  3. Näennäisdemokratiaa  2:52
  4. Mikä riivaa  2:44
  5. Känniman  3:46
  6. Kebabilla  3:05
  7. Työvoimapula  2:02
  8. Rahaa sataa taivaalta  2:38
  9. Satatonnia metallia  3:50
  10. This Line Will Not Break  3:07
  11. Bodyfest  2:32
  12. Muuri ja railo  3:52
  13. Oire  1:58
  14. Pohjoinen taivas (v2.0)  3:19
  15. Känniman (Remix)  3:40
  16. Älä ole, elä! (Spark! Remix)  2:59

Erik Uppenberg sammanfattar 2011

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Bästa synthpop/futurepop/electropop

Det elektroniska året bjöd på en rad starka popalbum, från “Credo” av Sheffield-veteranerna i The Human League till nutida svenska duor som The Sound of Arrows samt Rebecca & Fiona. Här tänker jag dock hylla ett möte mellan en annan legendar och några yngre förmågor. Eftersom den inte recenserats, tar jag tillfället i akt att puffa för John Foxx and The Maths album “Interplay” – en sprakande skiva som det slår analoga gnistor om.

Futurepop vet jag inget om (läs: vill inte veta något om), så den genren väljer jag bort.

Bästa EBM/body/oldschool

Stockholmsduon The Pain Machinery hade ett produktivt år och släppte två skivor med kompromisslöst bodysväng, inspirerat av bland annat acid house och new beat. Så här kunde EBM låta under det sena 1980-talet, innan dagens stelbenta retroregler var satta. Remixskivan “Auto Surveillance” var mer i min smak än den egentliga fullängdaren ”Surveillance Culture”.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Pass.

Årets bästa singelsläpp

…är inte lätt att utse. Vissa av de singelspår jag lyssnat mest på kom ut redan 2010, som “Hello” av Martin Solveig feat. Dragonette, “Undesired Isolation” med Kaos! och Austras häxhousedänga “Beat and the Pulse”. Smakproven från Maison Vagues och Henric de la Cours bägge debutalbum, “Synthpop’s Alive” respektive “Dogs”, släpptes aldrig formellt som singlar. Jag väljer också helst något fräschare än The Human League (“Never Let Me Go”), Lustans Lakejer eller för den delen Ladytron (“Ace of Hz” eller “White Elephant”) och Yelle (“Que veux-tu”), trots att de alla släppte bra singlar. Tar jag något med Rebecca & Fiona blir jag väl lynchad av våra läsare. Säkert har jag glömt några låtar också. “Skeleton” av The Good Natured, kanske? Nej, i en jämn kamp så drar jag till med “Sets & Lights” av Xeno & Oaklander.

Årets största besvikelse

Årets bägge stora festivaler med synthinriktning, Arvikafestivalen och Stockholm Goes Alternative, ställde bägge in. Särskilt i SGA-fallet var en amatörmässig festivalledning och inkompetenta ekonomiska glädjekalkyler bidragande orsaker. Även Hultsfredsfestivalens konkurs året fore spelar in. Festivalsverige har fått dåligt rykte – kommer långväga artister våga låta sig bokas i framtiden? Samtidigt har pålitliga arrangörer som Tinitus tröttnat på den ekonomiska osäkerhet och den enorma arbetsbörda som en festival innebär. Bodyfest kämpar på, men under den överblickbara framtiden tycks det som om svenska synthare får åka till Tyskland för att besöka en större festival inom den egna nischen. Hårdrockare, ibland avundas jag er!

Bästa konsertupplevelse

Ett av årets märkligaste och bästa musikminne står en av landets minsta festivaler för. Halvhemliga Kalabalik på Tyrolen lockade något hundratal besökare till den småländska obygden. I en bedagad men magisk och helt oemotståndlig folkparksmiljö (dansbanan på Tyrolen heter “Joddelero”!) kunde vi se Ekobrottsmyndigheten härja, 64Revolt blippa, Position Parallèle ploppa och Jemek Jemowit stylta omkring i bjärt träningsoverall och pumps, medan han tvångsmatade en uppstoppad räv med Jägermeister. Missa inte 2012 års upplaga, då bland andra Henric de la Cour, Agent Side Grinder, Tobias Bernstrup och Petra Flurr kommer att uppträda.

Bästa klubbupplevelse

Club Ultrafoxx hittade ett tillfälligt hem på queera Högkvarteret på Södermalm i Stockholm. Det blev en minnesvärd kväll inte minst för att André Thelénius från Marina Siertis och jag själv – med bar överkropp – försökte hetsa massorna till synthallsång. Hur mycket jag än skulle vilja hävda att detta var kvällens höjdpunkt, så nödgas jag erkänna att Trans-X utgjorde huvudakt. Tyvärr har Högkvarteret nu lämnat sin stämningsfulla lokal med dess Twin Peaks-röda sammetsdraperier, och Ultrafoxx är åter en husvill klubb.

Bästa nykomling

Mirrors, Maison Vague och Marilyn and the Rogue är några av de debutanter som gjorde bra ifrån sig under året. Men vem ska man välja? Och vad är en nykomling? Rent formellt debuterade Henric de la Cour under året, trots sin gedigna karriär i Yvonne och Strip Music. Även filmauteur-räven David Lynch släppte sitt första egna album. När mp3-filer cirkulerar, och gränsen mellan demo och officiella släpp suddas ut, blir det också allt svårare att peka ut ett startdatum för artister. Svenska duon The Sound of Arrows EP-debuterade redan 2008, men först i år kom albumet, “Voyage” med de storslagna singlarna/videorna “Into the Clouds”, “M.A.G.I.C” och “Nova”. Jag bestämmer att de är nykomlingar. De är värda det!

Bästa skivbolag

En hedervärd kulturgärning utförs av tyska Anna Logue Records. Etiketten kämpar oförtrutet vidare för att sprida bortglömd minimalsynth och analog synthpop från det tidiga 1980-talet. Man letar även upp musik som aldrig gavs ut officiellt när det begav sig, och ger ut den som snyggt och tidstypiskt formgivna cd-skivor och vinylutgåvor. Då gäller det att passa på, för skivorna säljer ofta slut. Även aktiva artister i samma anda kan hitta ett hem på Anna Logue Records – exempelvis är Marsheaux och Twins Natalia just nu aktuella med en split-singel. Några andra skivbolag i samma anda är Minimal Wave Records och Wierd Records, som bland annat ger ut ovan nämnda Xeno & Oaklander.

Spark! presenterar “Hela Din Värld”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Efter att på egen hand ha släppt två album – “65 ton stål” (2007) och “Ett lejon i dig” (2009) så skrev svenska oldschool-EBM duon Spark! under 2010 på för svenska Progress Productions.

EP’n “Genom stormen” (2010) slog ner som en bomb i synthsverige och följdes upp med bejublade spelningar på bland annat Xelabration FestivalBodyfest och Das Boot.

I somras aptitretade duon (som består av Mattias Ziessow och Stefan Brorsson) med digitalsingeln “Popkomplex” och nu är det äntligen dags att presentera det nya albumet “Hela din värld”.

Förutom de tidigare släppta singelspåren “Genom stormen”, “Tankens mirakel” och “Popkomplex” så innehåller albumet sju nyskrivna låtar samt en bonusremix på titelspåret signerad Anhalt. (Provlyssna snuttar från hela albumet nedan!)

På sedvanligt Progress Productions-manér så levereras “Hela din värld” (utöver den ordinarie utgåvan) även i en signerad och begränsad dubbeldisc utgåva **, där bonusdiscen innehåller bandets sedan länge utgångna första album “65 ton stål” och EP’n “Epos” från 2008.

“Hela din värld” släpps den 8 februari via Progress Productions.

Tracklist

  1. Döden och jag
  2. Dom kommer tillbaka
  3. Hela din värld
  4. Popkomplex
  5. Revolution 2.1
  6. Skål!
  7. Hugg det i sten
  8. Tankens mirakel
  9. Kärlekskarusell
  10. Genom stormen
  11. Hela din värld (Dirty Anhalt Mix)

Tracklist Bonusdisc “65 ton stål” samt “Epos” **

  1. 65 Ton Stål
  2. Den Sjunde Vågen
  3. Frihet
  4. EBM
  5. En Kvinnas Logik
  6. Ulven
  7. Döda Honom
  8. Idioter
  9. Vår Maskin
  10. Skull And Bone
  11. Making Love With The Boots On
  12. Headshot
  13. Modern Slaves
  14. Wild At Heart
  15. Skull And Bone (Remastered)
  16. Epos

Spark!-Hela Din Värld (Album Sampler) by ProgressProductions

Liverapport: Bodyfest 2011, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , ,


Artister: Sturm Café/Kommando XY, Schwefelgelb, Parade Ground, Orange Sector, A Split-Second, The Klinik
Datum: lördag 1 oktober
Scen: Nalen, Stockholm

Foto & rapport: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet under rapporten!

Efter förra årets urladdning på en utsåld Klubben (Fryshuset) så var i alla fall underteknads förväntningar rätt stora på årets Bodyfest.

Efter att man förra året fått en del kritik för att bara haft möjlighet att servera folköl under kvällen så valde man inför årets evenemang att flytta hela kalaset till Nalens stora lokaler på Regeringsgatan i Stockholm med tillgång till två scener och bar med full rättigheter. Tyvärr medförde detta också att man tvingades sparka igång hela kalaset redan klockan 16.30 (!!!) då Nalen inte tillåts köra liveband efter midnatt. (Faktum är att undertecknad på grund av detta faktiskt missade den första akten på scen..)

Lineupen den här gången var något ojämn och när jag summerar årets Bodyfest så är det tyvärr bara halva startfältet som får anses förtjäna godkänt – Schwefelgelb, A Split-Second och The Klinik. (Då bör jag dock poängtera att jag inte kan betygsätta Sturm Café/Kommando XY’s insats då jag inte var på plats!)

De förstnämda var det yngsta bandet för året som med sin väldigt unika hipsterbody satte bra fart på publiken. Den andra – den klassiska åttiotalstrion som numera består av tre äldre rutinerade herrar gjorde det mesta rätt med underbar scennärvaro. Men varför i hela fridens namn spelar man en av sina absolut största hits (“Rigor Mortis”) redan i början av settet?? Livetrummorna i första halvan av settet levererade en underbar energi och det är fantastiskt att man kan visa sådan fantastisk spelglädje efter alla dessa år!

Sist ut klev legendariska The Klinik med duon iklädd sin typiska outfit, med huvudena i bandage med tillhörande läderrockar. Bandet har genom året levererat ett antal undergroundhits som är väl rotade hos fansen vid det här laget och med milimeterprecision gjorde man sitt framträdande till något fantastiskt som i år sopar mattan med de andra banden under kvällen.

Elektroskull – Synthportalen passar på att skicka varma hälsningar och tack till arrangörerna som gjort ännu en fantastisk insats och arrangerat ännu en grym kväll! Känslan är att Bodyfest rotat sig rätt bra i synthsverige nu och även om årets kväll inte toppade 2010 års Bodyfest så är jag övertygad om att man redan laddar batterierna och smider planer inför 2012.

Schwefelgelb

Orange Sector

A Split-Second

A Split-Second

A Split-Second

The Klinik

Bodyfest presenterar andra bandsläppet

Tags: , , , , , ,


Bodyfest 2011 – som gå av stapeln den 1 oktober på Nalen i Stockholm – presenterade idag bandsläpp #2 innehållande legendariska tyska duon Orange Sector samt Sturm Café och Kommando XY.

Orange Sector (som bildades redan 1992) gör iom spelningen på kommande Bodyfest sin första Sverigespelning någonsin! Svenska Sturm Café kommer tillsammans med Kommando XY göra en gemensam spelning innehållande en för Bodyfest 2011 alldeles unik scenshow.

Mer info om Bodyfest hittar du i vår eminenta festivalguide här!

Födelsedagskalas den 25 maj på Sugar Bar!

Tags: , , , ,


Födelsedagskalas och bartömmning tillsammans med Alternight på Sugar Bar i Stockholm den 25 maj!

Det är med ett visst vemod vi skriver denna inbjudan till en klubbonsdag på Sugarbar som med all sannolikhet kommer vara den sista som skickas för en lokal som behandlat oss alla väl under många år, både för Alternight och många andra klubbar.

Vi drar igång kvällen lite tidigare (19:00) och har Alternight får sällskap av ElektroSkull – Synthportalen som firar 1 års-jubileum!

ElektroSkull kommer under kvällen arrangera ett kortare synthquiz med fina priser i potten, bland annat:

  • 1 biljett till årets Bodyfest
  • Signerade CD-skivor
  • Överraskningar..

1) ElektroSkull – Synthportalen 1 år
2) DJ ElektroSkull via Solar Driftwood (aka. Jens Atterstrand) bjuder på ett urval av det senaste årets synthetiska höjdpunkter!
3) Lön + Bartömning
4) Synthquiz med fina priser i potten! (ElektroSkull)
5) ???
6) Profit

http://www.facebook.com/event.php?eid=221833947829425

Bodyfest gör första bandsläppet till 2011

Tags: , , ,


Bodyfest presenterar de två första banden till årets festival. Tyska Schwefelgelb och klassiska belgarna A Split Second kommer gästa Stockholm i höst när festivalen går av stapeln på Nalen den 1 oktober. Info i vår festivalguide kommer uppdateras inom kort.

Katti Cernak sammanfattar 2010

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Bästa synthpop/futurepop/electropop

Parralox“Metropolis”. Jag förälskade mig i denna australiensiska duo efter första gången jag hörde “Isn’t is strange” från albumet State of Decay (2009). 2010 års uppföljare “Metropolis” visar på fortsatt högkvalitativ synthpop.

Bästa EBM/body/oldschool

Schwefelgelb. Jag hoppas och tror att 2011 blir Schwefelgelbs år. Pionjärerna av hipsterbody (genre myntad av undertecknad) är kaxiga och självsäkra, med all rätt. Musikaliskt låter de som Sturm Cafés och Slagsmålsklubbens kärleksbarn. Svavelgult är det nya svarta.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Hocico – “Tiempos de furia”. Det var spåret “Forgotten tears” från albumet “Signos de aberracion” (2002) som fick mig att intressera mig för den hårdare skolan av EBM. Hocico är något av mina husgudar – med undantag för “Memorias atrás” (2008) som fort föll i glömska. Med “Tiempos de furia” visar mästarna av tacobody att de fortfarande är värdiga husgudestatus hos yours truly.

Årets bästa singelsläpp

Spark! – “Tankens mirakel”. Falkenbergspojkarna tillika Sveriges (och Tysklands) jägerbodyälsklingar har haft ett guldår. Inte minst för att de i början utav året blev signade till Progress Productions. De gjorde bejublade framträdanden på bl.a Familientreffen & Bodyfest och blev spelade i P3 under deras synthvecka i somras.

“Tankens Mirakel”, från EP:n “Genom stormen”, visar på en musikalisk utveckling med fingertoppskänsla.

Årets största besvikelse

Arvikafestivalen. Jag var definitivt inte ensam om att förutspå Arvikafestivalens katastrofår. Att de själva inte förutsåg vilken enorm tabbe de gjorde genom att avsäga sig titeln synthfestival är för mig ett mysterium. Många hårda ord har sagts och det känns som att ytterligare sådana är överflödiga. Att de nu har gjort en pudel är ändå hedersvärt. Frågan är om syntharna är villiga att förlåta. Personligen är jag redo att göra det och tror att det kommer att bli en bra festival 2011. Att gå tillbaka till sin ursprungliga nisch, plus en festival i mindre format, är ett lyckat koncept och det behövs för Alternativsverige.

Bästa konsertupplevelse

Bodyfest. Med risk för att låta partisk bjöd Bodyfest på kvalitativa framträdanden av samtliga band som uppträdde. Startfältet som bl a inkluderade ett återförenat Pouppée Fabrikk, publikfavoriterna Spark! samt legenderna Front 242 kommer att bli svårslaget på 2011 års upplaga av festivalen. De sistnämnda bjöd på en old school-show som enligt många gamla synthrävar gjorde sin bästa spelning på över ett decennium. Att medlemmarna har passerat 50-sträcket märktes inte överhuvudtaget. Magiskt!

(Front 242, Bodyfest 2010 – Foto: Jens Atterstrand)

Bästa klubbupplevelse

UltraFoxx – Pages releasefest. Den smått legendariska synthklubben lyckades med årets festtillställning med de svenska synthpophjältarna Eddie & Marina. Arrangörerna Tina Arwidson Thelenius och Maria Molinder arrangerade ett felfritt evenemang på lilla Sugarbar som var knökfullt. De som inte fick plats att röja loss på den lilla ytan framför scenen kunde avnjuta det magnifika framträdandet i baren via storbildsskärmarna. Guldstjärna!

Bästa nykomling

Monostrip. “Like a drug” från debutalbumet “The grand youth” (2010) lever upp till titelnamnet. Förutom detta spår är “Miami (Geist Bodymix)” två av mina mest lyssnade låtar under 2010. Plus i kanten för de enormt snygga retrosingel- och albumomslagen.

Bästa skivbolag

Wonderland Records samt Progress Productions. Dessa skivbolag, båda med säte i Göteborg, känns som framtidens stora hopp för synthgenren. De har under 2010 lyckats knipa åt sig flertalet av mina nya (och gamla) favoritband och lär (läs: bör) bli nationellt erkända och högst uppskattade skivbolag under 2011. Alternativscenen behöver eldsjälar som Sebastian Hess (Wonderland Records) och Torny Gottberg (Progress Productions) för att ha en chans att överleva.

// Katti Cernak, ElektroSkull – Synthportalen

Liverapport: Bodyfest 2010, Stockholm

Tags: , , , , , , ,


Artist: No Sleep By The Machine, Stockholm Wrecking Crew, Spark!, Autodafeh, Tyske Ludder, Pouppée Fabrikk, Front 242
Datum och tid: Lördagen den 9 oktober, ca. 18.00-02.00
Scen: Fryshuset (Klubben), Stockholm

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför artikeln!

2010 börjar lida mot sitt slut och vi passar på att göra ett par tillbakablickar på årets höjdpunkter.

Först ut: Bodyfest.

Efter att Arvikasfetivalen, ElectriXmas, S.A.M.A. och Tinitus under 2000-talet gett synthscenen rikigt bra festivaler så var det nu dags för Sverige, eller i alla fall Stockholm att få en alldeles egen synthfestival med fokus på EBM.

Bodyfest bär synthfanan vidare in i framtiden. Arrangörerna har slitit hårt under lång tid, men när kvällen den 9 oktober till slut var till ända så inser jag att Bodyfest är ett av de absolut bästa eventen för året. Festivalen blev också utsåld, något som är mycket positivt inför nästkommande år. Vad gäller lineupen så var den möjligtvis något ojämn, men även det har sin charm. Flera utav banden hade problem med ljudet och Autodafeh, som inte heller i vanliga fall är bandet med fart och fläkt på scenen, gick om möjligt ännu mer i slowmotion. Vad gäller lokalen och arrangemanget i övrigt så är min klara rekommendation till arrangörerna att finna en bättre lokal till nästa års evenemang. Mellanöl för 39 kronor och en lokal som passar bra för konsert men är rätt osmidig att “umgås i” mellan spelningarna drar ner betyget.

Spark!, Tyske Ludder och avslutande Front 242 (med en setlist med tyngpunkt på de gamla klassikerna) var kvällens absoluta höjdpunkter. Blir jag tvungen att välja ut det absolut bästa för kvällen så blir det tveklöst Tyske Ludder då deras spelning verkligen hade allt. Energi, fart, suverän ljudkvalitet och en fantastisk scenshow!

Tack Bodyfest för en kanonfestival redan första året. Vi på ElektroSkull.com önskar er lycka till med nästra arrangemang!