Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Boar Alarm"

Severe Illusion – ”A Familiar State of Passive Compliance”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (EP) CD, digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 19 december 2017
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Fredrik Djurfeldt, Ulf Lundblad
Land: Sverige
Recensent: Lars-Åke Andersson

 

FacebookLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloud

(English version below)

Underbart är kort

Jag tror inte på jultomten längre. Har länge vacklat i min tro på om han finns eller inte men nu är det definitivt. Hur svårt kan det vara egentligen? Önskade mig en enda sak i julklapp. En sak. Ska det vara så svårt? Med ett påklistrat leende sitter man där som ett fån på julafton och försöker vara glad över sina tre julklappar man fick. En slips, ett deostick och ett par grytvantar. Är det ett elakt skämt? Det enda jag önskade mig var den nya plattan från Severe Illusion. Visserligen var det kanske inte så moget att lägga sig under granen och grina resten av julafton, men tomten gjorde mig rejält besviken.

Har fortfarande lite ouppklarade recensioner från musikåret 2017 att brottas med, så det är lika bra att börja med en gång. Först ut är då Severe Illusions nya EP ”A Familiar State of Passive Compliance” som följer upp bandets senaste albumsläpp “Deliberate Prefrontal Leucotomy” (2013). Mannen bakom Severe Illusion, Fredrik Djurfeldt, var oerhört produktiv under 2017 och släppte skivor med många av sina bandkonstellationer som Instans, Boar Alarm och Analfabetism. Han gästspelar dessutom flitigt i Alvar och det som får en att dregla lite är att det ska turneras lite under 2018 också.

Den nya EP:n är ett litet mästerverk. Man bjuds på fem låtar av högsta klass! I botten på låtarna finns enkla, monotona smått förföriska rytmer (läs gärna erotiska) och sedan vidgas ljudbilden med pålagt brus, gnissel och annat för att toppas med Fredrik Djurfeldts massivt filtrerade röst som vrålar ut underbara texter. Det är militärisk ordning och reda blandat med slagfältets makabra kaos. Det hörs framför allt i ”No Rage To Spare” som har en smått hypnotisk effekt på lyssnaren men även i ”All The Way Down”. ”Wrong Planet” för genast tankarna till riktigt tidiga Front Line Assembly och är en rejäl energikick!

Det lugna sävliga tempot i ”Talking Walls” bygger tillsammans med de inspelade rösterna upp en rätt kuslig känsla av att befinna sig i en operationssal eller inspärrad på mentalsjukhus. Som en ny version av ”Final Report” av Dive. Det sista spåret ”White White White” blir ett stenhårt mayhem i bästa industrianda som påminner om en korsning mellan Front Line Assembly och tidiga Wumpscut.

Summa summarum då. En sanslöst välproducerad skiva med fem spår. Kort och intensiv. När man väl gottat ner sig i den så tar den slut. Sett över tid är jag lite orolig över hur man ska utveckla soundet vidare. Det låter makalöst bra nu och har gjort så under en längre tid. Hur ska det bli ännu bättre än att kopiera sig själv? Tyvärr lär det dröja ett tag innan det kommer mer material med Severe Illusion enligt Fredrik Djurfeldt. Men jag har inget emot att vänta…

Lars-Åkes favoritspår: ”Wrong Planet”

Tracklist

01. No Rage To Spare (04:37)
02. Wrong Planet (03:15)
03. All The Way Down (05:18)
04. Talking Walls (03:06)
05. White White White (04:59)

(English version below)

Wonderful is brief

I do not believe in Santa Claus anymore. Has long wavered in my belief if he exists or not but now it’s definitely. How difficult can it be? Wishing me a single thing as Christmas gift. One thing. Should it be so difficult? With a sticky smile, you’re sitting there like a kid on Christmas Eve and trying to be happy about the three Christmas presents you got. A tie, a deostick and a pair of griddles. Is that a bad joke? All I wanted was the new album from Severe Illusion. It wasn’t really mature of me to lay down under the Christmas tree and cry for the rest of Christmas eve, but Santa made me really disappointed.

Still have some undeclared reviews from the music year of 2017 to wrestle with, so I might just get on with it. First off then is Severe Illusion’s new EP “A Familiar State of Passive Compliance”, their first release since “Deliberate Prefrontal Leucotomy” (2013). The man behind Severe Illusion, Fredrik Djurfeldt, was extremely productive in 2017 and released albums with many of his band constellations such as Instans, Boar Alarm and Analfabetism. He’s also a live member of Alvar annd what makes one to drool a little is that there are plans for alot of touring during 2018.

The new EP is a small masterpiece. The record gives you five top-rated songs! At the bottom of the songs there are simple, monotonous little seductive rhythms (read erotic) and then the soundtrack widens with harsh industrial noises and squeaks with Fredrik Djurfeldt’s massive filtered voice that roars wonderful texts. It is military order and mixed with the battlefield’s macabre chaos. You hear this primarily in “No Rage Two Spare” which has a slight hypnotic effect on the listener but also in “All The Way Down”. “Wrong Planet” instant brings to mind early Front Line Assembly and is a real energy kick!

The calm paced tempo in “Talking Walls”, together with the recorded voices, builds up a pretty creepy feeling of being in an operating room or locked in a mental hospital. Almost sounds like a new version of “Final Report” of Dive. The final track “White White White” becomes a mayhem in the best industrial music spirit, reminiscent of a cross between Front Line Assembly and early Wumpscut.

Total summaries then. A remarkably well produced album with five tracks. Short and intensive. Once you have settled in it, it will end. Over time, I’m a little worried about how to further develope the sound. It sounds too good to be true now and has been doing that for a long time. How will it be even better than copying yourself? Unfortunately, it will take a while to get more material with Severe Illusion, according to Fredrik Djurfeldt. But I do not mind waiting …

Lars-Åke Andersson’s favourite track: ”Wrong Planet”

Boar Alarm – “Conform to Decay”

Tags: , , , , , ,


Format: (Mini-album) CD, digital
Skivbolag: Riot Electronics
Releasedatum: 11 december 2016
Genre: Noise, industrial, experimental
Bandmedlemmar: Fredrik Djurfeldt
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

FacebookDiscogsBandcamp

(English version below)

Uttrycksfullt, experimentellt och udda

Severe Illusion– och Instans-bekantingen Fredrik Djurfelt, som även har släppt musik under monikers som AnalfabetismKnös och Vanvård, presenterar nu det första albumet med sitt nya noise/industrial-projekt Boar Alarm.

“Conform to Decay” lämnar ingen som helst pardon och albumet river tag ordentligt om trumhinnorna när Fredriks hårt distade röst placeras ovanpå komplexa oljudsmattor och tunga trasigt distade rytmer.

Trots bara sex spår så blir det dock lite för mycket för mig i sin helhet och jag avnjuter det helst uppdelat. Kanske hade jag önskat något eller ett par andrum och lite fler detaljer att utforska i ljudbilden. Det blir helt enkelt lite för avskalat och för oljudsfyllt. Jag saknar en del finess i de tunga rytmerna för att det skall kunna greppa tag ordentligt, även om känslorna som Fredrik vill förmedla å andra sidan i och med detta blir desto starkare. Bäst gillar jag den smattrande och skruvade “3rd Floor” och den blytungt maskinella “Rat Out”.

Som den svenska akten Kopfer Kat en gång uttalade: “Det gör lite ont i öronen, men det gör gott för själen”. Därmed bör fans av uttrycksfull, experimentell och udda noise/industrial definitivt kolla upp Fredriks senaste skapelse Boar Alarm.

Tracklist

01. Discontent (03:34)
02. 3rd Blood (03:34)
03. Rat Out (03:16)
04. Braineaters (Hand In Hand) (03:54)
05. No Rotation (03:54)
06. Drive (03:18)

(English version below)

Expressive, experimental and odd

Severe illusion– and Instans-acquaintance Fredrik Djurfelt, who has also released music under monikers like AnalfabetismKnös and Vanvård, now presents the first album with his new noise/industrial project Boar Alarm.

“Conform to Decay” leaves absolutely no mercy and the album makes a massive impact on your eardrums when Fredrik‘s hard distorted voice is placed on top of complex soundcarpets of noise and heavy broken distorted rhythms.

Although only six tracks in length, it becomes a bit too much for me as a whole and I must say I prefer it only partly. Maybe I would have liked a few breathers among the tracks and some more details to explore. It simply becomes too stripped down and noise-filled. I lack some finesse in the heavy rhythms to make me hooked more, even though the emotions Fredrik wants to express becomes very strong delivered in this certain manner. The clattering and screwed “3rd Floor” and the very heavy mechanical “Rat Out” are the ones I like best.

As the Swedish act Kopfer Kat once stated: “It makes your ears hurt a little, but it makes good for the soul”. With this said, fans of expressive, experimental and odd noise/industrial should definitely check out Frederik‘s latest creation Boar Alarm.

Liverapport: Youth Code (+Trepaneringsritualen, Boar Alarm, Analfabetism) 20160930, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , ,


Kollaps Records och Kuggljud i samarbete med Konspirationen ställde Youth Code, Trepaneringsritualen och Boar Alarm på scenen i Fylkingens stora sal i Stockholm den 30 september efter det att Synth After Work inlett kvällen med Analfabetism på Temple Bar.

patrik_larkJens Atterstrand

Jens Atterstrand (text & foto) och Patrik Lark (foto) rapporterar.

 

 

Att den Amerikanska electro-industrial-duon Youth Code älskar att spela i Sverige är ingen hemlighet och detta faktum förtydligade de också flera gånger även under den här konserten. Trots att bandets första demokassett släpptes så sent som 2012 så har den Los Angeles-baserade duon nu redan hunnit med att besöka genomgföra tre spelningar i huvudstaden.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Severe Illusion– och Instans-bekantingen Fredrik Djurfelt inledde händelserna med ett spännande experimentellt set från hans noiseprojekt Analfabetism redan tidigare under kvällen, då på Synth After Work på Temple Bar.

Fredrik, som har många strängar på sin lyra, fortsatte sedan till Fylkingen, där han livedebuterade med det nya, mörka, aggressiva och tungt rytmiska industriprojektet Boar Alarm. Tack vare Fylkingens livescen i stora salen, där scenen saknar upphöjning, så blev intimiteten med publiken total. Nåväl, i alla fall för en liten del av publiken längst fram då de som valt att ställa sig två eller tre rader bak inte kunde beskåda speciellt mycket av spelningarna. Till Boar Alarms suggestiva rytmiska oljud, med en ensam Fredrik med mikrofon på den stora golvytan passade det perfekt. Men även till Trepaneringsritualens nattsvarta dödsindustri med den ende bandmedlemmen insmetad i fejkblod. Den ockulta upplevelsen förstärktes ytterligare via en videoprojektion och ett altare på sidan av scenen där en dödskalle omgavs av såväl levande ljus som rökelse.

När Youth Codemed den adrenalinladdade sångerskan Sara Taylor och bakgrundssångaren och maskinisten Ryan George, sedan gjorde entré så insåg jag snabbt att vi var på väg att få uppleva en av de mest unika konserterna på länge och det dröjde heller inte lång stund innan Sara mer eller mindre blev ett med sin publik och på egen hand startade röjiga moshpits på flera ställen längst fram i publikhavet. Efter några få låtar påpekade bandet även helt obekymrat att de troligtvis spelat sönder den ena högtalaren (!).

Med ett av årets starkaste album, “Commitment to Complications” färskt i bagaget och en fantastisk spelglädje, utstrålning och energi så är det omöjligt att misslyckas – en liveupplevelse med Youth Code liknar nämligen inte någonting annat. När de sedan till och med bjöd på en av årets bästa låtar, min personliga favorit “Doghead”, så var lyckoruset totalt och inramningen fullkomligt perfekt och komplett.

Stort tack till alla inblandade för en helt fantastisk inramning och kväll på Fylkingen.

Youth Code (Jens Atterstrand)

Youth Code (Patrik Lark)

Trepaneringsritualen (Jens Atterstrand)

Trepaneringsritualen (Patrik Lark)

Boar Alarm (Jens Atterstrand)

Boar Alarm (Patrik Lark)