Vi tog ett snack med svenska The Pain Machinery som består av Anders Karlsson och Jonas Hedberg. Stockholmsduon är sedan i somras är aktuella med nya albumet “Urban Survival”. Vi ges den spännande berättelsen kring bandets födelse, det tidiga materialet och bandets erkända punkinfluenser.. Missa inte Sebastian Kivis recension av “Urban Survival”.
Inom kort kommer vi även köra en tävling där du kan vinna ett autograferat exemplar av skivan.
Håll uktik i tävlingsrubriken!
Foto: Magnus Eklund
ElektroSkull: Hej Anders och Jonas! Berätta historien om The Pain Machinery. Hur kom det sig att ni började göra musik tillsammans i början av nittiotalet? Hur har kontakter med skivbolag osv fortlöpt under era tidiga år? Vad har ni själva för musikalisk bakgrund?
The Pain Machinery: (Anders) Hej Jens! I början av nittiotalet gjorde vi musik på varsitt håll, Jonas med sitt band Second Skin och jag brötade på med första inkarnationen av The Pain Machinery. Några år senare insåg vi att vår smak och inställning till musik var väldigt överensstämmande. Vi pratade så smått om att börja samarbeta. Jonas gick in som live-slagverkare på några av de tidigaste TPM-spelningarna och sedan fördjupades vårt samarbete successivt. Numera jobbar vi som en duo och vårt samarbete funkar väldigt bra. Jag höll på att fastna i ett riktigt dåligt kontrakt i början, detta gjorde att misstänksamheten mot bolag blev ganska stor. Senare ville ett stort independentbolag kontraktera TPM, detta drog dock ut på tiden och sedan började de med en konstig idé om att man skulle skjuta in egna pengar i en märklig samlingsskiva till att börja med. Då var det bara ”tack och hej”. Detta i kombination med andra strul gjorde att det tog ett tag innan vi släppte något på ett bolag. Första bolagssläppet var 2003 med ”The Venom is Going Global” på BLC Productions.
ElektroSkull: Ni har sagt att ni vill “skapa musik som kombinerar den råa energin ifrån punken med elektroniska element”. Kan ni berätta mer om era influenser?
The Pain Machinery: (Anders) Jag växte upp med punk och ska, det är där jag har mitt hjärta. Samtidigt har jag alltid fascinerats av elektroniska ljudbilder och rytmer. Både jag och Jonas älskar den tidiga industrin och postpunken med band som tex Throbbing Gristle, The Normal, Cabaret Voltaire och Portion Control. Dessa band var enligt oss mer punk än många ”punkband”. Attityden och det primitiva groove de hade har haft en stor inverkan på TPM. När sedan EBM-musiken slog igenom i mitten på 80-talet föll verkligen pusslet på plats. Efter det har det kommit många elektroniska genres, och band, med punkattityd, bland annat Public Enemy och acid som båda är stora inspirationskällor. (Jonas) Vår musiksmak är rätt skiftande, vi är inte låsta till en genre utan har öppna öron. Vi är båda väldigt passionerade i vår inställning till musik och även fast vi älskar tidig industri och punk tar vi in mycket i störtfloden av all ny elektronisk musik som kommit senaste åren. Mycket av det vi gillade med t ex de belgiska banden på 80-talet har transplanterats till klubbmusiken snarare än det som går under EBM-flaggen idag. Motor och Terence Fixmer t ex tycker vi är bra exempel på det.
ElektroSkull: Hur ser ert arbete ut i studion? På vilket sätt tycker ni själva ni har utvecklats under resans gång? Det tidiga materialet kontra det som vi hör idag på senaste plattan?
The Pain Machinery: (Anders) Det är mycket bollande med idéer fram och tillbaka. Jag manglar maskiner och Jonas gastar i mikrofon. Låtarna testas ofta live innan vi gör de slutgiltiga detaljerna. Vissa låtar ändrar sig väldigt mycket under resans gång medan andra i princip blir klara direkt. På senare tid så har de minimala elementen blivit mer framträdande, sången har blivit tydligare och fått mer plats. Dessutom har vi inte lika mycket oljud i ljudbilden. Eller, jo det har vi, men vi har lyckats använda oljudet på ett mer ”musikaliskt” sätt än tidigare. (Jonas) Vi ger oss själva mer tid till att utveckla idéerna, vilket är bra. Samtidigt vill vi ha kvar en del spontanitet, att slipa av alla kanterna är inget vi är intresserade av. Jag tycker att vi båda har blivit bättre och bättre på vad vi gör men fortfarande är kärnan att Anders står för musiken och jag för sång och det mesta av texterna. Det gör att vi kan behålla fokus på var sitt håll men vi har ändå hela tiden varandra som bollplank.
ElektroSkull: Fjärde studioalbumet “Urban Survival” är ute sedan i somras, kan ni berätta mer om arbetet med albumet?
The Pain Machinery: (Anders) Urban Survival var färdig långt innan den släpptes. Bland annat på grund av att vi bytte bolag och att det nya bolaget ville få ut en EP innan albumet. Det är ett väldigt kaotiskt, mörkt och brutalt album. Något som speglar väl hur vi kände vid den tidpunkten. Vi jobbade även ihop med sångaren från Chemlab, Jared Louche, på tre spår på albumet. Hans texter passade väl ihop med temat på skivan och det var grymt att jobba med honom. (Jonas) Jared är egentligen mer av en spoken word-artist och jag tycker att han passade perfekt till vad vi ville förmedla. För mig är Urban Survival en sammanfattning av de ingredienser som vi har jobbat med på de tre första albumen, nästa släpp kommer att gå åt ett delvis annorlunda håll.
ElektroSkull: Anders, du fick i våras ett jobbigt besked om sjukdom. Hur har det påverkat dig, positivt och negativt och vilka delar av detta förmedlas i ditt skapande?
The Pain Machinery: (Anders) Jag har fått diagnosen kronisk leukemi, cancer. Det negativa är att sjukdom och behandling gör mig trött och illamående vilket ibland kan göra det svårt att fokusera på annat. Jag anser inte att sjukdomen tillför något positivt. Det enda är väl att vi har hittat nya ämnen att adressera. Låten ”Grinder” på kommande skivan tar upp vilken brutal sjukdom cancer är. Jag har både vänner och folk i min familj som har haft mindre ”tur” än jag. Förhoppningsvis kommer jag att kunna leva länge trots min obotliga sjukdom, utvecklingen har gått framåt.
ElektroSkull: Vad har ni för målsättningar när ni spelar live, vad kan publiken förvänta sig?
The Pain Machinery: (Anders) För det första vill vi ge publiken en intensiv upplevelse när de ser oss live. Vi försöker verkligen ge allt på scenen. Rak fokuserad energi. Som ett skenande ånglok! Samtidigt vill vi experimentera och överraska. Det är en balansgång som jag tycker vi klarar bättre och bättre. (Jonas) Mina tjurrusningar ned från scen kan framkalla väldigt varierande reaktioner men jag tror det är nyttigt att ställa det invanda på huvudet ibland – både för oss och för publiken. Att vara distanserade och stiffa skulle inte funka för oss och vi vill försöka ta bort skyddsnätet så att folk aldrig kan slappna av helt.
ElektroSkull: Hur ser de närmaste framtidsplanerna ut? Konserter, planerade skivsläpp osv?
The Pain Machinery: (Anders) Nästa år kommer att vara fullspäckat! Vi har ett nytt album samt en remix-skiva på gång. Båda kommer att släppas i början av nästa år. Vi har fått in ett gäng sjukt bra remixer till remix-skivan och just nu jobbar vi hårt på det sista på nya fullängdsskivan. Förhoppningsvis kommer vi få göra fler spelningar också. Både i Sverige och utomlands. (Jonas) Även ett par sidoprojekt, ett av dem tillsammans med våra kompisar i Severe Illusion – väldigt lovande så här långt.
ElektroSkull: Har ni något ytterliga ni vill säga till era fans?
The Pain Machinery: (Anders) Vi är grymt tacksamma mot alla er som stöttat TPM genom åren. Jag tror ingen kommer att bli besviken på våra nya grejer. Vi är mer fokuserade och laddade än någonsin. (Jonas) Tack!! Det bästa återstår!
Vi passar på att önska The Pain Machinery lycka till i framtiden och ser verkligen ifram emot det nya materialet.
