Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Synthellec Music
Releasedatum: 18 augusti 2017
Genre: experimental, electro-industrial
Bandmedlemmar: Shikhee D’iordna
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Långt utanför alla tänkbara mallar och ramar

Bakom monikern Android Lust står den Bangladeshfödde och Los Angeles-baserade Shikhee D’iordna. På nya albumet “Berlin” så har hennes stora inspirationskälla, som på det förra albumet “Crater Vol. 1” (2013) var New York, nu skiftat till tysk huvudstadsbetong på uppföljaren “Berlin” (Crater V2).

De tvådelade oljudsfyllda introt “Eclipse” inleder och bygger sakta upp stämningen inför vad som komma skall. Mörk, kraftfullt och bombastiskt levererar sedan Android Lust en av årets hittills starkaste låtar. “Daughters of Dawn” är storslagen industriell mörk poppärla med ett fint driv och en rivig och greppvänlig refräng. Spåret kommer snyggt paketerat inrullad i en bred matta av maskinellt skrammel och en härligt retrodoftande analog basgång.

Samplingar, loopar och effekter samspelar med en väsande och hårt processad Shikhee i spår som i den komplext skruvade “Insects”, där de trasiga rytmerna tillsammans med en stor dos maskinella oljud skapar mängder av spännande mikrodetaljer tillsammans med snyggt invävda melodislingor och ett väl maskerat akustiskt piano. “Madness in Men” och “Heart Tunnel” visar i sin tur upp en vackert sjönsjungande sångerska, vars originella röst ligger snyggt inbäddad i ljudbilden.

Ena stunden upplevs “Berlin” som tämligen minimalistisk och avskalad för att i nästa kännas tjock och till bristningsgränsen fullmatad. Jag fascineras över Android Lusts fina förmåga att foga samman såpass många stilar på ett och samma album utan att tappa tråden på vägen. Minimal dansant och abstrakt electro som “Crawl” möter inslag av industriell och opolerad techno i “Plaza Steps” och hela ljudpaletten hämtar i övrigt inspiration från en lång rad stilar med inslag av allt ifrån folkmusik och triphop till den ofta mörka ambient som erbjuds i de många spännande instrumentala andrummen.

“Berlin” kan sannolikt vid första anblicken nog upplevas som ett svårtillgängligt album för många lyssnare, men det här är ett synnerligen genomarbetat verk som verkligen hänger ihop som en helhet, från början till slut. Android Lust gör musik långt utanför alla tänkbara ramar och mallar och “Berlin” har obönhörligt och omedelbart fått mig att vilja gräva väldigt mycket djupare i hennes diskografi än jag gjort så här långt.

Tracklist

01. Eclipse I
02. Eclipse II
03. Daughters of Dawn (03:43)
04. Insects
05. Heart Tunnel
06. Crawl
07. In Memory
08. Plaza Steps
09. Madness in Men
10. Eventide

(English version below)

Far beyond all conceivable molds and templates

Behind the moniker Android Lust we find the Bangladesh-born and now Los Angeles-based Shikhee D’iordna. On her new album “Berlin”, the source of inspiration, that on her previous album “Crater Vol. 1” (2013) was New York, now has shifted to the German capital on the sequel “Berlin” (Crater V2).

The two-part noisy intro “Eclipse” slowly builds the mood for what’s coming. In a dark, powerful and bombastic manner Android Lust then delivers one of the strongest songs this year. “Daughters of Dawn” is a magnificent industrial dark pop song with a great drive grippy and strong chorus. The track comes nicely wrapped in a wide spectrum of distorted and broken sounds of machines and a beautiful retro-dapping analogue bass line.

Samples, loops and effects interact with the weaving and processed voice of Shikhee in tracks like in the complexly twised “Insects” where the broken rhythms along with a large dose of mechanical noise create lots of exciting micro details along with nicely incorporated melodies and a well-masked acoustic piano. “Madness in Men” and “Heart Tunnel”, in turn, show up an angelic-like singer whose very original voice is nicely embedded in the mix.

In one moment, “Berlin” is considerably minimalistic and downscaled to then become thick and filled to the limit with sounds. I’m fascinated by Android Lust’s great ability to combine so many styles on the same album without losing hold of the thread down the road. Minimal and danceable abstract electro like “Crawl” meets elements of industrial and unpolished techno in “Plaza Steps”, and the whole audio palette brings inspiration from a wide range of styles with elements of everything from folk music to triphop and then the often dark ambient offered in the many exciting instrumental breathers.

“Berlin” is probably perceived as a hard-to-reach album for many listeners at first glance, but this is a very well-worked through as a whole, from beginning to end. Android Lust makes music far beyond all conceivable molds and templates and “Berlin” has undoubtably and promptly made me want to dig alot deeper into her discography than I’ve done this far.

Med fem studioalbum i bagaget så är nu Android Lust redo att presentera detaljerna kring den kommande fullängdaren “Berlin” (Crater V2).

Bakom den kryptiska monikern finner vi den Bangladeshfödde och numera Los Angeles-stationerade Shikhee D’iordna och influenserna till det nya materialet har insupits ifrån storstäder. Albumet är uppföljaren till “Crater Vol. 1” (2013) och där föregångaren “The Human Animal” (2010) var inspirerad av New York så hämtad det nya albumet, precis som titeln antyder, istället sin inspiration från Berlin.

“Berlin har alltid haft en stor dragningskraft för mig, av många skäl och staden har fött mer än några få av mina musikaliska hjältar.”

“En stad är ett levande väsen. Genom de generationer som går igenom den, utvecklar de historiska epokerna som förändrar den, den kultur och konst som trivs och utvecklas inom den, är en stad ett väsen som utvecklar en egen personlighet. Denna identitet är stor, gammal och spretig, skild från alla andra och vilar i själva tegelstenarna och virket som DNA.”

“En person som försöker att känna till staden fullt ut finner det omöjligt, eftersom en varelse från en tredimensionell existens skulle misslyckas med att förstå livet i fem dimensioner. Själen i en stad kan bara glimtas i ögonblicksbilder av tid och rymd.” – förklarar Shikhee.

Android Lusts musik hämtar influenser från en lång rad genrer och stilar. Lyssna på det första smakprovet “Daughters of Dawn” (nedan).

“Berlin/Crater V2” släpps den 18 augusti via Synthellec Music.

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Jonteknikmusic
Releasedatum: 3 februari 2017
Genre: Electro
Bandmedlemmar: Jon Russell
Land: England
Recensent: Stefan Last

(English version below)

Tour De Europe

Jon Russell har släppt musik i en mängd olika elektroniska stilar sedan slutet av 80-talet. Jag, och förmodligen många med mig, blev medveten om hans musik runt tiden när debutalbumet ”Sounds From The Electronic Garden” släpptes 2009. På senare år har han fokuserat på och förädlat sin egen typ av maskinpop med klara referenser till Kraftwerk, ofta med ett speciellt koncept i åtanke för varje album. På nya ”Skylines (European Edition)” ger han sig ut på en musikalisk sightseeing runt Europa och dess storstäder.

Resan startar i Vitryssland med låten ”Minsk”, en tågresa som för tankarna till ”Trans Europe Express”, för att sedan ta oss vidare till ”Paris” som tillsammans med ”Oslo” är de spår som är mest påtagligt Kraftwerk-inspirerade.

”Skylines” bjuder på ett varierat elektroniskt ljudlandskap med ett brett spektrum av influenser. ”Berlin” med sin speciella electro/techno för tankarna till Yamo och Mouse On Mars, och ”Reykjavik” ger här och där en känsla av att YMO står och smyger i något hörn. Om Jonteknik varit en av artisterna Jean-Michel Jarre samarbetat med i sitt senaste ”Electronica”-projekt skulle mycket väl ”From Madrid To Barcelona” kunnat vara resultatet.

Albumet inspirerar med rytmer som frammanar en känsla av rörelse och en nyfikenhet gentemot kommande resmål. Trots att musikstilen i sig ofta anammar en ganska strikt estetik så har här lämnats plats för att experimentera och ge sig ut på ljudmässiga äventyr, något som visar på Jons fingertoppskänsla som producent. Det är inte utan att man redan ser fram mot att följa med Jonteknik på hans nästa resa. Ryktet säger att ytterligare ett album ligger i pipelinen för release senare i år. Man kan alltid hoppas…

Tracklist

01. Minsk (04:35)
02. Paris (03:16)
03. Roma (03:18)
04. Oslo (03:43)
05. Copenhagen (03:28)
06. London (04:50)
07. Belgrade (03:28)
08. Reykjavik (03:34)
09. Helsinki (03:32)
10. From Madrid To Barcelona (05:13)
11. Berlin (03:50)
12. Amsterdam (03:31)
13. Stockholm (03:27)
14. Skylines (02:32)

(English version below)

Tour De Europe

Jon Russell has released music in a wide range of musical styles since the late 80s. Just like myself many listeners was probably made aware of his music around the time the debut album ”Sounds From The Electronic Garden” was released in 2009. During the last couple of years he’s been focusing on and refining his own unique brand of machine pop with clear influences from Kraftwerk, often with a particular concept in mind for each release. On the new album ”Skylines (European Edition)” he embarks on a musical sightseeing tour around Europe and its major cities.

The journey starts in Belarus with ”Minsk”, a train ride bringing ”Trans Europe Express” to mind, and the next stop is ”Paris”, a track that together with ”Oslo” are the ones most significantly inspired by Kraftwerk.

The ”Skylines” album offers a varied electronic soundscape sporting a wide range of influences. There’s the quirky electro/techno of ”Berlin” with nods to artists like Yamo and Mouse On Mars, while parts of ”Reykjavik” gives you the feling that YMO is lurking somewhere among the circuits and wires. If Jonteknik had been one of the artists Jean-Michel Jarre had been collaborating with on his current ”Electronica” project, then ”From Madrid To Barcelona” could very well have been the result.

The album inspires with rhythms that conjure up a sense of motion and a curiosity for future destinations. Despite the fact that this musical style often lends itself to a rather strict aesthetic, there’s still plenty of room left to experiment and going off on sonic adventures which really puts Jon‘s top notch production skills on display. One can’t help looking forward to joining Jonteknik on his next journey. Rumour has it that there’s already another album in the pipeline for release later this year. One can always hope…

Norska Substaat presenterar en video till “Berlin” som är hämtad från bandets andra album “Macht” som släpptes tidigare i år via Danse Macabre Records.

Format: (Album) CD, Digital

Skivbolag: Danse Macabre Records

Releasedatum: 15 augusti 2014

Genre: Synthpop, EBM

Bandmedlemmar: Terje Vangbo, Jarle Hansen, Petter Norstrøm

Land: Norge

Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Mörk synthpop Made in Norway

Finns det ett typiskt norskt sound även i vår alternativa elektroniska musikscen? På samma sätt som vi har konstaterat att vi har ett typiskt svenskt, tyskt, brittiskt, amerikanskt och belgiskt sound?

Substaats andra album “Macht” levererar nödvändigtvis inte ett rakt svar på den frågan. Men den röda tråden som knyter ihop trion med hemlandets mest kända aktörer som Apoptygma Berzerk, Spektralized och Icon of Coil ger oss i alla fall en ordentlig fingervisning på vad som skulle kunna beskrivas som typiskt norskt i sammanhanget.

Albumet följer upp den här Oslobaserade trions självbetitlade debutalbum från 2011 och är genomgående mer genomtänkt, mörkare och mer melodisk än den EBM som man levererat mycket av tidigare. Substaats EBM-influenser är inte längre lika tydliga även om de återfinns på flera ställen och tyngdpunkten ligger istället på stora atmosfäriska välfyllda arrangemang där melodier och harmonier ligger i fokus. Låtarnas kvalitet är överlag mycket bättre än tidigare och även produktionstekniskt så har bandet funnit nya krafter via mörker, vemod, starka låttexter och en genomgående bra sånginsats.

Albumet rivstartar med refrängstarka hitlåtar där den första halvans “Berlin”, (Margaret Berger) Karin Park-covern “I Feed You My Love” och “Electric” är de starkast lysande stjärnorna som även visar upp mycket av det “nya”  Substaat och dess uppdaterade ljudbild medan (titespåret) “Macht” (som inleder den andra) i sin tur påminner oss om bandets EBM-rötter.

“Macht” är bortsett från några få upprepningar och ett par mindre lyckade spår på slutet ett starkt album som garanterat uppskattas av alla som gillar mörk synthpop kryddad med influenser av både EBM- och futurepop. Flera av låtarna lär fungera ypperligt på de mörka dansgolven men även i ett par hörlurar i en desperat flykt in i höst- och vintermörkret.

Tracklist

01. Berlin (03:39)
02. I Feed You My Love (03:04)
03. Tech Head (04:22)
04. Electric (04:16)
05. Macht (03:11)
06. Full Access (04:18)
07. Watch (03:44)
08. Restart (03:45)
09. Refused (04:00)
10. Guilty Pleasure (04:24)
11. Electric (Mesh Remix) (04:51)

Dark synth pop made in Norway

Is there a typical Norwegian sound even in our alternative electronic music scene? Just as we have established that we have a typical Swedish, German, British, American and Belgian sound?

Substaat‘s second album “Macht” does not necessary deliver a straight answer to that question. But the common thread that ties together the trio with the home country’s best-known actors as Apoptygma Berzerk, Spektralized and Icon of Coil atleast gives us a good indication of what could be described as typical Norwegian in that context.

The album follows up this Oslo-based trio’s self-titled debut album from 2011, and is consistently better thought, darker and more melodic than the EBM the band’s delivered much of before. Substaat‘s EBM influences are not as clear, although they are found in several places, and the focus is instead on the big atmospheric stuffed arrangement where the melodies and harmonies are the focus. The songwriting overall is much better than before, the production skills have been improved as the band has found new strength through darkness, melancholy, strong lyrics and a constantly strong vocal performance.

The album kick start with the chorus strong hit songs where the first half’s “Berlin”, the Karin Park-cover “I Feed You My Love” and “Electric” are  the brightest shining stars that puts much of the “new” Substaat at display with its updated soundstage while (the title track) “Macht” (which starts the second halv) on the other hand reminds us of the band’s EBM roots.

“Macht” is apart from a few repetitions and a few less successful tracks on the end a strong album that’s sure to be appreciated by anyone who likes dark synth pop spiced with influences of both EBM and futurepop. Several of the songs will work out great on the dark dance floors but also in a pair of headphones in a desperate escape into the fall and winter darkness.

Substaat, med  Terje Vangbo, Jarle Hansen och studiomedlemmen Petter Norstrøm, är nu redo att presentera bandets andra fullängdare “Macht”.

Den norska EBM-trion, som gjorde sin självtitulerade albumdebut under 2011 efter att ha pockats upp av tyska Danse Macabre Records, presenterade de första smakproven från det kommande albumet via två EP:s – “Refused” och “Guilty Pleasures” under 2012.

(Lyssna på flera smakprov nedan!)

“Macht” innehåller elva spår inklusive en cover av norska Margret Bergers “I Feed You My Love” och en bonusremix av “Electric” signerade de brittiska synthpopparna Mesh.

Substaat har sedan debuten gett ett antal konserter både på hemmaplan och runtom i Europa (och Ryssland) och är bland annat inbokade till årets upplaga av Pluswelt Festival i tyska Krefeld den 28-29 november där de står på scenen tillsammans med storheter som bland andra Apoptygma Berzerk, Combichrist, Mesh, De/Vision, Aesthetic Perfection och Grendel.

“Macht” släpps den 15 augusti via Danse Macabre Records.

Tracklist

01. Berlin
02. I Feed You My Love (Cover)
03. Tech Head
04. Electric
05. Macht
06. Full Access
07. Watch
08. Restart
09. Refused
10. Guilty Pleasure
11. Electric (Mesh Remix)

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Musicboy Records
Releasedatum: 9 maj 2014
Genre: Electropop, Pop
Bandmedlemmar: Jan Thomas Moen, Einar Rørvik
Land: Norge
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Moderna tongångar med stadigt grepp om åttiotalet

Norska Diskotek, som efter albumdebuten med “I Wanna Dance With Somebody, Anybody” (2006) följde upp med “She Doesn’t  Even Look At the Dancefloor” som släpptes för drygt tre år sedan (2011) är nu tillbaka med “Hit the City”.

Bandets influenser har en stark doft av band som Hurts och Coldplay, vilket är något som Diskotek inte skäms över. Men samtidigt så har den här norska duon ett stadigt grepp om sitt elektroniska åttiotal som andas både New Order och Talk Talk. Lättsmält elektronisk pop där materialet håller en stor bredd utan att spreta alltför mycket och där större delen av resultatet blir både melodiöst och refrängstarkt.

Flera av de här nya låtarna innehåller en större experimentlusta än vad Diskotek har framfört tidigare. Nya låtidéer som har injecerats med annorlunda rytmer, synthar och körer som ofta gör att man lyckas fånga intresset även i de svagare partierna. Men trots att soundet på “Hit the City” har erhållit just den här soniska uppgraderingen när det kommer till arrangemang och produktion så upplever mig jag sakna de simpla men träffsäkra refrängerna och det mer direkta anslagen som bandet helt klart är kapabla till.

Det görs det dock fortfarande (oftast) med beröm godkänt. Det inledande titelspåret “Hit the City” och den skruvande och annorlunda arrangerade “Irrational” liksom den kraftfulla men samtidigt vackert spröda ballanden “33” med sina perfekt tajmade konstpauser platsar de definitivt i den högsta divisionen. Och tillsammans med den avslutande halvan med starka och snygga diton som “Searching” och den åttiotalsglittrande “Berlin” så blir summan av kardemumman ett helt okej album när allt kommer kring.

“Hit the City” ur låtskrivarsynpunkt är väldigt avancerad och det märks tydligt att Diskotek är ett tänkande band som vill åstadkomma väldigt mycket med sin ljudbild.

Tyvärr ger detta lite av ett antiklimax på “Hit the City” och kanske är det så att Diskotek lyckas som allra bäst när man håller tyglarna kort och tar den enklare vägen?

Jag tycker nog att de borde göra det lite oftare.

Fotnot: Diskoteks förra album “She Doesn’t Even Look at the Dancefloor” (som vi tyvärr aldrig hann med att recensera) är deras absolut starkaste och rekommenderas varmt!

Tracklist

01. Hit the City (03:22)
02. Lifetrap (03:19)
03. Irrational (03:22)
04. 33 (03:49)
05. Boys vs Girls (03:08)
06. Talk (03:19)
07. Searching (03:46)
08. Kill the Man (03:47)
09. Berlin (03:16)
10. Somethin I Have Never Felt Before is About to Take Over (05:29)

A modern sound with a steady grip on the eighties

Norwegian Diskotek, who after the debute album “I Wanna Dance With Somebody, Anybody” (2006) followed up with “She Doesn’t  Even Look At the Dancefloor” that was released a little more than three years ago (2011) is now back with “Hit the City”.

The bands influences smells of Hurts and Coldplay, and it’s something that Diskotek are not ashamed of. But at the same time this norwegian duo has a steady hold of their electronic eighties breathing both of New Order and Talk Talk. Easy listened electronic pop containing a wide spectrum without becoming too sprawling that mostly makes the result both melodic and catchy.

Several of these new songs contains a larger portion of experimentation than Diskotek have expressed earlier. New song ideas that have been injected with different rhythms, synths and choirs that often manages to capture the interest even in the weaker parts. But even though the sound on “Hit the City” have been given this sonic upgrade when it comes to arrangement and production I find myself missing the simple but accurate choruses and the more direct approach that the band surely are capable of.

It’s still done (most of the time) with full praise approved. The inital title track “Hit the City” and the twisted and differently arranged “Irrational” as well as the powerful but in the same time beautifully brittle ballad “33” with it’s perfectly timed artial breaks surely has it’s place in the top division. And together with the second half with strong and neat ditos like “Searching” and the eighties-glittering “Berlin” sums it all up to a decent album after all.

“Hit the City” from a songwriting point of view is very advanced and it’s clear that Diskotek are a thinking band that want to accomplish a great deal with their sound.

Unfortunately it gives a bit of an anticlimax on “Hit the City” and perhaps Diskotek do their best when they hold their reins short and take the simpler path?

I believe they should do that more often.

Note: Diskotek’s last album “She Doesn’t Even Look at the Dancefloor” (that we unfortunately never got the time to review) is their best and strongly recommended.

Format: (Album) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Out Of Line
Releasedatum: 27 april 2012
Genre: EBM
Recensent: Lasse Johanson

Avhängda från And One

Personligen så gillar jag musik som ligger i gränslandet mellan electropop och body, men i det här fallet är jag inte helt övertygad. Albumet byggs upp i ett rasande tempo i inledningen men tappar sedan regält via ett antal sega alster, för att avslutningsvis pumpas upp igen.

Till vilken nytta? Jo, för att kylas ner igen, till ett lågmält sorl i bakgrunden.

Före detta And One-medlemmarna, Chris Ruiz och Gio van Oli, gör här energisk bodypop i sitt tidigare bands kölvatten. Det mesta känns igen, men ändå inte. Hela instrumentarsenalen är i detta fall helt analogt uppbyggt, vilket ger en mycket elakare ljudbild. Tyvärr så håller inte låtarna samma höga standard som ljudbilden.

Det blandas högt och lågt, där debutsingeln från förra hösten (“Freiheit”) står ut över mängden. “Lichterloh” skulle med all säkerhet kunna bli en dansgolvsvältare, med samma energi som nyss nämnda singel. “Egoshooter” tillhör en av mina favoriter på albumet, en mer avskalad ljudbild – men med en redig portion energi! Man avslutar sedan med en instrumental sak som jag utan problem kan rekommendera. Ren och skär bodypop direkt från instruktionsboken!

Om “Berlin” hade innehållit fler spår i klass med dessa så hade jag fått kapitulera på plats, men nu gör den tyvärr inte det och får av mig endast sex motvilliga pinnar. Produktion och ljud ligger i topp, men sång och låtmaterial är något lidande. I topparna så vill jag bara upp och dansa, men resten känns mer som utfyllnad och känslan är att en EP hade varit mer rätt format.

Tracklist

1. Freitag der 13te  4:39
2. Freiheit  3:27
3. Burn Home Burn  4:01
4. Schwarz & Weiß  3:24
5. Lichterloh  4:14
6. Grey into Red  3:47
7. All Reminds Me  4:19
8. Egoshooter  3:49
9. Revolution  3:31
10. Liebespakt  4:00
11. The Fish Rots from The Head Down  4:09
12. Outro  2:57

Efter interna stridigheter så beslöt sig den tyska duon Chris Ruiz och Gio van Oli förra sommaren för att lämna And One.

Nu gör duon albumdebut med nya EBM-projektet Pakt, efter att ha introducerat sig själva via singelsläppet “Freiheit” som släpptes förra sommaren.

På “Berlin” levererar man tidstypisk EBM med svängiga refränger över tolv spår, med både engelsk och tysk sång. I samma veva som detaljerna för debutalbumet presenteras så inkluderar man även en video på “Lichterloh”.

(Se videon nedan)

“Berlin” släpps den 27 april via Out Of Line.

Tracklist

1. Freitag der 13
2. Freiheit
3. Burn Home Burn
4. Schwarz & Weiß
5. Lichterloh
6. Grey into Red
7. All Reminds Me
8. Egoshooter
9. Revolution
10. Liebespakt
11. The fish…
12. Outro

Tiden är inne att fira det tyska bandets 15 års jubileum!

Solitary Experiments har tillsammans med skivbolaget Out Of Line givits möjligheten att fira av ett och ett halvt decennium med en minifestival på legendariska klubben K17 i bandets hemstad, Berlin.

Evenemanget äger rum den 23 oktober och förutom bandets egna obligatoriska framträdande så har vi inte mindre än två svenska representanter på detta event då både Elegant Machinery och Colony 5 finns i kvällens lineup. Förutom dessa band bidrar även Cephalgy och Reizstrom med varsin spelning.

Förutom den starka lineupen bjuder man även in till efterfest tillsammans med inga mindre än DJ Claus Kruse, DJ Whiper och DJ U-Men.

Dr. Mark Benecke, Joke Jay och Markus Bukowski håller i värdskapet och speciella hemliga gäster utlovas under kvällen. Eventet kommer sändas live på internetradio stationen Unart.tv, men de som är på plats på K17 denna kväll i tid för första bandet belönas med en exklusiv t-shirt samt en begränsad CD-skiva.