Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Behind The Wheel"

Pain – “Coming Home”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, Vinyl, digital
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 9 september 2016
Genre: Industrial rock, metal, industrial metal
Bandmedlemmar: Peter Tägtgren
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsYoutube

(English version below)

Industrimetall med hemkänsla

Pain är svenska Peter Tägtgrens industrimetall- och tillika soloprojekt vid sidan av sin huvudsysselsättning som låtskrivare och sångare i Death Metal-bandet Hypocrisy, samt som en av världens mest respekterade Metal-producenter.

Projektet skapades i mitten av 90-talet och är Peters kreativa utlopp för önskan om att fusionera elektronisk musik med metal. Det betyder dock inte att multi-instrumentalisten och det musikaliska geniet har någon aning om vilka Front 242, Die Krupps, Nine Inch Nails, Cubanate eller Front Line Assembly är. Tyndpunkten i Pain har alltid varit mot metal-hållet med elektroniska inslag och det är av den anledningen Pain har sin största fanbase i metal-scenen. Om nyss nämnda band kom från den elektroniska musikscenen och började inkludera distade gitarrer, trummor och tempot från Metal-världen så var Pain reaktionen på motsvarande resa från andra hållet, i något slags gyllene medelpunkt mellan de två världarna. Nu är inte Peter helt frånvarande från den elektroniska scenen då han bl.a. gjort en mycket bra cover på Depeche Modes “Behind The Wheel” som ett bonusspår på albumet “Cynic Paradise” från 2008.

Pain har sedan starten varvat väldigt snabba och aggressiva manglande spår med mer lugna som i olika former tagit inspiration från amerikansk Rock, Metal-ballader och rena elektroniska stycken. Musiken är dock alltid byggd på en tydlig melodi och konventionell vers-refräng.

På senaste albumet “Coming Home” så är sångrösten mer ren än tidigare. Det ger ett försiktigare intryck rent generellt, även om ljudbilden i naturlig ordning försöker vara maffigare och mer bombastisk än på förra albumet. Med detta lite lugnare framträdandet framträder även ett antal intressanta element av andra instrument och intryck från andra musikaliska genrer. De sedvanliga fiolerna i bakgrunden får nu sällskap av trumpeter, akustisk gitarr och andra odistade instrument. Andra spåret “Call Me” inkluderar gästsång från Joakim Brodén känd som sångare från Power Metal-gruppen Sabaton.

“Coming Home” hörs plinkande gitarrer och en lugn bastrumma i versen medan Peter släpper lös sin melodiska industrimetall i refrängen, snarlikt några av Psyclon Nines halv-ballader på senare år såsom “Take My Hand While I Take My Life” och “Suicide Note Lullaby”.

Peter verkar också ha tagit inspiration från Till Lindemanns krav på “nästan Depeche Mode-aktiga” mellanspel i deras gemensamma projekt Lindemann som släppte sitt första album förra sommaren. Samma typ av “break” eller melodiska mellanspel återfinns på detta album, t.ex. på halvsnabba “Natural Born Idiot” som även bjuder på albumets vackraste refräng. Albumet är betydligt mindre gitarrfokuserat än föregångaren “You Only Live Twice” från 2011 som inte innehöll en enda passage utan skramlande distade gitarrer. Denna inriktning påminner t.ex. om tidigare spår som “Just Hate Me” från “Nothing Remains the Same” från 2002.

Texterna är ofta enkelt skrivna och handlar i stort om Peters egen syn på livet och hur man bör leva det. Det är sällan ämnen inspekteras på djupet utan det hela hålls på en hyffsat begriplig nivå. Ämnen som berör mänskliga öden, samhällets sjuka ideal eller att handskas med sina hjärnspöken varvas med mer banala som historien om en härlig festkväll, ett gammalt ragg eller leva hårt men kort. Detta dock hela tiden med ett synsätt på det hela från en person som på ett sätt står utanför det vanliga inrutade samhället, vilket alltid ger en intressant vinkel på de ämnen som avhandlas.

Albumet följer Pains musikaliska utveckling utan några större överraskningar och man vet vad man får. Det är också den stora svagheten då “Coming Home” inte har som ambition att blåsa bort oss från högtalarna utan få oss att luta oss ned i soffan och avnjuta ett fläckfritt producerat album. De gånger Pain verkligen lyser lika starkt som tidigare höjdpunkter är på de två bästa spåren “Black Knight Satellite” och “Natural Born Idiot”. Det är då man känner att man kommit hem igen!

7/10 MYCKET BRA!

pain

Tracklist

01. Designed To Piss You Off (03:54)
02. Call Me (04:13)
03. A Wannabe (04:15)
04. Pain In The Ass (04:06)
05. Black Knight Satellite (03:41)
06. Coming Home (04:40)
07. Absinthe – Phoenix Rising (03:40)
08. Final Crusade (03:54)
09. Natural Born Idiot (04:16)
10. Starseed (04:44)

Bonus Disc – Live In Vienna June 3 2016 **

01. Same Old Song (04:04)
02. Zombie Slang (03:38)
03. Suicide Machine (04:30)
04. I’m Going In (03:25)
05. End Of The Line (04:54)
06. It’s Only Them (05:03)
07. The Great Pretender (04:59)
08. Dirty Woman (04:38)
09. Monkey Business (04:31)
10. Shut Your Mouth (05:21)

(English version below)

A familiar type of Industrial Metal

Pain is the Industrial Metal side-project of Peter Tägtgren, mosly known as the frontman and singer of Death Metal act Hypocrisy and as one of the worlds most respected Metal producers.

The project was created in the mid nineties as a creative outlet of Peters desire to fuse Metal with electronic music. That itself is not a proof that the multi-instrumentalist and the musical genius have any idea who Front 242, Die Krupps, Nine Inch Nails, Cubanate or Front Line Assembly are. The emphasis of Pain has always been on the Metal side of the sound with some electronic elements, which is the reason that the majority of the fanbase is from the Metal scene. When the previously mentioned acts originated in the electronic scene and started including riffs, drums and the tempo from Metal then Pain was the equivalent of the same journey from the other side. Resulting in a sound conjoined in the center picking the best out of the two worlds. Despite all this Peter is not completely absent from the electronic scene. Pains cover of Depeche Modes “Behind The Wheel” on “Cynic Paradise” from 2008 is a proof of this.

Since the beginning Pain has been about very fast and aggressive tracks combined with some more mellow ones that in different forms has taken inspiration from american rock, Metal-ballads and pure electronic pieces. The sound is though produced with a conventional verse-chorus structure and very melodic elements.

The vocals on the latest album “Coming Home” is more pure which result in a more easy approach than before, although the sound aims bigger and grander for each record. In this more mellow appearance other kind of elements appear like trumpets, acoustic guitars and other non-distorted instruments that now accompany the usual background strings. On the second track “Call Me” Joakim Brodén known from the Power Metal act Sabaton contribute with vocals.

On the track “Coming Home” acoustic guitar is combined with a single bass drum in the verse until Peter unleashes his Industrial Metal in the chorus, somewhat similar to Psyclon Nines half ballads in later years. Tracks like “Take My Hand While I Take My Life” and “Suicide Note Lullaby”.

It seems that Peter has taken inspiration from the demands of Till Lindemann of Depeche Mode-esque kind of breaks from their common project Lindemann and its debut last summer. The same kind of melodic breaks are present on this album, on for example “Natural Born Idiot” which contain this albums most beautiful chorus. The album is much less focused on distorted guitars than on the predecessor “You Only Live Twice” from 2011 which barely had a single moment without them. This is more akin to tracks like “Just Hate Me” from “Nothing Remains the Same” released in 2002.

The lyrics are often simple with Peters view on how to live life in general. Rarely does he go deep into the topics at hand but keeps it on an understandable level. Lyrics about human endevours, the ideals of a sick society or to cope with your own mind are mixed with more corny ones concerning a night out partying, an old hookup or to live fast, die young. All this from a person who in one sense lives outside of the normal everyday society, which makes it interesting at all times.

The sound of the album follows the logical musical path of Pain without any bigger surprises. This also makes for the one real weakness since the ambition of “Coming Home” is not to blow you away from the speakers but instead wants you to relax in the sofa and enjoy really excellent produced music. The moments when Pain shines as bright as the previous peaks are on the two best tracks “Black Knight Satellite” and “Natural Born Idiot”. That is when you feel you have come home again!

Depeche Mode – “Remixes 2: 81-11”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: 3CD
Skivbolag: Mute Records, EMI
Releasedatum: 8 juni 2011

Genre: Electronic

8/10

Skrämmande bra på sina ställen

Med trettio år som aktiva behöver väl knappast Depeche Mode någon större presentation. I och med sitt jubileum släpper de en supersaftig remixsamling bestående av tre skivor med totalt 38 olika remixar av synthmästarnas hits genom åren. Allt från Time Simenon och Mark Saunders remix av “Strangelove” från 1988 till Röyksopps årsfärska remix av “Puppets” har packats ihop och presenteras snyggt.

Det allra mest intressanta med “Remixes 2: 81-11” är förstås Vincent Clarkes och Alan Wilders respektive bidrag där vi får en aning om hur Depeche Mode hade kunnat låta idag ifall de inte hade lämnat bandet. Utan någon större överraskning är det ett mer elektroniskt, mörkare och synthigare Depeche som framställs i Clarkes utmärkta remix av “Behind The Wheel”. Det kanske färgas av någon sorts nostalgi men det är skrämmande spännande att höra hur bra ett synthigare och mer elektroniskt Depeche Mode hade kunnat vara, även om det här blir lite väl klubbigt. (fortsättning nedan)

Wilder har remixat “In Chains” från senaste plattan “Sounds of the Universe”, en i sitt orignal ganska platt låt som jag tycker fick oförtjänt mycket uppmärksamhet i jämförelse med andra bättre spår från albumet. Nu tuggar låten mer taggtråd och känns mer spännande. Det dovare soundet som Wilder för med sig får mig att önska att hela “Sounds of the Universe” hade låtit likadant. Vi kanske hade kunnat få en ny “Sounds of Faith and Devotion”.

I övrigt är “Remixes 2: 81-11” en presentation över Depeche Modes unika låtmaterial där det mesta har elektrifierats och speedats upp. Sverigebekantingar som Eric Prydz och Peter, Bjorn & John har bidragit liksom norska Röyksopp. The Stargate (Rob Fabrie) levererar för övrigt en av de bästa remixarna på albumet i och med sitt arbete med “Personal Jesus”.

Sett till hur Depeche Mode har utvecklats och vandrat genom genres sen tidigt 80-tal kan jag inte förneka att det känns rätt så fantastiskt att få höra Depeche på det här sättet. Nämnda The Stargate, Vince Clarke, Jacques Lu Cont och Roland M. Dill är några av de som lyckats bäst och har skapat ett Depeche Mode som jag villigt kan erkänna att jag drömt våta drömmar om.

// Joakim Holfve, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

CD1:

  1. Dream On – Bushwacka Tough Guy Mix (2001)
  2. Suffer Well – M83 Remix (2006)
  3. John The Revelator – UNKLE Reconstruction (2006)
  4. In Chains – Tigerskin’s No Sleep Remix (2011)
  5. Peace – SixToes Remix (2009)
  6. Lilian – Chab Vocal Remix Edit (2006)
  7. Never Let Me Down Again – Digitalism Remix (2006)
  8. Corrupt – Efdemin Remix (2009)
  9. Everything Counts – Oliver Huntemann And Stephan Bodzin Dub (2006)
  10. Happiest Girl – The Pulsating Orbital Vocal Mix (1990)
  11. Walking In My Shoes – Anandamidic Mix (1993)
  12. Personal Jesus – The Stargate Mix (2011)
  13. Slowblow – Darren Price Mix (1997)

CD2:

  1. Wrong – Trentemøller Club Remix (2009)
  2. World In My Eyes – Dub In My Eyes (1990)
  3. Fragile Tension – Peter Bjorn and John Remix (2009)
  4. Strangelove – Tim Simenon/Mark Saunders Remix (1988)
  5. A Pain That I’m Used To – Jacques Lu Cont Remix (2005)
  6. The Darkest Star – Monolake Remix (2006)
  7. I Feel You – Helmet At The Helm Mix (1993)
  8. Higher Love – Adrenaline Mix Edit (2004)
  9. Fly On The Windscreen – Death Mix (1985)
  10. Barrel Of A Gun – United Mix (1997)
  11. Only When I Lose Myself – Dan The Automator Mix (1998)
  12. Ghost – Le Weekend Remix (2009)

CD3:

  1. Personal Jesus – Alex Metric Remix Edit (2011)
  2. Never Let Me Down Again – Eric Prydz Remix (2011)
  3. Behind The Wheel – Vince Clarke Remix (2011)
  4. Leave In Silence – Claro Intelecto ‘The Last Time’ Remix (2011)
  5. In Chains – Alan Wilder Remix (2011)
  6. When The Body Speaks – Karlsson And Winnberg Remix (2011)
  7. Puppets – Röyksopp Remix (2011)
  8. Tora! Tora! Tora! – Karlsson And Winnberg (from Miike Snow) Remix (2011)
  9. Freestate – Clark Remix (2011)
  10. I Want It All – Roland M. Dill Remix (2011)
  11. A Question Of Time – Joebot Presents ‘Radio Face’ Remix (2011)
  12. Personal Jesus – Sie Medway-Smith Remix (2011)

Depeche Mode – “Behind The Wheel (Vince Clarke Remix)”

Tags: , , , ,


Vince Clarke remixar tidigare bandkollegornas klassiker “Behind The Wheel” för den kommande remixsamlingen “Remixes 2: 81-11″ Enjoy!

Daniel Myer släpper remixsamling med Architect

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Det senaste året måste ha varit ett av den tyske ljudkonstnären Daniel Myers mest produktiva år någonsin.

Förutom hans delaktighet i Destroid så blev han rekryterad som ny medlem i svenska Covenant för inför senaste albumet “Modern Ruin”. Utöver detta har han även släppt det senaste albumet “Consume Adapt Create” med sitt Architect. Han har också turnérat med Alan Wilder och Paul Kendall‘s Recoil, varit på soloturné i Ryssland och presenterat en uppmärksammad remix av Depeche Mode‘s klassiska “Behind The Wheel”.

Nu följer han upp förra årets Architect-album med nya remixsamlingen “Upload Select Remix” med remixer signerade bland annat Hecq, Stendeck, End.User och Keef Baker.

“Upload Select Remix” släpps den 1 juni via Hymen Records.

Tracklist

  1. Fast Lane (Stendeck Remix)
  2. For You (Brazda Lui Novac Remix)
  3. Pure (André Winter Remix)
  4. Attack Ships on Fire (Subheim Remix)
  5. The Beauty and the Beat (Hecq Remix)
  6. For You (For A Space Remix)
  7. Pure (Re-Drum Remix)
  8. Attack Ships on Fire (Keef Baker Remix)
  9. The Beauty and the Beat (End.User Remix)
  10. I Lost My 808 (Vndl Remix)
  11. Pure (Repair Remix)
  12. The Shadow of Eve (David Partido Remix)
  13. The Bitch Is Back (DSX Remix)
  14. Wachsmuth (Comaduster Remix)

Depeche Mode bekräftar remixalbum för 2011

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Efter diverse tisslande och tasslande av diverse inblandade parter så har nu Depeche Mode’s Andy Fletcher bekräftat: Det blir ett nytt Depeche Mode remixalbum under 2011 – de preliminära planerna från skivbolaget talar om släpp tidigt under april månad.

För de som inte följt ryktena kring albumet så är remixarbetet signerat Alan Wilder (Depeche Mode och Recoil) på “In Chains”, medan Vince Clarke (Depeche Mode, Yazoo, Erasure, The Assembly..) tar sig an “Behind The Wheel”. Övriga deltagare inkluderar bland annat New Order‘s Bernard Sumner, Nick Rhodes från Duran Duran, Miike Snow-duon Andrew Myatt och Mark Ronson.

Ryktena i övrigt nämner namn som Arcade Fire, Aphex Twin, Brandon Flowers och The Yeah Yeah Yeahs! Den som lever får se..

Remixalbumet blir bandets andra sedan “Remixes 81-04”.

Alan Wilder & Vince Clarke remixar Depeche Mode

Tags: , , , , , , ,


Erasures Vince Clarke gick under oktober månad ut med uppgifter kring en remix av “Behind The Wheel” han under en tid arbetat med. I samma veva dök rykten upp angående ett helt nytt Depeche Mode-remixalbum för release under 2011.

Nu meddelar före detta bandmedlemmen Alan Wilder att även han arbetar på en remix. Enligt uppgifter från bandets tyska hemsida så har Wilder gjort sitt låtval från den senaste fullängdaren, med “In Chains” som det slutgiltiga valet.

De som följt Alan Wilders nya projekt Recoil under den senaste turnén är bekanta med flera Depeche Mode-inslag varit en del av showen, med bland annat “Never Let Me Down Again”, “Personal Jesus” och “Walking In Your Shoes”.