Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Beatrice Eli"

Niklas Hurtig sammanfattar 2014

Tags: , , , , , , , , ,


2014 var ett relativt skralt år för mig på musikfronten. Antalet nyfunna artister kunde i princip räknas på en hand men jag lyssnade på nog mycket bra musik för att med hedern i behåll kunna skriva denna krönika vilket får anses vara ett godkänt betyg. Jag börjar med att presentera mina fem favoritalbum oavsett stil:

3TEETH – “3TEETH”
Med en punkig attityd och multiartisteri visade 3TEETH hur man gör musik i ett större sammanhang och ändå vara frånvänd och aggressiv i sitt sound. Det självbetitlade albumet från Los Angeles-borna letade sig ända upp på min topplista vilket inte är illa för en debut.

Velvet Acid Christ – “Subconscious Landscapes”
Gammal visar att gammal fortfarande är nästan äldst. Velvet Acid Christ släppte uppföljaren till sitt “reboot”-album “Maldire” från 2012 kallat “Subconscious Landscapes”. Det var ett album med ambitionen att bli en ny klassiker där det blandades friskt från den digra diskografin och russinen plockades ur kakan. Resultatet är där uppe och nafsar på målet. Det lät klassiskt och riktigt bra, men om det blev en ny klassiker får endast tiden utvisa.

Beatrice Eli – “Die Another Day”
Fantastisk elektropop med starka och vågade texter av denna debutant sköt in sig direkt som ett av mina favoritalbum under senhösten.

Die Form – “Rayon X”
Världens bästa okända synthgrupp Die Form har egentligen aldrig släppt någonting dåligt men det är ändå oförskämt få som känner till denna franska klenod. Med nästan fyrtio års musikskapande i bagaget levererade Die Form ett fantastiskt album i gränslandet mellan symfonisk elektro och Industrial.

Skogen – “I döden”
Från den mörkaste småländska vrån släpptes ett monster lös för sex år sedan när Skogens debutalbum “Vittra” ljöd över Sverige. Tre fantastiska album senare var det dags för senaste kreationen “I döden”. Med ett mörkt melodiskt Black Metal-sound och den sedvanliga fascinationen för folksagor och naturromantik bjöd albumet på en lika grym upplevelse som de tre föregångarna. Skogen är ännu ett i raden av svenska Black Metal band som ger Norge en rejäl match i denna ständiga internationella musiktävling.

Årets nykomling: Beatrice Eli
Utmärkelsen årets nykomling var för min del en ganska oväntad sådan, vilket ju enbart är positivt. Det första jag hörde av Beatrice Eli var när hon gästsjöng med Kent på deras senaste album “Tigerdrottningen”. Efter ett framträdande under Musikhjälpen-veckan började jag lyssna på hennes debutalbum “Die Another Day”. Det visade sig att Beatrice Eli har producerat ett fantastiskt electropoppigt album med innovativa och nyskapande inslag. Albumet avhandlar nästan uteslutande ämnen som kärlek, relationer och sex inramat i ett queerfeministiskt budskap.

Årets comeback: Sonic Mayhem
Året var 1996 och tyskfödde Sascha Dikicyan har precis släppt ett inofficiellt alternativt soundtrack till PC-spelet Quake från samma år. Ett spel som ingen annan än Trent Reznor producerade musiken till. Utvecklaren Id Software blev så imponerade att Sascha fick ansvaret på sig att skapa hela soundtracket till uppföljaren Quake II. Detta var under den tid då Industrial Metal var det tyngsta på marknaden och alla ville ha sin beskärda del av distade gitarrer i sin musik. Sonic Mayhem skapade ett fantastiskt instrumentalt industrialalbum med krispiga och skitiga gitarrer. Detta var starten på en fantastisk karriär som spelmusiker och ljudeffektproducent och sedan dess har en kombinerad musik- och spelvärld inväntat det första fristående albumet av Sonic Mayhem.

Så äntligen under förra året syntes det första officiella framträdandet utanför spelvärlden då Sonic Mayhem remixade spåret “Leveled” av Front Line Assembly. Med samma krispiga gitarrer som för nitton år sedan men med en generation av musikskapande i ryggen levererade Sonic Mayhem den bästa remixen av ett FLA-spår jag hört. Trots att teasern för det nya fristående albumet “Doomsday” legat ute på Youtube sedan 2012 så har det nu äntligen ett releasedatum under tidigt 2015. Men det var under förra året som en spelmusiker visade hur man omdefinierar denna genre på samma nydanande sätt som spelet Quake omdefinierade sin i mitten på 90-talet.

Utan att förhala det vidare presenterar jag härmed min personliga lista över de tio bästa spåren 2014. Och inte helt oväntat återkommer några namn jag redan nämnt tidigare i denna text:

  • Beatrice Eli – “Equality”
  • Front Line Assembly – “Leveled (Sonic Mayhem remix)”
  • Planningtorock – “Steps”
  • 3TEETH – “Master of Decay”
  • Die Form – “Politik”
  • VAC – “Barbed Wired Garden”
  • Diary of Dreams – “Malum”
  • Kleerup – “As if we never won”
  • Skogen – “Sleep”
  • Röyksopp – “Running to the sea”

Spotify-lista finns här och även denna gång är det ett spår som inte återfinns där. Denna gång tyvärr inte heller på Youtube så ni får springa iväg och införskaffa Die Forms skiva “Rayon X” istället. Speciellt eftersom det ju också kom med på min albumlista.

Kent – “Tigerdrottningen”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, 2xLP
Skivbolag: Universal Music
Releasedatum: 30 april 2014
Genre: Pop
Bandmedlemmar: Joakim Berg, Martin Sköld, Markus Mustonen, Sami Sirviö
Land: Sverige
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudYoutube

Rösta Kent i riksdagsvalet

När Kent släppte “Vapen och ammunition” 2002 fruktade jag att ett av mina svenska favoritband skulle drabbas av ett musikaliskt svensktoppssönderfall och att “Hagnesta Hill” skulle visa sig bli Kents “Songs of Faith and Devotion”. Så blev det tack och lov aldrig. Jocke Berg har, till skillnad från Martin Gore, bara fortsatt att skriva smart och vacker pop. Och även om Kent har en bra bit kvar till Depeche Modes melodiparnass är den genomsnittliga låtlistan redan lite bättre än Depeche Modes (skrev jag verkligen det där?). Det stämmer inte riktigt men det får stå kvar, ni förstår vad jag menar). Det är en smått enastående bedrift och värd all beundran.

“Tigerdrottningen” är en smått enastående Kent-platta. Jämnare än “Hagnesta Hill”, “Röd” och “Tillbaka till samtiden”. Om Jocke bara hade en lite större röst och “Tigerdrottningen” varit på engelska så skulle Kent bli Coldplay-stora och arenarocka sig runt världen. Ur ett svenskt perspektiv så är detta inte ett problem, då vi får njuta mer av Kent än om vi skulle behöva dela dem med en större omvärld än den nordiska. Vi får också texter som klär vår språkdräkt på ett sätt få svenska poeter detta millenium kan matcha. I Bergs fatabur kombineras vardagsbetraktelser, politik, populärkultur, hjärta/smärta och skön konst på ett sätt som gör Kents artisteri enormt njutbart för oss som uppskattar det svenska språket och kanske får de största estetiska och existentiella upplevelserna i denna blågula språkförpackning. Kent är nästan det enda band som kan få mig att gråta. (Alltid när jag hör “Visslaren”, säg inte det till någon, tack!)

Musikaliskt tar “Tigerdrottningen” vid där “Jag är inte rädd för mörkret” slutade. Det är driven gitarrpop med soulkörer och tidigt 80-talslångsamma discobeats med mångfacetterade arrangemang och en kaliforniskt ljus ljudbild. Produktionen är oklanderlig och Jocke Berg sjunger på toppen av sin förmåga några av de bästa texterna han någonsin har skrivit. Den ljusa popen står i dynamisk kontrast till de skarpa texterna, som i hatkärleksodet till Stockholm – “Skogarna”. Med “La Belle Epoque” fick Kent en skolgårdshit och det är fascinerande att höra lågstadiebarnen sjunga flera av verserna med dess blytunga innehåll. Versmelodin är i stort sätt hämtad från “Staten och kapitalet” och Kent tackar för lånet genom att inkorporera texten i sista versen. Din enda vän har The New Division– och Coldplay-klass och skulle med lätthet kunna remixas till en mer eller mindre odräglig fotbollshymn i dessa VM-tider. “Godhet” är enastående bra, men jag föredrar att sjunga godis på slutet (annars börjar jag nog gråta) och den har fått mig att gräva fram Willy Kyrklunds “Om godheten” och minnas några av de där stunderna för 200 somrar sedan som Jocke Berg sjunger om i “Skogarna”. Avslutningen Den andra sidan är en klassisk Kentavslutningsmelodi i klass med “747”, “Visslaren” och “Mannen i den vita hatten” med riviga gitarrer och exploderande känslor av nostalgi, kärlek och längtan.

Bästa låtarna: “Skogarna”, “Den andra sidan” och “Godhet”

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

kent

01. Mirage (05:35)
02. Var är vi nu? (04:20)
03. Skogarna (03:51)
04. La Belle Epoque (03:58)
05. Svart snö (04:08
06. Allt har sin tid (05:12)
07. Innan himlen faller ner (03:52)
08. Din enda vän (04:19)
09. Godhet (feat. Beatrice Eli) (04:22)
10. Simmaren (03:55)
11. Den andra sidan (05:04)