Stockholmsduon The Pain Machinery arbetar just nu med nytt material. Ett nytt album är planerat till maj månad och i relaterade nyheter kan vi också berätta att man även kommer att delta på den samlingsskiva som Complete Control Productions har börjat skissa på för släpp under sommaren, där samtliga av skivbolagets signade band kommer att delta (The Pain Machinery, Arzt+Pfusch, Infiltrator, Severe Illusion och Guilt Trip).

Arbetsnamnet på dubbel-CD-samlingen är “Inside The Volcano” och skivbolaget upprättar i skrivande stund kontakter med övriga artister som skall delta på samlingen.

(Foto: Magnus Eklund)

Efter The Pain Machinerys två skivsläpp från förra året, som inleddes med remixalbumet “Auto Surveillance” och följdes upp med “Surveillance Culture” så spinner man nu vidare på materialet via digitalsläppet “Digital Surveillance”. Albumet innehåller ett urval av de bästa spåren från de två fullängdarna, har sedan en tid tillbaka funnits tillgängligt via Spotify och görs nu tillängligt via flertalet digitala kanaler.

“Digital Surveillance” finns ute nu (digitalt) via Complete Control Productions.

Tracklist

1. Shine
2. Hard Cash (12” Mix feat. Ted Barley)
3. The Grudge
4. Grinder (12” Mix)
5. Twilight
6. Hell
7. Armed! (Jouni Ollila Remix)
8. Hard Cash (Testarossa Remix)
9. Playground
10. Moving Walls

Bästa synthpop/futurepop/electropop

Det elektroniska året bjöd på en rad starka popalbum, från “Credo” av Sheffield-veteranerna i The Human League till nutida svenska duor som The Sound of Arrows samt Rebecca & Fiona. Här tänker jag dock hylla ett möte mellan en annan legendar och några yngre förmågor. Eftersom den inte recenserats, tar jag tillfället i akt att puffa för John Foxx and The Maths album “Interplay” – en sprakande skiva som det slår analoga gnistor om.

Futurepop vet jag inget om (läs: vill inte veta något om), så den genren väljer jag bort.

Bästa EBM/body/oldschool

Stockholmsduon The Pain Machinery hade ett produktivt år och släppte två skivor med kompromisslöst bodysväng, inspirerat av bland annat acid house och new beat. Så här kunde EBM låta under det sena 1980-talet, innan dagens stelbenta retroregler var satta. Remixskivan “Auto Surveillance” var mer i min smak än den egentliga fullängdaren ”Surveillance Culture”.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Pass.

Årets bästa singelsläpp

…är inte lätt att utse. Vissa av de singelspår jag lyssnat mest på kom ut redan 2010, som “Hello” av Martin Solveig feat. Dragonette, “Undesired Isolation” med Kaos! och Austras häxhousedänga “Beat and the Pulse”. Smakproven från Maison Vagues och Henric de la Cours bägge debutalbum, “Synthpop’s Alive” respektive “Dogs”, släpptes aldrig formellt som singlar. Jag väljer också helst något fräschare än The Human League (“Never Let Me Go”), Lustans Lakejer eller för den delen Ladytron (“Ace of Hz” eller “White Elephant”) och Yelle (“Que veux-tu”), trots att de alla släppte bra singlar. Tar jag något med Rebecca & Fiona blir jag väl lynchad av våra läsare. Säkert har jag glömt några låtar också. “Skeleton” av The Good Natured, kanske? Nej, i en jämn kamp så drar jag till med “Sets & Lights” av Xeno & Oaklander.

Årets största besvikelse

Årets bägge stora festivaler med synthinriktning, Arvikafestivalen och Stockholm Goes Alternative, ställde bägge in. Särskilt i SGA-fallet var en amatörmässig festivalledning och inkompetenta ekonomiska glädjekalkyler bidragande orsaker. Även Hultsfredsfestivalens konkurs året fore spelar in. Festivalsverige har fått dåligt rykte – kommer långväga artister våga låta sig bokas i framtiden? Samtidigt har pålitliga arrangörer som Tinitus tröttnat på den ekonomiska osäkerhet och den enorma arbetsbörda som en festival innebär. Bodyfest kämpar på, men under den överblickbara framtiden tycks det som om svenska synthare får åka till Tyskland för att besöka en större festival inom den egna nischen. Hårdrockare, ibland avundas jag er!

Bästa konsertupplevelse

Ett av årets märkligaste och bästa musikminne står en av landets minsta festivaler för. Halvhemliga Kalabalik på Tyrolen lockade något hundratal besökare till den småländska obygden. I en bedagad men magisk och helt oemotståndlig folkparksmiljö (dansbanan på Tyrolen heter “Joddelero”!) kunde vi se Ekobrottsmyndigheten härja, 64Revolt blippa, Position Parallèle ploppa och Jemek Jemowit stylta omkring i bjärt träningsoverall och pumps, medan han tvångsmatade en uppstoppad räv med Jägermeister. Missa inte 2012 års upplaga, då bland andra Henric de la Cour, Agent Side Grinder, Tobias Bernstrup och Petra Flurr kommer att uppträda.

Bästa klubbupplevelse

Club Ultrafoxx hittade ett tillfälligt hem på queera Högkvarteret på Södermalm i Stockholm. Det blev en minnesvärd kväll inte minst för att André Thelénius från Marina Siertis och jag själv – med bar överkropp – försökte hetsa massorna till synthallsång. Hur mycket jag än skulle vilja hävda att detta var kvällens höjdpunkt, så nödgas jag erkänna att Trans-X utgjorde huvudakt. Tyvärr har Högkvarteret nu lämnat sin stämningsfulla lokal med dess Twin Peaks-röda sammetsdraperier, och Ultrafoxx är åter en husvill klubb.

Bästa nykomling

Mirrors, Maison Vague och Marilyn and the Rogue är några av de debutanter som gjorde bra ifrån sig under året. Men vem ska man välja? Och vad är en nykomling? Rent formellt debuterade Henric de la Cour under året, trots sin gedigna karriär i Yvonne och Strip Music. Även filmauteur-räven David Lynch släppte sitt första egna album. När mp3-filer cirkulerar, och gränsen mellan demo och officiella släpp suddas ut, blir det också allt svårare att peka ut ett startdatum för artister. Svenska duon The Sound of Arrows EP-debuterade redan 2008, men först i år kom albumet, “Voyage” med de storslagna singlarna/videorna “Into the Clouds”, “M.A.G.I.C” och “Nova”. Jag bestämmer att de är nykomlingar. De är värda det!

Bästa skivbolag

En hedervärd kulturgärning utförs av tyska Anna Logue Records. Etiketten kämpar oförtrutet vidare för att sprida bortglömd minimalsynth och analog synthpop från det tidiga 1980-talet. Man letar även upp musik som aldrig gavs ut officiellt när det begav sig, och ger ut den som snyggt och tidstypiskt formgivna cd-skivor och vinylutgåvor. Då gäller det att passa på, för skivorna säljer ofta slut. Även aktiva artister i samma anda kan hitta ett hem på Anna Logue Records – exempelvis är Marsheaux och Twins Natalia just nu aktuella med en split-singel. Några andra skivbolag i samma anda är Minimal Wave Records och Wierd Records, som bland annat ger ut ovan nämnda Xeno & Oaklander.

Format: CD, Digital, Spotify (“Digital Surveillance”)
Skivbolag: Complete Control Productions
Releasedatum: 12 juni 2011

Genre: EBM, Electro

7/10

Mollstämd acid house från helvetet

Året närmar sig sitt slut, och det är dags att ta tag i några skivsläpp som hamnat mellan stolarna. Det vore synd att lämna 2011 utan att recensera det andra av The Pain Machinerys bägge släpp från ett år som varit både produktivt och turbulent för duon.

Bandet har hunnit med en remixskiva, ett fullängdsalbum, att splittras – och att återförenas. I stället för att först släppa fullängdaren ”Surveillance Culture” och sedan följa upp den med en remixskiva, valde The Pain Machinery att göra tvärtom. Redan i våras kom ”Auto Surveillance”, ett dansant 14-spårs remixalbum – eller om man möjligen kan se det som ett förlängt singelsläpp.

Det var ett modigt grepp, men kanske dumdristigt. Många av spåren var starkt influerade av dansmusik från det sena 1980-talet: acid house, Detroittechno och belgisk new beat. Det avvek från bandets tidigare, stökigare sound, och det var många fans som inte uppskattade utvecklingen. Att släppa fullängdsalbumet först hade varit en mjukare övergång från den tidigare ljudbilden, och det hade troligen varit mer begripligt för publiken.

Hursomhelst: själv var jag en av dem som verkligen uppskattade The Pain Machinerys 90-graderssväng på ”Auto Surveillance”. Recensionen finns här. Även huvudskivan ”Surveillance Culture” präglas av ett renare sound jämfört med tidigare. Men den går inte lika långt som remixskivan; tidigare influenser som Portion Control, The Klinik och Cabaret Voltaire slår igenom tydligare här.

Däremot är dagens The Pain Machinery inte, som vissa tycks tro, någon slags Nitzer Ebb-kopia. Tror ni det, är det för att ni inte hört så mycket annat, och då bör ni läsa på lite. Det är roligt för er – ni kommer att upptäcka en massa bra musik på kuppen! (fortsättning nedan)

Foto: Magnus Eklund

Den musikaliska utvecklingen kan i och för sig spåras redan på förra remixskivan ”Total Recall EP” (där fanns spår som ”Acid Breakfast” och ”Total Ibiza”). En kanske större omvälvning jämfört tidigare släpp är att Jonas Hedbergs sång numera är tydlig, texterna lättolkade. Och de passar verkligen som hand i handske till Anders Karlssons hotfulla rytmlandskap.

Lyssna bara på ett av albumets bästa spår, suveräna ”Shine”, som börjar som mollstämd acid house från helvetet och slutar i ett percussionpiskande purgatorium. Det är ingen munter bild som tecknas av albumtitelns övervakningssamhälle. Möjligen bittert ironisk.

Vi styrs av mediernas mer eller mindre tydliga manipulation (”Shine”). Alltmedan välfärdsstaten kollapsar (”Critical State”) och ekosystemet offras för kortsiktiga vinster (”Acid Breakdown”) så lånar vi pengar till tillfälliga kickar medan vi gasar mot personlig katastrof (”Hard Cash”), eller så slavar vi i öppna kontorlandskap som ändå känns klaustrofobiska när skärmväggarna kryper allt närmare (”Moving Walls”). ”End Game” skulle lika gärna kunna handla om en muslimsk självmordsbombare som en kristen högextremist.

Ja, vad ska vi hitta och klaga på då? Jag är i grund och botten en dansmusikkille, och jag tycker att flera av ”Hard Cash”– och ”Grinder”-remixarna är starkare än albumversionerna. ”Auto Surveillance” kändes också, trots att samma låtar återkom gång på gång, som en något mer varierad sträcklyssningsupplevelse. Men det är randanmärkningar – flera av er mer renläriga bodylyssnare lär tycka precis tvärtom.

// Erik Uppenberg, Elektroskull – Synthportalen

Fotnot: På Spotify finns ett digitalt album som heter ”Digital Surveillance”. Det innehåller fem spår vardera från ”Surveillance Culture” och ”Auto Surveillance”.

Tracklist

1. Shine
2. Critical State
3. Never
4. Hard Cash
5. Acid Breakdown
6. The Grudge
7. The End Game
8. Grinder
9. Hell
10. Armed!
11. Surrender
12. Hate Me Now
13. Playground
14. Moving Walls

Svenska The Pain Machinery är nu redo att presentera bandets sjätte fullängdare “Surveillance Culture”.

Stockholmsduon, som består av Anders Karlsson och Jonas Hedberg, släppte tidigare i vår remixalbumet “Auto Surveillance” (läs recensionen här) och pressreleasen som medföljer nya albumet “Surveillance Culture” hintar om en tydlig utveckling mot ett renare, mer lättlyssnat sound än tidigare där man återvänt till sina tidigare influenser – från The Human League och Killing Joke till acid house och new beat.

Titeln hintar om temat som beskrivs kretsa kring vår egen privata “övervakning”, där vår egen image byggs alltmer utefter hur vi presenterar oss själva i sociala medier likt en virtuell plastikoperation.

The Pain Machinery står även på scen på årets upplaga av Wave Gottik Treffen i Lepizig och kommer utöver detta spela live på ett antal ytterligare platser under sommaren.

(Missa inte vår senaste intervju med bandet här).

“Surveillance Culture” släpps den 12 juni via Complete Control Productions.

Tracklist

1. Shine
2. Critical State
3. Never
4. Hard Cash
5. Acid Breakdown
6. The Grudge
7. The End Game
8. Grinder
9. Hell
10. Armed!
11. Surrender
12. Hate Me Now
13. Playground
14. Moving Walls

Stockholmsduon The Pain Machinery, som består av Anders Karlsson och Jonas Hedberg, är just nu aktuella med remixalbumet “Auto Surveillance”, ett album som inom kort följs upp med nya studioalbumet “Surveillance Culture”.

Bandet spelar live den 2 juni (på Slakthuset i Stockholm) tillsammans med legendariska Sheep On Drugs och är även bokade till årets WGT i Leipzig.

Huvudskribent Jens Atterstrand fick en exklusiv intervju med bandet som hade mer att berätta.

(Missa inte vår recension av “Auto Surveillance” här!)

ElektroSkull: Ert nya remixalbum “Auto Surveillance” finns ute nu. Hur är den spontana känslan kring detta och hur har det tagits emot?

Anders: Det är alltid skönt när en skiva är klar. Ett färdig album blir ju lite som ett “kvitto” på allt det jobb man lagt ner på musiken. Denna gång var det lite extra skönt att resultatet blev så bra eftersom vi jobbade en hel del med externa remixare på plattan. Vi har fått väldigt bra respons på skivan ännu så länge, vilket såklart är roligt.

ElektroSkull: Materialet skiljer sig ju markant från ert “vanliga” sound och alla verkar inte ha uppfattat bakgrunden till släppet på rätt sätt, kan ni berätta lite mer kring detta?

Anders: Jag vet inte om det skiljer sig så markant mot våra tidigare släpp faktiskt. Skillnaden är ju som sagt att folk utifrån har remixat många av låtarna på “Auto Surveillance”. Dessutom har vi strippat ner vårt sound en del och gjort det tydligare.

Jonas: Det är ju en spegling av att vi har lyssnat mer på dansmusik sista åren, de flesta av mixarna är ju trots allt gjorda för dansgolvet. Albumversionerna av spåren skiljer sig inte lika drastiskt mot hur vi har låtit tidigare.

Anders: Jag har väl iofs alltid varit fett inne på dansmusik, men visst har de influenserna fått mer plats i musiken vi gör nu för tiden. Det är en utveckling som jag är väldigt glad över.

(fortsättning nedan)

Foto: Magnus Eklund

ElektroSkull: Berätta mer om det kommande “riktiga” studioalbumet “Surveillance Culture”, vad kan vi förvänta oss?

Anders: Ni kan förvänta er 14 härligt trasiga hitlåtar!

Jonas: En cocktail av sarkastiska samhällbetraktelser, skeva ljud i massor, klisterrefränger och sjukt mycket sväng.

Anders: Sönderblästrad Minimal-Funk!

ElektroSkull: Det händer mycket kring The Pain Machinery just nu. Ni spelade nyligen på Snaps i Stockholm och nu på torsdag spelar ni tillsammans med legendariska Sheep On Drugs. Ni har även inbokade spelningar på bland annat klassiska Wave Gottik Treffen i Leipzig i sommar. Hur ser liveplanerna i övrigt ut, kan vi förvänta oss några överraskningar i liveshowen?

Anders: Det är jättekul att vi har så mycket på gång just nu och det ska verkligen bli grymt att spela tillsammans med Sheep On Drugs. Ett band vars sound vi växte upp med och som vi verkligen gillar. Just denna spelning blir extra spännande eftersom vi dessutom kommer att jobba tillsammans med ett gång perfomance-konstnärer. Går detta som det är tänkt är det säkert något vi kommer att göra igen.

Jonas: Vi tycker att vi har hittat ett grundformat som funkar för oss men det är alltid kul med otippade inslag ovanpå det. Vi är rätt flexibla och kan anpassa vårt setup utan att kompromissa med energin.

(fortsättning nedan)

Foto: Magnus Eklund

ElektroSkull: Berätta mer om nya skivbolaget Complete Control Productions. Vad fick er att lämna ungerska Advoxya och hur ser arbetet ut i det nya “stallet”?

Anders: Vi kände att det var dags att bli herrar över vårt eget öde och eftersom Big Strong Boss Mattias var sugen att dra igång något eget så var vi inte sena att haka på.

Jonas: Vi är extremt glada att få jobba med någon som har samma inställning till vad som är viktigt hos en artist, samma humor och  tålamod nog att låta oss fippla med samma platta i en mindre evighet.

Anders: Och vi har ju fått ihop ett skönt litet gäng med samma inställning till saker som vi har. Vi jobbar hårt och målmedvetet, men det gäller ju också att inte glömma bort att ha kul på vägen.

Ok, fem snabba..

ElektroSkull: Pizza eller thai?

Anders: Ska man bakis-slabba är en pizza att föredra, annars thai.

Jonas: Thai all the way, bakis eller ej.

ElektroSkull: Skräckfilm eller drama?

Anders: Skräckfilm! Inte slasher eller sånt skit. Monster ska det vara! ..eller ett välskrivet drama, det funkar det med. Så länge det är monster med. Monster och demoner!

Jonas: Drama för mig men ett oldschoolmonster eller två kan få passera.

ElektroSkull: Jägermeister eller fernet?

Anders: Fy fan, men är man packad går ju allt ner.. Jägermeister!

Jonas: Fernet!! Fast helst Cynar, italienskt gift gjort på kronärtskocka. Balsam för själen och ett oöverträffat hjälpmedel för att skriva texter.

ElektroSkull: Barhäng eller klubb?

Anders: Jag är mer en klubb-människa, även om barhäng kan vara grymt trevligt det med. Ibland kan jag ha väldigt svårt att sitta stilla, då funkar en klubb bättre. I need action!

Jonas: Barhäng nio gånger av tio men ibland behöver ungdomarna få se hur man slamdansar som om det var 1987.

ElektroSkull: Öl eller vin?

Anders: Öl. Folköl. Och Guinness. Och så dricker vi jävligt mycket Rom och Fanta!

Jonas: Jag är öppen för båda, så 50/50. I en tiolitershink med långt sugrör. Årets smaksensation!

ElektroSkull: Några sista ord till era fans?

Anders och Jonas: Vi är oerhört tacksamma för alla er som stödjer oss på våra spelningar och som köper vår musik. Det betyder verkligen mycket för oss.

Foto: Magnus Eklund

Format: CD, Download
Skivbolag: Complete Control Productions
Releasedatum: Ute nu

Genre: Industrial, EBM

8/10

Dansgolvssuget maskineri i jakt på en annan publik

Runt 1990 utkom i Storbritannien ett antal ovanligt intressanta dansmusiksamlingar som hette ”Funky Alternatives”. Där blandades dansgolvspionjärer som Orbital, A Guy Called Gerald och tidiga The Shamen med företrädare för hårdare EBM och industri: Nitzer Ebb, Skinny Puppy, Front Line Assembly. Där fanns också de som låg någonstans mittemellan, exempelvis Meat Beat Manifesto och My Life With the Thrill Kill Kult.

”Funky Alternatives”-skivorna stod för en spännande och eklektisk blandning, utgivna som de var när allt fortfarande var möjligt – innan dansmusiken hade stelnat i sina former och innan trångsyntharna hade tagit över bodymusiken. Lite som postpunk-eran var för alternativrocken. Och det är någonstans i detta gränsland som The Pain Machinery placerar sig med sin remixskiva ”Auto Surveillance”, en förövning inför den kommande fullängdaren ”Surveillance Culture”.

”Auto Surveillance” har uppenbarligen fått ganska hård kritik av recensenter som antingen saknar det mer genrerättrogna teutoniska industrislammer och den bröliga sång som duon Anders Karlsson och Jonas Hedberg tidigare stått för. Eller så ser de – i brist på koll, frestas jag påstå – gruppens nya sound som ren Nitzer Ebb-plankning. Men smaken är som baken: nu börjar jag, som inte brytt mig nämnvärt tidigare, att lyssna.

De fjorton spåren domineras av remixar av tre låtar: ”Hard Cash”, ”Grinder” och ”Armed!”, utförda av bland andra Jouni Olilla, Weathermen, Severe Illusion och Necro Facility. Så gott som samtliga versioner bär ekon av Detroittechno, acid house, belgisk new beat och hard beat. På Testarossa-mixen av ”Hard Cash” blir det till och med lite Hi-NRG. Egentligen är det bara två låtar som avviker från detta: ”Exit Strategy” som låter Front Line Assembly (tråkigt spår) och avslutande rockabilly-covern av ”Hard Cash” (roligt spår, framfört av Ragged Bones).

Jag hoppas att The Pain Machinery fortsätter utvecklas i den här riktningen på ”Surveillance Culture”. Och om orkestern från och med nu säger adjö till delar av sin förment tuffa industripublik, hoppas jag att de hittar en ny som är mer begiven på oldschool-body, new beat och dansmusik.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. Hard Cash (12″ Mix Feat. Ted Barley)
2. Armed! (Jouni Ollila Remix)
3. Grinder (Ted’s Acid Mix)
4. Twilight
5. Armed! (The Weathermen Remix)
6. Hard Cash (Severe Illusion Sober Mono Mix)
7. Grinder (12″ Mix)
8. Hard Cash (Necro Facility Remix)
9. Armed… To The Teeth!
10. Exit Strategy
11. Hard Cash (Testarossa Remix)
12. Grinder (Mix 2)
13. Hard Cash (Sebastian Rivas Acid Rave Remix)
14. Hard Cash (Performed By Ragged Bones)

Smakprov från The Pain Machinery‘s kommande remixalbum “Auto Surveillance”. Enjoy!

Videotrailer för The Pain Machinerys kommande remixalbum “Auto Surveillance”. Enjoy!

Svenska The Pain Machinery arbetar just nu med det helt nya studioalbumet “Surveillance Culture”, som planeras att släppas senare under 2011.

I samma veva har man också bidragit till uppstarten av det nya svenska skivbolaget Complete Control Productions. Ett skivbolag där tanken är – precis som skivbolagsnamnet stryker under – en större delaktighet och samrådan mellan skivbolaget, de signade banden och producenterna genom hela produktionsprocessen.

Under tiden har den Stockholmsbaserade duon som består av Anders Karlsson och Jonas Hedberg spelat live vid ett antal tillfällen och producerat spår till den EP som nu vuxit till remixalbumet “Auto Surveillance”.

Bland remixerna finner vi bidrag från några av scenens absoluta tungviktare som The Weathermen, Necro Facility, Richard Testarossa, Jouni Ollilla och Sebastian Rivas.

“Auto Surveillance” släpps den 17 mars via Complete Control Productions.

Tracklist

1. Hard Cash (12″ Mix Feat. Ted Barley)
2. Armed! (Jouni Ollila Remix)
3. Grinder (Ted’s Acid Mix)
4. Twiligh
5. Armed! (the Weathermen Remix)
6. Hard Cash (Severe Illusion Sober Mono Mix)
7. Grinder (12″ Mix)
8. Hard Cash (Necro Facility Remix)
9. Armed… To the Teeth!
10. Exit Strategy
11. Hard Cash (Testarossa Remix)
12. Grinder (Mix 2)
13. Hard Cash (Sebastian Rivas Acid Rave Remix)
14. Hard Cash (Preformed By Ragged Bones)

OBS! Missa inte recensionen av The Pain Machinerys senaste fullängdare “Urban Survival”. I samma veva gjorde vi också en intervju med bandet.

Complete Control Productions är ett helt nytt oberoende skivbolag baserat i Stockholm med fokus på högkvalitativ electro, EBM och industrial. Bildat av en sammanslutning av liktänkande individer och artister som växte upp under 80-talets epok av postpunk är grundstenen i Complete Control Productions en organisation där artister och skivbolag arbetar nära tillsammans för maximal genomslagskraft.

Bolaget har inlett med att signa The Pain Machinery, Infiltrator och Emu Bomb. Man har i övrigt gjort följande officiella uttalande (engelska);

“As Hunter S Thompson allegedly said, the music business is a cruel and shallow money trench, a long plastic hallway where thieves and pimps run free, and good men die like dogs. After 16 years in the Royal Swedish Marines I’m well equipped to deal with all of that and more. I’m firmly committed to releasing uncompromising and unique electronic music with a longevity that sets it apart from shallow fads. Our first releases in 2011 will set the pace for what’s to come.” – Major Mattias Anger, CEO Complete Control Productions

De första tre skivsläppen består av; The Pain Machinery “Auto Surveillance” – ett remixalbum där ett antal kända namn tolkar The Pain Machinery-låtar. Remixerna är signerade; The Weathermen, Necro Facility, Richard Testarossa, Jouni Ollilla (känd från Mr. Jones Machine) och Sebastian Rivas, för att nämna några.

Näst ut är Infiltrator’s debutalbum “Dark Light Therapy” följt av, sist men inte minst; The Pain Machinery’s splitternya fullängdare “Surveillance Culture”.