Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Audiotrauma"

Cardinal Noire – “Deluge”

Tags: , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Audiotrauma
Releasedatum: 23 februari 2018
Genre: Industrial, electro-industrial
Bandmedlemmar: Kalle Lindberg, Lasse Alander
Land: Finland
Recensent: Niklas Hurtig

FacebookLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcamp

(English version below)

Nervöst och kompakt oljud

De finska experimentmakarna Kalle Lindberg och Lasse Alander följer upp det självtitulerade debutalbumet Cardinal Noire (2015) med bandets andra fullängdsalbum Deluge via det franska skivbolaget Audiotrauma.

Albumet levererar nio spår av kompakt electro-industrial utan några utsvävningar till närliggande musikstilar. “Controlled Addiction” är ett av de bästa spåren på albumet och sätter tonen direkt med sin kaotiska ljudbild fylld av russin ur den industriella kakan. Vissa spår låter som en “best of” bestående av en uppsjö olika ljud i en löst sammansatt form. Apropå titelspåret, så får det anses vara albumets ballad, kanske i konkurrens med “Relance” med sitt nedvridna tempo och de melodiösa bakgrundssyntharna. De ständigt nervösa oljuden är dock lika framtonade på detta spår som på övriga albumet.

Deluge innehåller fantastiska melodiska partier men allt dränks i en kavalkad av förvrängda ljud från synthar och diverse märkliga maskiner. Albumet är ingen lättsmält promenad i parken utan kräver sin publik. Kalles röst är allt som oftast starkt förvrängd med en intensitet och ärlighet som ändå känns fräsch, om än inte lika aggressiv som Sara Taylors. Spåren är korta och kompakta men känns ändå inte lika väldisponerade som Youth Codes maximerade käftsmällar.

Sista spåret “Bury My Heart in a Landfill” avslutar med en rockigt malande historia om brustna hjärtan och isolation. Ljudbilden är ganska intressant, som en blandning av rock och industri fast med sin bas i det elektroniska spektrat och inte i motsatsen, som ex. Nine Inch Nails. Deluge är ett bra album som, likt sin föregångare, bättre finner sin plats i hemmastereon eller hörlurarna än på dansgolvet då kaoset överskuggar de dansanta partierna.

Tracklist

01. Narchon Kfrcphl
02. Controlled addiction
03. Useful Idiot
04. Deluge
05. Community Collapse
06. No Reformation
07. Relance
08. Plague Eviction
09. Bury My Heart in a Landfill

(English version below)

Nervous and compact noise

The finish duo of experimental noise Cardinal Noire – consisting of Kalle Lindberg and Lasse Alander – presents the follow up to the self titled debut from 2015 with the second release Deluge via the french label Audiotrauma.

The album delivers nine tracks of compact electro-industrial without ever reaching beyond the core sound toward associated styles of music. “Controlled Addiction” is one of the best tracks on the album and immediately sets the bar with its chaotic soundscape filled with the best pieces from the industrial cookie. Some tracks even have a “best of” kind of presentation comprising of a multitude of different sounds in a loosely coherent mould. The title track should be considered as the ballad of the album, perhaps in competition with “Relance” with its downtuned tempo and the melodic background synthezisers. The ever nervous noises are though just as cranked up on this track as on the rest of the album.

Deluge contains some great melodic parts, but everything is drowned in a cavalcade of distorted sounds from synths and various strange machines. The album is not in any way an easy walk in the park but it sure requires its listener. Kalles’s voice is mostly severely distorted with an intensity and honesty, which still feels fresh, albeit not as aggressive as for example Sara Taylor’s. The tracks are short and compact but still not as well-posited as the maximized facepunches of Youth Code.

The final track “Bury My Heart in a Landfill” concludes with a rock-styled twisted story about broken hearts and isolation. The sound is quite interesting, like a mix of rock and industrial with its main foundation in the electronic style and not the opposite in the style of for example Nine Inch Nails. Deluge is a good album that, like its predecessor, is best fitted on your home stereo system or your headphones, rather than on the dance floor as its chaos oversshines the danceable parts.

“Deluge” blir uppföljaren från finska Cardinal Noire

Tags: , , , , , , ,


Duon Kalle Lindberg (Protectorate) och Lasse Ålander (W424) från Villmanstrand i Finland är på inga sätt några duvungar inom den mörka musikscenen då de sedan 90-talet har varit inblandade i en lång rad olika projekt.

Efter att ha lämnat ett av sina industrimetallprojekt bakom sig så medverkade Lasse Ålander som livemedlem till sångaren Kalle Lindbergs projekt Protectorate redan 1992. Samarbetet ledde till att de båda medlemmarna började producera musik tillsammans, men det dröjde sedmera ända till 2015 innan Cardinal Noire släppte sitt självtitulerade debutalbum “Cardinal Noire”.

 

Efter att Kalle med stor hjälp av sin bundsförvant även gjorde självtutulerad debut med sitt ursprungliga projekt “Protectorate” under 2016, så är nu Cardinal Noire tillbaka för att presentera den kommande uppföljaren “Deluge” som innehåller nio nya Vancover-inspirerade spår mixade av Kalle Lindberg i hans Machinerie28 studio 2017.

Lyssna på de första smakproven “Useful Idiot” och titelspåret “Deluge” (nedan).

“Deluge” släpps den 15 februari via Audiotrauma.

Tracklist

01. Narchon Kfrcphl
02. Controlled addiction
03. Useful Idiot
04. Deluge
05. Community Collapse
06. No Reformation
07. Relance
08. Plague Eviction
09. Bury My Heart in a Landfill


Meta Meat – “Metameat”

Tags: , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Ant-Zen / Audiotrauma
Releasedatum: 31 oktober 2016
Genre: Industrial, tribal, world music
Bandmedlemmar: Phil Von, Hugues Villette
Land: Frankrike
Recensent: Krister Mörtsell

 

FacebooktidalSpotifygoogleplayitunesDiscogsBandcamp

(English version below)

Med kroppen som instrument

Man behöver inte lyssna många minuter innan man förstår att det här en duo som gillar percussion och rymter. Bandnamnet Meta meat syftar också på användandet av kroppen som instrument. Det vi finner är en ovanlig och väldigt tilltalande mix av analoga percussioninstrument, rytmer gjorda med kroppen (klapp, stamp, slag på kroppen mm) och hårda industriella ljud skapade med synthar. Man har även använt blåsinstrument som traditionellt används inom folk och världsmusik från olika delar av världen. Mest exotiskt på instrumentlistan känns ändå zapateados, en slags Mexicansk danssko som likt steppskor ger ifrån sig rytmiska ljud när de används.

Allt detta vävs skickligt ihop med modern elektronik och skapar musik med ena foten i transframkallande ritualmusik och den andra på ett klubbgolv i en europeisk storstad.

Som ytterligare stämningshöjare ligger även fina ambienta ljudmattor och melodiska slingor och ger  djup till musiken. Allra bäst är det i den drygt sex minuter långa “Shudder”, där förs mina tankar till svenska Mago och deras mix av ambient och rytmisk industri.

Skall jag framföra någon kritik så är det möjligen att albumet är i längsta laget, 61 minuter med komplext ihopvävda rytmer gör att man till sist känner en viss mättnad, men delar man upp lyssningen är det inga problem. Jag gillar det här och kommer att lyssna många varv, man hittar nya intressant ljud och rytmer varje gång.

Tracklist

01. Melt (05:26)
02. Backstitch (05:11)
03. Sword (03:17)
04. Shudder (06:52)
05. Deepen (07:04)
06. Tamed (07:44)
07. Rampage (05:30)
08. Escapism (04:42)
09. Behaviour (08:29)
10. Converge (07:04)

(English version below)

With the body as an instrument

Not many minutes passes by until you get the idea: This is a duo who like percussion and rythms and the bandname Meta Meat is a reference to using the body as an instrument. What we find here is an unusual and very appealing mix of analog percussion, instruments and rhythms made using the body (folding, stamping, impact on the body etc) and harsh industrial sounds created on synthesizers. Horn instruments and some other instruments traditionally used in folk and world music from different parts of the world are also included. Most exotic instruments on the list is the zapateados – a kind of Mexican dance shoe that, like tap shoes emits rhythmic sound when used.

All this is woven deftly with modern electronics and creating music with one foot in a trance-inducing ritual music and the other on a club floor in a European city.

To further your spirit it also unfolds a nice ambient sound carpet that is melodic and gives depth to the music. The best track is the just over six minutes long “Shudder” a track that makes me think of the Swedish act Mago and their mix of ambient and rhythmic industial.

If I should express some criticism, it is possibly that the album is a bit too long. 61 minutes of complex interwoven rhythms makes you finally feel a certain saturation, but listen to it in parts and there is no problem. I like this and will listen to it many times, as I find new and interesting sounds and rhythms each time.

Hologram_ – “Amen: Requiem for Heart Fragment”

Tags: , , , , , , ,


Format: CD, Digital
Skivbolag: Ant-zen / Audiotrauma
Releasedatum: 4 november 2016
Genre: Industrial, electro
Bandmedlemmar: Martin Delisle
Land: Frankrike
Recensent: Krister Mörtsell

FacebookLast.fmgoogleplayitunesDiscogsBandcamp

(English version below)

Med fascination för ljud och rytmer

Det här är min första kontakt med fransmannen Martin Delisle, men han verkar ha gjort musik under ganska lång tid och under olika alias, (Cheerleader69, Dexy corp och Republik of screens för att nämna några). Det här är det andra albumet hans släppe under monikern Hologram_.

Han är fascinerad av ljud och rytmer, det hör man ganska snabbt. Det är väldigt mycket coola hårda industriljud och komplexa rytmer, ofta en hel del synkoper. Tyvärr tycker jag att det blir lite för mycket, musiken får inte riktigt något flyt, utan det blir mest rytmer och ljud som staplas på varandra. Det hjälper inte att det även är orkestrala inslag, även där går det på tomgång. Jag kan uppskatta ljuden, t.ex. på andra spåret “Vertigo Inferno” så går mina tankar snabbt till Amon Tobin, men här finns inte samma fantasi och uppfinningsrikedom. Det tydligaste exemplet på när det går överstyr med rytmiska upphakningar och synkoper är på ”In Pandemonium”. Det är egentligen bara på ”The Moonlight Empire” som jag rycks med i rytmerna som här påminner om gamla Cold Meat-band som Sephirot och In Slaughter Natives men det är endast här.

Kombinationen av filmmusikinspirerad orkestermusik och hårda industriella rytmer är förvisso intressant, men för mig är det alldeles för teatraliskt och upphackat för att jag skall finna någon större njutning. Då lyssnar jag hellre på Amon Tobin.

5/10 GODKÄNT!

Tracklist

hologram_

01. Amen (first testament) (03:39)
02. Vertigo Inferno (04:07)
03. Thirteen Theorems (05:53)
04. The Manifest (02:02)
05. In Pandemonium (04:58)
06. Echoes (05:00)
07. The Moonlight Empire (06:17)
08. Coda Sphera (04:31)
09. Nostradamus Conspiracy (03:42)
10. Equilibrium (04:58)
11. Amen (Final Testament) (05:20)

(English version below)

With fascination of sounds and rhythms

This is my first contact with the Frenchman Martin Delisle, but he seems to have done the music for quite a long time and under different aliases (Cheerleader69, Dexy Corp. and Republic of Screens to name a few). This is the second album released under the moniker Hologram_.

His fascination for sounds and rhythms can be heard quite quickly. It’s very cool harsh industrial sounds and complex rhythms, and often a lot of syncopation. Unfortunately, I think it gets a little too much, the music never gets any flow, it is most rhythms and sounds that are stacked on each other. It does not help that there are also some orchestral elements, even there, it becomes quite idle. I can appreciate the sounds in for example the second track “Vertigo Inferno” were my thoughts quickly goes to Amon Tobin, but not quite the same imagination and ingenuity. The clearest example of when it goes overboard with snags and rhythmic syncopation is on “In Pandemonium”. There are really only on “The Moonlight Empire” that I get carried away by the rhythms reminiscent of the old Cold Meat bands Sephirot and In Slaughter Natives, but it is only on these songs.

The combination of film music and orchestral inspired music with harsh industrial rhythms is certainly interesting, but for me it’s just too theatrical and chopped up to find any great pleasure. I’d rather listen to Amon Tobin.

Horskh turnerar med Chrysalide och släpper EP

Tags: , , , , , , ,


Franska Chrysalide, som efter tre års tystnad återvände med “Personal Revolution” tidigare i höstas, är nu redo att presentera de hårdslående landsmännen i Horskh som support till bandets kommande turné. Bandet levererar en tung mix av 80 och 90-tals EBM och modernare dansanta tongångar.

Femspåres-EP:n “Dawn” finns ute sedan den 17 oktober via Chrysalide-medlemmen Sylvain Coeffic (alias Syco Trauma) egna etikett Audiotrauma och levereras utöver digitalt även i en digipakutgåva på CD.

Se videon till “Damaged Ropes” och provlyssna/köp EP:n nedan.