Arvikafestivalen fortsätter fylla på den redan hyperintressanta lineupen. Det senaste bandsläppet inkluderar intressant electro och indiepop, också med en del svenska inslag! De 8 ytterligare akterna som är klara är: First Aid Kit, Austra, Niki & The Dove, The Deer Tracks, Söderut, Sandra Kolstad, I’m A Lion och LCTRISC.
Parralox – “Metropolis”. Jag förälskade mig i denna australiensiska duo efter första gången jag hörde “Isn’t is strange” från albumet State of Decay (2009). 2010 års uppföljare “Metropolis” visar på fortsatt högkvalitativ synthpop.
Bästa EBM/body/oldschool
Schwefelgelb. Jag hoppas och tror att 2011 blir Schwefelgelbs år. Pionjärerna av hipsterbody (genre myntad av undertecknad) är kaxiga och självsäkra, med all rätt. Musikaliskt låter de som Sturm Cafés och Slagsmålsklubbens kärleksbarn. Svavelgult är det nya svarta.
Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech
Hocico – “Tiempos de furia”. Det var spåret “Forgotten tears” från albumet “Signos de aberracion” (2002) som fick mig att intressera mig för den hårdare skolan av EBM. Hocico är något av mina husgudar – med undantag för “Memorias atrás” (2008) som fort föll i glömska. Med “Tiempos de furia” visar mästarna av tacobody att de fortfarande är värdiga husgudestatus hos yours truly.
Årets bästa singelsläpp
Spark! – “Tankens mirakel”. Falkenbergspojkarna tillika Sveriges (och Tysklands) jägerbodyälsklingar har haft ett guldår. Inte minst för att de i början utav året blev signade till Progress Productions. De gjorde bejublade framträdanden på bl.a Familientreffen & Bodyfest och blev spelade i P3 under deras synthvecka i somras.
“Tankens Mirakel”, från EP:n “Genom stormen”, visar på en musikalisk utveckling med fingertoppskänsla.
Årets största besvikelse
Arvikafestivalen. Jag var definitivt inte ensam om att förutspå Arvikafestivalens katastrofår. Att de själva inte förutsåg vilken enorm tabbe de gjorde genom att avsäga sig titeln synthfestival är för mig ett mysterium. Många hårda ord har sagts och det känns som att ytterligare sådana är överflödiga. Att de nu har gjort en pudel är ändå hedersvärt. Frågan är om syntharna är villiga att förlåta. Personligen är jag redo att göra det och tror att det kommer att bli en bra festival 2011. Att gå tillbaka till sin ursprungliga nisch, plus en festival i mindre format, är ett lyckat koncept och det behövs för Alternativsverige.
Bästa konsertupplevelse
Bodyfest. Med risk för att låta partisk bjöd Bodyfest på kvalitativa framträdanden av samtliga band som uppträdde. Startfältet som bl a inkluderade ett återförenat Pouppée Fabrikk, publikfavoriterna Spark! samt legenderna Front 242 kommer att bli svårslaget på 2011 års upplaga av festivalen. De sistnämnda bjöd på en old school-show som enligt många gamla synthrävar gjorde sin bästa spelning på över ett decennium. Att medlemmarna har passerat 50-sträcket märktes inte överhuvudtaget. Magiskt!
UltraFoxx – Pages releasefest. Den smått legendariska synthklubben lyckades med årets festtillställning med de svenska synthpophjältarna Eddie & Marina. Arrangörerna Tina Arwidson Thelenius och Maria Molinder arrangerade ett felfritt evenemang på lilla Sugarbar som var knökfullt. De som inte fick plats att röja loss på den lilla ytan framför scenen kunde avnjuta det magnifika framträdandet i baren via storbildsskärmarna. Guldstjärna!
Bästa nykomling
Monostrip. “Like a drug” från debutalbumet “The grand youth” (2010) lever upp till titelnamnet. Förutom detta spår är “Miami (Geist Bodymix)” två av mina mest lyssnade låtar under 2010. Plus i kanten för de enormt snygga retrosingel- och albumomslagen.
Bästa skivbolag
Wonderland Records samt Progress Productions. Dessa skivbolag, båda med säte i Göteborg, känns som framtidens stora hopp för synthgenren. De har under 2010 lyckats knipa åt sig flertalet av mina nya (och gamla) favoritband och lär (läs: bör) bli nationellt erkända och högst uppskattade skivbolag under 2011. Alternativscenen behöver eldsjälar som Sebastian Hess (Wonderland Records) och Torny Gottberg (Progress Productions) för att ha en chans att överleva.
Vi fick en kort pratstund med Martin Rudefelt, frontmannen i svenska Cryo, som bidrog med sin uppfattning och reaktion på Arvikafestivalens utveckling, årets festival med mera. Enjoy!
Artist: Cryo Datum och tid: fredag 16 juli 01.00 Scen: Arvika Festivalen 2010, Andromeda
Rapport: Jens Atterstrand
Foto: Suzanne Lindberg
Ersättarna leverade – med besked!
Svenska Cryo, dvs. Martin Rudefelt, som på scen backas upp av batteristen Torny Gottberg mer känd från bland annat Project-X, blev i sista sekunden intryckta som ersättare till brittiska Chris Corner, som efter en grov miss av bokningsagenten ströks ur programmet med sitt IAMX. Cryos frontman och sångare Martin Rudefelt flögs hem non-stop från Peking för att kunna ställa sig på Andromedas scen.
Med dessa förutsättningar kan man inte annat än säga att man levererade – över förväntan!
Cryo bjöd på en oerhört snygg, genomtänkt scen uppsatt med bakifrån ljussatta “pull-ups” med röda cirklar på sidorna som pumpade i takt med musiken och en, i övrigt, perfekt mix av ljussättning och rök. Efter ett svepande intro och “I tune In” med sångarens siluett bakom den i mitten placerade backdrop/projektorduken studsar en hyperenergiskt Torny Gottberg in på scenen, tätt följd av Martin och duon lyckas snabbt sätta ordentlig fart på den relativt stora publiken.
Bandet har släppt två oerhört välproducerade album och har ett oerhört bra material att välja ifrån. Mina personliga favoriter för kvällen var “Weitergehen” och “Substance”, båda hämtade från det senaste albumet “Hidden Agression”.
Martin hann också (givetvis) med att dra på sig den “obligatoriska” orangefärgade overallen i hög tid till dess att “Guantanamo Bay” dök upp som nummer åtta i den elva spår långa setlistan.
En setlista som för övrigt avslutades med en trevlig cover på Front 242‘s klassiker “Body To Body”.
Tyvärr går en timme snabbt när man har roligt..
OBS! Missa inte vår videointervju med Cryo från Arvikafestivalen, samt livevideo från konserten! Du hittar dessa och mycket annat material i vår videokategori! Missa inte heller vår photostream på flickr, där hittar du även bildmaterial som inte publicerats på sidan. (Bilderna vi publicerar i våra rapporter är bara ett litet urval.)
Artist: Monostrip Datum och tid: fredag 16 juli 13.30 Scen: Arvika Festivalen 2010, Lyran
Emmon stal showen.
På fredagen var det dags för svenka Monostrip att kliva upp på Lyran. Emmon (Emma Nylen) hade skymtats på festivalområdet vilket hintade om vad som komma skulle. Tyvärr är scenen enligt min uppfattning ljudmässigt festivalens sämsta med ett stort hål mitt emot scenen. En mindre samling fans hade samlats för att avnjuta bandets funkiga synthrock.
Bandet, som består av sångaren och frontmannen Mattias Johansson uppbackad av Daniel Lindlöf, Rikard LjungochChristofer Olofssonär verkligen duktiga musiker, men skulle behöver arbeta lite på sin scennärvaro och göra en bättre show för att komma ut på rätt sätt. Emmon gästspelade och stal mer eller mindre hela showen. Efter spelningen agerade delar av bandet också DJ’s i skivbolaget Wonderland Records hörna på festivalområdet där de rev av diverse personliga electrofavoriter.
Artist: Universal Poplab Datum och tid: torsdag 15 juli 13.00 Scen: Arvika Festivalen 2010, Andromeda
Svårt att inte trivas i Universal Poplabs sällskap.
Först ut av de elektroniska akterna på årets Arvikafestival var svenska synthpoptrion Universal Poplab. Bandet (som bildades 2002) har producerat flera starka album, med 2008 års “Seeds” som det senaste avstampet. Man har även släppt flertalet hitsinglar som letat sig in i såväl de alternativa synthkretsarna som den kommersiella radiosfären. Efter stora framgångar med bland annat “Fame & hate” och “I could say I’m sorry” visar bandet definitivt att man är ett av de starkare namnen sverige har att erbjuda i genren.
En entusiastisk publik mötte bandet på Andromeda strax efter lunchtid på fredagen för att starta upp den elektroniska genren på årets festival. Scenlayouten var snygg, med en stilren Universal Poplab logotype bakom scen, växlande ljus i mestadels blått och grönt men även några låtar med mörkare ljussättning. Sångaren Christer Lundbergs scenspråk är suveränt. Han rör sig bra, har fantastisk utstrålning och är duktig på att få igång sin publik i låtarna. Bandet bjöd också på två helt nya låtar – “Timekillers” och “Man Down”.
När bandet avslutat med en smäll av flygande konfetti på scen och spelat av den sista i raden av hits så har jag en sprudlande positiv känsla i kroppen och ett brett leende på läpparna. Det är oerhört svårt att inte trivas i Universal Poplabs sällskap.
Arvika Festivalen meddelar att IAMX (Chris Corner, från Sneaker Pimps soloprojekt) tyvärr tvingas ställa in sin spelning. Ersätter gör svenska moderna EBM/industrial-projektet Cryo med Martin Rudefeldt i spetsen uppbackad på scen av Torny Gottberg (bland annat känd som frontmannen i Project-X.)
Cryo debuterade på svenska Progress Productions i mitten av november 2007 med fullängdaren “Cryogenic” och tilldelades samma år pris för bästa nykomling på SAMA. I februari 2010 släpptes uppföljaren “Hidden Agression”, ett mycket välproducerat album som fått stor uppmärksamhet runtom i hela europa.