Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Artoffact Records
Releasedatum: 9 februari 2018
Genre: Witch house, darkwave
Bandmedlemmar: Okända
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

En magisk sommardrömsk vaggvisa

Valhall (eller V▲LH▲LL) är en grupp från Stockholm som kombinerar melankoliska synthar med hårda beats och svepande, mystiska oljud i en mycket intressant skrud. Gruppen har tidigare släppt albumena Ravens & Ghosts och Leaning On Shadows m.fl. Just kombinationen av mörk rumlande manlig sång och hög-pitchad kvinnlig skönsång har ju visat sig fungera mycket bra genom den musikaliska historien, så även i detta fallet.

Det nya albumet Grimoire (Ordet betyder ungefär magisk bok) är fylld med magiska stunder och följer tidigare tematik från Valhall som mystik, mytologi, naturromantik och det okända och mörka i vår nordiska sagor.

Inledande “Bonetrees” är allt det tyska Darkwave/Industrial-bandet In Strict Confidence var tills frontmannen Dennis Ostermann genomgick en livskris för ett decennium sedan och den musikaliska inriktningen styrdes om mot en mer populärkulturell accepterad sfär. En del av det tomrummet fylls alltså något oväntat av en svensk duo med sina rötter i den folkskygga rörelsen Witch House. Musiken år 2018 är dock mer tillgänglig och finpolerad än vad fallet var runt starten för sex år sedan.

“Ormens Offer” är en intressant berättelse med ljus, feminin sång på svenska som påminner om 80-talets svenska synthpoppiga radiohits. Kombinerat med mörka elektro-beats och nordiska stråkar omfamnar spåret lyssnaren i en sommardrömsk vaggvisa likt en orm som hypnotiserar sitt blivande offer. En rolig detalj i sammanhanget är att stråkarna framförs av den amerikanska skådespelerskan och musikern Jessica Pimentel, mer känd som karaktären Maria Ruiz i serien Orange is the new Black.

Sången går albumet igenom oftast i tidigare nämnda dynamik mellan de två vokalisterna, med undantaget bl.a. sjätte spåret “Ruins of Vanaland” som sveper den manliga sången i en tungt bearbetad mekanisk vocoder-röst. Värt att notera den trip-hoppiga “The Hunt” som är en frisk fläkt i en annars väldigt homogen musikstil.

Valhall har genom Grimoire släppt ett mycket bra album som presenterar en mognad ljudbild från de initiala albumsläppen. De där fantastiskt skruvade och vackra styckena återfinns dock inte i samma utsträckning som tidigare då produktionen är mer finslipad och strikt på detta album, på gott och ont.

Tracklist

01. Bonetrees (04:40)
02. Dead Waves (04:45)
03. Lilies For Belial (04:49)
04. Ormens Offer (05:38)
05. Grimoire (04:27)
06. Ruins Of Vanaland (04:13)
07. The Hunt (03:53)
08. Aeons Unveiled (03:28)
09. Niðingrdans (03:36)

(English version below)

A magical and dreamy summer lullaby

Valhall (or V▲LH▲LL) is a group from Stockholm, Sweden that combines melancholic synths with hard beats and sweeping, mysterious noises in a very interesting attire. The group has previously released the albums Ravens & Ghosts and Leaning On Shadows among others. The combination of dark rumbling male vocals and high pitched clean female vocals has proven successful throughout the musical history, as so in this case.

The new album Grimoire (The word stands for magical book or scripture) is filled with magical moments and continue earlier Valhall thematics like mysticism, mythology, nature romanticism and other unknown and dark things of out nordic tales.

The first track ”Bonetrees” is everything that german Darkwave/Industrial group In Strict Confidence was until the frontman Dennis Ostermann went through a life crisis a decade ago and the musical direction was rerouted towards a more accepted sphere within popular culture. A part of that vacuum is somewhat unexpectedly filled by a swedish duo with their roots in the agoraphobic movement called Witch House. The music in 2018 is more accessible and polished than was the case in the beginning around six years ago.

”Ormens Offer” (Meaning ”The Victim of the Snake”) is an interesting tale in light, feminine vocals in Swedish that reminds of the synthpop hits of the eighties. In combination with its dark electro beats and nordic strings the track embraces the listener in a summer dreamy lullaby like a snake hypnotizing its victim to be. A funny detail is that the strings is performed by the American actress and musician Jessica Pimentel, also known as the character Maria Ruiz in the series Orange is the New Black.

The vocals mostly follow the previously mentioned dynamics between the two vocalists, with the exception of the sixth track ”Ruins of Vanaland” that sweeps the male vocals in a heavy processed mechanical vocoder voice. Worth mentioning is also the trip hoppy ”The Hunt” which is a breeze of fresh air in an otherwise homogenous style of music.

With Grimoire Valhall has released a very good album that presents a more mature sound than from the first albums. However those fantastic, strange and beautiful pieces are not present to the same extent as before since the production is more fine tuned and strict on this album, for better or worse.

Kanadensiska postpunkakten Actors presenterar en video till “We Don’t Have to Dance”. Låten är hämtad från bandets debutalbum It Will Come to You som finns ute nu via Artoffact Records och kan beställas här!

I Mexikos huvudstad finner vi det mörka elektroniska musikprojektet Ritualz, som består av DJ:n och producenten Maquina De Muerte och Juan Carlos Lobo.

Efter att ha släppt en lång rad singlar och EP:s sedan 2010 så tar nu duon sitt sound vidare på det elva spår långa debutalbumet “Doom” efter det att man gjort positivt intryck på den kanadensiska etiketten Artoffact Records.

Ritualz musik innehåller influenser från både modern darkwave, postpunk och witch house som integreras i en electro-industriell ljudkostym inspirerad av det sena nittiotalets mörka electroscen. Digitalutgåvan av albumet finns ute nu.

(Provlyssna/köp albumet digitalt nedan)

“Doom” släpps på CD den 23 mars via Artoffact Records.

Den rådande postpunktrenden fortsätter ständigt att inspirera nya akter. Näst på tur är kanadensiska Actors, som efter att på egen hand ha gjort ett antal singel och EP-släpp sedan 2012, nu presenterar debutalbumet “It Will Come to You”.

Den Vancouverbaserade kvartetten, som frontas av sångaren och gitarristen Jason Corbett, beskriver själva sin experimentella tappning som post-post-punk och deras musik hämtar inspiration från en lång rad närliggande genres och akter.

Spana in musikvideorna till “L’Appel Du Vilde”, “Bury Me” och “Hit to the Head” (nedan) och lyssna på fler utkast via bandets youtube-kanal här.

Det tio spår långa albumet släpp både digital och på CD och kan förbeställas här redan nu.

“It Will Come to You” släpps imorgon den 9 mars via Artoffact Records.

Tracklist

01. L’Appel Du Vide
02. Slaves
03. Face Meets Glass
04. Hit to the Head
05. Crosses
06. Bury Me
07. Crystal
08. We Don’t Have To Dance
09. Let It Grow
10. Bird in Hand

Psyche med Darrin Huss har släppt en video till b-sidan på den nya singeln “Youth of Tomorrow” som släpptes i december. Ett efterlängtat nytt album från den kanadensiska mörka synthpopakten börjar nu långsamt ta form och borde enligt rykten dyka upp senare i år.

Köp den nya singeln, vars titelspår även levereras i en förlängd version, här: https://psyche.bandcamp.com/

Format: (Album) CD, vinyl, kassett, digital, box
Skivbolag: Artoffact Records
Releasedatum: 13 oktober 2017
Genre: Industrial rock, darkwave
Bandmedlemmar: Halldór A. Björnsson, Krummi Björgvins
Land: Island
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Ingen legendarisk mästare denna gång

Legend är en isländsk duo bestående av Halldór A. Björnsson och Krummi Björgvins som debuterade med den kritikerrosade “Fearless” för fem år sedan. I Sverige är Legend kanske Islands tredje mest kända elektroniska musikakt efter, ni vet vilka, två världsakter. De är nu tillbaka med det purfärska albumet “Midnight Champion” på kanadensiska Artoffact Records.

“Fearless” var ett tätt elektroniskt verk i gränslandet mellan synthpop och alternativ rock som med innovativa inslag, magiska sånginsatser och fantastiska toner slog ned som en bomb. Denna gång bjuds vi dock på något helt annorlunda.

Legend på “Midnight Champion” har mer gemensamt med Europe än exempelvis Depeche Mode, eller kanske Kent. Ljudbilden innehåller bland annat pudelrock-ballader som varvas med rena elektroniska element och industrimetall-mangel. Sången påminner ibland om Michael Cretu i Enigma och ibland som ditt generiska Nu Metal-band.

Ironiskt nog är det först på sista spåret som jag spetsar öronen ordentligt. Det är också det spåret som påminner mest om föregångaren. De lyckas t.o.m. klämma in en textrad som vi alla känner igen sedan tidigare: “Faith and devotion”.

Där debutalbumet var sammanhängande med en tydlig ljudbild verkar ”Midnight Champion” vilja blanda alla möjliga stilar i ett. Resultatet är snudd på omöjligt att förstå sig på. Är det genialiskt? Är det mediokert? Är det poppigt? Är det rockigt? Är det underground?

Albumet ger upphov till så många frågor men svaren uppenbarar sig aldrig utan svävar runt i ljudbilden tills man slutar leta. Ungefär där står undertecknad och ska försöka bedöma detta märkliga verk i en siffra.

Tracklist

01. Cryptid (7:09)
02. Frostbite (5:30)
03. Time To Suffer (5:28)
04. Adrift (6:19)
05. Captive (5:22)
06. Midnight Champion (7:36)
07. Scars (4:49)
08. Liquid Rust (6:21)
09. Gravestone (4:54)
10. Children Of The Elements (6:18)

(English version below)

No legendary champion this time

Legend is an icelandic duo that consists of Halldór A. Björnsson and Krummi Björgvins who released their cricically acclaimed debut album “Fearless” five years ago. In Sweden they’re probably the third most known electronic act from Iceland, after you probably know which, two world known acts. They now return with their second album “Midnight Champion” released on the Canadian label Artoffact Records.

The previous album “Fearless” was a dense electronic product somewhere between syntpop and alternative rock infused with innovative elements, magic vocals and fantastic tones which really made a mark upon its release. This time however we are being presented with something entirely different.

On this album Legend has more in common with Europe than for example Depeche Mode, or perhaps the Swedish band Kent. The sound of the album consist of rock ballads, pure electronic elements and industrial-metal riffs. The vocals are sometimes reminiscing of Michael Cretu of Enigma and sometimes of your generic nu metal-band.

Ironically it is the last track that really catches my attention. It is also the one that remind most of the previous album. They even manage to squeeze in the famous line “Faith and devotion” in it.

Apart from the debut album which had a coherent and focused sound “Midnight Champion” seems to want to mix in all possible styles in one go. The result is somewhat impossible to comprehend. Is it genious? Is it mediocre? Is it poppy? Is it rock? Is it underground?

The album spawns so many questions but the answers are never revealed but instead float around in the sound until you stop searching. Somewhere in there this writer stands trying to assess this peculiar work of art and summarize it all into a rating.

If you’re in USA/Canada or South America you can order the album right here!

Format: (Album) CD, 2CD**, digital, vinyl
Skivbolag: Artoffact Records
Releasedatum: 4 augusti 2017
Genre: Industrial rock, experimental, darkwave
Bandmedlemmar: Aaron Fuleki, Alexx Reed
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Will the world finally get the message If I hide it in a pop song?

Just den frågan ställer Seeming i inledningsspåret “Doomsayer” på deras nya album “Sol” som även bär undertiteln “A Self-Banishment Ritual”. Värt att nämna är att Daniel Myer (mest känd från Haujobb och Architect) och Paul Kendall (som har arbetat med bland andra Nitzer Ebb och Depeche Mode) båda har varit en del av produktionsteamet bakom det här albumet.

Seeming är ett projekt från ThouShaltNot-medlemmarna Aaron Fuleki och Alexx Reed och de släppte sina två första album “Madness & Extinction och “Silent DiscoVery” 2014. Bandet beskriver själva sin musik som post-gothic, men den korta och tämligen intetsägande etiketten inser jag är inte ens i närheten av sanningen när ger mig på att försöka beskriva hur den här amerikanska duons tredje fullängdare låter.

“Sol” fullkomligt svämmar över av en, på pappret helt otänkbar och ibland helt vansinnig, blandning av stilar. I den ofta tjocka ljudbilden finner jag såväl experimentell elektroakustisk och organisk folktronika som triphop, darkwave och electro-industriella inslag. Överraskningarna tar till synes aldrig slut i en ljudmix som arrangerats ovanpå en annars ganska traditionell nordamerikanska grund av såväl alternativ- som industriell rock, ofta levererad i en lätt psykadelisk tappning med inslag av flöjt, fiol och en lång rad andra instrument.

Låtskrivaren Alexx Reed är en väldigt duktig sångare med ett sannerligen brett register. Låtar som “The Unspeaking” och “The Wildwood”, med sitt melankoliskt nattsvarta och stundtals desperat sorgsna anslag, får mig att tänka på akter som Wolfsheim och Deine Lakaien med deras, under stora delar av karriären, folkmusikinspirerade sound. Mer avskalade nummer framförda med berättande tillbakalutad sångstil som den electro-funkiga “The Forgetting Room” möter sedan både ordentligt klös och både trombon (av Eliott Mangini) och trumpet (av Robert J. McMahon) i den psykadeliska “Knowledge” som får mig att tänka på Skinny Puppy-bekante Cevin Key och The Legendary Pink Dots-frontmannen Edward Ka-Spels projekt The Tear Garden. “Feral” bakar sedan ihop electropunk i ett rockmusikalnummer som är albumets kortaste låtexperiment.

Tre bidrag från andra artister är också att finna på “Sol”. S∆MMUS bidrar på “Stranger” medan den experimentella oljudsmakaren Merzbow injicerar det han kan bäst på det näst sista spåret “At the Road’s End”. På sexspårsversionen av bonus-EP:n “Faceless” som kommer med den begränsade deluxeutgåvan bidrar även Krys Cannon på “Yes, Artemis”.

Alla ni som har läst den här recensionern så här långt har för länge sedan insett att “Sol” definitivt inte är något album för de elektroniska alternativpuristerna. Men alla ni som önskar vidga era vyer – mot utkanterna av experimentell elektroniskt inspirerad musik i gränslandet mellan alternativ rock och industriella tongångar bör definitivt kolla upp Seeming, som för övrigt också kommer genomföra sin europeiska livepremiär på årets upplaga av den årsliga festivalen ElectriXmas i Malmö i december. Albumet innehåller inte speciellt många svaga spår och fungerar väldigt bra i sin helhet.

Tracklist

01. Doomsayer (05:16)
02. If I Were You (03:11)
03. Zookeeper (04:07)
04. The Unspeaking (05:00)
05. Stranger (04:12)
06. Knowledge (03:47)
07. Feral (04:20)
08. Phantom Limb (03:56)
09. The Forgetting Room (05:11)
10. I Love You Citizen (03:15)
11. The Wildwood (05:20)
12. At The Road’s End (09:47)
13. Talk About Bones (04:12)

Tracklist “Faceless EP” **

01. Yes, Artemis (feat. Krys Cannon) (04:18)
02. City of the Faceless (04:20)
03. Phantom Limb (Classic Mix) (03:57)
04. Stranger (feat. S∆MMUS) (Null Device remix) (04:52)
05. 20 Goto 10 (02:54)
06. The Wildwood (Single Mix)

(English version below)

Will the world finally get the message If I hide it in a pop song?

This questuon is raised by the singer on the introductory track “Doomsayer” on Seeming’s new album “Sol” that also has the subtitle “A Self-Banishment Ritual”. Worth mentioning is also the fact that Daniel Myer (most known from Haujobb and Architect) and Paul Kendall (who has worked with Nitzer Ebb and Depeche Mode among others) have both been part of the production team on this album.

Seeming is a project from ThouShaltNot members Aaron Fuleki and Alexx Reed who released their two first albums “Madness & Extinction” and “Silent DiscoVery” back in 2014. The band describes their music as post-gothic, but I realize that this short and fairly bland label tells far from the complete story when I’m trying to describe how this American duo’s third longplayer sounds.

“Sol” completely overflows with a, on paper completely unthinkable, and sometimes completely crazy, mix of different styles. In their often thick and layered soundstage, I find both experimental electroacoustic and organic folktronica, triphop, darkwave and electro-industrial elements. The surprising inputs seems neverending in an audio mix being put on top of a fairly traditional North American foundation of alternative and industrial rock, often delivered in a somehow psychedelic manner with additions of violins, flutes and other instruments.

The songwriter Alexx Reed is a very good singer with a very dynamic presence. Songs like “The Unspeaking” and “The Wildwood”, with their melancholic, dark and desperately sad chants remind me of acts like Wolfsheim and Deine Lakaien with their often presented folk-inspired sound. More scaled-up songs performed with a more layed back narrative recurring song style – like the electro-funky “The Forgetting Room” are then faced to their raw counterpart aswell as both trombone (by Eliott Mangini) and trumpet (by Robert J. McMahon) in the psychedelic electro-funk styled “Knowledge” a song that makes me think of Skinny Puppy-member Cevin Key and The Legendary Pink Dots frontman Edward Ka-Spel’s project The Tear Garden. “Feral” then puts electropunk and rockmusical together in the album’s shortest song experiment.

Three contributions from other artists are also found on “Sol”. SΔMMUS contributes on “Stranger” while the experimental noise archer Merzbow injects what he knows best on the second last track “At the Road’s End”. The shortened six track version of the bonus-EP “Faceless” that comes with the limited deluxe edition also features Krys Cannon on “Yes, Artemis”.

Everyone who has read this review so far has allready realized that “Sol” definitely not is an album for the electronic alternative purists. But anyone wishing to widen their views – towards the outskirts of experimental electronically inspired music in the border between alternative rock and industrial should definitely check out Seeming, who by the way will make their European live debut at this year’s edition of the annual ElectriXmas festival in Malmö in December. The album doesn’t contain many weaker tracks and works very well as a whole.

Order the 2CD deluxe edition right here!

Psyche återvänder nu med det första nya låtmaterialet på nästan tretton år.

“Youth of Tomorrow” heter den kommande singeln och låten tar kanadensiska Darrin Huss numera legendariska synthpopakt tillbaka till det gotiskt spöklika och jazzinfluerade synthpopsoundet där allt en gång började med åttiotaletestetik, analogsynthar och tribalrytmer i den storslagna produktion som genom åren har givit Psyche sin kultstatus.

“Låten är en cynisk men högtidligt hymn. Den öppnar ögonen för dagens desillusionerade ungdomar och är demografisk nostalgi för åttiotalet samtidigt som den blickar framåt mot en alltmer pengamässigt fokuserad framtid” – berättar Darrin.

Den mörka och alternativa touchen på “Youth of Tomorrow” lämnar ett avtryck i den nya cold wave-generationen och trummaskinen som används i låten är den legendariska modellen från Oberheim som ursprungligen användes på “The Brain Collapses” (1985).

(Spana in Rob Barrialess video och lyssna/förbeställ singeln på bandcamp nedan)

Trespårs-EP:n, som utöver en förlängd version av titelspåret även inkluderar b-sidan “Truth or Consequence” släpps såväl digitalt som i en begränsad cremefärgad 12″ vinylutgåva som kan förbokas här redan nu.

“Youth of Tomorrow” släpps den 1 december via Artoffact Records.

Tracklist

A1.  Youth of Tomorrow (Extended mix)
B1.  Youth of Tomorrow
B2. Truth or Consequence

Succéduon Legend, som albumdebuterade med den hyllade “Fearless” (2012) återvänder nu med uppföljaren “Midnight Champion”.

På det kommande albumet från den isländska duon, som består av Halldór A. Björnsson och Mínus-sångaren Krummi Björgvinstar, får vi tio nya spår i bandets originella stil som hämtar sina influenser från såväl mörk synthpop som stämningsfull darkwave. Varje låt tar lyssnaren vidare in i ett till synes annorlunda universum från låten innan. Stämningsfull, introspektiv postpunk knyts ihop med dansanta electrohits och gitarrkryddad electrorock i de nyskrivna låtarna som förgylls med Krummi Björgvinstars originella sångröst.

Lyssna på smakproven “Frostbite” och “Captive” (nedan) och spana in videon till titelspåret på www.revolvermag.com.

“Midnight Champion” är inspelat i duons hemland i Studio Neptunus och Unstudios och omslagsdesignen är signerat Branca Studio som tidigare har arbetat med bland andra Danko Jones, Pentagram, Black Dahlia Murder och Swans.

Utöver de ordinarie utgåvorna på CD och kassett så levereras albumet även i två begränsade vinylutgåvor i kräm- respektive svart färg som kan förbokas här samt i en komplett samlarbox innehållande samtliga utgåvor.

“Midnight Champion” släpps den 13 oktober via Artoffact Records.

Kanadensiska Encephalon följer nu upp “Psychogenesis” (2015) med bandets tredje fullängdare “We Only Love You When You’re Dead”.

Den Ottawabaserade trion består av Alis Alias, Matt Gifford och Sam Mainer och bandet slog igenom stort när man albumdebuterade med den väl mottagna “The Transhuman Condition” 2011 och deras musik har även varit med i flera långfilmer. Starkt inspirerade av science-fiction hämtar man sina musikaliska influenser från såväl hemlandets fornstora industriella hjältar som Skinny Puppy som modern elektronisk dansmusik och elektronisk pop.

Encephalon bildades 2005 och presenterade sig för första gången på Dependent Records samlingsskiva “Septic VI” med låten “Responder”. Under de påföljande åren medverkade man sedan på ytterligare en handfull samlingsskivor innan man plockades upp av Torontobaserade Artoffact Records inför släppet av debutalbumet.

“We Only Love You When You’re Dead” innehåller tio nya spår och levereras utöver den ordinarie utgåvan även i en begränsad dubbeldisc-dito som inkluderar bonusdiscen “Altered States II: Hell On Earth Baby” *** som utöver tre exklusiva bonuslåtar även innehåller sex omarbetade och remixade spår.

Lyssna på de första smakproven “The Calvin Klein of Slime” och “Never Bleed” (nedan).

“We Only Love You When You’re Dead” släpps den 13 oktober via Artoffact Records.

Stöd artisten och Elektroskull och förboka deluxutgåvan på CD här!

Tracklist

01. Limb From Limb
02. The Calvin Klein Of Slime
03. Never Bleed
04. Naraka
05. We Only Love You When You’re Dead
06. Lunacy
07. In Plague
08. A Debt Of Flesh
09. Limb From Limb (Reprise)
10. What Part Of Me Dies

Tracklist Bonusdisc – “Altered States II: Hell On Earth Baby” ***

01. The Calvin Klein Of Slime (5AM Party Mix)
02. Naraka (Blister Pains)
03. Never Bleed (MiMemory)
04. Hell Come Home
05. The Calvin Klein Of Slime (Industrial Music Version)
06. The Island
07. Limb From Limb (Original Recipe)
08. Lunacy (Nova Spire Remix)
09. The Devil In My Microscope