Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Antibody"

Aesthetic Perfection – “Imperfect”

Tags: , , , , , ,


Format: (Album) CD/DVD, Digital
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 12 maj 2015
Genre: Acoustic
Bandmedlemmar: Tim van Horn, Daniel Graves
Recensent: Thomas Hulteberg

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudYoutubekollapslogga

(English version below)

 

Lättsinne och vansinne!

Ni som har läst mina tidigare recensioner borde veta vid det här laget att jag håller Aesthetic Perfection väldigt högt musikaliskt.Deras livespelningar däremot varierar kraftigt i kvalité. Spelningen på Arvika 2009 var en av festivalens absoluta höjdpunkter, bra ljud, bra inlevelse och en setlist att mörda för. Aesthetic Perfections gig på Wave Gotik Treffen 2012 i Agra-hallen var tyvärr motsatsen: ljudet var skräp, bandet verkade tafatta och Daniel Graves sång var under all kritik. Det var därför med väldigt mycket tvekan jag lyssnade igenom deras senaste släpp – det akustiska livealbumet “Imperfect”. Aesthetic Perfection har här arrangerat om 13 av sina låtar för piano, trummor, gitarr och sång och det låter faktiskt över förväntan. Det påminner en hel del om både Richard Cheese och Voltaire och de akustiska instrumenten får det verkligen att svänga. Låtvalet är kanske inte det mest spännande eftersom fokus ligger på hitsen, jag hade verkligen varit nyfiken på att höra “Fix” i ny tappning. Aesthetic Perfection släpper verkligen på gravallvaret och bjuder på sig själva framför en entusiastisk publik och det hörs att de har roligt på scen.”“Imperfect” är en kul skiva, den här versionen av “Inhuman” kommer att spelas på många fester framöver, men jag har svårt att tänka mig att den skulle locka särskilt många nya fans att lyssna på orignal materialet.

Bästa spår: “Inhuman”

Sämsta spår: “Antibody”

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

Aesthetic Perfection i akustisk tappning

01. The Great Depression (03:33)
02. Tomorrow (04:33)
03. Inhuman (03:35)
04. Vapor (03:55)
05. Devotion (06:16)
06. Hit The Streets (03:49)
07. Antibody (03:54)
08. The Siren (03:53)
09. Pale (04:05)
10. Spilling Blood (04:41)
11. One And Only (05:43)
12. Big Bad Wolf (04:36)
13. Spit It Out (06:20)

 

Tracklist DVD

01. Interview
02. The Great Depression
03. Tomorrow
04. The Siren
05. Pale
06. Big Bad Wolf

 

(English version below)

Those of you who have read my previous reviews should know by now that I regard Aesthetic Perfection very high musically.

Their live shows however, vary alot in quality. The gig at Arvika in 2009 was one of the festival highlights, great sound, great empathy and a setlist to murder for. Aesthetic Perfection’s gig at the Wave Gotik Treffen 2012 in at Agra was unfortunately the opposite: the sound was crap, the band seemed out of phase and Daniel Graves’ vocals were below par. My mind was therefore in alot of doubt when I started listening to their latest release – the acoustic live album “Imperfect”.

Aesthetic Perfection has arranged 13 of their songs for piano, drums, guitar and vocals, and it actually sounds better than expected. It reminds me a lot about both Richard Cheese and Voltaire and the acoustic instruments really gets it to swing. The song selection is perhaps not the most exciting because the focus is on the hits, I’m really curious to hear “Fix” in a new version. Aesthetic Perfection really drops the seriousness and give all of themselves in front of an enthusiastic audience and you hear that they have fun on stage. ”

“Imperfect” is a fun album, the version of “Inhumane” will surely be played at many preparties to come, but I find it difficult to imagine that it would attract many new fans to listen to their original stuff.

Liverapport: Aesthetic Perfection (+ Support) 20140307, Malmö

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


När Reform i höstas annonserade ut den här konsertkvällen trodde Thomas Hulteberg först att han fortfarande sov och upplevde en mycket skön våt dröm.

Han levererar nu följande liverapport från kvällen..

 

Foto: Erika Westerberg och Stefan Eng (under artikeln)

 

 

Aesthetic Perfection och Faderhead är två av mina favoritband/artister men av helt olika anledningar som kommer att behandlas senare i texten. Under deras gemensamma europaturné har de båda turats om att agera huvudnummer och en omröstning av deras fans på Facebook avgjorde att Aesthetic Perfection den här gången skulle spela sist. 

Babel i Malmö – som jag nämnt i en tidigare recension – är den perfekta lokalen för elektronisk musik på grund av ljudet och stämningen. Denna fredagskväll var den övre läktaren med bar avstängda vilket skapade en ännu mer intim och nära känsla. Klockan 18:00 öppnades dörrarna – det första bandet klev på klockan 19:15.

Terrolokaust

Barcelonabördiga Terrolokaust är en för mig relativt ny bekantskap som jag gjort efterforskningar på eftersom de skulle spela som förband. Efter ett intensivt youtube-forskande var jag ganska peppad på att se dem. Deras musik pendlar mellan industrirock och mörk elektro med en sång som ibland ligger farligt nära smörig ballad-metal. Att spela förband är aldrig en lätt uppgift: det är tidigt på kvällen, publiken vet sällan vem du är och alkoholen har ännu inte hunnit bryta ner några spärrar. Som tur är har ingen talat om det här för Terrolokaust som kliver in på scenen och fullständigt knäcker publiken. Knappt trettio personer har hunnit komma och de flesta är apatiskt inställda till en början men för varje låt som spelas lyckas man vinna över fler och fler i publiken!

Sättningen består av gitarr, sång och synth med ett förinspelat back-track och de har trots kortast soundcheck verkligen fått till en bra mix. Bandet har hittat en bra blandning av tempo och tyngd och blandar gammalt och nytt material. Ett extra plus blir det för sångaren Javi som tonsäkert pendlar mellan ursinne och vemod.

7/10 MYCKET BRA!

Faderhead

Att spela ett säkert kort först på en konsert är ett smart sätt att fånga publiken direkt, i det här fallet clubhiten “Dirtygrrrls/Dirtybois” som väcker omedelbart jubel. I säckig luvtröja, pilotglasögon och tuppkam showar Faderhead loss för en mycket entusiastisk publik som vid det här laget växt till mer än det dubbla från Terrolokausts spelning. Faderhead skämtar, provocerar och bjuder publiken på vodka medan ett pärlband av båda gamla och nya hits framförs. Redan nämnda “Dirtygrrrls/Dirtybois”, “Champagne and Real Pain” och “Stand Up” avverkas med en sällan skådad karisma och inlevelse.

Faderhead är fest, musiken går rakt till underlivet  oftast utan att passera hjärnan på vägen och det är svårt att inte ryckas med och dansa vilt. Det är lätt att bortförklara Faderhead som banalt och pubertalt men det finns en hel del substans och ironi inbakat i allt det juvenila, texten till “Destroy, Improve Rebuild” behandlar konservatism och elitism inom synthscenen. Av förklarliga skäl är det monsterhiten “Swedish Models and Cocaine” som uppskattas mest denna kväll, vitsigt omdöpt till en vanlig onsdag av ett fan. Faderhead sliter så att svetten lackar för att övertyga publiken att det var ett misstag att rösta fram Aesthetic Perfection som kvällens headliner.

8/10 STRÅLANDE!

Aesthetic Perfection

Senaste gången bandet spelade i Malmö så var på ett utsålt ElectriXmas 2012 och då var sångaren Daniel Graves ett energiknippe som spexade och bjöd på sig själv framför en extatisk publik. Tyvärr lider den här konserten av att vara den näst sist på en mycket lång turné. Missförstå mig rätt: Aesthetic Perfections lägstanivå är oändligt mycket högre än hos de flesta – men det märks att hemlängtan, kyla och trötthet tar ut sin rätt!

Bandet äntrar scenen exakt på utsatt tid och avverkar singel och videospåret “Inhuman” till stort jubel och glider direkt in i nästa hit “Antibody” som i slutet direkt övergår i “The Siren” till publikens stora jubel. Stämningen ändras sedan radikalt med mardrömstolkningen “The Ones” med en allsång från publiken som är öronbedövande. Aesthetic Perfection bjuder på elva låtar nästan helt utan mellansnack med publiken och de går inte ens av scenen innan de spelar extranumren “Schadenfreude” och “Spit it Out”.

Trion gör en väldigt bra spelning men de är medvetna om hur populära de är och det tänder inte riktigt till utan blir en dussinspelning utan riktig glöd.

7/10 MYCKET BRA!

Setlist Terrolokaust 

TBA

Setlist Faderhead

  • Dirtygrrrls/Dirtybois
  • Join Us
  • Electrosluts
  • Stand Up
  • Electrosluts Extraordinaire
  • Stand Up
  • Dancers
  • When the Freaks Come out
  • Champagne and Real Pain
  • Every Hour Kills
  • Swedish Modes and Cocaine
  • Fistfull of Fuck You
  • Destroy, Improve, Rebuild
  • Sexyback

 

Setlist Aesthetic Perfection

  • Happily Ever After (Intro)
  • Inhuman
  • Antibody
  • The Siren
  • The Ones
  • Lights Out
  • The New Black
  • The Dark Half
  • The Great Depression
  • Schadenfreude
  • Spit it Out

[zooeffect AkFAugLcZxHp]

Aesthetic Perfection – “’Til Death”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, Digital
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 11 februari 2014
Genre: Electro, industrial
Bandmedlemmar: Daniel Graves, (Tim Van Horn), (Elliott Berlin)
Land: USA
Recensent: Patrik Lark

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudYoutube

Catchy industripop utan spår av aggrotech

Aesthetic Perfection är Daniel Graves skötebarn. På scen är de ofta tre – men när det gäller låtskrivandet håller Daniel själv i rodret.

Bandet debuterade med aggrotechskivan Close to Human för att sedan lyckas med den svåra balansakten att kombinera hårt sound med melodiska låtar, utan att trampa igenom den bräckliga isen. På andra albumet “A Violent Emotion” skapades till exempel den fantastiska låten “Spit it Out” som är något av det bästa som åstadkommits inom scenen under 2000-talet.

På tredje plattan ”All Beauty Destroyed” började melodierna breda ut sig allt mer, till en del fans förtret, men likafullt fanns fortfarande ett antal verkligt fina spår som fortfarande klarade balansen. På något sätt låg det i luften att denna fjärde skiva skulle fortsätta utvecklingen mot mer lättsamma melodidrivna låtar och därmed helt lämna den hårdare skolan av elektronisk musik. Daniel Graves ägnade själv stor möda på sociala medier med att förvarna om de stora förändringar som var på väg i och med den nya skivan. Han var ganska tydlig med att alla gamla fans kanske inte skulle gilla den. Det kommer alltså inte som någon större överraskning att ”’Til Death” går mot pophållet. Det förvånande är att steget blev så pass långt och förändringen så genomgripande.  Alla spår av aggrotech-ursprunget är i princip bortsuddade. Daniel Graves visar stort mod som vågar kapa sina musikaliska rötter och istället leverera en catchy industripopplatta.

”’Til Death” består bara av tio låtar. Albumet inleds med det spökligt stämningsfulla introspåret “Happily Ever After” och avslutas med likaledes lugna “Lovesick”. På mitten bryter “Showtime” av med sin svepande valstakt och tidiga åttiotalsvibbar med en doft av Fad Gadget. Återstående sju låtar utgörs av den nya inriktningen med catchy upptempo industripoplåtar. Förstasingeln ”Antibody” tröttnade jag på redan efter andra genomlyssningen. Den är helt enkelt lite för mycket; upprepande och fyrkantigt banal på något sätt. De krystade inåtskriken hjälper inte upp det hela. “Lights Out (Ready to Go)” har en riktig skön och driven refräng, tyvärr ackompanjeras den av Nintendo-liknande synthljud som är direkt avtändande och ger helheten ett kitschigt intryck. “Oh, Gloria!” är av liknande snitt med en lika distinkt hitkänsla och en melodi som sätter sig. Lite mindre Nintendo i soundet på denna så resultatet är inte pjåkigt alls.

”Death Rattle” och andrasingeln ”The Dark Half” är de spår som jag gillar bäst. De är också de låtar som är mest besläktade med tidigare material och har lite hårdare framtoning med tydligare industriinfluenser. Ironiskt nog så föredrar jag Suicide Commandos remix på ”The Dark Half”-singeln. Där finns även det utmärkta bonusspåret ”Dead Ringer” som elakt nog inte fick vara med på albumet. Detta hade annars varit den bästa låten enligt min mening.

Tredjesingeln ”Big Bad Wolf” faller lite på eget grepp med sina osmakliga metaforer. Inte ens Daniel Graves går i land med tre små grisar, rödluvan och stora stygga vargen. Någonstans måste man dra gränsen. Å andra sidan kanske vi ska vara glada att han inte skriver rakt ut vad det är han sjunger om. En annan recensent tolkade det som antingen kannibalism eller menstruationssex.

Återstår bara att nämna ”The New Black” som är ännu en utomordentlig poplåt. Den har skönt dansanta verser men tappar tyvärr det i refrängerna.

Egentligen är det skruvade skivomslaget med ett dödskalleprytt bröllopspar genialiskt. Det beskriver nästan exakt hur musiken låter. Där finns en mörk botten men ovanpå det brer han på med eklektiska broderier som ofta går åt det kitschiga hållet.  Det mörka undertrycks med lekfulla arrangemang, glättig synthpop och inslag av datorspelsmusik. De verkligt distinkta melodierna står i centrum och formar smått genialiska poplåtar, var och en med sin originella tvist.  Gott så, men kvar på perrongen när tåget har gått, står ganska många av oss kvar. Det här var inte vårt tåg. Daniel Graves förtjänar lovord för att sitt stora artistiska mod och sin integritet, liksom sitt skickliga låtskrivande, men han har därmed också fört musiken till en annan spelplan som inte intresserar mig nämnvärt. Gillar man mörk musik med lite tyngd och en hård kant så är helt enkelt Aesthetic Perfection inte längre ett alternativ, och det känns lite ledsamt.

Bästa spår: The Dark Half, Death Rattle, Oh, Gloria!

6/10 BRA!

Tracklist

01. Happily Ever After (02:51)
02. Antibody (04:12)
03. Lights Out (Ready to Go) (04:15)
04. Death Rattle (04:13)
05. Big Bad Wolf (04:25)
06. Showtime (04:50)
07. Oh, Gloria! (04:43)
08. The Dark Half (04:32)
09. The New Black (04:22)
10. Lovesick (04:34)

 

Aesthetic Perfection presenterar “Til Death”

Tags: , , , , , , , ,


Efter en trio av singelsläpp (med tillhörande musikvideos) under det gångna året så är nu Aesthetic Perfection med låtskrivaren, sångaren och frontmannen Daniel Graves och livetrummisen Tim Van Horn, som i Europa även assisteras av keyboardisten Elliott Berlin, redo att presentera det nya albumet “Til Death”.

Den nya fullängdaren blir bandets fjärde i ordningen sedan debuten med “Close to Human” (2005) och följer upp 2011 års “All Beauty Destroyed”Aesthetic Perfection har nu lämnat tyska Out of Line till förmån för amerikanska Metropolis Records som släpper albumet.

(Se videorna till de tre singelsläppen “Antibody”“Big Bad Wolf” och “The Dark Half” nedan).

Åtta livedatum under våren och försommaren har redan annonserats ut: Trion får support i form av tyska Faderhead och inleder med två spelningar i England (Sheffield och Newcastle) den 15 respektive 17 februari följt av tre tyska datum, där man bland annat gästar E-Tropolis Festival i Oberhausen den 22 februari och gör två spelningar på Alte Spinnerei Glauchau den 28 februari och 1 mars för att sedan gästa Hollywood i Kalifornien den 27 april och Amphi Festivalen i tyska Köln den 26 juli.

“Til Death” släpps den 11 februari via Metropolis Records.

Tracklist

Aesthetic_Perfection_Til_Death

01. Happily Ever After
02. Antibody
03. Lights Out (Ready to Go)
04. Death Rattle
05. Big Bad Wolf
06. Showtime
07. Oh, Gloria!
08. The Dark Half
09. The New Black
10. Lovesick



Aesthetic Perfection – “Antibody”

Tags: ,


Aesthetic Perfection presenterar den officiella musikvideon till den nya singeln “Antibody” som finns ute nu. Enjoy!

Aesthetic Perfection – “Antibody”

Tags: , , , , ,


Aesthetic Perfection presenterar den kommande singeln “Antibody”. Låten är det första smakprovet från bandets (ännu titellösa) fjärde album som följer upp “All Beauty Destroyed” som släpptes 2011. Hjärnan bakom Aesthetic Perfection är sångaren och låtskrivaren, den numera Österrike-baserade amerikanen – Daniel Graves. Singeln, som den 7 juni via Out of Line kommer presenteras med en tillhörande musikvideo. Enjoy!