Format: CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Out Of Line
Releasedatum: 12 augusti 2011

Genre: EBM

4/10

And One-inspirerad bodyschlager utan finess

Den nutida tyska elektroniska kroppsmusiken har sedan länge fastnat i en återvändsgränd som den inte riktigt kan navigera ur. Man försöker leva på gamla framgångar, föreställningar om tyskar och det stora problemet är att man inte ser fler inspirationskällor, utan väljer att försöka efterlikna D.A.F. eller And One.

Samtidigt vill man göra stuket mer totalitärt och flirta mer med krigssymboler än tidigare. Man är ju tysk och man vill vara bäst. Det är precis här allt fallerar. Ut kommer en skitnödig produkt som vill vara provokativ, militärisk och hur tysk som helst utan att riktigt lyckas.

Pakt består just av de före detta And One-medlemmarna Chris Ruiz och Gio van Oli som lämnade bandet i juni 2011 för att söka lyckan på egen väg. Tråkigt nog kör de i diket och fastnar sedan i gamla inkörda hjulspår.

Det som slår mig är att Pakt trots allt inte blir mer än en And One-wannabe som börjar med att härma sin tidigare grupps karaktärsproblem, vilket består i att kopiera sig själv i allt sämre varianter vid varje skivsläpp. Det här första singelsläppet består av titelspåret “Freiheit” samt b-sidan “Angriff”. Låttexterna är av typen “slå till mot konsumtionssamhället” samt “angrip och marschera”, teman som kan vinna lätta publiksegrar – om man utför det väl.

“Freiheit” känns som en parodi på sig själv där genreklichéerna avlöser varandra i en poplåt skapad efter formulär 1A. Detta kan visserligen mycket väl bli en gångbar låt på dansgolven, men “Freiheit” låter mer som ett försök att göra EBM anpassat för Eurovision än marschbody för den inbitne lyssnaren. Ljudbilden är alltför välpolerad och slätstruken och känns därför aldrig intressant.

B-sidan “Angriff” är något starkare som låt men man känner redan i introt hur Pakt har gjort ännu en ny And One-låt under annat namn. Urvattnat är bara förnamnet.

“Freiheit” kommer  i tre olika remixer och jag anser att skivbolagskollegorna från Formalin levererar den bästa, tack vare dess trum-chirps vilka gör låten litet mer rytmisk.

Jag är litet bitter över den låga kvaliteten på ny tysk EBM just nu och jag tycker att Pakt är ett typiskt exempel på detta. Namnkunniga artister och producenter som dessa borde ha borgat för en mycket bättre slutprodukt.

Gillar man And One och vill följa dess exmedlemmars musikaliska resa kan detta vara något att kolla in, annars finns det mycket bättre musik alldeles runt hörnet.

// Johannes Harg, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

1. Freiheit  3:28
2. Angriff   3:23
3. Freiheit (Robert Goerl mix by Robert Görl)  4:03
4. Freiheit (Gummi-Drum-Remix by G.Thomas of Funker Vogt)  3:57
5. Freiheit (Freiheit und Gerechtigkeit Rework by Formalin)  3:31

Efter att som vi rapporterade tidigare ha lämnat Steve Naghavi ensam kvar vid rodret i And One i början av juni, så är det nu dags för de två avhoppade medlemmarna Chris Ruiz och Gio van Oli att debutera med sitt nya EBM-projekt Pakt.

Den Berlinbaserade duon är signade till And One‘s tidigare skivbolag Out Of Line och det första singelsläppet “Freiheit” landar i mitten av augusti.

Förutom b-sidan “Angriff” samt originalversionen av titelspåret inkluderas även två remixer från skivbolagskollegorna i Formalin och Funker Vogt‘s Gerrit Thomas. Utöver detta ytterligare en version signerad Robert Görl (mer känd från D.A.F.).

“Freiheit” släpps den 12 augusti via Out Of Line.

Tracklist

1. Freiheit
2. Angriff
3. Freiheit (Robert Goerl Remix by Robert Goerl of DAF)
4. Freiheit (Gummi-Drum-Remix by G.Thomas of Funker Vogt)
5. Freiheit (Freiheit und Gerechtigkeit Rework by Formalin)

Officiella musikvideon till Front Line Assembly‘s nya singel/EP “Angriff”. Enjoy!

Alla som har följt den tyska alternativtopplistan – D.A.C, den sista tiden har noterat att Front Line Assembly givits en toppnotering med albumspåret “Angriff” på den DJ-baserade singel/spårlistan. Aptitretaren som släpptes innan albumreleasen, “Shifting Through The Lens” och nya fullängdaren “Improvised.Electronic.Device” har också haft en fast placering i toppen under sommaren.

Nu släpper bandet singel nummer två från albumet och valet är, efter det stora visade intresset, tämligen enkelt; “Angriff” kommer att säljas exklusivt under bandets oktoberturné (tillsammans med Mind.In.A.Box) och innehåller inte mindre än två tidigare outgivna spår, b-sidan “Attack” samt hela fem mixar på titelspåret. Till dessa har man tagit in Project Pitchfork, Tim Skold (från KMFDM) och Mindless Faith. Utöver dessa tre inkluderar man även en egen alternativ edit och en remix av turnékollegorna Mind.In.A.Box.

Låten, som handlar om Bill Leebs mammas krigshärjade hemland (Ryssland), har med sin tyskspråkiga refräng “Kampfbereit Kameraden ..”, på engelska “Ready for combat comrades ..” slagit stort på de alternativa dansgolven runtom i europa under sommaren.

Missa inte vår recension av albumet här, turnéschema för hösten hittar du här.

Format: CD/Digital download
Skivbolag: Dependent/Metropolis Records
Releaseedatum: Ute nu!

7/10

Välskriven, personlig och snygg – Men tyvärr långt ifrån en ny klassiker.

När frontmannen Bill Leeb för drygt ett år sedan på allvar satte igång processen med att portionera ut information kring ännu en fullängdare med sitt huvudprojekt Front Line Assembly, blev jag i vanlig ordning eld och lågor. Bill har med sina projekt i allmänhet och med Front Line Assembly i synnerhet lämnat en bestående röd tråd hos mig personligen. Jag växte upp med bandets tidiga alster och har sedan mitten av åttiotalet fått åka med på en otrolig resa som landat i ett flertal klassiska album som till exempel “Caustic Grip” (1990) och “Tactical Neural Implant” (1992).

Front Line Assembly fortsätter med att sätta upp milstolpar längs en kantad väg där stora delar av en hel genre alltför ofta går vilse. Man bryter ständigt ny mark och ser många andra band göra tappra, men inte alltid helt lyckade försök att hänga med.

Lineupen har varierat en hel del genom åren. Under vissa perioder har Bill helt ensam, med hjärnhand styrt sitt Front Line Assembly. Ibland har den ständige bundsförvanten Rhys Fulber agerat vid hans sida och i vissa fall under senare år  har denne klivit åt sidan till förmån för programmeraren Chris Peterson. På några album har man även arbetat som en trio.

Till inspelningen av det förra albumet, “Artificial Soldier” (2006), så anslöt ett helt koppel av musiker för att att delta i skapandeprocessen; Rhys Fulber, Chris Peterson, Jeremy Inkel, Adrian White och Jarod Slingerland. Nu är stallet till viss del utbytt igen och de som medverkar på nya albumet är, förutom frontmannen Bill Leeb själv; Jeremy Inkel, Chris Peterson, Craig Huxtable med programmering på “Shifting Through The Lens” (känd från Landscape Body Machine), Jared Slingerland, Justin Hagberg som bidrar med gitarr på “Release”, “Stupidity” och “Afterlife” (mer känd från Three Inches Of Blood). Utöver detta har Al Jourgensen (från Ministry) gästspelat och bidragit med en egen låt till albumet, på denna har även Samton D’Ambruoso stått för trumprogrammeringen.

Med tanke på vilka namn (läs: gitarrister) som bidragit med arbetet på det nya albumet så känns resultatet uppenbart vid första anblicken. Sex av de tio spåren bottnar i tunga gitarriff ovanpå Bill Leebs sedvanliga ljudmatta av skruvande synthar, analoga basgångar och myller. De samplade tvåminuters introna finns där, den typiska trumprogrammeringen likaså och ovanpå alltihop Bills underbara stämma.

Textmässigt är albumet oerhört starkt och innehåller de mest personliga texter som Bill någonsin skrivit. Utöver de gamla vanliga influenserna som det allmänna mediabruset, samhällsproblem och konflikter, så ges vi till exempel en sörjande, ifrågasättande Bill i låten “Afterlife”. Låten handlar om om hans pappas död och frågeställningar kring det eventuella livet efter detta. Bill växte aldrig upp med sin pappa och denne avled sedan mycket tragits blott sju veckor efter han träffat honom första gången. Utöver detta sjunger han också sin mammas hemland i “Angriff”, där han beskriver ett krigshärjat Ryssland.

Jag är kluven till “Improvised.Electronic.Device”. En del av albumet låter ganska nytt och fräscht, men en lika stor del ger tyvärr ganska starka a vibbar av upprepning från tidigare material.  Bland annat refrängen i det spår på skivan som enklast kan identifieras med vad Front Line Assembly står för – “Hostage”. Den är väldigt välbekant, även om låten i sig håller mycket hög klass, med underbara rytmer, pulserande analoga basgångar och en refräng som sätter sig direkt. Al Jourgensens bidrag låter inte helt oväntat mycket Ministry, men den passar in bra på skivan och håller absolut måttet.

Hardcorefansen rynkar lite på näsan och själv är jag mest förundrad, om än på ett positivt sätt. Front Line Assembly har med “Improvised.Electronic.Device” producerat ett stycke  industrimetall. Dock ett ganska bra sådant, väl värt ett köp både för gamla och nya fans.

Tracklist: