Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Andromeda"

Julian Brandt (feat. Ralph Lundsten) – “Andromeda”

Tags: , ,


 

Julian Brandt i samarbete med Ralph Lundsten presenterar videon till “Andromeda” som är det tredje smakprovet från den kommande EP:n.

Kent – “Du som nu för alltid”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Vinyl, Digital
Skivbolag: RCA/Sony Music
Releasedatum: 20 maj 2016
Genre: Pop, Rock
Bandmedlemmar: Joakim Berg, Marcus Mustonen, Martin Sköld, Sami Sirviö
Land: Sverige
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloud

(English version below)

Alla ska med

Kents sista (?) studioalbum får alla påsar. Här återfinns den jämna, mjuka ljudbilden som man njutit av sen “Tillbaka till samtiden” (2007). Fast “Då som nu för alltid” är full av eklektiska utflykter, t ex på Gigi till hårdrocken, med ett tydligt markerat metalriff, och på “Den vänstra stranden”, till kristen pop à la Freda, i någon slags Svenska Björnstammen-tappning.

En i grunden fin ljudbild till trots så brottas nya skivan med vissa oskönheter som påminner om när Depeche Mode“Playing the Angel” maxade alla ljuds utvolymer snarare än att ägna sig åt det utsökta ljudsnickeri som så länge varit DM:s adelsmärke. På “Falska profeter” slår basen igenom för hårt i refrängen och det låter som om jag har fel på högtalarelementet (kanske ett Spotifykomprimeringsproblem?) men även på Joakim Bergs autotunade vokalnummer på “Tennsoldater”, “Den vänstra stranden” och duetten “Nattpojken & Dagflickan” med Anna Ternheim så är basen för dominerande, något som varit populärt i svensk pop sen Daniel Oscar Linnros och Adams-Ray lämnade Snook för sina solokarriärer. (Är det här en produktionstekniskt trend eller är det för att det ska låta maffigt i bluetoothhögtalare i mellanprisklassen?). “Nattpojken & Dagflickan” och “Tennsoldater” är mycket modern svensk radiopop på ett sätt som påminner om Kents poppigaste och mest lättillgängliga skiva “Vapen & Ammunition” (2002) som jag alltid betraktat som ett av deras svagaste album, alla hittarna därifrån till trots. Kent räddar dock flera av låtarna med smarta manövrer som de blivit mästare på t ex Fade to Grey-trumman på “Vi för alltid” och barnkören i “Andromeda” – som jag saknat barnkören sen förträffliga “The Hjärta & Smärta EP” (2005), andra låtar räddas med fina indieriff och melodier av Sami Sirviö.

Textmässigt är “Då som nu för alltid” i stort sett fulländad med många gånger stor poesi. Här återfinns många av de textelement som tänder små strimlor av själsligt hopp i min numera mer döda än levande kevlarsjäl. Här möter vi åter de jävla orden: spökstaden, luftslottet, öknen, verkligheten och hatet. Både “Nattpojken & Dagflickan” och Förlåtelsen anknyter till de mästerverken “Beskyddaren” och “Visslaren” från “Hagnesta Hill” (1999) som vi i framtiden kommer att få läsa doktorsavhandlingar i litteraturvetenskap om.

Bäst är “Vi är inte längre där”, en ny Kent-rökare i bästa Gamla Ullevi-stil, balladen “Förlåtelsen” som sammanfattar så mycket som Kent står för, och den The Cure:ska Disintegration-avslutningen “Den sista sången”. Ett sista vemodigt Pictures of You-statement för alla oss som ska med.

Bästa låtarna: “Förlåtelsen”, “Vi är inte längre där” och “Den sista sången”

6/10 BRA!

Tracklist

kent

01. Andromeda (04:36)
02. Tennsoldater (04:17)
03. Vi är för alltid (04:50)
04. Den vänstra stranden (04:46)
05. Nattpojken & Dagflickan (03:56)
06. Vi är inte längre där (05:19)
07. Förlåtelsen (05:55)
08. Skyll inte ifrån dig (04:30)
09. Gigi (03:52)
10. Falska profeter (06:20)
11. Den sista sången (05:16)

 

(English version below)

Everyone shall join

Swedish rock giants Kent’s new and last (?) album offer something for everyone. The smooth electronic soundscape, that we have enjoyed from Kent since “Tillbaka till samtiden” (2007) is combined with some eclectic expeditions to other music genres, e.g. Heavy Metal in the guitar riffs on “Gigi” and Christian pop music on “Den vänstra stranden”.

In spite of the beforementioned smoothness the new album “Då som nu för alltid” struggles with some imperfections, quite simular to the ones you could find on Depeche Mode’s “Playing the Angel” where each sound were on max volume in contrast to the delicate craftmanship that always had been DM’s hallmark. On “Falska profeter” the base break through in the chorus and it sounds like my speakers (on every device) are failing (compression flaws by Spotify?). Lead singer and songwriter Joakim Berg sings with autotune in a new fashion that has been popular in contemporary pop for a few years, but not used before by Kent, on “Tennsoldater”, “Den vänstra stranden” and on the duet “Nattpojken & Dagflickan” with singer-songwriter Anna Ternheim. The base is to salient on all songs (I wonder if this is because it should sound grand with mid-priced bluetoothspeakers?). The songs “Nattpojken & Dagflickan” and “Tennsoldater” are radio pop that reminds me of Kent’s pop album “Vapen & Ammunition” (2002) in my opinion one of their weakest, despite all the hits from that album on the Swedish charts. But Kent save almost every song with some clever motions, e.g. the Fade to Grey-drum on “Vi för alltid” and the child choir on “Andromeda”. I have missed that choir since Kent’s beautiful EP “Hjärta & Smärta EP” (2005).

The lyrics on “Då som nu för alltid” are great poetry for a Swedish speaking audience. Both “Nattpojken & Dagflickan” and “Förlåtelsen” will be parts of a Swedish poetry canon in the future and there will certainly be books in literature about their songs.

The best songs are “Vi är inte längre där”, a classic Kent-melody in the same style as Gamla Ullevi, the ballad “Förlåtelsen” and the Disintegration-final “Den sista sången”. The melancholy Pictures of You-song might very well be Kent’s last song (Den sista sången means The last song).

Best songs: “Förlåtelsen”, “Vi är inte längre där” and “Den sista sången”

Liverapport: Arvikafestivalen 2010 – Leaether Strip

Tags: , , , , , , , ,


Artist: Leaether Strip
Datum och tid: torsdag 15 juli 22.30
Scen: Arvika Festivalen 2010, Andromeda

Godkänt för rutinerade Leaether Strip.

Andra stoppet för synthpubliken var torsdag kväll på Andromeda där Claus Larsen skulle hålla hov för en entusiastisk publik med sitt råa EBM-projekt – Leaether Strip. Med nysläppta fullängdaren “Mental Slavery”, samt det sedvanliga urvalet av klassiker i bagaget smög dansken långsamt igång sin show med ett intro följt av vackra “My Shadow Is Your Home” hämtad från nya albumet.

Till sin hjälp hade han en snyggt producerad video som rullade i bakgrunden som, tillsammans med en bra ljussättning och rök, lyckades underhålla publiken väl, detta trots att han är helt ensam på scenen, något som är en styrka i sig. Materialet mixades sedvanligt  50-50 mellan nya låtar från de senaste två-tre albumen samt ett urval av klassiker som till exempel  “Strap Me Down”, “Black Gold” och “Japanese Bodies” som här gavs i ny tappning. Claus mixar ju, som de flesta andra, om låtarna en del för sina liveframträdanden, i vissa fall till det bättre, i vissa fall till det sämre. “Strap Me Down” till exempel låter helt klart bättre på skiva än live, men fick ändå bra fart på publikhavet.

Andromeda var inte fullpackat, men uppslutingen var ändå klart godkänd. Den lilla scenen under tak är perfekt för den här typen av band och ger ofta snudd på en intim, svettig klubbkänsla, speciellt kvällstid. Leaether Strip är väldigt proffsig live och har ett fantastiskt material att välja ifrån. Årets framträdande på Arvikafestivalen var med beröm godkänt.

Setlist:

1. Intro
2. My Shadow Is Your Home
3. Desert Storm
4. Hate me
5. Introvert
6. Japanese Bodies
7. Strap Me Down
8. Black Gold
9. Don’t Tame Your Soul
10. Evil Speaks
11. Civil Disobedience
12. Sex Dwarf

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Suzanne Lindberg

(OBS! Klicka samtliga miniatyrer för full storlek i nytt fönster!)


Liverapport: Arvikafestivalen 2010 – Universal Poplab

Tags: , , , , , , , , ,


Artist: Universal Poplab
Datum och tid: torsdag 15 juli 13.00
Scen: Arvika Festivalen 2010, Andromeda

Svårt att inte trivas i Universal Poplabs sällskap.

Först ut av de elektroniska akterna på årets Arvikafestival var svenska synthpoptrion Universal Poplab. Bandet (som bildades 2002) har producerat flera starka album, med 2008 års “Seeds” som det senaste avstampet. Man har även släppt flertalet hitsinglar som letat sig in i såväl de alternativa synthkretsarna som den kommersiella radiosfären. Efter stora framgångar med bland annat “Fame & hate” och “I could say I’m sorry” visar bandet definitivt att man är ett av de starkare namnen sverige har att erbjuda i genren.

En entusiastisk publik mötte bandet på Andromeda strax efter lunchtid  på fredagen för att starta upp den elektroniska genren på årets festival.  Scenlayouten var snygg, med en stilren Universal Poplab logotype bakom scen, växlande ljus i mestadels blått och grönt men även några låtar med mörkare ljussättning. Sångaren Christer Lundbergs scenspråk är suveränt. Han rör sig bra, har fantastisk utstrålning och är duktig på att få igång sin publik i låtarna. Bandet bjöd också på två helt nya låtar – “Timekillers” och “Man Down”.

När bandet avslutat med en smäll av flygande konfetti på scen och spelat av den sista i raden av hits så har jag en sprudlande positiv känsla i kroppen och ett brett leende på läpparna. Det är oerhört svårt att inte trivas i Universal Poplabs sällskap.

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Suzanne Lindberg

Klicka på miniatyrerna nedan för fullstorlek!