För några år sedan så var framtiden för mexikanska Amduscia högst oklar. Inte nog med att tredjemedlemmen Raul Montelongo redan hade hoppat av. Under våren 2010 gick andremedlemmen Edgar Acevedo (bror till den numera ensamme frontmannen Polo Acevedo) dessutom tragiskt bort i leukemi och bandets spelning på Summer Darkness 2010 trodde många skulle bli det sista livstecknet från bandet.
Men under 2011 sammanställde Polo på egen hand det senaste albumet “Death, Thou Shalt Die” och redan nu, drygt två år senare är han redo att presentera uppföljaren, dubbelalbumet “Filofobia”.
Den nya fullängdaren presenterar totalt 21 (!) nya spår av Amduscias originella mörka electro. (Lyssna på 21 minuter smakprov nedan).
Amduscia bildades i Mexico City 1999, albumdebuterade med “Melodies For the Devil” under 2003 och har utöver det senaste albumet även släppt “From Abuse to Apostasy” (2006) och “Madness in Abyss” (2008).
I en tid där de flesta band inom aggrogenren överger det musikaliska mer och mer för att presentera sitt material mer vokalt har Alien Vampires beslutat sig för att göra precis som de alltid gjort. Och det är precis lika bra som tidigare.
Alien Vampires, hemmahörandes så långt ifrån Nytorget och Vatikanen du kan komma, har alltid bjudit upp till dans. I stunder man bara vill få en brainsmash har den italienskbrittiska duon alltid varit ett säkert kort. Förra fullängdaren, “Harshlizer”, var ett kvitto på det och i klubbsynpunkt var Alien Vampires rena viagran för ett trött dansgolv. Nya EP’n “Clubbers Die Younger” är en ren fortsättning på den hyllade “Harshlizer” – och trots det begränsade utbudet rent numeriskt är det svårt att bli besviken. (fortsättning nedan)
Från början till slut känns det mesta igen. Det är vått, förbannat och om det inte handlar om våld eller sex så är det något som är fel. Alien Vampires har aldrig försökt vara stilmässigt kompletta eller politiskt korrekta och i ärlighetens namn så hade nog inte hjärtattacken varit långt borta om Magdalena Ribbing hade utsatts för “Clubbers Die Younger”. “Harsh & Rotten” och titelspåret inleder den nio spår långa EP’n och det gör det väl. Ett oklanderligt tempo och sound vrider tillbaka aggroklockan ett par år och visar hur bra det kan bli utan att behöva göra det svårt för sig. “Dark Skies” dundrande intro ger rysningar och samplingarna sitter precis där de ska. Remixerna – framför allt de av C-Lekktor och Amduscia, ger ett extra djup men i ärlighetens namn inte helt nödvändiga, då Alien Vampires ger ett så pass remixat intryck redan från början. Jag hade hellre sett ett spår eller två till än remixar som ibland känns mest obligatoriska.
Det är med besvikelse som jag sett fler och fler harsh EBM/aggroband låta musiken stå tillbaka för det vokala det senaste året. Det hade varit lite som sista spiken i kistan om även Alien Vampires hade gått samma väg men “Clubbers Die Younger” försöker inte vara något den inte är. Om Nysrok Infernalien och Nightstalker fortsätter på sin inslagna bana, även om det kanske inte hade skadat med lite klass och stil rent musikvideomässigt, har jag svårt att se hur nästa fullängdare kan bli något annat än underbar.
Tracklist
Harsh & Rotten 5:40
Clubbers Die Younger 4:12
Acid Orgy (feat. Sonya Scarlet) 6:28
Dark Skies 5:11
Dark Skies (feat. Sonya Scarlet) 5:11
Clubbers Die Younger (Remix by Waste) 5:25
Clubbers Die Younger (Remix by ChainReactor) 3:38
Clubbers Die Younger (Remix by C-Lekktor) 4:16
Harsh & Rotten (Remix by Amduscia) 5:17
RecensionComments Off on Alien Vampires – “Clubbers Die Younger”
Depeche Modes nya remixsamling “Remixes 2: 81-11”. Kanske ett konstigt eller tråkigt val, men efter att ha under flera år hört Depeche Mode misshandla sina låtar med gitarrer och annat nonsens drogs det akustiska täcket undan i och med “Remixes 2: 81-11″. Roland M. Dills version av “I Want It All”, The Stargates “Personal Jesus” och förstås Vince Clarkes version av “Behind The Wheel” fick mig att rysa av välbehag.
Bästa EBM/body/oldschool
Trots att jag har rätt usel koll på genren var det omöjligt att missa Haujobbs “New World March”, som med en fantastisk stämning, ljudbild och produktion fick även mig att stampa med kängan.
Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech
Förra årets trend med massläpp inom genren har fortsatt. Ömsom vin, ömsom vatten har runnit under bron. Albumet som står ut absolut mest är Statik Skys “They Look To The Sky”. Trots en för mig lite för självgod framtoning satte man hela genren på plats och ett sällan skådat röj med spår som “Good For You” och “My First Time”. Även svårbedömda Fractureds “Beneath the Ashes” förtjänar att nämnas efter att på ett minst sagt otroligt sätt lyckats mixa synth, industrial, rock och en släng dubstep till något som inte bara var lyssningsbart utan riktigt bra.
Årets största besvikelse
Många medelmåttiga plattor har släppts under 2011 men den som gjort mig mest besviken är nästan Amduscias “Death, Thou Shalt Die”. Plattan var långt från dålig men jag hade hoppats på något av en grande finale där Polo hade skrikit ut all sin ångest och saknad efter sin döde bror Edgar. Tyvärr blev det inte riktigt så utan halva plattan kändes mest tom.
Övrigt att nämna är väl i princip hela Sveriges klubblandskap och kanske framför allt lokalproblemet i Stockholm. Det ligger utanför arrangörernas händer förstås men det känns som att det har varit ett ovanligt trist klubbår synthmässigt.
Bästa konsertupplevelse
En varm kväll i slutet på maj blev jag övertalad att hänga på till Nalen Klubb och se ett band jag tidigare inte hört talas om. Det blev en av de mest intensiva liveupplevelserna jag upplevt. Från start röjde danskkanadensiska Memmaker sönder hela dansgolvet och bjöd på en närmast magisk kväll.
Även Combichrists stenhårda konsert i Göteborg i februari var något utöver det vanliga. Tråkigt att de sedan ställde in i Stockholm efter att bussen gått sönder. Jag väntar fortfarande på den utlovade extra-konserten…
Foto: Jens Atterstrand
Bästa klubbupplevelse
Som sagt så har 2011 som klubbår varit riktigt medelmåttigt. Club Pneumatique Electronique var ett trevligt tillskott till Stockholmsscenen med innovativa bokningar. Annars är det nog osynthiga med desto untzigare Monday Bar samt Aftermath som har hållit ställningarna i Stockholm. Göteborg har slagit Stockholm på fingrarna när det kommer till synthklubbar men den allra bästa klubbupplevelsen återfinns, förstås, i Berlin. Alter Ego är allt man någonsin drömt om och ett lysande exempel på hur en klubb ska hållas.
Bästa nykomling
Genom att inte bara ha följt mall 1A gjorde texasbaserade Sin D.N.A något bättre och vassare än sina konkurrenter, när de med “Afterlife” dundrade in på darkelectroscenen. Trots att mycket känns igen från genren sätter man sin egen prägel på sina medryckande beats där framför allt bryggorna står i en egen klass.
Bästa skivbolag
Svårt. Tycker inget har riktigt stuckit ut utan alltför många verkar se för mycket mellan fingrarna när det kommer till medelmåttiga produktioner – eller pressa på artisterna att leverera snabbare. Skärpning till nästa år, tack!
Format: CD, Digital, Spotify Skivbolag:Out Of Line Releasedatum: 2 december 2011
Genre: Dark electro
6/10
En hyllning som tappat tyngd
Efter att ena halvan av Amduscia, Edgar Acevedo, tragiskt gick bort i leukemi förra våren så var framtiden för det mexikanska bandet högst oklar, då även tredjemedlemmen Raul Montelongo lämnat redan året innan. Plötsligt stod Polo Acevedos kvar med sorgen efter sin döde bror och ett band att ta hand om helt på egen hand. Många var det som trodde att sagan var slut efter den påstådda sista spelningen på förra årets Summer Darkness. Dock måste en revanschlusta och en vilja att ge Edgar en sista show vuxit inom frontmannen Polo då han tog saken i egna händer och färdigställde albumet “Death, Thou Shalt Die”.
Amduscia måste ses som en av de största inom sin genre de senaste decenniet och har hörs frekvent på både festivaler och klubbar. Med sitt tunga ljud och smattrande sång har man gjort sig ett namn över hela världen. Det är omöjligt att recensera “Death, Thou Shalt Die” utan att se det som en tribut till Edgar, där både allvaret i texter, musik och låttitlar är högst påtagligt. Tyvärr har Polo inte lyckats ta hand om det sound hans bror har byggt upp genom åren och mycket av tyngden som var synonym med Amduscia har avtagit.
Sorgen efter en bror måste påverka ens kreativa skapande och även om det känns nästan elakt tycker jag att “Death, Thou Shalt Die” känns lite snål. Många spår är, precis som förr, dansvänliga men den skarpa egg som Amduscia haft tidigare har försvunnit. Att femton år efter att The Matrix haft premiär – och sen dess blivit söndersamplad, införliva Trinitys mer eller mindre klassiska “Dodge this” tycker jag mest pekar på att frontmannenoch skivbolaget Out Of Line har stressat ut “Death, Thou Shalt Die”. Efter, vad jag antar, så många turer kring hurvida man ska släppa albumet eller inte, lär man vara en smula trött på materialet när man väl bestämmer sig. Här märks det dock för tydligt och för ofta.
“Death, Thou Shalt Die” blandar och ger. De riktiga topparna finns i “Solo Maquina” (som remixats av Antihuman) där man kan höra det Amduscia som de borde och kan vara. Melankoliska “R.I.P” är kanske den absoluta höjdpunkten, där saknaden efter en förlorad bror sätter sig rätt i hjärtat och frontmannen låter smärtan vibrera i rösten. Mäktiga avslutningen “Battle In Paradise” är förvisso skum men känns ändå fullt logisk.
Ifall Polo Acevedos besultar sig för att nu sätta punkt och gå vidare eller fortsätta hålla liv i Amduscia återstår att se. Han har allt han behöver – det gäller bara att kunna plocka fram det i spår efter spår. “Death, Thou Shalt Die” är för ojämn för ett riktigt högt betyg, men arvet efter Edgar är i allra högsta grad närvarande – framför allt när Amduscia är som bäst.
Efter ljudmakaren Edgar Acevedos plötsliga död under våren 2010 var det länge osäkert om Amduscias fjärde studioalbum någonsin skulle nå skivhyllorna. Hans bror Polo, bandets karismatiske sångare var dock övertygad om att bandet inte kunde lämna ett bättre arv efter sig än just detta, så han såg till att fullborda arbetet med albumet som sedan producerats i Tyskland.
Den klassiska, intensiva dark electro-akten är nu alltså tillbaka och det med nya fullängdaren “Death, Thou Shalt Die”. Enligt skivbolagets pressrelease har Amduscia aldrig tidigare låtit så kompakt, aggressivt och hårdslående – och man har heller inte varit så kompatibla med de mörka alternativdansgolven sedan man debuterade med “Melodies for the Devil” under 2003.
Bröderna Edgar, Pol och (den numera avhoppade) tredjemedlemmen Raul bildade Amduscia under 1999 i Mexiko City. Man plockades tidigt upp av tyska Out Of Line, där man till dags dato har släppt ytterligare två album utöver debuten; “From Abuse to Apostasy” (2006) och senaste albumet “Madness in Abyss” som släpptes för tre år sedan.
“Death, Thou Shalt Die” släpps den 2 december via Out Of Line.
Tracklist
Damn Punks
Desequilibrio Mental
I’ll Hate You
Seducción es mi Placer
Fuck the Fucking Fuckers
Solo Maquina (Antihuman Remix)
R.I.P
Creepy Life
Adicto al Dolor
How I Hate You
Wild Girls
Battle in paradise
Creepy Life (Cid Project Remix)
Creepy Life (Electrovot Remix)
AktuelltComments Off on Amduscia väcks till liv via död
Format: CD, Download Skivbolag:Deathwatch Asia Releasedatum: 25 februari 2011
Genre: Industrial, Electronic
7/10
Kanadensare på krigsstigen
“The Swarm” är den nya EP’n från kanadensiska DYM, ett skivsläpp som åter igen visar Kanadas styrka när det kommer till vår kära elektroniska musikscen.
“The Swarm” består av både nytt material och en hel bunt remixer på låtar hämtade från bandets förra album “The Invalid” signerade bland annat (tidigare recenserade och hyllade) landsmännen Fractured, Amduscia, C-Lekktor och Not Found.
Efter en småtråkig inledning stampar man igång rejält i och med “Right to Fail” som är en adrenalinpumpande dansgolvshit. Distad sång, rapp melodi och tung rytm kommer att få de flesta att börja röra på tassarna när ljudmattan lägger sig tung. Därefter håller man tempot på de resterande nya materialet innan man går in i en ny fas i och med remixerna. Från att hållit ett snabbt och dansvänligt tempo ekar tonerna dystopiskt. Här står framför allt “Bender”, “NewWorldBrave”, “Touch” och “Sin Phony” ut från mängden, där man tillåtit sig skapa en organisk ljudbild som låter nästan fånigt bra.
På minuskontot står det rätt snåla utbudet av nytt material. När “Right to Fail” och “Lude” är såpass bra så får man mersmak och jag hade gärna hört mer nyproducerat på bekostnad av ett par mellansega remixer. Inledande “Abbra Cadaver” och “For Katherine” känns mest som ett intro och outro, något man inte riktigt har råd med för att hålla uppe intresset. De skönt mixade övergångarna mellan de olika spåren förtjänar däremot en applåd.
Tunga rytmer, organiskt sound och den i de flesta fall perfekta mixningen gör att “The Swarm” seglar upp som en mycket bättre EP än vad man kan tro efter att ha hört de första stapplande stegen.
DYM (Death To Your Modern) fick en del uppmärksamhet av Amerikanska MTV under jul och nyår, efter att låten “Little Drummer Boy” började användas som soundtrack till tv-serien Skins. Nu presenterar japanska Deathwatch Asia en specialutgåva av den helt nya EP’n från den kanadensiska harsh EBM/dark electro-duon. DYM (Death To Your Modern) är inga nykomlingar på något sätt! Man har redan spelat live i hemlandet med några av scenens största akter, bland annat Combichrist, Amduscia och Psyche och under 2009 års EBM Fest delade man lineup med bland annat Grendel och Decoded Feedback. Man signades även upp för Kinetik Festivalen med namn som Grendel, Reaper, Soman och Aesthetic Perfection.
Efter en lång rad av framgångsrikt remixarbete under 2009, där man remixat Cedigest, Grendel, Acylum, Unter Null och C-Lekktor så är man äntligen redo att släppa uppföljaren till “The Invilid” som man släppte via COP International/NoiTekk under 2008.
Med en mix av harsh-EBM och breakcore tillsammans med influenser från klassiska industrial-akter som landsmännen Skinny Puppy, oljud från Venetian Snares så har DYM (Death To Your Modern) skapat sitt egen mörka, elektroniska ljudbild.
Nya EP’n “The Swarm” innehåller 6 nya låtar och utöver detta inte mindre än 10 bonusremixer – en av varje låt från debuten “The Invilid” som presenteras i samma ordning som på albumet. För remixerna står Amduscia, C-Lekktor, PreEmptive Strike 0.1, Enchephalon, Fractured och skivbolagskollegorna på Deatwatch Asia – Die Sektor.
EP’n är mastrad av Kolja Trelle (känd från Soman). De första 200 exemplaren av Deathwatch Asias specialutgåva kommer med annorlunda omslag med en 6-sidig booklet. Dennas inkluderar också en kod för fri nedladdning av ytterligare 3 bonusremixer, signerade Caustic, Cedigest och Virtual Terrorist. Utöver detta DYM‘s (Death To Your Moderns) exklusiva instrumentalspår – “A.S.O.U.L”
DYM (Death To Your Modern) – “The Swarm” har en total speltid på 79 minuter och börjar skeppas den 15 februari via Deathwatch Asia.
Tracklist:
Abbra Cadaver
For Katherine
Right To Fail
W.M.D.
Lude
Swarm (Extended Mix) *
Bender (SINCERE TRADE Remix)
EGBM (PREEMPTIVE STRIKE 0.1 Remix)
NeuWorldBrave (NOT FOUND Remix)
Autonomy Of The Will (DIE SEKTOR Remix)
Life Sized (COMPUTERUS Remix)
Touch (C-LEKKTOR Remix)
Martha Monoxide (DYM Remix)
Government Stomp! (ENCEPHALON Remix)
The Invilid (AMDUSCIA Remix)
Sin Phony (FRACTURED Remix)
* Exklusiv version endast på denna utgåva
Nedladdningsbara bonusspår:
Martha Monoxide (CAUSTIC Remix)
Sin Phony (CEDIGEST Remix)
NeuWorldBrave (VIRTUAL TERRORIST Remix)
A.S.O.U.L.
AktuelltComments Off on Deatwatch Asia introducerar kanadensiska DYM
