Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Alvar"

Æmɨt – “Devourer”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (EP) Digital, vinyl
Skivbolag: Fleisch Records
Releasedatum: 6 maj 2019
Genre: Techno, industrial
Bandmedlemmar: Jonas Fredriksson, Jimmy Svensson, Erik Söderberg
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

En otrohetsaffär som leder till en lysande korsbefruktning

Rytmisk elektronisk och övervägande instrumental musik i allmänhet och i synnerhet den som både av brist på andra termer och ibland av ren lathet ofta samlas under den otydliga paraplytermen “techno” är en nyskapande musikscen i ständig rörelse mot okända mål. Nya stilar skapas hela tiden av nyfikna musiker som för varje år som går ständigt anammar influenser ifrån en allt bredare flora av musik.

Under senare tid har jag kommit på mig själv med att spendera alltmer tid med att utforska just den här, till synes nästintill oändliga, sfären av musikstilar. Monotona basgångar och minimalistiska trumloopar har ju alltid haft en underlig, men effektivt lugnande, effekt på mig och jag vill härmed slå ett slag för att denna fungerar ypperligt i en lång rad sammanhang, även långt utanför de mörka klubbarnas dansgolv. Faktum är ju också att utbytet av influenser mellan musikskapare inom EBM, industri och de som i sin tur är fokuserade på att producera olika former av techno också har pågått länge liksom den svartklädda publikens otrohetsaffär med densamma.

Stockholmsbaserade konstellationen Æmɨt är ett samarbetsprojekt mellan ALVAR-medlemmarna Jonas Fredriksson och Jimmy Svensson (även känd från bland annat Nuclear Sludge, Bleed Out och Yabibo Hazurfa) samt Erik Söderberg som är mest känd från monikers som Dissociō Modus Trāns och Kinder Aus Asbest.

Æmɨts debut-EP Devourer är ett lysande exempel på hur intressant och spännande det kan bli när man fantasi- och lekfullt korsbefruktar technorytmer och EBM-basgångar med mörka electro-industriella ljudpålägg och effekter. Deras sound är ljuvligt mörkt och kusligt, men samtidigt dansant och medryckande. Titelspåret “Devourer” är min personliga favorit men alla spåren innehåller i sig mycket att upptäcka. Medlemmarnas mörka och mystiska röstinslag får mig förresten att tänka på en av mina favoritakter i sammanhanget, den kanadensiska duon ORPHX som jag har följt ända sedan nittiotalet.

Æmɨt bygger upp för att sedan delvis nedmontera lager på lager av med stor finess för att växelvis och med stor precision sedan lyfta fram alla de olika intressanta detaljerna i ljudbilden. EP-formatet passar den här typen av musik perfekt och fyra låtar med en genomsnittlig speltid på kring 5 minuter är alldeles lagom för att hålla intresset uppe. Spåren kräver koncentrerad lyssning för att komma till sin fulla rätt och allra helst avnjuter jag Devourer i ett par hörlurar eller en stereoanläggning av god kvalitet, som verkligen klarar av att plocka fram alla de intressanta detaljerna.

Devourer är ett lekfullt och spännande inslag från tre ytterst begåvade gentlemen, som verkar vara tämligen orädda när det kommer till att ta nya vägar med sitt musikskapande. Æmɨt gästade nyligen den superheta Stockholmsklubben Dark Park och i augusti återfinns de på Kalabalik på Tyrolen vilket det fjärde och avslutande spåret på den här EP:n påminner om.

Vad beträffar Jonas Fredriksson och Jimmy Svensson så skriker mitt dåliga samvete också om att jag inte får glömma bort att påminna om ALVARs senaste, delikat mörka och fullständigt helgjutna fullängdare I Sew a Blanket of All the Broken Clouds, som vi mitt i höststressen tyvärr inte hann med att recensera förra året, liksom samlingsskivan Det är grymt i norr som släpptes av Electronic Emergencies förra året!

Tracklist

01. Devourer (05:17)
02. Error (04:20)
03. Hunter (04:30)
04. Kalabalik (07:22)

(English version below)

 

Infidelity leads to successfull cross-fertilization

Rhythmic, electronic and predominantly instrumental music in general, and in particular that which, both with lack of other terms and sometimes of sheer laziness, is often gathered under the ambiguous umbrella term “techno” is an innovative music scene in constant movement towards unknown goals. New styles are created all the time by curious musicians who, every year that goes by, constantly adopt influences from an ever-expanding flora of music.

Recently, I have come to myself spending more and more time exploring this particular, seemingly endless, sphere of music styles. Monotonous bass aisles and minimalist drum loops have always had a strange, but effectively soothing, effect on me and I would hereby like to state the fact that this kind of music works excellently in a wide range of contexts, even far beyond the dancefloors of the dark clubs. In fact, the exchange of influences between music creators within EBM, industrial and those who in turn are focused on producing various forms of “techno” has also been going on for a long time, as has the black-clad audience’s infidelity deal with the same.

The Stockholm-based constellation Æmɨt is a collaboration project between ALVAR members Jonas Fredriksson and Jimmy Svensson (also known from Nuclear Sludge, Bleed Out and Yabibo Hazurfa, among others) and Erik Söderberg, who is best known from monikers such as Dissociō Modus Trāns and Kinder Aus Asbest.

Æmɨt‘s debut EP Devourer is a shining example of how interesting and exciting it can be when imaginative and playfully cross-fertilizing techno rhythms and EBM basslines with dark electro-industrial sounds and effects. Their sound is delightfully dark and eerie, but at the same time danceable and engaging. The title track “Devourer” is my personal favorite, but all the tracks contain a lot to discover. By the way, the dark and mysterious voice addons makes me think of one of my favorite acts in this context – the Canadian duo ORPHX that I have followed since the nineties.

Æmɨt builds up to then partially dismantles layers upon layers of with great finesse to alternately and with great precision then highlight all the various interesting details in the soundscape. The EP format fits this type of music perfectly and four songs with an average playing time of around 5 minutes are just spot on to keep up interest. The tracks require concentrated listening in order to get to their full right and most preferably I enjoy Devourer in a pair of headphones or a good quality stereo system, which really manages to pick out all the interesting details.

Devourer is a playful and exciting release from three extremely talented gentlemen, who seem to be rather fearless when it comes to taking new paths in their musical creation process. Æmɨt recently visited the smoking hot Stockholm club Dark Park and in August they appear at the Swedish festival Kalabalik på Tyrolen, which the fourth and final track on this EP reminds about.

As for Jonas Fredriksson and Jimmy Svensson, my bad conscience also screams out that I mustn’t forget to remind about ALVAR‘s latest, delicately dark and perfected longplayer I Sew a Blanket of All the Broken Clouds, which we unfortunately didn’t find the time to review in the middle of the autumn stress last year, aswell as the delicate compilation Det är grymt i norr(It’s cruel in the north) that Electronic Emergencies last year!

Liverapport: Subkultfestivalen 2019, Trollhättan

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Niklas Hurtig (text) och Patrik Lark (foto) besökte den fjärde upplagan av Subkultfestivalen som vanan trogen arrangerades i Folkets park i Trollhättan den 13-15 juni.

 

 

 

 

Subkultfestivalen håller den svenska alternativa musikscenen utanför storstäderna vid liv med den årliga festivalen i Folkets Park i Trollhättan. Tre dagar av synth, punk och metal lämnar bestående intryck och väcker nostalgiska minnen från Värmlandsskogen till liv.

I min mening hade årets upplaga av Subkultfestivalen en något svagare lineup än vad vi vant oss vid från tidigare år. Men det känns ändå som att festivalen nu har hittat sin form baserat på nuvarande besökarantal och man får hoppas att festivalen fortsätter locka besökare, inte bara från Sverige utan även från övriga världen. I år var det representation från cirka sex länder, där den mest långväga besökaren kom från Australien.

Nyhet för i år var att campingen nu håller till på den intilliggande och komplett utrustade Trollhättan Camping. En mycket bra förbättring som ger det bästa av bekvämlighet, närhet till festivalen och den unika upplevelse som en festivalcamping faktiskt är. Uppskattningsvis 200 besökare bodde på campingen i allt från enmanstält till husbilar. Inne på området var det mesta sig likt med utomhusscenen Aura, inomhusscenen Stella och DJ-båset Helgon placerat i öltältet mitt på området. Till detta fanns också de obligatoriska merchandise-båsen och matvagnarna. Inget att klaga på alltså!

Precis som tidigare år hölls den officiella förfesten på baren Backstage i Trollhättan centrum, med en lineup som bestod av Cynical Existance med Fredrik Croona i spetsen, Ice Bunny, Felin och DJ:s som höll ställningarna mellan spelningarna. Det roligaste med Cynical Existances spelning var nog (det spontana?) inhoppet av vad som bara kan antas vara Fredriks vän. Den mannen kunde också skrika! För övrigt var det överlägset flest Cynical Existance-tröjor på besökarna denna kväll. Stockholmsbaserade Felin gjorde sig ett namn tidigare i vår då hon släppte låten “No More Sweet Home Alabama” som en protest mot den nya abortlagstiftningen i staten. Med en energi i paritet med Toril i Alice in Videoland golvade nog Felin de flesta i publiken i den lilla spellokalen. Snacka om scennärvaro och publiktjuseri!

Festivalens första riktiga dag bjöd på allt från punk, EBM, metal och synthpop. Med ikoniska punk-klassiker som “Ishockeyfrisyr” och “Dricka Sprit och hålla Käften” är De Lyckliga Kompisarna en av Sveriges främsta och mest underhållande samhällskritiker och DLK anno 2019 är lika bra som alltid med en sprudlande glädje. Med en Världen Brinner t-shirt förespråkade gitarristen Roger publiken att börja lyssna på punkbandet som tidigare under dagen spelade på Stella-scenen, på vilken sedan brittiska Pretty Addicted klev upp och levererade en färgglad skrikfest med attityd.

Tyvärr fick EBM-duon Spetsnaz från Örebro lov att ställa in årets framförande och en annan duo Alvar från Stockholm ersatte. Alvar med Fredrik Djurfeldt från Severe Illusion på scen är som ett nutida Einstürzende Neubauten – med industriella oljud i perfekt harmoni med den aggressiva sången.

På samma scen var det sedan dags för tysk body från Gävle. Stürm Café var orsaken till en av de få moshpitarna framför scen denna festival. Inga fler kommentarer behövs. Tysklands svar på VNV NationRotersand, levererade sedan sin futurepop på exakt det vis de ska. Publiken bjuds in till gemenskapen på scen. Kanske inte lika träffsäkert och med lika stort självförtroende som Ronan Harris, men nog för att hålla åskådarna nöjda.

Superproffsiga och hårda Dive imponerade sedan med bra ljud och mäktig lasershow. Dirk Ivens från The Klink på sång med kompanjon bakom maskiner framfördes minimal och stilren EBM. Framtoningen är till skillnad från Rotersand kall och artistisk där publiken aldrig blir annat än rena åskådare.

I vanlig ordning bjuder Subkultfestivalen på en bred lineup av alternativ musik inramat i en felfri organisation. Men den ständiga frågan ligger hela tiden och skaver. När ska det ta fart? När ska festivalen lyfta till att bli en fullfjädrad ersättare till Arvikafestivalen? Förutsättningarna för det finns åtminstone på plats och förhoppningsvis fortsätter resan mot det målet.

Foto, dag 1: Cynical Existence, Felin, Ice Bunny

Foto, dag 2: Alvar, Cuban Missile Cries, De Lyckliga Kompisarna, Eleine, Evergrey, Isolated Youth, Pretty Addicted, Rotersand, Wulfband

Foto, dag 3: A Projection, Bataar, Cyhra, Dive, Rein, Seadrake, Solar Fake

 

Nuclear Sludge – “Death of Democrazy”

Tags: , , , ,


 

Jimmy Svensson (Yabibo HazurfaAlvarTitans) presenterar videon till den första singeln från nya projektet Nuclear Sludge.

Alvar befodrar livemedlemmar inför nytt album

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Alvar, med originalduon Jonas Fredriksson och Johanna Backman ärar verkligen sitt ursprungliga bandnamn Alvarets Fyra Ryttare när man nu befodrar de tidigare livemedlemmarna Fredrik Djurfeldt (Severe IllusionAnalfabetismBoar Alarm etc) och Jimmy Svensson (Titans, Yabibo Hazurfa) till permanenta bandmedlemmar lagom till släppet av det nya albumet I Sew a Blanket of All the Broken Clouds som kan förbeställas på CD här redan nu!

Den svenska akten har synnerligen gjort något av en kometkarriär under de senaste åren, när man efter att ha fått alltmer uppmärksamhet både på den inhemska och internationella scenen uppmärksammades av belgaren Dirk Ivens (The KlinikDiveAbsolute Body Control) och hans egna skivbolagetikett Daft Records inför släppet av det förra albumet Guilt Kollektion (2016).

I Sew a Blanket of All the Broken Clouds innehåller elva nya spår av bandets unika mix av allt ifrån mörk electro till EBM och techno med en ständigt närvarande industriell nerv och sånginslag på både svenska och engelska. Inspelningarna av det nya materialet, där vissa låtar har spelats live under en tid och andra är helt nya, inleddes redan förra hösten och är, bortsett från några inlägg från en liveinspelning i Moskva,  i huvudsak producerat i duons egna Studio Shaitan. (Lyssna på utkast från albumet nedan!)

Alvar har under de senaste åren slagit igenom på bred front och har utöver att man genomfört flera populära framträdanden på hemmaplan även spelat live i bland annat DanmarkTysklandBelgienPolen och Ryssland.

I Sew a Blanket of All the Broken Clouds släpps den 15 oktober via Daft Records.

Tracklist

01. Steelwerks
02. The Fluid
03. Horsemen
04. Another Gate
05. Contact
06. Error turns
07. Sluten
08. Reduced To An End
09. The Very Witching
10. Cancer
11. Touch (Call Out My Name)
12. Slow Death

Alvar medverkar på ny EP från Dive (Dirk Ivens)

Tags: , , , , , , , , ,


Belgaren Dirk Ivens (från The KlinikAbsolute Body Control och Sonar för att nämna några) följer nu upp det senaste studioalbumet “Underneath” och livealbumet “Live Razzmatazz” som båda släpptes förra året med fyraspårs-EP:n “Let Me In”.

Två remixer av titelspåret signerade Mildreda och Attacke får sällskap av de två tidigare outgivna låtarna “Hollie” och “I Remember”, den sistnämnda med gästspel av den svenska duon Alvar (spana in livevideon från Bimfest nedan!)

Utöver de digitala släppen så levereras den nya EP:n även i en begränsad 12″ vinylutgåva som kan förbokas här redan nu!

Dive är sedan några år tillbaka Dirk Ivens enda nu aktiva musikprojekt och det självtitulerade debutalbumet släppte han redan 1990.

“Let Me In” släpps den 4 maj via Out of Line.

Tracklist

A1. Let Me In (Extended Mildreda Version)
A2. Hollie
B1. Let Me In (Remix by Attacke)
B2. I Remember (vs Alvar)

Severe Illusion – ”A Familiar State of Passive Compliance”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (EP) CD, digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 19 december 2017
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Fredrik Djurfeldt, Ulf Lundblad
Land: Sverige
Recensent: Lars-Åke Andersson

 

FacebookLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloud

(English version below)

Underbart är kort

Jag tror inte på jultomten längre. Har länge vacklat i min tro på om han finns eller inte men nu är det definitivt. Hur svårt kan det vara egentligen? Önskade mig en enda sak i julklapp. En sak. Ska det vara så svårt? Med ett påklistrat leende sitter man där som ett fån på julafton och försöker vara glad över sina tre julklappar man fick. En slips, ett deostick och ett par grytvantar. Är det ett elakt skämt? Det enda jag önskade mig var den nya plattan från Severe Illusion. Visserligen var det kanske inte så moget att lägga sig under granen och grina resten av julafton, men tomten gjorde mig rejält besviken.

Har fortfarande lite ouppklarade recensioner från musikåret 2017 att brottas med, så det är lika bra att börja med en gång. Först ut är då Severe Illusions nya EP ”A Familiar State of Passive Compliance” som följer upp bandets senaste albumsläpp “Deliberate Prefrontal Leucotomy” (2013). Mannen bakom Severe Illusion, Fredrik Djurfeldt, var oerhört produktiv under 2017 och släppte skivor med många av sina bandkonstellationer som Instans, Boar Alarm och Analfabetism. Han gästspelar dessutom flitigt i Alvar och det som får en att dregla lite är att det ska turneras lite under 2018 också.

Den nya EP:n är ett litet mästerverk. Man bjuds på fem låtar av högsta klass! I botten på låtarna finns enkla, monotona smått förföriska rytmer (läs gärna erotiska) och sedan vidgas ljudbilden med pålagt brus, gnissel och annat för att toppas med Fredrik Djurfeldts massivt filtrerade röst som vrålar ut underbara texter. Det är militärisk ordning och reda blandat med slagfältets makabra kaos. Det hörs framför allt i ”No Rage To Spare” som har en smått hypnotisk effekt på lyssnaren men även i ”All The Way Down”. ”Wrong Planet” för genast tankarna till riktigt tidiga Front Line Assembly och är en rejäl energikick!

Det lugna sävliga tempot i ”Talking Walls” bygger tillsammans med de inspelade rösterna upp en rätt kuslig känsla av att befinna sig i en operationssal eller inspärrad på mentalsjukhus. Som en ny version av ”Final Report” av Dive. Det sista spåret ”White White White” blir ett stenhårt mayhem i bästa industrianda som påminner om en korsning mellan Front Line Assembly och tidiga Wumpscut.

Summa summarum då. En sanslöst välproducerad skiva med fem spår. Kort och intensiv. När man väl gottat ner sig i den så tar den slut. Sett över tid är jag lite orolig över hur man ska utveckla soundet vidare. Det låter makalöst bra nu och har gjort så under en längre tid. Hur ska det bli ännu bättre än att kopiera sig själv? Tyvärr lär det dröja ett tag innan det kommer mer material med Severe Illusion enligt Fredrik Djurfeldt. Men jag har inget emot att vänta…

Lars-Åkes favoritspår: ”Wrong Planet”

Tracklist

01. No Rage To Spare (04:37)
02. Wrong Planet (03:15)
03. All The Way Down (05:18)
04. Talking Walls (03:06)
05. White White White (04:59)

(English version below)

Wonderful is brief

I do not believe in Santa Claus anymore. Has long wavered in my belief if he exists or not but now it’s definitely. How difficult can it be? Wishing me a single thing as Christmas gift. One thing. Should it be so difficult? With a sticky smile, you’re sitting there like a kid on Christmas Eve and trying to be happy about the three Christmas presents you got. A tie, a deostick and a pair of griddles. Is that a bad joke? All I wanted was the new album from Severe Illusion. It wasn’t really mature of me to lay down under the Christmas tree and cry for the rest of Christmas eve, but Santa made me really disappointed.

Still have some undeclared reviews from the music year of 2017 to wrestle with, so I might just get on with it. First off then is Severe Illusion’s new EP “A Familiar State of Passive Compliance”, their first release since “Deliberate Prefrontal Leucotomy” (2013). The man behind Severe Illusion, Fredrik Djurfeldt, was extremely productive in 2017 and released albums with many of his band constellations such as Instans, Boar Alarm and Analfabetism. He’s also a live member of Alvar annd what makes one to drool a little is that there are plans for alot of touring during 2018.

The new EP is a small masterpiece. The record gives you five top-rated songs! At the bottom of the songs there are simple, monotonous little seductive rhythms (read erotic) and then the soundtrack widens with harsh industrial noises and squeaks with Fredrik Djurfeldt’s massive filtered voice that roars wonderful texts. It is military order and mixed with the battlefield’s macabre chaos. You hear this primarily in “No Rage Two Spare” which has a slight hypnotic effect on the listener but also in “All The Way Down”. “Wrong Planet” instant brings to mind early Front Line Assembly and is a real energy kick!

The calm paced tempo in “Talking Walls”, together with the recorded voices, builds up a pretty creepy feeling of being in an operating room or locked in a mental hospital. Almost sounds like a new version of “Final Report” of Dive. The final track “White White White” becomes a mayhem in the best industrial music spirit, reminiscent of a cross between Front Line Assembly and early Wumpscut.

Total summaries then. A remarkably well produced album with five tracks. Short and intensive. Once you have settled in it, it will end. Over time, I’m a little worried about how to further develope the sound. It sounds too good to be true now and has been doing that for a long time. How will it be even better than copying yourself? Unfortunately, it will take a while to get more material with Severe Illusion, according to Fredrik Djurfeldt. But I do not mind waiting …

Lars-Åke Andersson’s favourite track: ”Wrong Planet”

Liverapport: Alvar 20161111, Stockholm (foto)

Tags: , , , , , , , , ,


Stockholmsduon Alvar bjöd in till releaseparty för det nya albumet “Guilt Kollektion” på fredagsklubben Synth After Work på Temple Bar i Stockholm den 11 november.På scenen fick Jonas och Johanna sällskap av Jimmy Svensson (Titans m.m.) och Fredrik Djurfeldt (Severe Illusion, Boar Alarm m.m.)

Jens Atterstrand

Jens Atterstrand var på plats med sin kamera.

 

 

Intervju: Alvar

Tags: , , , , , , ,


Jens Atterstrand fick en pratstund med stockholmsduon Alvar som är aktuella med albumet “Guilt Kollektion” som släpps via Dirk Ivens (The Klinik, Dive) skivbolag Daft Records den 11 november.

 

Jens Atterstrand

 

 

 

Hej Jonas och Johanna! Alvar släpper nu det kommande albumet “Guilt Kollektion” på självaste Dirk Ivens (The Klinik, Dive, Sonar, Absolute Body Control m.m.) etikett. Hur gick tankarna när han kontaktade er?

– Hej Jens! Ja du, först tänkte vi nästan att det var ett skämt. Helt på riktigt. Men sedan ja, vi känner oss helt galet hedrade. Det är ju en idol liksom.

Kan du berätta lite mer om Alvar för alla de som inte känner till er tidigare? Hur började allt?

– Alvar började som Alvarets 4 Ryttare för tre år sedan. Vår son var ett år då så det blev många kvällar hemma, den tiden som gavs till oss då utmynnade i någon slags lust att göra oljud. Då var musiken slöare, mörkare och mycket mer experimentell, mer ritualistisk. Vi förenklade namnet till Alvar 2014, några låtar från Alvarets fyra ryttare-tiden fick följa med, men i stort sett så bytte även musiken skepnad. Det blev mer techno då, någon slags industri-techno och detta har sedan utvecklats mot något mer rytmiskt, mer låtbaserat.

Jobbar ni på samma sätt rent tekniskt idag eller har även sättet att arbeta förändrats med tiden?

– Det har nog förändrats något. Tidigare utgick vi oftast från samplat oljud som vi försökte sätta i svängning, vilket blev hela rytmen. Idag utgår vi mer från en rytm eller en basgång eller så.

Hur ser maskinparken ut och hur kan en arbetsprocess se ut i studion?

– Den består av gamla analogsyntar, några digitala, mjukvara, en bas, ett gäng effekter i både rack- och pedalform, en gammal orgel samt en gammal afrikansk trumma. Arbetsprocessen är helt olika varje gång.

Vilka har varit de största influenserna genom åren i övrigt?

– Det har kommit från lite olika håll, men (Einstürzende) Neubauten, Coil, en massa dub, Brighter Death Now, kängpunk, Skinny Puppy och ja, såklart Klinik.

Skriver ni låtar var och en för sig eller arbetar ni efter nåt speciellt tema för ett helt album?

– Vi gör samtliga låtar tillsammans, kanske finns något undantag någon gång.. Låtarna börjar oftast som små skisser som vi sedan arbetar ihop tillsammans när vi spelar in. Inspelningar blir oftast i sjok – så de som spelas in under samma tidsrymd blir oftast i en liknande anda, men inte i ett speciellt tema.

Ni har även spelat en hel del live. Vad är största utmaningen när det kommer till att få den här typen av musik att fungera live?

– Vi lägger ner galet mycket tid inför varje spelning. Vi gör aldrig samma spelning, väldigt få låtar vi har spelat live mer än en gång och om vi har gjort det så är det alltid i nya versioner. Vi programmerar om trummor, ändrar uppsättning och sådant. Dessutom verkar vi har fått som en oskriven lag med oss att det alltid ska vara någon pryl som inte vill funka när vi ska spela.

Vilket är det roligaste liveminnet hittills?

– Oj, alla är ju olika! Men nu i somras på Kalabalik På Tyrolen festivalen var väldigt speciellt. Det var första gången vi hade med oss både Fredrik Djurfeldt (han var med i Göteborg förra året) och Jimmy Svensson på scenen. Det kändes väldigt bra och roligt och vi älskar den festivalen. Men som sagt var varje spelning är speciell på sitt sätt.

Hur ser ni på den alternativa elektroniska (synth) musikscenen idag?

– Spännande! Det finns väldigt mycket som är bra och spännande och det finns många som inte bara vill låta, ursäkta men, som ett gammalt synthband. Det behöver ju liksom inte låta Depeche (Mode), Nitzer Ebb eller så för att vara bra elektronisk musik. Man kan ju vilja något helt annat.

Ja, influenserna utvidgas ju hela tiden för varje år som går med allt fler stilar som bildas via fusioner av andra. Vad lyssnar ni på för musik själva till vardags?

– Väldigt blandat, har blivit mycket kängpunk senaste tiden. Men Furfriend, Thåström och lite gammal noise/industri brukar det väl bli.

– Hur ser de närmaste planerna ut nu efter och kring skivsläppet?

Nu först blir det release kalas på Synth After Work (på Temble Bar i Stockholm på fredag) Där vi bjuder vi på lite låtar live, bara helt nya. Veckan efter blir det sedan en spelning i Berlin med Thorofon samt Tanz Ohne Musik på klubben Endorcism och efter det väntar spelningar i bland annat Ryssland. Sedan ska vi väl försöka få ut lite nya alster också.

Alvar släpper album via Dirk Ivens (The Klinik, Dive) Daft Records

Tags: , , , , , ,


Svenska duon Alvar (som bildades under bandnamnet Alvarets Fyra Ryttare) har skrivit kontrakt med legendaren Dirk Ivens (The KlinikDiveSonarAbsolute Body Control m.m.) skivbolag Daft Records för släppet av det kommande albumet “Guilt Kollektion”.

Bakom Alvar finner vi Stockholmsduon Jonas Fredriksson och Johanna Backman och tillsammans skapar de elektronisk musik inspirerad av övergivna platser, glömda hus och gamla legender. Ljudbilden innehåller inslag av såväl techno, industri och EBM som skapar en unik kombination med en stor dos mörker, bultande trummor och skrapande metallljud.

(Lyssna på smakprov nedan)

Utöver medverkan på några samlingar 2014 så släppte man sedan minialbumet “Deceivers” 2015 och releasepartyt för det nya albumet äger rum på Synth After Work på Temple Bar i Stockholm nu på fredag!

OBS! Missa inte Jens Atterstrands purfärska intervju med duon här!

“Guilt Kollektion” släpps den 11 november via Daft Records.

Tracklist

alvar_guilt_kollektion

01. Nordsee
02. Walk Among Friends
03. Ascends the Feelings
04. Knuckle Duster
05. Diffuse Tomorrow
06. Gated
07. If This is You
08. Blodpumparmuskeln
09. To Give in
10. Wunde
11. Execute a Man
12. Terminal 5
13. Sweden (Red Vote Version)