Veteranerna i Alphaville, som gjorde stor comeback med “Catching Rays on Giant” (2010), är tillbaka.

“Strange Attractor” blir bandets nionde studioalbum i ordningen sedan man debuterade med den numera klassiska “Forever Young” (1984). Den första singeln “Heartbreak City” finns ute nu och levereras med tillhörande musikvideo (se nedan).

Alphaville bildades av sångaren Marian Gold (aka Hartwig Schierbaum) 1982 uppbackad av keyboardisterna Bernhard Lloyd och Frank Mertens medan gitarristen Ricky Echolette (aka Wolfgang Neuhaus) anslöt 1985.

“Strange Attractor” släpps den 7 april via Polydor/Island Records (Universal Music)

Tracklist

01. Giants
02. Marionettes With Halos
03. House Of Ghosts
04. Around The Universe
05. Enigma
06. Mafia Island
07. A Handful Of Darkness
08. Sexyland
09. Rendezvoyeur
10. Nevermore
11. Fever
12. Heartbreak City
13. Beyond The Laughing Sky

Format: CD, Download
Skivbolag: Trigger Jam Records
Releasedatum: 31 januari 2011

Genre: Synthpop

7/10

Full av catchy 90-tals synthpop

Tyska gruppen Split Mirrors beskriver själva sin musik som typisk 80-talssyntpop. Det tycker jag inte stämmer, mina tankar går snarare till tidigt 90-tal och därmed ett sound som inte ligger mig personligen särskilt varmt om hjärtat. Men för er som gillar exempelvis De/Vision, Camouflage och Rational Youth är den här skivan, full med catchy syntpop, väl värd att upptäcka.

Split Mirrors bildades 1985, inspirerade av bland annat sina vänner i Alphaville i hemstaden Münster. Efter en längre tids uppehåll, då medlemmarna Achim Jaspert och Andy Cay i stället skrev låtar åt andra artister, återupptog de verksamheten som Split Mirrors i slutet av 00-talet, nu med nytillskottet Henry Flex på keyboards.

”From the beginning” är orkesterns tredje album, och det andra sedan återkomsten. Till största delen består skivan av låtar som skrevs under 1980-talet, men som av någon anledning aldrig gavs ut. Det är svårt att förstå varför materialet fick stanna i byrålådan – standarden är genomgående hög.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. I Can’t Wait For You  5:13
2. Feel As Time Goes By  4:03
3. Don’t Break My Heart  3:41
4. I Still Don’t Know  4:12
5. More In Glass (Green Smoke Ambient Mix)  5:28
6. Set My Love On Fire  3:50
7. Love Is Just A Waste Of Time (Radio Edit)  3:20
8. Silent Way (80ies Mix)  3:30
9. The New Man (In The Mirror Remix)  4:33
10. Whenever You Love Me  3:33
11. I Don’t Know Why  4:55
12. Made In China  3:33
13. In The House Of Love  3:44
14. Jiu Zhe Yang Ba  3:32

Format: CD, Download
Skivbolag: Conzoom Records
Releasedatum: 29 april 2011
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Peter Siemandel
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

Fantastisk debut där melodierna står i fokus

Efter ett antal remixer åt andra artister, medverkan på par samlingskivor samt släpp av första singeln “Dreams In Black And White” tidigare under våren så är det nu äntligen dags för tyska Zynic att få presentera debutalbumet “Fire Walk With Me”.

Målsättningen är glasklar: Melodierna står verkligen i fokus och det levereras starka sådana hela albumet igenom. Ljudbilden är spännande och innehållsrik. I ett par av spåren är den tjock och tät, byggd av lager på lager som i till exempel den powerpopdoftande “Mourning Light”. Samma sak gäller ett av albumets absolut starkaste spår – den inledande “Rescue Me” som tidigare agerade b-sida (i en remix av Iris) på singelsläppet av “Dreams In Black And White”. I andra fall är ljudbilden tvärtom ganska avskalad och minimal, som i de två rappa upptempohitsen “My Personal Kryptonite” och “Soul For Sale”.

Användningen av ljud, effekter och rytmer är perfekt. Sparsamt men ändå detaljerat och det märks att Zynic tagit tid på sig att putsa och trimma tills resultatet blivit precis som han önskat. Alla ingredienser ner till minsta lilla blipp fyller verkligen en funktion för helheten – och det hörs!

Tonvikten över de nio spåren stavas dansanta, melodiösa hits med refränger och som fastnar direkt. Men utöver detta gör Zynic också två stycken vackert arrangerade ballader: Alphaville-inspirerade “Shadow Framed Memories” med inslag av en akustisk gitarr, samt åttiotalsinspirerade “Almost Silence” som för tankarna till Yazoo. Säcken knyts sedan snyggt ihop via avslutande “Absurd Lovesong”, en ballad i mellantempo som ovanpå vackra stråkar studsar fram i en riktigt härlig baktakt.

Den riktigt starka sånginsatsen är den som överraskar mest och frontmannen visar en väldigt bra bredd på plattan, från att vara mjuk och behaglig till mer kantig och rapp i de låtar där det gör sin rätt. Det engelska uttalet är också helt felfritt, vilket i ärlighetens namn inte hör till vanligheterna bland tyska sångare. Låttexterna är också intressanta utöver det vanliga. För en gångs skull så behandlas det ständiga hjärta och smärta-temat bara till ett absolut minimum, vilket tyvärr hör till ovanligheterna i genren. En del av budskapen fokuserar på att ge en känga riktad mot olika etablissemang i samhället, ytlighet och det absurda konsumtionssamhället i stort. I den snabba, lite tuffare “Who’s To Blame” ställs frågan kring hur vi människor ser på problem och hemskheter omkring oss. Hur vi i vissa fall ignorerar, skakar av oss, tar den enkla vägen ut och skyller ifrån oss på media.

Utöver de nio egna låtarna har man även spelat in en cover på Depeche Mode‘s “Any Second Now” hämtad från bandets första album “Speak & Spell” (1981). Arrangemanget påminner en del om originalet, men med ett ordentligt uppdaterat moderniserat sound och Zynic gör den väldigt bra.

Jaha, det höga betyget då? Mitt resonemang är enkelt: Visst, jag erkänner – synthpopgenren är nersyltad med klyschor, upprepning och återkommande känslor av att ha hört “samma sak” hundratals gånger förut – och detta gäller även det här albumet. Men måste man uppfinna hjulet på nytt för att kunna göra något spännande, fräscht och intressant i en så inrutad kategori musik? Nej, inte alls! När vi ges starka melodier ovanpå en spännande och intressant ljudbild – tillsammans med intelligent lyrik – så finns det ingen anledning att ifrågasätta någonting utan bara njuta av bra låtar, helt enkelt.

Tracklist

1. Rescue Me  04:15
2. Dreams In Black And White  04:10
3. Shadow Framed Memories  03:25
4. My Personal Kryptonite  04:34
5. Mourning Light  05:08
6. Soul For Sale  04:03
7. Who’s To Blame  05:10
8. Any Second Now  04:49
9. Almost Silence  04:02
10. Absurd Lovesong  04:28
11. Rescue Me (Iris Remix) *
12. Dreams In Black And White (Assemblage 23 Remix) *
13. Shadow Framed Memories (People Theatre Remix) *
14. My Personal Kryptonite (Parralox Remix) *

* Levereras endast på den fysiska utgåvan på CD.

Format: CD / Digital Download
Skivbolag: Skint Entertainment
Releasedatum: Ute nu!

Genre: Electropop, Synthpop

6/10

Med kostym, med svårmod, utan ansiktsbehåring

Jag tillhör dem som blev besviken när Hurts inte infriade förväntningarna. Efter ett par lovande singlar och stilsäkra videor kom ett album som helt enkelt inte höll. Mirrors är ett bättre alternativ i en liknande anda. Uppskattar du Hurts, Editors och Simple Minds, tycker du nog att Mirrors är en trevlig bekantskap. Nu albumdebuterar orkestern efter en rad singlar och EP:n ”Broken by Silence”.

”Ways to and End” låter tidiga Simple Minds i höjd med ”Theme for Great Cities”. ”Write Through the Night” påminner om sena Alphaville i deras bättre symfonirockstunder. James News sång hamnar någonstans mitt emellan Robert Smith och Roland Orzabal från Tears for Fears.

Ja, ni fattar. Det är svulstigt, det är storslaget, och jag ser framför mig hur Mirrors står på stranden i sin hemstad Brighton, off-season, med duggregnet piskande i ansiktena där de svårmodigt blickar ut över den nedbrunna västra piren och de grå vågorna, och funderar på om det inte vore en fantastisk idé att avsluta sitt debutalbum med ett tio och en halv minuter långt epos.

För oss som anser att populärmusik bör framföras i kostym, med smal svart slips, med ett minimum av gitarrer, och utan ansiktsbehåring.

// Erik Uppenberg, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. Fear Of Drowning  6:23
2. Look At Me  3:44
3. Into The Heart  3:57
4. Write Through The Night  4:57
5. Ways To An End  4:51
6. Hide And Seek  3:53
7. Somewhere Strange  5:44
8. Something On Your Mind  3:02
9. Searching The Wilderness  3:30
10. Secrets  10:31

Officiella musikvideon till Alphavilles nya singel “Song For No One”, hämtad från senaste albumet “Catching Rays On Giant”. (Läs vår recension av albumet här.) Enjoy!

Format: CD / Digital Download
Skivbolag: Alfa Matrix
Releasedatum: 25 februari

Genre: Industrial, Electro, Rhytmic Noise

6/10

Bra på allt men bäst på mindre

Född i Polen, uppväxt i Norge och nu boendes i Kanada – Sebastian Komor har haft sina slevar i fler grytor än de flesta när det kommer till synthmusik. Med en bakgrund med delaktighet och samarbeten med bland annat Icon of Coil, Monofader, Squarehead, Moonitor, Zombie Girl, Alphaville (red.anm: som medproducent på senaste albumet) och det självklara Sebastian R. Komor släpper han nu sitt andra album under titeln Komor Kommando. Efter att ha gjort så pass varierad musik under åren skövlas nu allt ner i det femton spår långa “Oil, Steel & Rhythm”. En vilt slungande blandning där synthtåget stannar till vid alla möjliga genredestinationer. Pop, ambient, triphop, aggro, italo – you name it och det finns här.

Tunga introt “Rhythm Machine” följs upp av noisiga “The Factory Incident” som sen dundrar vidare rätt in i aggrotech med “Shrapnel”.  Influenserna från gästspelande KMFDM märks rätt tydligt i “Predator”, KMFDM‘s Sascha bidrar med ett väldigt industrimässigt sound som ytterligare spär på genresamlingen “Oil, Steel & Rhythm” visar upp. Så här fortsätter det skivan igenom. Tempon skiftar, genreöverskridande spår blandas och allt görs med stort kunnande och kvalitet. Erfarenheten Sebastian besitter kan ingen ifrågasätta och han visar på “Oil, Steel & Rhythm” varför så många har valt att samarbeta med just han och att han trots sina många alias fortsätter att slå.

Den styrka som Sebastian Komor visar upp är även i min mening albumets svaghet. Ingenting här är dåligt men i lusten att skapa allt så blir man inte bäst på något, vilket visas med all otänkbar önskvärdhet här. Jag skulle egentligen vilja smacka dit ett högt betyg och känna mig nöjd men många spår på “Oil, Steel & Rhythm” lämnar mig med känslan att det kunde vara bättre. Rent produkttekniskt är mixningen, tyngden och samplingarna ruggigt tighta men alltför ofta saknas det där lilla extra – själva essensen och hjärtat. Det blir lite kallt och Komor Kommandos uppföljare på “Das EP” blir ett tekniskt lysande ljudexperiment på god musikkonst men utan det där lilla extra som får en att trycka på repeatknappen.

// Joakim Holfve, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist

1. Rhythm Machine
2. The Factory Incident
3. Shrapnel
4. Atrapado
5. Predator (featuring Sascha of KMFDM)
6. Triggerfinger
7. BoomTscheekah
8. Natural Born Filler (Hellbound)
9. Hasta Luego
10. Slaves of Machines
11. Does Not F*ck Around
12. State of Destruction
13. Das Oontz
14. Mambo Nr 808
15. Blues’n’Tubes

Mångfacetterade norrmannen Sebastian Komor, numera boende i Edmonton i Kanada släpper nytt material med Komor Kommando i februari. Sebastian är sedan tidigare inblandad i bland annat Zombie Girl, Icon Of Coil, Squarehead och Bruderschaft och har utöver detta nyligen producerat bland annat delar av Alphavilles nya material.

Förra årets “Das EP” följs nu upp med fullängdaren “Oil, Steel & Rhytm” som även inkluderar ett gästspel av KMFDM‘s frontman Sascha K som deltar med sånginsats på “Predator”. Remixarbetet till bonus-CD’n som ingår i den begränsade utgåvan är utfört av bland andra KMFDM, Massiv In Mensch och KC Killjoy. Utöver detta av norska landsmän i form av Richard Björklund (Spektalized) och Kant Kino.

“Oil, Steel & Rhythm” släpps via Alfa Matrix den 25 februari.

Tracklist:

CD1: “Oil, Steel & Rhythm”

1. Rhythm Machine
2. The Factory incident
3. Shrapnel
4. Atrapado
5. Predator [feat. Sascha of KMFDM]
6. Triggerfinger
7. BoomTscheekah
8. Natural born filler [hellbound]
9. Hasta luego
10. Slaves Of Machines
11. Does Not Fuck Around
12. State of destruction
13. Das Oontz
14. Mambo Nr. 808
15. Blues’n’tubes

CD2: “Das Limited Editzion Remixes” (levereras med den begränsade dubbel-CD utgåvan)

1. Love Your Neighbor [ KMFDM remix ]
2. The Factory Incident [ Voicians Remix ]
3. Does Not Fuck Around [ Imperative Reaction remix by Ted Phelps ]
4. Rhythm Machine [ Back to B@s6xxx remix by KC Killjoy ]
5. Atrapado [ Glitchdroid remix by JD TUCKER/Grendel ]
6. Shrapnel [ Massiv in Mench remix ]
7. Triggerfinger [ Triggered mix by XP8 ]
8. The Factory Incident [ Drone Mix by Tyler Drone ]
9. Atrapado [ Dead Musician MCC remix by anthony black ]
10. Shrapnel [ Spektralized Mazzivly Pazziv mix by Richard Bjoerklund ]
11. Triggerfinger [ Detroit Diesel Remix ]
12. The Factory Incident [ iVardensphere remix by Scott Fox ]
13. Shrapnel [ RBN Mood Music Mix ]
14. The Factory Incident [ Kant kino 48hrs Remix ]
15. Predator [ The Villain Avian Symphony Mix by Denyss McKnight ]
16. Does Not Fuck Around [ Serious Bizniz Remix by Virtual Terrorist ]

People Theatre firar 500 spelningar av “Fallen Stars” sista månaden och bjuder på en gratis cover på Alphavilles “A Victory Of Love”. Enjoy!

Format: CD / Digital Download
Skivbolag: Universal Music
Releasedatum: Ute nu!

6/10

Det svänger ju!

Jag har aldrig varit något stort Alphaville-fan. Kanske för att Forever Young var en så stor succé och att min lillasyster köpte den före mig, kanske för att samma folk som gillade Alphaville också föredrog Modern Talking och Howard Jones före Depeche Mode och Kraftwerk.

Alphaville var helt enkelt inte tillräckligt häftiga och i efterhand har jag och mina likar också fått rätt; Depeche Mode och Kraftwerk är milstolpar i musikhistorien medan Howard Jones och Alphaville i bästa fall är parenteser.

Men vi hade fel också; “Forever Young” är ett storslaget album utan egentligen några svagheter. Produktionen är visserligen daterad idag men det gör inget, ibland måste något vara fullständigt förankrat i sin egen tid för att upplevas som en tidlös klassiker i framtiden.

Innan jag börjar lyssna på nya albumet tänker jag på när jag senast såg bandet live och hur mördande de efterföljande recensionerna var efter deras insats på 80-talsturnén “Forever Young” i somras. Jag ser framför mig en outhärdlig dryga timme med intetsägande svulstiga åtar och hårdrocksgitarrer.

Men jag har fel om Alphaville igen! Albumet inleds bra med ett par tre-fyra snabba låtar och Marian Golds röst visar sig låta lika bra som förr, om inte bättre än någonsin. Visst förekommer gitarrer, diverse körer och annat som man inte förväntar sig av ett nytt Alphaville-album, åtminstone inte efter en turné tillsammans med andra (äkta) synthlegender men… Det svänger ju!

Rakt igenom är nästan varenda låt bättre än mina lågt ställda förväntningar. Efter en första lyssning infaller sig en viss mättnad när tempot sjunker i mitten av albumet och man vill gå tillbaka till inledningen. Efter att ha lyssnat mer inser man att det finns några stycken “Dance With Me”-liknande nummer – “I Die For You Today” och “Phantoms”. Den första entusiasmen kanske var överdriven men att melodierna är bättre än på länge, sången är fantastisk och att det finns bra låtar i mitten och slutet av albumet också. Personliga favoriter är “Call Me Down”, “Song For No One” och “Call Me”.

Eftersom jag gillar design i allmänhet och skivomslagdesign i synnerhet vill jag kommentera omslaget: Det är in-i-helvete fult! Men det tyckte jag å andra sidan “Forever Young”-omslaget var också.

// Thomas Pettersson, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist:

1. Song For No One 03:31
2. I Die For You Today 03:47
3. End Of The World 03:58
4. The Things I Didn’t Do 04:38
5. Heaven On Earth (The Things We’ve Got To Do) 04:44
6. The Deep 04:21
7. Call Me 03:45
8. Grvitation Breakdown 04:14
9. Carry Your Flag 04:53
10. Call Me Down 04:29
11. Phantoms 03:38
12. Miracle Healing 05:04
13. I Die For You Today (Original Demo Version) 03:33
14. Call Me (Original Demo Version) 03:29
15. Fallen Angel (Orchestral Demo Version) 03:34
16. Forever Young 2001 (Factory Mix) 04:21

Tysk radio har redan börjat spela Alphavilles nya singel – “I’ll die for you today”. Singeln, producerad av Sebastian Komor, känd från bland annat Icon Of Coil, Zombiegirl och Komor Kommando, producerades och spelades in under en av Sebastians vistelser i Berlin och spelades faktiskt live redan 2004, men då under titeln – “The Outsider”.

Nya singeln skall enligt rykten följas upp av ett helt nytt studioalbum under oktober, “Catching Rays On Giant”. Något som dock inte är bekräftat av varesig skivbolaget Universal eller de tyska synthpopgiganterna. Vidare sägs också att Sebastian Komors produktion av det nya materialet bådar gott.

Albumet skall också släppas, enligt rykten, utöver den vanliga CD-utgåvan tillsammans med en helt nyproducerad DVDi en specialutgåva.

Den som lever får se. Alphaville är just nu sverigeaktuella på Forever Young-turnén där nästa anhalt är Gävle den 20 augusti.