Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Alison Moyet"

Livealbum från Yazoo-sångerskan Alison Moyet

Tags: , , , , , , ,


Alision Moyet, som just nu förbereder sig för att göra Tears For Fears sällskap på den elva datum långa englandsturnén som inleds under april, presenterar det kommande livealbumet The Other Live Collection som innehåller inspelningar gjorda under förra årets hyllade turné.

Den forna Yazoo-sångerskan, som på de två senaste albumen The Minutes (2013) och Other (2017) återfinns i de mer elektroniska popdomänerna, kommer enligt rykten att ta upp arbetet med nästa fullängdare senare under året. Alison genomförde på den senaste turnén 59 konserter i 58 städer och belönades även med priset som årets bästa soloartist av tidningen Classic Pop Magazine.

The Other Live Collection levereras i en rad olika paketeringar inklusive turnéprogram och annan memorabilia samt på både CD och vinyl och kan förbeställas här redan nu!

Lyssna på det första smakprovet “The Rarest Birds” (nedan).

The Other Live Collection släpps den 20 april via Cooking Vinyl Records.

Tracklist

01. I Germinate
02. Wishing You Were Here (live)
03. Ski (live)
04. The English U (live)
05. Only You (live)
06. Beautiful Gun (live)
07. The Sharpest Corner (hollow) (live)
08. All Cried Out (live)
09. The Man In The Wings (live)
10. Other (live)
11. The Rarest Birds (live)
12. Right As Rain (live)
13. Whispering Your Name (live)

Alison Moyet – “Reassuring Pinches”

Tags: , , , ,


 

Alison Moyet presenterar videon till den nya singeln “Reassuring Pinches”. Hennes nya album “Other” släpps den 16 juni via Cooking Vinyl Records.

“Other” blir nionde från Yazoo-sångerskan

Tags: , , , , ,


Den forne Yazoo-sångerskan Alison Moyet, som senast var albumaktuell med “The Minutes” (2013), presenterar nu det kommande albumet “Other”.

“Other” innehåller tio nya spår av den intelligenta och äventyrliga elektroniska pop som Alison själv vill göra just nu, paketerad och levererad i producenten Guy Sigsworths ljudlandskap. Först ut är titelspåret, balladen “Other” (spana in videon nedan).

Album går att förbeställa redan nu och kommer att levereras i flera olika utgåvor inklusive signerade versioner och omslagsdesign av Alison själv.

Under september beger sig Alison Moyet ut på ytterligare en världsturné där hon utöver USA, Kanada, Australien, England, Irland, Norge, Danmark och Belgien även ännu en gång gästar Sverige (den här gången Berns i Stockholm) den 5 december.

“Other” släpps den 16 juni via Cooking Vinyl Records.

Tracklist

01. I Germinate
02. Lover, Go
03. The English U
04. The Rarest Birds
05. Beautiful Gun
06. Reassuring Pinches
07. April 10th
08. Other
09. Happy Giddy
10. Alive

Alison Moyet – “Love Reign Supreme”

Tags: , , , , ,


Den forne Yazoo-sångerskan Alison Moyet presenterar en video till den nya singeln “Love Reign Supreme” hämtad från det nya soloalbumet “The Minutes” som finns ute nu. Enjoy!

Alison Moyet – “When I Was Your Girl”

Tags: , , ,


Den forne Yazoo-sångerskan släpper det nya albumet “The Minutes” via Cooking Vinyl Records den 6 maj. Den första singeln “When I Was Your Girl” finns ute nu – och här är videon. Enjoy!

Alison Moyet – “Changeling”

Tags: , , , ,


Den officiella musikvideon till Alison Moyets “Changeling”, det första smakprovet från det kommande albumet “The Minutes”. Enjoy!

Minuterna tickar ner för Alison Moyet

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Under den sista tiden så har den forne Yazoo-sångerskan Alison Moyet vid flera tillfällen nämnt att hon planerar att återvända till sina elektroniska rötter.

I maj månad är det nu äntligen dags för det nya albumet “The Minutes” och redan nu erbjuds det första smakprovet “Changeling” för gratis nedladdning via den officiella hemsidan.

(Se den officiella videon nedan!)

Den kommande “The Minutes” blir den nu 51-åriga Alison Moyets åttonde studioalbum sedan debuten med “Alf” (1984) och den följer upp comebackalbumet “The Turn” från 2007.

Inspelningarna är gjorda tillsammans med den brittiske låtskrivaren och producenten Guy Sigsworth, som dels är känd som ena halvan av Frou Frou (tillsammans med Imogen Heap) och som även har arbetat med bland annat Björk, Madonna, Seal och Bomb the Bass.

Alison Moyet berättar mer

“This on account of the fact that, to be fair, I have taken my time (one), more significantly (two) I really want you to hear it and thirdly (three) apparently it’s what you do nowadays. I avoided listening to anything during the process of writing and recording this album, choosing instead to be lead by my own melodic voice, the one I now find myself with 30-years-in. Guy Sigsworth returns me to a programmer’s world and marries it with perfect musicality. I have been waiting for him. We have made an album mindless of industry mores that apply to middle-aged women and have shunned all talk of audiences, demographics and advert jazz covers. This has easily been my happiest studio experience.”

Alison Moyet bildade Yazoo tillsammans med den då avhoppade Depeche Mode-låtskrivaren Vince Clarke (som efter detta även gjort sig känd från The Assembly, Erasure och VCMG) under senhösten 1981 och slog igenom med debutsingeln “Only You” (1982) som klättrade ända upp till andraplatsen på englandslistan.

Den Essex-baserade duon släppte två album: “Upstairs At Eric’s” (1982) (som även det nådde andraplatsen på englandslistan) och “You and Me Both” (1983) samt den fristående singeln “Situation” som nådde förstaplatsen på USA’s dance-lista.

Från de två albumen släpptes (utöver den tidigare nämnda “Only You”) fyra hitsinglar: “Don’t Go” (1982), “The Other Side of Love” (1982), “Nobody’s Diary” (1983) och “Walk Away From Love” (1983) där några av dessa även släppts i nya versioner och remixer under 1999 och 2008.

“The Minutes” släpps under maj via Cooking Vinyl.

OMD – “History Of Modern”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD / Digital Download / 2xLP
Skivbolag: 100% Records
Releasedatum: Ute nu!

6.5/10

Bra, men inget nytt “Architecture and Morality”

OMD – Orchestral Manoeuvres in the Dark var tidigt ett av mina favoritband. Jag tilltalades av allt!

Soundet – som om Kraftwerk kommit från Merseyside. Namnet –  nyromantiskt, samtidigt mekaniskt.  Melodierna – “Enola Gay”, “Electricity”, “Tesla Girls” – bättre poplåtar finns inte!

Sången – Andy McCluskey är nästan en manlig Alison Moyet. Utöver det Peter Savilles fantastiska omslag!

Efter Paul Humphreys avhopp i mitten av 80-talet blev OMD Andy McCluskeys soloprojekt. Även om han åstadkom en del bra popmelodier – i retrospekt var egentligen det sista bra “Sailing on the Seven Seas” och videon till Louise Brooks-hyllningen “Pandora’s Box” – så försvann den typiska OMD-nerven sakta men säkert.

När Andy McCluskey bestämde sig för att lägga ner i mitten av 90-talet hade OMD, en gång ett av det begynnande 80-talets mest nerviga och elektriska new wave band (som gjort bejublad Martin Hannett-producerad debut på Factory Records och spelat på samma scener som Joy Division och Cabaret Voltaire) förvandlats till ett överproducerat Beatlesinfluerat vuxenrockband. Paul Humphreys lyckades visserligen släppa några hyfsade album bl.a. i samarbete med sambon, Propaganda-sångerskan Claudia Brücken, men det var trots allt en klen tröst och inget som kunde återuppväcka minnen från fornstora dagar.

Trots – eller tack vare – de allt blekare albumen OMD presterade innan splittring och uppbrott såg jag fram emot en comeback med ursprungsmedlemmarna, inklusive Malcolm Holmes och Martin Cooper, som tillkommit redan under det tidiga 80-talet. Med förväntan men också bävan! Kunde ett medelålders OMD, som i intervjuer uttalat att man nu föredrog sina tidiga låtar och musik mest, hitta samma nerv, få till samma magi som de unga art school studenter de en gång var?

“-Pop? -Fuck You, vi spelar Avant-garde” – som Andy McCluskey sägs ha reagerat på en tidig recension som framhävde dem som brittisk popmusiks framtid.

(se BBC‘s underbara dokumentär “Synth Britannia”.)

Det första jag hörde av det nya albumet var “Sister Marie Says” i någon slags demoversion. En låt som sägs vara skriven under tidigt 80-tal men inte släppt förrän nu då man ansåg den vara för lika “Enola Gay” och inte passa in i det senare 80-talets och 90-talets OMD-stil. Må så vara men om man någon gång stod i valet mellan att släppa “Enola Gay” och “Sister Marie Says” så är det uppenbart att man gjorde rätt val.

Den sistnämda är absolut ingen dålig låt men jämfört med “Enola Gay” är den väldigt tam och ganska tråkig. En liten besvikelse, tyckte jag.

För oss som fortfarande köper skivor så måste även omslaget nämnas. Det påminner till form och färg lite om den självbetitlade debuten, som ju också är orange i vissa versioner, men framförallt om deras mest hyllade album, “Architecture and Morality”. Omslaget är inte lika fantastiskt som det underbara Hopper-inspirerade “Crush” eller eleganta “Junk Culture”, men man ser ju omedelbart att det är OMD och Peter Saville Associates.

Det är snyggt!

Det finns för övrigt fler paralleller till “Architecture and Morality” än utseendet. Båda albumen inleds, liksom för övrigt även “Crush”, med en ganska otypisk, snabb och nästan rockig låt i “New Babies: New Toys”. Bägge albumen har två låtar efter varandra med i princip samma namn, kommersiellt vansinne då, kommersiellt lyckat idag?

Det handlar givetvis om titelspåren “History of Modern (part I och II)” vilka också var tidiga smakprov som höjde förväntningarna. Här fick man äntligen något som lät typiskt OMD och inte det sena 80-talets mainstream-OMD, i ärlighetens namn inte det tidigaste OMD‘s nerv heller. Men tveklöst storslagen symfonisk pretentiös synthmusik med OMD‘s klassiska mjuka harmonier som nästan bara Kraftwerk kan matcha. Huruvida idén med två låtar med samma namn efter varandra är en humoristisk blinkning till “Architecture & Moralitys” två “Joan of Arc” eller ett snuskigt sätt att försöka sälja en ny produkt på gamla meriter är jag osäker på. Andy Macluskeys Atomic Kitten-affärer talar för det senare men albumets genomgående kvalitet och bandets yttranden i intervjuer talar dock för ett ärligare uppsåt.

Nu höll jag på att glömma singeln, “If You Want It” är den tämligen intetsägande titeln, som på svenska låter som någon bortglömd Mauro Scocco eller Ratata-singel. Tyvärr är den smäktande balladen en kletig sak som fastnar i öronen och nervsystemet på samma sätt som en eurovisionsschlager, precis i stil med sista Andy-OMD-singeln “Walking on the Milky Way”. Det är körer, synthetiskt blås gissar jag och låter som Beatles eller Tears for Fears “Sowing Seeds Of Love” i dess sämsta stunder. Jag höll på att glömma den. Tyvärr kan jag inte det.

Som tur då att resten av albumet är bättre. Det är inget nytt “Architecture and Morality” men det är tack och lov betydligt bättre än allt Andy Macluskeys OMD gjorde, möjligen med undantag för “Sugar Tax” bästa moment. Men det albumet innehåller å andra sidan en nästan oförlåtligt usel cover på Kraftwerks “Neonlights”.

Som helhet är det inte riktigt så bra som jag hoppats men betydligt bättre än jag fruktat. Det innehåller för mycket kyrkokörer och ibland på fel ställen eller i fel låtar, för många lugna låtar – eller för få snabba och ingen omedelbar klassisk “hit” men det innehåller ändå en hel del bra:

“New Babies:New Toys” – Den snabba inledningen är tyvärr nästan den enda snabba låten och har någon slags fånig effekt.. Don’t get technical with me.. på Andys underbara röst vilket får mig att tänka 90-tal – annars är den riktigt bra och en bra inledning.

“RWFK” börjar som “Souvenir” och fortsätter som Andy Macluskeys Elektric Music-gästspel “Kissing the Machine”. Ja, det låter lite som Kraftwerk emellanåt). “New Holy Ground” är väldigt lugn men låter väldigt mycket “Architecture and Morality”, det är bra. “Pulse”, som låter väldigt annorlunda från nästan allt OMD tidigare gjort, jag höll på att säga R’n’B – som jag avskyr – men snarare Sugarbabes “Overload” – som jag älskar.

I övrigt är det helt OK. “Green” skulle lika gärna kunna vara Erasure. “Sometimes” och “Bondage of Fate” är lugna låtar som är bra, men drunknar bland alla andra lugna låtar. “The Future, the Past and Forever After” är inte så märkvärdig i sig men den är en av få snabba låtar och t.ex. bättre än ursprungs-OMD‘s avskedssingel “Dreaming”.

Sist ligger dock albumets höjdpunkt! “The Right Side” är nästan av samma klass som – och påminner mycket om “Europe Endless” och New Orders “Your Silent Face”. Den förtjänar en egen recension eller hyllning och är ensam värd priset för skivan. Men bättre än att läsa om den är att lyssna på den, gå och gör det nu!

// Thomas Pettersson, ElektroSkull – Synthportalen

Tracklist:

  1. New Babies: New Toys 3:51
  2. If You Want It 4:45
  3. History Of Modern (part I) 4:40
  4. History Of Modern (part II) 4:12
  5. Sometimes 3:45
  6. RFWK 3:46
  7. New Holy Ground 3:42
  8. The Future, The Past, And Forever After 4:51
  9. Sister Marie Says 4:00
  10. Pulse 3:43
  11. Green 4:16
  12. Bondage Of Fate 4:06
  13. The Right Side 8:20

Yazoo – “Reconnected” aptitretare

Tags: , , , ,


Smakprov från Yazoo‘s kommande livealbum “Reconnected Live”.

Tidigare outgiven låt dyker upp med Yazoo’s livealbum

Tags: , , , , , , ,


Yazoo är, som vi rapporterat tidigare, aktuella med livealbumet “Reconnected Live” under hösten. Materialet spelades in under bandets återförenings turné under 2008.  Nu rapporterar skivbolaget Mute Records att tidigare outgivna “Get Set”, till många fans glädje, dyker upp i samband med släppet av livealbumet. Låten erbjuds som bonus till alla som förbeställer albumet digitalt via itunes. “Get Set” spelades in under 1983 och har använts av BBC som påannonseringen för barnprogrammet “Get Set For Summer”.

OBS! Missa inte smakprov från kommande livealbumet – nu i vår videokategori!