Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Alison Lewis"

Liverapport: Zanias 20161027, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , ,


Keluar- och Linea Aspera-bekante Zoè Zanias gästade Stockholm med sitt nya soloprojekt Zanias i Klubb Döds regi på King’s Table i Stockholm den 27 oktober.

Patrik Lark (foto), Jens Atterstrand (foto) och Alexander Johansson (text) rapporterar.

 

Alexander JohanssonJens Atterstrandpatrik_lark

 

 

(English version below)

Vackert så det gör ont

Zanias blev första artist att spela på arrangören Klubb Döds senaste scen Kings Table på Sveavägen i Stockholm. Ensam på scen bjöd Zoè Zanias på ett intensivt åtta-låtarsset med material från nya EP:n “To the Core” och upphottade låtar från hennes första musikprojekt Linea Aspera.

Det var hårt, vackert och en konstupplevelse av berlinska undergroundmått trots en långt ifrån perfekt lokal där det var onödigt trångt mellan den lilla scenen och de närmaste restaurangborden. Men det var inget som Zanias lät sig beröras av. Professionellt fokuserade hon på sin inåtvändhet genom att ömsom blicka ned på synthtrumman och ömsom ut ovan publiken mot den iskalla oktoberkvällen.

Bäst var Linnea Aspera-låtarna “Malarone” och “Synapse” och Zanias-låten “Follow the Body”. Avslutande “To the Core” fungerade mycket bättre live än på skiva när Zanias gav sig ut i publiken med djuriska rop i den etno-industriellt distade atmosfären. Det var vackert så det gjorde ont eller som darkwavedrottningen Zanias sjöng i “Synapse”;

“Don’t look at me. Don’t look at me it hurts.”

Foto: Jens Atterstrand

Foto: Patrik Lark

(English version below)

A vision that hurt

Zanias became the first artist from the local promoter Klubb Död (Club Death) to play live at the new establishment Kings Table in Stockholm. Alone on stage Zoè Zanias offered an exquisite eight song set with music from the new EP “To the Core” and early works and re-arranged songs from her first band Linea Aspera.

The show was hard, beautiful and a fine art experience. Kings Table became a Berlin underground stage for an intense half hour, despite the narrow space between stage and restaurant tables. But that did not bother Zanias. She professionally focused on the music and her personal introvert song and dance, she looked down on the electronic drum and up, above the audience, and out into the dark October night.

The best songs were “Malarone” and “Synapse” from Linnea Aspera’s album with the same name and “Follow the Body” by Zanias. The final song, “To the Core”, was much stronger live than on the album with Zanias out in the audience singing and shouting into the massive ethno-industrial wall of sound that she constructed. It was very beautiful, and it hurt, or as the darkwave queen herself sung in “Synapse”;

“Don’t look at me. Don’t look at me it hurts.”

Zanias – “To the Core”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (EP) 12″, digital
Skivbolag: Noiztank
Releasedatum: 5 september 2016
Genre: Electro, cold wave, shoegaze
Bandmedlemmar: Alison Lewis (alias Zoè Zanias)
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

 

FacebookLast.fmSpotifyDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Industriell shoegaze från Zanias

Alison Lewis a k a Zoè Zanias har tillfälligt (?) dumpat Schwefelgelbs Jonas Förster eller som han kallade sig i Keluar, Sid Lamar. Ett år efter uppbrottet och sista konserten med Keluar ger hon ut en egen EP benämnd “To the Core” under artistnamnet Zanias. Vari består då Zanias kärna? Hon har tagit sig en bit från Linea Asperas synthpop men står alltjämt nära den minimalistiska electron och darkwaven som var Keluar. På egna ben går det lite lite fortare, det är lite mer dansmusik. Det är alltjämt minimalistiskt men samtidigt lite fler ljud och lite fylligare än tidigare, även om man kanske inte ska dra för stora växlar på fyra låtar från en EP.

Inledande “Follow the Body” är bästa låten med en driven depprockbasgång och flera depechiga ljud och eteriska röstpartier. “Through This Collapse” är en harmonisk röstpolyfonsk ekohistoria med snygga pedalgitarrinslag och mer shoegaze och Slowdive än traditionell synth. Ledmotivet “To the Core” är krävande konstpop med etno-inslag. Lite som Kite i “Wishfull Summer Night” men tyvärr helt renons på det som gör Kite så unikt – en tydligt markerad popådra mitt i all musikalisk kreativitet. Zanias begränsade röst gör att “To the Core” aldrig växer. Röstpolyfonin känns mer manierad än intressant även om bastrummorna, ekona på ljuden och rösterna, och den sammanlagda volymen i ljudbilden känns vital. “In Eternal Return” är utfyllnadsmaterial med likartade svagheter.

Vid det här laget vet vi att Zoè Zanias har intensitet och konstnärligt driv, inte långt från fullblodsproffs som IAMX. Nu vill vi veta – kan hon göra pop? Och lyfta sina konstprojekt till någonting större än småklubbar som Kings Table där jag planerar att stå längst fram torsdag 27 oktober när hon gästar Stockholm? Kan Zanias själv få ur sig musik i klass med den Keluar skapade? Eller t o m åstadkomma något ännu bättre?

Bästa spår: “Follow the Body” och “Through this Collapse”

6/10 BRA!

zanias

Tracklist

01. Follow the Body (04:54)
02. Through this Collapse (04:37)
03. In Eternal Return (05:05)
04. To the Core (06:55)

(English version below)

Industrial shoegaze from Zanias

Alison Lewis a k a Zoè Zanias has (temporarely?) broken with Jonas Förster from Schwefelgelb a k a Sid Lamar and we do not know what will happen to their promising electro duo Keluar. One year after their latest live show Zanias releases the EP “To the Core”. So what is Zanias’ core? She has evolved from the synth pop of Linea Aspera but continue to create the industrial electro and darkwave of Keluar. On her own, the music is a little faster, it is more dance, and although it is still minimal, there are more details, echoes and podgy sounds. (If we can jump to any conclusions from four songs on an EP?)

The start point on the new EP “Follow the Body” is the best song. A great gothrock bass and some Depeche Mode-oriented fuzzy sounds combined with some beautiful voices. Second “Through This Collapse” has a polyphony of voices and echoes and some delicate pedal guitar strains, perhaps more shoegaze than electro-industrial that reminds me of my dear “Slowdive”. Demanding “To the Core” is arty pop with folk elements. It resembles Kite’s “Wishfull Summer Night” but lack the core of pop that is essential to Kite’s music. The polyphony of voices is more mannered than intriguing although the share volume of all the sounds is vital. Zanias is a good singer, but not a great one and “To the Core” does not take wing. “In Eternal Return” shares the same weakness and is an album filler.

We know by now that Zanias has integrity, aspirations and a certain artistic intensity not far from IAMX. Now we want to know – can she make pop? Can she raise the artistic projects she has been involved with to something more important and reach a larger audience than the small clubs, as Kings Table, where I will stand in frontline this Thursday when Zanias comes to Stockholm? Will she ever do better on her own than as a part of Keluar?

Best tracks: “Follow the Body” and “Through this Collapse”

Zanias – “Follow the Body”

Tags: , , , , , , ,


 

Keluar– och Linea Aspera-bekantingen Zoé Zanias (aka Alison Lewis) presenterar videon till “Follow the Body”. Låten är hämtad från solodebut-EP:n “To the Core” som finne ute nu via Noiztank. EP:n går i skrivande stund varm på redaktionen, håll utkik efter en recension inom kort!

Keluar – “Keluar”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album/Samling) CD, Digital
Skivbolag: Desire Records
Releasedatum: Juni 2014
Genre: Electro, cold wave, minimal wave
Bandmedlemmar: Zoè Zanias, Sid Lamar
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookLast.fmSpotifyDiscogsYoutube

(English version below)

Sexig industrimusik i egensinnig electro

Efter att ha slagit samman två EP:s, “Vitreum” (2013) och “Ennoea” (2014) och adderat två bonusremixer (av Soft Riot och Distel) så återfinns nu äntligen ett komplett samlingsalbum på CD, iTunes och Spotify m.m.

Jag betraktade Keluars “Ennoea” som ett av de bästa skivsläppen 2013 och den här “fullängds”-debuten håller nästan samma klass. Albumet är ren, naken, industrielectro. Tänk er något slags kärleksbarn ur ett ménage à trois bestående av The Cure, SPK och tidiga Front 242. Fast jämfört med till exempel “Geography” så är Keluars texter överlägsna, beatsen hårdare, melodierna vackrare och sången fullständigt överlägsen Jean Luc De Meyer och Richard “R23” Jonckheeres grovhuggna diton.

kollapsbanner

“Surface” är en cure:sk “Charlotte Sometimes” för detta millenium, lite hårdare och skarpare. Zoè Zanias (aka Alison Lewis) stämma är lika naken som någonsin Robert Smiths, fast enormt, jo, det måste sägas, mycket sexigare. “Eremus”, “Vitreum” och “Rupture” är albumets svagare länkar, samtliga från “Vitrium”-EP:n. “Coralline” är stark och australienfödda Zoè använder röstens hela register, bland annat en djupare bas än i någon annan låt. På “Coralline” återfinns orientaliska klanger och industriljud liknande de på SPK:s “Oceania” från 1987. För övrigt är SPK:s 80-talshit “Metal Dance” en självklar referensutgångspunkt för flera av låtarna. “Keluar” är en djupt originell skiva med en av årets vackraste sistalåtar: Still black water, you’re a mirror/but where are you going? mässar Zoè om och om igen i bästa låten “Rivers” (innan de två bonusremixerna som inte tillför så mycket).

Efter utgången (Keluar betyder utgång i Malaysia, reds anm) lyssning konstaterar jag att Keluar redan har ett eget ljuduniversa, ni vet, ett sånt där som Kraftwerk, Cocteau Twins, Skinny Puppy, Moskwa TV och The Cure samt en handfull andra artister lyckats skapa. Något nästan oefterhärmligt och samtidigt konstnärligt oersättligt.

Bästa låtarna: “Rivers”, “Ennoea” och “Fractures”

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

Alexander Johansson recenserar Keluars minialbum "Ennoea"

01. Cleo (04:34)
02. Surface (03:20)
03. Fractures (04:19)
04. Detritus (04:09)
05. Eremus (03:46)
06. Rupture (03:15)
07. Fusion (03:41)
08. Vitreum (04:03)
09. Threads (03:43)
10. Coralline (04:55)
11. Ennoea (03:57)
12. Rivers (04:22)
13. Cleo (Soft Riot’s Waves Version) (06:13)
14. Coralline (Distel Remix) (04:44)

 

(English version below)

Sexy industrial in original electro

By putting together the two EP’s “Vitreum” and “Ennoea”, here comes a full album-compilation from Keluar. I found the “Ennoea” to be one of the best records in 2013 and the final complete album comes pretty close to the same level.

Keluar provide pure, naked, industrial electro. Imagine the love-child from the ménage à trois of The Cure, SPK and Front 242 in their early years. Compared to “Geography”, the Keluar album has better lyrics, harder beats and more beautiful melodies. The female voice of Zoè Zanias is completely superior to the grunts of male Jean-Luc De Meyer or Richard ”R23” Jonckheere.

The song “Surface” is a harder and crisper “Charlotte Sometimes” by The Cure for this millenium. Zóes voice is as naked and heartbreaking as Robert Smith’s, but it is also, this has to be said, so much sexier. This is regardless of your sexual orientation. “Eremus”, “Vitreum” and “Rupture”, from the “Vitreum”-EP, are weaker songs on the album, yet still magnificent pieces. In “Coralline”, Melbourne-born Zóe Zania’s (aka Alison Lewsis’) voice is deeper and darker and shows an impressive depth and complexity. In “Coralline” you will also find simular oriental sonorities and industrial sounds as in SPK’s “Oceania” (1987). SPK’s hit “Metal Dance” (1984), with its dance oriented industrial rhythms, is an obvious fountainhead for many songs on the album and it end sint the beautiful “Rivers” where Zòe chants Still black water, you’re a mirror/but where are you going? and it takes me out in space emotionally. to another universe.

Keluar has already created an universe of their own. You know, an unique universe of sounds, in the same manner as Kraftwerk, Cocteau Twins, Moskwa TV and The Cure, and a few other wayward artists. They have created something inimitably and artistic irreplaceable.

Best songs: “Rivers”, “Ennoea” och “Fractures”