Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Alice In Videoland"

Liverapport: Subkultfestivalen 2018, Trollhättan

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand (text & foto), Jannice Faringer (text & foto), Niklas Hurtig (text), Alexander Johansson (text) och Patrik Lark (foto) rapporterar från den tredje upplagan av Subkultfestivalen som arrangerades i Folkets Park i Trollhättan den 15-16 juni.

 

 

 

På scen: Suicide Commando, Karin Park, Noisuf-X, Dunderpatrullen, Priest, Alice in Videoland, Empathy Test, Freakangel, The Exploding Boy, NZ, Marsheaux, Outshine, Jäger 90, Pink Milk, We Are the Catalysts, The Guilt, Kill the Sleeper, Rymdkraft, Purple Nail, Hante., Normoria och Mäbe.

OBS! Fotogallerierna nedan innehåller strax under 600 konsertbilder och kan i vissa fall ta lite tid att ladda – ha tålamod!

Med minnena från premiärårets usla väderförhållanden och olyckliga krock med Way Out West, som tyvärr ledde till under omständigheterna relativt blygsamma publiksiffror, har vi nu efter förra årets succé äntligen fått uppleva Subkults tredje upplaga! Flera nödvändiga förbättringar hade införts, den viktigaste av dem alla att få till alkoholtillstånd och servering över hela området där det nya stora öltältet med tillhörande matservering (även med veganska och vegetariska inslag) av såväl hamburgare liksom Arvikafestivalens klassiska paradrätt Langos var en riktigt succé!

När det kommer till lineupen så upplever jag (Jens) den personligen kanske snäppet svagare än förra året, men det har nog egentligen bara om personligt tycke och smak att göra. Subkult skall ha en stor eloge för att redan från början och med stort mod i allra bästa “Arvikafestivalstil” vågat sig på att presentera en tämligen bred flora av musikaliska genrer och stilar på de två scenerna med inslag från såväl mörkare alternativ- och gothrock, post- och elektropunk som bitpop, synthpop, elektropop samt industrial metal, aggrotech och EBM. Detta ger en fantastiskt dynamiskt musikalisk upplevelse för den som gillar det mesta, men å andra sidan kanske också ger chansen till en angenäm vila för trötta fötter och påfyllning av vätskedepåerna i öltältet för de besökare som inte lockas av alla musikstilar.

Subkults allra starkaste “ess-i-rockärmen” är alla de sidoprojekt och event som hålls under själva festivalen med allt ifrån dansuppvisningar och konstutställningar till dansgolv med psytrance-tema och den victorianska picnicken. Festivalen är en gemytlig, vänlig och trivsam mötesplats för fans av alla dess närliggande alternativa musikstilar och subkulturer och även om man har en bra bit kvar till Arvikafestivalens status och storhet så har man under omständigheterna lyckats bra med att försöka förvalta det arvet.

Besökarantalet föll enligt uppgift tyvärr med runt 300 personer jämfört med förra året och jag håller verkligen tummarna för att man lyckas få till en fjärde upplaga för Subkult är en fortsatt riktigt proffsigt arrangerad, välskött och trevlig festival som kan hålla fanan högt och fortsatt vara en av vår inhemska svartklädda scens absoluta höjdpunkter under året!

Tyvärr är det en tuff uppgift att kunna täcka in samliga spelningar under en fullmatad festival som denna men nedan följer ett antal liverapporter från utvalda spelningar och därefter ett fotoalbum med livebilder på några av de övriga liveakterna. Vi tackar alla inblandade för ännu en fantastisk vistelse på Subkultfestivalen och håller tummarna för att vi får avnjuta ännu en upplaga nästa sommar! (Jens Atterstrand och Jannice Faringer)

Fredag

Kill the Sleeper

Kettils Sundbergs aggrotech-projekt Kill the Sleeper höll igång publiken framför Stella-scenen i ett grymt tempo, trots den tidiga eftermiddagen. Kill the Sleeper har albumet Rebirth från 2014 i ryggen men släppte även EP:n V vid årsskiftet. Kanske den skrikigaste spelning jag varit på, vilken skulle kunna mäta sig med självaste Psyclon Nine. Kettil kan verkligen kombinera aggressiv sång med en mjuk och publikvänlig framtoning som även passar de allra yngsta besökarna. Men har man självaste Johan Van Roy (Suicide Commando) i publikhavet så måste man ju visa att man kan överrösta även den som var först. (Niklas Hurtig)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Jannice Faringer (Svartpunkt)

The Guilt

Göteborgsbaserade electropunkten The Guilt levererade för mig en av festivalens allra mest positiva överraskningar i en välljudande mix från den lilla scenen. Jag har tyvärr lyckats missa denna energiska och fartfyllda duos spelningar tidigare och är med detta sagt ytterst tacksam över att jag fick avnjuta deras tempostarka och medryckande punkinfluerade electro den här gången. Sångerskan Emma Wahlgren levererade också en av festivalens mest inlevelsefulla insatser från både scenkant och toppen av högtalare (!). Jag kommer definitivt ha mer koll på The Guilt i fortsättningen! (Jens Atterstrand)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

 

 

Freakangel

Jag kan villigt erkänna att de estländska industrirockarna Freakangels senare albumsläpp har passerat mig ganska obemärkt förbi. Men i det gassande solskenet på eftermiddagen så pulvriserade de det mesta av motståndet från den stora scenen med en välljudande, högoktanig och helgjuten liveinsats. Electropuristerna må fnysa åt distade gitarriffen hur mycket de vill – jag kan härmed bekräfta att jag definitivt kommer plocka upp även bandets senare albumsläpp till en mer frekvent rotationsplats i mitt personliga musikflöde. Gitarrer och tjocka syntharrangemang samsades stiligt tillsammans med både snygga ridåer av rök och svartsotig camouflagesminkning. (Jens Atterstrand)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Jannice Faringer (Svartpunkt)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Hante.

Franska Hante. – eller Hélène De Thoury som hon också heter – är mer känd som ena halvan av cold-/darkwave-duon Minuit Machine. I hennes soloprojekt är fokus mer på melankoliska långsamma, men ack så vackra melodier. Det återspeglas också på scen där man får exakt det man fick på skiva. Hårda beats och vibrerande synthar tillsammans med Hélènes lugna, varma röst i ett nedsläckt och nära liveframträdande. Inget man röjer till men Hantes. nedstämda Darkwave skiner av ett perfekt mörker denna vackra junikväll. (Niklas Hurtig)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Jannice Faringer (Svartpunkt)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Alice in Videoland

Electroclashakten Alice in Videoland har likt ett gott vin åldrats ytterst väl. Det konstaterar jag väldigt snabbt när den svenska kvartetten, som frontas av den karismatiske och utrycksfulla sångerskan Toril Lindqvist, visar upp stor rutin i ett genomproffsigt framförande när de breder ut sina vingar och blixtsnabbt inbjuder till allsång från den stora scenen. Hur mår Alice in Videoland anno 2018? Alldeles förträffligt skulle jag vilja påstå. (Jens Atterstrand)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

 

 

Foto: Jannice Faringer (Svartpunkt)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Marsheaux

Alldeles efter Hante. ställer sig en annan kvinnofrontad akt på Stella-scenen i form av grekiska synthpopparna med det fransklingande namnet Marsheaux. Det är något högre tempo och lite lekfullare men minst lika vackra melodier som ackompanjeras av Marianthis och Sophias fagra röster till melankoliska synthslingor. Det är något mer aktiviteter på scen men ändock en relativt statisk, men väl framförd spelning. (Niklas Hurtig)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Suicide Commando

Mr. Aggrotech himself, Johan Van Roy, var huvudnumret på fredagskvällen och studsade runt på scen och skrek med hela festivalens mest distade mikrofon och fick med sig publiken på varenda ton. Övriga musiker på scen lyfte spelningen till en högre nivå än vad någon soloartist kan mäkta med. Låtskatten från Suicide Commando är så enorm att det är nästintill omöjligt för fans att få just sin favoritlåt, men det är ju ett angenämt problem som många av de äldre akterna brottas med. Antalet band som influerats starkt av Johans 30-åriga karriär ska nog inte underskattas och det fanns säkerligen en handfull på Subkultfestivalen som kanske inte hade funnits om inte Suicide Commando hade gjort det de gör. (Niklas Hurtig)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Jannice Faringer (Svartpunkt)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Noisuf-X

En av scenens tyngsta namn när det kommer till hård och dansant rhythmic noise är tysken Jan L. och X-Fusion-bekantingens sidoprojekt Noisuf-X som avslutade kvällen på Stella-scenen och för en stund snabbt förvandlade lokalen till en svettig källarklubb någonstans i Östeuropa. Högoktanigt och hårt rytmiskt i stundtals nästan förhäxat tempo gör att en nominering för festivalens bästa röj tveklöst går raka vägen till Noisuf-X. (Jens Atterstrand)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Lördag

Jäger 90

Svenska publikfavoriterna Jäger 90 bjöd festivalens bodyfantaster på en familjär tillställning på Stella-scenen redan tidigt på eftermiddagen. Midsommarstången var givetvis på plats när den tokroliga tyska EBM-duon framförde sin, som vår tidigare skribent Carolina Lindahl kanske hade uttryckt det – trallvänliga kött och potatis-EBM på modersmålet. Allsången var lika given som den lilla moshpiten framför scenen, från vilken det också – till säkerhetsvakternas stora förtret – även bjöds på burköl till delar av publikhavet. Jag måste erkänna att Jäger 90s musik inte går frekvent i undertecknads högtalare eller hörlurar men live förmedlar de mycket hjärta och stor spelglädje ackompanjerat av en stor dos bjuda-på-sig-själva-mentalitet och förfeststämning som lätt smittar av sig. (Jens Atterstrand)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Jannice Faringer (Svartpunkt)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Lucifer’s Aid

På lördagen laddade Calle Nilson a.k.a. Lucifer’s Aid den tidiga kvällen med 45 minuter svart energi på den lilla scenen Stella. En trekvart som fylldes av hans resliga skepnad som av och an pendlande genom mörker och rök på scenen, medan han med sitt karaktäristiska growlande framförde sina låtar. Tre kvartar där allt liksom bara stämmer. Uttryck, ljud, ljus och låtval. Calle går med sitt projekt Lucifer’s Aid från klarhet till klarhet och seglar in bland toppkandidaterna av de bästa framträdandena under Subkultfestivalen. (Jannice Faringer)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Jannice Faringer (Svartpunkt)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

NZ

Österrikiska EBM-duon NZ har på senare år trappat ner på sina liveframföranden och genomför numera bara en knapp handfull spelningar per år. Detta verkar göra att deras vilja att leverera varje gång de står på scenen extra stark och inget undantag gällde den här eftermiddagen inne från Stella-scenen. NZ har ju aldrig hymlat med sina uppenbara Nitzer Ebb-influenser vare sig när det kommer till deras musik eller skivomslagsdesig vilket blev extra tydligt även när det kom till ljussättningen och grafiken som bandets vana trogen gick i färgerna rött, svart och vitt. Bandets diskografi är sammanhanget ganska kort, vilket gör det lättare för publiken som snabbt hängde på när duon med stor fingertoppskänsla proffsigt levererade sina träffsäkra bodyhits. (Jens Atterstrand)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Jannice Faringer (Svartpunkt)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Empathy Test

Brittiska synthpopundret Empathy Test har utvecklats på scen och var tajtare och mer publikfriande på Subkultfestivalens stora scen än de var på den stora scenen på Amphi i fjol. Isaac Howlett hoppar upp på högtalare och poserar större och yvigare. Det är en bra bit kvar till en megaentertainer som Brett Anderson i Suede men Howlett är både porträttlik och på väg ditåt. Vissa låtar är omarrangerade i förhållande till skivorna med bättre driv i bas och trummor. Bredvid mig i publiken står ett vackert par från Hamburg som kört upp till Trollhättan under lördagen och njuter av suverän sång, duggregn och synthvemod i midtempo. (Alexander Johansson)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Jannice Faringer (Svartpunkt)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Karin Park

Karin Park intog stora scenen som en långsmal valkyria med en tyngd i basen som måste ha skrämt fisken i Götaälven. Park var festivalens enda artist med ursnygg scen, coolt designade lampor och ett superprofessionellt scenframträdande. Med håret i en hård knut framförde hon sin lika hårda som konstnärliga electronica parad med magnifika vokalinsatser. Det var som att se Björk på Arvikafestivalen, fast med lite anonymare låtmaterial. (Alexander Johansson)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Priest

Den för vanan trogen maskerade och “anonyma” svenska trion Priest avslutade, omgivna av ett tätt lager av rök, lördagskvällen på Stella-scenen. Priest gjorde ett professionellt och stiligt intryck live när de framförde väl utvalda spår från debutalbumet och med Ghost-bekanta rutinerade medlemmar på scenen och starkt låtmaterial som ständigt bjöd upp till allsång så var det svårt att misslyckas. Trots att jag stundtals tyckte att arrangemangen påminde väl mycket om studiomaterialet så går konserten definitivt till historien som ett av de absolut snyggaste vid årets festival. (Jens Atterstrand)

Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

Foto: Jannice Faringer (Svartpunkt)

Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Fotogallerier (övriga)

The Exploding Boy – Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto)

 

 

The Exploding Boy – Foto: Patrik Lark (Darklark)

Normoria – Foto: Patrik Lark (Darklark)

 

 

Övriga akter – Foto: Jens Atterstrand (Elektrophoto) och Patrik Lark (Darklark)

 

 

Intervju: Inför Subkultfestivalen (Mirre Sennehed)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Den tredje upplagan av Subkultfestivalen, som arrangeras i samarbete mellan Subvox och Arrangörer utan hinder, går av stapeln i Folkets Park i Trollhättan den 15-16 juni.

På scen i år bland andra: Suicide Commando, Karin Park, Noisuf-X, NZ, Empathy Test, Alice in Videoland, The Exploding Boy, Marsheaux, Lucifer’s Aid, Freakangel, Jäger 90, Hante. och Kill the Sleeper.

Jens Atterstrand fick en pratstund med festivalgeneralen Mirre Sennehed.

(Foto: Patrik “Darklark” Lark)

Hej Mirre! Snart är det äntligen dags för Subkultfestivalen igen! Vad har du att berätta inför den tredje upplagan?

– Hej Jens! Oj, det finns så mycket att berätta! I år har vi alkoholtillstånd över hela området, vi har fyllt upp den stora astfaltsytan framför Aura med öltält och en massa uppträdanden och spex, vi har tagit in mer elektroniska genrer samt byggt ut dansbanan (där ölområdet var andra åren) till Helgonscenen egna dansgolv. Vi har gjort otroligt många förbättringar på festivalområdet men även campingen. Dessutom har vi ingått ett viktigt samarbete med konstföreningen Avgrunden och vi kommer kunna se mer konst på festivalen i år, vilket vi tycker är fantastiskt kul!

Utöver den breda och imponerande lineupen – vilka nyheter kan besökarna förvänta sig i övrigt? Några speciella sidoevent och happenings?

– Liksom tidigare år så kommer det arrangeras en Viktoriansk picknick i nära anslutning till festivalen och även den gothiska orgelkonsertern i Svenska kyrkan som varit ett uppskattat programinslag. Men man kommer även kunna gå på venissage då konstföreningen Avgrunden arrangerar detta på Folkets Hus under fredagen. Och på området kommer det vara live-kroppskonst, burlesqueshower och eldframträdanden och massor med spex. Ett helt klart mycket mer fullproppat program i år. Har man VIP-biljett kommer tv-spelshörna, artist-signering och andra roliga saker ingå i upplevelsen på festivalen.

Varför bör alla som gillar synth och annan relaterad alternativ musik besöka Subkultfestivalen?

– Om man saknar Arvikafestivalen och vill ha en utomhusfestival med camping (även om man nödvändigtvis inte bor där hehe) och där olika kulturinslag och musikgenrer möts och bygger broar, så ska man komma på Subkult. Jag själv saknade en mötesplats där inte endast 1 genre spelades, då jag gillar allt från metal, synth till psytrance. Och har man ett kompisgäng med olika musiksmak inom olika subkulturella genrer så är ju Subkult något man borde stötta.

Vad är de viktigaste lärdomarna som ni har tagit med er från de första två åren?

– Vi har lärt oss oändligt mycket! Bland annat att det är svårare än vi trott att locka folk till en småstad i nära anslutning till en storstad. Folk köper inte grisen i säcken samt att folk är inte lika benägna att jobba ideellt som förr i tiden. När Arvika och Hultsfred byggdes upp så skedde det på många eldsjälars driv och engagemang och sponsring. Och sedan har ju ingen i historien levererat den lineupen och den kvalitéten som vi gjort första åren – så det är svårt att veta hur saker och ting går innan man gjort det. Och att utomhusfestival är dyrt – väldigt dyrt – att arrangera. Men vi har också lärt oss hur viktigt en sådan här mötesplats faktiskt är för att uppmuntra och stötta den alternativa scenen att utvecklas och leva vidare.

Vad är dina starkaste minnen från de första två upplagorna och vad ser du själv mest fram emot i år?

– Första året var det ju oturligt att vi tvingades byta datum och krockade med Way Out West, samt att himlen kände för att öppna sig med en ny syndaflod. Men jag minns att alla som besökte vår festival var så optimistiska och hade superkul och var peppande hur som, så det kändes kul. Allt fungerade bra och man kan ju inte rå för vädret. För andra året så var ju festivalen inte längre en “gris i en säck” så bilder och videos från festivalen visade vilket grymt event folk kunde förvänta sig vid ett besök. Och det kändes så himla kul att se kända musiktidningar såsom GAFFA och HYMN skriva positiva saker om festivalen samt att självaste Fredrik Strage lovordade festivalen i Dagens Nyheter. Sånt minns man med glädje och allt hårt jobb blir värt det. Och sen solen! Det fina vädret var väldigt viktigt för andra året så vi fick till den där äkta festivalkänslan!

Mer information och biljetter till festivalen hittar du på www.subkultfestivalen.se. Elektroskull kommer vår van trogen givetvis vara väl representerade på festivalen, hoppas vi ses i Trollhättan i juni!

Liverapport från 2016
Liverapport från 2017

Liverapport: Alice in Videoland (+Machinista, The Great Waste of Time) 20151029, Stockholm (foto)

Tags: , , , , , ,


Alice in Videoland fick uppbackning av Machinista och The Great Waste of Time på Göta Källare i Stockholm den 29 oktober.

Jens Atterstrand levererar ett fotogalleri från kvällen.

Jens Atterstrand

 

 

Alice in Videoland – “Stand”

Tags: , , ,


 

Alice in Videoland presenterar videon till den nya singeln “Stand” som finne ute nu via Diket Records. Låten är det andra smakprovet från det kommande albumet “Forever” som släpps senare i år. Den svenska electropunk-akten var senaste albumaktuella med “A Million Thoughts and They’re All About You” som släpptes 2011.

Alive in Videoland – “Let Go”

Tags: , , , , ,


 

Precis som vi har rapporterat tidigare så är svenska Alice in Videoland åter aktuella med nytt material. Här är videon till den nya singeln “Let Go” som finns ute nu. Bandet inleder den kommande turnén på Peace and Love på torsdag. Mer läsning här.

Alice in Videoland återvänder med nytt material

Tags: , , , , , , , ,


Efter ett fyra år långt uppehåll återförenas electropunk-bandet Alice in Videoland.

Bandet, som redan fått kultstatus med sin skruvade blandning av electro, punk, pop och synth, anses också vara pionjärer inom svensk modern electro. I maj släpps första singeln från kommande albumet hos Diket Records.

Toril Lindqvist berättar mer

“Efter fyra album och åtta års flitigt turnerande kände vi alla i bandet att vi började glömma bort att ha roligt tillsammans, gnistan försvann och vi beslutade oss för att ta en paus och göra annat. Nu är spelglädjen tillbaka igen.”

I början av 2014 började Toril Lindqvist och Anders Alexander skriva tillsammans igen, utan stress och med målet att bara ha roligt tillsammans. Första singeln “Let Go” släpps i maj och senare i år kommer albumet “Forever”.

“Det som började som lite lattjande blev ett helt album, starkare och med mer hjärta än det tidigare materialet men fortfarande väldigt mycket av det unika Alice in Videoland-soundet.”

Alice in Videoland, som består av Toril Lindqvist (sång), Anders Alexander (trummor, synth, gitarr), Johan Dahlbom (bas, synth) och Martin Kenzo (gitarr, synth), grundades 2003 och har under åren släppt fyra album, senast A Million Thoughts and They’re All About You (2011).

Bandets skivor har släpptsi USA, Kanada och Europa och åtta års turnerande och över 400 gig har resulterat i fanclubs från Moskva till Los Angeles, miljontals youtube-visningar, fullsatta spelningar i Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Tyskland, Österrike, England med mera. Bandet peakade när Merceds Benz använde sig av låten “Something New” i deras reklamfilm och den snurrade på TV och biografer runt om i Europa

Alice in Videoland spelade också flitigt här hemma i Sverige och var något av ett husband på Arvika-festivalen där bandet delade största scenen med band som Depeche Mode, Kent och Kraftwerk.

Sedan uppehållet 2011 har bandmedlemmarna arbetat på andra håll: Anders Alexander med soloprojektet Slangbella som släppt två album, Johan Dahlbom började spela med Malmöbaserade Modern Love, Martin Kenzo fick barn och arbetade samtidigt med egen musik och Toril Lindqvist, som under några år bott i Österrike, började skriva låtar till sitt sidoprojektet Varja.

 

Machinista – “Xenoglossy”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Juggernaut Music Group
Releasedatum: 20 maj 2014 (Digital), Juni 2014 (CD)
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Richard Flow, John Lindqwister
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudBandcamp

(English version below)

Medryckande och melankoliskt från erfaren duo

Med rötterna i en rad olika musikprojekt på varsitt håll så slog den forne Vision Talk-sångaren Richard Flow, som även varit inblandad i Strangel och Haze For Sale, och den forne Basswood Dollies-sångaren och Cat Rapes Dog-medlemmen John Lindqwister sig samman under bandnamnet Machinista för drygt två år sedan.

Efter ett antal smakprov och några spelningar runtom i landet under 2013 så skrev de sent förra året på för Nick Quarms nybildade och hårdsatsande skivbolagsetikett Juggernaut Music Group. Den första EP:n “Arizona Lights” släpptes i våras och efter ett par smärre förseningar så har man nu levererat den fysiska utgåvan av debutalbumet “Xenoglossy”.

Ovanpå medryckande, kantiga, minimala och analogbastyngda arrangemang så levererar Machinista elva synthpoplåtar i den mer melankoliska mallen som ljudmässigt påminner en del om Vision Talks avslutande och sista album “Distances” (2011) om än med i ett genomgående något mörkare tonfall.

John Lindqwisters känslosamma sångstil, med det originella, klagande och melankoliska tonfallet – som skulle kunna placeras någonstans mitt i mellan Marian Gold (Alphaville) och Robert Smith (The Cure) – är genomgående väldigt stark och toppas med många snygga körpålägg när han avhandlar de välskrivna låttexterna som bearbetar en rad nutida existensiella frågor och ämnen både på större och universella liksom mer privata och personliga plan.

Machinistas styrkor ligger i de simpla men ack så geniala melodierna och även om kvaliteten på låtmaterialet dippar något på några enstaka håll, så är det genomgående starkt med ett antal snygga och refrängstarka spår som “Arizona Lights”“Molecules and Carbon”“Salvation”“Pushing the Angels Astray” och “Love and Hate Song” liksom den annorlunda och väldigt riviga avstickaren “Wasted” (med gästspel av Alice in Videoland-sångerskan Toril Lindquist), balladen “Summersault”, den avslutande “The Blues and the Reds” och den väl genomförda David Bowie-covern “Heroes”.

Richard Flow och John Lindqwister är inga duvungar och det hörs tydligt på “Xenoglossy”. Albumet är väldigt starkt och ger bandet alla förutsättningar man kan önska för att kunna göra stor succé inför svartklädda publikhav både på imhemska och internationella vatten.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

Machinista introduceras på tiospårs-EP

01. Take Comfort in Being Sad (04:32)
02. Arizona Lights (04:22)
03. Molecules and Carbon (03:52)
04. Salvation (04:06)
05. Summersault (05:22)
06. Pushing the Angels Astray (04:33)
07. Wasted (feat. Toril Lindqvist) (03:40)
08. Love and Hate Song (03:56)
09. Crash (04:16)
10. The Blues and the Reds (05:01)
11. Heroes (David Bowie Cover) (05:33)

 

Catchy and melancholic from experienced duo

With roots in a variety of musical projects each apart in different places the former Vision Talk singer Richard Flow, who’s also been involved in Strangel and Haze For Sale, and the former Basswood Dollies singer and Cat Rapes Dog member John Lindqwister joined up together as Machinista for a little more than two years ago.

After releasing a number of samples and giving a few gigs around the country in 2013 they signed up with Nick Quarm‘s newly formed and positively offensive label Juggernaut Music Group. The first EP “Arizona Lights” was released this spring and after a few minor delays they’ve now delivered the physical release of their debut album “Xenoglossy”.

On top of catchy, angular, minimal and analogue-actavebass-heavy arrangements Machinista delivers eleven synthpop songs in the more melancholy template that is sonically reminiscent of Vision Talks final album “Distances” (2011), albeit with a consistently slightly darker tone.

John Lindqwister‘s emotional vocal style, with the original, plaintive and melancholy tone – that could be placed somewhere in between Marian Gold (Alphaville) and Robert Smith (The Cure) – is consistently very strong and topped with many stylish choirs when he delivers the well-written lyrics that processes a series of contemporary existential issues and topics at both major and universal as well as more private and personal levels.

Machinista‘s strengths lies in the simple but oh so ingenious melodies and although the quality of the song material dips slightly in a few places it’s consistently strong with a number of stylish and chorus strong tracks like “Arizona Lights”, “Molecules and Carbon”, “Salvation”, “Pushing the Angels Astray” and “Love and Hate Song” as well as the different and very raw detour “Wasted” (with guest appearance by Alice in Videoland singer Toril Lindquist), the ballad “Summersault”, the concluding “The Blues and the Reds” and the well executed cover version of David Bowie’s “Heroes”.

Richard Flow and John Lindqwister are no spring chicken and it’s heard clearly on “Xenoglossy”. The album is very strong and gives the band every chance you could wish for to make great success in front of black dressed seas of fans both on domestic and international waters.

Machinista introduceras på tiospårs-EP

Tags: , , , , , , , , ,


Efter många turer och hårt slit i studion den senaste tiden så är det nu äntligen dags för svenska Machinista, som består av Vision Talk och Haze For Sale-bekantingen Richard Flow tillsammans med den forne Cat Rapes Dog och Basswood Dollies-medlemmen John Lindqwister, att göra officiell debut med tiospårs-EP:n “Arizona Lights” via Nick Quarms nystartade label Juggernaut Services.

Utöver titelspåret och de tre extraspåren “Salvation”, Pushing the Angels Astray” och “Wasted” (med gästspel av Alice in Wonderland-sångerskan Toril Lindqvist) inkluderas även en akustisk version och remixer från Not LarsIIOIOIOII och Tactical Module.

Förutom den digitala utgåvan, som via bandcamp (nedan) kan fås i valfri kvalitet i allehanda format så släpps EP:n även i en begränsad CD-utgåva i digipak.

“Arizona Lights” släpps den 7 mars via Juggernaut Services.

Tracklist

machinista_arizona_lights

01. Arizona Lights
02. Wasted (EP-version)
03. Salvation
04. Pushing the Angels Astray
05. Pushing the Angels Astray (Acoustic version)
06. Salvation (FutureFrenetic Remix)
07. Salvation (Not Lars)
08. Pushing the Angels Astray (IIOIOIOII Remix)
09. Salvation (Tactical Module Remix)
10. Salvation (2PM Remix by United and Identified)

 

Machinista – “Wasted” (feat. Toril Lindqvist)

Tags: , , , , ,


Machinista med John Lindqwister (från Basswood Dollies och Cat Rapes Dog) och Richard Flow (från Vision Talk och Haze For Sale) presenterar nya spåret “Wasted” med gästspel av Alice in Videoland-sångerskan Toril Lindqvist. Enjoy!

50/50 fortfarande målet för Arvikafestivalen

Tags: , , , ,


Arvikafestivalen fortsätter sin 50/50-satsning i strävan mot ett helt jämställt artistprogram. När festivalen på internationella kvinnodagen följer upp sin målsättning är könsfördelningen bland de hittills släppta banden 30/70, jämfört med 20/80 förra året.

– Vi gör framsteg men har ännu inte nått vårt mål, säger Viktoria Lindén, huvudansvarig på Arvikafestivalen. Vi måste fortsätta arbeta för att boka bra artister i ett jämställt program.

Strax före Arvikafestivalens start 2010 konstaterade festivalledningen att könsfördelningen på deras scener var långt ifrån vad de tyckte var acceptabelt, med 20 % kvinnor och 80 % män. För att få bukt med problemet satte de upp målet att 2011 boka ett helt jämställt program. När den nya festivalledningen på internationella kvinnodagen gör en avstämning konstateras att fördelningen hittills ligger på 30/70.

– Vi gör framsteg men har ännu inte nått vårt mål, säger Viktoria Lindén, huvudansvarig på Arvikafestivalen. Vi måste fortsätta arbeta för att boka bra artister i ett jämställt program.

Festivalen uppger att de vill boka fler kvinnliga artister, men inte för att de är kvinnor utan för att bryta invanda mönster i en mansdominerad bransch. I bokningsarbetet håller festivalen räkningen på hur många manliga respektive kvinnliga artister som frontar programmet, men vilket program det i slutändan blir beror även på artisterna: om de är lediga och vill spela för det bud som festivalen lägger.

– Vi vill nå 50/50 för att vara med och bidra till ett mer jämställt och rättvist samhälle. Det handlar inte om att välja bort män, det handlar om att välja till kvinnor. 50/50 är fullt möjligt utan att tumma på kvaliteten.

Programmet är inte helt färdigbokat ännu och festivalen hoppas landa närmare 50/50 innan årets festival, men fortsätter arbeta med en långsiktig målsättning på ett helt jämställt program.

Dagen till ära släpper Arvikafestivalen 3 band, alla med kvinnliga bandmedlemmar:

  • Men [us]*, amerikanare i elektropunk-genren med Le Tigre’s JD Samson som gör en exklusiv spelning på Arvikafestivalen i sommar
  • Alice in Videoland, electrosynthpop-bandet som besökt Arvikafestivalen flera gånger tidigare
  • Those Dancing Days, indiepopkvintetten som nyss släppt uppföljaren till sitt succéalbum från 2008