Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Albert Martinez"

Neuropa – “Resistor”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 1 april 2014
Genre: Synthpop, Electropop, New wave
Bandmedlemmar: Jason Last, Albert Martinez
Land: Australien
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationBandcamp

(English version below)

Brittisk-influerad synthpop från down-under

Neuropa, som senast gav oss “Plastique People” för fyra år sedan (2010) är nu tillbaka med en ny fullängdare.

“Resistor” blir den sjunde i raden (sedan debuten med “New Faith” som släpptes 1997) från den här Australiensiska duon med Jason Last och Albert Martinez och nu fortsätter de sin vandring på vad som vid det här laget nog bör betraktas som välbekant mark.

Albumet ger oss tio nya spår med den rappa, medryckande, framtunga, åttiotalsdoftande och ytterst brittiskt inspirerade ljudbilden som man har levererat på tidigare album. Det är punkigt, kaxigt, lite småskitigt och minimalt arrangerat och soundet skickar ljuva kårar längs ryggraden samtidigt som de för tankarna till tidigt material från band som Fad GadgetTelex och Duran Duran.

De analoga oktavbasarna kryddas på vissa spår upp av härligt “waveiga” gitarriff, elbas, akustiska trumljud och de rappa refrängerna sitter verkligen som en smäck ovanpå de delikat simpla retrodoftande synthslingorna. Men samtidigt som man känner igen sig en hel del från bandets tidigare material så har Neuropa också tuffat till sig jämfört med när det senast begav sig senast.

“Resistor” river och sliter, i alla fall stundtals, så det står härliga till och även om det efter ett tag kan bli lite för mycket av det goda så är den genomgående stark och platsar definitivt in bland de allra bästa man har levererat så här långt. Plocka bara fram basgången och trumprogrammeringen på andraspåret “Midnight Sun” eller de smått beroendeframkallande “Deutschevision” och “Cold War” och jag ler med hela kroppen. Lägg därtill den skruvade och blipbloppiga “Divine Device”, eller sätt “One Foot in the Grave” på repeat och berätta för mig att det är 1984 igen. Jag lovar att jag kommer tro dig helhjärtat.

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

01. Americana (03:54)
02. Midnight Sun (05:20)
03. The End (04:06)
04. If I Want (04:46)
05. Pain (04:44)
06. Confession (05:15)
07. Deutschevision (03:53)
08. Only Human (04:43)
09. Divine Device (04:44)
10. One Foot in the Grave (04:19)
11. Coldwar (Sensor Mix) (04:42)
12. Midnight Sun (Citizen Clone Remix) (05:07)
13. Deutschevision(Extended Mix) (05:21)
14. If I Want (Darkopolis Mix) (05:40)

 

Brittish-influenced synthpop from down-under.

 Neuropa, who last time around gave us “Plastic People” four years ago (2010) are now back with a new full length album.

“Resistor” becomes the seventh in line (since the debute with “New Faith” that was released in 1997) from this Australian duo with Jason Last and Albert Martinez who now countinues their walkabout on what by now probably should be considered to be quite common ground.

The album gives us ten new tracks with the cracking, catchy, front-heavy, eighties fragrant and outmost brittish inspired sound that they’ve delivered on past albums. It’s punky, cocky, dirty and minimally arranged and the sound sends lovely shivers down the spine while it’s reminiscent to early outputs from bands like Fad Gadget, Telex and Duran Duran.

The analogue octave-basslines are on some tracks spiced up with “wavey” guitarriffs, bassguitar, acoustic drumsamples and the cracking choruses fits like a glove on top of the delicate but simple retrostyle lead synths. But aswell as there are alot to recognize from the band’s earlier outputs Neuropa sure have toughened things up a bit compared to the last time around.

“Resistor” tears and rips, atleast momentarily, a good deal. And even though you sometimes do get too much of the goods, it is all through strong and sure deserves a spot among the better ones they’ve delivered this far. Just pick out the bassline and the drumprogramming on “Midnight Sun” or the quite addictive “Deutsche Vision” and “Cold War” and I smile all over. Add to that the twisted and blippy “Divine Device” or put “One Foot in the Grave” on repeat and tell me that it’s 1984 all over again. I promise that I will believe you with all my heart.