Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Æmɨt"

Æmɨt – “Devourer”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (EP) Digital, vinyl
Skivbolag: Fleisch Records
Releasedatum: 6 maj 2019
Genre: Techno, industrial
Bandmedlemmar: Jonas Fredriksson, Jimmy Svensson, Erik Söderberg
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

En otrohetsaffär som leder till en lysande korsbefruktning

Rytmisk elektronisk och övervägande instrumental musik i allmänhet och i synnerhet den som både av brist på andra termer och ibland av ren lathet ofta samlas under den otydliga paraplytermen “techno” är en nyskapande musikscen i ständig rörelse mot okända mål. Nya stilar skapas hela tiden av nyfikna musiker som för varje år som går ständigt anammar influenser ifrån en allt bredare flora av musik.

Under senare tid har jag kommit på mig själv med att spendera alltmer tid med att utforska just den här, till synes nästintill oändliga, sfären av musikstilar. Monotona basgångar och minimalistiska trumloopar har ju alltid haft en underlig, men effektivt lugnande, effekt på mig och jag vill härmed slå ett slag för att denna fungerar ypperligt i en lång rad sammanhang, även långt utanför de mörka klubbarnas dansgolv. Faktum är ju också att utbytet av influenser mellan musikskapare inom EBM, industri och de som i sin tur är fokuserade på att producera olika former av techno också har pågått länge liksom den svartklädda publikens otrohetsaffär med densamma.

Stockholmsbaserade konstellationen Æmɨt är ett samarbetsprojekt mellan ALVAR-medlemmarna Jonas Fredriksson och Jimmy Svensson (även känd från bland annat Nuclear Sludge, Bleed Out och Yabibo Hazurfa) samt Erik Söderberg som är mest känd från monikers som Dissociō Modus Trāns och Kinder Aus Asbest.

Æmɨts debut-EP Devourer är ett lysande exempel på hur intressant och spännande det kan bli när man fantasi- och lekfullt korsbefruktar technorytmer och EBM-basgångar med mörka electro-industriella ljudpålägg och effekter. Deras sound är ljuvligt mörkt och kusligt, men samtidigt dansant och medryckande. Titelspåret “Devourer” är min personliga favorit men alla spåren innehåller i sig mycket att upptäcka. Medlemmarnas mörka och mystiska röstinslag får mig förresten att tänka på en av mina favoritakter i sammanhanget, den kanadensiska duon ORPHX som jag har följt ända sedan nittiotalet.

Æmɨt bygger upp för att sedan delvis nedmontera lager på lager av med stor finess för att växelvis och med stor precision sedan lyfta fram alla de olika intressanta detaljerna i ljudbilden. EP-formatet passar den här typen av musik perfekt och fyra låtar med en genomsnittlig speltid på kring 5 minuter är alldeles lagom för att hålla intresset uppe. Spåren kräver koncentrerad lyssning för att komma till sin fulla rätt och allra helst avnjuter jag Devourer i ett par hörlurar eller en stereoanläggning av god kvalitet, som verkligen klarar av att plocka fram alla de intressanta detaljerna.

Devourer är ett lekfullt och spännande inslag från tre ytterst begåvade gentlemen, som verkar vara tämligen orädda när det kommer till att ta nya vägar med sitt musikskapande. Æmɨt gästade nyligen den superheta Stockholmsklubben Dark Park och i augusti återfinns de på Kalabalik på Tyrolen vilket det fjärde och avslutande spåret på den här EP:n påminner om.

Vad beträffar Jonas Fredriksson och Jimmy Svensson så skriker mitt dåliga samvete också om att jag inte får glömma bort att påminna om ALVARs senaste, delikat mörka och fullständigt helgjutna fullängdare I Sew a Blanket of All the Broken Clouds, som vi mitt i höststressen tyvärr inte hann med att recensera förra året, liksom samlingsskivan Det är grymt i norr som släpptes av Electronic Emergencies förra året!

Tracklist

01. Devourer (05:17)
02. Error (04:20)
03. Hunter (04:30)
04. Kalabalik (07:22)

(English version below)

 

Infidelity leads to successfull cross-fertilization

Rhythmic, electronic and predominantly instrumental music in general, and in particular that which, both with lack of other terms and sometimes of sheer laziness, is often gathered under the ambiguous umbrella term “techno” is an innovative music scene in constant movement towards unknown goals. New styles are created all the time by curious musicians who, every year that goes by, constantly adopt influences from an ever-expanding flora of music.

Recently, I have come to myself spending more and more time exploring this particular, seemingly endless, sphere of music styles. Monotonous bass aisles and minimalist drum loops have always had a strange, but effectively soothing, effect on me and I would hereby like to state the fact that this kind of music works excellently in a wide range of contexts, even far beyond the dancefloors of the dark clubs. In fact, the exchange of influences between music creators within EBM, industrial and those who in turn are focused on producing various forms of “techno” has also been going on for a long time, as has the black-clad audience’s infidelity deal with the same.

The Stockholm-based constellation Æmɨt is a collaboration project between ALVAR members Jonas Fredriksson and Jimmy Svensson (also known from Nuclear Sludge, Bleed Out and Yabibo Hazurfa, among others) and Erik Söderberg, who is best known from monikers such as Dissociō Modus Trāns and Kinder Aus Asbest.

Æmɨt‘s debut EP Devourer is a shining example of how interesting and exciting it can be when imaginative and playfully cross-fertilizing techno rhythms and EBM basslines with dark electro-industrial sounds and effects. Their sound is delightfully dark and eerie, but at the same time danceable and engaging. The title track “Devourer” is my personal favorite, but all the tracks contain a lot to discover. By the way, the dark and mysterious voice addons makes me think of one of my favorite acts in this context – the Canadian duo ORPHX that I have followed since the nineties.

Æmɨt builds up to then partially dismantles layers upon layers of with great finesse to alternately and with great precision then highlight all the various interesting details in the soundscape. The EP format fits this type of music perfectly and four songs with an average playing time of around 5 minutes are just spot on to keep up interest. The tracks require concentrated listening in order to get to their full right and most preferably I enjoy Devourer in a pair of headphones or a good quality stereo system, which really manages to pick out all the interesting details.

Devourer is a playful and exciting release from three extremely talented gentlemen, who seem to be rather fearless when it comes to taking new paths in their musical creation process. Æmɨt recently visited the smoking hot Stockholm club Dark Park and in August they appear at the Swedish festival Kalabalik på Tyrolen, which the fourth and final track on this EP reminds about.

As for Jonas Fredriksson and Jimmy Svensson, my bad conscience also screams out that I mustn’t forget to remind about ALVAR‘s latest, delicately dark and perfected longplayer I Sew a Blanket of All the Broken Clouds, which we unfortunately didn’t find the time to review in the middle of the autumn stress last year, aswell as the delicate compilation Det är grymt i norr(It’s cruel in the north) that Electronic Emergencies last year!

Liverapport: Pelada (+Æmɨt) – Dark Park 20180516, Stockholm

Tags: , , , , , , , ,


Jannice Faringer (foto) och Jens Atterstrand (text, foto) begav sig till Tullhus 7 i Slakthusområdet i Stockholm den 16 maj för att kolla in den nya klubben Dark Parks premiärkväll med Æmɨt och Pelada.

 

 

 

 

Samtidigt som kulturpolitikerna i Stockholms stad till synes utan pardon, fortsätter med den brutala nedmonteringen av stadens klubb- och konsertscen, finns det fortfarande underbara eldsjälar som tack o lov vägrar att ge upp. Redan när beslutet om att “synthborgen” Kolingsborg skulle rivas blev slutgiltigt, i samband med planeringen av ombyggnationen av området kring Slussen, började flera av de alternativa klubb- och konsertarrangörerna söka sig utanför stan.

Många av dem är numera verksamma i slakthusområdets olika lokaler invid Globens tunnelbanestation och även om de flesta av lokalerna likaså har rivningskontrakt hängande över sig, så passar arrangörerna på att utnyttja tiden så länge det är möjligt.

Dark Park är den senaste satsningen riktad speciellt mot den svartklädda publiken av överblivna synthare, gotare och alla andra som uppskattar mörk och (mestadels) elektronisk musik. Slakthusområdets olika lokaler passar perfekt för ändamålet då de har delar av sin “originalinredning” kvar och med hjälp av simpla, men ack så passande detaljer som rostiga oljefat, kuperad plåt, industridraperier av plast och ruffiga betonggolv passar de perfekt.

Premiärkvällen bjöd in till Hus 7 och releaseparty för den nya industrial/techno-konstellationen Æmɨts första 12″/EP Devourer, som släpptes nyligen via tyska etiketten Fleisch Records (håll utkik efter vår recension som kommer senare i veckan!). Trion består av Jonas Fredriksson (Alvar), Jimmy Svensson (BleedoutNuclear Sludge, Yabibo Hazurfa) och Erik Söderberg (D.M.T, Kinder Aus Asbest) och deras musik hämtar sina grundpelare från både industri och EBM men också från technon och annan mörk rytmisk och dansant musik.

De tre herrarna bjöd på ett tungt, hårdslående och monotont set baserat på deras egna musik live upphottad av inslag från igenkännbara delar, lånade av klassiska EBM-akter som Front 242 och Nitzer Ebb. Musiken hade såklart gjort sig ännu bättre framåt småtimmarna en lördagskväll men att få bli känslomässigt förflyttad till en rökfylld och mörk klubblokal i Tyskland eller Belgien för en stund mitt i veckan var verkligen en angenäm upplevelse där, ett stenkast från Gullmarsplan. (fortsättning följer nedanför fotogalleriet)

Æmɨt

Faktumet att Dark Park redan från starten verkar ha en klar målsättning med att försöka bygga nya broar mellan olika närliggande musikstilar och subkulturer blev om möjligt än tydligare när den andra akten för kvällen, Pelada (som består av Chris Vargas och Tobias Rochman), gick upp på den rökfyllda och intima lilla scenen inför ett snäppet större publikantal, som nu fått tillskott av en salig blandning av danssugna electronica-hipsters, punkare och ravers.

Den Kanadensiska duon inledde sin karriär på de, ofta helt illegala, svartklubbarna i tomma lagerlokaler i Montreal inför en bred skara punkare, klubbkids, rave’are och annat “löst folk” som uppskattar det alternativa och udda. Sångerskan fick snabbt igång publiken med en stor dos av girl power där inslag av starka socialpolitiska budskap fungerade ypperligt tillsammans med duons experimentella elektroniska mix med inslag av allt från medryckande electro med sambatakter till techno. (fortsättning följer nedanför fotogalleriet)

Pelada

Dark Park har inlett sin verksamhet alldeles lysande. Besökarna klagade på att de fulla barrättigheterna inte var på plats ännu (de kommer inom kort) men vem behöver starka drycker när det bjuds på en så träffsäker inramning i övrigt?

Dark Park har redan spikat ett antal ytterligare datum från och med nu och fram till början av nästa år, då de kommer att ställa akter som Cold Showers, KontravoidUniformLight AsylumD.A.F. och många fler på Slaktkyrkans och den tillhörande lokalen Hus 7:s scener.

Håll er informerade via klubbens Facebooksida här och missa inte de kommande klubbkvällarna!

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.