Subscribe via: RSS

Tag Archive | "3teeth"

3TEETH presenterar “Shutdown.exe”

Tags: , , , , , , , ,


Amerikanska 3TEETH är nu redo att presentera uppföljaren “Shutdown.exe”.

3TEETH, som består av Alexis Mincolla, Xavier Swafford, Andrew Means och Chase Brawner bildades 2013, gjorde självtitulerad albumdebut 2014 och har redan hunnit med att turnera med ett antal av scenens allra största namn – senast gjorde de landsmännen Tool sällskap på den USA-turné som genomfördes förra året.

“Shutdown.exe” presenterar 13 nya spår från den Los Angeles-baserade, grovhuggna och hårdslående industriakvartetten och är mixat av ingen mindre än Sean Beavan som tidigare har arbetat med akter som Nine Inch NailsBatteryMarilyn Manson och A Perfect Circle som förklarar att “3TEETH nu är mer än summan av sina influenser. De är ljudet av oundviklighet, en storm av vrede och förnuft, människa och maskin, metall och ben”.

Utöver den ordinarie CD-utgåvan så levereras “Shutdown.exe” även i en begränsad vinylutgåva som inkluderar en utvikbar poster. Kolla in de två första smakproven “Atrophy” och “Slavegod” (nedan).

“Shutdown.exe” släpps den 19 maj via OMF och Artoffact Records.

Tracklist

01. Divine Weapon
02. Pit of Fire
03. Atrophy
04. Oblivion Coil
05. Shutdown
06. Degrade
07. Tower of Disease
08. Tabula Umbra
09. Voiceless
10. Slavegod
11. Insubstantia
12. B.O.A
13. Away from Me


Liverapport: Infest Festival 2016, Bradford (UK)

Tags: , , , , , , , , ,


Niklas Hurtig (text & foto) packade resväskan och reste västerut för att bevaka Infest Festival som arrangerades i Engelska universitetsstaden Bradford den 26-28 augusti.

niklas_hurtig

Utöver liverapporten bjuder han även på en videoblogg (nedan) som ni också kan avnjuta på vår nya YouTube-kanal Elektroskull TV.

 

 

 

Infest Festival arrangeras i den lilla universitetsstaden Bradford mitt mellan Manchester och Leeds i hjärtat av England. Festivalen har arrangerats årligen sedan 1998 och var från början mer fokuserad på goth och liknande elektronisk musik men har på senare år breddat sig mot dels EBM, industrial och power noise men också mot synthpop.

Festivalen hålls i lokaler på universitetsområdet mitt i staden och besöks ungefär av tusen personer. Området består av en huvudscen där samtliga band spelar under festivalens tre dagar men det finns även ett antal mindre lokaler i direkt anslutning till scenen med barer, dansgolv, biljardbord, merchandise och annan försäljning. Det finns även en uteservering vid ingången där det bl.a. serveras mat och besökarna kan ta lite välbehövlig frisk luft.

Årets upplaga visade upp akter som Atari Teenage Riot, Pop Will Eat Itself, Leaether Strip, Velvet Acid Christ, 3TEETH, Tapewyrm, Me The Tiger och Dead When I Found Her m.fl. Överlag kändes line-up:en som riktigt bra med tanke på den relativt lilla publiken. Den enda man kan sakna är en till scen som passar de mindre och mer klubborienterade banden bättre än den stora. Men detta är små detaljer att anmärka på då drinkarna är billiga och maten god, folket trevligt och lokalerna bra. Ljudet är felfritt och organisationen perfekt. Allt som allt kan vi varmt rekommendera ett besök till vad som kallas för Storbritanniens främsta festival för alternativ elektronisk musik.

Som en extra bonus bjuder vi på en video-blogg-sammanfattning av Infest Festival 2016. Enjoy!


 

Niklas Hurtig sammanfattar 2014

Tags: , , , , , , , , ,


2014 var ett relativt skralt år för mig på musikfronten. Antalet nyfunna artister kunde i princip räknas på en hand men jag lyssnade på nog mycket bra musik för att med hedern i behåll kunna skriva denna krönika vilket får anses vara ett godkänt betyg. Jag börjar med att presentera mina fem favoritalbum oavsett stil:

3TEETH – “3TEETH”
Med en punkig attityd och multiartisteri visade 3TEETH hur man gör musik i ett större sammanhang och ändå vara frånvänd och aggressiv i sitt sound. Det självbetitlade albumet från Los Angeles-borna letade sig ända upp på min topplista vilket inte är illa för en debut.

Velvet Acid Christ – “Subconscious Landscapes”
Gammal visar att gammal fortfarande är nästan äldst. Velvet Acid Christ släppte uppföljaren till sitt “reboot”-album “Maldire” från 2012 kallat “Subconscious Landscapes”. Det var ett album med ambitionen att bli en ny klassiker där det blandades friskt från den digra diskografin och russinen plockades ur kakan. Resultatet är där uppe och nafsar på målet. Det lät klassiskt och riktigt bra, men om det blev en ny klassiker får endast tiden utvisa.

Beatrice Eli – “Die Another Day”
Fantastisk elektropop med starka och vågade texter av denna debutant sköt in sig direkt som ett av mina favoritalbum under senhösten.

Die Form – “Rayon X”
Världens bästa okända synthgrupp Die Form har egentligen aldrig släppt någonting dåligt men det är ändå oförskämt få som känner till denna franska klenod. Med nästan fyrtio års musikskapande i bagaget levererade Die Form ett fantastiskt album i gränslandet mellan symfonisk elektro och Industrial.

Skogen – “I döden”
Från den mörkaste småländska vrån släpptes ett monster lös för sex år sedan när Skogens debutalbum “Vittra” ljöd över Sverige. Tre fantastiska album senare var det dags för senaste kreationen “I döden”. Med ett mörkt melodiskt Black Metal-sound och den sedvanliga fascinationen för folksagor och naturromantik bjöd albumet på en lika grym upplevelse som de tre föregångarna. Skogen är ännu ett i raden av svenska Black Metal band som ger Norge en rejäl match i denna ständiga internationella musiktävling.

Årets nykomling: Beatrice Eli
Utmärkelsen årets nykomling var för min del en ganska oväntad sådan, vilket ju enbart är positivt. Det första jag hörde av Beatrice Eli var när hon gästsjöng med Kent på deras senaste album “Tigerdrottningen”. Efter ett framträdande under Musikhjälpen-veckan började jag lyssna på hennes debutalbum “Die Another Day”. Det visade sig att Beatrice Eli har producerat ett fantastiskt electropoppigt album med innovativa och nyskapande inslag. Albumet avhandlar nästan uteslutande ämnen som kärlek, relationer och sex inramat i ett queerfeministiskt budskap.

Årets comeback: Sonic Mayhem
Året var 1996 och tyskfödde Sascha Dikicyan har precis släppt ett inofficiellt alternativt soundtrack till PC-spelet Quake från samma år. Ett spel som ingen annan än Trent Reznor producerade musiken till. Utvecklaren Id Software blev så imponerade att Sascha fick ansvaret på sig att skapa hela soundtracket till uppföljaren Quake II. Detta var under den tid då Industrial Metal var det tyngsta på marknaden och alla ville ha sin beskärda del av distade gitarrer i sin musik. Sonic Mayhem skapade ett fantastiskt instrumentalt industrialalbum med krispiga och skitiga gitarrer. Detta var starten på en fantastisk karriär som spelmusiker och ljudeffektproducent och sedan dess har en kombinerad musik- och spelvärld inväntat det första fristående albumet av Sonic Mayhem.

Så äntligen under förra året syntes det första officiella framträdandet utanför spelvärlden då Sonic Mayhem remixade spåret “Leveled” av Front Line Assembly. Med samma krispiga gitarrer som för nitton år sedan men med en generation av musikskapande i ryggen levererade Sonic Mayhem den bästa remixen av ett FLA-spår jag hört. Trots att teasern för det nya fristående albumet “Doomsday” legat ute på Youtube sedan 2012 så har det nu äntligen ett releasedatum under tidigt 2015. Men det var under förra året som en spelmusiker visade hur man omdefinierar denna genre på samma nydanande sätt som spelet Quake omdefinierade sin i mitten på 90-talet.

Utan att förhala det vidare presenterar jag härmed min personliga lista över de tio bästa spåren 2014. Och inte helt oväntat återkommer några namn jag redan nämnt tidigare i denna text:

  • Beatrice Eli – “Equality”
  • Front Line Assembly – “Leveled (Sonic Mayhem remix)”
  • Planningtorock – “Steps”
  • 3TEETH – “Master of Decay”
  • Die Form – “Politik”
  • VAC – “Barbed Wired Garden”
  • Diary of Dreams – “Malum”
  • Kleerup – “As if we never won”
  • Skogen – “Sleep”
  • Röyksopp – “Running to the sea”

Spotify-lista finns här och även denna gång är det ett spår som inte återfinns där. Denna gång tyvärr inte heller på Youtube så ni får springa iväg och införskaffa Die Forms skiva “Rayon X” istället. Speciellt eftersom det ju också kom med på min albumlista.

3TEETH – “3TEETH”

Tags: , , , , , ,


Format: (Album) CD
Skivbolag: Artoffact Records
Releasedatum: 3 juni 2014
Genre: Industrial, industrial metal
Bandmedlemmar: A. Mincolla, X. Swafford, A. Means, C. Brawner
Land: USA
Recensent: Niklas Hurtig

 

FacebookTwitterLast.fmDiscogsSoundcloudBandcampYoutube

(English version below)

Kompakt industrial med innovativa inslag

Efter en succéartad smygdebut med ett par singlar och en handfull remixer under 2013 gjorde sig det amerikanska industrialbandet 3TEETH ett namn att lägga på minnet. Nu har deras första studioalbum – självbetitlade ”3TEETH” släppts på Artoffact Records, som bland andra har släppt musik av Dead When I Found Her, Interlace, Legend och Decree.

Soundet är differentierat men kretsar kring klassisk Industrial där vissa partier påminner om 80-talsgroove, andra är väldigt experimentella medan en del är mer åt Metal-hållet.

Sången är som sig bör starkt distad och når sin höjdpunkt i ”Master of Decay” där den antar en mekanisk ton som låter mycket bra. Spåret är för övrigt det mest drivande av alla och har ett mäktigt dansant tempo med härliga melodiska partier.

Mörka basgitarrer ackompanjerar skrikiga och metalliska ljud i Industri-tribal-spåret ”Chasm” och man får nästan en känsla för Juno Reactors mörka tongångar när de knappt tre minutrarna avverkas allt för snabbt.

Albumets tema verkar genomgående vara en kritisk inställning till stora maktgalna företag och kommersialism samt ett sorts folkligt motstånd mot översittarattityder och förtryckarregimer. Mottot är att befria sig från det hjärndöda medialandskap vi lever i och börja se världen med mer kritiska ögon.

På ett sätt är detta klassiska ideologier och ställningstagande för både punk- och industriscenen. Skillnaden med 3TEETH är att de illustrerar varje budskap med tillhörande konstverk vilket verkligen gör dem till en multimediagrupp. På samma sätt som bl.a. Kraftwerk och Laibach benämnt sig själva som konstkollektiv måste nog även 3TEETH anses ingå i det facket.

Varje spår har något som sticker ut och gör de intressanta på sitt alldeles egna sätt. Oavsett om det är elgitarrmangel, fioler eller suggestiva basljud så ger de ett rikt audiellt intryck vilket imponerar.

Spåren är kompakta, de flesta kring tre till fyra minuter och gör inte utrymme för någonting utöver temat för stunden. På ett sätt är detta en ganska punkig inställning till musik där det låter lite skitigt och långa introduktioner är helt otänkbara.

Sista spåret, instrumentala ”Too Far Gone” är en vacker och hård avslutning på ett mycket bra album som växer för varje genomlyssning.

8/10 STRÅLANDE!

 

 

Tracklist

01. Nihil (4:02)
02. Consent (3:013TEETH_END-1280x853)
03. Pearls 2 Swine (5:02)
04. Dust (3:46)
05. Zeit (0:40)
06. Master Of Decay (4:49)
07. Unveiled (3:09)
08. Dissolve (3:06)
09. Eradicate (3:15)
10. X-Day (3:15)
11. Final Product (3:08)
12. Antiflux (4:36)
13. Chasm (2:55)
14. Too Far Gone (4:10)
15. Catalyst (2:43)

 

Compact Industrial with innovative elements

After a successful debut with a couple of singles and a handful of remixes during last year the American Industrial group 3TEETH made a name for themselves worth remembering. Now their first studioalbum – selftitled “3TEETH” has been released on Artoffact Records, which has previously released music by Dead When I Found Her, Interlace, Legend and Decree.

The sound is differerentiated but revolves around classic Industrial where certain parts reminds of 80’s groove, others are very experimental while some turn to Metal.

The singing is as it should be strongly distorted and reaches its peak in “Master of Decay” where it assumes a mechanical tone that sounds very good. The track is also the most driven of all and has an impressive danceable tempo with wonderful melodic elements.

Dark bassguitars ackompany shrieking and metallic sounds in the Industrial-tribal track “Chasm” and you can sense the dark tones of Juno Reactor when the three minutes are cleared off too quickly

The theme of the album seems all through to be a critical stand of big corporations and commersialism along with a kind of affable resistance to governance of oppression. The motto is to release one self from the mindless media landscape we live in and to start seeing the world in a more critical point of view.

In a way these are classic ideologies and statements of both the Punk and the Industrial scenes. The difference with 3TEETH is that they illustrate each message with a piece of art which truly makes them a multimedia group. In the same way that Kraftwerk and Laibach among others label themselves as art collectives 3TEETH should be considered as one of those.

Each track has something that sticks out and makes them interesting in their own way. Regardless if it’s guitar hammering, strings or suggestive basslines it gives a rich audial impression that impresses.

The tracks are compact, most at three to four minutes and leaves no room left for anything but the theme for the moment. In a way this is a rather punky attitude towards music where it sounds dirty and long introductions are out of the equation.

The last track “Too Far Gone” is a beautiful and harsh ending to a very good album that grows for each listen.